om jämställdhet
Betänkande 1987/88:AU9
Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1987/88:9
om jämställdhet
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas dels vad som anförs i proposition 1986/87:100,
bil. 2, beträffande åtgärder på jämställdhetsområdet inom statsförvaltningen,
dels ett tjugotal motioner om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet från den allmänna motionstiden i januari i år.
Utskottet tar bl.a. upp behovet av ändringar i jämställdhetslagen och
hänvisar i samband härmed till en av regeringen aviserad utvärdering av
lagen, jämställdhetsarbetets organisation, kvinnans situation på arbetsmarknaden
i riket och ute i länen samt jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen.
Beträffande den sistnämnda frågan har konstitutionsutskottet avgivit ett
yttrande. Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till pågående
överväganden i regeringens kansli och aktuellt projektarbete.
Reservationer och särskilda yttranden har anmälts av m,fp,c och vpk.
Proposition
Proposition 1986/87:100 bil. 2, punkt 5, varigenom riksdagen bereds tillfälle
ta del av vad som anförs om jämställdhet i statsförvaltningen.
Motionerna
1986/87:A206 av Iris Mårtensson m.fl.(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsvisa särredovisningar av kvinnors villkor på arbetsmarknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särredovisningar inom arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken
av kvinnors villkor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förändrade beräkningsnormer för förmåner inom
arbetsmarknads- och socialförsäkringarna vid korta deltidsarbeten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda utbildningsinsatser för unga kvinnor i
skogslän,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppsökande verksamhet hos arbetslösa kvinnor i glesbygd,
AU
1987/88:9
1 Riksdagen 1987188.18sami. Nr9
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsarbeten inom icke-traditionella yrkesområden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilt stöd till kvinnliga företagare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av kvoteringsregeln och om behovet av ett utbildningsprogram
för kvinnor.
1986/87:A232 av Margö Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en komplettering av jämställdhetslagen
med en särskild regel om skydd mot trakasserier för den som använder
sig av lagen.
1986/87:A239 av Lars Wemer m.fl.(vpk) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om uppvärdering av traditionella kvinnoyrken och om den offentliga
sektorns betydelse för kvinnors möjlighet till arbete.
1986/87:A257 av Lars Werner m.fl.(vpk) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av kvinnliga förebilder i arbete och utbildning,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den nya tekniken i
syfte att särskilt belysa dess konsekvenser för kvinnors liv och arbete.
1986/87:A495 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland.
1986/87:A707 av Olof Johansson m.fl.(c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om meritvärdering av
barnavårdande tid i hemmet.
Motiveringen återfinns i motion 1986/87:So609.
1986/87:716 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till utökning av rätten till tjänstledighet för småbarnsföräldrar och
förändring av meritvärdering för vård av egna barn i enlighet med motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1986/87 :So615.
1986/87:A729 av Lars Werner m.fl.(vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för kraftigt ökad kvinnorepresentation i
arbetsdomstolen.
1986/87:A801 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att bryta offentliga monopol för att ge kvinnorna
möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet och en vidgad
arbetsmarknad,
2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av deltidsarbetandes villkor.
1986/87:A802 av Iréne Vestlund och Birgitta Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående läns- och centralredovisning, när det gäller kvinnors
utbildning och förvärvsfrekvens i otraditionella yrken.
AU 1987/88:9
2
1986/87:A804 av Viola Claesson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär åtgärder för att avskaffa det synsätt sorn hos myndigheter och på
statliga företag präglar bl.a. manliga chefers förhållningssätt till kvinnan i
samhället.
1986/87:A806 av Sylvia Pettersson m.fl.(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen angetts om en delvis ändrad
inriktning av styrmedlen för en mindre könssegregerad utbildning och
arbetsmarknad.
1986/87:A807 av Viola Claesson och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar uttala sig för att privata näringslivet och dess
organisationer, statliga och kooperativa företag, fackföreningar, politiska
partier etc. bör genomföra en jämn könsfördelning på alla beslutsnivåer,
2. att riksdagen beslutar att lagstifta om nominering av en man och en
kvinna till alla uppdrag i statliga styrelser, expertuppdrag, kommittéer etc.,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en särskild minister för
kvinnopolitiska frågor tillsätts.
1986/87: A809 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående parlamentarikernas direkta inflytande på jämställdhetsarbetet.
1986/87: A810 av Margareta Winberg m.fl.(s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
ett tillägg till jämställdhetslagen för att skydda enskilda emot trakasserier på
arbetsplatser.
1986/87: A812 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att jämställdhetslagen bör kompletteras med en särskild regel om skydd
mot trakasserier för den som använder sig av lagen.
1986/87:A813 av Bengt Westerberg m.fl.(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomslagen som jämställdhetsinstrument,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett treårsprogram för
projektverksamhet i syfte att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden,
5. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift
att lägga fram förslag till skärpningar av jämställdhetslagen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män
på statliga chefstjänster,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgade insatser för en bättre kvinnorepresentation i statliga
kommittéer och andra organ,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av konsekvenserna för jämställdheten av ekonomiskpolitiska
åtgärder,
AU 1987/88:9
3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och
behov,
11. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt
jämställdhetskommitté tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgivarverket får i uppdrag
att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra jämställdhet bland
män i enlighet med vad som anförts i motionen.
1986/87:A814 av Kerstin Keen och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av att
samla det centrala ansvaret för det statliga jämställdhetsarbetet i arbetsmarknadsdepartementet
.
1986/87:A817 av Alf Wennerfors m.fl.(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående förutsättningarna för jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående jämställdhetsarbetet inom skolan.
1986/87:A819 av Görel Thurdin m.fl.(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samhällsplaneringens betydelse för jämställdhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om trakasserier inom arbetslivet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i jämställdhetslagen
avseende en kompletterande regel för skydd mot trakasserier i enlighet
med vad som anförs i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett återinförande av
jämställdhetskommittén i enlighet med vad som anförs i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kvinnors betydelse för utveckling av landsbygden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppdrag åt JämO att genomföra en statistisk utredning
av fördelningen av kvinnor och män i ansvarig ställning inom industrin,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om familjepolitikens betydelse för jämställdheten.
1986/87:K112 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om kvinnorepresentation i verksstyrelser.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlade våren 1987 frågor som rörde jämställdhet mellan män
och kvinnor dels i samband med medelsanvisning till statlig och annan
verksamhet på detta område (AU 1986/87:14), dels i samband med forskning
(AU 1986/87:16). I detta sammanhang behandlas kvarvarande yrkanden i
AU 1987/88:9
4
jämställdhetsfrågor i de till utskottet hänvisade motionerna från den
allmänna motionstiden 1987 samt regeringens budgetproposition vad gäller
en anmälan av jämställdhetsåtgärder inom statsförvaltningen.
Allmänna jämställdhetsfrågor
Förutsättningarna för jämställdhetsarbetet behandlas i motion 1986/87:A817
av Alf Wennerfors m.fl. (m). I motionen anförs att traditionellt tänkande och
fördomar finns hos både män och kvinnor. Skall jämställdhet uppnås måste
grundläggande attityder förändras, vilket kräver ett långsiktigt arbete.
Motionärerna anser att kvinnornas traditionella arbete i hemmet har kommit
att nedvärderas, vilket har motverkat jämställdhetssträvandena. Arbetet i
såväl hem som samhälle måste respekteras och värderas, samtidigt som
flickor bör stimuleras att satsa mer på utbildning och yrke samt ta ett större
ekonomiskt ansvar.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller
behovet av att förändra attityderna på jämställdhetsområdet. Trots de
insatser som hittills gjorts återstår ett tålmodigt arbete, innan målet om
jämställdhet mellan kvinnor och män i det svenska samhällslivet har
uppnåtts. Riksdagen antog på våren 1985 ett åtgärdsprogram för en
förbättrad jämställdhet (AU 1984/85:18, rskr. 346). Inom ramen för detta
program har bedrivits en omfattande projektverksamhet. För innevarande
budgetår inriktas arbetet främst på en uppföljning av tidigare projekt som
handlat om kvinnliga ”brytare” inom utbildning och arbetsliv, kvinnliga
företagare resp. en förändrad mansroll. Nya projekt riktas mot unga
kvinnor, kvinnor i den offentliga sektorn resp. kvinnorepresentationsfrågor.
Vidare kan nämnas att särskilda idégrupper om mansrollsfrågor resp.
kvinnofrågor tidigare i år knutits till jämställdhetsrådet. Arbetet i dessa båda
grupper syftar till att stimulera till debatt och nya idéer i dessa frågor.
Utskottet vill härutöver peka på betydelsen för jämställdhetsarbetet av att
kvinnornas villkor på arbetsmarknaden förbättras samt att jämställdhetsaspekterna
beaktas när beslut fattas på olika politikområden såsom ekonomi,
utbildning, barnomsorg osv. Med hänvisning till det anförda bör motion
A817 i denna del inte föranleda något initiativ från riksdagens sida.
I samma motion - 1986/87:A817(m) - framhålls vidare betydelsen av
jämställdhetsarbete i skolan. Enligt motionärerna krävs det särskilda ansträngningar
inom skolans område för att stimulera till förändring. Bland
annat kan praktisk arbetslivsorientering, prao, få betydelse när det gäller att
vidga flickornas referensramar och ge dem chansen att pröva på något som de
annars knappast skulle ha givit sig in på. Vidare är det - mot bakgrunden av
att forskningen visat att pojkar generellt får större uppmärksamhet i skolan
än flickor - betydelsefullt att lärarna blir medvetna om sina egna värderingar
och att de uppmuntrar flickorna till större aktivitet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att skolan har en viktig roll att
spela när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Det kan
konstateras att elevernas val av utbildning och yrkesinriktning är mycket
könsbundet, särskilt på de mer yrkesinriktade linjerna. Jämställdhetsarbetet
inom skolvärlden har emellertid intensifierats med syfte att motverka
AU 1987/88:9
5
traditionellt könsrollstänkande bland elever, föräldrar och skolpersonal.
Utöver arbetsmarknadsdepartementets projektstödjande verksamhet, med
inriktning bl.a. på teknisk utbildning för flickor, pågår forskning finansierad
av skolöverstyrelsen samt projektverksamhet inom ramen för länsskoinämnder,
kommuner och skolor. Bl.a. pågår ett länsförsök som syftar till att bygga
upp nätverk bland lärare, som vill pröva på nya metoder att aktivera flickor
och som vill driva utvecklingsarbete i sin kommun.
Slutligen bör beträffande den praktiska arbetslivsorienteringen på högstadiet
nämnas att denna enligt läroplanen skall arrangeras så att flickor får
inblick i mansdominerade arbetsmiljöer och vice versa. Även på detta
område pågår försöksverksamhet för att uppmuntra eleverna att välja
otraditionella yrken.
Med hänvisning till det arbete som sålunda utförs på jämställdhetsområdet
i skolan bör motion 1986/87:A817 i här aktuell del inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
I folkpartiets motion 1986/87:A813 yrkas att utredningar med förslag på
det ekonomisk-politiska området bör åläggas att göra en redovisning av
konsekvenserna för jämställdheten. Skälet är att kvinnor och män dels har sitt
arbete förlagt till olika sektorer av ekonomin, dels har mycket olika
ekonomisk situation. Detta innebär att åtgärder som ytligt sett är neutrala
mellan könen får olika konsekvenser för män och kvinnor. T.ex. kan
subventioner till viss industribransch gynna ett kön i högre grad än det andra.
Utskottet har i denna fråga samma grundläggande uppfattning som
motionärerna. Det är sålunda angeläget att man också väger in jämställdhetsaspekten
i utredningar och i samband med de politiska besluten. Detta
gäller inte minst inom den ekonomiska politiken, eftersom den i hög grad
bestämmer förutsättningarna för ett jämställt samhälle. Det bör därför vara
en viktig uppgift för det för jämställdhetsarbetet ansvariga statsrådet och
hennes kansli att se till att dessa aspekter vägs in i den politiska beslutsprocessen.
I detta sammanhang bör slutligen nämnas att utredningen om maktfördelning
och demokrati i Sverige (dir. 1985:36) i sitt arbete bl.a. tar upp
kvinnornas deltagande i välfärdsstaten ur olika aspekter.
Med hänvisning till det anförda bör motion A813 i aktuell del inte påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida.
I partimotion 1986/87: A813 (fp) begärs vidare att regeringen ger uppdrag
till arbetsgivarverket om åtgärder som syftar till ökad jämställdhet bland
män. I motionen anförs att småbarnspappor har längst arbetstid av alla män,
att tre fjärdedelar av alla gifta fäder fortfarande avstår från att utnyttja
föräldraledigheten och att övriga bara tar ut en kort tid. De offentliga
arbetsgivarna har ett ansvar att föregå med gott exempel, bl.a. genom aktiv
uppmuntran till pappaledighet. Detta borde t.ex. tas upp i den statliga
chefsutbildningen. Enligt motionen skulle en attitydundersökning bland
chefer i statsförvaltningen liksom en kartläggning av de hinder som möter
män som vill ta pappaledighet kunna genomföras genom arbetsgivarverkets
försorg.
