om jordbrukets rationalisering (Betänkande 1980/81:JoU34 Jordbruksutskottet)

JoU 1980/81:34

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:34

om jordbrukets rationalisering

I betänkandet behandlas sju under allmänna motionstiden 1981 väckta
motioner vari tas upp frågor som rör jordbrukets rationalisering.

Motionerna

I motion 1980/81:775 av Per Israelsson (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till nya låneformer för jordbruket av
innebörd att nyetablering underlättas och de skuldsatta jordbrukarnas
situation väsentligt förbättras.

I motion 1980/81:850 av Raul Blucher (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 2 och 3), med hänvisning till vad som anförts i motion
1980/81:847,

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om uppdrag till
lantbruksnämnden i Värmlands län att i samråd med småbrukare i länet
utreda förutsättningarna för produktion lämpad för småskaligt jordbruk,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en utredning av
förutsättningarna för en statligt finansierad försöksverksamhet med fårskötsel
i norra Värmland,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en utredning
angående förutsättningarna att bygga statliga fryshus i Värmlands glesbygder
för tillvaratagande av bär.

I motion 1980/81:1375 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att lantbruksstyrelsen bemyndigas rätten att
bevilja avskrivningslån i enlighet med vad som i motionen angivits,

2. att riksdagen begär att regeringen i övrigt vidtar åtgärder i motionens
syfte.

I motion 1980/81:1762 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om erforderliga tillämpningsföreskrifter
och anvisningar till rationaliseringskungörelsen och jordförvärvslagen
i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:1765 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om sådana åtgärder för en rekonstruktion av
jordbruket i Norrbottens län att brukningsrätt under de former som anvisats i
motionen kan tillförsäkras aktiva jordbrukare.

I motion 1980/81:1766 av Kerstin Nilsson och Frida Berglund (båda s)

1 Riksdagen 1980/81. 16 sami Nr 34

JoU 1980/81:34

yrkas att riksdagen beslutar att sorn sin mening ge regeringen till känna att
utredning bör företas om samverkansformer eller kooperativ för effektivare
användning av jordbruksmaskiner genom gemensamma maskincentraler för
flera jordbruksföretag.

I motion 1980/81:1770 av Per Petersson m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en snabb översyn av stödformerna till norra Sveriges
jordbruk.

Hearing

Utskottet har i anslutning till förevarande ärende anordnat hearing med
lantbruksstyrelsens chef, generaldirektör Ingvar Widén, beträffande det
aktuella läget i fråga om jordbrukets kapitalförsörjning, m. m.

Utskottet

Här behandlade motioner rör dels det regionala rationaliseringsstödet
inom jordbruket, dels jordbrukets kapitalförsörjning och dels samverkan för
gemensam maskinanvändning inom jordbruket.

Regionalt rationaliseringsstöd m. m. (motionerna 850, 1762, 1765 och
1770)

Enligt motion 1765 utgör det stora inslaget av passiva markägare en
betydande stötesten för möjligheterna att organisera ett rationellt bedrivet
jordbruk i Norrbotten. I många fall hindrar de passiva ägarnas markinnehav
att befintliga jordbruksföretag kan utvecklas och få de arealtillskott som
behövs för att produktionen skall kunna bedrivas rationellt. För att inom
rimlig tid kunna fullt utnyttja de naturliga förutsättningarna för jordbruksproduktionen
i Norrbotten bör övervägas sådana åtgärder att jordförvärvslagen
kan tillämpas vid alla äganderättsövergångar, således både vid
försäljningar och vid andra överföringar. Vidare bör undersökas om inte
lagen om skötsel av jordbruksmark kunde användas för inlösen av sådan
mark som ej utnyttjas och som behövs för att bygga upp rationella
brukningsenheter. Vidare bör övervägas ändrade former för det statliga
stödet till uppbyggnad av rationella jordbruksföretag i Norrbotten. Motionärerna
finner det angeläget att regeringen påskyndar den av riksdagen förra
året begärda översynen av det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige
och att i motionen redovisade möjligheter att främja en mera gynnsam
utveckling av jordbruket i Norrbottens län övervägs i samband med denna
översyn.

