om jordförvärvslagen m.m. (Betänkande 1984/85:JoU7 Jordbruksutskottet)

JoU 1984/85:7

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:7

om jordförvärvslagen m. m.

Motionerna

I motion 1983/84:845 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till kompletteringar av riktlinjerna för jordbrukspolitiken
och ändringar i jordförvärvslagen och eventuellt i annan lagstiftning
så att reella möjligheter skapas även för förvärv och innehav av
deltids- och kombinationsjordbruk.

1 motion 1983/84:1815 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 2, 4 och 10 §§ i
jordförvärvslagen i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1983/84:2482 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa om förslag till ändring i jordförvärvslagen
i enlighet med motionens syften.

Sistnämnda motion innehåller motivering även till motion 1983/
84:2483 med förslag om ändringar i fastighetsbildningslagen. Denna motion
behandlas av bostadsutskottet (BoU 1984/85:2).

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande några under riksmötet 1983/84
väckta motioner med förslag till ändringar i jordförvärvslagstiftningen
m. m. Förslagen berör framför allt prövningen av släktförvärv, prisprövningen,
bosättningsplikten och möjligheterna att förvärva mindre jordbruk.

Släktförvärv, prisprövning m. m.

Enligt motion 1983/84:1815 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) kräver
hänsynen till enskilda människors frihet och integritet att jordförvärvslagen
ändras i vissa avseenden. Den vidgade prövningen av släktförvärven
t. ex. som infördes år 1979 har gett utrymme för mera myndighetsutövning
utan att den förändring av ägo- och ägarstrukturen som avsågs kunnat
uppnås. En återgång till de bestämmelser som gällde före 1979 förordas i
motionen. Vidare kritiseras prisprövningsregeln och bestämmelserna om
bosättningsplikt, vilka enligt motionen skapar för såväl säljare som köpare
en oacceptabel osäkerhetssituation vid handel med fastigheter. Man påpekar
i sammanhanget att syftet med prisprövningen väl kan uppnås
genom möjligheten att vägra tillstånd när förvärvet sker huvudsakligen för
kapitalplacering. Beträffande bosättningsregeln anförs bl. a. att själva bru -

1 Riksdagen 1984/85. 16 sami Nr 7

JolJ 1984/85:7

kandet av fastigheten är det huvudsakliga och att detta brukande ofta kan
ske utan nackdelar även om brukaren är bosatt på annan ort.

Utskottet erinrar om att det i 1965 års jordförvärvslag gjordes vidsträckta
undantag från skyldigheten att söka förvärvstillstånd vid släktförvärv av
jordbruksfastighet. Undantaget omfattade bl. a. överlåtarens make samt
barn, syskon och syskons avkomling till överlåtaren eller dennes make.
Motsvarande undantag gällde om makar förvärvade gemensamt och om
någon av dem stod i sådant släktskap som nyss nämnts till överlåtaren eller
dennes make.

I nu gällande jordförvärvslag (1979:230) är släktskapsundantaget begränsat
till överlåtarens avkomlingar (barn, barnbarn osv.) och make.
Barn utom äktenskap och adoptivbarn jämställs med avkomlingar i övrigt.
Makar kan förvärva gemensamt utan tillståndsprövning om någon av dem
är avkomling till överlåtaren.

Syskon, syskons avkomling och makes avkomling måste alltid söka
förvärvstillstånd. Tillståndsplikt gäller också vid överlåtelse bakåt i en
släktkedja, t. ex. när en person förvärvar en jordbruksfastighet från sitt
barn. Släktskap av nämnda slag bör dock under vissa omständigheter
kunna anses som särskilt skäl för förvärvstillstånd även om andra skäl
skulle tala mot förvärvet. Även sådant förhållande som att förvärvaren är
fosterbarn till överlåtaren, att förvärvaren sammanbor med överlåtaren
eller att förvärvaren är make till ett avlidet barn till överlåtaren är omständighet
som kan beaktas vid tillståndsprövningen (jämför bl. a. prop.
1978/79:85 s. 19-21).

De nya reglerna om släktförvärv motiverades i propositionen bl. a. med
att släktskapsundantaget hade haft mycket stor räckvidd och att antalet
överlåtelser till släktingar ökade, varigenom jordförvärvslagens reella
räckvidd blivit alltmer begränsad.

Vid behandlingen av lagförslaget anförde utskottet (JoU 1978/79:19 s.
17 f.) att de nya reglerna innebar en rimlig och godtagbar avvägning mellan
de rent jordpolitiska intressena å ena sidan och å andra sidan de närmaste
släktingarnas intresse att fritt få förvärva släktegendomen. Vad som anförts
i den nu aktuella motionen 1983/84:1815 har ej gett utskottet anledning
att ompröva sitt ställningstagande i fråga om lagens räckvidd i angivet
hänseende. Motionen avstyrks i motsvarande del.