Utskottet vill med anledning av motionen först peka på att riksförsäkringsverkets
statistik över fädernas uttag av dagar med föräldrapenning visar en
AU 1987/88:9
6
tydlig trend inom samtliga tre delar av försäkringen, nämligen en förhållandevis
snabb ökning av andelen uttagna dagar mellan år 1974 och år 1979 och
därefter en sakta men säker minskning. Utvecklingen framgår av tabell 1.
Tabell 1. Fäders uttag av dagar med föräldrapenning i procent av det totala antalet
uttagna dagar
| I % | II % | III % |
1974 | 0,5 |
| 39,9 |
1975 | 0,9 |
| 40,4 |
1976 | 1,4 |
| 40,6 |
1977 | 2,2 |
| 46,8 |
1978 | 2,1 | 10,8 | 53,3 |
1979 | 2,2 | 11,0 | 52,8 |
1980 | 2,1 | 10,8 | 48,4 |
1981 | 2,0 | 8,5 | 47,1 |
1982 | 1,9 | 8,7 | 46,2 |
1983 | 1,9 | 9,1 | 44,5 |
1984 | 1,9 | 9,0 | 44,0 |
I: Föräldrapenning i samband med barns födelse (utnyttjas i huvudsak under de
första sex månaderna).
II: Särskild föräldrapenning (utnyttjas i huvudsak när barnet är 6-18 månader
gammalt, tillfälligt utnyttjande upp till 8 år).
III: Föräldrapenning för tillfällig vård av barn (utnyttjas i huvudsak när barn 1-12 år
gamla är sjuka, när deras ordinarie vårdnadshavare är sjuk eller när ett nytt barn
föds).
Källa: Riksförsäkringsverket, Rapport 1985:8. Hämtad ur JÄMFO, Föräldraskap -Delad föräldraledighet - Jämställdhet, Rapport nr 9. 1987.
Härutöver kan nämnas att offentliganställda fäder enligt utförda undersökningar
i betydligt större utsträckning än privatanställda eller egna företagare
delar på föräldraledigheten med mödrarna.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den ovan redovisade
utvecklingen snarast kan vändas. Härför krävs kraftfulla och målmedvetna
insatser. Som framhålls i motionen är det betydelsefullt att de offentliga
arbetsgivarna föregår med gott exempel.
Utskottet utgår mot den angivna bakgrunden från att dessa frågor ägnas en
betydande uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med jämställdhetsfrågorna
i regeringens kansli. Det gäller såväl den opinionsbildande, utåtriktade
verksamheten som den interna utbildningsverksamheten, bl.a. chefsutbildningen.
Med hänvisning till det anförda bör motion A813 i denna del inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om samhällsplaneringens
betydelse för jämställdhet m.m.. Denna fråga tas upp i kommittémotion
AU 1987/88:9
7
1986/87: A819(c). Det framhålls bl.a. att boendeplaneringen måste utgå ifrån
att både kvinnor och män skall ha möjlighet att förvärvsarbeta. Barnomsorg
och kollektivtrafik måste vara utformade så att de skapar förutsättningar för
jämställdhet genom väl fungerande lokalsamhällen. Vidare är en kraftfull
regionalpolitik ett medel för jämställdhet genom att människor i alla delar av
landet ges sysselsättningsmöjligheter, kommunikationer och service. I
samma motion anförs även att familjepolitiken måste som ett av sina mål ha
att underlätta för båda föräldrarna att förena förvärvsarbete med barn och
familjeliv. Det innebär att utbyggnaden av samhällets barnomsorg måste
fortsätta och att arbetet med vård av små barn måste värderas lika oavsett var
det utförs.
Utskottet delar uppfattningen att samhällsplaneringen har stor betydelse
ur jämställdhetssynpunkt. Grundläggande är bl.a. kvinnors och mäns rätt till
arbete på lika villkor. Detta mål förutsätter bl.a. ett gemensamt ansvar för
arbetet med hem och barn liksom tillgång till en väl utbyggd barnomsorg.
Med tanke på att kvinnorna i dag bär huvudansvaret för hem och barn syftar
jämställdhetspolitiken också till att förändra den traditionella mansrollen.
Inom det regionalpolitiska arbetet uppmärksammas kvinnornas situation
bl.a. genom olika länsstyrelseprojekt och genom utvecklingsfondernas
ökande satsning på det kvinnliga företagandet. För att skapa ett bättre
underlag för regionalpolitiken skall länsstyrelserna enligt ändring (1987:323)
i förordningen om regionalt utvecklingsarbete redovisa kvinnornas villkor på
arbetsmarknad och i utbildning i sin årliga länsrapport. Vidare kan nämnas
att den just tillsatta regionalpolitiska utredningen enligt sina direktiv särskilt
bör beakta målet om jämställdhet mellan kvinnor och män (dir. 1987:48).
Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening motion A819 i
aktuella delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jämställdhetslagen m.m.
En central roll i jämställdhetsarbetet intar lagen (1979:1118, senaste ändring
1985:216) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Lagen syftar
till att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och
utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Lagen innehåller regler om förbud mot könsdiskriminering i form av
missgynnande på grund av kön vid anställning, befordran och utbildning. I
lagen föreskrivs vidare att en arbetsgivare skall vidta aktiva åtgärder för att
främja jämställdhet i arbetslivet. Bestämmelserna vad gäller det aktiva
jämställdhetsarbetet kan ersättas av kollektivavtal i samma frågor. Sådana
jämställdhetsavtal finns numera för nästan hela arbetsmarknaden.
Brott mot lagen kan leda till skadestånd och andra påföljder. Jämställdhetsombudsmannen
(JämO) och jämställdhetsnämnden, vilka båda tillsätts
av regeringen, har att tillse att lagen efterlevs. Vid rättegång i diskrimineringstvister
tillämpas lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister.
JämO föreslog i en skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet år 1982
vissa kompletteringar av lagen, bl.a. angående skydd mot trakasserier för
den som gör anmälan om könsdiskriminering. Bakgrunden till förslaget var
att JämO observerat att det förekommer att den som anser sig könsdiskrimi
-
AU 1987/88:9
8
nerad och vänder sig till JämO eller den fackliga organisationen för att få
hjälp blir utsatt för trakasserier från chefen, arbetsledaren eller arbetskamraterna.
Med anledning av JämO:s skrivelse utarbetades en promemoria (Ds A
1984:9) inom arbetsmarknadsdepartementet, i vilken dels föreslås vissa
ändringar i jämställdhetslagen, dels framhålls att erfarenheterna av trakasserier
mot arbetstagare borde studeras närmare, innan man kunde ta ställning
till behovet av en ändring i lagen.
JämO har i flera sammanhang framhållit att 4 § jämställdhetslagen i vissa
fall kan användas mot en diskriminerande arbetsgivare men inte utan vidare
mot arbetsledare eller arbetskamrater som trakasserar en arbetstagare på
grund av anmälan.
JämO har därefter undersökt förekomsten av trakasserier genom att
genomföra en enkät med 465 personer som gjort anmälan till JämO om
könsdiskriminering. Andelen svarande uppgick till 67 %. Undersökningsresultaten,
JämO:s slutsatser och förslag har i rapporten Trakasserier på grund
av anmälan om könsdiskriminering tillställts arbetsmarknadsdepartementet.
Rapporten remissbehandlas för närvarande.
Undersökningsresultaten visar bl.a. att mer än en tredjedel av dem som
svarat på JämO:s enkät utsatts för trakasserier på grund av att de anmält
könsdiskriminering. I rapporten framhåller JämO att arbetsgivaren och de
fackliga företrädarna bör arbeta förebyggande med dessa problem. Så sker
emellertid sällan. JämO anser vidare att rättssäkerheten är i fara, om den
som anser sig könsdiskriminerad inte vågar anmäla detta med tanke på risken
att bli utsatt för trakasserier. JämO föreslårdärför att jämställdhetslagen
kompletteras med en särskild regel om skydd mot trakasserier för den som
använder sig av lagen.
Jämställdhetslagen har även på andra punkter varit föremål för särskilda
överväganden inom regeringskansliet. Det gäller t.ex. frågan om rätten till
anställning då en person på grund av sitt kön missgynnats vid tjänstetillsättning.
Även denna fråga diskuteras i ovannämnda departementspromemoria
utan att det läggs fram några förslag till ändringar i lagen.
I partimotion 1986/87:A813 föreslår folkpartiet en utredning med syfte att
skärpa jämställdhetslagen. En av de frågor som bör utredas gäller det
förhållandet att en person som missgynnats på grund av kön vid tjänstetillsättning
har rätt till ideellt skadestånd, men ej till tjänsten. En annan fråga
som bör utredas är JämO:s möjligheter att bevaka kravet på aktiva
jämställdhetsåtgärder på de delar av arbetsmarknaden där jämställdhetsavtal
gäller. Lagen bör ändras så att denna begränsning försvinner. I anslutning
till en sådan lagändring bör JämO få utökade resurser. Vidare bör införas ett
förbud mot trakasserier mot personer som använt sig av sina rättigheter
enligt jämställdhetslagen.
Den sistnämnda frågan behandlas nedan tillsammans med motioner
angående komplettering av jämställdhetslagen med skydd mot trakasserier
för den som använder sig av lagen.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att arbetsmarknads- och jämställdhetsministern
nyligen som svar på en fråga i riksdagen (1987/88:169) anfört
att en mer allmän utvärdering av jämställdhetslagen bör komma till stånd.
AU 1987/88:9
9
Formerna för en sådan utvärdering övervägs för närvarande inom arbetsmarknadsdepartementet
.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att regeringen nu kommer att göra
en utvärdering av jämställdhetslagen. Mot bakgrunden av de problem som
från olika håll, bl.a. från JämO:s sida, har kunnat konstateras vad gäller
tillämpningsområdet och tolkningen av jämställdhetslagen, anser utskottet
att en allmän utvärdering bör kunna ge det underlag som krävs för en
eventuell omarbetning av lagen.
Med det aviserade översynsarbetet kan motionens syfte i det väsentliga
anses vara tillgodosett, varför motionen i denna del inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.
I fyra motioner föreslås en komplettering av jämställdhetslagen med skydd
mot trakasserier för den som använder sig av lagen.
Margö Ingvardsson och Inga Lantz (vpk) anför i motion 1986/87:A232 att
erfarenheten visar att kvinnor som könsdiskrimineras inte får den hjälp och
det stöd de behöver av de fackliga organisationerna. En orsak kan vara att de
fackliga företrädarna oftast är män och inte alltid ser dessa problems fackliga
vikt. Som en åtgärd för att komma till rätta med problemet föreslås en
komplettering av jämställdhetslagen.
I motion 1986/87:A810 av Margareta Winberg m.fl. (s) anförs att JämO:s
undersökning bekräftar det som många kvinnor redan känt till och att
trakasserierna bidrar till att ytterligare försvaga kvinnors ställning på
arbetsmarknaden. Vidare betonas att rättssäkerheten är i stor fara, om den
som anser sig missgynnad på grund av kön inte vågar anmäla detta av rädsla
för trakasserier. Därför krävs i motionen ett tillägg till jämställdhetslagen för
att skydda enskilda mot trakasserier på arbetsplatser.
Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m) hänvisar i motion
1986/87:A812 till den nämnda JämO-rapporten och begär att jämställdhetslagen
kompletteras med en särskild regel om skydd mot trakasserier för den
som använder sig av lagen.
Enligt motion 1986/87: A819 av Görel Thurdin m.fl. (c) bör jämställdhetslagen
vara utformad så att varje kvinna eller man har ett fullständigt
rättsskydd mot könsdiskriminering. I lagen bör därför ingå en särskild regel
om skydd mot trakasserier för den som använt sig av lagen. En sådan regel
bör klart fastslå att arbetsgivare som underrättas om trakasserier kan ställas
till ansvar för såväl egna som anställdas trakasserier av en arbetstagare.
Som nämnts tar även folkpartiet i motion 1986/87: A813 - i samband med
förslag om en utredning i syfte att skärpa jämställdhetslagen - upp kravet på
skydd mot trakasserier på grund av anmälan.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det finns ett behov av ett
förbättrat skydd mot trakasserier för den som gör anmälan om könsdiskriminering.
Mot bakgrund av problemets omfattning utgår utskottet från att man
vid den utvärdering av jämställdhetslagen som nu planeras inom regeringskansliet
- och som redovisas ovan - ingående kommer att studera denna
fråga. Med hänvisning härtill kan de i sammanhanget behandlade motionerna
anses vara tillgodosedda.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om könsdiskriminerande
trakasserier i arbetslivet. Denna fråga behandlas i motion 1986/87: A819 av
AU 1987/88:9
10
Görel Thurdin m.fl. (c). I motionen framhålls betydelsen av att JämO har
möjlighet att utreda samtliga anmälningar om sådana trakasserier.