JoU 1980/81:34

En snabb översyn av stödformerna till norra Sveriges jordbruk begärs
också i motion 1770, vari bl. a. framhålls att ett stort antal gårdar inom det
norrländska jordbruket drabbats av ekonomiska svårigheter. Om ackord och
konkurser utlöses i den omfattning som är affärsmässigt betingat blir statens
kostnader mycket höga. Ny metod bör övervägas -1, ex. lån som under viss
tid är ränte- och amorteringsfria, varefter räntan årligen stiger till normal
låneränta.

Enligt motion 847, vartill motion 850 hänvisar, måste det värmländska
småjordbruket i dag utvecklas. Småjordbrukare måste få möjligheter att
köpa ledig jordbruksmark. Avgörande för förvärvsrätt måste bli avsikten att
bedriva jordbruk. Lantbruksnämnden kan i samråd med småbrukarna
planera för en produktion lämpad för småskaligt jordbruk. Målet måste vara
att skaffa arbete åt glesbygdens befolkning och skapa en levande landsbygd i
länet. En statligt finansierad försöksverksamhet med fårskötsel i norra
Värmland är enligt motionen ett alternativ. Även trädgårdsodling kan ha
goda förutsättningar i norra Värmland. En värmländsk konservindustri i
kombination med ökad forskning och utbildning inom jordbruk och
trädgårdsodling kan öka såväl produktion som sysselsättning. Statliga
fryshus i glesbygden för att ta till vara bär kan ge ytterligare bidrag till
glesbygdens återhämtning.

Problem av regionalpolitisk karaktär ligger även bakom motion 1762,
enligt vilken det finns anledning att uppmärksamma att tillämpningen av
rationaliseringsförordningen och jordförvärvslagen i vissa avseenden innebär
icke önskvärda konsekvenser. Konflikter uppstår ibland mellan å ena
sidan strävan att ge en brukare så stort arealunderlag som möjligt och å andra
sidan strävan att främja, i vissa fall bibehålla, en bosättning på landsbygden.
Särskilt märkbar är denna konflikt i stora delar av Norrland men också i
andra utpräglade glesbygder. Även om den beslutade jordbrukspolitiken
innebär att rationaliseringspolitiken bör anpassas till regionala och lokala
förhållanden sker en fortlöpande utglesning av jordbrukare, vilket har
nackdelar från regionalpolitisk synpunkt. Enligt motionärernas mening
skulle många bygders utveckling främjas av en ökad andel deltidslantbruk.

Utskottet får i anslutning till nu redovisade motioner erinra om att
riksdagen förra året samtidigt som den godkände vissa av regeringen i
proposition 1979/80:162 framlagda förslag beträffande prisstödet till jordbruket
i norra Sverige på utskottets förslag uttalade sig för en översyn av
ifrågavarande prisstöd. Utskottet framhöll i sammanhanget (JoU 1979/
80:47) att åtskilliga skäl talade för en mera övergripande och parlamentariskt
förankrad översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid en sådan
översyn borde bl. a. beaktas den regionalpolitiska utvecklingen inom
berörda regioner och vilka krav denna utveckling ställde i fråga om
produktionsvolym samt utformning och inriktning av de jordbrukspolitiska
stödåtgärderna. I avbidan på resultatet av en sådan översyn borde under den

1* Riksdagen 1980181. 16 samt. Nr 34

JoU 1980/81:34

kommande treårsperioden justering av prisstödet kunna ske så att dess syfte
upprätthölls om produktionskostnaderna utvecklades på ett ogynnsamt
sätt.

Arbetet med att utforma direktiven för den begärda utredningen om det
statliga stödet till jordbruket i norra Sverige har numera slutförts. 1
förbigående må erinras om att med norra Sverige i förevarande sammanhang
avses Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Kopparbergs
och Värmlands län samt den del av Älvsborgs län som omfattar
landskapet Dalsland.

I direktiven, som är daterade den 26 mars 1981 (Dir. 1981:17), anförs bl. a.
följande.

Vid en sådan översyn bör såsom jordbruksutskottet förordat bl. a. beaktas
den regionalpolitiska utvecklingen inom berörda regioner och vilka krav
denna ställer i fråga om produktionsvolym samt utformning och inriktning av
de jordbrukspolitiska stödåtgärderna. Detta motiverar enligt min mening att
översynen inte begränsas till prisstödet utan vidgas till att omfatta hela det
statliga stödet till jordbruket i norra Sverige. Kommittén bör därvid vara
oförhindrad att pröva nya former av stöd. Till grund för kommitténs förslag
bör ligga en analys av produktionsutvecklingen i norra Sverige liksom
inkomstutvecklingen för jordbrukarna i de berörda områdena och de
faktorer som påverkar denna. Därvid bör jämförelser göras med motsvarande
förhållanden i mellersta Sverige. Så långt möjligt bör utvecklingen för
jordbruk med olika driftsinriktningar belysas. Vidare bör belysas de
förändringar som har ägt rum inom jordbruksnäringen i norra Sverige sedan
frågan senast prövades av 1972 års jordbruksutredning. Särskild uppmärksamhet
bör ägnas situationen för de företag som under senare år gjort stora
investeringar.

