om kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor
Betänkande 1984/85:JoU4
JoU 1984/85:4
Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:4
om kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor
Motionerna
I motion 1983/84:1023 av Paul Lestander m.fl. (vpk) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för
sanering av arsenikhärdar i enlighet med vad som i motionen anförs,
2. att riksdagen uttalar att det bör genomföras en skärpt tillämpning av
lagen om hälso- och miljöfarliga varor, bl. a. i vad avser handhavandet med
kreosot, enligt vad i motionen anförs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförs om kreosot.
I motion 1983/84:1072 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1983/84:1069, att riksdagen hos regeringen begär
förslag innebärande att förhandsprövning av nya kemikalier som skall
produceras i större omfattning införs.
I motion 1983/84:1838 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till regler som ger produktkontrollnämnden
möjlighet att behovspröva nya kemiska ämnen.
Gällande ordning
De grundläggande bestämmelserna rörande hanteringen av hälso- och
miljöfarliga varor finns i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor
och den till lagen hörande kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga
varor.
Huvudprincipen i lagstiftningen är att skada på människor eller i miljön
genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker
på i huvudsak två olika vägar. Dels åläggs var och en som tillverkar, försäljer
eller på annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller
motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter
verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga skadeverkningar.
En grundprincip är att redan misstanke om att en kemisk produkt kan
vara skadlig för människan eller miljön medför att producenter m. fl. måste
vidta försiktighetsmått och att myndighet kan ingripa mot produkten.
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har formen av en central
ramförfattning. Den innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning,
försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga
varor, dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen
1 Riksdagen 1984/85.16sami. Nr 4
JoU 1984/85:4
2
bestämmer att i olika avseenden utfärda särskilda tillämpningsförfattningar
och föreskrifter.
De centrala bedömningarna enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor åvilar produktkontrollnämnden. Nämnden har bl. a. att meddela
generella föreskrifter om hantering och import samt att leda, samordna och i
stort övervaka produktkontrollen i övrigt. Nämnden handlägger vidare
ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel och skall därvid bl. a.
pröva behovet av villkor och föreskrifter för användningen.
Produktkontrollnämnden är i administrativt hänseende knuten till naturvårdsverket.
Nämnden är i förhållande till naturvårdsverket helt självständig
när det gäller att tillämpa lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Naturvårdsverkets
styrelse svarar däremot för frågor om ekonomi och administration
som berör produktkontrollnämnden.
Produktkontrollnämnden skall företräda såväl myndighetsintressen som
andra intressen. Som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna för
naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket
och konsumentverket. Vidare ingår representanter för arbetstagarna och
näringslivet i nämnden.
För beredning av frågor som produktkontrollnämnden handlägger har vid
statens naturvårdsverk inrättats en särskild produktkontrollbyrå.
Det centrala ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av lagen och med
stöd av denna meddelade föreskrifter har, med visst undantag, arbetarskyddsstyrelsen
inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt.
Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen.
1 övrigt utövar, med i det följande nämnda undantag, länsstyrelsen
den närmare tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden den omedelbara
tillsynen inom kommunen. I fråga om transport av hälso-och miljöfarlig vara
med luftfartyg eller fartyg utövas tillsyn som här avses av luftfartsverket resp.
sjöfartsverket.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner syftande till förbud mot eller andra ingripanden i fråga om
användningen av vissa produkter har upprepade gånger prövats av riksdagen.
1 enlighet med de principer för kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor
som inledningsvis redovisats har riksdagen funnit att avgörandet i de berörda
frågorna bör tillkomma regeringen och vederbörande myndigheter, i första
hand produktkontrollnämnden. Ifrågavarande motionsyrkanden har därför i
allmänhet inte ansetts påkalla någon särskild åtgärd frän riksdagens sida. I
några fall har dock riksdagen ansett sig böra i skrivelse till regeringen särskilt
understryka sina synpunkter i det aktuella ämnet, se t. ex. JoU 1976/77:10
(freoner), JoU 1976/77:31 (vissa fenoxisyror), JoU 1978/79:23 (klorerade
paraffiner) och JoU 1979/80:45 (kadmium).