Mot bakgrund av att omfattningen av de könsdiskriminerande, däribland
de sexuella, trakasserierna är förhållandevis okänd är det enligt utskottets
uppfattning värdefullt att JämO har gjort en undersökning på området. Av
rapporten Sexuella trakasserier mot kvinnor i arbetslivet framgår att 17 % av
dem som svarat på JämO:s enkät hade utsatts för sexuella trakasserier.
Rapporten med JämO:s överväganden när det gäller sexuella trakasserier är
för närvarande föremål för remissbehandling tillsammans med den tidigare
nämnda rapporten om trakasserier på grund av anmälan. Utskottet utgår
från att frågan om sexuella trakasserier kommer att tas upp i samband med
den planerade - ovan redovisade - utvärderingen av jämställdhetslagen.
Med hänvisning härtill avstyrks motionen.
I motion 1986/87: A729 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas på åtgärder för en
kraftigt ökad kvinnorepresentation i arbetsdomstolen. Eftersom mäns och
kvinnors erfarenhet av arbetslivet skiljer sig åt, anser motionärerna att det är
viktigt att förändra mansdominansen i arbetsdomstolen. En jämnare könsfördelning
är också väl motiverad utifrån det faktum att kvinnorna är ungefär
lika många som männen på arbetsmarknaden.
Det totala antalet ledamöter i arbetsdomstolen är 22, fördelade över tre
kategorier, nämligen ämbetsmannaledamöter, arbetsgivar- och arbetstagarledamöter
(se tabell 2). Av arbetsgivarledamöterna kommer fyra från SAF
och tre från den offentliga arbetsgivarsidan. Arbetstagarledamöterna fördelar
sig på fyra från LO och två från TCO. Sammanlagt finns 57 ersättare,
däribland två SACO/SR-representanter. Av de sammanlagt 79 ledamöterna
och ersättarna var den 1 juli 1987 femton kvinnor. Senare under hösten har
en kvinnlig ordförande utnämnts.
Tabell 2. Arbetsdomstolens sammansättning. Antalet kvinnor inom parentes
| Ledamöter | 1 juli 1987 | Ersättare | 1 juli 1987 |
Ämbetsmannaledamöter Arbetsgivarledamöter Arbetstagarledamöter | 9 (1) | 9 (2) | 18 (6) | 18 (9) |
| 22 (1) | 22 (3) | 57 (8) | 57 (12) |
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är självklart att såväl
kvinnor som män deltar i den dömande verksamheten (se AU 1984/85:8).
Skälen härför är att all dömande verksamhet i större eller mindre utsträckning
påverkas av bakgrund, värderingar och erfarenheter hos dem som
dömer. Samtidigt står det klart att kvinnor och män fortfarande har olika
erfarenheter av arbetslivet och att dessa erfarenheter kan ha betydelse för
synen på t.ex. jämställdheten. Följaktligen ställs stora krav på domstolarnas
representativitet och kunskaper. Däremot kan dessa förhållanden enligt
utskottets mening inte utgöra skäl för att införa särskilda regler att en
AU 1987/88:9
11
domstol är domför endast om både män och kvinnor finns representerade i
domstolen. En sådan ordning skulle nämligen medföra principiella problem.
Utskottet vill framhålla att sammansättningen av svenska domstolar hittills
inte har fått påverkas av den sak som målet gäller. Det är en viktig princip att
varje ledamot i domstolen deltar som objektiv och obunden domare och inte
som representant för en part. Utskottet vill dock - mot bakgrunden av den
ringa förändringen i arbetsdomstolens sammansättning mellan åren 1983 och
1987 - återigen framhålla vikten av att jämställdhetsaspekten beaktas vid
rekryteringen av ledamöter till arbetsdomstolen samt att arbetsmarknadens
parter tar sitt ansvar i sammanhanget.
Med hänvisning till vad som anförts ovan bör motion 1986/87:A729 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
J ämställdhetsarbetets organisation
Ansvaret för jämställdheten mellan kvinnor och män ligger på arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetsmarknadsministern är tillika jämställdhetsminister.
Inom departementet finns en jämställdhetsenhet med uppgift att bereda
hithörande frågor. Enheten handhar även utåtriktad verksamhet såsom
spridande av information och publikationer. För samordningen inom
regeringens kansli finns en särskild jämställdhetsberedning med representanter
för samtliga departement. Beredningens arbete har hittills varit nära
knutet till budgetarbetet. Till verksamheten på regeringsnivå har också
knutits ett rådgivande organ, jämställdhetsrådet. I rådet ingår representanter
för de politiska partierna, kvinnoorganisationerna, arbetsmarknadens
parter och folkrörelserna. Våren 1987 knöts två idégrupper till jämställdhetsrådet,
nämligen idégruppen för mansrollsfrågor och idégruppen för kvinnofrågor.
Idégrupperna syftar till att stimulera till debatt, utveckla nya idéer
och främja opinionsbildning kring jämställdhetsarbetet. Därutöver finns en
särskild delegation för att initiera och följa forskning på jämställdhetsområdet,
delegationen för jämställdhetsforskning (Jämfo). Delegationen består
av ett antal forskare samt företrädare för de politiska partierna.
Civildepartementet svarar för jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen.
Till civildepartementet har knutits en ledningsgrupp för jämställdhet i
statsförvaltningen - med företrädare för staten som arbetsgivare, arbetsmarknadsdepartementet,
de statsanställdas huvudorganisationer samt de
centrala stabsmyndigheterna.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden skall se
till att jämställdhetslagen efterlevs. En viktig uppgift för JämO är också att
informera allmänheten och på andra lämpliga sätt främja jämställdhet i
arbetslivet.
Det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet behandlas i tre
motioner.
I motion 1986/87:A813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) krävs en starkare
organisation av jämställdhetsarbetet genom en återgång till ett system med
en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté. Kommittén bör ha
till uppgift att ansvara för centralt initierade jämställdhetsprojekt, opinionsbildning
samt visst utredningsarbete. Även i motion 1986/87:A819 av Görel
AU 1987/88:9
12
Thurdin m.fl. (c) argumenteras för ett återinförande av jämställdhetskommittén.
Det anförs att den tidigare organisationen gynnade kontakt- och
informationsverksamheten.
Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (m) föreslår i motion 1986/
87:A809 ett ökat parlamentariskt inflytande på jämställdhetsarbetet, dock
utan ett direkt krav på att det skall ske inom en särskild kommitté.
Motionärerna anför att information och insatser inom jämställdhetsarbetet
för närvarande är splittrade på för många instanser. Vidare framhålls att
jämställdhetsarbetet inte är någon politisk stridsfråga, även om uppfattningen
om lämpliga metoder kan skilja mellan partierna samt att parlamentarikernas
kunskaper och engagemang bör tas till vara bättre än vad som är
möjligt i nuvarande organisation.
Frågan om jämställdhetsarbetets organisation har varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet under flera år. Utskottet har därvid konstaterat
att organisationen effektiviserats i förhållande till vad som tidigare gällde.
Under sistlidna år har organisationen ytterligare setts över i syfte att svara
upp mot kraven. Således har idégrupperna för mansrolls- resp. kvinnofrågor
knutits till jämställdhetsrådet för att ytterligare främja opinionsbildningen.
Det tidigare jämställdhetssekretariatet inom arbetsmarknadsdepartementet
ingår numera i organisationen under benämningen jämställdhetsenheten.
Jämställdhetsrådets sammansättning innebär att frågorna har en bred
förankring. De politiska partierna är dessutom representerade i delegationen
för jämställdhetsforskning. Utskottet kan inte se att inrättandet av ännu ett
organ med parlamentarisk förankring skulle innebära någon förbättring av
organisationen. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A813,
A819 och A809 i aktuella delar.
I motion 1986/87: A814 av Kerstin Keen och Ingela Mårtensson (fp) yrkas
att det centrala ansvaret för det statliga jämställdhetsarbetet skall läggas på
arbetsmarknadsdepartementet. Motionärerna vänder sig mot den nuvarande
uppsplittringen mellan arbetsmarknads- och civildepartementen.
Enligt utskottets uppfattning bör det vara naturligt att varje departement
tar sitt ansvar för jämställdhetsarbetet inom det egna verksamhetsområdet.
Enligt departementsförordningen (1986:1417) under rubriken förvaltningsärenden
har arbetsmarknadsdepartementet ansvar för jämställdhet mellan
kvinnor och män, medan civildepartementet har ansvar för jämställdhet
mellan kvinnor och män vad beträffar offentliga anställningar och uppdrag. I
fråga om lagstiftningsärenden har arbetsmarknadsdepartementet ansvar för
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Med hänvisning till det
sagda och till att det ankommer på regeringen att själv bestämma om
arbetsfördelningen mellan departementen avstyrks motionen.
Viola Claesson och Bertil Måbrink (vpk) föreslår i motion 1986/87:A807
en särskild minister för kvinnopolitiska frågor. Bakgrunden är att dagens
jämställdhetspolitik har ett antal bestående brister vad gäller kvinnornas
möjligheter till deltagande på lika villkor i samhället.
Enligt regeringens arbetsfördelning är sedan hösten 1986 arbetsmarknadsministern
också jämställdhetsminister. Utskottet finner därför att motionärernas
krav vad gäller en minister med särskilt ansvar för kvinnornas
situation kan anses vara tillgodosett. Till skillnad mot motionärerna anser
AU 1987/88:9
13
utskottet emellertid att jämställdhetspolitiken skall avse både kvinnor och
män. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A807.
Kvinnors arbetsmarknad
Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:A257 en utvärdering
av den nya tekniken i syfte att särskilt belysa dess konsekvenser för kvinnors
liv och arbete. Den nya tekniken innebär att datorerna inte bara gör sitt intåg
i arbetslivet utan även i hemmen. Det som i dag är kvinnoarbete kommer
antingen att avskaffas eller att överflyttas till hemmen. Kvinnan kommer
därigenom att isoleras från andra vuxna, bortsett från den egna familjen.
Enligt motionärerna är det därför brådskande med en studie av möjligheterna
och riskerna med den nya tekniken.
Såsom utskottet tidigare har framhållit - senast i AU 1986/87:5 - är det
angeläget att åtgärder vidtas för att förhindra arbetslöshet, försämrade
arbetsförhållanden och utarmning av arbetsuppgifter i samband med att ny
teknik införs. I sammanhanget bör också erinras om den tekniska utvecklingens
positiva effekter i form av bl.a. nya arbetsuppgifter och en förbättrad
arbetsmiljö. Utskottet vill emellertid samtidigt, liksom tidigare, framhålla
betydelsen av att kvinnornas tradionella yrkesval breddas. Som redovisas på
annan plats i detta betänkande pågår en omfattande projektverksamhet i
detta syfte. Den nya teknikens konsekvenser för kvinnor och män ingår
också i det forskningsprogram som delegationen för jämställdhetsforskning
har lagt fram. Utskottet utgår från att parterna på arbetsmarknaden, liksom
regeringen, även fortsättningsvis ägnar dessa frågor uppmärksamhet, varför
motionen avstyrks.
I partimotion 1986/87:A239 av Lars Werner m.fl. (vpk) pekas på behovet
av en uppvärdering av traditionella kvinnoyrken och på den offentliga
sektorns betydelse för kvinnors möjlighet till arbete. I motionen framhålls
att, även om kvinnors arbetsmarknad måste breddas, det samtidigt är
nödvändigt att det arbete som kvinnor traditionellt utför uppvärderas av
samhället. I motionen nämns att samhället måste vara villigt att betala för
kvinnornas omsorgsarbete.
Liksom motionärerna finner utskottet att den offentliga sektorn har en stor
betydelse för kvinnornas förvärvsarbete. Mellan åren 1970 och 1985 ökade
antalet sysselsatta i åldern 20-64 år inom detta område med över 550 000
personer, varav mer än 80 % var kvinnor. Barn- och äldreomsorg, skolväsende
och sjukvård är exempel på kraftigt expanderande områden. Även i
framtiden kommer kvinnor och män att behövas inom offentligt service- och
vårdarbete. Enligt utskottets uppfattning bör det överlåtas åt arbetsmarknadens
parter att bestämma ersättningen för insatserna på olika samhällsområden.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion A239 i denna del.
Folkpartiet framhåller i motion 1986/87:A813 att den projektverksamhet
som hittills bedrivits ett år i taget för att förbättra kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden nu borde få en mera långsiktig inriktning. I motionen
föreslås att riksdagen hos regeringen begär ett treårsprogram för ifrågavarande
projektverksamhet.
Utskottet delar uppfattningen i motionen att den här aktuella projektverk -
AU 1987/88:9
14
samheten är väsentlig för att åstadkomma de långsiktiga attitydförändringar
som krävs för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Vid
sidan av vissa forskningsmedel har arbetsmarknadsdepartementet för innevarande
budgetår 9 milj. kr. till sitt förfogande för den nämnda projektverksamheten.
Med nuvarande anslagsteknik prövas behovet av projektmedel
vid den årliga budgetbehandlingen. En viss långsiktighet i arbetet uppnås
därigenom att projekt som bedöms värdefulla och är av långsiktig karaktär
kan få ekonomiskt bidrag under flera år. Vidare har en projektledare
anställts för utvärdering av genomförda projekt. Projektstödet har slutligen
ändrats till att avse ett begränsat antal områden. Utskottet anser att dessa
åtgärder är väl ägnade att åstadkomma den större långsiktighet som
motionärerna förespråkar. Motion A813 avstyrks därför i denna del.