Kommittén bör pröva det nuvarande prisstödets inriktning och fördelning
på olika produkter och föreslå de ändringar som kan motiveras. Därvid bör
beaktas vad som anförts vid riksdagens behandling av frågan våren 1980.

Kommittén bör pröva vilka åtgärder som kan behövas för att t. ex.
stimulera investeringsviljan i bygder som har svaga förutsättningar för
jordbruk, men där det ändå är angeläget att jordbruk bedrivs också i
framtiden. Därvid bör erfarenheterna från bl. a. Norrbottendelegationens
arbete kunna utnyttjas. Delegationen har bl. a. haft till uppgift att lämna
förslag till åtgärder som främjar utvecklingen inom andra näringsgrenar än
industrin, främst jordbruk och skogsbruk. Delegationen har disponerat 81
milj. kr. för att främja uppbyggnaden av främst jordbruksföretag i
Norrbottens inland. Även glesbygdsdelegationens erfarenheter bör tas till
vara.

Kommittén bör också pröva samordningen mellan rationaliseringsstödet
till jordbruket och glesbygdsstödet.

Kombinationen jordbruk och skogsbruk är en vanlig driftsform för
enskilda jordbruksfastigheter i norra Sverige och samtidigt den som ger de
bästa förutsättningarna för lantbruksföretagens utveckling. Kommittén bör
därför pröva i vilken utsträckning tillskott av skog kan lämnas i norra Sverige
genom aktiva åtgärder från statens sida. Både bolagen och domänverket har
på många håll skogsskiften som är lämpade som tillskottsmark till
familjelantbruk. Jag vill här även erinra om vad näringsutskottet förra året
uttalade om domänverkets markpolitik i ett av riksdagen godkänt betänkan -

JoU 1980/81:34

de (NU 1979/80:46). Utskottet anförde bl. a. att en strävan bör vara att
staten inte netto ökar sitt markinnehav. Utskottet förutsatte också att
överenskommelse även fortsättningsvis kan träffas mellan domänverket och
lantbruksstyrelsen om ytterligare överföring av mark till jordfonden för
förstärkning av enskilda fastigheters markinnehav där behov föreligger.

Rådgivningen inom lantbruket har stor betydelse för att förbättra
produktionsresultaten och därmed öka företagens lönsamhet. Behovet är
särskilt stort i samband med större investeringar vid företagen samt när det
gäller att öka sysselsättningen inom lantbruket i glesbygderna. Rådgivningen
har setts över i olika sammanhang. I en tid när allt mindre resurser kan sättas
in i olika verksamheter är det väsentligt att de resurser som finns utnyttjas
effektivt. Kommittén bör därför pröva rådgivningens inriktning och organisation
med hänsyn till de behov som föreligger i de här berörda
områdena.

En fråga som har nära samband med prisstödet till jordbruket i norra
Sverige är prisstödet till rennäringen. Det statliga stödet till rennäringen i
allmänhet utreds f. n. av en särskild kommitté. Samråd mellan denna och den
kommitté som utreder stödet till jordbruket i norra Sverige bör äga rum.

Kommitténs arbete bör bedrivas så att förslagen kan läggas till grund för
beslut av riksdagen senast våren 1983.

Som framgår av referatet kommer översynen inte att begränsas till
prisstödet till jordbruket i norra Sverige utan vidgas till att omfatta hela det
statliga stödet till jordbruket i berörda delar av landet. Kommittén skall
därvid bl. a. vara oförhindrad att pröva nya former av stöd.

