om kemikaliekontroll m.m.
Betänkande 1986/87:JoU9
Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:9
om kemikaliekontroll m. m. . ,,
JoU
1986/87:9
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet sex under allmänna motionstiden
1986 väckta motioner om kemikaliekontroll m. m. 1 en av motionerna begärs
en lagreglering av användningen av biologiska bekämpningsmedel. En
utredning av frågan om besprutning av banvallar med ogräsmedlet Karmex
80 kan upphöra begärs i en annan motion. I en motion föreslås att åtgärder
vidtas för att minska användningen av kadmium i handelsgödsel och spridningen
av kadmium i naturen. I de återstående motionerna tas upp frågor
om behovsprövning av kemiska produkter, om kemikalieinspektionens
produktregister och om information. Vidare begärs att de samhällsekonomiska
konsekvenserna av uteblivna satsningar på kemikalie- och miljöområdena
skall belysas. Slutligen yrkas att en avvecklingsplan för kemiska
bekämpningsmedel och konstgödselkväve utarbetas, att kemiska bekämpningsmedel
i privata trädgårdar, kommunala parker o. d. förbjuds samt att
kemikalieinspektionens verksamhet utvärderas.
I samband med ett studiebesök den 23 oktober 1986 vid kemikalieinspektionen
har utskottet inhämtat upplysningar om myndighetens allmänna
verksamhet inom kemikaliekontrollen.
Motionerna avstyrks eller föreslås lämnade utan åtgärd med hänvisning i
många fall till gällande bestämmelser på området samt till den verksamhet
och det arbete som bedrivs av bl. a. kemikalieinspektionen.
Till betänkandet har fogats fem reservationer (samtliga vpk).
Motioner
Motion 1985/86:Jo232 av Margareta Palmqvist m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en reglering av användningen av biologiska bekämpningsmedel.
Motion l985/86:Jo716av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (bådas), vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående besprutning av banvallar med ogräsmedlet Karmex 80.
Motion 1985/86:Jo75l av Birger Rosqvist och Bengt Kronblad (båda s),
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
1 Riksdagen 1986/87. 16 sam!. Nr 9
motionen anförts om användningen av kadmium i handelsgödsel och JoU 1986/87:9
spridningen av kadmium i naturen.
Motion 1985/86:Jo756 av Viola Claesson m. fl. (vpk), vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
och kommande utredningar på kemikalie- och miljöområdena jämväl skall
belysa konsekvenser av och samhällsekonomiska kostnader för uteblivna
satsningar på dessa områden,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag innehållande behovsprövning
av kemiska ämnen och produkter,
3. att riksdagen hos regeringen begär att det tidigare upprättade produktregistret
görs fullständigt, i enlighet med vad som anges i motionen, samt att
registret skall vara helt öppet för insyn,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om information till medborgarna
om hälso- och miljörisker i omgivningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo776 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 3—4, 12),
3. att riksdagen hos regeringen begär att en avvecklingsplan för kemiska
bekämpningsmedel och konstgödselkväve utarbetas i syfte att uppnå biologiskt
fullvärdiga giftfria livsmedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning
av kemiska bekämpningsmedel i privata trädgårdar, parker och kommunal
mark som utnyttjas av allmänheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utvärdering av kemikalieinspektionens verksamhet
och tillgängligheten för produktregisteruppgifter.
Motion 1985/86:Jo781 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till regler som ger kemikalieinspektionen möjlighet
att behovspröva nya kemiska preparat.
Allmän bakgrund
Lagstiftningen och myndighetskontrollen m. m. på kemikalieområdet
undergick väsentliga förändringar med verkan fr. o. m. den 1 januari 1986
(prop. 1984/85:118, JoU 1984/85:30). Då trädde i kraft bl. a. en ny lag
(1985:426) om kemiska produkter, som är tillämplig på hantering och import
av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte
är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av
kemiska ämnens inneboende egenskaper. Om det är påkallat från hälsoeller
miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter
skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en
sådan produkt. Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall
enligt lagen utreda produktens egenskaper i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Också den som i övrigt yrkesmässigt hanterar kemiska
produkter skall ha tillgång till behövlig kemisk och toxikologisk kompe- JoU 1986/87:9
tens. Vid överlåtelse av kemiska produkter skall lämnas sådan information
som är av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Informationen
kan lämnas genom märkning eller på annat sätt.
Lagen om kemiska produkter kompletteras med en rad förordningar på
området, bl. a. förordningen (1985:835) om kemiska produkter, förordningen
(1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1985:839) om
kadmium och förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga
produkter m. m.