JoU 1984/85:4
3
Frågan om skärpt miljökontroll i form av förhandsgranskning av vissa
hälso- och miljöfarliga varor har flera gånger behandlats av riksdagen utan att
föranleda någon ytterligare åtgärd.
Vid behandlingen av motionsyrkandena har utskottet framhållit att
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor självfallet bör utformas på ett
sätt som vid tillämpningen medger en så effektiv produktkontroll som
möjligt. Detta har också varit tanken med nu gällande svenska lagstiftning på
området. Mycket hänger emellertid på hur tillämpningen sker, och där
kräver, som utskottet i olika sammanhang anfört, den snabba utvecklingen
på förevarande område ett oavlåtligt framflyttande av positionerna från de
produktkontrollerande samhällsorganens sida. Utan erforderliga resurser,
såväl på det personella som på det materiella planet, riskerar emellertid ett
aldrig så ambitiöst utformat regelsystem att bli en pappersprodukt. Sammanfattningsvis
har utskottet konstaterat - med instämmande i tidigare aktuella
motioners syfte - att den svenska miljökontrollagstiftningen i sin nuvarande
utformning får anses väl avvägd med hänsyn till de möjligheter som i vårt
land f. n. står till buds för en utbyggnad av förevarande kontrollverksamhet. I
sammanhanget har också hänvisats bl. a. till företagna organisationsförändringar
vid naturvårdsverket. Vidare har påpekats att hithörande spörsmål
även tagits upp av den kommitté (Jo 1978:06) som haft att se över
produktkontrollens organisation och vars betänkande (Ds Jo 1980:04) var
föremål för prövning i jordbruksdepartementet.
Med anledning av ett förra året ånyo framfört motionsyrkande i ämnet
erinrades om att jordbruksministern i den inledande översikten över
jordbruksdepartementets avsnitt av förra årets budget (prop. 1982/83:100
bilaga 11) betonat det allvarliga hot mot miljön som den stora användningen
av kemikalier utgör. Vi har i dag kunskaper endast om en begränsad del av de
skadliga effekter som användning av olika kemiska ämnen medför. Trots att
en rad olika åtgärder vidtagits under senare år för att förbättra kontrollen,
framstår i dag kemikalieanvändningen som ett av de allvarligaste långsiktiga
hälso- och miljöproblemen. Samhällets kontroll över användningen av
kemiska ämnen och produkter behöver därför effektiviseras och samordnas.
För att se över pågående verksamhet och lägga fram förslag till insatser för en
förbättrad kontroll, skulle en särskild kemikommission tillkallas.
I enlighet med vad sålunda anförts beslutade regeringen i februari 1983 att
tillsätta en kemikommission med uppgift att göra en samlad översyn och
framlägga förslag till en förbättrad och effektivare kontroll över användningen
av kemiska produkter. Kommissionen som blev parlamentariskt sammansatt
skulle arbeta under en tvåårsperiod. Kommissionen skulle kartlägga de
problem som är en följd av kemikalieanvändningen och ta fram underlag för
en helhetssyn på ifrågavarande användning. En av kommissionens uppgifter
skulle bli att utreda formerna för en allmän förhandskontroll av nya ämnen.
Med en sådan kontroll avsågs att nya ämnen inte skall få marknadsföras eller
1* Riksdagen 1984/85.16sami Nr 4
JoU 1984/85:4
4
tas i bruk utan att ansvarig kontrollmyndighet fått möjlighet att bedöma
ämnena.
Motioner som tagit upp frågan om behovsprövning av ämnen har tidigare
behandlats av riksdagen utan att föranleda någon ytterligare åtgärd.
