om kommunala frågor (Betänkande 1986/87:KU21 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1986/87:21

om kommunala frågor

1986/87:21

Sammanfattning

I betänkandet har utskottet behandlat nedan angivna kommunala frågor som
tagits upp i nio under allmänna motionstiden 1987 väckta motioner.

Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden. Sju reservationer och fem
särskilda yttranden föreligger.

Behandlas i utskottets
yttr. s.

1. Avskaffande av den fackliga representationen i kommunala nämnder - 3, 16

motionerna 1986/87:K601 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) och 1986/87:K613
yrkande 5 av Birgit Friggebo m. fl. (fp).

Reservation 1 (m, fp, c)

2. Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete - motion 4, 16
1986/87:K602 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Särskilt yttrande 1 (vpk)

3. Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser - motion 1986/87:K603 av 6, 17
Sten Andersson i Malmö (m).

Särskilt yttrande 2 (m)

4. Vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd) - motion 8. 17
1986/87:K607 av Alf Svensson (c).

Reservation 2 (vpk)

5. Avskaffande av den kommunala avgiftsprogressiviteten - motion 1986/ 9, 17

87:K609 av Jan Sandberg (m).

Särskilt yttrande 3 (m)

6. Förbud mot privatisering av kommunal verksamhet - motion 1986/ 10, 18

87:K610 av Jörn Svensson (vpk).

Reservation 3 (vpk)

7. Delning av kommuner - motionerna 1986/87:K613 yrkande 1 av Birgit 11, 18
Friggebo m. fl. (fp) och 1986/87:K615 yrkande 1 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c).

Reservation 4 (m, fp, c)

1 Riksdagen 1986/87. 4sami. Nr 21

KU 1986/87:21

8. Kommunala folkomröstningar - motionerna 1986/87:K613 yrkande 4 av
Birgit Friggebo m.fl. (fp) och 1986/87:K615 yrkande 2 av Bertil Fiskesjö
m. fl. (c).

Reservation 5 (m, fp, c)

9. Öppna nämndsammanträden - motion 1986/87: K613 yrkande 6 av Birgit
Friggebo m. fl. (fp).

Reservation 6 (m, fp, c)

10. Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor - motion 1986/
87:K618 av Bengt Wittbom m. fl. (m, fp).

Reservation 7 (m), särskilt yttrande 4 (fp, c), särskilt yttrande 5 (vpk)

Motionsyrkandena

I motion 1986I87.K601 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas
att riksdagen beslutar att upphäva bestämmelserna i kommunallagen om
representation för fackliga organisationer i kommunala nämnder och
styrelser.

I motion 1986I87.K602 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kommunallagen i
syfte att garantera samtliga partiers insyn i kommunala nämnder och
styrelser i enlighet med vad i motionen anförs.

I motion 1986187:K603 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas
att riksdagen beslutar om en sådan ändring i kommunallagen att nyvald
kommunfullmäktigeförsamling äger rätt att vid sitt första sammanträde
under tjänstgöringsåret även välja kommunstyrelse.

I motion 1986/87. K607 av Alf Svensson (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunallagen
bör ändras så att kommun på vissa bestämda villkor kan delta i lokalt
förankrat utvecklingssamarbete.

I motion 1986I87.K609 av Jan Sandberg (m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den kommunala
avgiftsprogressiviteten bör avskaffas.

I motion 1986I87. K610 av Jörn Svensson (vpk) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till tillägg i kommunallagen,
innebärande principiellt förbud mot privatisering av kommunala verksamheter.

I motion 1986I87:K613 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas - såvitt nu är i
fråga -

Behandlas i utskottets
yttr. s.

12, 18

14, 18
14, 18

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om delning av kommuner,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag vad gäller
kommunala folkomröstningar,

5. att riksdagen beslutar att den fackliga närvarorätten vid kommunala
facknämndssammanträden avskaffas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om öppna nämndsammanträden.

I motion 1986187:Köl5 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) yrkas - såvitt nu är i fråga -

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om delning av kommuner,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag om förfaranderegler m. m. för
kommunala folkomröstningar.

I motion 1986!87:Köl8 av Bengt Wittbom m. fl. (m, fp) yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1986/87 :A496

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående behovet av en översyn av kommunallagens regler för den
kommunala kompetensen.

Motionerna m. m.

1 Avskaffande av den fackliga representationen i kommunala
nämnder

I motion 1986187:K601 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva bestämmelserna i kommunallagen om representation
för fackliga organisationer i kommunala nämnder och styrelser.

Enligt motionen innebär den i slutet av år 1985 beslutade lagstiftningen om
facklig representation att de kommunala nämnderna inte längre motsvarar
den viljeyttring som väljarna avgivit genom de allmänna valen. Att vissa
intressen garanteras representation helt vid sidan av de demokratiska valen
är enligt motionärerna en ur principiell synpunkt helt oacceptabel ordning.
Vidare framhålls i motionen att den nya ordningen innebär ett otillbörligt
gynnande av vissa intressen på bekostnad av andra och att den påtvingade
fackliga representationen för kommunerna medför ökade ekonomiska
bördor och utökad byråkrati.

I motion 1986187:Köl3 yrkande 5 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen beslutar att den fackliga närvarorätten vid kommunala facknämndssammanträden
avskaffas.

Enligt motionen utgör de fackliga organisationernas närvarorätt i de
beslutande nämnderna ett intrång i den kommunala demokratin som är
principiellt oacceptabelt. Genom närvarorätten får den kommunala personalen
en särställning jämfört med övriga kommuninvånare. Enligt motionärerna
medför själva närvaron vid beslutsfattandet direkta möjligheter att
påverka besluten, som andra medborgare inte har. Slutligen erinras om att
det ofta förekommer småpartier som kan ha flera tusen väljare bakom sig och
vara representerade i kommunfullmäktige men likväl inte är representerade i
kommunens nämnder.

KU 1986/87:21

Gällande bestämmelser

KU 1986/87:21

De i motionerna åsyftade bestämmelserna om närvarorätt för personalföreträdare
i kommunala nämnder är intagna i 3 a kap. kommunallagen. Enligt
dessa bestämmelser ges kommunernas och landstingskommunernas anställda
en rätt att närvara vid sammanträden med andra nämnder än styrelsen.
Med närvarorätten följer yttranderätt. Närvarorätten gäller vid en nämnds
behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller
landstingskommunen som arbetsgivare och deras anställda. Myndighetsutövning
mot enskild och frågor där ett utpräglat partsförhållande råder
omfattas inte av närvarorätten. Högst tre personalföreträdare och ersättare
för dem får finnas i varje nämnd.

I det av riksdagen godkända utskottsbetänkandet där det aktuella
lagförslaget behandlades (KU 1985/86:3) angav utskottet bl. a. att det enligt
utskottets mening varken från konstitutionell synpunkt eller i övrigt kunde
riktas några erinringar mot förslaget. I en gemensam reservation av
moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets företrädare i
utskottet hemställdes att den ifrågavarande propositionen skulle avslås.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet avstyrkte i februari 1986 (KU 1985/86:15) tre motioner (c, fp resp.
m) innehållande yrkanden om att bestämmelserna i kommunallagen om
närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder skulle upphävas.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande erinrade utskottet om att de
aktuella bestämmelserna hade trätt i kraft så sent som den 1 januari 1986.
Utskottet förutsatte att regeringen noggrant följde utvecklingen på området
och, om det visade sig påkallat, tillsåg att en utvärdering kom till stånd. De
borgerliga ledamöterna i utskottet reserverade sig till förmån för motionerna.