Samtidigt med att den nya lagstiftningen trädde i kraft började den nya
myndigheten kemikalieinspektionen sin verksamhet. Myndigheten är central
förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska
produkter, i den mån handläggningen inte ankommer på annan
myndighet. Kemikalieinspektionen skall bedriva allmän utredningsverksamhet
avseende sådana ärenden samt utföra förhandsgranskning av nya
kemiska ämnen och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bruk.
Vidare skall kemikalieinspektionen registrera bekämpningsmedel samt
vidmakthålla och utveckla ett allmänt produktregister. I kemikalieinspektionens
uppgifter ingår dessutom att utöva tillsyn enligt lagen om kemiska
produkter samt att meddela föreskrifter om t. ex. produktutredningar och
produktinformation.
Utskottet
I detta betänkande behandlas ett antal motioner om kemikaliekontrollen
m. m. 1 samband med ett studiebesök vid kemikalieinspektionen har utskottet
inhämtat upplysningar rörande bl. a. de frågor som behandlas i motionerna.
Användning av biologiska bekämpningsmedel
1 motion Jo232 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) redovisas utförligt olika
aspekter på användningen av biologiska bekämpningsmedel. Motionärerna
påpekar att det för närvarande är oklart hur utnyttjande av biologiska
bekämpningsmedel regleras enligt gällande lagstiftning. Därav följer att det
är osäkert på vilken eller vilka myndigheter kontrollen av dessa medel bör
åvila. Enligt motionärernas mening är det därför nödvändigt att i en särskild
lag reglera användningen av biologiska bekämpningsmedel. Med
hänsyn till betydelsen av genteknik för utveckling av sådana bekämpningsmedel
anser motionärerna vidare att delegationen för hybrid-DNA-frågor
bör utnyttjas som expertorgan på området.
Enligt utskottets mening är det av bl. a. kontrollskäl angeläget att användningen
av biologiska bekämpningsmedel regleras på lämpligt sätt.
Som motionärerna framhåller, vilket också bekräftats av företrädare för
kemikalieinspektionen vid utskottets besök vid myndigheten, är det oklart
om lagen om kemiska produkter kan tillämpas på biologiska bekämpningsmedel.
Kemikalieinspektionen har därför uppmärksammat regeringen på
denna oklarhet och därvid pekat på behovet av en reglering av användning- JoU 1986/87:9
en av sådana medel.
Utskottet förutsätter att regeringen noga prövar frågan och framlägger de
förslag till lagstiftningsåtgärder som eventuellt kan visa sig vara nödvändiga.
Något särskilt tillkännagivande av det slag som motionärerna begär
anser utskottet därför inte vara erforderligt.
Med anledning av motionärernas önskemål att delegationen för hybridDNA-frågor
bör utnyttjas som expertorgan på området vill utskottet erinra
om att omfattningen av delegationens ansvarsområde för närvarande övervägs
inom regeringskansliet på grundval av ett utredningsförslag (betänkandet
Ds A 1984:5 Behövs hybrid-DNA-kontrollen?) och remissbehandlingen
därav. Utskottet anser att regeringens ställningstagande i denna fråga
inte bör föregripas.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionärernas önskemål
i allt väsentligt tillgodosetts. Motionen bör därför lämnas utan åtgärd
från riksdagens sida.
Användning och spridning av kemiska bekämpningsmedel
I motion Jo776 av Alf Svensson (c) begärs (yrkande 3) att en avvecklingsplan
utarbetas för kemiska bekämpningsmedel och konstgödselkväve i syfte
att erhålla biologiskt fullvärdiga, giftfria livsmedel. Avvecklingen av dessa
medel kan enligt motionären underlättas om avgifterna på bekämpningsmedlen
och konstgödseln höjs stegvis. De frigjorda resurserna kan sedan
överföras till uppbyggnaden av ett biologiskt jord- och skogsbruk.
Frågan om besprutning av banvallar med ogräsmedlet Karmex 80 behandlas
i motion Jo716 av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (båda s).
Motionärerna anser att alla kända källor till giftspridning i naturen bör
stoppas. En sådan källa är statens järnvägars (SJ) och andra järnvägsföretags
besprutningar av banvallar med ogräsmedlet Karmex 80. För att få
stopp på denna källa till försurning krävs enligt motionärerna en lagändring.
Motionärerna påpekar att många människor av oro för risken för
cancer också känner en stor osäkerhet vid arbete med detta besprutningsmedel.
