om jämställdhetsfrågor (prop. 1984/85:60) (Betänkande 1984/85:AU8 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:8

om jämställdhetsfrågor (prop. 1984/85:60)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas

dels proposition 1984/85:60 om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet jämte motioner,
dels vad som i proposition 1983/84:100 bilaga 12 anförs om betänkandet
(SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap,
dels ett stort antal förslag i motioner från den allmänna motionstiden i
januari 1984 som rör jämställdhet mellan kvinnor och män.

Utskottet godtar de av regeringen föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen.
Förslagen innebär
att den enskilde skall ha rätt att få uppgifter om en anställd medsökandes
meriter,

att vissa preskriptionstider vid diskrimineringsärenden förlängs samt
att de som hörs av JämO skall ha möjlighet till kostnadsersättning.
Moderata samlingspartiet och en företrädare för centerpartiet har av olika
skäl reserverat sig för avslag på den första punkten.

I flera motioner föreslås även andra förändringar av jämställdhetslagen.
Det gäller en missgynnad arbetssökandes rätt till anställningen (fp, vpk och
s), arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål (fp och vpk) och
skydd mot trakasserier (fp och vpk). Förslagen bör avslås enligt utskottets
mening. Folkpartiet och vpk reserverar sig till förmån för en utredning om
skydd mot trakasserier. Vpk vill i en annan reservation att möjligheten skall
prövas att genom utbildningsinsatser förbättra domstolarnas kunskaper i
jämställdhetsfrågor.

Utskottet behandlar också ett stort antal förslag från den allmänna
motionstiden som rör jämställdhet mellan kvinnor och män på följande
områden:

1. Det politiska arbetet med jämställdhetsfrågor

- Jämställdhet som mål i den ekonomiska politiken (fp)

- Jämställdhetsarbetets organisation (m)

- Information och opinionsbildning (c och fp)

- Statliga utredningar på remiss till de politiska kvinnoförbunden (m)

2. Kvinnor på ledande poster i samhället

- Fler kvinnliga chefer (fp)

- Fler kvinnor i statliga utredningar och styrelser (c)

- Främjande av kvinnliga företagare (fp)

- 1 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 8

AU 1984/85:8

3. Program

- för att förbättra kvinnans ställning i samhället (vpk)

- för att underlätta för kvinnorna i den tekniska omställningen på
arbetsmarknaden (c)

4. Övriga frågor

- Mannens roll i jämställdhetsarbetet (c)

- Statistik över kvinnors arbetslöshet (s)

- Kampanj för fler föräldralediga pappor (fp)

Motionerna har det gemensamt att de med sina olika förslag strävar mot en
ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Utskottet delar denna grundläggande
inställning och anför bl. a. att det krävs ett arbete på så gott som alla
områden i samhället för att man skall närma sig detta mål. Trots förståelse för
flera av motionernas syfte avstyrker utskottet samtliga förslag med hänvisning
till bl. a. redan vidtagna åtgärder, pågående utredningsarbeten eller
redan lagda regeringsförslag. Utskottet erinrar även om att regeringen avser
att redovisa förslag på jämställdhetens område under första halvåret 1985.
Till detta avsnitt har fogats fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottet anför till sist att någon särskild åtgärd inte är påkallad med
anledning av vad regeringen i budgetpropositionen anfört om betänkandet
Förvärvsarbete och föräldraskap.

Regeringens förslag

Proposition 1983184:100 bilaga 12

I propositionen bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som
statsrådet Gradin anför om betänkandet Förvärvsarbete och föräldraskap.

Proposition 1984185:60

I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Gradin
att riksdagen skall anta av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i lagen
(1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet med
vidtagna ändringar.

Lagförslaget fogas till detta betänkande som bilaga.

Motionsyrkandena

Motioner från den allmänna motionstiden 1984

1983184:700 av Maja Bäckström m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
jämställdhetslagen i enlighet med motionen.

AU 1984/85:8

1983/84:918 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen

1. beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder för att
förverkliga program för att förbättra kvinnans ställning i samhället som
föreslås i motionen,

2. som sin mening uttalar att sociala förmåner skall utgå oavsett arbetstidens
längd och att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till
ändringar i tillämpliga lagar,

3. som sin mening uttalar nödvändigheten av en lönemässig uppvärdering
av de traditionella kvinnoyrkena,

4. hos regeringen hemställer om erforderliga initiativ för en bred uppsökande
verksamhet bland hemarbetande kvinnor i enlighet med vad som
anförs i motionen,

5. hos regeringen hemställer om förslag som syftar till att motverka
kvinnodiskrimineringen i reklamen.

1983184:1051 av Margareta Winberg m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts beträffande åtgärdsprogram för att
underlätta omställningen med den tekniska utvecklingen i samhället.

1983184:1101 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om ökade insatser för utåtriktad information
om jämställdhetsfrågor,

2. hos regeringen begär förslag om statligt stött projekt där jämställdhetskommitté
i en eller flera kommuner tillsammans med kvinnoorganisationer
och fackliga organisationer genomför en informationskampanj för ökad
jämställdhet i vardagslivet,

3. hos regeringen begär förslag om ändringar i jämställdhetslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att en jämställdhetsansvarig bör utses vid varje regional
utvecklingsfond,

5. beslutar att jämställdhet skall ingå bland delmålen för den ekonomiska
politiken och att det i ekonomisk-politiska förslag anges när de har betydelse
för ”jämställdheten”,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

a) om åtgärder för att öka antalet kvinnliga chefer såväl inom den
offentliga förvaltningen som i de största företagen,

b) om överläggningar med de statliga affärsverken för ökad andel kvinnor
i verkens verkställande ledning,

c) om en kampanj i syfte att stimulera papporna att utnyttja föräldraförsäkringen.

AU 1984/85:8

1983184:1327 av Inga-Britt Johansson (s) och Lisbet Calner (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att åt AMS uppdra att ta fram länsvisa analyser av
kvinnornas arbetsmarknad,

2. som sin mening ger regeringen till känna att det av länsarbetsnämndernas
månadsrapporter klart skall gå att utläsa förändringar i kvinnornas
sysselsättningssituation inom olika yrken,

1983/84:1924 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande remiss till de politiska kvinnoförbunden av
statliga utredningar.

1983184:2045 av Karin Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen

2. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser och kommittéer,

3. beslutar föreslå regeringen att jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag
att svara för information, opinionsbildning och dokumentation på hela
jämställdhetsområdet och får den personal som är nödvändig inom ramen för
departementets samlade resurser för jämställdhetsarbetet,

4. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om männen och jämställdhetsarbetet.

Yrkande 1 behandlas i AU 1983/84:18.

1983184:2382 av Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående parlamentarikernas direkta inflytande på
jämställdhetsarbetet.

Motioner med anledning av proposition 1984/85:60

1984/85:211 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
utredning om diskriminerads möjligheter att tillerkännas anställningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
utredning angående trakasserier på arbetsplatsen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
utbildning i jämställdhetsfrågor i domstolsväsendet.

1984/85:212 av Ivar Franzén m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen, med avslag på förslaget om ny 5 a § i
jämställdhetslagen, hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med det
anförda.

AU 1984/85:8

1984185:213 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående

a) frågan om den person som diskrimineras vid anställning skall tillerkännas
tjänsten,

b) frågan om förbud mot trakasserier mot den som gjort eller överväger att
göra anmälan om könsdiskriminering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att jämställdhetslagen
bör kompletteras med en bestämmelse om att domstolarna i mål om
jämställdhetslagen skall bestå av både kvinnliga och manliga ledamöter.

1984185:214 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet vad avser 5 a §.

Proposition 1983/84:100 bil. 12

Regeringen bereder i proposition 1983/84:100 bilaga 12 (s. 63-72) riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet Anita Gradin anför om
hur förslagen i betänkandet (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap
har behandlats inom regeringskansliet. Redovisningen berör följande
huvudområden:

- Sysselsättnings- och näringspolitik

- Arbetsmarknadspolitik

- Arbetstid

- Utbildning

- Barn och föräldrar

- Meritvärdering vid anställning i statlig tjänst

- Jämställdhet i statsförvaltningen

Utskottet anser att regeringens redovisning är värdefull. Den har gjorts
mot bakgrund av att kvinnor ofta särbehandlas på ett sätt som leder till sämre
försörjningsmöjligheter och till ringa inflytande inom arbets- och samhällslivet.
För att komma till rätta med dessa problem krävs ett arbete på så gott
som alla områden i samhället. Regeringens redovisning visar också på ett
tydligt sätt att jämställdhet mellan män och kvinnor inte är någon enstaka
eller isolerad fråga som det en gång för alla kan beslutas om. Arbetet måste
ständigt drivas vidare, och nya idéer och uppslag om hur man skall nå målen
är angelägna.

Av propositionen framgår att kommittébetänkandets förslag till åtgärder
till stor del är av sådan karaktär att de kan genomföras inom ramen för
bemyndiganden som redan har lämnats av riksdagen och regeringen.
Utskottet vill emellertid stryka under att dessa åtgärder bör genomföras samt
att regeringen följer upp även andra förslag som framkommit i jämställdhets -

AU 1984/85:8

arbetet och om så är nödvändigt återkommer till riksdagen med förslag på
olika områden. Regeringen har också utlovat att under budgetåret 1984/85
presentera åtgärder för att främja jämställdheten på arbetsmarknaden. Det
är i det sammanhanget viktigt att påpeka i ett statsfinansiellt läge som inte
tillåter kostnadskrävande reformer att långt ifrån alla åtgärder som leder till
jämställdhet medför ökade utgifter för samhället.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning till något särskilt
uttalande i anslutning till regeringens redovisning som inte bör leda till några
initiativ från riksdagens sida.

J ä mst älldh et.slagen

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) påtalade i en skrivelse till regeringen
den 31 augusti 1982 brister i jämställdhetslagen på sex områden. De
förslag till ändringar som avlämnades sammanfattas nedan.

1. I jämställdhetslagen bör införas en regel som ger den som anser sig
könsdiskriminerad vid anställning eller befordran rätt att få uppgift om
medsökandes meriter.

2. Vissa preskriptionstider i 14 § jämställdhetslagen bör förlängas.

3. Frågan om att i jämställdhetslagen införa en regel som ger den som har
diskriminerats vid anställning möjlighet att i rättegång tillerkännas anställningen
bör utredas.

4. JämO bör ges möjlighet att betala ersättning av allmänna medel åt den
som har haft reskostnad för inställelse hos JämO.

5. Den som har anmält eller som överväger att anmäla könsdiskriminering
bör genom en särskild lagregel ges ett skydd mot sådana trakasserier som en
sådan anmälan kan ge upphov till.

6. Reglerna om domstolarnas sammansättning bör ändras så att domstolarna
i diskrimineringstvister måste bestå av både kvinnliga och manliga
ledamöter.

I anledning av skrivelsen utarbetades promemorian (Ds A 1984:9) Vissa
ändringar i jämställdhetslagen inom arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat.
Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen följer i proposition 1984/85:60 upp JämO:s förslag när det
gäller uppgift om en anställds meriter, förlängningen av vissa preskriptionstider
och möjligheten för JämO att betala ersättning av allmänna medel åt den
som haft rese- och traktamentskostnader för inställelse hos JämO. Dessa
förslag har enligt propositionen närmast det gemensamt att de syftar till att
underlätta utredningen av diskrimineringstvister. De övriga av JämO väckta
frågorna sägs vara av mer långtgående natur och blir inte föremål för några
förslag från regeringens sida. De tas dock upp i motioner som avlämnats dels
under den allmänna motionstiden i januari 1984, dels med anledning av
proposition 60.

AU 1984/85:8

Utskottet behandlar i det följande de olika förslag till förändringar i
jämställdhetslagen på ovan angivna sex punkter som redovisas i propositionen
och motionerna.

Rätt att få uppgift om en anställd medsökandes meriter

Propositionen

Regeringen föreslår att en arbetssökande som inte får en anställning, eller
en anställd som inte får en befordran eller en utbildning för befordran, skall
ha rätt att på begäran av arbetsgivaren få en skriftlig uppgift om meriterna
som rör den som fick arbetet eller utbildningsplatsen. En förutsättning för
detta skall vara att arbetssökanden/arbetstagaren fått stå tillbaka för någon
av motsatt kön. En regel med detta innehåll sägs medverka till att onödiga
tvister och motsättningar förebyggs. Kontrollen av att diskrimineringsförbudet
i 3 § jämställdhetslagen iakttas kommer även att underlättas.