Arbetslivscentrum, som är ett institut under arbetsmarknadsdepartementet
med uppgift att bedriva och främja arbetslivsforskning, har inlett ett
forskningsprojekt - styrning och delaktighet i offentlig verksamhet - vilket
bl. a. omfattar en utvärdering av verksamheten med personalföreträdare. I
ett av arbetslivscentrums styrelse i juni 1986 antaget programdokument över
forskningsprojektet anges, såvitt här är av intresse, att det är önskvärt att
genomföra en uppföljande studie av den nya lagstiftningen som ger de
anställda rätt till närvaro vid kommunala sammanträden. Vidare anges att de
problem som en sådan studie bör ta upp gäller dels i vilken omfattning
närvarorätten kommit att utnyttjas, dels vilka principiella och praktiska
problem den nya lagstiftningen fört med sig. Enligt programdokumentet är
ambitionen att arbetet skall genomföras under de närmaste åren. Arbetet
utförs i nära samarbete med civildepartementet.

2 Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete

I motion 1986I87:K602 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i kommunallagen i syfte att garantera

samtliga partiers insyn i kommunala nämnder och styrelser i enlighet med
vad i motionen anförs.

I motionen framhålls- mot bakgrund av att den kommunala verksamheten
blivit alltmer omfattande och komplicerad - det angelägna i att samtliga
partier garanteras insyn i kommunala nämnders och styrelsers verksamhet.
De ökade befogenheter som getts nämnder omfattade av försöksverksamheten
med lokala organ utgör enligt motionärerna ytterligare ett skäl för att
samtliga partiers insynsmöjligheter måste säkras. I sammanhanget erinras
vidare om riksdagens beslut om fackliga företrädares närvarorätt i kommunala
nämnder. Enligt motionen kan den närvarorätten äventyras om inte en
lösning av partiernas närvarorätt kommer till stånd. Motionärerna föreslår
att insynen för partier som saknar representation i kommunala nämnder och
styrelser löses genom inrättande av extra suppleantplatser eller närvarorätt
enligt kommunallagens bestämmelser. Avgörande anges vara att närvarorätten
regleras genom stadganden i kommunallagen som tryggar en likartad
lösning i samtliga kommuner och landsting.

Gällande regler

3 kap. kommunallagen innehåller vissa bestämmelser om kommunala
styrelsers och nämnders sammansättning.

I 2 § föreskrivs att ledamöter och suppleanter i styrelsen väljs av
fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får
inte vara färre än fem och antalet suppleanter bör vara minst lika stort som
antalet ledamöter.

Enligt 7 § får styrelsen kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, annan
nämnd eller beredning, tjänsteman hos kommunen eller landstingskommunen
eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med styrelsen. Den
som kallas till sammanträde får, om styrelsen beslutar det, delta i överläggningarna
men ej i besluten.

113 § sägs att fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet
som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För förvaltning
och verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs.
Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljs av fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer.

Enligt 15 § får fullmäktige besluta att ledamot eller suppleant i fullmäktige,
styrelsen, annan nämnd eller beredning får närvara vid styrelsens eller
annan nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i
styrelsen eller nämnden, och delta i överläggningar men ej i besluten samt få
sin mening antecknad i protokollet.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med samma inriktning som den nu
aktuella. År 1984 (KU 1984/85:6) avstyrkte utskottet en motion (vpk) under
hänvisning till att den upptagna frågan låg inom ramen för den då arbetande
demokratiberedningens uppdrag. Särskilt yttrande avgavs av vänsterpartiet
kommunisternas ledamot i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

KU 1986/87:21

1 * Riksdagen 1986187. 4 sami. Nr21

År 1986 avstyrkte utskottet (KU 1985/86:15) ytterligare en motion (vpk) i
saken, varvid utskottet anförde följande:

Enligt utskottet talar principiella kommunaldemokratiska skäl för vikten av
att även små partier representerade i fullmäktige har möjlighet att få insyn i
de kommunala organens arbete. Ansvaret härför åvilar i första hand de
politiska partierna. Utskottet utgår ifrån att de bestämmelser i kommunallagen
som tillkommit till skydd för minoritetsgrupper noggrant följs av
kommunerna. Utskottet finner inte påkallat att ta initiativ till den föreslagna
ändringen i kommunallagen.

I en reservation (vpk) förordades bifall till motionen. Riksdagen följde
utskottet.

Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för
ny kommunallag inte föreslagit några materiella förändringar av de aktuella
bestämmelserna i kommunallagen. Enligt demokratiberedningen bör kommuner
och landstingskommuner själva bestämma antalet ledamöter och
suppleanter i nämnderna. I betänkandet anges vidare att kommunallagen,
liksom för närvarande, bör innehålla en bestämmelse om att styrelsen skall
bestå av minst fem ledamöter och ha lika många suppleanter som antalet
ledamöter, något som enligt demokratiberedningen ger vissa garantier för att
partierna i fullmäktige blir representerade i styrelsen.

Sedan demokratiberedningens betänkande remissbehandlats har inom
civildepartementet tillsatts en arbetsgrupp (C 1986:A) som skall företa en
juridisk-teknisk bearbetning av bl. a. demokratiberedningens förslag. Avsikten
är att arbetet skall utmynna i ett förslag till ny kommunallag. Arbetsgruppen
skall slutredovisa resultatet av sitt arbete under första halvåret 1988.

3 Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser

I motion 1986/87:K603 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att riksdagen
beslutarom en sådan ändring i kommunallagen att nyvald kommunfullmäktigeförsamling
äger rätt att vid sitt första sammanträde under tjänstgöringsåret
även välja kommunstyrelse.

I motionen behandlas frågan om när nyvald kommunstyrelse efter ett
allmänt val kan tillträda. Det föreslås att kommun ges möjlighet att tillämpa
den ordning som enligt en specialregel i kommunallagen redan gäller för
Stockholms kommun, nämligen att kommunstyrelse skall väljas på fullmäktiges
första sammanträde. Förslaget innebär att kommunstyrelser kan tillträda
under november månad valåret i stället för som för närvarande först vid
årsskiftet. Som skäl för förslaget pekas i motionen på olika olägenheter som
gällande ordning medför. Enligt motionären är det angeläget att den nya
kommunstyrelsens intentioner, förslag och anvisningar till olika kommunala
författningar effektueras så fort som möjligt.

Utredningar

I betänkandet (SOU 1981:53) Stockholms kommunala styrelse - betänkandet
avgivet av kommunalrättsutredningen, som granskade den särskilda
organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm i syfte att åstadkom -

KU 1986/87:21

ma större enhetlighet i lagstiftningen - föreslogs (s. 130 ff.) följande. Den
nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 5 § kommunallagen enligt vilken kommunstyrelsen
tillträder den 1 januari året efter det år då val i hela riket ägt
rum skall stå kvar i kommunallagen. Bestämmelsen kompletteras dock med
en regel av innebörd att fullmäktige - i särskilt beslut eller i reglemente för
styrelsen - får föreskriva att styrelsen skall väljas på det första sammanträdet
med fullmäktige det år då kommunalval ägt rum samt omedelbart därefter
börja arbeta. Förslaget innebär att särbestämmelserna om valgenomslaget
för kommunstyrelsen i Stockholm utgår ur kommunallagen.

I demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag tas saken upp. Beredningen anger bl. a. (s. 83) att den anser
att samtliga kommunala och landstingskommunala organ bör tillträda och
börja arbeta så snart som möjligt efter ett val men att de skäl som anfördes i
förarbetena till kommunallagen mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen
dock alltjämt har full bärkraft. Beredningen föreslår därför att den nuvarande
ordningen behålls. Särregeln för Stockholms kommun bör dock enligt
beredningen stå kvar.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade år 1986 (KU 1985/86:15) två motioner (båda m) med
samma innebörd som den här aktuella. Utskottet avstyrkte motionerna,
varvid utskottet anförde följande:

Frågan om ett snabbare valgenomslag att gälla för styrelser av det slag som
förordas i motionerna behandlades i förarbetena till kommunallagen. I den
då föreliggande propositionen (prop. 1975/76:187) hade föredragande departementschefen
framfört starka praktiska invändningar mot en sådan ordning,
vilka synpunkter utskottet anslöt sig till (KU 1976/77:25). Utskottet påpekade
för egen del bl. a. att den diskuterade lösningen skulle innebära att den
från demokratisk synpunkt viktiga nomineringen måste bedrivas så snabbt
att de politiska partiorganisationernas inflytande skulle inskränkas kraftigt.
Demokratiberedningen har i sitt betänkande (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag angett att de skäl som anfördes i förarbetena till kommunallagen
mot ett snabbare valgenomslag för styrelsen alltjämt har full bärkraft,
varför beredningen inte föreslagit någon ändring i gällande ordning.

Utskottet finner inte anledning att frångå det synsätt som utskottet anlade
på frågan i samband med behandlingen av förslaget till ny kommunallag. Det
kan erinras om att utskottet då bl. a. framhöll att olägenheterna med en
under några månader kvardröjande beslutskompetens hos berörda organ
kunde anses vara begränsade och att det kunde förutsättas att i fall av
majoritetsväxling de avgående nämnderna tog tillbörlig hänsyn till valutslaget
och inte otillbörligt föregrep och band de nytillträdda nämndernas
verksamhet.

Moderata samlingspartiets ledamöter i utskottet avgav särskilt yttrande.
Riksdagen följde utskottet.

Som tidigare framgått har - efter det att demokratiberedningens ovannämnda
betänkande remissbehandlats - utsetts en arbetsgrupp inom civildepartementet
med uppdrag att företa en juridisk-teknisk bearbetning av bl. a.
beredningens förslag.

KU 1986/87:21

4 Vidgning av den kommunala kompetensen
(u-landsbistånd)

I motion 1986I87.K607 av Alf Svensson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att kommunallagen bör ändras så att
kommun på vissa bestämda villkor kan delta i lokalt förankrat utvecklingsarbete.

Enligt motionen skulle ett mera kommunalt förankrat u-landsbistånd öka
förståelsen för ökade internationella insatser. Motionären föreslår att en
översyn av kommunallagen sker i syfte att ge kommunerna möjlighet att
engagera sig i lokalt riktat biståndsarbete. I motionen anläggs därefter olika
synpunkter på speciella bestämmelser om formerna för kommunalt bistånd
som skulle kunna införas i lagen. Vidare erinras i motionen om att det ingår i
stat-kommunberedningens uppdrag att utreda en eventuell vidgning av den
kommunala kompetensen för att möjliggöra solidaritetsyttringar i internationella
frågor. Enligt motionären är emellertid bedömningen av om svenska
kommuner skall få engagera sig i internationella solidaritetsaktioner en
viktig principfråga som inte får grunda sig enbart på tekniska utredningsaspekter.
Frågorna måste enligt motionären avgöras utifrån politiska bedömningar
där den kommunala självstyrelsen är en huvudprincip.

Gällande ordning

Kommunala opinions- och solidaritetsyttringar med anknytning till främmande
länder anses i princip falla utanför den kommunala kompetensen.
Detta har sin grund i att utrikes-, handels- och biståndspolitiken anses vara en
angelägenhet för riksdagen och regeringen. Sådana yttringar anses också
sakna det nödvändiga sambandet med den egna kommunen eller landstingskommunen
och därför strida mot den s. k. lokaliseringsprincipen. Vid olika
tillfällen har dock genom lagstiftning gjorts undantag från grundsatsen att
kommuner och landstingskommuner inte har befogenhet att avge internationella
opinions- och solidaritetsyttringar. Sålunda har den kommunala
kompetensen inom detta område blivit utvidgad genom lagen (1962:638) om
rätt för kommun att bistå utländska studerande, lagen (1975:494) om rätt för
kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp och
lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta
bojkottåtgärder mot Sydafrika.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade vid 1985/86 års riksmöte en av samma motionär väckt
motion med samma innebörd som den nu aktuella. Utskottet erinrade i sitt av
riksdagen godkända betänkande (KU 1985/86:15) om att motionärens
förslag att kommuner på vissa bestämda villkor skulle kunna delta i lokalt
förankrat u-landsbiståndsarbete omfattades av stat-kommunberedningens
direktiv (dir. 1983:30). Enligt dessa borde beredningen överväga en eventuell
utvidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra solidaritetsyttringar
i internationella frågor. Utskottet fann mot angiven bakgrund
inte anledning att ta något särskilt initiativ i frågan.

KU 1986/87:21

Det nyssnämnda utredningsarbetet har numera avslutats. KU 1986/87:21
Stat—kommunberedningen har sålunda i ett delbetänkande från september
1986 - Kommunal medverkan i internationella frågor (Ds C 1986:10) -behandlat frågan om kommuner och landstingskommuner skall ges ökade
möjligheter att avge solidaritetsyttringar i internationella frågor. Beredningens
överväganden utmynnar i att det inte föreligger skäl att framlägga något
förslag om utvidgning på förevarande punkt av den kommunala kompetensen.
Remissbehandling av betänkandet pågår.

5 Avskaffande av den kommunala avgiftsprogressiviteten

1 motion 1986/87.K609 av Jan Sandberg (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att den kommunala avgiftsprogressiviteten
bör avskaffas.

Enligt motionen blir det i kommunerna allt vanligare med olika slag av
inkomstbaserade avgifter, vilka med hänsyn till gällande skattebestämmelser
kan medföra marginaleffekter på mer än 100 %. Motionären förordar
införandet av en enhetstaxa. En sådan är enligt motionen jämlik och medför
att administrationskostnaderna blir minimala.

Gällande ordning

Kommunernas och landstingskommunernas rätt att ta ut avgifter från
kommuninvånarna finns inte uttryckligen inskriven i kommunallagen
(1977:179). Den anses emellertid indirekt följa av bestämmelsen i 4 kap. 2 §
kommunallagen, som föreskriver att kommunernas och landstingskommunernas
medelsbehov skall täckas med skatt i den mån det inte fylls på annat
sätt. Uttryckliga bestämmelser om rätt för kommuner och landstingskommuner
att ta ut avgifter finns i stället i ett antal specialförfattningar.

Kommunernas och landstingskommunernas allmänna befogenheter regleras
i 1 kap. 4 § kommunallagen. Där föreskrivs att kommuner och
landstingskommuner själva får vårda sina angelägenheter. Det är denna
bestämmelse som anses vara det lagliga stödet för kommuners och landstingskommuners
rätt att ta ut privaträttsliga avgifter.