Enligt 4 § första stycket, första punkten JFL skall förvärvstillstånd vägras
om köpeskillingen eller annan ersättning inte endast obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.

Enligt andra punkten samma paragraf skall tillstånd vidare vägras om
det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering.

Vid överlåtelse av ett utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag får
enligt 6 § JFL förvärvstillstånd vägras om det kan antas att förvärvaren

JoU 1984/85:7

inte kommer att bosätta sig på egendomen eller att yrkesmässigt bruka
denna, eller inte har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva
lantbruksföretaget. Tillståndsmyndigheten får efter åtagande av förvärvaren
föreskriva att denne skall yrkesmässigt bruka egendomen och, om det
finns särskilda skäl till det, även att han skall vara bosatt på egendomen.
Sådan föreskrift skall avse viss tid, dock högst fem år (10 § första stycket).

Av proposition 1978/79:85 framgår (s. 23 ff.) att ett av huvudsyftena
med JFL är att utvecklade och utvecklingsbara företag i första hand skall
förbehållas personer som avser att aktivt ägna sig åt lantbruk. Det är främst
mot den bakgrunden som lagen innehåller särskilda bestämmelser för att
hindra förvärv i spekulations- och kapitalplacerande syfte.

Den nya JFL:s prisprövningsregel, enligt vilken ett för högt fastighetspris
utgör förvärvshinder, är avsedd att i samspel med andra åtgärder från
samhällets sida mer effektivt än tidigare motverka omotiverade prisstegringar
på jordbruks- och skogsfastigheter och spekulation i sådan egendom.
Regeln blir också ett hjälpmedel för att styra strukturrationaliseringen
så att tillgänglig mark kan tillföras sådana enheter som bäst behöver
förstärkas. Den underlättar vidare för yngre personer utan tillgång till stort
eget kapital att etablera sig som egna företagare.

Bestämmelserna om bruknings- och bosättningsplikt syftar till att stärka
sambandet mellan ägande och brukande och därmed främja uppbyggandet
och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Utvecklade och utvecklingsbara
lantbruksföretag skall alltså i första hand förbehållas aktiva
lantbrukare som har för avsikt att bosätta sig på egendomen och yrkesmässigt
bruka den.

Enligt utskottets uppfattning får erfarenheterna av den hittillsvarande
tillämpningen av nu ifrågavarande lagregler anses övervägande positiva.
Utskottet är ej berett att förorda några ändringar såvitt avser bestämmelserna
i JFL om prisprövning och bosättning. Motion 1983/84:1815 avstyrks
således även i nu förevarande delar.

Regionalpolitiska prövningsgrunder

1 två motioner — 1983/84:845 av Martin Olsson m. fl. (c) och 1983/
84:2482 av Göthe Knutson (m) — förordas ändringar i JFL och gällande
jordbrukspolitiska riktlinjer i syfte att underlätta förvärv av mindre jordbruk,
s. k. deltidsjordbruk och kombinationsjordbruk. För att bevara en
levande landsbygd behövs det enligt motionärerna — utöver bärkraftiga
familjeföretag — även mindre jordbruk därt. ex. innehavaren kombinerar
lantbruket med annan verksamhet i bygden eller pendlar till annan ort. En
sådan utveckling skulle gagna landsbygden i en rad hänseenden. Motionärerna
pekar bl. a. på att ett bättre befolkningsunderlag också ökar köpkraften
och därmed underlaget för service och andra verksamheter. Det
ökade intresset för småskaliga skogsbruksmetoder, alternativa odlingsme -

JoU 1984/85:7

toder och smådjursskötsel utgör ytterligare skäl till en mera liberal jordförvärvslagstiftning.

Utskottet kan instämma i motionärernas synpunkter rörande värdet av
en levande landsbygd och den jordpolitiska prövningens betydelse i regionalpolitisk!
hänseende. Samtidigt vill utskottet påpeka att önskemålen i
viss utsträckning redan tillgodosetts genom tidigare jordbrukspolitiska
reformer, såsom 1977 års riksdagsbeslut om stöd till kombinationsjordbruk
och genom införandet av bestämmelser rörande regionalpolitiska
hänsynstaganden i JFL. I anslutning till det sist sagda vill utskottet hänvisa
till att det i 7 § JFL Finns bestämmelser som gör det möjligt att av regionalpolitiska
skäl förbehålla begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara
företag åt brukare som är bosatta på orten, om företagen behövs som
komplement till annan sysselsättning. Vidare är det möjligt att vägra
förvärvstillstånd om egendomen behövs som tillskott till ett begränsat
utvecklingsbart eller ej utvecklingsbart företag.