Utskottet har därvid uttryckt sympati för motionernas syfte. Utskottet har
bl. a. erinrat om att utskottet i annat sammanhang med anledning av en
motion om djurskydd beträffande vissa kemiska preparat med ytterst perifert
användningsområde (t. ex. medel för att höja vissa krukväxters utseende
e. d.) framhållit att det enligt utskottets mening var klart stötande från etisk
synpunkt om djurförsök skulle behöva förekomma i tillverkningsprocesserna.
Detta har också riksdagen som sin mening gett regeringen till känna (JoU
1981/82:3).
Införandet av en allmän behovsprövning som ett led i produktkontrollnämndens
prövning i förevarande fall skulle emellertid, har utskottet
framhållit, ställa stora krav på nämndens resurser. Hur en utökning av
produktkontrollnämndens uppgifter i angivet hänseende skulle påverka den
övriga kontrollverksamheten var svårt att överblicka. I sammanhanget har
också hänvisats till att frågan om produktkontrollens framtida organisation
varit föremål för prövning inom regeringskansliet. Det har också påpekats att
en särskild utredning arbetat med frågor om användningen av kemiska medel
i jord- och skogsbruket m. m. (Jo 1979:09). Denna utredning kunde väntas
beröra bl. a. frågan om behovsprövning av ifrågavarande medel. Vidare har
hänvisats till den tidigare berörda kemikommissionen.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande några under allmänna motionstiden
1984 väckta motioner om kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor.
Motionerna 1983/84:1072 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1983/84:1838 av
Pär Granstedt m. fl. (c) berör i olika avseenden produktkontrollens organisation.
Motionerna avser införande av obligatorisk förhandsgranskning av nya
kemikalier resp. införande av behovsprövning av nya kemiska ämnen.
Motion 1983/84:1023 av Paul Lestander m. fl. (vpk) rör i huvudsak hanteringen
av vissa produkter och tar därvid upp problem som närmast sammanhänger
med användningen av träimpregneringsmedel för rötskydd av bl. a. sliprar
och telestolpar.
Produktkontrollens organisation
I motion 1983/84:1069 (vpk), som utgör underlag för motion 1983/84:1072,
påpekas att det i USA har antagits en lag om förhandsprövning innan en
produkt får tillverkas för försäljning, och i denna förhandsprövning kontrolleras
vilka tester som utförts för att belysa produktens giftighet och
medicinska effekter på ett sätt som liknar kraven för registrering av ett nytt
JoU 1984/85:4
5
läkemedel. Motionärerna befarar visserligen att lagen sannolikt kommer att
få begränsad betydelse i USA, men anser att principen är riktig. Möjligheterna
att kontrollera en motsvarande lags efterlevnad borde vara större i
Sverige. Enligt motionen bör riksdagen hos regeringen begära att ett förslag
till sådan lag läggs fram.
Frågan om behovsprövning av ämnen som anmälts för registrering tas upp i
motion 1983/84:1838 enligt vilken riksdagen bör hos regeringen hemställa om
förslag till regler som ger produktkontrollnämnden möjlighet att företa
sådan prövning. Motionärerna framhåller att nämnden inte med nu gällande
regler kan avslå en registreringsansökan av ett kemiskt ämne med hänvisning
till att det redan finns ämnen på marknaden som fyller samma ändamål. Det
gör bl. a. att det inte går att förhindra ”onödiga djurförsök”.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har frågor om skärpt
miljökontroll i form av förhandsprövning av vissa hälso- och miljöfarliga
varor samt om behovsprövning av sådana varor tidigare behandlats av
riksdagen utan att föranleda någon ytterligare åtgärd. Senast frågorna var
föremål för riksdagens prövning hänvisades bl. a. till pågående utredningsverksamhet
på området, framför allt inom ramen för utredningen om
användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09) och inom
den våren 1983 tillsatta kemikommissionen (Jo 1983:02). Utskottet får
beträffande den närmare motiveringen för riksdagens beslut hänvisa till
utskottets betänkande 1982/83:25, vars innehåll i sina huvuddrag redovisats i
det föregående.
Utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
avlämnade i februari 1983 betänkandet Användning av växtnäring (SOU
1983:10), vari redovisades frågor rörande handelsgödselanvändningen inom
jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring m. m. I mars samma år avlämnade
utredningen betänkandet Bekämpning av växtskadegörare och ogräs (SOU
1983:11). Utredningen förordar i sistnämnda betänkande en form av
behovsprövning som ett led i strävandena att skapa en förstärkt produktkontrollverksamhet.
Utredningen framhåller sålunda att ett bekämpningsmedel
bör vara förenat med så små risker som möjligt samtidigt som det bör vara
effektivt. En konsekvens av detta är att man, bland medel med likartad
effektivitet inom ett visst användningsområde, vid registrering bör ge
företräde åt det eller de som företer den gynnsammaste riskbilden. Utredningen
anser det vidare vara rimligt att det skall finnas ett klart bekämpningsbehov
inom det avsedda användningsområdet för att registrering skall kunna
ske. Produktkontrollnämnden bör därför få möjlighet att avslå en registreringsansökan
i de fall då annat bekämpningsmedel eller annan konkurrenskraftig
bekämpningsmetod är att föredra från hälso- och miljösynpunkt.
Nämnden skulle därigenom kunna avslå registreringsansökan inte bara för
olämpliga medel utan även för onödiga sådana.
Efter remissbehandling överlämnade regeringen genom beslut den 12 april
JoU 1984/85:4
6
1984 betänkandet och remissyttrandena till kemikommissionen.
Kemikommissionen avlämnade våren 1984 ett delbetänkande En bättre
information om kemiska produkter (SOU 1984:24). I detta har kommissionen
bl. a. framlagt förslag om att ett system för förhandsgranskning av nya
kemiska ämnen införs i Sverige. Enligt förslaget skall den som vill tillverka
eller importera ett nytt ämne i förväg anmäla ämnet till ansvarig myndighet.
Till anmälan skall fogas sådana uppgifter som behövs för att bedöma ämnets
egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Med förhandskontroll
avses enligt regeringsdirektiven för kemikommissionens arbete att nya
ämnen inte får marknadsföras eller tas i bruk utan att ansvarig kontrollmyndighet
fått möjlighet att bedöma ämnena. Det föreslås att överläggningar
omgående påbörjas med EG om lämpliga former för samarbete och
förhandsgranskning av nya ämnen.
Delbetänkandet har under sommaren varit föremål för remissbehandling
och ärendet bereds f. n. inom jordbruksdepartementet.
Vidare har kemikommissionen i dagarna avlämnat sitt huvudbetänkande
Kemikontroll (SOU 1984:77). Innebörden av förslaget är bl. a. att produktkontrollnämnden
upphör och att en ny fristående kemikaliemyndighet
övertar delar av dess uppgifter. Den nya myndigheten får också nya
uppgifter. Lagen om hälso- och miljöfarliga varor modifieras och får enligt
kommissionens förslag namnet Lag om kemiska produkter. Bland övriga
förslag kan nämnas att ökade skyldigheter läggs på kemikalieleverantörer
samt att registrering av bekämpningsmedel görs tidsbegränsade och omprövas
minst vart femte år. Vid registreringsförfarandet skall behovet av medlet
prövas, både mot andra kemiska medel och mot icke-kemiska bekämpningsmetoder.
Kemikaliemyndigheten skall enligt förslaget bygga upp en tillsyn
riktad mot tillverkare, importörer och handelsagenter. Tillsynen skall bl. a.
gälla företagens produktutredningar och produktinformation. Denna nya
verksamhet avses spela en central roll i kemikaliekontrollen.