I motion 1986/87:A804 av Viola Claesson (vpk) pekas på manliga chefers
syn på kvinnan i samhället. Motionärerna vill avskaffa det patriarkaliska
synsätt som hos myndigheter och på statliga företag präglar manliga chefers
förhållningssätt till kvinnan.
Utskottet anser för sin del att de förhållanden motionären pekar på i första
hand bör angripas genom upplysningsarbete, opinionsbildning och forskning.
De statliga insatserna på detta område framgår av vad utskottet tidigare
anfört om jämställdhetsarbetets organisation. Med det anförda avstyrks
motion A804.
I två motioner yrkas på meritvärdering för vård av egna barn.
Centerpartiet begär i motion 1986/87: A707 förslag av regeringen angående
meritvärdering för barnavårdande tid i hemmet. Arbete med barnen under
småbarnsperioden bör ligga till grund för sjukersättning och framtida
pensionsmöjligheter. En förkortad arbetstid borde därmed framstå som mer
attraktiv för många män. Alf Svensson (c) föreslår i motion 1986/87: A716 att
tjänstledighet för vård av egna barn får samma meritvärde som aktiv tjänst.
Föräldrar som vårdar sina barn bör inte komma i sämre ställning än sina
arbetskamrater i vad gäller t.ex. befordran.
Utskottet vill erinra om att motionärernas krav till viss del redan är
tillgodosett på det statliga området. Enligt förordningen 1985:335 räknas
föräldraledighet från en anställning som ”förtjänst”, dvs. tiden räknas in i
tjänsteåren. På det privata området finns emellertid inte några regler om hur
olika kvalifikationer skall värderas ur meritsynpunkt. Med den begränsning
som anges av jämställdhetslagens förbud mot könsdiskriminering har
arbetsgivarna en principiell frihet att anställa efter eget gottfinnande. Enligt
utskottets mening saknas därmed de förutsättningar som måste finnas i form
av ett etablerat normsystem för att motionärernas förslag skall kunna få
någon reell betydelse. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de
båda motionerna i aktuella delar.
Kvinnor och företagande
Folkpartiet föreslår i motion 1986/87: A813 en kartläggning av de kvinnliga
företagarnas verksamhet och behov. I motionen anförs att ett ökat nyföretagande
inte kan administreras fram på politisk väg. Det går emellertid att
minska byråkratin, förbättra företagarklimatet, undanröja hinder såsom
offentliga monopol samt förbättra stödet och rådgivningen med särskild
inriktning på kvinnor. För att bedöma vilka insatser som behövs är det
AU 1987/88:9
15
nödvändigt med en kartläggning av i vilka branscher kvinnorna finns, vilken
typ av företag de driver, vilka problem de har, vilka förutsättningar som finns
för vidareutveckling, deras speciella behov av stöd och hjälp och vad
samhället kan vinna på att satsa på en ny företagartyp.
Utskottet har inhämtat att statistiska centralbyrån har visst grundmaterial
från arbetskraftsundersökningarna rörande antalet företagare, med resp.
utan anställda, uppdelade på olika näringsgrenar. Med tanke på att den
offentliga statistiken inte är tillräckligt utförlig på detta område, har man
inom universitetsforskningen påbörjat olika forskningsprojekt på området.
Inom Umeå universitet har man gjort en rikstäckande undersökning av
samtliga kvinnliga företagare i landet år 1980. Inom företagsekonomiska
institutionen vid Stockholms universitet påbörjades år 1984 en bred kartläggning
av nyföretagandet i Stockholms län. Materialet databearbetas med
avseende på kommun, företagarens ålder och kön, bransch, betalningssvårigheter
m.m. En viktig del i projektet är att finna metoder för att få fram och
bearbeta material ur de olika statliga register som har företagsuppgifter.
Forskningsprojektet stöds av länsstyrelsen och utvecklingsfonden i Stockholms
län, och vissa av forskningsresultaten väntas bli publicerade under år
1988.
Med hänvisning till den forskning som sålunda pågår på detta område bör
motion A813 i aktuell del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion 1986/87:A206 av Iris Mårtensson m.fl. (s) pekas på behovet av
särskilt stöd till kvinnliga företagare. Det anförs att kvinnlig företagsamhet
håller på att bli ett viktigt inslag i regioner med arbetsmarknadsproblem.
Detta beror delvis på arbetslöshet men även på att kvinnorna vill sälja sina
produkter på ett affärsmässigt sätt. Den kvinnliga företagsamheten kan
emellertid hämmas av att länsorgan och näringslivssekreterare ibland är
främmande inför kvinnornas produkter. De kvinnliga företagarna behöver
därför extra stöd från utvecklingsfonden eller kommunen.
Utskottet kan konstatera att utvecklingsfondernas insatser vad gäller
finansiering, rådgivning m.m. i första hand riktas mot den tillverkande
industrin, mot företag som tillhandahåller tjänster till industrin samt mot
turistföretag. Utvecklingsfondernas etableringsrådgivning och starta-egetkurser
m.m. är emellertid tillgängliga för företag i samtliga näringsgrenar. I
vissa län lämnar fonderna också särskilt bistånd till länsarbetsnämnden för
arbetssökande som önskar starta egna företag. Erfarenheterna visar att
denna del av fondernas verksamhet i stor utsträckning riktas till personer som
har för avsikt att starta företag inom handel och service.
För att stödja den kvinnliga företagsamheten har fem utvecklingsfonder
bedrivit en särskild projektverksamhet under hösten 1985 och våren 1986.
De slutsatser som kan dras av projektet är att behovet av stöd till kvinnliga
företagare är stort, såväl vad gäller utbildning och rådgivning som skapande
av nätverk. En annan slutsats är att det behövs forskning inom detta område
för att få en bättre bild av kvinnor som företagare.
Utskottet kan konstatera att de fem utvecklingsfondernas pilotarbete på
detta område har lett till att ett flertal av de övriga utvecklingsfonderna har
initierat nya typer av insatser för de kvinnliga företagarna. Utskottet
AU 1987/88:9
16
förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vid behov tar
nya initiativ i frågan.
Utskottet vill också erinra om starta-eget-bidragets betydelse för kvinnor
och för regioner med arbetslöshet. Enligt en rapport från AMS1 har bidraget
haft sin största betydelse i län med hög arbetslöshet, t.ex. skogslänen.
Bidragets betydelse för kvinnorna framgår av att andelen kvinnor som startat
eget företag med hjälp av bidraget uppgår till 39 %. Denna andel är således
större än andelen kvinnliga företagare, vilken uppgick till 29 % år 1985 enligt
SCB:s statistik.
Med hänvisning till det anförda är någon riksdagens åtgärd med anledning
av motion A206 i denna del inte påkallad.
Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) föreslår i motion 1986/
87:A801 att kvinnor skall ges ökade möjligheter till egenföretagande och
entreprenadverksamhet genom att de offentliga monopolen bryts. Barnomsorg,
vård och sjukvård - områden där de flesta anställda är kvinnor -förutsätts huvudsakligen bedrivas i allmän regi. Motionärerna menar också
att kvinnornas arbetsmarknad skulle vidgas, om det gavs möjligheter att
välja mellan anställning i enskild eller offentlig verksamhet.
Utskottet vill först erinra om att andelen kvinnliga företagare har ökat
sedan 1970-talet. Fortfarande är emellertid endast ca 30 % av alla företagare
kvinnor. Detaljhandel och service är två stora sektorer vad gäller kvinnligt
företagande. Enligt utskottets mening bör det vara en målsättning att
åstadkomma ett ökat kvinnligt företagande även inom näringslivet i övrigt. I
detta sammanhang kan erinras om att de regionala utvecklingsfonderna
fyller en viktig uppgift för de mindre företagens utveckling genom sina
tjänster vad gäller finansiering, rådgivning och information. Som tidigare
nämnts har flera utvecklingsfonder särskilda stödaktiviteter som vänder sig
till kvinnliga företagare, t.ex. utbildning och uppbyggande av nätverk. Enligt
utskottets mening är det åtgärder av detta slag som behövs för att öka och
sprida det kvinnliga företagandet. Den mer övergripande frågan om
fördelningen mellan privat och offentlig verksamhet behandlas av riksdagen i
andra sammanhang. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A801.
Kvinnor i traditionella arbeten
I motion 1986/87 :A806 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) yrkas på åtgärder för en
mindre könssegregerad utbildning och arbetsmarknad. Arbetsmarknaden är
fortfarande starkt könssegregerad med typiska kvinno- resp. mansyrken. Så
gott som alla åtgärder hittills har inriktats på att få flickor/kvinnor att i ökad
utsträckning komma in på mansdominerade områden. Enligt motionärernas
mening skulle det vara värdefullt om resurser även satsades på att vidga
pojkars/mäns möjligheter till otraditionella utbildnings- och yrkesval.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
betydelsen av att också pojkar/män prövar typiska kvinnliga yrken. I
sammanhanget kan nämnas att SCB i rapporten Kvinno- och mansvärlden
redovisar att kvinnor har en större koncentration till vissa yrken, vilket enligt
1 Andra uppföljningen av starta-eget bidraget, november 1986.
AU 1987/88:9
17
2 Riksdagen 1987188.18sami. Nr 9
rapporten inte behöver vara något uttryck för att kvinnor är mer begränsade
än män vad gäller arbetsuppgifter. Till en del kan kvinnornas yrkesmässiga
koncentration bero på hur standarden för att klassificera yrken är uppbyggd.
Som exempel kan nämnas att tillverkningssektorn, som domineras av män,
karaktäriseras av en hög detaljeringsnivå, medan servicesektorn, som
domineras av kvinnor, har betydligt färre yrkestitlar.
Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift att stimulera såväl
flickor som pojkar till ett yrkesval, som inte begränsas av traditionen. I detta
syfte beviljar arbetsmarknadsdepartementet finansiellt stöd till olika projekt
som syftar till otraditionellt yrkesval - projekt riktade mot såväl pojkar som
flickor. Flera projekt syftar exempelvis till att motivera pojkar att pröva på
vårdyrken. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A806.
I motion 1986/87:A206 av Iris Mårtensson m.fl. (s) framhålls vikten av att
kvinnorna får en rättvis andel av beredskapsarbetena och att beredskapsarbeten
erbjuds inom icke-traditionella yrkesområden.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att AMS enligt sin
instruktion (1986:739) har att verka för jämställdhet mellan kvinnor och
män. Den s.k. Af-handboken som innehåller regelverket för arbetsförmedlingarnas
verksamhet anger att även beredskapsarbete kan användas i
jämställdhetssyfte för att ge den sökande möjlighet att pröva otraditionella
arbeten och därmed på sikt bredda sitt arbetsutbud. Enligt AMS statistik går
den största delen av beredskapsarbetena till män i åldern 25 år och därutöver.
För ungdomar under 25 år får kvinnor beredskapsarbete lika ofta som män.
Med hänvisning till det anförda bör motion A206 i denna del inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I folkpartiets motion 1986/87:A813 föreslås att ungdomslagen skall
användas som jämställdhetsinstrument i betydligt högre utsträckning än som
hittills varit fallet. I motionen anförs att fler flickor än pojkar arbetar i
ungdomslag. Om ungdomslagen i större utsträckning förekom utanför den
offentliga sektorn, skulle möjligheterna öka att ge flickorna arbetsuppgifter
som avviker från traditionella könsrollsmönster.
Utskottet kan konstatera att de unga flickorna utgör en viktig målgrupp för
jämställdhetssträvandena på arbetsmarknaden. Detta var också bakgrunden
till att förra jämställdhetsministern uppmanade landshövdingarna att lägga
fram projektförslag på temat Unga flickor i arbete och utbildning. De tre län,
Göteborgs och Bohus, Kalmar och Västernorrlands län, vilka bedömdes ha
presenterat de bästa förslagen, har fått 1 milj. kr. vardera för att genomföra
projekt, som i första hand skall underlätta för flickor i åldern 16-24 år att få
arbete och utbildning. Ett av dessa projekt avsåg individanpassade utbildningsplaner
för flickor i ungdomslag, arbetslösa flickor m.fl. grupper.
Projektet syftar bl.a. till att öka andelen unga kvinnor inom otradionella jobb
och utbildningar. I en andra etapp har ytterligare projektmedel tilldelats
flera län.
Med hänsyn till vikten av att stödja de unga kvinnorna på arbetsmarknaden
har arbetsmarknadsdepartementet under budgetåret 1987/88 beslutat att
prioritera bl.a. detta område i sin projektstödjande verksamhet.
Utskottet vill slutligen - när det gäller könsfördelningen inom arbetsmarknadsåtgärderna
- erinra om att det åligger AMS att beakta jämställdheten,
AU 1987/88:9
18
när inskolningsplatser skall erbjudas arbetslösa ungdomar.