Enligt förslaget skall de upplysningar om meriter som arbetsgivaren blir
skyldig att lämna ut begränsas till meriter av mer grundläggande slag, såsom
utbildning och tidigare yrkeserfarenhet och vad som kan jämföras därmed.
Det är alltså inte fråga om att lämna ut vitsord eller andra värdeomdömen.
Arbetsgivaren behöver heller inte lämna ut uppgifter av negativ art eller
uppgifter som rör andra medsökande än den som fått arbetet eller utbildningsplatsen.

Motionerna

I motion 1101 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) finns ett liknande förslag. I
enlighet därmed bör jämställdhetslagen kompletteras med en regel som
anger att de medsökande skall ha rätt att få en skriftlig redogörelse för den
anställdes meriter.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 214 att regeringens förslag skall
avslås. Som skäl anges att anställningsbeslut inom privata företag mer
baseras på personliga kvalifikationer än på formella meriter. Mot den
bakgrunden sägs förslaget sakna reell betydelse.

Ivar Franzén m. fl. (c) framhåller i motion 212 att regeringens förslag
kommer att leda till en byråkratisering av anställningsprocessen i många
företag. Förslaget bör därför begränsas till att gälla de fall där det finns en
administration eller rutin för denna typ av ärenden. Motionärerna avstyrker
med hänvisning härtill propositionen på denna punkt och begär att regeringen
skall återkomma med ett nytt förslag som bättre tillgodoser anställningssituationen
hos småföretag och enskilda.

AU 1984/85:8

Utskottet

Utskottet vill först framhålla att regeringens förslag främst tar sikte på
förhållandena inom den privata arbetsmarknadssektorn. Regler av detta slag
finns således redan på det offentliga området. Av offentlighetspricipen följer
att vem som helst har rätt att få reda på vilka som sökt en statlig eller
kommunal anställning och vilka meriter sökandena har. På det privata
området gäller däremot att arbetsgivaren inte har skyldighet att lämna ut
några handlingar som rör verksamheten om detta inte särskilt anges i lag eller
avtal. Utskottet kan inte se något skäl till att vidmakthålla denna obalans.
Möjligheterna att bedöma om man blivit diskriminerad bör således vara
likvärdiga på hela arbetsmarknaden.

Det bör samtidigt erinras om att arbetsgivaren redan i dag är skyldig att i
vissa fall lämna uppgifter av det slag som propositionen tar upp. JämO har
således rätt att enligt jämställdhetslagen få de uppgifter som behövs för att
bedöma om det har förekommit könsdiskriminering i ett anställningsärende.
De fackliga organisationerna har även i samband med tvisteförhandlingar
rätt att begära uppgifter av arbetsgivaren av betydelse för förhandlingsfrågan.
Detta kan dock inte anses tillräckligt enligt utskottets mening. Den
enskilde bör även ges möjlighet att själv kunna kontrollera om jämställdhetsaspekten
har beaktats tillräckligt. En sådan individuell rätt kommer att
innebära att onödiga tvister och motsättningar kan förebyggas. Den person
som misstänker att en diskriminering har skett kan snabbt och utan större
formaliteter på säkrare grund bilda sig en egen uppfattning i frågan.
Upplysningsplikten kommer sannolikt också att fungera som ett extra stöd
för den som drar sig för att på blotta misstanken om diskriminering göra en
formell anmälan eller sätta i gång ett tvisteförfarande.

Utskottet delar även propositionens uppfattning att man inte kan se
uppgiftsskyldigheten som den nu föreslås som ett hot mot den personliga
integriteten hos den som fått arbetet eller utbildningsplatsen. Inte heller kan
arbetsgivarens uppgiftsskyldighet anses som särskilt betungande. Arbetsgivaren
har f. ö. redan nu skyldighet att i en eventuell diskrimineringstvist
redovisa skälen för sitt beslut. Uppgiftsskyldigheten innebär således inte
några ökade krav på arbetsgivarna när det gäller att bevara sådana uppgifter.

Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Därmed har även motion 1101 tillgodosetts i denna del. Utskottets
ställningstagande medför att motionerna 212 och 214 avstyrks.

Förlängning av vissa preskriptionstider

Inledning

I ett diskrimineringsmål kan talan väckas av en enskild arbetstagare eller
arbetssökande samt av en facklig organisation eller av JämO. Gäller tvisten

AU 1984/85:8

ett kollektivavtal eller har den uppstått mellan parter som är bundna av
kollektivavtal har arbetstagarens eller den arbetssökandes organisation rätt
att väcka och utföra talan för sin medlem. I dessa fall är arbetsdomstolen
första och enda domstolsinstans. Vill organisationen inte utnyttja sin rätt får
den enskilde arbetstagaren eller medlemmen själv göra det. I dessa fall är
tingsrätten första instans, vars domslut kan överklagas i arbetsdomstolen. En
enskild arbetstagare eller arbetssökande kan i ett diskrimineringsärende vid
behov få hjälp av JämO med att väcka och föra talan inför domstol. Detta bör
dock endast ske när det är av betydelse för rättstillämpningen. En ytterligare
förutsättning är att den klagande inte får stöd av sin fackliga organisation.

En rättegång om överträdelse av diskrimineringsförbudet skall liksom
andra arbetstvister i princip föregås av fackliga tvisteförhandlingar, där
sådana kan komma i fråga enligt avtalad förhandlingsordning eller enligt
medbestämmandelagens bestämmelser om tvisteförhandlingar. Sådan facklig
förhandlingsrätt gäller även arbetssökande.

Bestämmelser om preskription av talan i diskrimineringstvister finns i
jämställdhetslagens 14 §. I enlighet härmed gäller vid uppsägning och
avskedande de talefrister som är angivna i lagen om anställningsskydd. Den
som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk skall
underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den
skadegörande handlingen vidtogs. Har förhandling rörande tvistefrågan
påkallats inom underrättelsetiden skall talan väckas inom fyra månader efter
det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom fyra
månader efter det att tiden för underrättelse gick ut.

I övriga diskrimineringsfall gäller de preskriptionstider som anges i
medbestämmandelagen. Om man vill yrka skadestånd skall förhandling
påkallas inom fyra månader efter det att kännedom erhållits om den
omständighet som yrkandet hänför sig till. Om både lokal och central
förhandling skall äga rum avser tidsfristen den lokala förhandlingen. Central
förhandling skall påkallas inom två månader efter det att den lokala
förhandlingen har avslutats. Talan skall väckas inom tre månader efter det att
förhandlingen har avslutats. Om organisationen inte har iakttagit den
föreskrivna tiden för förhandling eller väckande av talan får den som tvisten
gäller ytterligare en månads frist.

I lagen anges även den senaste tidpunkten för väckande av talan om
skadestånd för ett åsidosättande av diskrimineringsförbudet. I enlighet
härmed får sådan skadeståndstalan som kan hänföras till diskriminering vid
anställning, befordran eller vid utbildning för befordran inte väckas senare
än sex månader efter missgynnandet. Denna preskriptionstid, som är kortare
än den tid som gäller för annan talan enligt medbestämmandelagen, har setts
som en rimlig avvägning mellan intresset av ett snabbt avgörande och bl. a.
berörda organisationers behov av rådrum för tvisteförhandlingar. Om en
organisation har försuttit sexmånadersfristen och talan väcks av den missgynnade
förlängs fristen med ytterligare en månad. I preskriptionshänseende

AU 1984/85:8

behandlas genomgående talan som förs av jämställdhetsombudsmannen som
om den enskilde arbetstagaren eller arbetssökanden hade fört talan.

Propositionen

Regeringens förslag innebär att i de fall där en facklig organisation inte för
en medlems talan i en diskrimineringstvist förlängs tiden inom vilken den
enskilde och därmed även JämO skall väcka talan från en till två månader.
Vidare föreslås att den senaste tidpunkten för att väcka talan om skadestånd
för ett åsidosättande av diskrimineringsförbudet i 3 § jämställdhetslagen
förlängs med två månader för såväl fackliga organisationer som enskilda och
därmed även för JämO. Den absoluta tidsgränsen för väckande av talan i
sådant mål blir därmed åtta månader i stället för sex för fackliga organisationer
och därefter ytterligare två månader i stället för en månad såvitt avser
enskilda och JämO.

Motionen

Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) anser i motion 1101 att tidsfristen mellan
diskrimineringen och instämningen till domstol bör förlängas.

Utskottet

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om förlängning av vissa
preskriptionstider i diskrimineringsfall. Erfarenheterna har visat att JämO
behöver längre respit än en månad för att hinna överta ett ärende från en
facklig organisation och utreda, förhandla med arbetsgivaren och i sista hand
väcka talan genom stämningsansökan hos domstol. Även de fackliga
organisationerna har redovisat behov av längre tidsfrister.

Enligt utskottets mening finns det inga principiella hinder för en förlängning
av det slag som föreslås i propositionen. Som alltid måste en avvägning i
sådana fall göras mellan intresset av ett snabbt avgörande och bl. a. de
berörda organisationernas behov av rådrum för tvisteförhandlingar. Det är
också viktigt att preskriptionstiderna inom olika delar av det arbetsrättsliga
området inte skiljer sig från varandra alltför mycket. En förlängning av den
absoluta preskriptionstiden med två månader såväl för organisationen som
för den enskilde kan knappast sägas innebära att intresset av snabba
avgöranden alltför mycket åsidosätts. Utskottets ställningstagande innebär
att motion 1101 har tillgodosetts i denna del.

Rätt till kostnadsersättning för den som hörs av JämO

Rättshjälpslagen medger f. n. inte att rättshjälp tillerkänns den som gör en
anmälan till JämO om otillåten könsdiskriminering och som har kostnader
för att inställa sig hos JämO för utredning.

AU 1984/85:8

I propositionen föreslås att den som efter kallelse inställer sig hos JämO
under utredningen av ett ärende skall kunna få ersättning av allmänna medel
för rese- och traktamentskostnader.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del.

Tidpunkten för lagens ikraftträdande m. m.

De formella delarna av propositionens lagförslag, rubrik, ingress etc. bör
godtas av riksdagen med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten för
lagen av tidsskäl bör flyttas från den 1 januari till den 1 mars 1985.

Rätt till anställningen

Inledning

En person som på grund av sitt kön diskrimineras vid anställning eller i
befordringssammanhang kan enligt jämställdhetslagen tilldömas ett s. k.
allmänt skadestånd. Den förbigångne kan däremot inte med stöd av
jämställdhetslagen göra anspråk på den anställning eller den befordran som
saken gäller. Inom den statliga sektorn och i kommuner och landsting som
har besvärsnämnder kan den diskriminerade liksom i andra tjänstetillsättningsfall
besvära sig och den vägen få tjänsten. Besvären grundas då inte på
jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering.

Motionerna

Frågan om rätten till anställningen tas upp i två motioner från den
allmänna motionstiden. Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) anseri motion 1101 att
den som missgynnats på grund av kön bör få tjänsten. Enligt motionärerna är
det nu dags att ge en ökad tyngd åt domstolens utslag och att ge arbetet åt den
som i domstolen ansetts som mest meriterad. Om han eller hon väljer att
avstå från att utnyttja sin rätt bör ett skadestånd i stället utdömas. Maja
Bäckström m. fl. (s) föreslår i motion 700 en översyn av jämställdhetslagen
på denna punkt.

Liknande förslag finns även i två av de motioner som väckts med anledning
av proposition 60. I båda motionerna, 211 av Lars Werner m. fl. (vpk) och
213 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), föreslås att frågan om den diskriminerades
rätt till anställningen skall utredas. Enligt vpk-motionen bör regeringen
överväga om utredningen skall göras mer omfattande och inbegripa hela
problemkomplexet om rätten till anställning.