Pågående utredningsarbete

I stat—kommunberedningens delbetänkande (Ds C 1984:6) Avgifter inom
kommunal verksamhet har skett en kartläggning och en analys av de
författningsbestämmelser som detaljreglerar avgiftsfinansieringen av kommunala
verksamheter.

I betänkandet (s. 101 ff.) redovisas de möjligheter till differentiering av
avgifter som föreligger utan att den i rättspraxis fastställda s. k. likställighetsprincipen
åsidosätts. I betänkandet behandlas vidare den i rättspraxis
fastlagda s. k. självkostnadsprincipen, dvs. regeln att kommunala avgifter
inte får sättas högre än att kommunens egna kostnader blir täckta.

Beredningen föreslår att sistnämnda princip förs in i kommunallagen. Något

förslag till nya regler gällande differentiering av avgifter förs inte fram i
betänkandet. De förslag som framförts i betänkandet behandlas av den
arbetsgrupp inom civildepartementet som gör en översyn av kommunallagen.

6 Förbud mot privatisering av kommunal verksamhet

I motion I986I87.K610 av Jörn Svensson (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till tillägg i kommunallagen, innebärande principiellt
förbud mot privatisering av kommunala verksamheter.

Enligt motionen har kommersiella intressen under de senaste åren sökt
pressa fram privatisering av verksamheter inom den kommunala sektorn.
Motionären pekar på olika risker som härigenom uppstår. Principen om
offentliga nyttigheter genombryts. De medborgerliga fri- och rättigheterna
inskränks. Den demokratiska kontrollen upphör eller försvagas. Medborgarnas
möjligheter att värja sig mot felaktiga eller orättvisa beslut blir sämre.
Likformighet och social kostnadsfördelning blir inte längre självklara. Hela
idén om offentlig service undergrävs. Motionären anser mot angiven
bakgrund att kommuner inte skall kunna få avhända sig det direkta ansvaret
att svara för offentliga nyttigheter och offentlig service utan att ett skydd mot
privatisering bör skapas lagstiftningsvägen. Motionären föreslår att det i
kommunallagen införs en formlig förpliktelse för kommuner att själva svara
för fullföljandet av de uppgifter som tillhör deras kompetensområde. Från
principen bör - av praktiska skäl - kunna medges undantag av marginellt
slag.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade år 1986 (KU 1985/86:15) en av samma motionär väckt
motion med samma innebörd som den nu aktuella. Utskottet, som avstyrkte
motionen, anförde följande:

Utskottet vill erinra om att en kommuns befogenhet att låta annan sköta vissa
förvaltningsuppgifter går tillbaka på 11 kap. 6 § regeringsformen. Den
omständigheten att en kommun anlitar en entreprenör för vissa uppgifter
innebär i och för sig inte att verksamheten i fråga inte anses bedriven i
kommunal ordning. Ett förbud mot att låta kommun som ett led i egen
verksamhet överenskomma med utomstående om tillhandahållande av vissa
förnödenheter och tjänster skulle utgöra ett ingrepp i den kommunala
självstyrelsen. I regeringens skrivelse 1984/85:202 har civilministern redovisat
sin syn på service och valfrihet i den offentliga sektorn. Därvid har bl. a.
framhållits att en kommun, som på ett visst område valt en privat
entreprenadlösning, dock själv bör bevara sådan kompetens på området att
den kan genomföra en reell prövning av entreprenörens verksamhet.
Utskottet instämmer i de sålunda framförda synpunkterna och vill särskilt
betona att den kommun, som valt en entreprenadlösning, självfallet har det
övergripande ansvaret för verksamheten på området och att kommunen bör
ingripa för den händelse exempelvis den s. k. likställighetsprincipen skulle
komma att åsidosättas.

KU 1986/87:21

I en reservation av vänsterpartiet kommunisternas ledamot av utskottet
förordades bifall till motionen. Reservanten ansåg att de föreliggande
problemen borde utredas och förslag framläggas angående de åtgärder som
kan visa sig erforderliga för att komma till rätta med problemen. Riksdagen
följde utskottet.

Pågående utredning

Folkrörelseutredningen (C 1986:01) har enligt sina direktiv (dir. 1986:17)
bl. a. i uppgift att föreslå åtgärder för att undanröja hinder för att
folkrörelser, föreningar och kooperativ skall kunna ta ett ökat ansvar för
vissa verksamheter som i dag helt eller till större delen bedrivs i offentlig,
framför allt kommunal, regi. Som exempel på verksamhetsområden som
därvid kan komma i fråga nämns i direktiven barnomsorg, fritidsverksamhet
och institutioner inom äldreomsorgen. Utredningen beräknar avge slutbetänkande
under hösten 1987.

7 Delning av kommuner

I motion 1986I87. K613yrkande 1 av Birgit Friggebo m. fl. yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om delning av
kommuner.

I motionen anges att de omfattande kommunsammanslagningarna, vilka
genomfördes i syfte att skapa ekonomiskt bärkraftiga kommuner, i några fall
varit till gagn för utvecklingen men att många exempel finns på motsatsen.
Enligt motionen måste kommundelningar tillkomma på lokalt initiativ.
Motionärerna anser det självklart att delning av kommun på önskemål av
kommuninvånarna inte skall möta några hinder från statsmakternas sida.

I motion 1986/87.K615 yrkande 1 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om delning av kommuner.

I motionen kritiseras de kommunsammanslagningar som genomfördes i
början av 1970-talet. Enligt motionen finns det i landet ett uttalat intresse för
att dela kommuner. Motionärerna anser att kommuner bör delas när
framställningar därom gjorts från kommun eller kommundel och att denna
målsättning bör ges regeringen till känna.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag som överensstämmer med de nu föreliggande har behandlats av
utskottet flera gånger tidigare, senast år 1986 då utskottet (KU 1985/86:15)
avstyrkte fem motioner (3 fp, 2 c) i saken. De borgerliga ledamöterna i
utskottet reserverade sig till förmån för motionerna. Riksdagen följde
utskottet. I utskottets motivering angavs bl. a. att utskottet inte funnit
anledning att frångå den ståndpunkt som intagits vid tidigare behandling av
motionsyrkanden med i huvudsak samma innebörd (KU 1982/83:21 och KU
1984/85:6). Utskottet framhöll vid dessa tillfällen att kommunala demokra -

KU 1986/87:21

tiska skäl någon gång kunde motivera att en kommun delas men att utskottet
förordade att de kommunala demokratifrågorna i första hand borde lösas på
annat sätt än genom ytterligare kommundelningar.

8 Kommunala folkomröstningar

I motion 1986/87:K613 yrkande 4 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag vad gäller kommunala
folkomröstningar.

Enligt motionärerna är en viktig metod för att stärka kommunmedborgarnas
inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen i sin kommun att låta
väljarna ta ställning i konkreta frågor. Motionärerna erinrar om att
förfarandet vid omröstning som sker med stöd av kommunallagen inte
närmare reglerats. Enligt motionen bör utrymmet för kommunala omröstningar
vidgas och en förfarandelag vad gäller kommunala folkomröstningar
komma till stånd som gör det enklare att ordna sådana omröstningar.

I motion 1986/87:K615 yrkande 2 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att
riksdagen av regeringen begär förslag om förfaranderegler m.m. för
kommunala folkomröstningar.

I motionen anförs i frågan följande:

Kommunallagstiftningen medger sedan en tid kommunerna att som ett led i
beredningsarbete anordna opinionsmätningar - kommunala folkomröstningar.
Enligt centerns uppfattning kan en vidgad användning av kommunala
folkomröstningar vara en lämplig åtgärd för att öka kommunmedlemmarnas
medverkan i de kommunala besluten.