Utskottet finner för sin del lämpligt att nu berörda motioner och
motionsyrkanden överlämnas till kommittén för beaktande i samband med
den kommande översynen. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Jordbrukets kapitalförsörjning (motionerna 775 och 1375)

Behovet av särskilda stödåtgärder för att hjälpa upp de mest skuldsatta
jordbrukarnas situation tas upp i motionerna 775 och 1375. Enligt den
förstnämnda motionen kan det finnas anledning för staten att på nytt
överväga stödet till jordbruket med särskild hänsyn till nyetablerade hårt
skuldsatta jordbrukare. Nya låneformer till jordbruket måste övervägas från
statens sida. Vidare måste lån med uppskjuten ränta som beslutades i
samband med 1977 års jordbrukspolitiska beslut omprövas och ges ett nytt
och vidgat innehåll. I motion 1375 framhålls att riksdagen måste ge
lantbruksstyrelsen möjlighet att snabbt ingripa och vidta lämpliga åtgärder
för att motverka att flera jordbrukare råkar i ekonomisk kris på grund av
bl. a. den senaste tidens stora räntehöjningar. Det snabbaste och smidigaste
sättet bör enligt motionen vara att lantbruksstyrelsen ges möjlighet till att
genom avskrivningslån efterge statens fordran eller infria statens borgensansvar
utan samband med ackord när vissa i motionen angivna förutsättningar
föreligger.

Utskottet vill erinra om att lånefonden med uppskjuten ränta inrättades i

JoU 1980/81:34

samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Lånen var avsedda att minska behovet av eget kapital för att personer
med i övrigt goda förutsättningar för att bli jordbrukare skulle kunna
etablera sig. Lån med uppskjuten ränta kan utgå i samband med såväl
nyetablering som arealökning om de allmänna villkoren avseende företaget
och företagaren är uppfyllda men sökanden inte beräknas kunna genomföra
den planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det
egna kapitalet inte är tillräcklligt. Lån bör inte komma i fråga i fall där ett
uppenbart överpris föreligger. Är sökanden arrendator kan lån med
uppskjuten ränta utgå om särskilda skäl föreligger, såsom uppsättning av
större djurbesättning, långvarigt arrende etc. Lån utgår f. n. med högst
150 000 kr. Maximibeloppet kommer enligt regeringsbeslut härom
(SFS 1981:273) att fr. o. m. nästa budgetår höjas till 200 000 kr. Drivs
företaget gemensamt av två eller flera personer skall högsta lånebeloppet
avse företaget. Räntan får under räntebetalningsfri tid läggas till kapitalskulden
under högst fem år. Lånet skall amorteras under högst 15 år med början
senast fem år efter det låntagaren påbörjat den årliga räntebetalningen.

I förevarande sammanhang kan vidare erinras om att redan etablerade
jordbrukare kan erhålla räntestöd av medel som avsatts i samband med 1980
års regeringsbeslut om reglering av priserna på jordbrukets produkter. Enligt
detta beslut har sålunda jordbruksnämnden under innevarande budgetår
från prisregleringsanslagets anslagspost till Låginkomstsatsning m. m. inom
jordbruket ställt 40 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för tillfälligt
räntestöd till jordbruksföretag samt för administration härav.

I proposition 1980/81:190 om reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m. m., förordas att ett belopp utöver nu utgående 40 milj. kr. tillförs
jordbruket för ett räntestöd till särskilt skuldsatta jordbrukare för regleringsåret
1981/82. Medlen föreslås utgå inom ramen för de belopp som tillerkänns
jordbruket. Stödet bör inte utgå till nyinvesteringar och nyetableringar som
skett efter utgången av år 1980. Lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden
kommer efter samråd med berörda parter att inom kort framlägga förslag för
regeringen om stödets närmare utformning.

Andra åtgärder som prövats från lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas
sida i syfte att underlätta situationen för de av de senaste årens
räntehöjningar särskilt drabbade jordbrukarna är bl. a. saneringslån,
ackordsuppgörelser i förening med eftergift av garantilån i vissa fall samt
koncentrerade rådgivningsinsatser med särskild inriktning på här ifrågavarande
jordbruksföretag.

Enligt de inledningsvis redovisade båda motionerna behövs ytterligare
åtgärder för att hjälpa upp de mest skuldsatta jordbrukarnas situation. Enligt
motion 775 bör nya låneformer övervägas och låneformen med uppskjuten
ränta omprövas. I motion 1375 framförs tanken på att ge lantbruksstyrelsen
möjlighet att under vissa förutsättningar genom avskrivningslån efterge
statens fordran eller infria statens borgensansvar utan samband med
ackord.

