om kommunernas medverkan vid antagningen av hemvärnsmän (Betänkande 1982/83:FöU1 Försvarsutskottet)

FöU 1982/83:1

Försvarsutskottets betänkande
1982/83:1

om kommunernas medverkan vid antagningen av hemvärnsmän

I motion 1981/82:264 av Gullan Lindblad (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att hemvärnskungörelsen ändras så att kommunens
yttrande över antagande av hemvärnsmän utgår.

Överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet har
yttrat sig över motionen, överbefälhavaren efter hörande av rikshemvärnschefen.

Bakgrund

I den riksdagsdebatt som föregick riksdagens beslut att inrätta hemvärnet
(prop. 1940:257, SU 183, rskr297) framhöll dåvarande försvarsministern Per
Edvin Sköld bl. a. att eftersom hemvärnsmännen avsågs få förtroendet att
hemma i sin bostad var för sig förvara vapen och ammunition måste de äga ett
obetingat förtroende hos ortsbefolkningen. Med hänsyn därtill borde
vederbörande hemortskommun ges tillfälle att yttra sig över ansökningar om
antagning till hemvärnsmän. I den hemvärnskungörelse (1940:408) som
utfärdades med anledning av riksdagsbeslutet fanns också föreskrifter med
detta innehåll. Även i den nu gällande hemvärnskungörelsen (1970:304)
finns motsvarande stadganden. Där föreskrivs bl. a. att i ärenden om
förordnande av hemvärnschef eller om antagning av hemvärnsmän skall
hemortskommunen ha lämnats tillfälle att yttra sig. Sådant yttrande får inte
frångås utan att det föreligger särskilda skäl (28 §).

Motionen

Motionären pekar på att gällande sekretesslagstiftning hindrar kommunen
från att - som tidigare skett-inhämta yttrande från polismyndighet i ärenden
om förordnande av hemvärnschef eller om antagning av hemvärnsmän.
Detta medför, anför hon vidare, att kommunen helt får lita till den eventuella
personkännedom som kan finnas i kommunstyrelsen eller annan nämnd eller
styrelse. Erfarenheter har visat, att kommunerna ofta måste avstå från
yttrande därför att personerna är helt okända för de kommunalt förtroendevalda.
Motionären åberopar även ekonomiska skäl och strävandet att
minska byråkratin som motiv för att slopa yttranden från kommun när det
gäller antagande av hemvärnsmän. Föreskriften att lämna hemortskommunen
tillfälle att yttra sig i fråga om förordnande av hemvärnschef bör enligt
motionärens uppfattning däremot alltjämt finnas kvar.

1 Riksdagen 1982/83. 10 sami. Nr 1

FöU 1982/83:1

Remissyttrandena

Överbefälhavaren framhåller att hemvärnsmännen förvarar vapen, ammunition
och övrig utrustning i hemmen. Det måste därför enligt överbefälhavaren
anses vara ett allmänt intresse att betydande omsorger läggs ned vid
antagning av hemvärnsmän. Den personkännedom som kan finnas i
kommunala nämnder och förvaltningar måste ses som ett viktigt beslutsunderlag.
Överbefälhavaren kan därför inte biträda att hemvärnskungörelsen
ändras i föreslagen riktning. Överbefälhavaren får stöd för denna uppfattning
av rikshemvärnschefen, som bl. a. hänvisar till vad statsrådet Sköld år
1940 anförde om behovet av kommunens medverkan vid rekrytering till
hemvärnet. Detta anser han fortfarande äga giltighet.

Rikspolisstyrelsen framhåller betydelsen av att hemortskommunen har
möjlighet att yttra sig över antagning av hemvärnsmän, eftersom lokal
polismyndighet enligt gällande lagstiftning inte kan höras av de militära
myndigheterna i ett sådant ärende.

Svenska kommunförbundet finner att den motivering för ett kommunalt
yttrande som statsrådet Sköld framförde fortfarande är giltig. Förbundet
hyser vidare uppfattningen att bristen på direkt personkännedom inte utgör
något avgörande hinder för kommunen att medverka. Inte heller anses
uppgiften vara så betungande för kommunerna att den av den anledningen
bör tas bort.

Utskottet

Enligt utskottets mening är det, av samma skäl som anfördes vid
hemvärnets tillkomst, motiverat med ett kommunalt inflytande på rekryteringen
av personal till hemvärnet. Alltsedan tillkomsten har också ett sådant
inflytande garanterats genom att berörd hemortskommun beretts tillfälle att
yttra sig i rekryteringsärenden.

Liksom motionären måste utskottet konstatera att förutsättningarna för
att ta till vara personkännedomen inom kommunerna har ändrats under den
tid förfarandet har varit i bruk. Särskilt påtagligt är att kommunerna har
blivit större. Genom en lämplig handläggning bör dock kommunens hörande
i det övervägande antalet fall vara ett värdefullt stöd för rekryteringen till
hemvärnet. Det finns också skäl att räkna med att tillkomsten av lokala organ
i kommunerna enligt den särskilda lagen om sådana (SFS 1979:408) åter
ökar personkännedomen bland de för kommunen ansvariga. Ändringarna i
sekretesslagstiftningen minskar enligt utskottets mening inte betydelsen av
att hemortskommunen bereds tillfälle att yttra sig.

Utskottet kan alltså inte dela motionärens uppfattning att utvecklingen
medfört att kommunernas yttranderätt numera knappast fyller någon
egentlig funktion. I likhet med remissinstanserna anser utskottet att

Föll 1982/83:1

hemvärnskungörelsen inte bör ändras på det sätt som motionären föreslår.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1981/82:264.

Stockholm den 30 november 1982

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s),
Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Holger Bergman (s), Mats Olsson (s), Anita Bråkenhielm (m),
Eric Hägelmark (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Björk (s), Iréne Vestlund (s)
och Anders Svärd (c).

, i, -ii ■ ... .'Oo:'-; : V - ■ -

; ■' I !K:;r v':l- . ;

: ■: ,‘t

• f.Mi \ ■{ ! ' . '■ ■'

jf - . : ‘ •' ■ '•••■■

. i . . : • t,. • »?* . ' • . ' . • ' • ' • •

■

GOTAB 73071 Stockholm 1982