AU 1984/85:8

Utskottet

Frågan om rätt till anställning för den som blivit diskriminerad genom ett
anställningsbeslut, liksom andra frågor om rättsföljderna vid diskriminering,
övervägdes i samband med jämställdhetslagens tillkomst (prop. 1978/79:175,
AU 39). Att vid sidan om allmänt skadestånd låta ekonomiskt skadestånd
(och därmed även en rätt till själva anställningen) utgå ansågs medföra
svårbemästrade problem i de flesta fall. En slutsats blev att en rätt till
ekonomiskt skadestånd skulle i helt grundläggande avseenden ge lagen en
annan innebörd än om man avstod därifrån. Betydande rättsliga och andra
svårigheter som inte utan vidare kunde överblickas skulle även uppkomma.
Ett exempel härpå är det fall då fler än en person blir förbigångna vid en
anställning. Det skulle då bli nödvändigt att rättsligt inte bara avgöra den
egentliga diskrimineringsfrågan utan även vilken av de diskriminerade som
borde komma i fråga för anställningen. Domstolen skulle få karaktären av en
överprövningsinstans i tjänstetillsättningsärendet vilket ytterligare skulle
begränsa arbetsgivarens rätt att fritt välja medarbetare. En ytterligare
svårighet i detta sammanhang är att det på den privata arbetsmarknaden i
princip saknas givna meritprövningsnormer. Utskottet vill i det sammanhanget
peka på att ett system där domstolarna kan överpröva anställningsbeslut
knappast kan fungera parallellt med den besvärsprocess som nu finns
för statliga och kommunala tillsättningsbeslut.

Utskottet vill också framhålla att en rätt till anställningen får oönskade
följder för tredje man. Den som genom det diskriminerande beslutet har fått
anställningen skulle exempelvis drabbas om beslutet i efterhand kunde
förklaras ogiltigt, i synnerhet om han eller hon har lämnat en annan
anställning. Utskottet har svårt att se möjligheter att mer generellt göra
anställningsbeslut villkorade i avvaktan på en eventuell efterprövning med
stöd av jämställdhetslagen. Med hänvisning härtill och till vad i övrigt sagts
om svårigheterna att ge en diskriminerad rätten till förlorad anställning bör
motionerna avslås i motsvarande delar.

Arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål

Inledning

Regler för arbetsdomstolens sammansättning finns i 3 kap. lagen om
rättegången i arbetstvister. I enlighet härmed är arbetsmarknadens parter vid
sidan av juristdomare representerade i domstolen för att bidra med
sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar
som där har utbildats. Genom sin sammansättning får domstolen en
förankring hos organisationerna på arbetsmarknaden och därmed avses att
skapa förtroende hos dem, vilkas tvister domstolen har att pröva.

Det totala antalet ledamöter i arbetsdomstolen är 22 fördelade över de tre

AU 1984/85:8

nämnda kategorierna, nämligen ämbetsmannaledamöter och arbetsgivarresp.
arbetstagarledamöter. Ämbetsmannaledamöterna, som är nio till
antalet, utgörs av tre ordförande, tre vice ordförande och tre ledamöter som
skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden, de s. k.
tredjemännen. De sju arbetsgivarledamöterna fördelar sig på fyra SAFledamöter
och tre offentliga arbetsgivarledamöter. Slutligen tillkommer sex
arbetstagarledamöter, nämligen fyra från LO och två från TCO.

För ordförandena i AD finns inte några särskilda ersättare. För övriga
ledamöter finns sammanlagt 57 ersättare förordnade.

I sammanställningen nedan redovisas ledamöter och ersättare i arbetsdomstolen
för tiden den 1 juli 1983 - 30 juni 1986.

Arbetsdomstolens sammansättning 1.7 1983-30.6 1986

Antal	Ledamöter		Ersättare
	Totalt	därav kvinnor Totalt	därav kvinnor
Ämbetsmannaledamöter
Ordförande	3	0	-	-
Vice ordförande	3	1	9	2
”Tredje män”	3	1	9	4
Arbetsgivarledamöter SAF	4	0	12	0
Kommunförbundet	1	0	3	0
Landstingsförbundet	1	0	3	0
Staten	1	0	3	1
Arbetstagarledamöter
LO	4	0	12	0
TCO	2	0	6'	1
Summa	22	2	57	8

1 Därav två SACO/SR-representanter

Av AD:s 22 ledamöter är två kvinnor. Av de 57 ersättarna är åtta kvinnor.

Arbetsdomstolen är domför med tre till sju ledamöter. Av dessa måste en
vara ordförande samt minst en vara arbetsgivarledamot resp. arbetstagarledamot.
Vidare får inte fler än tre vara ämbetsmannaledamöter och inte fler
än fyra vara ledamöter på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

Motionerna

Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) föreslår i motion 1101 att jämställdhetslagen
skall kompletteras med en bestämmelse om att både män och kvinnor måste
tjänstgöra i arbetsdomstolen då mål som rör jämställdhetslagen behandlas.
Motionärerna anser att vi medvetet eller omedvetet styrs av våra olika
erfarenheter. Då män och kvinnor fortfarande har olika erfarenheter av
arbetslivet är det enligt motionen rimligt att bägge könen får vara med i
bedömningar av hur jämställdhetslagen skall tillämpas.

AU 1984/85:8

Folkpartiet återkommer i motion 213 till frågan och framhåller mot
bakgrund av arbetsdomstolens ojämna sammansättning att vädjanden till
arbetsmarknadens parter uppenbarligen inte räcker. Lagen bör därför enligt
motionärerna kompletteras med en bestämmelse om att både män och
kvinnor skall tjänstgöra i domstolen när jämställdhetsmål behandlas. Samma
princip bör gälla för tingsrätterna när frågor om könsdiskriminering behandlas.

Lars Werner m. fl. (vpk) anser i motion 211 att frågan inte bör bli föremål
för lagstiftning. Däremot framhåller motionärerna utbildningens betydelse
och föreslår att regeringen skall undersöka vilka möjligheter det finns att
genom olika utbildningsinsatser förbättra domstolarnas kunskaper och
insikter i jämställdhetsfrågor och därefter ta erforderliga initiativ i frågan.

Utskottet

Utskottet har förståelse för det grundläggande synsätt om domstolarnas
sammansättning som präglar motionerna. Det finns åtskilliga i det närmaste
självklara skäl som talar för att såväl kvinnor som män deltar i den dömande
verksamheten. Det är också obestridligt att all dömande verksamhet i större
eller mindre utsträckning påverkas av bakgrund, värderingar och erfarenheter
hos dem som dömer. Det är samtidigt lika klart att kvinnor och män
fortfarande har olika erfarenheter av t. ex. arbetslivet och att dessa erfarenheter
medvetet eller omedvetet kan ha betydelse för värderingen eller
synen på olika frågor som rör exempelvis jämställdhet. Dessa förhållanden
ställer följaktligen stora krav på en bred representativitet i domstolarnas
sammansättning. Det kan däremot inte enligt utskottets mening tas som
intäkt för att en särskild regel skall införas som anger att en domstol generellt
eller för vissa typer av mål, t. ex. jämställdhetsmål, är domför endast om
både män och kvinnor finns representerade i domstolen. En sådan ordning
reser enligt utskottets mening flera problem av principiell natur. Utskottet
vill framhålla att sammansättningen av svenska domstolar hittills inte har fått
påverkas av den sak som målet gäller. Det är en viktig princip att varje
ledamot i domstolen deltar som objektiv och obunden domare och inte som
representant för en part. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla vikten
av att jämställdhetsaspekten beaktas vid rekryteringen av ledamöter till
arbetsdomstolen samt att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar i sammanhanget.

Med hänvisning till vad som anförts ovan bör motionerna 213 och 1101 i
aktuella delar inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet vill dock liksom motion 211 betona vikten av goda kunskaper hos
domstolarna i jämställdhetsfrågor. Vid behandlingen av en liknande fråga
hösten 1983 (AU 1983/84:6 s. 18) utgick utskottet ifrån att krav på sådana
kunskaper beaktas vid rekrytering till arbetsdomstolen. I proposition 60
framhåller jämställdhetsministern att så kan ske redan nu. Detta sägs särskilt

AU 1984/85:8

gälla de s. k. tredje ämbetsmannaledamöterna sorn skall ha särskild insikt i
förhållandena på arbetsmarknaden. Däri ingår enligt statsrådets mening
frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Målsättningen på sikt måste enligt utskottets mening vara att utbildning
och rekrytering av domare genomgående sker på sådant sätt att domstolarna
får den kompetens och insikt som fordras för att rätt kunna bedöma frågor
om könsdiskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet
tar för givet att den ambitionen kommer att vara vägledande när kommande
vakanser skall fyllas vid exempelvis arbetsdomstolen. Något särskilt uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion 211 är inte erforderligt.
Motionen avstyrks således i denna del.

Skydd mot trakasserier

Motionerna

I motion 1101 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) föreslås att ett förbud mot
trakasserier bör övervägas. Enligt motionärerna är det inte acceptabelt att
personer som använt sig av jämställdhetslagen i efterhand har fått utstå
trakasserier för detta på sin arbetsplats.

I motionerna 211 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 213 av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) förordas en utredning av frågan. I den förra motionen sägs att det i
detta sammanhang också bör prövas om kvinnor genom jämställdhetslagen
kan ges ett skydd gentemot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Utskottet

Av JämO:s skrivelse framgår att trakasserier från arbetsgivare och
arbetskamrater förekommer mot dem som överväger att göra eller har gjort
en anmälan om diskriminering. Utskottet är också medvetet om detta.
Situationen är inte unik för jämställdhetslagen utan liknande problem har
påtalats beträffande övrig arbetsrättslig lagstiftning. Utskottet delar dock
regeringens uppfattning i proposition 60 att det inte i första hand är genom
lagstiftning som problem av detta slag bör angripas. Det bör vara en uppgift
för parterna på arbetsplatsen att se till att sådant inte inträffar. Här har även
JämO en viktig uppgift att fylla. Utskottet vill även peka på att de träffade
jämställdhetsavtal som nu täcker större delen av arbetsmarknaden ger
förutsättningar för ett aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna vilket i
sin tur är det effektivaste skyddet mot trakasserier och annan könsdiskriminering.
Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt följer frågan. Med
hänvisning härtill avstyrks motionerna.

AU 1984/85:8

Övriga motioner

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motioner väckta under den
allmänna motionstiden i januari 1984 som rör olika frågor inom jämställdhetspolitiken.

Det politiska arbetet med jämställdhetsfrågor

Under denna rubrik tar utskottet upp förslag som i vid mening har att göra
med det politiska arbetet med jämställdhetsfrågor. Det rör bl. a. jämställdhet
som delmål i den ekonomiska politiken, jämställdhetsarbetets organisation,
opinionsbildning och i vilken utsträckning statliga utredningar skall
remitteras till de politiska kvinnoförbunden.

Jämställdhet som mål i den ekonomiska politiken

Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) påpekar i motion 1101 att ekonomiska
faktorer har en avgörande betydelse för de flesta beslut i samhället och att de
flesta beslut påverkar jämställdheten i någon riktning. Motionärerna föreslår
därför att det skall redovisas när ekonomisk-politiska förslag kan väntas få
effekter för jämställdheten mellan könen. Ett av den ekonomiska politikens
delmål bör därför vara jämställdhet mellan kvinnor och män.

Utskottet har samma grundläggande uppfattning som motionärerna. Det
är av stor vikt att jämställdhetsaspekten alltid finns med när politiska beslut
fattas på olika områden. Det är särskilt viktigt inom den ekonomiska
politiken eftersom den i hög grad ger förutsättningarna för det jämställda
samhället. Utskottet vill i det sammanhanget peka på att regeringens arbete
med att minska det statliga budgetunderskottet uttryckligen grundas på
förutsättningen att åtföljande bördor blir rättvist fördelade och att sysselsättningen
inte äventyras. Samtidigt bör dock framhållas att frågan om jämställdhet
mellan kvinnor och män bör kunna uppmärksammas exempelvis inom
fördelningspolitiken i än högre grad än vad som nu är fallet.