JoU 1980/81:34

I vad gäller frågan om omprövning av systemet med lån med uppskjuten
ränta får utskottet framhålla att den år 1979 tillkallade kommittén
(E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjning bl. a. har att se över
hithörande frågor. I direktiven (Dir. 1979:58) för sagda utredning sägs bl. a.
följande:

Kommittén bör undersöka jordbrukets kreditbehov på längre sikt. En
kartläggning av hur kreditbehovet fördelar sig på krediter med olika löptid
framstår med hänsyn till det begränsade utrymmet på kapitalmarknaden som
angelägen. En allmän utgångspunkt bör vara att långsiktiga rationaliseringsinvesteringar,
som investeringar i byggnader och anläggningar, bör ges
möjlighet till finansiering med långfristiga lån, under det att mer kortsiktiga
rationaliseringsinvesteringar, t. ex. i maskiner, bör hänvisas till mer kortfristig
finansiering. Detta är särskilt angeläget eftersom tillgången på långfristiga
krediter på kapitalmarknaden kan väntas förbli knapp. Kommittén bör
undersöka om belastningen på landshypoteksföreningarna kan minskas
genom att krediter för medelfristiga rationaliseringsinvesteringar i ökad
omfattning hänvisas till andra kreditgivare, t. ex. bankerna. Nya låneformer
för medelfristig finansiering kan vara en väg att minska låneköerna hos
landshypoteksföreningarna och samtidigt anpassa jordbrukskrediterna efter
de olika finansieringsbehov som föreligger. Kommittén bör också belysa hur
jordbrukets behov av rörelsekrediter och kortfristiga krediter för investeringar
tillgodoses av bankerna och jordbrukets leverantörer. I det sammanhanget
bör effekterna av det statliga kreditgarantisystemet på jordbrukets
område analyseras från kreditteknisk synpunkt. Kommittén bör överväga
om detta system bör förändras i någon sådant hänseende. Även jordfondens
funktionssätt bör analyseras från kreditteknisk synpunkt. Statens finansieringsstöd
i form av statsbidrag har nyligen förändrats och behöver inte
närmare utredas.

Kommittén bör vidare analysera prisbildningen på jordbruksfastigheter
och kreditgivningens roll i detta sammanhang. Mot denna bakgrund bör
kommittén överväga hur finansieringssystemet bör utformas för att underlätta
förvärv utan att verka uppdrivande på prisnivån. Erfarenheterna av det
nyligen införda statliga finansieringsstödet - lån med uppskjuten ränta - bör
särskilt studeras.

Kommittén beräknas enligt årets kommittéberättelse avsluta sitt arbete
under oktober 1981.

Som framgår av det anförda kommer inom kort att föreligga material som
ytterligare belyser jordbrukets kreditbehov framför allt på längre sikt.
Utredningen om jordbrukets kapitalförsörjning har emellertid sin tyngdpunkt
i de rent kreditpolitiska övervägandena. Den i motion 1375
aktualiserade frågan om beviljande av avskrivningslån i vissa fall torde i
första hand vara av mera jordbrukspolitisk karaktär. Det är därför inte
sannolikt, vilket även bekräftats av utredningens ordförande, att här berörda
spörsmål kommer att prövas i nyssnämnda utredningssammanhang. Utredningen
kommer dock att resultera i material som kan ge värdefull vägledning
när det gäller att ytterligare belysa frågan.

Utskottet anser att det finns skäl för regeringen att överväga om den typ av

JoU 1980/81:34

åtgärder som bl. a. förslås i motion 1375 kan bli ett lämpligt instrument i
strävandena att komma till rätta med de särskilt skuldsatta jordbrukarnas
situation. Det ankommer på regeringen att närmare bestämma i vilken form
dessa överväganden bör ske och att framlägga eventuellt erforderliga förslag
för riksdagen i ämnet.

Vad utskottet anfört med anledning av här behandlade motioner bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Gemensam maskinanvändning (motion 1766)

Enligt motion 1766 bör en utredning göras om samverkansformer eller
kooperativ för effektivare användning av jordbruksmaskiner genom gemensamma
maskincentraler för flera jordbruksföretag.

Utskottet får hänvisa till att riksdagen år 1975 antog en ny lag om
sambruksföreningar, avsedd att ersätta 1948 års lag i ämnet (prop. 1975:70,
JoU 1975:15, rskr 1975:182).

Enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar kan sambruksförenings
verksamhet avse inte bara gemensamt jordbruk på fastighet som ägs eller
arrenderas av föreningen utan även samverkan över ägogränser och inom
delar av medlemmarnas jordbruksproduktion. Lagen innehåller i övrigt
regler, bl. a. i fråga om medlemsantal, insatser i föreningen och utträdande
medlems rättigheter, som avser att stimulera till bildande av sambruksföreningar
för samverkan i jordbruket och inom trädgårdsnäringen.

Samtidigt som den nya lagen antogs fattade riksdagen beslut om vissa
stödåtgärder för att främja samverkan inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Bland dessa åtgärder kan nämnas vidgat stöd till gemensam maskinanvändning
samt ökade möjligheter till stöd till investeringar i ekonomibyggnader
och markanläggningar till samverkansföretag som genomför högre
grad av samverkansrationalisering. Från såväl regeringens som riksdagens
sida uttalades att lantbruksnämnderna borde uppmärksamma möjligheten
att bilda sambruksföreningar och, när intresse föreligger, aktivt verka för att
anskaffa lämpliga brukningsenheter. Utskottet framhöll i sammanhanget att
den relativt omfattande information och rådgivning i samverkansfrågor som
erfordrades i första hand borde ankomma på lantbruksnämnderna som bl. a.
i sin kursverksamhet har den direkta kontakten med näringsutövarna.

Frågan om samverkan i jordbruket togs även upp i samband med att
riksdagen år 1977 fastställde nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop.
1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:103). Bl. a. antogs vissa förslag till
förbättring av stödet till samverkansföretag. Sålunda beslöts att amorteringstiden
för driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i
samverkansföretag skulle kunna förlängas från 15 till 20 år om särskilda skäl
förelåg. Inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet beslöts vidare
att bidrag bl. a. skulle kunna utgå till gemensamhetsanläggning som medför
stor samverkansrationalisering.

JoU 1980/81:34

Riksdagen fann under hänvisning till det anförda att några i sammanhanget
väckta motionsyrkanden med krav på åtgärder i syfte att främja olika
former av samverkan mellan jordbrukets utövare inte påkallade någon
särskild riksdagens åtgärd.

Med anledning av en förra året väckt motion i ämnet framhöll utskottet att
de skäl som från riksdagens sida anförts för att stödja samverkan i jordbruket
alltjämt förelåg. Det betonades att lantbruksnämnderna hade en viktig
uppgift i sammanhanget, bl. a. när det gällde information och rådgivning på
området. Under hänvisning bl. a. till att det enligt gällande instruktion för
lantbruksmyndigheterna ålåg lantbruksnämnd att inom sitt verksamhetsområde
uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt vidta eller
hos lantbruksstyrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt
lämpliga, särskilt för att åstadkomma en snabb strukturrationalisering inom
lantbruket, fann utskottet emellertid inte heller då ifrågavarande motionsyrkande
påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen
följde utskottet (JoU 1979/80:33).

Med anledning av nu föreliggande motion vill utskottet understryka
tidigare gjorda uttalanden från riksdagens sida till förmån för stöd åt
samverkan i jordbruket. Särskilt i nuvarande situation med ansträngt
kreditläge och höga räntekostnader för många jordbrukare synes önskvärt
att, i den mån det finns förutsättningar härför, möjligheterna till sådan
samverkan tas till vara.

Av liknande skäl som tidigare synes motionen inte påkalla något särskilt
initiativ från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regionalt rationaliserjngsstöd m. m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om överlämnande av motion 1980/81:850
yrkandena 1-3 samt motionerna 1980/81:1762, 1980/81:1765
och 1980/81:1770 till kommittén för översyn av det statliga
stödet till jordbruket i norra Sverige,

2. beträffande jordbrukets kapitalförsörjning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1980/81:775 och
1980/81:1375,

3. beträffande gemensam maskinanvändning

att riksdagen förklarar motion 1980/81:1766 besvarad med vad
utskottet anfört.

JoU 1980/81:34

Stockholm den 19 maj 1981

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt
Theorin (s), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson
(c), Åke Wictorsson (s), Sven Eric Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s),
Märta Fredrikson (c)*, Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp)*, Lennart
Brunander (c), Jan Fransson (s)* och Kerstin Sandborg (fp).

*Ej' närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 69151 Stockholm 1981