Det är önskvärt, framhålls det vidare, att regeringen låter utreda om
inte besprutningen av banvallarna med ifrågavarande ogräsmedel helt kan
upphöra och ersättas av andra bekämpningsmetoder. Varje kommun bör
utifrån lokala förhållanden ges beslutanderätt när det gäller prövning av
tillstånd till besprutning av järn vägsbanvallar med Karmex 80.
I motion Jo776 av Alf Svensson (c) framhålls att det i dag används större
kvantiteter kemiska bekämpningsmedel i privata trädgårdar, parker och
liknande än inom hela trädgårdsnäringen och skogsbruket. Med åberopande
av de hälsorisker som är förknippade med spridning av bekämpningsmedel
inom tätbebyggda områden yrkar motionären (yrkande 4) att ett
förbud mot användningen av sådana medel inom dessa områden införs.
Förbudet bör förutom privatägd mark inom tätbebyggelse även omfatta
kommunal mark som nyttjas av allmänheten.
Utskottet vill i anslutning till motion Jo776, yrkande 3, framhålla att det
torde råda en bred enighet om angelägenheten att så långt som möjligt
minska bekämpningsmedelsanvändningen. Åtgärder i detta syfte har också JoU 1986/87:9
vidtagits av statsmakterna. Dåvarande jordbruksministern uttalade i proposition
1985/86:74 om jordbruksforskning m. m., att målet var en halverad
bekämpningsmedelsanvändning på fem år. I syfte att initiera och genomföra
verksamheter och projekt med denna inriktning föreslogs att statsmedel
skulle avsättas för ändamålet. Riksdagen godtog propositionens förslag
i berörda hänseenden (JoU 1985/86:13).
Som exempel på ett projekt av ovannämnt slag vill utskottet peka på
Övertorneå kommuns s. k. ekologiprojekt. Inom ramen för en bred satsning
på utveckling av olika verksamheter i kommunen vidtas åtgärder för att
stödja bl. a. jordbruk och trädgårdsnäring med minimal eller ingen bekämpningsmedelsanvändning.
Utskottet vill i sammanhanget också fästa uppmärksamheten på ett i
september 1986 framlagt förslag till handlingsprogram för att minska hälsooch
miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel. Förslaget har
på regeringens uppdrag utarbetats av lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen. Det föreslås olika åtgärder som avses kunna
bidra till uppfyllandet av det av statsmakterna fastlagda målet att på fem år
begränsa bekämpningsmedelsanvändningen till hälften.
Med hänvisning till redan vidtagna åtgärder och lämnade förslag, vilka i
huvudsak ligger i linje med motionärens önskemål om en plan för avveckling
av kemiska bekämpningsmedel och konstgödselkväve, föreslår utskottet
att motion Jo776, yrkande 3, inte föranleder någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
I anslutning till de övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt
får utskottet peka på de bestämmelser om godkännande och spridning av
bekämpningsmedel som finns i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel.
I förordningen föreskrivs bl. a. att spridning av sådana medel skall
ske så att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och så att
miljöpåverkan blir så liten som möjligt.
Beträffande den i motion Jo716 aktualiserade frågan om besprutning av
banvallar med ogräsmedlet Karmex 80 har utskottet erfarit att SJ gjort
omfattande undersökningar av banvallarnas beskaffenhet och anpassat besprutningen
så att eventuella effekter på grundvattnet kan undvikas. Det
har vidare visat sig att det av motionärerna kritiserade ogräsmedlet av miljöskäl
inte kunnat användas på mer än ungefär hälften av banvallarna. SJ
försöker därför få fram andra lämpliga bekämpningsmedel som kan användas
på de banvallar där en besprutning med Karmex 80 är utesluten. Att helt
avstå från bruket av ogräsbekämpningsmedel är enligt SJ av resurs- och
kostnadsskäl inte möjligt. SJ:s andel av landets totala omsättning av ogräsbekämpningsmedel
uppgår till 0,34%.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att giftspridningen
i naturen kan begränsas så mycket som möjligt, även i de fall spridningen
inte kan påvisas ge någon mätbar miljöpåverkan. När det gäller
besprutningen av banvallar med ogräsmedel är det mot denna bakgrund
självfallet angeläget att skadliga effekter på grundvattnet kan undvikas.
Som motionärerna påpekar är det också viktigt från arbetarskyddssyn
punkt
att arbetet med besprutning kan ske på ett sådant sätt att personalen 5
inte utsätter sig för skaderisker.