Med hänvisning till det anförda bör motion A813 i denna del inte påkalla
någon riksdagens åtgärd.
Vänsterpartiet kommunisterna pekar i sin motion 1986/87:A257 på
behovet av kvinnliga förebilder i arbete och utbildning. Bakgrunden är bl.a.
att motionärerna anser att AMS satsning på otraditionella arbeten för
kvinnor har misslyckats. Man anför som exempel att mer än en tredjedel av
de unga kvinnor som uppmanats att satsa på yrkesutbildning till ett
mansdominerat yrke har hoppat av från utbildningen. De kvinnor som
trotsat motståndet och funnit sig till rätta på en mansdominerad arbetsplats
borde enligt motionen kunna medverka som aktiva förebilder i t.ex.
arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning angående värdet av kvinnliga
förebilder i arbete och utbildning. Det finns också flera projekt och
publikationer som har detta syfte. Därutöver pågår en omfattande skolinformatörsverksamhet
med kvinnliga s.k. brytare, som verkar för att de unga
flickorna skall bredda sitt utbildnings- och yrkesval. Med hänvisning till de
insatser som sålunda görs på detta område bör motion A257 i aktuell del
lämnas utan åtgärd.
Kvinnor och deltidsarbete
I två motioner behandlas frågor om de deltidsarbetandes villkor.
I motion 1986/87:A206 av Iris Mårtensson m.fl (s) pekas på behovet av
förändrade beräkningsnormer för förmåner inom arbetsmarknads- och
socialförsäkringarna vid korta deltidsarbeten. Motionärerna anför att sysselsättningsgraden
inom varje deltid oftast blir så låg att de deltidsarbetande -ofta kvinnor - får sämre sociala villkor och arbetsmarknadsvillkor än vad den
faktiska inkomsten ger vid handen. Ann-Cathrine Haglund och Birgitta
Rydle (m) begär i motion 1986/87:A801 en översyn av de deltidsarbetandes
villkor. Bl.a. pekas på att de deltidsarbetande kommer efter i lönehänseende,
utbildning och karriär. Deltidsarbetet måste därför uppvärderas och
reglerna kring deltidsarbetets villkor ses över.
Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att den nyligen
tillsatta arbetstidsutredningen enligt sitt uppdrag (dir. 1987:23) har att
behandla de problem som tas upp. Kommittén skall studera olika arbetstidsförändringar
som syftar till att öka de enskilda människornas välfärd. Mot
bakgrund av de ingående studier om deltidsarbetet som sålunda är förestående
anser utskottet att motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens
åtgärd i aktuella delar.
Jämställdhetsarbetet ur regional synpunkt
I två motioner begärs länsvisa särredovisningar av kvinnors villkor på
arbetsmarknaden. I motion 1986/87:A206 av Iris Mårtensson m.fl. (s) anförs
att analyser och åtgärdsprogram beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
och i utbildningen bör redovisas årligen av länsstyrelserna på
samma sätt som skedde i samband med länsrapporterna 1985. Iréne Vestlund
och Birgitta Johansson (s) föreslår i motion 1986/87: A802 att antalet kvinnor
AU 1987/88:9
19
i otraditionella yrken skall redovisas länsvis och centralt. Motionärerna
framhåller att det är viktigt att erfarenheterna från de projekt m.m. som
genomförts följs upp på olika nivåer.
Utskottet delar uppifattningen att det finns ett behov av en länsvis
uppföljning av kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Av betydelse i
sammanhanget är att förordningen (1982:877) om regionalt utvecklingsarbete
har ändrats på så sätt att länsstyrelsernas årliga länsrapport skall innehålla
en redogörelse för utvecklingstendenserna för kvinnornas villkor på arbetsmarknaden
och i utbildningssystemet (1987:323). Härmed bör man på sikt
kunna få en väsentligt bättre information om situationen och utvecklingen i
detta avseende ute i länen. Med hänvisning härtill bör motionerna A206 och
A802 i aktuella delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion 1986/87: A206 framhålls vidare behovet av särredovisningar inom
arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken av kvinnors villkor. Det anförs att
det i dag förekommer regionala skillnader vid fördelning av det studiestöd
som är avsett att finansiera studier för lågutbildade. En stor del av dessa stöd
går till kvinnor. På grund av bl.a. bristande statistik går dock en alltför stor
andel till storstadsregioner och gymnasiestudier.
Utskottet har vad gäller det anförda problemet inhämtat att centrala
studiestödsnämnden (CSN) i årets anslagsframställning föreslår en ny
fördelningsnyckel för studiestödet, vilket skulle leda till att storstadsregionerna
får en mindre andel och glesbygdslänen en större andel av medlen.
Vidare har CSN rekommenderat vuxenutbildningsnämnderna att prioritera
studier för grundskolekompetens. Även om utskottet inte är övertygat om att
enbart förbättrad statistik löser problem av det refererade slaget, vill
utskottet ånyo hänvisa till den ovan redovisade förordningen om regionalt
utvecklingsarbete och de nya kraven som därmed ställs på statistik rörande
kvinnors villkor i arbetsliv och utbildning. Motion A206 avstyrks därmed i
denna del.
I ovan nämnda motion begärs vidare särskilda utbildningsinsatser för unga
kvinnor i skogslän. För att kunna behålla de unga i skogslänen måste man
enligt motionärerna se till att båda könen, men särskilt flickorna, får
möjlighet till både utbildning och arbete i hemtrakten. Särskilt bör man få
flickorna att bredda sitt utbildnings- och yrkesval.
Utskottet delar uppfattningen att utbildning och arbete är viktiga förutsättningar
för de unga flickorna i glesbygden. Å andra sidan är det inte
uteslutet att - även om utbildning och arbete finns i hemtrakten - vissa,
ungdomar väljer att flytta till städer och storstäder för att få nya perspektiv
och erfarenheter. Insatser av det slag som motionärerna pekar på, dvs.
teknikkurser för flickor och kurser för s.k. brytarpersoner, stöds såväl genom
bidrag från utbildningsdepartementet som genom arbetsmarknadsdepartementets
projektverksamhet. Den tidigare nämnda tävlingen mellan länen
om de bästa projektförslagen i fråga om unga kvinnors arbete och utbildning
kan särskilt nämnas. Från länen har dessutom understrukits vikten av att
förnyelsefonderna används så att även kvinnorna får del av dem för sin
utbildning. Med hänvisning till det anförda bör motion A206 i denna del
lämnas utan bifall.
Ytterligare ett förslag i motion 1986/87:A206 gäller utvärdering av
AU 1987/88:9
20
kvoteringsregeln vid lokaliseringsstöd och en uppföljning med utbildningsprogram
för kvinnor. Enligt motionärerna har det lokaliseringsstöd som
under 1985/86 beviljats skogslänen i betydligt mindre utsträckning kommit
kvinnor till godo än män. Reglerna för lokaliseringsstöd innebär att andelen
sysselsättningstillfällen som skapas för varje projekt skall tillfalla vardera
könet med minst 40 %. Dispenser från detta krav kan ges, och enligt
motionärerna har dispensgivningen varit för frikostig.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att regeringen i årets
budgetproposition tagit initiativet till en utvärdering av kvoteringsregeln i
samband med regionalpolitisk! stöd. Arbetet beräknas vara avslutat före
årsskiftet. För att få en komplettering till denna studie har hösten 1987 medel
beviljats för ett större forskningsprojekt beträffande kvoteringsregeln.
Projektet är gemensamt för arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet
och statens industriverk, och sammanlagt har under innevarande
budgetår 300 000 kr. beviljats för detta ändamål.
Med hänvisning till de åtgärder som sålunda vidtagits bör motion A206 i
aktuell del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Görel Thurdin m.fl (c) tar i motion 1986/87: A819 upp kvinnornas betydelse
för utveckling av landsbygden. Motionärerna anser att regeringen med tanke
på det internationella landsbygdsåret bör ta initiativ till planeringen av olika
landsbygdsprojekt med särskilt beaktande av kvinnornas roll.
Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på glesbygdsdelegationen
och dess arbete med den nu påbörjade europeiska kampanjen
för en levande landsbygd. Inom kampanjens ram har i höst bl.a. hållits ett
nordiskt seminarium för kvinnor om lokal utveckling. Huvudsyftet med
seminariet var att utbyta erfarenheter rörande lokala utvecklingsprojekt. En
slutrapport från seminariet beräknas kunna presenteras i början av nästa år.
Även folkrörelserna ingår i en särskild del av kampanjen. De s.k. telestugorna
med smådatorer är ytterligare en satsning på lokal utveckling av betydelse
för kvinnorna i glesbygden.
Med hänvisning till det anförda bör motion A819 i denna del inte föranleda
något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Vidare föreslår Iris Mårtensson m.fl. (s) i motion 1986/87: A206 uppsökande
verksamhet hos arbetslösa kvinnor i glesbygd. Motionärerna anför att
många kvinnor i glesbygden står utanför det välfärdssystem som finns
uppbyggt i det övriga samhället. Framgångsrika försök har gjorts av
folkrörelser och studieförbund för att nå dessa kvinnor och erbjuda dem
kursverksamhet med arbetslivsorientering och studievägledning. Enligt
motionärerna har denna verksamhet stort socialt värde och bör utvecklas.
Förutom folkrörelsernas och studieförbundens insatser för glesbygdskvinnorna
vill utskottet erinra om glesbygdsdelegationen och den ovan nämnda
kampanjen för en levande landsbygd. Härutöver kan nämnas att industriministern
tidigare i år som svar på en fråga i riksdagen (1987/88:66) anfört att
kvinnorna har stor betydelse för utvecklingen av landsbygden och att det
inom kampanjens ram blir viktigt att behandla frågor om kvinnornas
medverkan i mobiliseringsarbetet.
Med hänvisning härtill samt till det arbete som bedrivs inom ramen för
arbetsförmedlingens verksamhet bland arbetslösa kvinnor bör motion A206 i
AU 1987/88:9
21
3 Riksdagen 1987188.18sami. Nr9
denna del icke påkalla någon riksdagens åtgärd.
I motion 1986/87:A495 begär Jan Hyttring och Bertil Jonasson (c) ökat
stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland. Motionärerna anför att länsstyrelsen
och landstinget har begränsade resurser för denna verksamhet. Regeringen
bör därför anvisa ökade länsanslag för projektverksamhet.
I anslutning till motionen vill utskottet erinra om att riksdagen enligt
förslag från arbetsmarknadsutskottet i våras beslutade om ökade länsanslag
(AU 1986/87:13, rskr. 1986/87:268). För Värmlands del innebar detta
sedermera en ökning av länsanslaget från 35 milj. kr. till 50 milj. kr. för
innevarande budgetår, varvid posten Regional projektverksamhet ökade
från 5,5 milj. kr. till 7,0 milj. kr. Utskottet utgår från att dessa medel kommer
att användas även för lokala kvinnoprojekt. Då motionärernas krav således
redan har tillgodosetts, konstaterar utskottet att motion A495 i denna del
inte påkallar någon ytterligare åtgärd.
Kvinnor på ledande poster
Mot bakgrund av den ojämna könsfördelningen i statliga styrelser m.m.
tillkallades en särskild utredare (dir. 1985:43) med uppgift att föreslå
åtgärder för att öka kvinnorepresentationen i statliga organ. Utredaren har
nu avlämnat sitt slutbetänkande. Varannan damernas (SOU 1987:19).
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna var övervägande
positiva till utredningsförslagen, vilka nu bereds inom regeringskansliet.
I betänkandet redovisas att kvinnorepresentationen, som i de direktvalda
församlingarna uppgår till drygt 30 %, i de indirekt valda organen inte är mer
än 16 % i genomsnitt. Det påvisas att kvinnor har betydligt lättare att nå
inflytelserika poster inom de politiska partierna än inom de fackliga
organisationerna, bl.a. beroende på synlighet och konkurrens inom den
politiska världen. Vidare diskuteras könskvotering som metod för att
förverkliga ett mer jämställt samhälle. Utredningen föreslår regeringen att
- anta som mål att en jämn könsfördelning skall varauppnådd år 1998,
- anta som etappmål att kvinnorepresentationen skall vara minst 30 % år
1992 och minst 40 % år 1995,
- avsätta medel för en treårig projektverksamhet som syftar till att öka
kvinnorepresentationen i statliga organ,
- år 1992 föreslå riksdagen att lagstifta om jämn könsfördelning om
kvinnorepresentationen då inte uppgår till minst 30 %,
- nuvarande bestämmelse om gemensam beredning vid större förändringar
skärps så att den även gäller vid kompletterande utnämningar under
mandatperioden,
- de förordningar där regeringen anger metoder för attförbättra kvinnorepresentationen
kontinuerligt utvärderasoch omprövas,
- årligen redovisa könsfördelningen i statliga styrelser och kommittéer för
riksdagen,
stimulera olika forskningsorgan att i ökande omfattning initiera,
finansiera och bedriva forskning om kvinnors möjligheter till inflytande
och makt i samhället.