När det gäller motionens förslag att jämställdheten mellan kvinnor och
män skall anges som ett av målen för den ekonomiska politiken vill utskottet
hänvisa till att ett liknande förslag avvisades av riksdagen våren 1982.
Finansutskottet anförde därvid (FiU 1981/82:20 s. 35):

Utskottet delar motionärernas uppfattning att jämställdhet är ett viktigt
mål för det politiska arbetet. Däremot ställer sig utskottet tveksamt till om
det bör införlivas med de mål som traditionellt brukar anges för den
ekonomiska politiken, nämligen god tillväxt, måttliga prisstegringar, balans i
utrikesaffärema, full sysselsättning, rättvis fördelning av produktionsresultatet
och regional balans. De uppräknade faktorerna anger några, i viss mening
snävt ekonomiska mål, som den ekonomiska politiken bör inriktas på att
försöka förverkliga. Ett mer eller mindre lyckosamt förverkligande av dessa
anger de ekonomiska ramar inom vilka hela det samhälleliga livet måste röra
sig. Därutöver finns det naturligtvis ett flertal faktorer som kanske många

AU 1984/85:8

gånger är minst så viktiga för de enskilda människornas välfärd och för
samhällsutvecklingen. Dit hör t. ex. en god social, fysisk och kulturell miljö,
rättstrygghet, yttrandefrihet, lika möjligheter till utbildning, arbete och
deltagande i samhällslivet oavsett ras, religiös uppfattning eller kön etc. Om
man emellertid skulle ange alla dessa övergripande mål som krav på den
ekonomiska politiken skulle målformuleringen bli alltför omfattande.

Utskottet kan instämma i detta men vill understryka vad tidigare sagts att
jämställdhetsaspekten bör finnas med i den ekonomiska politiken. Detta kan
dock ske utan en direkt målformulering. Motionen avstyrks därmed.

Jämställdhetsarbetets organisation

I motion 2382 påpekar Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m)
att parlamentarikernas kunskaper och engagemang bättre bör tas till vara än
vad som nu är fallet. I den nuvarande organisationen på jämställdhetens
område ges den politiska oppositionens representanter inte möjlighet att på
beredningsstadiet påverka utvecklingen. Motionärerna hänvisar till den
tidigare jämställdhetskommittén och det arbete som där bedrevs i form av
informationskampanjer, utredningsverksamhet och opinionsbildning. Här
var partirepresentanterna starkt pådrivande. Nu har arbetet på detta område
splittrats på många instanser, vilket enligt motionärerna är förvillande och
ineffektivt.

Frågan om jämställdhetsarbetets organisation har varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet sedan början av 1970-talet. Under åren 1971—
1975 behandlades flera motioner om att det statliga jämställdhetsarbetet
skulle ges en bredare parlamentarisk förankring. Riksdagen ställde sig
hösten 1975 bakom denna principiella uppfattning.

Den parlamentariska medverkan i jämställdhetsarbetet kom till stånd
genom tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Dess
uppgift blev att utveckla principerna för regeringens jämställdhetspolitik, att
stödja och stimulera myndigheternas jämställdhetsarbete och att verka för
jämställdhetens spridning i samhället. Kommittén arbetade med projekt,
opinionsbildning och utredningar inom olika områden.

För att förbättra samordningen av jämställdhetsarbetet inrättades i
oktober 1980 en jämställdhetsberedning med en representant för varje
departement. Dessutom skapades en referensgrupp, det s. k. jämställdhetsrådet,
bestående av representanter för de nio största kvinnoorganisationerna.
Syftet var att intensifiera informationen mellan regeringen och kvinnoorganisationerna
samt att skapa ett forum för meningsutbyte.

Efter regeringsskiftet hösten 1982 beslöt den nya socialdemokratiska
regeringen att avveckla jämställdhetskommittén den 1 januari 1983. Jämställdhetsfrågorna
har ställts direkt under regeringen. Inom arbetsmarknadsdepartementet
har ett sekretariat inrättats för dessa frågor. Jämställdsberedningen
med en representant från varje departement finns kvar, och
jämställdhetsrådet har utvidgats till att omfatta inte bara representanter för

2 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 8

AU 1984/85:8

kvinnoorganisationerna, utan även för de politiska partierna, arbetsmarknadens
parter och folkrörelserna. En delegation för jämställdhetsforskning,
JÄMFO, har också knutits till arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet kunde så sent som förra hösten i anslutning till behandlingen av
en motion om återinförande av en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
konstatera att den nya organisationen har inneburit en
effektivering av regeringens jämställdhetsarbete. Den nya sammansättningen
av jämställdhetsrådet ger dessutom dessa frågor en bredare förankring. I
sammanhanget underströks även att representanterna för de politiska
partierna här har en viktig uppgift att fylla. De politiska partierna här har
också representanter i JÄMFO. Med hänvisning härtill ansåg utskottet att
kravet på parlamentariskt inflytande var väl tillgodosett. Utskottet har
fortfarande denna uppfattning. Motion 2382 bör därför avslås.

Opinionsbildning pä jämställdhetsområdet

I två motioner, 1101 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) och 2045 av Karin
Andersson m.fl. (c), framhålls betydelsen av ett utåtriktat opinions- och
informationsarbete på jämställdhetsområdet. Motionärerna pekar på det
betydelsefulla arbete som utfördes på detta område av jämställdhetskommittén.
Enligt motionärerna har en påtaglig försämring skett i och med den
omorganisation av jämställdhetsarbetet som regeringen genomfört. De
utåtriktade insatserna har upphört och debatten har tystnat.

Mot denna bakgrund begärs i motion 1101 förslag om ökade insatser för
utåtriktad information av jämställdhetsfrågor. I motion 2045 framhålls
behovet av en dokumentationscentral för alla som arbetar med jämställdhetsfrågor.
På grundval härav föreslås att jämställdhetsombudsmannen
(JämO), som redan har vissa informationsuppgifter, skall ges i uppdrag att
svara för information, opinionsbildning och dokumentation på hela
jämställdhetsområdet och att verksamheten ges den personal som är
nödvändig inom ramen för departementets samlade resurser för jämställdhetsarbetet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att sprida
information och skapa opinion i olika jämställdhetsfrågor. Statsmakterna är
särskilt lämpade för denna betydelsefulla uppgift.

Jämställdhetskommittén hade opinionsbildningen som en av sina huvuduppgifter.
Dessa åligganden har nu övertagits av i första hand JämO och
sekretariatet för jämställdhetsfrågor inom arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetet bedrivs på olika sätt, exempelvis genom medverkan i kurser och
konferenser, utgivning av faktamaterial och rapporter. Utskottet vill särskilt
peka på den tidning, Nya Jämsides, som fr. o. m. år 1984 ges ut av JämO och
som innehåller information även från arbetsmarknadsdepartementet och
JÄMFO. Tidningen är tänkt att vara ett forum för kommunikation inom hela
området ”jämställdhet mellan kvinnor och män”.

AU 1984/85:8

Utskottet vill härutöver framhålla det viktiga informationsarbete som
bedrivs av olika myndigheter. SÖ, AMS och socialstyrelsen har exempelvis
särskilda informationsuppgifter när det gäller jämställdhetsfrågor. Förutom
statsmakterna finns även många andra viktiga opinionsförmedlare i samhället.
Organisationer, politiska partier, intresseföreningar och utbildningsorgan
- särskilt studieförbunden - spelar viktiga roller.

Av den gjorda redovisningen framgår att kravet på ett utåtriktat informations-
och opinionsarbete är väl tillgodosett. Med hänvisning härtill avstyrks
motionerna 1101 och 2045 i motsvarande delar.

I motion 1101 hävdas att opinionsarbetet måste föras på alla nivåer i
samhället och att kommunerna inte får lämnas utan varje stöd i sitt arbete.
Motionärerna föreslår därför att statligt stöd bör utgå till ett eller flera
kommunala projekt där en kommunal jämställdhetskommitté är villig att
tillsammans med kvinnoorganisationer och fackföreningar genomföra en
lokal informationskampanj för ökad jämställdhet i vardagslivet. En utvärdering
av en sådan kampanj skulle säkert enligt motionärerna vara till nytta för
många fler i framtiden.

Utskottet kan konstatera att det finns ett stort intresse för frågan om ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män i många kommuner. Det gäller för
såväl kommunens invånare som de kommunalt anställda. Det finns en lång
rad exempel på åtgärder som vidtagits. Utskottet förutsätter att detta arbete
fortskrider. Något särskilt statligt stöd för projekt av det slag som föreslås i
motionen kan inte anses erforderligt. Utskottet avstyrker därmed motionen i
denna del.

De politiska kvinnoförbundens medverkan i remissarbetet

Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle (m) framhåller i motion
1924 den viktiga uppgift som de politiska kvinnoförbunden har att bevaka
kvinnornas situation i samhället. Det gäller inte bara de s. k. kvinnofrågorna
utan även åtgärder inom mer ”könsneutrala” områden som kan drabba
kvinnor negativt. Kvinnoförbunden måste således bevaka hela det politiska
fältet för att kunna fullgöra sin uppgift i detta avseende. Motionärerna
hävdar dock att detta arbete försvåras genom att endast vissa statliga
utredningar som rör samlevnadsfrågor, jämställdhet o. d., går på remiss till
kvinnoförbunden. Utredningar som tar upp löntagarfonder, skatter, boende
etc. remitteras däremot inte till förbunden. Motionärerna föreslår en ändring
på denna punkt för att kvinnoförbunden därmed skall ha möjlighet att
besvara de remisser de anser viktiga.

Utskottet vill framhålla att remissförfarandet är ett karakteristiskt och
betydelsefullt inslag i svensk politisk beslutsprocess. Metoden är också
förankrad i regeringsformen (7 kap. 2 §). I enlighet därmed skall vid
beredning av regeringsärendena behövliga upplysningar och yttranden
inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall

AU 1984/85:8

tillfälle även lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Vilka
myndigheter som är berörda och i vilken omfattning det är erforderligt att
organisationer och enskilda får tillfälle att yttra sig avgörs av resp. departementschef
som ett led i arbetet med regeringsärendenas beredning. Utskottet
har i och för sig ingen anledning att tro att denna ordning inte skulle
tillgodose kravet på en bred och allsidig behandling av regeringsärendena.
Samtidigt kan dock inte förnekas att jämställdhetsarbetet skulle kunna
främjas genom att de instanser som särskilt bevakar kvinnofrågorna oftare
medverkar i remissarbetet än vad som nu är fallet. Det nuvarande remissförfarandet
lägger heller inte några formella hinder i vägen för detta. Möjligheten
att yttra sig över statliga utredningsförslag står således öppen för var och
en som så önskar. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen är
därför enligt utskottets mening inte erforderlig. Den bör därför avstyrkas.

Kvinnor på ledande poster

I tre motioner föreslås olika åtgärder för att underlätta för kvinnor att bli
chefer, företagare och ledamöter i statliga kommittéer m. m.

Fler kvinnliga chefer m. m.

Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vill i motion 1101 ha en ökad chefsrekrytering
bland kvinnor såväl inom den offentliga förvaltningen som i de största
företagen och de statliga affärsverken. I detta syfte bör enligt motionärerna
statsmakterna initiera överläggningar med nämnda arbetsgivare för att
undanröja kvarstående hinder. En utveckling i denna riktning sägs inte bara
vara en rättvisefråga eller en fråga om förebilder för flickor som skall välja
yrke. Den kan också leda till ökad chefskvalitet. Motionärerna framhåller i
detta sammanhang också vikten av att staten som ägare och arbetsgivare
föregår med gott exempel och medverkar till att kvinnorepresentationen i de
statliga företagens styrelser förbättras.

Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om betydelsen av
fler kvinnor på chefsbefattningar på det offentliga och privata området.
Detta är viktigt bl. a. därför att kvinnor kan tillföra chefsrollen ett nytt
innehåll på grundval av deras särskilda kunskaper och erfarenheter. Kvinnorna
måste således uppmuntras att ta ansvar i beslutande positioner och de
måste tillåtas att visa sin kompetens. För att nå en situation då kvinnorna på
lika villkor kan konkurrera med männen om de högre posterna i samhället
krävs dock en grundläggande förändring av kvinnans situation på arbetsmarknaden.
För detta fordras i sin tur en mångfald av insatser på olika
områden inom exempelvis arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken
och samhällsplaneringen. Det måste också till aktiva åtgärder från arbetsgivare
och fackliga organisationer. I det sammanhanget har staten som
föregångare ett särskilt ansvar.

I motion 1101 anges en väg för ökad chefsrekrytering av kvinnor, nämligen

AU 1984/85:8

att statsmakterna skall ta initiativ till överläggningar med större arbetsgivare.
Utskottet vill i det sammanhanget hänvisa till att arbetsgivare enligt
jämställdhetslagen skall bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja
jämställdhet i arbetslivet. För att kunna rekrytera kvinnor till högre tjänster
är det även nödvändigt att befrämja kvinnors befordringsmöjligheter på
lägre nivåer. Chefsrekryteringen av kvinnor måste ses i detta vidare
sammanhang. Enligt utskottets mening finns det ingenting som hindrar att
jämställdhetsombudsmannen med stöd av lagen tar upp överläggningar med
det syfte som yrkas i motionen. Någon åtgärd med anledning av denna är
därför inte påkallad.