Av det ovan anförda framgår att SJ är uppmärksam på de problem som JoU 1986/87:9
kan uppkomma i samband med ogräsbekämpningen i järnvägsspåren och
också vidtar de åtgärder som till förekommande av skador visar sig nödvändiga.
Utskottet utgår från att SJ även i fortsättningen noga bevakar den
aktuella frågan. Berörda tillsynsorgan har också ett ansvar för att bekämpningsmedlen
används på ett från miljö- och hälsosynpunkt godtagbart sätt.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att något initiativ från riksdagens
sida när det gäller SJ:s ogräsbekämpning inte är påkallat. Motion
Jo716 bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd.
Vad beträffar yrkandet i motion Jo776 (yrkande 4) om generellt förbud
mot användningen av kemiska bekämpningsmedel inom vissa tätbebyggda
områden får utskottet hänvisa till ovan nämnda bestämmelser samt det ansvar
som åvilar miljö- och hälsoskyddsnämnderna när det gäller den omedelbara
tillsynen av kemikalieanvändningen inom kommunen. Det åligger
självfallet vederbörande tillsynsorgan att ingripa, t. ex. i form av ett förbud
mot nyttjande av bekämpningsmedel, när förhållandena påkallar detta.
Med det anförda får i viss mån syftet med det ifrågavarande motionsyrkandet
anses tillgodosett. Motionen bör därför i denna del inte föranleda
någon särskild riksdagens åtgärd.
Användning och spridning av kadmium
I motion Jo751 av Birger Rosqvist och Bengt Kronblad (båda s) betonas
vikten av att åtgärder vidtas för att möta kadmiumhotet. Användningen av
kadmium i handelsgödsel och spridningen av kadmium till miljön måste
kraftigt minskas, framhåller motionärerna.
Utskottet vill understryka att kadmium är ett ämne med allvarliga skadeverkningar
på hälsa och miljö. Som motionärerna framhåller är det därför
angeläget att insatser görs för att begränsa eller helt ta bort kadmium inom
olika användningsområden. Utskottet vill därvidlag peka på att vissa åtgärder
i detta syfte redan vidtagits. Sålunda råder enligt förordningen
(1985:839) om kadmium förbud mot användning av detta ämne i industrin
för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Varor som har
ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne
som stabilisator eller som färgämne får inte heller importeras yrkesmässigt.
Av intresse i sammanhanget är även det av riksdagen i december 1986 beslutade
åtgärdsprogrammet mot miljöfarliga batterier (prop. 1986/87:55,
JoU 1986/87:8).
En källa för betydande spridning av kadmium är handelsgödsel. Utskottet
instämmer därför i motionärernas uppfattning om nödvändigheten av
att kadmiumhalten i handelsgödsel kraftigt minskas. Satsningar görs också
för att få fram handelsgödsel med låg eller ingen kadmiumhalt och därigenom
begränsa eller eliminera kadmiumämnets negativa påverkan på
människor och miljö. Statsmaktena har t. ex. avsatt särskilda medel för att
stödja forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning på att ta fram metoder
för produktion av handelsgödsel med låg kadmiumhalt. För budgetåret
1986/87 har ca 2 milj. kr. avsatts för ändamålet (prop. 1985/86:74, JoU
1985/86:13). Det kan vidare i sammanhanget påpekas att de satsningar som ,
görs för att så långt sorn möjligt minska handelsgödselanvändningen (se JoU 1986/87:9
prop. 1985/86:74 s. 12, JoU 1985/86:13 s. 102) givetvis får positiva effekter i
fråga om kadmiumförekomsten.
Frågan om kadmium i livsmedel har tidigare behandlats av riksdagen
med anledning av motioner som rörde livsmedelskontrollen m. m. I sitt av
riksdagen godkända betänkande JoU 1984/85:21 hänvisade utskottet till
den verksamhet med information om kadmiumhalten i olika livsmedel,
kostrekommendationer m. m. som livsmedelsverket bedrev i syfte att motverka
ett för högt kadmiumintag i födan. Utskottet pekade också på att
förbud mot marknadsföring av vissa livsmedel kunde ifrågakomma om
kadmiumhalten var särskilt hög. Något initiativ i frågan från riksdagens
sida var enligt utskottet inte påkallat.
Mot bakgrund av dels ovannämnda bestämmelser om kadmiumanvändningen
i industrin, dels de övriga insatser som görs i olika sammanhang för
att minska spridningen av kadmium i miljön m. m. finner utskottet att flera
åtgärder i linje med motionärernas önskemål redan vidtagits. Motionen bör
därför enligt utskottets mening inte föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.