Strävan att öka andelen kvinnor i statliga styrelser m.m. kommer till
AU 1987/88:9
22
uttryck genom direkta författningsregler i förordningen (1984:803, senast
ändrad 1986:1395) om jämställdhet i statlig verksamhet. Enligt denna
förordning skall en myndighet, när den själv skall ge någon ett uppdrag, se till
att det finns personer av båda könen att välja mellan, om det kan ske inom
ramen för sakliga urvalsgrunder. När myndigheten skall föreslå någon till ett
uppdrag skall den på samma sätt föreslå en person av vardera könet.
Kommittéförordningen (1976:119, senast ändrad 1986:1384) har ändrats på
motsvarande sätt vad gäller meddelande om kommittéuppdrag.
Vidare har en statssekreterarskrivelse av den 8 januari 1987 angående
jämställdhetsaspekter vid meddelande av statliga uppdrag spritts inom
departementen, till myndigheter och kommittéer. I skrivelsen redovisas de
nya bestämmelserna i jämställdhetsförordningen m.fl. författningar. När det
gäller offentliga uppdrag anförs i skrivelsen att fackdepartementen skall
anmäla ärendena till civil- och arbetsmarknadsdepartementen för s.k.
gemensam beredning. De båda departementen får sedan gemensamt avgöra
om de skall anmäla avvikande uppfattning. Vidare uttalas i skrivelsen att
regeringens strävan efter ökad jämställdhet bör bättre slå igenom när
ledamöter skall utses i styrelserna för statliga bolag. Det konstateras att
bolagsstyrelserna alltjämt är starkt mansdominerade.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om
jämställdhet i statsförvaltningen i proposition 1986/87:100, bil. 2:5.
I och med 1984 års jämställdhetsavtal mellan statens arbetsgivarverk
(SAV) och de statsanställdas huvudorganisationer - vilket slöts inom ramen
för medbestämmandeavtalet, MBA-S - flyttades tyngdpunkten i jämställdhetsarbetet
till myndighetsnivå: Parterna åtar sig nämligen enligt avtalet att
lokalt verka för aktiva jämställdhetsåtgärder.
En partsgemensam ledningsgrupp följer jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen,
bl.a. genom de redovisningar som myndigheterna på begäran
av SAV skall lämna till verket enligt 5 § i jämställdhetsförordningen.
I propositionen anförs vidare att vissa myndigheter har fått i uppdrag att
genomföra särskilda intensivsatsningar på jämställdhetsområdet. Myndigheterna
skall formulera konkreta mål för könsfördelningen inom olika yrkesgrupper,
enheter och befattningar. Årlig uppföljning och rapportering skall
göras till regeringen under perioden 1986-1989. Därutöver har statens
institut för personalutbildning (Sipu) fått i uppdrag att på försök ordna en
särskild chefsutbildning för kvinnor. Utbildningen genomfördes under
hösten 1986.
I propositionen anmäls vidare att jämställdhetsförordningen och kommittéförordningen
har skärpts sedan den 1 januari 1987 för att markera
regeringens strävan efter en jämnare könsfördelning. Beträffande rekryteringsinstrumentet
föreskrivs sedan den 1 juli 1986 att skickligheten skall
sättas främst vid statliga tillsättningar, om det inte finns särskilda skäl för
något annat. Strävan att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män
kan utgöra ett sådant skäl. Principen har uttryckts så att jämställdheten skall
betraktas som en av flera sakliga grunder som kan fälla avgörandet till
förmån för en sökande av underrepresenterat kön, när de sökande bedöms
vara jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga i fråga om förtjänst och
skicklighet. Detta synsätt torde dock enligt civilministern inte alltid ha fått
AU 1987/88:9
23
tillräckligt genomslag i myndigheternas tillsättningsbeslut.
Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen i denna
del. Denna punkt bör därför läggas till handlingarna.
Jämställdheten i statsförvaltningen tas upp i tre motioner.
Folkpartiet framhåller i motion 1986/87:A813 att ungefär en tredjedel av
alla chefer i Sverige är kvinnor. Den privata sektorn ligger dock avsevärt
sämre till än den offentliga. Fler kvinnliga chefer skulle medföra ett bättre
samhälle både mänskligt och ekonomiskt. Motionärerna menar att staten
måste vara föregångare och föreslår att konkreta tidsbestämda mål skall
sättas upp för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga
chefstjänster.
Det är enligt utskottets mening angeläget att flera kvinnor rekryteras till
chefstjänster. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att jämställdhetslagen
och jämställdhetsavtalet förutsätter ett aktivt jämställdhetsarbete från
arbetsgivarnas sida. Som nämnts har vissa myndigheter av regeringen fått i
uppdrag att formulera konkreta mål för könsfördelningen och att årligen
följa upp och rapportera om utvecklingen. Det finns heller inget hinder för
att myndigheterna inom ramen för det ordinarie jämställdhetsarbetet sätter
upp sådana mål. Slutligen bör nämnas att hithörande frågor har samband
med vad som anförs i det ovan redovisade betänkandet Varannan damernas
(SOU 1987:19). Med hänsyn till det anförda kan det inte anses påkallat med
någon åtgärd av det slag som föreslås i motion 1986/87:A813 i aktuell del.
Kvinnornas representation i statliga styrelser och kommittéer behandlas i
motionerna 1986/87:A813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1986/87:A807 av
Viola Claesson och Bertil Måbrink (vpk) samt i motion 1986/87:K112 av Lars
Werner m.fl. (vpk). Över den sistnämnda motionen har konstitutionsutskottet
yttrat sig (KU 1986/87:13 y). Yttrandet har fogats till betänkandet som
bilaga 1.
I partimotionen från folkpartiet föreslås tidsbestämda mål för andelen
kvinnor inom statsförvaltning och kommittéer, en utökad årlig redovisning
av kvinnorepresentationen samt en skärpt tillämpning av jämställdhetsförordningen
vad avser myndigheternas ansvar att föreslå en person av
vardera könet till statliga uppdrag. I motion 1986/87:A807 yrkas på
lagstiftning för att få till stånd nominering av en man och en kvinna till alla
uppdrag i statliga styrelser, expertuppdrag, kommittéer etc. I partimotionen
från vänsterpartiet kommunisterna, 1986/87:K112, förordas att regeringen
skall ge direkta föreskrifter om att partierna vid nominering till verksstyrelser
skall nominera lika många kvinnor som män.
Enligt bilagda yttrande från konstitutionsutskottet är det angeläget att
kvinnorepresentationen i verksstyrelserna ökar. I sista hand ankommer det
på regeringen att så sker, men även de nominerande instanserna har ett stort
ansvar. Konstitutionsutskottet hänvisar till att representationsfrågan för
närvarande är föremål för beredning.
Som utskottet ovan redovisat har utredningen om kvinnorepresentation
lagt fram sitt slutbetänkande Varannan damernas (SOU 1987:19) med olika
förslag till åtgärder för att öka kvinnorepresentationen. Utredningsförslagen
är nu under beredning i regeringskansliet. Enligt information som förra
jämställdhetsministern lämnade i riksdagen den 15 oktober kommer rege
-
AU 1987/88:9
24
ringen under våren 1988 att till riksdagen redovisa remissbehandlingen av
betänkandet och därav föranledda ställningstaganden. Redan under innevarande
budgetår kommer emellertid särskilda medel att avsättas för projektverksamhet
i dessa frågor.
Utskottet anser vidare att man bör avvakta erfarenheterna av ovan
redovisade skärpningar i jämställdhetsförordningen och kommittéförordningen
samt av den. gemensamma beredningen i arbetsmarknads- och
civildepartementen, innan man tar ställning till åtgärder av det slag som
redovisas i motionerna. Med hänvisning till det anförda bör motionerna
A813, A807 och K112 i aktuella delar inte påkalla något initiativ från
riksdagens sida.
Ett par motioner på detta område hänvisar till förhållanden utanför den
statliga sektorn.
I motion 1986/87:A807 av Viola Claesson och Bertil Måbrink (vpk) krävs
att riksdagen uttalar sig för en jämn könsfördelning på alla beslutsnivåer inom
det privata näringslivet, statliga och kooperativa företag samt inom den
fackliga och politiska världen. Bakgrunden är att kvinnorna relativt sett har
förlorat i organisationsvärlden och vunnit i folkvalda församlingar.
Utskottet vill beträffande den statliga sektorn hänvisa till ovan redovisade
förordningar och utredningar för att öka kvinnorepresentationen. Det bör
vidare ankomma på de fackliga organisationerna att vidta erforderliga
åtgärder för att åstadkomma en jämnare könsfördelning i de representativa
organen. Viss facklig projektverksamhet - finansierad av arbetsmarknadsdepartementet
- rör satsningar på ökad kvinnorepresentation. För näringslivet
- såväl de privata som statliga företagen - har bl.a. jämställdhetslagen och
jämställdhetsavtalen betydelse. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har
uttalat sig för jämställdhet bl.a. i 1980 års jämställdhetsprogram. Enligt
programmet skall män och kvinnor ha samma möjligheter, ansvar, skyldigheter
och rättigheter i arbetslivet. Vidare skall familjerollen kunna
förenas med förvärvs- och samhällsarbete på bästa möjliga sätt. SAF verkar
för att företagen aktivt skall delta i jämställdhetsarbetet. I detta syfte
bedriver SAF viss egen projektverksamhet.
Med hänvisning till det anförda bör enligt utskottets mening motion A807
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Slutligen behandlas motion 1986/87:A819 av Görel Thurdin m.fl. (c), vari
yrkas att JämO skall ges i uppdrag att genomföra en statistisk utredning av
fördelningen av kvinnor och män i ansvarig ställning inom industrin.
Utskottet ifrågasätter inte värdet av ytterligare information när det gäller
fördelningen av kvinnor och män i ledande ställning i företagen. Utskottet
anser sig emellertid inte böra ta ställning till på vilket sätt och i vilken regi
informationen skall samlas in. Utskottet utgår bl.a. från att frågan kan
komma att aktualiseras inom ramen för det jämställdhetsarbete som bedrivs
inom SAF. Med hänvisning härtill avstyrks motion A819 i denna del.
AU 1987/88:9
25
Hemställan
AU 1987/88:9
Utskottet hemställer
1. beträffande förutsättningarna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A817 yrkande 1,
2. beträffande jämställdhetsarbete i skolan
att riksdagen avslår motion 1986/87:A817 yrkande 2,
3. beträffande redovisning av konsekvenserna för jämställdheten
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 9,
4. beträffande jämställdhet bland män
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 12,
5. beträffande samhällsplaneringens betydelse för jämställdhet m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:A819 yrkandena 1 och 8,
6. beträffande utredning med syfte att skärpa jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 5 i motsvarande
del,
7. beträffande komplettering av jämställdhetslagen med skydd mot
trakasserier för den som använder sig av lagen
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A232 yrkande 2, 1986/
87:A810, 1986/87:A812, 1986/87:A813 yrkande 5 i motsvarande del
och 1986/87:A819 yrkande 3,
8. beträffande köns diskriminerande trakasserier i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A819 yrkande 2,
9. beträffande ökad kvinnorepresentation i arbetsdomstolen
att riksdagen avslår motion 1986/87:A729,
10. beträffande parlamentariskt inflytande över jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1986/87: A809,1986/87: A813 yrkande
11 och 1986/87:A819 yrkande 5,
11. beträffande ansvaret för det statliga jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A814,
12. beträffande minister för kvinnopolitiska frågor
att riksdagen avslår motion 1986/87:A807 yrkande 3,
13. beträffande utvärdering av den nya tekniken
att riksdagen avslår motion 1986/87:A257 yrkande 3,
14. beträffande uppvärdering av traditionella kvinnoyrken
att riksdagen avslår motion 1986/87:A239 yrkande 6,
15. beträffande treårsprogram för projektverksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 4,
16. beträffande manliga chefers syn på kvinnan i samhället
att riksdagen avslår motion 1986/87:A804,
17. beträffande meritvärdering för vård av egna barn
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A707 yrkande 2 och 1986/
87:A716 i motsvarande del,
18. beträffande kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet
och behov
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 10,
19. beträffande särskilt stöd till kvinnliga företagare
att riksdagen avslår motion 1986/87:A206 yrkande 10,
20. beträffande egenföretagande och entreprenadverksamhet
att riksdagen avslår motion 1986/87:A801 yrkande 1,
21. beträffande åtgärder för en mindre könssegregerad utbildning
och arbetsmarknad
att riksdagen avslår motion 1986/87 :A806,
22. beträffande beredskapsarbeten inom icke-traditionella yrkesområden
att
riksdagen avslår motion 1986/87:A206 yrkande 9,
23. beträffande ungdomslagen som jämställdhetsinstrument
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 1,
24. beträffande behovet av kvinnliga förebilder i arbete och utbildning
att
riksdagen avslår motion 1986/87:A257 yrkande 2,
25. beträffande deltidsarbetandes villkor
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A206 yrkande 6 och 1986/
87:A801 yrkande 2,
26. beträffande länsvisa särredovisningar av kvinnors villkor på
arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A206 yrkande 1 och 1986/
87:A802,
27. beträffande särredovisningar inom arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken
av kvinnors villkor
att riksdagen avslår motion 1986/87:A206 yrkande 5,
28. beträffande särskilda utbildningsinsatser för unga kvinnor i
skogslän
att riksdagen avslår motion 1986/87: A206 yrkande 7,
29. beträffande utvärdering av kvoteringsregeln och utbildningsprogram
för kvinnor
att riksdagen avslår motion 1986/87:A206 yrkande 12,
30. beträffande kvinnornas betydelse för utveckling av landsbygden
att riksdagen avslår motion 1986/87:A819 yrkande 6,
31. beträffande uppsökande verksamhet hos arbetslösa kvinnor i
glesbygd
att riksdagen avslår motion 1986/87:A206 yrkande 8,
32. beträffande stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland
att riksdagen avslår motion 1986/87:A495 yrkande 3,
33. beträffande jämställdhet i statsförvaltningen
att riksdagen lägger till handlingarna punkt 5 i bilaga 2 till proposition
1986/87:100,
34. beträffande tidsbestämda mål för jämnare fördelning av kvinnor
och män på statliga chefstjänster
att riksdagen avslår motion 1986/87:A813 yrkande 7,
35. beträffande kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer
att riksdagen avslår motionerna 1986/87:A807 yrkande 2, 1986/
87:A813 yrkande 8 och 1986/87:K112 yrkande 8,
36. beträffande jämn könsfördelning pä alla beslutsnivåer
att riksdagen avslår motion 1986/87:A807 yrkande 1,
AU 1987/88:9
27
37. beträffande statistisk utredning av fördelningen av kvinnor och
män i ansvarig ställning inom industrin
att riksdagen avslår motion 1986/87:A819 yrkande 7.
