Om kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter (Betänkande 1985/86:NU13 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande

1985/86:13

om kreditupplysningslagens regler om
beställaruppgifter

1985/86:13

Ärendet

I motion 1985/86:N232 av Kersti Johansson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om kreditupplysningsföretagens skyldighet
att lämna beställaruppgift.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till grunderna för tidigare
beslut av riksdagen att avslå motioner med samma innebörd.

Gällande bestämmelser m. m.

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet
leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten
eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden
av lagen står under tillsyn av datainspektionen.

Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
(1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till
ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i
övrigt. I lagen föreskrivs bl. a. att den som avses med en kreditupplysning
skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har
lämnats om honom (11 §). När personupplysning lämnas skall den omfrågade
samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de
uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom
och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande
enskild person lämnas - dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk
person - skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de
uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Den sistnämnda
föreskriften liksom föreskriften att det skall meddelas vem som har begärt
personupplysning tillkom genom en lagändring (1981:737) som trädde i kraft
den 1 januari 1982.

Med näringsidkare skall enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155 s. 140) i
kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra lagar förstås var och
en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. I anslutning
härtill har närmare utvecklats i vilka fall personer med ekonomiskt intresse i
viss näringsverksamhet skall hänföras till kategorin näringsidkare. Detta

1 Riksdagen 1985186. 17sami. Nr 13

motivuttalande och andra som har intresse i sammanhanget har tidigare
återgivits av näringsutskottet (NU 1984/85:5). Utskottet har därvid också
lämnat en utförlig redovisning av förarbetena till bestämmelserna om
beställaruppgift.

Motionen

Motionären hänvisar till datainspektionens uppfattning att även näringsidkare
borde ha rätt att få beställaruppgift när de blir föremål för kreditupplysning.
Hon erinrar om vissa yttranden i samma riktning vid remissbehandlingen
av frågan år 1984 och uttalar att det med hänsyn till den splittrade bild som
råder borde företas en översyn som leder fram till en för alla parter
acceptabel lösning.

Tidigare behandling

Motioner med samma syfte som den nu aktuella har avslagits av riksdagen
åren 1983 (c), 1984 (m), 1985 (m; c) på förslag av näringsutskottet (NU
1983/84:1, 1984/85:5, 1984/85:17). Vid det andra tillfället blev motionen
föremål för en omfattande remissbehandling, vars utfall har redovisats i det
då avgivna betänkandet och - sammanfattningsvis - i det senaste betänkandet
i ämnet. För egen del anförde utskottet:

Utskottet konstaterar att två vart för sig legitima intressen står mot varandra i
sådana fall som här avses. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda
personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om
möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga
en missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Den
nuvarande ordningen representerar enligt utskottets mening en rimlig
avvägning mellan dessa två intressen. Det synes skäligt att den som är
näringsidkare eller som åtar sig sådana uppdrag eller ikläder sig sådana
engagemang att han blir att jämställa med en näringsidkare får acceptera att
andra utan att röja sig för honom kan skaffa sig upplysningar om hans
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende. Även detta synes f. ö. kunna
betraktas som en form av integritetsskydd.

Remissyttrandena över motionen har styrkt utskottet i dess här redovisade
uppfattning. Särskilt fäster utskottet vikt vid SHIO-Familjeföretagens utsaga
att organisationens medlemmar tycks godta den nuvarande ordningen i vad
gäller beställaruppgifter.

Utskottet avstyrker sålunda motionen. Härvid förutsätter utskottet att
regeringen med bistånd av datainspektionen uppmärksamt följer kreditupplysningsverksamhetens
fortsatta utveckling.

Senaste gången frågan behandlades åberopade utskottet sitt uttalande i
ämnet föregående år och anförde att det inte fanns anledning för riksdagen
att vid det tillfället ändra sitt ställningstagande.

NU 1985/86:13

Utskottet

Ett huvudsyfte med kreditupplysningslagen (1973:1173) är att skydda mot
kränkningar av enskildas integritet i samband med kreditupplysningsverksamhet.
Enligt en bestämmelse i lagen skall den som avses med en
personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt
upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna
innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en
personupplysning utan om en s. k. företagsupplysning. Han skall då få
meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom.
Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att
lämna. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang andra personer med
väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.

I motion 1985/86:N232 (c) föreslås utredning om en lagändring innebärande
att kravet på beställaruppgift utvidgas till att också gälla för upplysningar
om näringsidkare.

Motioner av samma innebörd har på näringsutskottets förslag avslagits av
riksdagen de tre senaste åren. År 1984 föregicks utskottets ställningstagande
av en omfattande remissbehandling. Sammanfattningsvis kan sägas att ett
flertal näringslivsorganisationer har uttalat sig för en sådan lagändring som
motionären syftar till, medan andra har förordat att den nuvarande
ordningen bibehålls.

Från datainspektionen har utskottet under hand erfarit att inspektionen
nästan dagligen möter reaktioner från näringsidkare mot att de blir föremål
för kreditupplysningar utan att erhålla beställaruppgift. Det har också
upplysts om att det i storlek tredje av de svenska kreditupplysningsföretagen
regelmässigt tillhandahåller beställaruppgift även när den omfrågade är
näringsidkare.

Skilda meningar har alltså kommit till uttryck i detta ämne. Utskottet
åberopar sina tidigare uttalanden. Det kan, som utskottet har framhållit,
betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren
behöver röja sig för den han begär upplysning om. Utskottet anser liksom
förut att det inte finns anledning för riksdagen att ta initiativ syftande till
ändring av de nu gällande bestämmelserna.

Utskottet avstyrker sålunda motionen och hemställer
att riksdagen avslår motion 1985/86:N232.

Stockholm den 27 februari 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s). Christer Eirefelt (fp). Rune Jonsson (s).
Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s). Hadar Cars (fp). Sten
Svensson (m). Åke Wictorsson (s). Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s). Per
Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s). Bruno Poromaa (s). Elving
Andersson (c) och Paul Lestander (vpk).

NU 1985/86:13