Behovsprövning av kemiska produkter
I motionerna Jo756 av Viola Claesson m. fl. (vpk), yrkande 2, och Jo781 av
Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagregler som öppnar möjlighet till behovsprövning av kemiska produkter.
Motionärerna i den förstnämnda motionen anser att en sådan behovsprövning
är det radikalaste sättet att begränsa tillverkning, import och användning
av kemikalier. I den andra motionen framhålls att många av de nya
kemiska produkter som prövas vid kemikaliekontrollen inte fyller några
nya ändamål utan redan har motsvarigheter på marknaden. En begränsning
av antalet nya kemiska preparat som skulle följa av en införd möjlighet
att behovspröva sådana produkter skulle enligt motionärernas mening med
all säkerhet medföra stora allmänna miljöfördelar.
Utskottet får erinra om att en motion med liknande syfte tidigare behandlats
av riksdagen i samband med ställningstagandena till regeringens förslag
till lagstiftning och myndighetskontroll m. m. på kemikalieområdet (se
JoU 1984/85:30 s. 28 — 29). Därvid hänvisade utskottet bl. a. till ett av dåvarande
jordbruksministern gjort uttalande i propositionen som gällde bekämpningsmedlen.
Enligt departementschefen borde en viss behovsprövning
tillämpas så till vida att behovet av den avsedda bekämpningsåtgärden
borde prövas vid registreringen. Därvid borde dock i och för sig likvärdiga
preparat få användas. Det förhållandet att andra likvärdiga preparat redan
fanns registrerade fick alltså inte utgöra tillräcklig grund för att avslå en
ansökan om registrering. Med hänvisning till bl. a. detta uttalande förordade
utskottet att motionen lämnades utan vidare åtgärd, vilket riksdagen
godkände.
Utskottet vill framhålla att det vid den förhandsgranskning av kemiska
produkter som skall göras enligt lagen om kemiska produkter finns möjlighet
att pröva behovet av den verkan eller effekt som man med den kemiska
produkten avser att åstadkomma. När det gäller redan existerande bekämp- Joli 1986/87:9
ningsmedel är det med nuvarande regler också möjligt att ompröva behovet
av sådana medel. Ett införande av en behovsprövning av det slag som motionärerna
närmast åsyftar, nämligen en prövning som innefattar en jämförelse
med andra liknande produkter på marknaden, kan utskottet dock inte
ställa sig bakom. Det finns nämligen en inte obetydlig risk för myndighetsstyrd
påverkan på konkurrensen mellan företagen, om kontrollmyndigheten
skulle pröva behovet av produkten vid en jämförelse med de andra
likvärdiga preparat som kan finnas på marknaden. Utskottet vidhåller därför
uppfattningen att en behovsprövning med nu angiven inriktning inte
bör genomföras.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo756, yrkande 2, och
Jo781.
Konsekvenser av uteblivna satsningar på kemikalie- och
miljöområdena
I motion Jo756 av Viola Claesson m. fl. (vpk), yrkande 1, yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att det i nuvarande och kommande
utredningar på kemikalie- och miljöområdena jämväl skall belysas
konsekvenserna av och de samhällsekonomiska kostnaderna för uteblivna
satsningar på dessa områden. För att kunna angripa miljöproblemen och
kemisamhällets risker fordras enligt motionärernas mening en långsiktig
planering, där de politiskt ansvariga tar fasta på samhällsnyttan. Motionärerna
påpekar att det i dag saknas samhällsekonomiska beräkningar som
visar kostnaderna för uteblivna men framåtsyftande satsningar.
Med anledning av ett motionsyrkande med liknande syfte uttalade utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande JoU 1984/85:30 (s. 20—21),
att det enligt utskottets mening varken var lämpligt eller nödvändigt att
riksdagen uttalade sig på ett sätt som var ägnat att binda direktiven till
kommande utredningar i enlighet med detta yrkande. Utskottet avstyrkte
därför motionsyrkandet.
Några nya omständigheter som bör föranleda att riksdagen frångår sitt
tidigare ställningstagande har inte framkommit. Utskottet förordar därför
att motion Jo756, yrkande 1, avslås.
Produktregistret
Enligt motion Jo756 av Viola Claesson m. fl. (vpk), yrkande 3, bör det
produktregister som förs av kemikalieinspektionen göras fullständigt och
innehålla alla uppgifter som samhället behöver för kemikaliekontrollen.