De erfarenheter som hittills vunnits av folkomröstningar på lokal nivå är
goda. Institutet bör därför permanentas och klara förfaranderegler utformas
genom särskild lagstiftning eller komplettering av kommunallagen.

Regler som bör fastställas gäller bl. a. valnämndens medverkan, reglerna
för beslut om genomförande av kommunal folkomröstning, beslut om
frågorna m.m.

Nuvarande ordning

Enligt 2 kap. 18 § kommunallagen får kommunfullmäktige och landsting
besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges
eller landstingets handläggning skall inhämtas synpunkter från medlemmar i
kommunen eller i landstingskommunen. Detta kan enligt bestämmelsen ske
genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Ett
sådant förfarande kan även genomföras i del av en kommun. Valnämnden i
kommunen får anlitas, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras
därigenom. För att en landstingskommun skall få anlita valnämnd krävs
dessutom att kommunfullmäktige gett tillstånd till detta.

Frågan om förfarandet vid omröstning m. m. som anordnas med stöd av 2
kap. 18 § kommunallagen har inte närmare reglerats. I proposition 1975/
76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. anförde föredragande
departementschefen att det inte syntes nödvändigt att närmare reglera
förfarandet i samband med de olika typer av opinionsundersökningar som
kan komma i fråga och att det ankommer på kommunfullmäktige och

KU 1986/87:21

landsting att utfärda de föreskrifter härom som behövs. Enligt departementschefen
kan det när opinionsundersökningen har karaktär av omröstning gälla
frågor av samma slag som de spörsmål som regleras i vallagen, dvs. rätten att
delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av röster etc. Av 1 §
vallagen (1972:620, omtryckt 1985:203) framgår att lagen inte är tillämplig på
kommunala opinionsundersökningar av det slag som behandlas i 2 kap. 18 §
kommunallagen.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av förslaget till ny kommunallag
anförde utskottet (KU 1976/77:25) som sin uppfattning att det inte då fanns
någon möjlighet att närmare formalisera själva omröstningsförfarandet
genom särskilda bestämmelser härom i kommunallagen. Däremot förordade
utskottet i motsats till propositionsförslaget en uttrycklig bestämmelse om att
de kommunala valnämnderna får anlitas för att genomföra kommunala
omröstningar eller andra opinionsundersökningar. Utskottet framhöll att
detta inte innebär att bestämmelserna i vallagen automatiskt blir tillämpliga
vid genomförandet av sådana undersökningar. Endast om fullmäktige
beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall tillämpas kommer detta att
ske. Enligt utskottets mening var det uppenbart att delar av vallagens
regelsystem, t. ex. bestämmelserna om poströstning, i normalfallet inte
kommer att göras tillämpliga vid undersökningar av detta slag. I en
reservation (s) förordades liksom i propositionen att valnämnderna inte
skulle få anlitas. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1980/81 års riksmöte (KU 1980/81:2) avstyrkte utskottet en motion
(fp) innehållande yrkande om en särskild förfarandelag för kommunala
folkomröstningar. Utskottet ansåg inte att det fanns anledning för riksdagen
till initiativ i frågan, emedan den då sittande kommunaldemokratiska
kommittén - enligt vad utskottet hade erfarit - skulle komma att ta upp
frågan om förfaranderegler för kommunala folkomröstningar i sitt utredningsarbete.
Riksdagen följde utskottet.

Kommunaldemokratiska kommittén redovisade i en rapport den 6 februari
1981 - Kommunala folkomröstningar i Sverige 1978 och 1980 (Ds Kn
1981:2) - en inom kommitténs sekretariat upprättad översikt över de
kommunala folkomröstningar som ägt rum under de angivna åren. Rapporten
överlämnades utan några ställningstaganden från kommitténs sida.
Några förslag om förändringar av det kommunala folkomröstningsinstitutet
framlade aldrig kommittén, vars uppdrag upphörde 1983.

I samband med behandlingen av förslaget gällande frikommunförsöket
avstyrkte utskottet (KU 1983/84:32) en motion (fp) innehållande ett förslag
om försöksverksamhet med en särskild förfarandelag för att öka möjligheterna
till kommunala folkomröstningar. Utskottet framhöll att det i första hand
var försökskommunerna själva som skulle komma med förslag om innehållet
i försöksverksamheten, varför det inte fanns anledning för riksdagen att ta
ställning till förevarande motionsönskemål. De borgerliga ledamöterna i
utskottet reserverade sig. De ansåg att utrymmet för kommunala folkomröst -

KU 1986/87:21

ningar borde vidgas genom en ny förfarandelag som gör det enklare att ordna
sådana omröstningar. Riksdagen följde utskottet.

Vid 1985/86 års riksmöte avstyrkte utskottet (KU 1985/86:15) två motioner
(fp) av samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet ansåg inte att det fanns
anledning att frångå den ståndpunkt i saken som utskottet vid tidigare
tillfällen intagit då motioner i ämnet behandlats. De borgerliga ledamöterna i
utskottet reserverade sig till förmån för motionerna. Riksdagen följde
utskottet.

9 Öppna nämndsammanträden

I motion 1986I87. K613 yrkande 6 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
öppna nämndsammanträden.

1 motionerna erinras om att nämndernas och kommunstyrelsens sammanträden,
i motsats till kommunfullmäktiges, inte är offentliga. Enligt motionen
är denna slutenhet inte alltid motiverad. Motionärerna påpekar att en
lagstiftning som tillåter direkt valda kommundelsfullmäktige innebär att
öppenheten gentemot allmänheten ökar, eftersom kommundelsfullmäktiges
sammanträden kommer att vara offentliga. Enligt motionen bör de kommuner
som önskar bibehålla nuvarande nämndorganisation ges möjlighet till
större öppenhet genom helt eller delvis öppna nämndsammanträden. De
närmare formerna för sådana sammanträden bör beslutas lokalt.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet har vid två tillfällen (KU 1983/84:32 och KU 1985/86:15) avstyrkt
motioner (fp) med yrkande om att i den lag som antogs i samband med
beslutet om det s. k. frikommunförsöket - lagen (1984:382) om försöksverksamhet
med en friare kommunal nämndorganisation - inta bestämmelser
som möjliggör öppna nämndsammanträden. Utskottet framhöll bl. a. att det
i första hand var försökskommunerna själva som skulle komma med förslag
om innehållet i försöksverksamheten samt att det inte fanns anledning för
riksdagen att ta ställning till bl. a. förevarande motionsönskemål. Vid båda
tillfällena reserverade sig moderata samlingspartiets och folkpartiets ledamöter
i utskottet till förmån för motionerna. Riksdagen följde utskottet.

I sammanhanget kan nämnas, att folkstyrelsekommittén i sitt betänkande
(SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor föreslagit att riksdagens utskott skall
kunna besluta om offentlighet vid de utskottsutfrågningar då upplysningar
inhämtas som ett led i ärendeberedningen. Enligt kommittén skulle detta öka
medborgarnas insyn i den politiska beslutsprocessen och berika den allmänna
debatten. Kommittén framhåller att den slutna formen av utfrågning dock
alltjämt bör användas då uppgifter av förtrolig karaktär lämnas.

