om kurdernas situation (Betänkande 1982/83:UU4 Utrikesutskottet)

UU 1982/83:4

Utrikesutskottets betänkande
1982/83:4

om kurdernas situation
Motionen

I motion 1981/82:933 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till att ta upp den
kurdiska frågan i FN:s kommission för mänskliga rättigheter,

2. att riksdagen uttalar sitt fördömande av övergreppen mot kurderna i
Turkiet, Iran och Irak.

Utskottet

Utskottet har under de två senaste riksmötena behandlat likartade
yrkanden och därvid relativt utförligt redogjort för kurdernas situation i
Turkiet, Iran, Irak, Syrien, Sovjetunionen och Libanon (UU 1980/81:11 och
UU 1981/82:7).

I det sistnämnda betänkandet anförde utskottet bl. a. följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kurderna i några av sina
hemländer ofta utsätts för förföljelse och diskriminerande behandling.
Förhållandena kan ha växlat från tid till annan, och deras situation är
långtifrån likartad i de sex nationer där de huvudsakligen bor, men det är
uppenbart att kurderna alltför ofta förmenas rätten att ge uttryck åt sin
nationella särart. Efter militärkuppen i Turkiet förra året, revolutionen i Iran
och kriget mellan Iran och Irak har kurdernas situation ytterligare
försämrats.

Det finns enligt utskottets mening anledning att ägna det kurdiska folket
fortsatt uppmärksamhet och verka för att medborgerliga, politiska och
kulturella rättigheter både tillerkänns kurderna och i praktiken tillämpas på
dem. Förföljelse och övergrepp mot kurder måste fördömas på samma sätt
som vi fördömer sådana handlingar mot andra grupper. Arbetet på att stärka
respekten för mänskliga rättigheter liksom ansträngningarna att vinna ökad
anslutning till de internationella konventionerna på området, måste fortgå Den

svenska regeringen spelar av tradition en aktiv roll i dessa
sammanhang. Ingen kan sväva i tvivelsmål om Sveriges inställning till brott
mot mänskliga rättigheter och förföljelse av utsatta grupper, till vilka
kurderna otvivelaktigt hör. Ett antal kurder har också funnit en fristad i vårt
land.

Av de nämnda betänkandena, vilka båda antogs av riksdagen, framgår att
riksdagen fördömer alla övergrepp mot kurder. Utskottet intar självfallet
samma ståndpunkt nu och finner att syftet med yrkande 2 i motionen därmed
är uppfyllt. Yrkandet behöver således inte föranleda någon riksdagens
särskilda åtgärd varför det avstyrks.

1 Riksdagen 1982183. 9 sami. Nr 4

UU 1982/83:4

I yrkande 1 begärs att den kurdiska frågan skall tas upp i FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna. Även ett sådant yrkande har tidigare
övervägts av utskottet. Det avstyrktes med hänvisning till att om kurdernas
förhållanden skall kunna behandlas med någon framgång i FN, dess
underorgan eller i andra internationella organisationer krävs stöd i en
omfattande internationell opinion. Förutsättningar härför torde f. n. saknas.
Ett initiativ i FN utan utsikter till framgång riskerar att skada den sak de är
avsedda att gagna, hette det bl. a. i UU 1981/82:7.

Utskottet delar bedömningen att det finns anledning att påminna den
internationella opinionen om den förföljelse som äger rum mot kurder och
andra etniska eller kulturella minoriteter. Under det pågående riksmötet har
utskottet i sitt betänkande UU 1982/83:1 om mänskliga rättigheter behandlat
detta ämnesområde och utförligt redovisat vilka möjligheter och begränsningar
det internationella samarbetet har när det gäller att ingripa mot
sådana förföljelser. Utskottet har också särskilt uppehållit sig vid situationen
i Iran och Turkiet (UU 1982/83:1 och 3), de två länder där den kurdiska
minoriteten varit och är värst utsatt. Det är utskottets uppfattning att den
internationella uppmärksamheten även bör inriktas på att generellt främja
respekten för grundläggande mänskliga rättigheter i de enskilda länder där
förtryck pågår.

Det är i denna anda som den svenska regeringen utnyttjar sina möjligheter
att i internationella organ påtala brott mot mänskliga rättigheter när de
kommer till vår kännedom. Självfallet omfattas även kurderna av denna
strävan. Utskottet vill emellertid överlämna åt regeringen att avgöra vilka
kanaler och fora den i varje särskilt fall önskar använda. Sverige är därtill inte
f. n. medlem av FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion 933.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:933, yrkande 1,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:933, yrkande 2.

Stockholm den 9 november 1982

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c),
Sture Ericson (s), Ingrid Sundberg (m), Jan Bergqvist (s), Margaretha af
Ugglas (m), Maj-Lis Lööw (s), Bengt Silfverstrand (s), Sten Sture Paterson
(m), Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Lars Hjertén (m), Sören
Häggroth (s), Nils Svensson (s) och Pär Granstedt (c).

res. (vpk)

UU 1982/83:4

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Även ett
sådant” och slutar med ”motion 933” bort ha följande lydelse:

Kurdernas situation har inte hittills behandlats i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna. Den kurdiska frågan har över huvud taget inte tagits
upp till någon egentlig behandling inom FN. Som skäl härför har anförts att
det inte torde finnas någon tillräckligt omfattande internationell opinion för
att föra in frågan i FN-arbetet.

Utskottet anser emellertid att det förhållandet att det inom FN-systemet
torde saknas förutsättningar för en framgångsrik behandling av den kurdiska
frågan inte bör få påverka Sveriges agerande. En sådan princip skulle ju
innebära att alla möjligheter att driva en fråga för att påverka opinionen
inom FN-systemet skulle vara stängda. Det är ju just för att de kurdiska
minoriteternas dåliga villkor i skilda länder inte påtalats och för att
regeringarna i dessa länder är motståndare till alla förändringar, som frågan
om kurderna måste drivas både i FN och andra internationella fora.
Kurdernas sak har varit och är så missgynnad att den inte kan skadas av
framstötar i FN, även om misslyckanden inte kan uteslutas. Alla initiativ är
till gagn för dem.

Argumentet att Sverige för tillfället inte är medlem av FN:s kommission
för mänskliga rättigheter är inte heller särskilt relevant. Om Sverige skulle
kunna agera endast under de perioder som ett sådant medlemskap gäller, blir
vårt lands möjligheter drastiskt beskurna.

Eftersom utskottet håller med om att de kurdiska minoriteternas villkor
förtjänar uppmärksamhet och stöd, är ett svenskt initiativ i FN en följdriktig
åtgärd.

Utskottet delar således den uppfattning som framförs i yrkande 1 i motion
933, nämligen att regeringen bör verka för att kurdernas situation tas upp i
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1981/82:933, yrkande 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.