Kvinnor i statliga styrelser och kommittéer

Karin Andersson m.fl. (c) framhåller i motion 2045 det angelägna i att
både män och kvinnor är representerade i beslutande församlingar. Mot den
bakgrunden konstateras att kvinnor fortfarande i liten utsträckning är
representerade i styrelser för statliga företag och myndigheter liksom i
statliga kommittéer. Regeringens uppmaning att organisationer och myndigheter
skall lämna förslag på en kvinna och en man till varje uppdrag i
sådana sammanhang bör därför fortsätta enligt motionärerna. Även
Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) framhåller i motion 1101, utan något formellt
yrkande i frågan, att det är viktigt att dessa regler följs vid nomineringsarbetet.

Utskottet kan liksom motionärerna konstatera att kvinnorna är klart
underrepresenterade i det offentliga utredningsväsendet. 1984 års kommittéberättelse
redovisar följande fördelning mellan män och kvinnor.

Funktioner	Män	Kvinnor	Andelar kvinnor i %
Ordförande m. m.	200	24	11
Ledamöter m. m.	989	279	22
Sakkunniga m. m.	2 205	371	14
Sekreterare och övr.	852	186	18
Summa	4 246	860	17

Några påtagliga förbättringar har inte skett under senare år. Sammantaget
har andelen kvinnor ökat med 0,3 % sedan föregående års redovisning.

Utskottet vill dock peka på att vissa åtgärder redan har vidtagits för att få
till stånd en jämnare könsfördelning mellan kvinnor och män i statliga
kommittéer m. m. I 5 § förordningen (1980:540) om jämställdhet mellan
män och kvinnor, den s. k. jämställdhetsförordningen, anges att när en
myndighet skall lämna någon ett uppdrag eller föreslå någon till ett uppdrag
skall myndigheten anstränga sig för att kunna välja mellan personer av båda
könen samt inom ramen för sedvanliga urvalsgrunder söka se till att andelen
personer av det kön som är underrepresenterat ökar i fråga om uppdrag av

3 Riksdagenl984/85.18saml.Nr8

AU 1984/85:8

liknande slag inom myndighetens verksamhetsområde.

En betydande del av utredningsväsendets ledamöter utses emellertid på
förslag av organisationer, politiska partier och andra organ som inte omfattas
av jämställdhetsförordningen. För att även här uppmuntra till en jämnare
könsfördelning bör enligt en skrivelse i juli 1980 från dåvarande statssekreteraren
i budgetdepartementet till kollegerna i övriga departement ett särskilt
förfarande tillämpas. När en organisation eller motsvarande erbjuds att
medverka med en företrädare i en statlig utredning, styrelse e. d. bör den
uppmärksammas på det pågående jämställdhetsarbetet. Den bör också
ombedjas att vid nomineringen föreslå en företrädare för vardera könet. Vid
valet mellan de två kan fördelningen mellan kvinnor och män inom den
aktuella utredningen e. d. härigenom beaktas. Det slutliga valet bör enligt
skrivelsen föregås av en förnyad kontakt med vederbörande organisation.

Utskottet har kunnat konstatera att den angivna metoden med två namn i
huvudsak tycks ha övergivits. Utskottet kan ha en viss förståelse för detta
mot bakgrund av den ringa förståelse från de nominerande parterna som
förfarandet ofta har mött. Med hänvisning till den klara och omotiverade
underrepresentation som kvinnorna har i det offentliga utredningsväsendet
och att några förbättringar inte har skett under senare år är det dock
angeläget att man driver på utvecklingen och utnyttjar de möjligheter som
står till buds. Ett bra exempel härpå är de överläggningar som jämställdhetsministern
höll med arbetsmarknadens parter i juni i år för att komma till rätta
med problemet. Det är viktigt att dessa organisationer, som kan sägas ha en
nyckelroll i sammanhanget, kan övertygas om att inriktningen måste vara en
bättre könsfördelning i det statliga kommittéväsendet. Utskottet tar för givet
att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vid behov tar nya
initiativ i frågan. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen är inte
erforderlig.

Kvinnliga företagare

Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) föreslår i motion 1101 tillsättandet av en
jämställdhetsansvarig vid varje regional utvecklingsfond. Motionärerna
pekar på att företagsamheten bland kvinnorna glädjande nog har ökat igen.
Samtidigt sägs att det finns anledning att tro att det bland kvinnorna
fortfarande finns mycket outnyttjad kreativitet, kunskap och ansvarsvilja.
Dessa resurser bör enligt motionen kunna stöttas och utvecklas bl. a. genom
insatser från de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns betydande möjligheter
till nyföretagande bland landets kvinnor och att det är angeläget att
denna resurs tas till vara. Det är samtidigt klart att kvinnor av olika skäl kan
ha särskilt svårt att komma i gång med denna verksamhet. Dessa problem bör
dock enligt utskottets mening kunna lösas med viss hjälp under en
inledningsfas. Här bör väsentliga insatser kunna göras av bl. a. de regionala

AU 1984/85:8

utvecklingsfonderna. Flera fonder har också gjort viktiga insatser på detta
område i form av utbildning och rådgivning. Särskilda ”Starta eget”-kampanjer och ”kasta loss”-kurser har nått ett stort antal kvinnor. Motionens
förslag om en särskild ansvarig på varje fond för den kvinnliga
företagsamheten kan vara ännu ett uppslag att pröva. En liknande ordning
finns f. ö. redan exempelvis vid utvecklingsfonden i Stockholms län. Det bör
dock enligt utskottets mening ankomma på varje fond att själv avgöra om och
i så fall i vilka former som satsningarna på kvinnlig företagsamhet bör göras.
Någon särskild åtgärd med anledning av motionen bör således inte vidtas från
riksdagens sida.

Program

Under denna rubrik behandlar utskottet två motioner som föreslår
tillskapandet av program för att tillvarata kvinnornas intressen på olika
områden.

Program för att förbättra kvinnans ställning i samhället

Lars Werner m. fl. (vpk) föreslår i motion 918 att åtgärder skall vidtas för
att förverkliga ett program för att förbättra kvinnans ställning i samhället. I
motionen anges följande punkter.

o Fullständiga sociala förmåner skall gälla oavsett arbetstidens längd.
Många kvinnor tvingas av arbetsmarknadspolitiska eller sociala skäl att
arbeta deltid. Dessa kvinnor drabbas dubbelt, eftersom många sociala
förmåner inte gäller för arbetstider kortare än 16 timmar per vecka,
o Lönerna i typiska kvinnoyrken måste uppvärderas. Riksdagen bör göra ett
uttalande av detta slag och statens avtalsverk åläggas att som föregångare
verka för detta.

o En bred uppsökande verksamhet bland hemarbetande kvinnor måste
bedrivas. Dessa kvinnor måste få ett aktivt stöd att anmäla sig till
arbetsförmedlingen. Vid behov skall yrkesutbildning eller motsvarande
erbjudas i avvaktan på reguljär utbildning,
o Könsdiskrimineringen i reklamen måste motarbetas.

När det gäller frågan om sociala förmåner för deltidsanställda vill utskottet
erinra om att ett liknande förslag nyligen har behandlats av riksdagen (AU
1984/85:1). Därvid kunde konstateras att de deltidsarbetande successivt fått
en bättre ställning i fråga om anställnings- och sociala förmåner. Fortfarande
gäller dock att de med kort deltid på vissa punkter har en sämre situation än
andra grupper. Samtidigt framhöll utskottet att frågor av detta slag har
prövats i olika utredningssammanhang. Det gäller bl. a. sjukpenningkommitténs
arbete som bl. a. syftade till att komma till rätta med ojämna effekter
inom sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen för deltidsarbetande. Även

AU 1984/85:8

föräldraförsäkringsutredningen har arbetat med hithörande frågor. Utskottet
erinrade också om att riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1982/83:17) begärt en fortsatt utredning om kompensationsnivån inom
sjuk- och föräldraförsäkringen för vissa deltids- och delårsanställda. Med
hänvisning härtill och då flertalet av de kvarstående ojämnheterna tillhör det
avtalsreglerade området var utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd
med anledning av motionen. Den avstyrktes således, vilket förslag följdes av
riksdagen.

Beträffande den del i vpk:s programförslag som gäller en bred uppsökande
verksamhet bland hemarbetande kvinnor kan utskottet först hänvisa till det
särskilda ansvar som arbetsmarknadsverket har för att verka för jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Verket skall således använda
sina resurser, instrument och åtgärder för kvinnors och mäns rätt till arbete
på lika villkor. I detta syfte har bl. a. ett nytt jämställdhetsprogram
utarbetats. Här framhålls bl. a. att verket i platsförmedlings- och vägledningsarbetet
har en unik möjlighet att aktivt påverka utvecklingen mot ökad
jämställdhet i arbetslivet.

Förslag om en viss uppsökande verksamhet bland hemarbetande finns i
jämställdhetskommitténs betänkande (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och
föräldraskap. Det är enligt kommittén viktigt att arbetsförmedlingen avdelar
resurser för att medverka i särskilda informations- och förmedlingsinsatser
för hemarbetande. Betänkandet är under beredning i regeringskansliet.

AMS har i ett remissyttrande över betänkandet bl. a. pekat på att
erfarenheterna visar att då större rekryteringsbehov uppstår lokalt anmäler
sig också fler arbetssökande på förmedlingen. Då arbetsförmedlingen vid
sådana tillfällen annonserar om arbete och arbetsmarknadsutbildning har
fler kvinnor som tidigare inte funnits anmälda på förmedlingen svarat. Enligt
AMS är denna form av uppsökande verksamhet den enda möjliga i dag.
Uppsökande verksamhet sägs kräva dels tid på förmedlingen att ta hand om
dem som via uppsökande verksamhet kommer till förmedlingen, dels
möjligheter till konkreta erbjudanden om arbete.

Utskottet vill även peka på att invandrarkvinnorna har ägnats särskild
uppmärksamhet under en följd av år. För den gruppen har uppsökande
verksamhet bedrivits. Det s. k. Kistaförsöket som genomfördes år 1982 står
som modell för riktade insatser i hela landet, dock främst i invandrartäta län.

När det gäller frågan om könsdiskriminering i reklamen vill utskottet
erinra om det arbete som f. n. bedrivs av den konsumentpolitiska kommittén
(Fi 1983:03). I direktiven till utredningen framhålls bl. a. att den nu
avvecklade jämställdhetskommittén fick i uppdrag att utreda förutsättningarna
för att ingripa mot könsdiskriminerande reklam. Vidare sägs att etiken
på marknadsföringsområdet bör ägnas särskilda överväganden. Kommittén
skall mot bl. a. denna bakgrund ta ställning till om de etiska kraven kan och
bör skärpas och om detta i så fall kräver lagstiftning. Det av jämställdhetskommittén
påbörjade men inte slutförda uppdraget skall fullföljas av denna
kommitté.

AU 1984/85:8

Med hänvisning till redovisningen ovan bör enligt utskottets mening någon
ytterligare åtgärd med anledning av motion 918 inte vidtas. Motionen
avstyrks därför.

Program för kvinnorna i den tekniska omställningen

Margareta Winberg m. fl. (s) framhåller i motion 1051 att det i den
tekniska utveckling som nu sker finns stor anledning att särskilt beakta
kvinnornas situation. 1 motionen anges flera skäl till att kvinnor har sämre
förutsättningar att klara den anpassningsprocess som datoriseringen innebär.
Det är dock inte tekniken i sig som i första hand hotar kvinnors sysselsättning
utan i stället den tudelade arbetsmarknaden. Därmed bör åtgärder hellre
vidtas för att minska könssegregeringen än att begränsa datoriseringen. Som
särskilda riskyrken framhålls kontorsarbetarnas och industriarbetarnas. För
att kvinnorna inte skall få bära en orimligt stor börda i den omställningsprocess
som vårt samhälle kommer att utsättas för föreslår motionärerna
fastställandet av ett åtgärdsprogram för att underlätta omställningen med
den tekniska utvecklingen i samhället med åtgärder både på kort och lång
sikt. Ett sådant program föreslås innehålla:

o utbildning i datafrågor (utifrån en helhetssyn) i grundskolan
o speciell information för att fånga flickors intresse för datafrågor
o kvoterad intagning till de mest segregerade yrkesområdena
o speciell satsning på kvinnor till de nya elektronik- och ADB-branscherna
o riktad information till kvinnor i ”riskyrken”

o uppdrag till arbetsmarknadens parter att i samarbete med AMS utarbeta
program för vidareutbildning/omskolning för personer i s. k. riskyrken
o utbildning av svenska folket i frågor som rör teknikens utveckling och
informationssamhället.