Kemikommissionens huvudbetänkande remissbehandlas under innevarande
höst. Det kan förväntas att förslag grundade på kommissionens båda i
år avlämnade betänkanden kommer att förläggas riksdagen under våren
1985. Då kommissionens förslag bl. a. innefattar de frågeställningar som
berörs i motionerna 1983/84:1072 och 1838 föreslår utskottet att motionerna i
avvaktan på resultatet av nyss redovisade överväganden lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Hanteringen av vissa produkter, m. m.
I motion 1983/84:1023 av Paul Lestander m. fl. (vpk) erinras om att statens
järnvägar och televerket är stora användare av träimpregneringsmedel för
rötskydd av bl. a. sliprar och telestolpar. De vanligast förekommande är dels
K 33, som är ett arsenikbaserat medel, och kreosot, som utvinns ur
stenkolstjära. I motionen påpekas att båda ämnena orsakar skador på
JoU 1984/85:4
7
människor och miljö, och flera förslag framläggs till åtgärder för att
skyndsamt rätta till problemen. Bl. a. anses att en skyndsam kartläggning
måste företas av samtliga nerlagda impregneringsplatser samt doneringsplatser
för stolpar, spänger och sliprar. Den bör sedan följas av ett åtgärdsprogram
för sanering. Motionärerna ser det också som en angelägen uppgift att
en översyn görs beträffande gränsvärdet för arsenikhaltigt vatten, inte minst
mot bakgrund av Världshälsoorganisationens (WHO) i jämförelse med
Sveriges lägre värde.
Vidare pekas i motionen på det förhållandet att i vårt land stora mängder,
bevisligen cancerframkallande, ämnen kommer till användning som inte är
registrerade hos produktkontrollnämnden. Här måste uppföljningen av
lagen om hälso- och miljöfarliga varor stramas upp och effektiviseras. De
importörer resp. de förbrukare som underlåter att registrera omfattningen av
sina hälsovådliga ämnen hos produktkontrollnämnden borde bli föremål för
rättsliga påföljder. Motionärerna förutsätter att nu sittande kemikommission
i sitt arbete behandlar dessa frågeställningar och lägger förslag till åtgärder
härom.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen ankommer det i
enlighet med de principer som gäller för kontrollen av hälso- och miljöfarliga
varor på regeringen och berörda myndigheter att svara för det närmare
avgörandet när det gäller frågor om förbud mot eller andra ingripanden i
fråga om hanteringen av ifrågavarande produkter. Någon ändring härutinnan
är inte avsedd med den av kemikommissionen föreslagna lagen om
kemiska produkter. Såvitt avser den i motion 1983/84:1023 berörda användningen
av vissa träimpregneringsmedel för rötskydd vill utskottet nämna att
regeringen i april 1983 uppdrog åt produktkontrollnämnden att efter samråd
med övriga berörda myndigheter överväga och lämna förslag till lämpliga
åtgärder för att förhindra att import av virke och väv som rötskyddsbehandlats
med i Sverige ej registrerade bekämpningsmedel medför risker för hälsa
och miljö. Vidare uppdrog regeringen åt produktkontrollnämnden att pröva
åtgärder som bör vidtas med anledning av vissa punkter i en skrivelse från
Träindustriarbetarförbundet rörande hanteringen av träskyddsmedel och
med den behandlat material. Uppdraget redovisades i skrivelse till regeringen
den 20 december 1983 vari framlades förslag till vissa åtgärder till skydd
mot skador till följd av användning av hälsofarliga träskyddsmedel. Bl. a.
togs i skrivelsen upp frågor om miljöskydd vid industriell träskyddsbehandling,
miljörisker och skyddsaspekter hos olika medel. Ett flertal undersökningar
pågår eller planeras. Bl. a. har produktkontrollnämnden inlett ett
arbete med genomgång av dokumentationen av träskyddsmedel i avsikt att
bringa dokumentationen för äldre medel i nivå med de krav som f. n. gäller
för nya medel. Arbetet kan beräknas pågå under de närmaste 2-3 åren och
kommer att ge bättre förutsättningar för bedömning av medlen enligt
gällande kriterier för ett medels registrering. För samtliga träskyddsmedel
kommer en översyn av registreringsvillkoren att göras. Genom dessa villkor
JoU 1984/85:4
8
kan i första hand regleras hanteringen av själva medlet och den omedelbart
efterföljande hanteringen av behandlat virke. Genom att mera preciserat än
hittills ange användningsområde bl. a. innehållande uppgifter om mot vilken
sorts angrepp medlet skall användas, på vilken sorts virke, och med vilken
spridningsmetod, kan användningen av enskilda medel begränsas.