Stockholm den 24 november 1987
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Lahja Exner (s), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Sonja Rembo (m), Kersti Johansson (c), Sven Lundberg (s), Johnny
Ahlqvist (s), Sigge Godin (fp), Monica Öhman (s), Ingrid Hemmingsson (m)
och Karl-Erik Persson (vpk).
Reservationer
1. Förutsättningarna för jämställdhetsarbetet m.m. (mom. 1
och 2)
Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1986/87: A817 av Alf Wennerfors m.fl. (m) kan varken
män eller kvinnor betraktas som ett kollektiv. Människosynen bör utgå från
individen. Det som förenar kvinnor i dag är emellertid att de fortfarande
saknar inflytande inom stora delar av vårt samhälle. Det gäller inom såväl
politik som näringsliv och organisationsliv.
Föga eller inget har gjorts för att skapa tillfredsställande möjligheter för de
enskilda människorna att praktiskt klara av den dubbla eller tredubbla
uppgiften att kombinera familjeansvar med yrkesarbete och andra uppgifter i
samhället. Framför allt har detta lett till att kvinnornas situation blivit
kluven.
Kvinnornas arbetsmarknad och ställning i samhället präglas i dag i lika hög
utsträckning som tidigare av deras ställning i hemmet. Genom industrisamhällets
värderingar och den tekniska utvecklingen, som har förenklat arbetet,
har kvinnors traditionella arbete i hemmet kommit att nedvärderas. I likhet
med motionärerna anser utskottet att respekt för kvinnors traditionella
arbetsuppgifter är en förutsättning för att kvinnor skall få uppskattning på
arbetsmarknaden. Då kan kvinnors arbetsuppgifter komma att eftertraktas
av män som nu är låsta i sina traditionella yrkesroller, och kvinnor våga söka
sig till för dem ovanligare arbetsuppgifter.
Inom den offentliga sektorn har på sistone en tilltagande personalflykt
inom traditionellt manliga yrken kunnat noteras. Detta gäller bl.a. yrkesmilitärer,
skatteexperter, domstolsjurister m.fl. De går över till näringslivet som
AU 1987/88:9
28
har en mera flexibel lönesättning och som förstår att uppskatta sådana
nyckelgruppers kunnighet och oumbärlighet. Detta har så småningom satt
press också på de statliga arbetsgivarna. Ett viktigt skäl till att de offentliga
monopolen bör brytas är att ett effektivt samhälle förutsätter konkurrens
även inom de monopoliserade sektorerna. Utskottet tillstyrker mot den
angivna bakgrunden motion A817 i aktuell del.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 6 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
För att uppnå ett mera jämställt samhälle krävs att särskilda ansträngningar
görs inom skolans område. Forskningen har visat på en dold diskriminering
i skolan därigenom att pojkarna får större uppmärksamhet på lektionerna
och flickorna ”lär sig” att inte framhäva sig själva. Flickorna får därför en
bristande tilltro till den egna förmågan. Utskottet vill i detta sammanhang
betona att det är skolans uppgift att tillsammans med föräldrarna få flickorna
att förstå värdet av goda kunskaper och en god utbildning och vikten av att
kunna försörja sig själv.
Det behövs även särskilda insatser för att stimulera kvinnor att välja
forskarutbildning. Här kan noteras att det har blivit goda resultat när de
kvinnliga forskarna informerat om sin verksamhet för kvinnliga studerande
på grundnivå.
Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A817 i aktuell del bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förutsättningarna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A817 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande jämställdhetsarbete i skolan
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A817 yrkande 2 som sin
mening ger regingen till känna vad utskottet anfört.
2. Redovisning av konsekvenserna för jämställdheten (mom.
3)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som framförs i folkpartiets
motion A813. Det är angeläget att man väger in jämställdhetsaspekten i
utredningar och i samband med de politiska besluten, inte minst i fråga om de
ekonomiska besluten.
Den ekonomiska politikens betydelse för jämställdheten är uppenbar.
Olika stabiliseringspolitiska åtgärder får exempelvis olika konsekvenser för
kvinnor och män genom att arbetsmarknaden är könsuppdelad. En nedskärning
av offentlig service, utan motsvarande åtgärder för expansion av privat
service, drabbar kvinnor i dubbel bemärkelse. För det första minskar
kvinnornas arbetsmarknad i omfattning. För det andra blir det kvinnor som
genom hemarbete får ta över de arbetsuppgifter som skärs bort.
4 Riksdagen 1987/88.18 sami. Nr 9
AU 1987/88:9
29
Rättelse: S. 43 har tillkommit
Med hänsyn till vikten av att jämställdhetsfrågorna beaktas i den
ekonomiska politiken finns det anledning att ålägga utredningar och
kommittéer som föreslår åtgärder på det ekonomisk-politiska området att
också redovisa eventuella konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor
och män. Vidare bör enligt utskottets uppfattning en kontinuerlig utvärdering
göras av de ekonomiska åtgärdernas och den ekonomiska utvecklingens
betydelse för jämställdheten.
Utskottet tillstyrker med andra ord förslaget i motion A813 vad gäller en
redovisning av konsekvenserna för jämställdheten av ekonomisk-politiska
åtgärder. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört i dessa
hänseenden.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande redovisning av konsekvenserna för jämställdheten
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A813 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Jämställdhet bland män (mom. 4)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att män både uppmuntras att
ta pappaledigt och att utnyttja möjligheterna till förkortad arbetstid. Mycket
talar emellertid för att det fortfarande finns ett avsevärt motstånd mot
pappaledighet i arbetslivet, särskilt på den privata arbetsmarknaden. Här har
bl.a. JämO en viktig uppgift. Riksförsäkringsverkets kampanj om pappaledigheten
var ett positivt steg som bör följas av fler. Som framhålls i motion
A813 (fp) är det betydelsefullt att de offentliga arbetsgivarna föregår med
gott exempel.
Mot bakgrunden av de ovan angivna problemen bör arbetsgivarverket få i
uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stimulera till en friare mansroll.
Exempelvis kan mansrollsfrågorna tas upp i den statliga chefsutbildningen.
En attitydundersökning bland chefer i statsförvaltningen skulle kunna
genomföras liksom en kartläggning av de hinder som möter män som vill ta
pappaledighet.
Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär att motion A813 i
denna del tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4; beträffande jämställdhet bland män
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A813 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1987/88:9
30
4. Samhällsplaneringens betydelse för jämställdhet m.m.
(mom. 5)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A819 (c) är det viktigt att samhällsplaneringen
skapar förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män. Byggnadslagstiftning
och boendeplanering måste vara utformade så att möjligheter till
jämställdhet kan uppnås. Utgångspunkten måste vara att både kvinnor och
män skall ha möjlighet att förvärvsarbeta. De bästa förutsättningarna för
jämställdhet ges av väl fungerande lokalsamhällen, oavsett hur man i olika
familjer fördelar sin tid mellan förvärvsarbete och familjeliv.
Samhällsplaneringen måste vidare, om jämställdhet skall uppnås, syfta till
en balanserad utveckling inom landet som helhet, inom olika regioner och
inom de enskilda kommunerna. Utskottet delar därför uppfattningen att en
kraftfull regionalpolitik är ett viktigt medel för jämställdhet.
Ett jämställt samhälle förutsätter att familjerollen är lika viktig som
yrkesrollen och att föräldrarollen måste kombineras med försörj arrollen.
Därför delar utskottet motionärernas uppfattning att ett av familjepolitikens
mål är att underlätta för båda föräldrarna att förena förvärvsarbete med barn
och familjeliv. Regeringen bör ges till känna vad utskottet anfört med
tillstyrkan av motion A819 i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande samhällsplaneringens betydelse för jämställdhet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A819 yrkandena 1 och 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Utredning med syfte att skärpa jämställdhetslagen (mom. 6)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
hälsar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet är enligt
utskottets mening en viktig förutsättning för att stärka kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden.
Som lagen nu är skriven får den person som missgynnats på grund av kön
rätt till ideellt skadestånd. Däremot får hon eller han inte rätt till det tvisten
egentligen gäller, nämligen tjänsten. På den statliga arbetsmarknaden är
denna fråga delvis löst genom besvärsrätt. Så är också fallet i vissa
kommuner. För större delen av arbetsmarknaden är detta problem emellertid
olöst.
En annan begränsning i lagstiftningen är att JämO i dag inte har några
möjligheter att bevaka kravet på aktiva åtgärder för jämställdhet på de delar
av arbetsmarknaden där jämställdhetsavtal gäller. Lagen bör ändras på
denna punkt. Vidare visar JämO:s undersökning om sexuella trakasserier på
allvarliga missförhållanden på arbetsplatserna.
AU 1987/88:9
31
Utskottet har konstaterat att arbetsmarknads- och jämställdhetsministem
har aviserat en allmän utvärdering av jämställdhetslagen. Utskottet anser
emellertid - mot bakgrunden av de allvarliga problemen - att det behövs en
grundlig översyn av lagstiftningen. Därför tillstyrker utskottet förslaget i
motion A813 (fp) att hithörande frågor blir föremål för utredning med sikte
på att skärpa lagstiftningen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utredning med syfte att skärpa jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A813 yrkande 5 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Ökad kvinnorepresentation i arbetsdomstolen (mom. 9)
Charlotte Branting (fp), Sigge Godin (fp) och Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och på s. 12 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:
År 1979 infördes lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet. Många anmälningar om könsdiskriminering kommer årligen in
till JämO, som i sin tur driver åtskilliga fall vidare till arbetsdomstolen. I
diskrimineringsfall men även i andra ärenden är det därför väsentligt att
kvinnor är företrädda i arbetsdomstolen.
Statistiken från 1 juli 1987 visar att endast tre av arbetsdomstolens 22
ledamöter var kvinnor. Av de 57 ersättarna var endast 12 kvinnor. Eftersom
mäns och kvinnors erfarenhet av arbetslivet, bl.a. beroende på den starkt
könsuppdelade arbetsmarknaden, skiljer sig åt, är det enligt motion A729
(vpk) viktigt att förändra den nära nog totala mansdominansen i arbetsdomstolen.
En jämnare könsfördelning i arbetsdomstolen är också välmotiverad
med hänsyn till kvinnornas andel på arbetsmarknaden. Även folkpartiet
påvisar i motion A813 att könsfördelningen i arbetsdomstolen är mycket
ojämn.
Regeringen bör ges till känna vad utskottet anfört med tillstyrkan av
motion A729 (vpk).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ökad kvinnorepresentation i arbetsdomstolen
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A729 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1987/88:9
32
7. Parlamentariskt inflytande över jämställdhetsarbetet (mom.
10)
Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja
Rembo (m), Kersti Johansson (c), Sigge Godin (fp) och Ingrid Hemmingsson
(m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna A809, A813 och A819 i aktuella delar bör
organisationen av jämställdhetsarbetet effektiviseras. En stor brist i dag är
att det inte finns någon naturlig punkt i organisationen där man har det
samlade ansvaret för informations-, kontakt- och opinionsbildande verksamhet.