10 Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor

I motion I986I87. K618 av Bengt Wittbom m. fl. (m, fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

KU 1986/87:21

angående behovet av en översyn av kommunallagens regler för den
kommunala kompetensen när det gäller näringspolitiska frågor.

1 motionen, som i första hand behandlar förhållandena i Örebro län,
förordas en öppnare attityd till privat verksamhet. Kritik riktas mot olika
under senare år i bl. a. Örebro kommun genomförda kommunala projekt
vilka anges ha möjliggjorts på grund av den oklara lagstiftning som reglerar
kommunernas verksamhet. Motionärerna anser att riksdagen bör uppdra åt
regeringen att låta se över kommunallagen i syfte att klarare och striktare
ange gränserna för den kommunala verksamheten.

Gällande rätt m. m.

Den grundläggande bestämmelsen om den kommunala kompetensen finns i
1 kap. 4 § kommunallagen. Där stadgas att kommuner och landstingskommuner
själva får vårda sina angelägenheter. De närmare gränserna för
kompetensen har dragits upp i rättspraxis. Förutom att ställning tagits till
arten av olika verksamheter har i rättspraxis fastlagts olika grundsatser
(kompetensprinciper) avsedda att närmare precisera gränserna för den
allmänna regeln i kommunallagen om den kommunala kompetensen.
Exempel härpå är lokaliserings-, likställighets- och självkostnadsprinciperna.
Innebörden i lokaliseringsprincipen är att en uppgift, för att vara en
kommunal angelägenhet, skall vara av betydelse för det egna kommunområdet
och dess invånare. Likställighetsprincipen ger uttryck för ett krav att
kommunmedlemmarna i möjligaste mån behandlas lika så att inte viss grupp
av kommunmedlemmarna obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande
till andra kommunmedlemmar. Självkostnadsprincipen är benämningen på
regeln att kommunala avgifter inte får sättas högre än att kommunens egna
kostnader blir täckta.

Demokratiberedningen har i betänkandet (SOU 1985:29) Principer för ny
kommunallag föreslagit att vissa av de rättsprinciper som utvecklats om den
allmänna kompetensen-däribland lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen
och självkostnadsprincipen - skrivs in i kommunallagen.

Utredningsförslag

En av stat—kommunberedningens utredningsuppgifter har gällt frågan om
kommunernas och landstingens kompetens i näringslivs- och sysselsättningspolitiken
(dir. 1983:30). I ett nyligen avgivet delbetänkande (Ds C 1986:16),
Kommunal näringslivspolitik. Samverkan med staten och näringslivet,
redovisar beredningen sin syn i dessa frågor. Beredningens slutsats är att den
nuvarande kompetensregeln och den rättspraxis som utvecklats innebär en
lämplig avgränsning, som ger kommunerna möjlighet att göra betydande
lokala näringslivsinsatser samtidigt som gränser finns för alltför omfattande
åtaganden. Beredningen föreslår därför inga förändringar av den nuvarande
kommunala kompetensen.

KU 1986/87:21

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner rörande den
kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor. År 1984 behandlade
utskottet (KU 1984/85:6) tre motioner (2 m, 1 c) i ämnet. Utskottet avstyrkte
motionerna under hänvisning till att förslagen i motionerna torde ligga inom
ramen för stat—kommunberedningens arbete. Moderata samlingspartiets
ledamöter i utskottet reserverade sig till förmån för en av motionerna (m).
Reservanterna angav bl. a. att lagstiftningen om den kommunala kompetensen
borde bygga på en mycket restriktiv inställning i fråga om stöd till
näringslivet. Riksdagen följde utskottet.

År 1986 avstyrkte utskottet (1985/86:15) fyra motioner (2 m, 2 fp) gällande
olika förslag rörande den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor.
Enligt utskottets mening fanns det mot bakgrund av det då pågående
utredningsarbetet inom stat—kommunberedningen inte anledning för riksdagen
att ta i motionerna yrkade initiativ. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

I motionerna 1986/87:K601 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och 1986/87:K613 av
Birgit Friggebo m. fl. (fp) yrkas avskaffande av den fackliga representationen i
kommunala nämnder genom att riksdagen upphäver de år 1985 beslutade
bestämmelserna i kommunallagen om närvarorätt för personalföreträdare i
kommunala nämnder.

Riksdagen avstyrkte under föregående riksmöte motioner av samma
innebörd som de här aktuella. I utskottets av riksdagen godkända betänkande
(KU 1985/86:15) angavs bl. a. att utskottet förutsatte att regeringen
noggrant följde utvecklingen på området och, om det visade sig påkallat,
tillsåg att en utvärdering kom till stånd.

Numera har beslutats att arbetslivscentrum - i nära samråd med civildepartementet
- skall genomföra en utvärdering av den nya lagstiftningen, som
endast varit i kraft i drygt ett år. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 1986/87:K601 och 1986/87:K613 yrkande 5.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:K602 av Lars Werner
m. fl. (vpk) hemställs att kommunallagen ändras i syfte att garantera
insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete. I motionen har bl. a.
gjorts en koppling mellan den aktualiserade frågan och den nyssnämnda
reformen om facklig representation.

Utskottet vill erinra om att lagstiftningen om facklig representation
(personalföreträdare) i kommunala nämnder innehåller ett flertal begränsningar
i fråga om närvarorättens omfattning. Bl. a. får personalföreträdare
endast närvara vid behandling av frågor som rör förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Lagstiftningen kan, såsom anges i den
bakomliggande propositionen, ses som ett komplement till nuvarande
medbestämmandesystem.

Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte (KU 1985/86:15) en
motion av samma innebörd som den nu aktuella. Utskottet uttalade därvid
bl. a. att principiella kommunaldemokratiska skäl talar för vikten av att även

KU 1986/87:21

små partier representerade i fullmäktige har möjlighet att få insyn i de
kommunala organens arbete, att ansvaret härför åvilar i första hand de
politiska partierna samt att utskottet utgick ifrån att de bestämmelser i
kommunallagen som tillkommit till skydd för minoritetsgrupper noggrant
följs av kommunerna.

Numera har inom civildepartementet tillsatts en arbetsgrupp som skall
företa en juridisk-teknisk bearbetning av bl. a. förslag framlagda av demokratiberedningen.
Avsikten är att arbetet skall utmynna i ett förslag till ny
kommunallag. Arbetsgruppen skall slutredovisa resultatet av sitt arbete
under första halvåret 1988. Utskottet utgår ifrån att den i motionen upptagna
frågan kommer att prövas i det sålunda pågående kommunallagsarbetet.
Med det anförda avstyrks motion 1986/87:K602.

I motion 1986/87: K603 av Sten Andersson i Malmö (m) behandlas frågan
om snabbare valgenomslag i kommunala styrelser. Motionären föreslår att
kommunallagen ändras så att efter ett allmänt val nyvald kommunstyrelse
kan tillträda i början av november i stället för som för närvarande först vid
utgången av året efter valåret. Det erinras om att den föreslagna ordningen
enligt en specialregel i kommunallagen redan gäller för Stockholm.

Den upptagna frågan har behandlats i två utredningsbetänkanden, dels
kommunalrättsutredningens betänkande (SOU 1981:53) Stockholms kommunala
styrelse, dels demokratiberedningens betänkande (SOU 1985:29)
Principer för ny kommunallag. Förslagen i dessa betänkanden beaktas i det
inom civildepartementet pågående arbetet med en ny kommunallag. Utskottet
finner mot angiven bakgrund inte anledning att ta i motionen begärt
initiativ. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:K603.