Registret bör också vara tillgängligt för alla som önskar få insyn i företagens
och myndigheternas verksamhet på kemikalieområdet. Ett sådant yrkande
framförs också i motion Jo776 av Alf Svensson (c), yrkande 12 delvis.
Utskottet erinrar om att uppbyggnaden av produktregistret sker etappvis.
En tredje uppbyggnadsetapp är enligt vad utskottet erfarit snart avslutad.
Genom detta s. k. tredje steg i registeruppbyggnaden kommer information
att fås främst om de produkter som producenterna själva har bedömt som
hälsofarliga. Avsikten är att etapp tre skall utvärderas. Resultatet av denna JoU 1986/87:9
utvärdering skall utgöra underlag för bedömning av frågan om bl. a. en
fortsatt utbyggnad av produktregistret bör göras, t. ex. i fråga om miljöfarliga
produkter och ämnen.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att yrkandet i motion Jo756
om registrets fortsatta uppbyggnad inte bör föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.
I anslutning till önskemålen om produktregistrets tillgänglighet för olika
intressenter får utskottet anföra följande.
Verksamheten vid produktregistret omfattas av sekretessbestämmelserna
i 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100). Enligt denna paragraf gäller sekretess,
i den utsträckning regeringen föreskriver det, för uppgift om enskilds affärs-
eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsverksamhet, om
det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen
kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner
det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I sekretessförordningen (1980:657) har regeringen med stöd av 8 kap. 6 §
sekretesslagen föreskrivit att sekretess gäller för utredning, tillståndsgivning
och tillsyn enligt lagen om kemiska produkter. Sekretessen gäller dock
inte beslut i ärenden.
Vid tillämpningen av sekretesslagen är de fackliga organisationerna jämställda
med andra enskilda, dvs. fysiska personer eller juridiska personer
som inte är myndigheter. Myndigheter har i princip fri tillgång till samtliga
uppgifter i produktregistret.
Av det anförda framgår att frågan om produktregistrets tillgänglighet för
utomstående är reglerad i gällande författningar. 1 likhet med vad utskottet
tidigare framhållit då motionsyrkanden med samma syfte behandlats av
riksdagen (se JoU 1984/85:30 s. 26 — 27) vill utskottet understryka att det i
första hand bör åligga vederbörande företag att se till att allmänheten får
tillgång till de uppgifter om produkterna som den behöver. Enligt utskottets
mening bör, bl. a. av hänsyn till önskemålen om öppenhet och saklig debatt
i miljö- och hälsofrågor, företagen inte vägra att lämna ut begärda uppgifter
om de inte har fullgoda skäl för sin vägran. Utskottet vill också påpeka att
skyddsombud, fackliga organisationer, miljöorganisationer och forskare
kan för vissa utredningar behöva tillgång även till andra uppgifter om produkters
innehåll än dem som avser hälso- eller miljöfarliga beståndsdelar.
Det bör enligt utskottets mening ligga i näringslivets intresse att söka tillgodose
även detta behov. Det kan vidare nämnas att den som hanterar en
produkt har berättigade krav att få tillförlitlig information om produktens
eventuella hälso- eller miljöfarliga effekter. Sådana krav kan tillgodoses
inom ramen för bestämmelserna om produktinformation, dvs. skyldigheten
för företagen att genom märkning på produkten eller på annat sätt
lämna uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (8 §
lagen om kemiska produkter).
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo756, yrkande 3, och
Jo776, yrkande 12 (delvis) inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
9
Information
JoU 1986/87:9
Frågor om information till medborgarna om hälso- och miljörisker i omgivningen
tas upp i motion Jo756 av Viola Claesson m. fl. (vpk), yrkande 4.
Enligt motionärernas mening är det olämpligt att myndigheterna så som nu
sker överlåter informationsansvaret på företag och liknande. Motionärerna
anser att samhället skall ta det reella ansvaret för att informationen till
medborgarna sker på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att allmänheten
får tillfredsställande information om bl. a. de egenskaper hos produkterna
som kan vara av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Det
är också viktigt att arbetstagarnas informationsbehov uppmärksammas.
Konsumenterna och arbetstagarna har väsentligt mindre möjligheter än
företagen att på egen hand skaffa sig information.