Motionärerna anser det också angeläget att föra in frågan om sex timmars
arbetsdag, som sägs vara viktig ur både sysselsättningspolitisk och social
synpunkt.

Utskottet är medvetet om de problem som motionärerna pekar på. Det
föreligger en påtaglig risk för att kvinnorna kommer att drabbas i samband
med den omställnings- och anpassningsprocess som den tekniska utvecklingen
i kombination med den könssegregerade arbetsmarknaden kan ge upphov
till under de kommande åren. Det gäller särskilt lågutbildade kvinnor med
rutinbetonade arbetsuppgifter inom såväl industrin som på kontoren.

Detta är frågor som bl. a. varit föremål för dataeffektutredningens
intresse. Utredningen har bl. a. haft i uppdrag att studera kvinnornas
arbetsmarknadssituation i samband med datoriseringen. I dess slutbetänkande
(SOU 1984:20) Datorer och arbetslivets förändringar, som avlämnades i
januari 1984, bedöms situationen för kvinnorna till följd av den nya tekniken
som så allvarlig att den motiverar kraftfulla insatser från samhällets sida.

AU 1984/85:8

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att ett konkret åtgärdsprogram
formuleras och genomförs. I ett sådant program framhålls bl. a. information
och utbildning som viktiga element.

Utskottet vill särskilt peka på de problem som är förknippade med den
starkt könsuppdelade arbetsmarknaden i vårt land. Exempelvis domineras
vård-, service- och kontorsarbeten av kvinnor. De finns också oftare på lägre
nivåer i arbetshierarkin, i arbeten av mer rutinmässigt slag. Denna uppdelning
i olika delarbetsmarknader skapar problem för bl. a. kvinnorna. Den
arbetsmarknad de har tillgång till är snävare än männens och de har därmed
ett sämre konkurrensläge. För att möta dessa svårigheter tillsatte jämställdhetsministern
sommaren 1983 en interdepartemental arbetsgrupp, den s. k.
Stellagruppen, med uppgift att föreslå åtgärder så att kvinnornas konkurrensläge
på arbetsmarknaden förbättras och deras arbetsmöjligheter vidgas.
Viktiga områden för gruppen är utbildnings- och yrkesvalet i skolan samt
möjligheterna att i arbetslivet underlätta kvinnornas inträde i den mansdominerade
sektorn.

Utskottet vill också framhålla betydelsen av den kampanj för ”Fler
kvinnor till industrin” som startades i september 1983. För ändamålet har 10
milj. kr. avsatts. Syftet har varit att ge erfarenheter för framtida planering av
skola och arbetsliv så att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden stärks.

Som redovisats tidigare i betänkandet har regeringen meddelat sin avsikt
att under innevarande budgetår lämna förslag till åtgärder för att främja
jämställdheten på arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter att de problem
som behandlats ovan därvid kommer att tas upp. I avvaktan härpå bör något
initiativ med anledning av motionen inte tas.

Övriga frågor

Jämställdhet för män

Karin Andersson m. fl. (c) påpekar i motion 2045 att det fortsatta
jämställdhetsarbetet också måste syfta till att i ökad utsträckning utveckla
männens möjligheter till ansvar för vardagsbestyren, engagemang i hela
familjelivet och möjlighet till känslomässig tillfredsställelse. Det kommer
bl. a. att medföra att männens sociala och ekonomiska sårbarhet i många
avseenden minskar. Informationen och opinionsbildningen i jämställdhetsfrågor
bör således enligt motionärerna ha som utgångspunkt att ändra hernoch
yrkesrollerna för både män och kvinnor. Det måste ske i alla sammanhang,
i skolan, och inte minst i det frivilliga studiearbetet.

Utskottet vill liksom förra hösten (AU 1983/84:6) framhålla att det
jämställdhetsarbete som nu bedrivs bl. a. syftar till förändringar av det slag
som motionen tar upp. Insatser med den inriktningen görs inom snart sagt
alla samhällssektorer. Centrala områden är arbetsmarknad och utbildning.
På exempelvis skolans område har fler beslut fattats som ställer konkreta
krav på aktivt arbete för jämställdhet. Det gäller bl. a. läroplaner och
utbildning resp. fortbildning av lärare.

AU 1984/85:8

Det kan dock enligt utskottets mening tilläggas att det vid sidan av det
pågående jämställdhetsarbetet ändå kan vara nödvändigt att särskilt uppmärksamma
mannens villkor. Det visar bl. a. den under våren 1983
redovisade rapporten Om svenska män. En utveckling mot ökad jämställdhet
mellan könen kommer att innebära en förändring av mannens roll. I en
sådan process krävs att mannen får stöd och uppmuntran, att olika hinder för
jämställdhet undanröjs etc. I det sammanhanget har den arbetsgrupp om
männens roll i jämställdhetsarbetet som jämställdhetsministern tillsatte i
oktober 1983 en viktig roll. Gruppen har hittills redovisat ett antal rapporter
och avser att avsluta sitt arbete med ett idéprogram i början av år 1985.

Med hänvisning till vad som sagts ovan om pågående jämställdhetsarbete
och särskilt det med inriktning på mannens roll finner utskottet det inte
påkallat med någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen, som
således avstyrks.

Statistik om kvinnornas arbetsmarknad

Inga-Britt Johansson (s) och Lisbet Calner (s) aktualiserar i motion 1327
frågan om statistik om kvinnornas arbetsmarknad. Motionärerna förutser en
minskad sysselsättning för kvinnor och hänvisar bl. a. till att den snabba
tekniska utvecklingen med datorisering och robotar kommer att leda till färre
arbeten, som i dag besätts av kvinnor. Det sägs därför vara viktigt att
arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. kan sättas in för att motverka att
kvinnorna trängs tillbaka på arbetsmarknaden. En viktig del i detta arbete är
att arbetsmarknadsmyndigheterna, regeringen och riksdagen får snabb
information om vad som sker i fråga om kvinnornas arbetsmarknad.
Motionärerna föreslår därför att AMS får i uppdrag att ta fram länsvisa
analyser av kvinnornas arbetsmarknad och att det av länsarbetsnämndernas
månadsrapporter klart skall gå att utläsa förändringar i kvinnornas sysselsättning
inom olika yrken.

Utskottet kan konstatera att AMS fortlöpande följer utvecklingen för
olika grupper på arbetsmarknaden. Resultatet av arbetet redovisas i olika
former, bl. a. i meddelandet Arbetsmarknadsutsikterna tre gånger om året.
Ett viktigt underlag i sammanhanget utgörs av länsarbetsnämndernas
löpande redogörelser över arbetsmarknadsutvecklingen i länen. AMS pekar
inför varje redovisningstillfälle på särskilda områden på arbetsmarknaden
som närmare skall belysas. Därvid har bl. a. kvinnornas arbetsmarknad
kommit i fråga. Länsarbetsnämnderna gör också månadsvisa sammanställningar
utifrån verkets egen statistik över bl. a. arbetssökande, lediga platser
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Däremot saknar nämnderna möjligheter
att ta fram statistik över sysselsättningsförändringar. Den enda
sysselsättningsstatisitik som finns att tillgå på länsnivå är statistiska centralbyråns
arbetskraftsundersökningar (AKU). En meningsfull analys av AKUstatistik
på regional nivå kan emellertid endast göras på årsdata.

AU 1984/85:8

Som framgår av redovisningen ovan saknas en månadsvis sysselsättningsstatistik
på regional nivå. Utskottet vill emellertid framhålla att de utvecklingstendenser
som tas upp i motionen är av mer långsiktig natur. En
redovisning av dessa problem kan som sagts ske inom ramen för länsarbetsnämndernas
redogörelse av arbetsmarknadsutsikterna exempelvis vid något
tillfälle per år. Det bör som hittills kunna avgöras av AMS. Utskottet vill
understryka att en vidgad analys av kvinnornas arbetsmarknad är angelägen.
Någon särskild åtgärd med anledning av motionen är inte behövlig. Den
avstyrks därför.

Pappors ledighet för vård av barn

Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) framhåller i motion 1101 att fler män måste
stimuleras att använda sin rätt till föräldraledighet. En kampanj i detta syfte
föreslås.

Föräldrars rätt till ledighet för vård av barn regleras i föräldraförsäkringen
och lagen om rätt till ledighet för vård av barn.

Föräldraförsäkringen omfattar tre former av föräldrapenning, nämligen
föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och
föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utges under 180 dagar
sammanlagt för föräldrarna. Ersättningsbeloppet motsvarar i regel förälders
sjukpenning, dock lägst garantinivån som f. n. är 37 kr. om dagen. Fr. o m.
den 1 januari 1985 höjs garantinivån till 48 kr. per dag.

Särskild föräldrapenning utges för varje barn som är fött år 1980 eller
senare under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna och kan disponeras
till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat
det första skolåret. Under 90 av dessa dagar utges föräldrapenningen i
princip med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, dock lägst
garantinivån. För övriga 90 dagar är ersättningen lika stor som garantinivån.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges till förälder som behöver
avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom. Föräldrarna har rätt till
föräldrapenning för tillfällig vård av barn under högst 60 dagar per år och
barn under tolv års ålder.

Föräldraförsäkringens konstruktion syftar bl. a. till jämställdhet mellan
män och kvinnor. Föräldrarna har således möjlighet att själva välja vem av
dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Fädernas ansvar i sammanhanget
har i ökad grad understrukits.

Lagen om rätt till ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen) ger
arbetstagare som är förälder rätt till ledighet från anställningen för vård av
barn m. m. Arbetstagaren har rätt att vara helt ledig från anställning för vård
av barn som inte fyllt ett och ett halvt år samt att förkorta arbetstiden till tre
fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet är åtta år eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Härutöver har arbetstagaren
rätt till ledighet för tid då föräldrapenning utgår.

AU 1984/85:8

Lagen innefattar inte rätt till ersättning för inkomstbortfall.

Av riksförsäkringsverkets statistik över uttag av föräldrapenning under
barnets första levnadsår för barn födda 1980 framgår att mer än var femte
fader (drygt 22 %) tagit ut föräldrapenning under i genomsnitt 47 dagar.
Förlängs uppföljningsperioden till att omfatta barnets första 18 månader har
mer än var fjärde fader (ca 27 %) varit föräldraledig. Där utgjorde
genomsnittet 49 dagar. Andelsberäkningarna avser gifta föräldrar där båda
föräldrarna förvärvsarbetar.

Regeringen har nyligen i proposition 1984/85:78 föreslagit bl. a. ändrade
och utvidgade ersättningsregler inom föräldraförsäkringen. Där framhålls
bl. a. det angelägna i att det sker en fortsatt utjämning när det gäller
föräldrarnas vårdansvar för barnen. Inriktningen bör vara att föräldraförsäkringens
ersättningsdagar - efter den första tiden efter barnets födelse - i
princip skall tas ut lika av båda föräldrarna. Mot bl. a. den bakgrunden
föreslås i propositionen vissa ändringar i regelsystemet som innebär att
kvarstående hinder för papporna att använda försäkringen rensas bort.

I propositionen erinras även om vikten av att det fortsättningsvis bedrivs
en aktiv informationsverksamhet som framhåller betydelsen och innebörden
av att dela föräldraledigheten. Informationen bör riktas till såväl mödrar som
fäder, arbetsgivare m. fl. När det gäller information till föräldrarna pekas på
föräldrautbildningen som en viktig kanal dels genom att båda föräldrarna
avses delta i utbildningen, dels genom att den ofta genomgås samtidigt som
föräldrarna planerar den följande ledigheten. Det sägs också vara viktigt att
frågor kring delad föräldraledighet tas upp i enskilda samtal mellan föräldrar
och personal inom mödra- och barnhälsovården. En mera allmän information
om vikten av delat föräldraansvar bör vidare enligt propositionen kunna
ske bl. a. genom artiklar i tidningar och tidskrifter, riktad information till
vissa större arbetsplatser samt i skolutbildningen.