I motion 1986/87:K607 av Alf Svensson (c) föreslås vidgning av den
kommunala kompetensen. Motionären anser att kommunallagen bör ändras
så att kommuner på vissa bestämda villkor kan delta i lokalt förankrat
utvecklingsarbete.

Stat—kommunberedningen har i ett under hösten 1986 avgivet delbetänkande
(Ds C 1986:10) Kommunal medverkan i internationella frågor
behandlat frågan om kommuner och landstingskommuner skall ges ökade
möjligheter att avge solidaritetsyttringar i internationella frågor. Beredningen
har dock inte funnit skäl föreligga att föreslå någon vidgning i förevarande
hänseende av den kommunala kompetensen. Remissbehandling av betänkandet
pågår.

Enligt utskottets mening finns inte anledning för riksdagen att ta något
initiativ i den av motionären aktualiserade frågan. Utskottet avstyrker alltså
motion 1986/87:K607.

I motion 1986/87 :K609 av Jan Sandberg (m) föreslås avskaffande av den
kommunala avgiftsprogressiviteten. Motionären förordar införandet av en
enhetstaxa.

I ett delbetänkande av stat—kommunberedningen (Ds C 1984:6) Avgifter
inom kommunal verksamhet behandlas olika avgiftsfrågor. Något förslag till
nya regler gällande differentiering av kommunala avgifter förs inte fram i
betänkandet. Den arbetsgrupp inom civildepartementet som gör en översyn
av kommunallagen skall i sitt arbete bl. a. beakta nyssnämnda betänkande.

Utskottet anser det inte påkallat för riksdagen att ta i motionen begärt

KU 1986/87:21

initiativ. Utskottet avstyrker således motion 1986/87:K609.

I motion 1986/87:K610 av Jörn Svensson (vpk) begärs förbud mot
privatisering av kommunal verksamhet. I motionen pekas på olika risker som
kan uppstå vid privatisering av kommunal verksamhet. Motionären anser att
det i kommunallagen bör införas en formlig förpliktelse för kommuner att
själva svara för fullföljandet av de uppgifter som tillhör deras kompetensområde.

Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte (KU 1985/86:15) en
motion av samma innebörd som den nu aktuella. Utskottets av riksdagen
godtagna uttalanden i frågan har redovisats i det föregående (se ovan s. 10).
Det har inte framkommit något som givit utskottet anledning att nu bedöma
frågan annorlunda. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1986/
87:K610.

I motionerna 1986/87:K613 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) och 1986/87:K615
av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) förordas en positivare syn från statsmakternas
sida till kommundelningar.

Utskottet har tidigare flera gånger avstyrkt motionsförslag med samma
innebörd som de nu föreliggande, senast under föregående riksmöte (KU
1985/86:15). Utskottet framhöll därvid att kommunala demokratiska skäl
någon gång kan motivera att en kommun delas men att utskottet förutsatte
att de kommunala demokratifrågorna i första hand löstes på annat sätt än
genom ytterligare kommundelningar. Det har inte nu framkommit något
som givit utskottet anledning att frångå denna ståndpunkt, som godtagits av
riksdagen. Utskottet avstyrker därför motionerna 1986/87:K613 yrkande 1
och 1986/87:K615 yrkande 1.

I motionerna 1986/87:K613 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) och 1986/87:K615
av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om förfarande vid kommunala folkomröstningar för att vidga
möjligheterna till kommunala folkomröstningar.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen - senast under föregående
riksmöte (KU 1985/86:15) - avstyrkt motioner med samma innebörd,
varefter riksdagen följt utskottet. Det har inte framkommit något som givit
utskottet anledning att nu bedöma frågan annorlunda. Utskottet avstyrker
därför motionerna 1986/87:K613 yrkande 4 och 1986/87:K615 yrkande 2.

I motion 1986/87:K613 av Birgit Friggebo m. fl. (fp) föreslås att kommunerna
ges möjlighet att besluta om öppna nämndsammanträden.

Utskottet har vid tidigare tillfällen (KU 1983/84:32 och KU 1985/86:15)
avstyrkt motioner innehållande liknande förslag. Det har inte framkommit
något som motiverar att utskottet frångår sin tidigare ståndpunkt i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:K613 yrkande 6.

Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor tas upp i motion
1986/87:K618 av Bengt Wittbom m.fl. (m, fp). Motionärerna anser att
kommunallagens regler på förevarande område bör ses över av regeringen
och att syftet därvid skall vara att gränserna för den kommunala verksamheten
anges klarare och striktare.

I ett av stat—kommunberedningen nyligen avgivet delbetänkande -Kommunal näringslivspolitik. Samverkan med staten och näringslivet (Ds C
1986:16) - har kommunernas kompetens i näringslivs- och sysselsättningsfrå -

KU 1986/87:21

gor behandlats. Beredningens slutsats är att några förändringar av kompetensreglerna
på området inte är påkallade. Betänkandet har ännu inte
remissbehandlats. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att ta något
initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:K618.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K601 och 1986/87:K613
yrkande 5,

2. beträffande insyn för samtliga partier i kommunala nämnders
arbete

att riksdagen avslår motion 1986/87:K602,

3. beträffande snabbare valgenomslag i kommunala styrelser
att riksdagen avslår motion 1986/87:K603,

4. beträffande vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd) att

riksdagen avslår motion 1986/87:K607,

5. beträffande den kommunala avgiftsprogressiviteten
att riksdagen avslår motion 1986/87:K609,

6. beträffande privatisering av kommunal verksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:K610,

7. beträffande delning av kommuner

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K613 yrkande 1 och 1986/
87:K615 yrkande 1,

8. beträffande kommunala folkomröstningar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K613 yrkande 4 och 1986/
87:K615 yrkande 2,

9. beträffande öppna nämndsammanträden

att riksdagen avslår motion 1986/87:K613 yrkande 6,

10. beträffande den kommunala kompetensen i näringspolitiska
frågor

att riksdagen avslår motion 1986/87:K618.

Stockholm den 5 mars 1987
På konsitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Kurt Ove Johansson (s),
Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s),
Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Torgny Larsson (s).
Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Kristina
Svensson (s) och Ingela Mårtensson (fp).

KU 1986/87:21

Reservationer

KU 1986/87:21

1 Den fackliga representationen i kommunala nämnder
(mom. 1)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Riksdagen
avstyrkte” och slutar med ”1986/87:K613 yrkande 5” bort ha följande
lydelse:

Genom lagstiftningen om närvarorätt för personalföreträdare i kommunala
nämnder har de fackliga organisationerna getts en särställning som från
olika synpunkter är principiellt oacceptabel. Lagstiftningen har vidare
medfört en extra ekonomisk belastning för kommunerna och en ökad
byråkrati. Reformen har inneburit ett allvarligt ingrepp i den politiska
demokratin. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att
riksdagen upphäver bestämmelserna i kommunallagen om facklig representation
i kommunala nämnder. Utskottet biträder alltså motionerna
1986/87:K601 och 1986/87:K613 yrkande 5.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande den fackliga representationen i kommunala nämnder
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K601 och 1986/
87:K613 yrkande 5 hos regeringen begär förslag till lagändring av
innebörd att den fackliga representationen i kommunala nämnder
avskaffas.