Av förarbetena framgår att bestämmelserna har ett klart regionalpolitiskt
syfte (prop. 1978/79:85 s. 37 f.). Bl. a. anförs att etablering och
utveckling av begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara lantbruksföretag
bör främjas i sådana områden som har regionalpolitiska problem.
För att paragrafen i fråga skall få tillämpas förutsätts att egendomen
behövs antingen som tillskott till annat sådant företag som nyss nämnts
eller som komplement till annan sysselsättning för brukare som är bosatt
på orten. Vid prövning av förvärv som avser nyetablering på begränsat
utvecklingsbara företag måste enligt propositionen de regionalpolitiska
synpunkterna vägas mot behovet av marktillskott till inom området redan
etablerade jordbrukare.

Utskottet vill understryka att angivna bestämmelser — även om de i en
konkurrenssituation är ägnade att ge ett visst företräde åt redan etablerade
lantbrukare eller utövare av annan lämplig kombinationssysselsättning —
givetvis inte utesluter att tillstånd ges till nyetablering på en mindre brukningsenhet.
Det får förutsättas att berörda prövningsmyndigheter tillämpar
JFL på ett sätt som medger att alla befogade intressen beaktas i ett
jordförvärvsärende. I sammanhanget bör nämnas att glesbygdsdelegationen
nyligen presenterat en rapport (Ds I 1984:20) där synpunkter anförs
på glesbygdens resurser och möjligheter. Delegationens överväganden
rörande markägandet och strukturpolitiken ligger väl i linje med motionärernas
önskemål. Bl. a. understryks att det övergripande målet för strukturrationaliseringen
i glesbygden inte får vara att skapa allt större och färre
enheter. I glesbygden kan relativt små enheter, som bas för eller komplement
till annan verksamhet, ge effektiva företag och en rationell och robust
struktur. Rapporten remissbehandlas f. n. i industridepartementet. En proposition
rörande regionalpolitiken kommer enligt uppgift att läggas fram
under våren 1985.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 1983/84:845 och
1983/84:2482 f. n. lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1984/85:7

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande släktförvärv och prisprövning m. m. att riksdagen
avslår motion 1983/84:1815,

2. beträffande regionalpolitiska prövningsgrunder att riksdagen
lämnar motionerna 1983/84:845 och 1983/84:2482 utan vidare
åtgärd.

Stockholm den 25 oktober 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Börje Stensson
(fp), John Andersson (vpk), Jan-Eric Virgin (m), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Bo Arvidson (m).

Reservationer

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jan-Eric Virgin och Bo Arvidson
(alla m) har avgett följande reservationer.

1. Släktförvärv och prisprövning m. m. (mom. 1)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Vid behandlingen”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1983/84:1815 framförda uppfattningen att
tiden nu är mogen att ompröva vissa regler i JFL. Den vidgade prövningen
av släktförvärven har medfört att ett ökat antal jordförvärvsärenden kommit
under lantbruksnämndernas prövning. Detta har inneburit en utökad
byråkrati och myndighetsutövning gentemot enskilda intressen. Däremot
kan det ifrågasättas om man härigenom åstadkommit den väsentliga ändring
av ägar- och ägostruktur som åsyftades. Utskottet anser att de regler
om släktförvärv som gällde före 1979 års lag mera överensstämmer med
det allmänna rättsmedvetandet och förordar en återgång till dessa regler
i enlighet med motionen.

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Av proposition”
och slutar med ”förevarande delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening ger prisprövningsregeln i 4 § JFL utrymme för
alltför långtgående ingrepp i enskildas privatekonomiska angelägenheter.