Med hänvisning till propositionens förslag om olika informationsinsatser
för delad föräldraledighet, som ännu inte behandlats av riksdagen är det
enligt utskottets mening inte erforderligt med något uttalande från utskottets
sida. Motionen avstyrks således i denna del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande betänkandet Förvärvsarbete och föräldraskap

att riksdagen lägger till handlingarna vad som i proposition
1983/84:100 bilaga 12 anförs om betänkandet Förvärvsarbete och
föräldraskap,

2. beträffande rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter
att riksdagen

dels med bifall till regeringens förslag,

4 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr 8

AU 1984/85:8

dels med anledning av motion 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvaran
de del,

dels med avslag på motionerna 1984/85:212 och 1984/85:214
antar 5 a § i det genom proposition 1984/85:60 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan
kvinnor och män i arbetslivet,

3. beträffande preskriptionstider, rätt till kostnadsersättning och tidpunkten
för lagens ikraftträdande m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning
av motion 1983/84: 1101 yrkande 3 i motsvarande del antar det
genom proposition 1984/85:60 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetslivet i återstående delar med den ändringen att lagen
skall träda i kraft den 1 mars 1985,

4. beträffande rätt till anställningen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:700, 1983/84:1101 yrkande
3 i motsvarande del, 1984/85:211 yrkande 1 och 1984/85:213
yrkande 1 a,

5. beträffande arbetsdomstolens sammansättning i jämställdhetsmål
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvarande
del och 1984/85:213 yrkande 2,

6. beträffande kunskaper hos domstolarna i jämställdhetsfrågor
att riksdagen avslår motion 1984/85:211 yrkande 3,

7. beträffande skydd mot trakasserier

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvarande
del, 1984/85:211 yrkande 2 och 1984/85:213 yrkande 1 b,

8. beträffande jämställdhet som mål i den ekonomiska politiken
att riksdagen avslår motion 1983/84:1101 yrkande 5,

9. beträffande jämställdhetsarbetets organisation
att riksdagen avslår motion 1983/84:2382,

10. beträffande opinionsbildning på jämställdhetsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1101 yrkande 1 och
1983/84:2045 yrkande 3,

11. beträffande en lokal informationskampanj för ökad jämställdhet
att riksdagen avslår motion 1983/84:1101 yrkande 2,

12. beträffande de politiska kvinnoförbundens medverkan i remissarbetet att

riksdagen avslår motion 1983/84:1924,

13. beträffande fler kvinnliga chefer m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:1101 yrkandena 6 a och 6 b,

14. beträffande kvinnor i statliga styrelser och kommittéer
att riksdagen avslår motion 1983/84:2045 yrkande 2,

15. beträffande kvinnliga företagare

att riksdagen avslår motion 1983/84:1101 yrkande 4,

AU 1984/85:8

16. beträffande ett program för att förbättra kvinnans ställning i
samhället

att riksdagen avslår motion 1983/84:918,

17. beträffande ett program för kvinnorna i den tekniska utvecklingen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1051,

18. beträffande jämställdhet för män

att riksdagen avslår motion 1983/84:2045 yrkande 4,

19. beträffande statistik om kvinnornas arbetsmarknad
att riksdagen avslår motion 1983/84:1327,

20. beträffande pappors ledighet för vård av barn

att riksdagen avslår motion 1983/84:1101 yrkande 6 c.

Stockholm den 6 december 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Karin Andersson (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne
Stålberg (s), Karin Flodström (s), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk).

1. Rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter (mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”214 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang inledningsvis anlägga ett något bredare
perspektiv på frågan om jämställdhet mellan könen. Män och kvinnor skall
enligt utskottets mening ha samma möjligheter och behandlas lika inom alla
samhällets områden när det gäller arbetsmarknad, politiskt inflytande,
utbildning, hemarbete m. m. Skyldigheter och rättigheter skall vara lika
oavsett kön. Bakom dessa mål torde alla kunna samlas, oberoende av
partitillhörighet.

Viss oenighet finns dock om medlens utformning. Utskottet ställer sig här
bakom den grundläggande syn som redovisats av moderata samlingspartiet,
nämligen att det är individen som bäst kan avgöra vad som passar henne eller
honom. Jämställdhet innebär därför också samma möjligheter till valfrihet

AU 1984/85:8

för man och kvinna. Jämställdhetskravet får inte drivas så ensidigt att det i
realiteten upplevs som om de styrande bestämmer innehållet.

Det ligger nära till hands att olika opinionsbildare i sin iver att snabbt
åstadkomma jämställdhet mellan könen försöker överträffa varandra med
att föreslå regler och bestämmelser som i och för sig har ett vällovligt syfte.
Många gånger får de emellertid en motsatt effekt i form av exempelvis icke
önskvärd byråkrati som i sin tur bemöts med irritation i stället för med en
positiv inställning. Det är i stället enligt utskottets mening de traditionella
attityderna som måste förändras. Detta kan ej dirigeras fram genom
lagstiftning.

Det är inte enbart mannens och kvinnans attityder till varandra som måste
påverkas utan det är i hög grad synen på sig själv och det egna könet som
bidrar till de förändringar som är nödvändiga för att män och kvinnor skall
kunna agera som jämlikar. Det krävs en medvetenhet och en vilja till
förändringar på alla nivåer. Under uppväxtåren är människor mest påverkbara.
Då grundläggs värderingar som följer med hela livet. Därför är det i
hemmet och skolan som grunden skall läggas genom information, diskussioner
och praktisk tillämpning av jämställdhetsprincipen. Detta skall sedan
prägla den vuxnes olika roller i livet.

Utskottet går därmed över till att behandla den del av propositionen som
rör rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter. Förslaget rör i
praktiken endast den privata arbetsmarknaden. Inom den offentliga sektorn
tillgodoser offentlighetsprincipen de krav som kan ställas på insyn i
anställningsprocessen. En sådan ordning skulle dock enligt utskottets
mening inte alls passa för privata företag. Här skiljer sig tillsättningsförfarandet
på ett markant sätt från vad som gäller vid tillsättandet av offentliga
tjänster. Meritprövningen är exempelvis mycket friare. Anställningsbeslut
fattas mer på grundval av personliga kvalifikationer än på formella meriter.
En utveckling mot ett mer formaliserat förfarande är inte önskvärd och skulle
som utskottet ser det inte främja kvinnans ställning på arbetsmarknaden.

Utskottet vill också peka på att en ökad offentlighet skulle kunna försvår;
rekryteringsmöjligheterna och rörligheten på arbetsmarknaden. Risken föi
ökad formalisering och därmed längre tidsutdräkt och sämre flexibilitet fåi
heller inte underskattas. Det bör enligt utskottets mening vara tillräckligt att
de fackliga organisationerna bevakar sina medlemmars intressen och företräder
dem gentemot arbetsgivaren inom ramen för det vanliga samrådsförfarande!
på arbetsmarknaden. Genom reglerna i medbestämmandelagen har
den fackliga organisationen möjlighet att få insyn även i de enskilda
anställningsärendena. Utskottet vill även poängtera att ökad jämställdhet
inte kan nås genom bestämmelser som reglerar hur tjänster skall tillsättas
eller vilken insyn medsökande skall ha vid tjänstetillsättningar. Arbetsgivaren
måste alltid i sista hand ha rätten att bestämma vem som är mest lämpad
för en arbetsuppgift.

Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet motion 214 i

AU 1984/85:8

den del som föreslår att regeringens förslag skall avslås. Därmed avstyrks
även motion 1101 i motsvarande del medan motion 212 i huvudsak
tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:214 och med anledning
av motion 1984/85:212

dels såvitt avser 5 a § avslår det genom proposition 1984/85:60
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1118) om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,
dels avslår motion 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvarande del.

2. Rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter (mom. 2)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”214 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder till fullo det arbete som bedrivs för att öka jämställdheten
mellan kvinnor och män i arbetslivet. Det är angeläget att på alla sätt främja
kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter.
Här har diskrimineringsförbudet i jämställdhetslagen en viktig
funktion att fylla. En arbetstagare eller en arbetssökande får inte missgynnas
på grund av sitt kön. Regeringens förslag har det vällovliga syftet att
kontrollera att diskrimineringsförbudet efterlevs och att onödiga tvister och
motsättningar förebyggs. Utskottet har i och för sig förståelse härför men vill
i likhet med Ivar Franzén m. fl. (c) i motion 212 framhålla betydelsen av att
olika åtgärder på jämställdhetens område för att tas på allvar ges ett praktiskt
och i verkligheten förankrat innehåll. Regeringens förslag brister i detta
avseende. Det leder till ökad byråkrati och en försvårad anställningsprocess.
Detta drabbar de mindre företagen särskilt hårt. Åtgärder av det slag som
föreslås i propositionen bör således begränsas till de företag som har särskilda
resurser att klara de nya uppgifterna. Utskottet föreslår därför i likhet med
motion 212 att propositionen avslås på denna punkt och att regeringen får i
uppdrag att utarbeta ett nytt förslag som bättre tillgodoser anställningssituationen
hos småföretag och enskilda. Därmed avstyrks även motion 1101 i
denna del. Utskottets ställningstagande, som till viss del tillgodoser även
motion 214, bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande rätten att få uppgift om en anställd medsökandes meriter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:212 och med anledning
av motion 1984/85:214

dels såvitt avser 5 a § avslår det genom proposition 1984/85:60
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1118) om

AU 1984/85:8

jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,
dels avslår motion 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvarande del,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om framläggande av ett nytt lagförslag.

3. Rätt till anställningen (mom. 4)

Elver Jonsson (fp) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Frågan om” och
slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har förståelse för uppfattningen att den som utsätts för
könsdiskriminering genom att förbigås vid en anställning skall kunna
tilldömas arbetet med stöd av jämställdhetslagen. Inom den statliga sektorn
och i många fall även på det kommunala området kan den som förbigås
besvära sig och den vägen få tjänsten. Besvären grundas då inte på
jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering. Att domstolen enligt
nuvarande ordning endast kan utdöma tämligen blygsamma skadestånd vid
en könsdiskriminerande kränkning uppfattas av många som otillräckligt. Det
intrycket förstärks också av att de hittillsvarande domarna i arbetsdomstolen
inte tycks ha fått den avskräckande effekt som varit avsedd. En strängare
sanktion i form av rätt till anställningen skulle kunna vara ett sätt att ge
jämställdhetslagens diskrimineringsförbud ökad tyngd.

Utskottet vill samtidigt inte förneka att en lagändring av detta slag kan föra
med sig vissa problem. Det är därför angeläget att frågan först utreds innan
några åtgärder vidtas. Intressanta erfarenheter bör bl. a. kunna fås från de
länder som redan nu har en lagstiftning som ger den diskriminerade en rätt till
anställningen. Utskottets ställningstagande till förmån för en utredning av
frågan sammanfaller med de krav som ställs i motionerna 700 (s) från den
allmänna motionstiden samt 211 (vpk) och 213 (fp). Även motion 1101 (fp)
har i huvudsak tillgodosetts. Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas
om.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande rätt till anställningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:700, 1984/85:211
yrkande 1 och 1984/85:213 yrkande 1 samt med anledning av
motion 1983/84:1101 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:8

4. Kunskaper hos domstolarna i jämställdhetsfrågor (mom. 6)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 15 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har samma uppfattning som vpk i motion 211 när det gäller
betydelsen av goda kunskaper hos domstolarna i jämställdhetsfrågor.
Kompetens och insikt på området är nödvändiga förutsättningar för att
domare rätt skall kunna bedöma frågor som har med könsdiskriminering och
jämställdhet mellan kvinnor och män att göra. Regeringen bör därför
undersöka vilka möjligheter som finns att öka kunskapsnivån hos domstolarna
och därefter ta erforderliga initiativ i frågan. Åtgärderna bör avse hela
domstolsväsendet.