Myndigheterna har ett stort ansvar för informationen. Kemikalieinspektionen
har inom kemikalieområdet ett huvudansvar för samhällets information
till konsumenter och arbetstagare samt till tillverkare, importörer
och andra leverantörer. Det är vidare en central uppgift för inspektionen att
utifrån sin sakkunskap på kemikalieområdet svara för en informationsservice
till andra myndigheter som arbetar inom detta område. Stöd till berörda
regionala och lokala tillsynsmyndigheter, t. ex. genom allmänna råd och
information, är också en naturlig uppgift för kemikalieinspektionen och
övriga berörda centrala myndigheter, var och en inom sitt ansvarsområde.
Utskottet vill framhålla att det är varken lämpligt eller praktiskt genomförbart
att samhället tar över hela informationsansvaret. Huvudansvaret
för produktinformationen på kemikalieområdet bör följaktligen liksom hittills
i första hand ligga på företagen själva. Deras ansvar för att brukarna får
utförlig information om de risker användningen av olika produkter medför
och om nödvändiga skyddsåtgärder bör därför inte i något avseende inskränkas.
Brister i informationen från företagens sida bör enligt utskottets
mening rättas till genom tillsynsåtgärder från myndigheternas sida, inte
genom att samhället övertar informationsansvaret.
Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att motion Jo756 yrkande
4 lämnas utan åtgärd.
Utvärdering av kemikalieinspektionen
I motion Jo776 av Alf Svensson (c) yrkas att kemikalieinspektionens verksamhet
utvärderas (yrkande 12 delvis).
Enligt uttalande av dåvarande jordbruksministern i den proposition som
innehöll förslag om inrättande av kemikalieinspektionen (prop. 1984/
85:118 s. 88) skall de nya arbetsformerna inom inspektionen prövas efter en
tvåårsperiod, dvs. efter utgången av år 1987. Detta uttalande får anses väsentligen
tillgodose motionärens önskemål. Motionen i berörd del bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
10
Hemställan
JoU 1986/87:9
Utskottet hemställer
1. beträffande användning av biologiska bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo232,
2. beträffande användning och spridning av kemiska bekämpningsmedel
a)
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo716,
b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkande 3,
c) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkande 4,
3. beträffande användning och spridning av kadmium
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo751,
4. beträffande behov sprövning av kemiska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo756 yrkande 2 och 1985/
86:Jo781,
5. beträffande konsekvenser av uteblivna satsningar på kemikalieoch
miljöområdena
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo756 yrkande 1,
6. beträffande produktregistret
att riksdagen avslår motionerna I985/86:Jo756 yrkande 3 och 1985/
86:Jo776 yrkande 12 delvis,
7. beträffande information
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo756 yrkande 4,
8. beträffande utvärdering av kemikalieinspektionen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkande 12 i återstående
del.
Stockholm den 9 december 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Margareta Winberg (s),
Kerstin Geberman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander
(c), Jan Jennehag (vpk) och Leif Marklund (s).
Reservationer
1. Användning och spridning av kemiska
bekämpningsmedel (mom. 2 c)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Vad beträffar”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
När det gäller den i motion Jo776 aktualiserade frågan om förbud mot JoU 1986/87:9
användningen av kemiska bekämpningsmedel inom vissa tätbebyggda områden
(yrkande 4) konstaterar utskottet i likhet med motionären att det i dag
används större mängder sådana medel inom dessa områden än inom andra
markområden. Som motionären framhåller kan hälsorisker förknippas
med spridning av bekämpningsmedel inom tätbebyggda områden. Enligt
utskottets mening kan bekämpningsmedelsanvändningen i privata trädgårdar,
i kommunala parker och på annan liknande mark i tätorterna inte
motiveras av några angelägna behov. Utskottet delar därför motionärens
uppfattning om önskvärdheten av ett generellt förbud mot den nu ifrågavarande
användningen. Yrkandet om ett sådant förbud tillstyrks sålunda av
utskottet. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag till erforderliga
författningsändringar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion Jo776 yrkande 4 bör ges regeringen till känna.
dets att utskottets hemställan under 2 c bort ha följande lydelse:
2. beträffande användning och spridning av kemiska bekämpningsmedel
c)
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo776 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
framläggande av förslag till förbud mot användning och spridning
av kemiska bekämpningsmedel inom vissa tätbebyggda områden.
2. Behovsprövning av kemiska produkter (mom. 4)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet vill”
och slutar på s. 8 med ”och Jo781” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det vid den förhandsgranskning av kemiska
produkter som skall göras enligt lagen om kemiska produkter är möjligt att
pröva behovet av den verkan eller effekt som man med produkten avser att
åstadkomma. När det gäller redan existerande bekämpningsmedel är det
med nuvarande regler också möjligt att ompröva behovet av sådana medel.