2 Vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd)
(mom. 4)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
”Stat-kommunberedningen” och slutar med ” 1986/87:K607” bort ha följande
lydelse:

Genom särskild lagstiftning har vid flera tillfällen medgivits undantag från
grundsatsen att kommuner och landstingskommuner inte har befogenhet att
avge internationella opinions- och solidaritetsyttringar. Det förhållandet att
stat—kommunberedningen i sitt delbetänkande (Ds C 1986:10) Kommunal
medverkan i internationella frågor inte ansett skäl föreligga att framlägga
något förslag om ytterligare utvidgning på förevarande punkt av den
kommunala kompetensen får enligt utskottets mening inte betyda att frågan
därmed skulle vara avgjord. Utskottet anser nämligen i likhet med motionären
att flera skäl talar för att ge kommunerna ytterligare möjligheter på
förevarande område. Utskottet förordar att saken blir föremål för ytterligare
utredning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1986/
87:K607 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande vidgning av den kommunala kompetensen (u-landsbistånd) att

riksdagen med anledning av motion 1986/87:K607 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3 Privatisering av kommunal verksamhet (mom. 6)

Nils Berndtson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar med ”1986/87:K610” bort ha följande lydelse:

Under senare år har privatisering av kommunal verksamhet ökat i
omfattning. Som framgår av motionen kan härigenom uppstå olika negativa
kommunaldemokratiska konsekvenser för kommuninvånarna. Enligt utskottets
mening bör de föreliggande problemen - närmare beskrivna i
motionen - utredas och förslag framläggas angående de åtgärder som kan
visa sig erforderliga för att komma till rätta härmed. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 1986/87:K610 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande privatisering av kommunal verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K610 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4 Delning av kommuner (mom. 7)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ’’ 1986/87:K615 yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den nuvarande regeringen intagit en alltför restriktiv
hållning i fråga om kommundelningar. Enligt utskottets mening bör en
positivare attityd i detta hänseende intas i de fall där initiativet i frågan
kommer från kommuninvånarna själva. En sådan åtgärd kan vara ett medel
att stärka den kommunala demokratin. Vad utskottet här anfört med
anledning av motionerna 1986/87:K613 yrkande 1 och 1986/87:K615 yrkande
1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande kommundelningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K613 yrkande 1 och
1986/87:K615 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

KU 1986/87:21

5 Kommunala folkomröstningar (mom. 8)

KU 1986/87:21

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet har
vid flera” och slutar med ”1986/87:K615 yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunala folkomröstningar
har stor betydelse när det gäller att stärka kommuninvånarnas
inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen i sin kommun. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att det föreligger behov av särskilda
förfaranderegler m. m. i fråga om sådana omröstningar. Utskottet biträder
alltså motionerna 1986/87:K613 yrkande 4 och 1986/87:K615 yrkande 2. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande kommunala folkomröstningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:K613 yrkande 4 och
1986/87:K615 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6 Öppna nämndsammanträden (morn. 9)

Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Börje Stensson
(fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet har
vid tidigare” och slutar med ”1986/87:K613 yrkande 6” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att en försöksverksamhet inleds som gör det
möjligt för kommun eller nämnd att besluta om helt eller delvis öppna
nämndsammanträden i ärenden som inte rör myndighetsutövning mot
enskilda. En sådan offentlighet skulle öka medborgarnas insyn i den
kommunalpolitiska beslutsprocessen och öka intresset för de beslut som
fattas. I sammanhanget kan erinras om att folkstyrelsekommittén i sitt
betänkande (SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor lagt fram ett förslag som
möjliggör offentliga utfrågningar i riksdagens utskott. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 1986/87:K613 yrkande 6 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande öppna nämndsammanträden

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:K613 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7 Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor
(mom. 10)

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”1 ett av” och
på s. 19 slutar med ”1986/87:K618” bort ha följande lydelse:

Stat—kommunberedningen har i sitt nyligen avgivna delbetänkande -Kommunal näringspolitik. Samverkan med staten och näringslivet (Ds C
1986:16) - kommit till den slutsatsen att någon förändring av reglerna
rörande kommunernas kompetens i näringslivs- och sysselsättningsfrågor
inte är påkallad. Utskottet anser dock att de ifrågavarande reglerna bör ses
över. Därvid bör utgångspunkten vara att kompetenslagstiftningen på
området skall bygga på en restriktiv inställning i fråga om stöd till
näringslivet. Det är vidare av vikt att det klart blir fastslaget att kommuner
och landstingskommuner skall behandla sina medlemmar lika. Vad utskottet
här anfört med anledning av motion 1986/87:K618 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande den kommunala kompetensen i näringspolitiska
frågor

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: Köl 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1 Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete
Nils Berndtson (vpk) anför:

Jag vill framhålla det angelägna i att samtliga i kommuner och landstingskommuner
företrädda partier garanteras möjlighet att följa arbetet i styrelser
och nämnder. Detta är en förutsättning för att representanterna för dessa
partier skall kunna utföra sina politiska uppdrag på det sätt som deras väljare
har rätt att kräva av dem. Jag noterar att utskottet utgår ifrån att den i den
aktuella motionen upptagna frågan kommer att prövs i det inom civildepartementet
pågående kommunallagsarbetet. I detta läge har jag avstått ifrån att
yrka bifall till motionen.

2 Snabbare valgenomslag i kommunala styrelser

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anför:

Enligt vår mening är det från principiella synpunkter ett självklart önskemål
att valutgången på en gång får avgöra sammansättningen av samtliga
kommunala och landstingskommunala organ. Vi har svårt att avgöra om de
invändningar mot ett snabbare valgenomslag som framfördes i förarbetena
till nu gällande kommunallag har full bärkraft. Vi kan dock konstatera att
den ordning som i Stockholm - med stöd av en specialregel i kommunallagen

KU 1986/87:21

- tillämpats i många år i fråga om kommunstyrelsen, innebärande att denna
kan tillträda redan under november månad valåret i stället för efter
årsskiftet, inte har förorsakat några problem. Vi anser mot bakgrund av det
anförda att möjligheten till snabbare valgenomslag såvitt gäller kommunala
styrelser bör utredas vidare.

3 Avskaffande av den kommunala avgiftsprogressiviteten

Anders Björck, Hans Nyhage och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) anför:

Vi hyser sympati för förslaget i motion 1986/87:K609 om att den kommunala
avgiftsprogressiviteten bör avskaffas och ersättas av en enhetstaxa. Vi
förutsätter att man i det inom civildepartementet pågående arbetet med en
översyn av kommunallagen kommer att behandla förslaget.

4 Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor

Bertil Fiskesjö (c), Börje Stensson (fp), Bengt Kindbom (c) och Ingela
Mårtensson (fp) anför:

Vi delar stat—kommunberedningens slutsats att någon utvidgning av den
kommunala kompetensen att bedriva näringsverksamhet inte bör ske. Vi vill
i sammanhanget framhålla vikten av att gällande kompetensbestämmelser
inte överträds.

5 Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor

Nils Berndtson (vpk) anför:

Den i förevarande avsnitt behandlade motionen synes syfta till att begränsa
kommunernas möjligheter att göra lokala näringslivsinsatser. I det sammanhanget
bör erinras om att det under senare år i olika sammanhang, bl. a. i
riksdagsmotioner, förts fram förslag som gått i motsatt riktning. Dessa
förslag har alltså syftat till att vidga kommunernas befogenheter på förevarande
område. I nuläget bör den fortsatta behandlingen av
stat-kommunberedningens nyligen avgivna delbetänkande i ämnet avvaktas.

KU 1986/87:21

gotab Slockholm 1987 12547