Joll 1984/85:7

I den praktiska tillämpningen har det efter hand visat sig att bestämmelsen
kan leda till situationer som är klart stötande från rättssäkerhetssynpunkt.
I många fall drabbas säljare av betydande ekonomiska förluster genom att
prövningsmyndigheten fastställer ett pris som avsevärt understiger marknadsvärdet
på fastigheten. Denna representerar ofta för säljaren en kapitaltillgång
vars värde ackumulerats under brukarens yrkesverksamma tid.
I andra fall har det förekommit att en vid exekutiv auktion förvärvad
fastighet måst säljas vidare enligt tvåårsregeln i 16 § JFL till ett pris som är
avsevärt lägre än auktionspriset. Enligt vad utskottet erfarit har minst ett
sådant fall genom enskilt klagomål underställts Europarådets kommission
för de mänskliga rättigheterna. Som motionärerna anfört måste syftet med
prisprövningen kunna tillgodoses genom den paragraf som ger möjlighet
att vägra förvärvstillstånd om förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering.
Ett annat exempel på onödig lagstiftning och myndighetsutövning
är bosättningsregeln i 6 och 10 §§ JFL. Kravet att förvärvaren skall yrkesmässigt
bruka egendomen är enligt utskottets mening fullt tillräckligt. Som
motionärerna anfört är brukandet av fastigheten det mest angelägna. Detta
garanterar att egendomens standard hålls på en hög nivå. 1 vart fall
övergångsvis kan det ofta vara så att fastigheten kan utan nackdelar brukas
från en annan bostadsort för ägaren.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet tillstyrker förslagen
i motion 1983/84:1815 om ändring i JFL:s regler om släktförvärv,
prisprövning och bosättning. Riksdagen bör hos regeringen anhålla om
förslag till lagändring i enlighet härmed.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande släktförvärv och prisprövning m. m. att riksdagen
med bifall till motion 1983/84:1815 hos regeringen anhåller om
förslag till ändring i jordförvärvslagen i de hänseenden utskottet
angett,

2. Regionalpolitiska prövningsgrunder (mom. 2)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka det angelägna i att bestämmelserna i fråga
tillämpas så att det ges ökade möjligheter till förvärv av deltidsjordbruk
m. m. Framför allt i sysselsättningssvaga regioner är det viktigt att man inte
ensidigt satsar på s. k. bärkraftiga företag utan även ger möjlighet till bl. a.
nyetablering på mindre brukningsenheter. I motionerna 1983/84:2482 och
även 1983/84:845 har utförligt redovisats vilka fördelar en sådan utveckling
skulle få för landsbygden. Utskottet ansluter sig till vad motionärerna
anfört i detta hänseende. Dessa synpunkter vinner ytterligare stöd av

JoU 1984/85:7

glesbygdsdelegationens överväganden rörande markägandet och strukturpolitiken
(Ds I 1984:20). Utskottet anser det önskvärt att delegationens
synpunkter blir vägledande för prövningsmyndigheterna vid tillämpningen
av JFL. Vidare förutsätter utskottet att delegationens synpunkter beaktas
i samband med den proposition om regionalpolitiken som enligt uppgift
kommer att läggas fram under våren 1985.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1983/84:845 och
1983/84:2482 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande regionalpolitiska prövningsgrunder att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionerna 1983/84:845 och 1983/84:2482.

Särskilt yttrande (mom. 2)

Börje Stensson (fp) och Lennart Brunander (c) anför:

Även om utskottet redovisat en positiv grundinställning till syftet med
motion 1983/84:845 vill vi ytterligare utveckla vår syn på de regionalpolitiska
frågorna och deras betydelse vid tillämpningen av JFL. Vi delar den
uppfattning som framförts i båda de motioner som väckts i hithörande
ämne, nämligen att man bör underlätta förvärv av mindre jordbruk och
nyetablering på sådana jordbruk. Om man vill bevara en levande landsbygd
kan man i sysselsättningssvaga regioner inte satsa ensidigt på de
bärkraftiga företagen. Vid sidan av dessa måste det finnas även mindre
företag där innehavaren t. ex. kombinerar lantbruket med annan verksamhet
eller pendlar till annan ort. En sådan utveckling innebär, som motionärerna
anfört, många fördelar för landsbygden i form av bättre befolkningsunderlag,
ökad köpkraft och över huvud taget ett bättre underlag för
samhällsservice och andra verksamheter. Det är därför viktigt att prövningsmyndigheten
tillämpar JFL på ett flexibelt sätt och fäster stor vikt vid
önskemålen från intressenter som t. ex. önskar nyetablera sig på ett deltidseller
kombinationsjordbruk. Vi anser det önskvärt att bl. a. glesbygdsdelegationens
synpunkter rörande inriktningen av strukturpolitiken blir vägledande
för de berörda myndigheternas verksamhet. Som delegationen
anfört ligger det en fara i en ensidig inriktning mot storleksrationalisering.
En mer ingående diskussion om samhällsmålen för strukturrationaliseringen
borde föras. I många glesbygder finns en fastighetsstruktur med
små fastigheter, som inte kräver så stort kapital vid ett övertagande. Ett
ökat utbud av sådana fastigheter skulle ge ett mer aktivt brukande och
därmed ett bättre utnyttjande av de produktiva resurserna i många bygder.
Det skulle också kunna ge förutsättningar för inflyttning till många bygder.
De små fastigheterna skulle kunna ge en del av försörjningen för dem
som vill etablera sig där.

Liber Tryck Stockholm 1984