En behovsprövning som innefattar en jämförelse med andra liknande produkter
på marknaden förekommer dock inte. 1 motionerna har redovisats
de nackdelar från bl. a. miljösynpunkt som följer av att en behovsprövning
med nämnda inriktning inte görs. Utskottet kan ansluta sig till motionärernas
synpunkter och anser att en behovsprövning av detta slag kan leda till
att antalet kemiska produkter minskar, vilket i sin tur medför påtagliga
miljöfördelar. Med hänsyn härtill förordar utskottet att det införs möjlighet
att pröva om nya kemiska produkter behövs mot bakgrund av de eventuella
likvärdiga produkter som kan finnas på marknaden. Det bör även enligt
utskottets mening eftersträvas att på sikt införa en behovsprövning som
innefattar redan existerande kemiska produkter.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena om att riksdagen
hos regeringen begär förslag till regler som öppnar möjligheter till behovsprövning
av kemiska produkter.
12
dets att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: JoU 1986/87:9
4. beträffande behovsprövning av kemiska produkter
att riksdagen med bifall till motionerna I985/86:Jo756 yrkande 2
och 1985/86:Jo781 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om framläggande av förslag till regler om behovsprövning
av kemiska produkter.
3. Konsekvenser av uteblivna satsningar på kemikalie- och
miljöområdena (mom. 5)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Några nya”
och slutar med ”yrkande I, avslås” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att miljö- och resurspolitiken måste inriktas på hushållning
och varsamhet med naturresurserna och på omsorg om människors
hälsa. Det innebär att den industriella produktionen måste inriktas på behov
och social nytta snarare än på kortsiktiga vinstsyften. De allvarliga
miljöproblem som drabbar vårt land kan inte bemästras om inte samhället
tar ansvar för en långsiktig planering där samhällsnyttan överväger. 1 dag
saknas samhällsekonomiska beräkningar som visar kostnaderna för uteblivna
satsningar på kemikalie- och miljöområdena. Den bristen måste
man komma till rätta med i kommande utredningar på dessa områden.
Utskottet tillstyrker därför motion Jo756 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande konsekvenser av uteblivna satsningar på kemikalieoch
miljöområdena
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Jo756 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kommande
utredningar på kemikalie- och miljöområdena.
4. Produktregistret (mom. 6)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Av det” och
slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att en väl uppbyggd organisation för kemikaliekontrollen
på alla nivåer kräver att myndigheterna får full insyn i företagens
hantering av kemiska ämnen och produkter. Ett stort problem inom
nuvarande kemikaliekontroll är att samhället saknar uppgift om det stora
flertalet ämnen och produkter som är i bruk. Tillverkare och importörer
måste därför åläggas att rapportera alla uppgifter som behövs för kontrollen.
Rapportskyldigheten bör utnyttjas för att bygga upp ett fullständigt
produktregister. Detta register måste göras tillgängligt för alla som har befogad
anledning till insyn i företagens och myndigheternas verksamhet.
Detta gäller särskilt för skyddsombud och andra fackliga företrädare samt
för dem som på olika nivåer i produktionsprocessen är utsatta för risker
med hälso- och miljöfarliga ämnen och framställningsmtoder. Det bör an
-
komma på regeringen att se till att en sådan rapportskyldighet införs och att JoU 1986/87:9
produktregistret blir tillgängligt för de intressenter som utskottet angett.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande
innebär att motionerna Jo756 yrkande 3 och Jo776 yrkande
12 (delvis) tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande produktregistret
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo756 yrkande
3 och 1985/86:Jo776 yrkande 12 (delvis) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ett fullständigt och öppet
produktregister.
5. Information (mom. 7)
Jan Jennehag (vpk) anser
dets att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
vill" och slutar med "utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att den kommersiella rådgivningen och informationen
från företagens sida i kemikaliefrågor ökat väsentligt under det
senaste årtiondet, medan resurserna för samhällets rådgivning och information
på området minskat. Det är enligt utskottets mening klart otillfredsställande
att människors behov av information i dessa så viktiga frågor i en
allt större utsträckning tillgodoses enbart av företagen, som är parter i sammanhanget.
För att utvecklingen skall styras i önskvärd riktning fordras att
myndigheterna tar det reella ansvaret för att informationen till medborgarna
sker på ett tillfredsställande sätt. Utskottet tillstyrker därför motion
Jo756 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande information
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Jo756 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om information
till medborgarna.
14