Under hänvisning till vad nu anförts och med beaktande av de överväganden
rörande möjligheterna till en skärpt kemikontroll som f. n. pågår på
grundval av kemikommissionens arbete föreslår utskottet att inte heller
motion 1983/84:1023 föranleder någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
Produktkontrollens organisation
1. beträffande förhandsgranskning av vissa hälso- och miljöfarliga
varor
att riksdagen lämnar motion 1983/84:1072 utan vidare åtgärd,
2. beträffande behovsprövning av vissa ämnen
att riksdagen lämnar motion 1983/84:1838 utan vidare åtgärd,
Hanteringen av vissa produkter, m. m.
3. beträffande användningen av vissa träimpregneringsmedel m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:1023.
Stockholm den 9 oktober 1984
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jens Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin
(m), Bengt Kronblad (s), Ulf Lönnqvist (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars
Ernestam (fp).
Särskilt yttrande
John Andersson (vpk) anför:
Från vänsterpartiet kommunisternas sida har vi sedan lång tid årligen i
motioner till riksdagen fört fram kravet på skärpt miljökontroll i form av
förhandsprövning av nya kemikalier som skall produceras i större omfattning,
så ocksåibörjan av detta årimotion 1983/84:1069 av Lars Werner m. fl.
Som redovisas i utskottets betänkande avlämnade den förra året tillsatta
JoU 1984/85:4
9
kemikommissionen våren 1984 ett delbetänkande (SOU 1984:24) vari bl. a.
lades fram förslag om att ett system för förhandsgranskning av nya kemiska
ämnen införs i Sverige. Jag utgår därför från att det i motion 1069 framförda
förslaget i allt väsentligt skall kunna bli tillgodosett genom regeringsförslag
grundade på vad kemikommissionen kommit fram till.
Mot här angiven bakgrund har jag inte nu följt upp vårt motionsyrkande
med en reservation utan nöjt mig med ett särskilt yttrande.
Förslaget att behovspröva ämnen som anmälts för registrering, som läggs
fram i motion 1983/84:1838 av Pär Granstedt m. fl. (c), har enligt min mening
starkt fog för sig och är därför värt att stödja. Problemet är också behandlat i
kemikommissionens huvudbetänkande (SOU 1984:77). Av motsvarande
skäl som nyss nämnts beträffande förhandsgranskningen avstår jag från att
framställa något direkt bifallsyrkande till motionen.
I motion 1983/84:1023 av Paul Lestander m.fl. (vpk) har aktualiserats
behovet av en rad åtgärder för att rätta till problem som beror på att man
inom SJ och televerket använder vissa träimpregneringsmedel för rötskydd,
dels det arsenikbaserade K 3, dels kreosot, vilka båda orsakar skador på
människor och miljö. Bl. a. krävs en effektiv sanering av förekommande
arsenikhärdar. Motionen har av utskottet ansetts böra lämnas utan åtgärd
bl. a. med hänvisning dels till undersökningar m. m. i produktkontrollnämndens
regi, dels till kemikommissionens arbete. I avvaktan på de resultat
vartill sagda överväganden kommer att leda har jag även på denna punkt
avstått från att nu ytterligare driva frågan.
Skulle mina förhoppningar i fråga om positivt gensvar på de i motionerna
väckta frågorna komma på skam torde jag ånyo få återkomma med motioner
i ämnet.
mlnab/gotab Stockholm 1984 79029