Vad utskottet anfört ovan bör, med bifall till motion 211 i denna del, ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kunskaper hos domstolarna i jämställdhetsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:211 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Skydd mot trakasserier (mom. 7)

Elver Jonsson (fp) och Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet är”
och slutar ”avstyrks motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet är medvetet om att det förekommer trakasserier på arbetsplatser
mot anställda som överväger eller har gjort en anmälan om diskriminering.
Rädslan för trakasserier är sannolikt också en starkt återhållande faktor hos
anställda som överväger att göra en sådan anmälan. Dessa förhållanden är
oacceptabla enligt utskottets mening. Det föreligger uppenbarligen ett behov
av att förbättra skyddet för den som använder sig av jämställdhetslagens
regler om förbud mot könsdiskriminering. En möjlighet är att i lagen införa
en särskild regel om skydd mot sådana trakasserier. Det är dock viktigt som
framhålls i motionerna att det knappast är möjligt att uttala en uppfattning
vare sig om behovet av en sådan lagändring eller om den rätta lösningen utan
att frågan ytterligare studeras. Enligt utskottets mening bör därför en sådan
utredning göras.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna 211, 213 och 1101
tillstyrks i dessa delar. Vad utskottet anfört bör regeringen underättas om.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skydd mot trakasserier

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1101 yrkande 3 i

AU 1984/85:8

motsvarande del, 1984/85:211 yrkande 2 och 1984/85:213 yrkande 1
i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Jämställdhet som mål i den ekonomiska politiken (mom. 8 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar
”Utskottet har” och slutar ”är fallet” bort utgå.

7. Opinionsbildning på jämställdhetsområdet (mom. 10)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar ”Utskottet
delar” och på s. 19 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 1101
(fp) och 2045 (c) om opinionsbildningens stora betydelse på jämställdhetsområdet.
Arbetet på att ändra attityder och bearbeta fördomar måste därför
ständigt gå parallellt med annat jämställdhetsarbete. Vid sidan av statsmakterna
har folkrörelser, politiska och fackliga organisationer samt studieorganisationer
viktiga roller i detta sammanhang.

Den tidigare jämställdhetskommittén hade opinionsbildning som en av
sina huvuduppgifter. Den omorganisation av jämställdhetsarbetet som
genomfördes efter regeringsskiftet år 1982 innebar att kommittén avvecklades.
Det opinionsbildande arbetet har härigenom förlorat den framträdande
roll det hade tidigare. Den nya organisationen har uppenbarligen inte kunnat
ersätta den verksamhet som bedrevs av jämställdhetskommittén och dess
sekretariat och det utåtriktade arbete som kommittén bedrev måste sålunda
återupptas i någon form. I motion 2045 föreslås att jämställdhetsombudsmannens
informationsuppgifter utvidgas att omfatta ansvaret för opinionsoch
informationsarbetet på hela jämställdhetsområdet. Detta är en lösning
som bör prövas i första hand. Till detta skulle även kunna knytas uppgiften
att svara för behövlig dokumentation om jämställdhetsfrågorna.

Vad utskottet anfört om behovet av ökade insatser för att främja
opinionsbildningen på jämställdhetsområdet bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande opinionsbildning på jämställdhetsområdet

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1101 yrkande 1 och
1983/84:2045 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

AU 1984/85:8

8. Fler kvinnliga chefer m. m. (moni. 13)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar ”1 motion” och
på s. 21 slutar ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Frågan om en ökad chefsrekrytering bland kvinnor har varit aktualiserad i
tidigare sammanhang, och man har då hänvisat till att detta är något som
arbetsgivarna har att iaktta i sitt målinriktade arbete för att främja
jämställdhet i arbetslivet enligt jämställdhetslagen. Jämställdhetsombudsmannen
är självfallet oförhindrad att ta upp överläggningar med företagen i
detta syfte.

Utvecklingen i Sverige går emellertid långsamt, och man behöver därför
pröva flera vägar för att få en från jämställdhetssynpunkt angelägen ökning
av chefsrekryteringen bland kvinnor. Detta gäller inte minst på den enskilda
sektorn. På denna är de stora företagen mönsterbildande i många avseenden.

Att få med sådana företag i denna del av jämställdhetsarbetet skulle alltså
få stor betydelse för kvinnornas möjligheter att nå chefsposter på olika
nivåer. Det synes naturligt att regeringen vid de återkommande kontakterna
med de företag det här gäller tar upp den nu behandlade jämställdhetsfrågan
och därmed medverkar till att driva på utvecklingen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande fler kvinnliga chefer m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1101 yrkande 6 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Kvinnliga företagare (mom. 15)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) anser

dels att den del i utskottets yttrande som på s. 22 börjar ”Utskottet delar”
och på s. 23 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets övertygelse mycket outnyttjad kreativitet,
kunskap och ansvarsvilja bland kvinnor som skulle kunna utnyttjas inom
nyföretagandet. Samtidigt är det väl omvittnat att kvinnor ofta kan ha
särskilda svårigheter när det gäller att starta eget företag. Behovet av stöd i
ett inledningsskede är stort. Här har enligt utskottets mening de regionala
utvecklingsfonderna en viktig roll att spela genom att erbjuda information,
rådgivning, kurser m.m. Exempel finns också på fonder som med stort
engagemang står till tjänst med aktiviteter av detta slag. Samtidigt kan
konstateras att många utvecklingsfonder är mindre intresserade av särskilda
insatser för denna grupp. Åtgärder bör vidtas för att ändra detta förhållande.
Ett sätt är som föreslås i motion 1101 att en tjänsteman vid varje fond skall ha

AU 1984/85:8

som särskild uppgift att stimulera kvinnor att starta eller leda företag. Detta
uppslag bör prövas enligt utskottets mening. Man bör emellertid inte bara
stanna vid detta. Ett faktum är att det finns anmärkningsvärt få kvinnor i de
regionala utvecklingsfondernas styrelser. Detta torde inte bero på vare sig
bristande intresse från kvinnornas sida eller dålig kunskap i näringslivsfrågor.
Snarare kan det vara ett av många exempel på hur traditioner och
attityder styr nomineringarna. Staten bör därför verka för att den kvinnliga
representationen i fondstyrelserna ökas.

Vad utskottet anfört ovan bör med tillstyrkan till motion 1101 i denna del
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kvinnliga företagare

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1101 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Program för att förbättra kvinnans ställning i samhället (mom. 16)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar ”När det” och på
s. 25 slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom det förslag till program för att förbättra
kvinnans ställning i samhället som föreslås av vpk i motion 918. Regeringen
bör så snart som möjligt lämna förslag till åtgärder för att förverkliga detta
program. Initiativ bör bl. a. tas för en bred uppsökande verksamhet bland
hemarbetande kvinnor. Utskottet vill också särskilt stryka under betydelsen
av lagändringar så att sociala förmåner utgår oavsett arbetstidens längd. Det
är också nödvändigt att de traditionella kvinnoyrkena uppvärderas lönemässigt.

På en punkt är motionens programförslag redan tillgodosett. Det gäller
frågan om könsdiskriminering i reklamen. Här vill utskottet erinra om det
arbete som f. n. bedrivs av den konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03). I
direktiven till utredningen framhålls bl. a. att den nu avvecklade jämställdhetskommittén
fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för att ingripa mot
könsdiskriminerande reklam. Vidare sägs att etiken på marknadsföringsområdet
bör ägnas särskilda överväganden. Kommittén skall mot bl. a. denna
bakgrund ta ställning till om de etiska kraven kan och bör skärpas och om
detta i så fall kräver lagstiftning. Det av jämställdhetskommittén påbörjade
men inte slutförda uppdraget skall fullföljas av denna kommitté. Med
hänvisning härtill är f. n. någon ytterligare åtgärd på denna punkt inte
erforderlig.

Utskottets ställningstagande innebär att motion 918 bör tillstyrkas med
ovan angivna undantag. Detta bör ges regeringen till känna.

AU 1984/85:8

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande program för att förbättra kvinnans ställning i samhället
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:918 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

1. Jämställdhet som mål i den ekonomiska politiken (mom. 8)

Elver Jonsson (fp) anför:

Folkpartiet har i motion 1101 tagit upp den ekonomiska politikens stora
betydelse för en förbättrad jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är
detta politikområde som på många sätt ger förutsättningarna för det
jämställda samhället. Här beslutas bl. a. om fördelningen av de samlade
resurserna och de stabiliseringspolitiska frågorna vilka direkt eller indirekt
ofta påverkar jämställdhetsarbetet. Jag vill mot den bakgrunden på detta sätt
stryka under nödvändigheten av att särskild uppmärksamhet ägnas effekterna
på jämställdheten när förslag läggs och åtgärder vidtas inom det
ekonomiska området. Som exempel på frågor som är viktiga kan nämnas
fördelningen av inkomster och arbetstillfällen, marginalskatter och hur
samhället skall kunna ta till vara kvinnornas resurser inom olika områden.

AU 1984/85:8

Bilaga

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:1118)' om jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet
dels att 14, 19 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, samt närmast före den

nya paragrafen en ny rubrik av nedan
Nuvarande lydelse

Förs talan med anledning av uppsägning
eller avskedande, skall 34
och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket
andra meningen, 39-42 §§ samt
43 § första stycket andra meningen
och andra stycket lagen (1982:80)
om anställningsskydd gälla i
tillämpliga delar. I fråga om annan
talan tillämpas 64—66 och 68 §§ lagen
(1976: 580) om medbestämmande
i arbetslivet på motsvarande
sätt. En sådan skadeståndstalan
som avses i 8 § andra stycket får
dock ej väckas senare än sex månader
efter missgynnandet eller, när
en organisation har försuttit denna
tid och talan väcks av den som är
eller har varit medlem i organisatio -

angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
Uppgift om meriter
§

En arbetssökande, som inte har
fått en anställning, eller en arbetstagare,
som inte har fått en befordran
eller en utbildning för befordran,
har rätt att på begäran få en
skriftlig uppgift av arbetsgivaren
om arten och omfattningen av utbildning,
yrkeserfarenhet och andra
jämförbara meriter beträffande
den av motsatt kön som fick arbetet
eller utbildningsplatsen.

Förs talan med anledning av uppsägning
eller avskedande, skall 34
och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket
andra meningen, 39-42 §§ samt
43 § första stycket andra meningen
och andra stycket lagen (1982:80)
om anställningsskydd gälla i
tillämpliga delar. I fråga om annan
talan tillämpas 64- 66 och 68 §§ lagen
(1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet på motsvarande
sätt, med den skillnaden att den
tidsfrist som anges i 66 § första
stycket första meningen skall utgöra
två månader. En sådan skadeståndstalan
som avses i 8 § andra
stycket får dock ej väckas senare
än åtta månader efter missgynnan -

1 Lagen omtryckt 1980:412.

2 Senaste lydelse 1982:92.

AU 1984/85:8

Föreslagen lydelse

det eller, när en organisation har
försuttit denna tid och talan väcks
av den som är eller har varit medlem
i organisationen, senare än två
månader efter det att åttamånaders
t iden löpt ut. Talan som förs av
jämställdhetsombudsmannen behandlas
som om talan hade förts av
arbetstagaren eller av den arbetssökande
på egna vägnar.

19 §

Den som på kallelse har inställt
sig för att höras under utredning av
ett ärende får av jämställdhetsombudsmannen
tillerkännas skälig ersättning
av allmänna medel för
kostnader för resa och uppehälle.

Har efter beslut av jämställdhetsnämnden någon annan än arbetsgivaren
eller jämställdhetsombudsmannen verkställt utredning i ett ärende eller på
kallelse inställt sig för att höras inför nämnden, får nämnden besluta om
ersättning av allmänna medel. En arbetsgivare som har inställt sig till
förhandling får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnader för
resa och uppehälle, om nämnden Finnér att sådan ersättning skäligen bör
utgå.

Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

20 §

Jämställdhetsombudsmannens beslut om vitesföreläggande enligt 15 §
andra stycket får överklagas genom besvär hos jämställdhetsnämnden. I
sådana besvärsärenden gäller 16-19 §§ i tillämpliga delar.

Jämställdhetsnämndens beslut Jämställdhetsombudsmannens
enligt denna lag får inte överklagas. beslut enligt 19 § första stycket och

jämställdhetsnämndens beslut enligt
denna lag får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. 5 a § gäller endast om arbetet eller utbildningen har påböljats efter
ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 14 § tillämpas endast om den omständighet,
vartill yrkandet hänför sig, har inträffat efter ikraftträdandet. I annat fall
tillämpas 14 § i dess äldre lydelse.

Nuvarande lydelse

nen, senare än en månad efter det
att sexmånaderstiden löpt ut. Talan
som förs av jämställdhetsombudsmannen
behandlas som om talan
hade förts av arbetstagaren eller av
den arbetssökande på egna vägnar.

mlnab/gotmb Stockholm 1984 79447