En annan brist är att parlamentarikernas kunskaper och engagemang i
jämställdhetsfrågor inte tas till vara tillräckligt. I den nuvarande arbetsformen
ges inte parlamentarikerna tillräckliga möjligheter att på idé- och
beredningsstadium påverka utvecklingen.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna om ett ökat parlamentariskt
inflytande över jämställdhetsarbetet, exempelvis genom en parlamentariskt
sammansatt jämställdhetskommitté. Det anförda, som bör ges regeringen
till känna, innebär att motionerna A809, A813 och A819 i aktuella delar
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande parlamentariskt inflytande över jämställdhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A809, 1986/87:A813
yrkande 11 och 1986/87: A819 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
8. Minister för kvinnopolitiska frågor (mom. 12)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
regeringens” och slutar på s. 14 med ”motion A807” bort ha följande
lydelse:
Som anförs i motion A807 finns bestående brister i dagens jämställdhetspolitik.
En brist är att den rådande samhällsbilden med bl.a. jämställdhetsorganisationen
ger sken av en jämställdhet som inte finns i verkligheten. Ett
exempel är att arbetsmarknads- och jämställdhetspolitik går åt ett håll och
familjepolitiken åt ett annat. Andra förhållanden som hämmar jämställdhetssträvandena
är kvinnornas brist på tid, makt och inflytande. Som nämns
på annan plats i betänkandet har detta även samband med nedskärningarna i
den offentliga sektorn.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion
A807 om tillsättning av en särskild minister för kvinnopolitiska frågor.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande minister för kvinnopolitiska frågor
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A807 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1987/88:9
33
9. Utvärdering av den nya tekniken (morn. 13)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 sorn börjar med ”Såsom
utskottet” och slutar med ”motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Den tekniska utvecklingen har gjort datorerna snabbare och effektivare. I
arbetslivet kommer detta inte bara att betyda en ökad möjlighet att
automatisera. Alla bedömare är också överens om att den nya tekniken
kommer att medföra arbetslöshet. Många av de arbetsuppgifter som ofta
utförs av kvinnor kommer att försvinna. Som framhålls i motion A257 (vpk)
innebär detta att kvinnorna - både de som har arbete och de som står utanför
arbetsmarknaden - kommer att få allt svårare på arbetsmarknaden. Även i
hemmen gör datorerna sitt intåg vilket får konsekvenser bl.a. i form av nya
kvinnoarbetsplatser i hemmen. Ur kvinnosynpunkt kan den nya tekniken
innebära en ny isolering av kvinnorna. Därtill finns möjligheten att krav ställs
på kvinnorna att vid sidan av arbetet svara för vård av gamla och barn.
För att kunna styra den nya informationstekniken bör en utvärdering göras
utifrån de perspektiv som här har skisserats. Utvärderingen bör bl.a. omfatta
en analys av de möjligheter och de risker den nya tekniken medför för
kvinnors liv och arbete.
Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A257 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande utvärdering av den nya tekniken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A257 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Uppvärdering av traditionella kvinnoyrken (mom. 14)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Liksom
motionärerna” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A239 (vpk) finns merparten av de förvärvsarbetande
kvinnorna inom arbetsområden som bygger på service, vård och omsorg.
Kvinnor är i stor utsträckning kommunal- eller landstingsanställda och
arbetar ofta inom hälso- och sjukvård, socialvård och undervisning. Just
dessa delområden inom den offentliga sektorn har haft en kraftig expansion
de senaste decennierna. Parallellt med denna expansion har många kvinnor
börjat förvärvsarbeta. På senare år har den offentliga sektorn slutat att växa.
Detta innebär dels att den tradionella kvinnoarbetsmarknaden minskar, dels
att den sociala service som är en förutsättning för det kvinnliga förvärvsarbetet
försämras.
Liksom motionärerna finner utskottet att kvinnornas omsorgsarbete är en
samhällsnyttig verksamhet som bör byggas ut och inte stramas åt. Det finns
fortfarande köer för daghemsplats, sjukvård och äldreomsorg. En planerad
utbyggnad av dessa delar av den offentliga sektorn har stora fördelar: dels
skapas arbetstillfällen, dels tillfredsställs nu eftersatta behov.
AU 1987/88:9
34
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A239 i aktuell
del.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande uppvärdering av traditionella kvinnoyrken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A239 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Uppvärdering av traditionella kvinnoyrken (mom. 14,
motiveringen)
Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Sigge
Godin (fp) och Ingrid Hemmingsson (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 14 som börjar med ”Liksom motionärerna” och slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:
Kvinnornas arbetsmarknad domineras av yrken inom vård och omsorg
som är ett utflöde av kvinnors traditionella arbete i hemmet. Därigenom har
också kvinnodominerade yrken kommit att få en svag ställning på arbetsmarknaden.
Ett led i jämställdhetsarbetet är därför att uppvärdera detta
arbete.
Att den offentliga sektorn inte kan växa längre innebär inte att det saknas
efterfrågan på de tjänster som i dag produceras inom den offentliga sektorn
och till stor del av kvinnor. Efterfrågan finns men reglerna inom vård och
omsorg är så utformade att de privata alternativen inte kan konkurrera med
de offentliga på lika villkor. Sådana företagsetableringar, där ofta kvinnor
engagerar sig, t.ex. daghem och vårdhem, försvåras därigenom.
Om de offentliga monopolen bryts och privata initiativ släpps in på
områden som vård och omsorg m.fl. kan kvinnornas kreativitet komma hela
samhället till godo genom nyföretagande på dessa områden.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A239 i denna
del.
12. Manliga chefers syn på kvinnan i samhället (mom. 16)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion A804” bort ha följande lydelse:
Fördomar på grund av slentrian och manschauvinism är djupt rotade inte
bara på gamla väletablerade företag och inom myndigheter. De bärs vidare
också av männen på helt nya företag inom den statliga sektorn. Utskottet
utgår från att jämställdhetsinformation ges såväl inom myndigheter som
inom statliga företag för att patriarkaliska synsätt skall försvinna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande manliga chefers syn på kvinnan i samhället
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A804 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1987/88:9
35
13. Meritvärdering för vård av egna barn (mom. 17)
AU 1987/88:9
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör familjepolitiken utformas så att familjernas
valfrihet kan kombineras med jämställdhet mellan kvinnor och män. Den
förälder som väljer att korta ner sin arbetstid för barnens skull bör inte därför
få ett försämrat socialt skydd. Arbete med barnen under småbarnsperioden
bör ge ATP-poäng och ligga till grund för sjukersättning och framtida
pensionsmöjligheter.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A707 vad gäller meritvärdering
av barnavårdande tid i hemmet vilket bör ges regeringen till känna.
Utskottets förslag innebär att motsvarande krav i motion A716 i huvudsak
kan anses vara tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande meritvärdering för vård av egna barn
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A707 yrkande 2 och
1986/87:A716 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
14. Kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och
behov (mom. 18)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Med tanke på nyföretagandets viktiga roll för marknadsekonomin har hela
samhället intresse av att såväl kvinnors som mäns kreativitet tas till vara. För
kvinnor har detta särskild betydelse när deras traditionella arbetsmarknad
inom den offentliga sektorn sviktar.
Det går inte att på politisk väg administrera fram ett ökat nyföretagande.
Men det går att minska byråkatin, förbättra företagsklimatet, undanröja
hinder som offentliga monopol samt förbättra stödet och rådgivningen med
särskild inriktning på kvinnor. Utvecklingsfondernas målgrupper bör utvidgas
och omfatta även tjänstesektorn.
Beträffande det kvinnliga företagandet finns det emellertid stora kunskapsluckor
såväl beträffande vilka företag de driver och det ekonomiska
resultatet därav som beträffande deras eventuella problem och speciella
behov av stöd.
Utskottet tillstyrker mot den angivna bakgrunden förslaget i motion A813
att hithörande frågor blir föremål för kartläggning och översyn.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet
och behov
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A813 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Egenföretagande och entreprenadverksamhet (mom. 20) AU 1987/88:9
Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Sigge
Godin (fp) och Ingrid Hemmingsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion A801” bort ha följande lydelse:
För konsumenternas bästa krävs en ökad valfrihet när det gäller vård och
utbildningsmöjligheter. Detta är ett skäl att bryta de offentliga monopolen.
Ett annat skäl att bryta de offentliga monopolen är att detta möjliggör att
skaparförmåga frigörs och entreprenörsanda uppstår även på dessa områden.
Vidare uppnås att en effektivitetspress sätts även på de statliga
arbetsgivarna. Ett brytande av de offentliga monopolen inom vård och
barnomsorg skulle framför allt ge kvinnorna stora möjligheter till egenföretagande
och entreprenadverksamhet. Det skulle också vidga kvinnors
arbetsmarknad i och med att friheten att välja mellan att söka anställning i
enskild eller offentlig verksamhet skulle öka. Ett brytande av de offentliga
monopolen innebär därför att kvinnornas erfarenheter bättre kan tillvaratas
och att deras kreativitet och initiativförmåga får större möjligheter att
komma till sin rätt.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A801 i denna
del. Utskottets förslag innebär även att folkpartiets - i annat sammanhang
framförda - krav på detta område tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande egenföretagande och entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A801 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Ungdomslagen som jämställdhetsinstrument (mom. 23)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Statistik från ungdomslagen visar att fler flickor än pojkar arbetar i
ungdomslag. Med hänvisning till vikten av att bredda flickornas arbetsmarknad
bör ungdomslagen kunna erbjuda flickor också sådana arbetsuppgifter
som avviker från traditionella könsrollsmönster. Detta innebär att ungdomslagen
i högre grad måste förekomma utanför den offentliga sektorn.
Utskottet anser att ungdomslagen i betydligt större utsträckning än hittills
bör användas som jämställdhetsinstrument och föreslår att det ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande ungdomslagen som jämställdhetsinstrument
att riksdagen med bifall till motion 1986/87: A813 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
37
17. Behovet av kvinnliga förebilder i arbete och utbildning
(mom. 24)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A257 (vpk) är de unga kvinnorna tveksamma inför
framtiden och deras yrkesval innebär därför problem. För att de skall kunna
öka sin självrespekt måste arbetet för jämlikhet och jämställdhet genomsyra
hela skolvärlden från förskola till högskola. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det i dag finns ett behov av kvinnliga kämpande
förebilder i utbildningsvärlden och i arbetslivet.
Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A257 bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande behovet av kvinnliga förebilder i arbete och utbildning
att
riksdagen med bifall till motion 1986/87:A257 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Kvinnornas betydelse för utveckling av landsbygden (mom.
30)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
En aktiv regionalpolitik är, som framhålls i motion A819 (c), ett viktigt led
i jämställdhetsarbetet. Skillnaderna i kvinnors förvärvsfrekvens mellan
storstadsområdena och glesbygder är stora.
Utskottet vill betona att kvinnor kan utgöra en aktiv del i en landsbygdsutveckling.
Med tanke på det internationella landsbygdsåret är det av stor vikt
att regeringen tar initiativ till planeringen av särskilda landsbygdsprojekt.
Många länsstyrelser har avsatt regionala utvecklingsmedel för särskilda
kvinnoprojekt. Även utvecklingsfonderna bör emellertid få möjligheter att
använda statliga medel för verksamheter som syftar till landsbygdsutveckling.
Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär att motion A819 i
aktuell del tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande kvinnornas betydelse för utveckling av landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A819 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
AU 1987/88:9
38
19. Tidsbestämda mål för jämnare fördelning av kvinnor och
män på statliga chefstjänster (mom. 34)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 sorn börjar med ”Det är” och
slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i folkpartiets motion A813 att
det är angeläget att flera kvinnor rekryteras till chefstjänster.
Enligt statistiska centralbyråns uppgifter är ungefär en tredjedel av alla
chefer i Sverige kvinnor. Den privata sektorn ligger dock avsevärt sämre till
än den offentliga. Bland höga chefer är representationen sämre än på lägre
nivåer.
Fler kvinnor i ledningen på statliga myndigheter och enskilda företag
betyder fler synpunkter och ett bättre beslutsunderlag - och därmed bättre
resultat.
Med det anförda har utskottet ställt sig bakom förslaget i motion A813 om
tidsbestämda mål för jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga
chefstjänster.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande tidsbestämda mål för jämnare fördelning av kvinnor
och män på statliga chefstjänster
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A813 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer (mom. 35)
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Sorn
utskottet” och på s. 25 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion A813 (fp) är en ökad kvinnorepresentation i såväl
utredningar som beslutande organ en central uppgift i jämställdhetsarbetet.
Flera faktorer talar för en jämn könsfördelning bland beslutsfattare på alla
nivåer, bl.a. att män och kvinnor har olika erfarenheter och kunskaper om
olika delar av samhällslivet. Även principiella argument pekar i samma
riktning. En väl fungerande representativ demokrati förutsätter att politikerna
är representativa för sin väljarkår. En reell jämställdhet mellan könen
förutsätter att kvinnors och mäns möjligheter att påverka samhällsutvecklingen
är likartade.
De politiska organisationerna måste själva ta ansvar för en jämn könsfördelning.
I statliga utredningar ligger andelen kvinnor fortfarande på ca 17 %
enligt 1986 års kommittéberättelse. Det bör vidare noteras att arbetsmarknadens
parter, särskilt arbetsgivarorganisationerna, i mycket liten utsträckning
nominerar kvinnor till poster i myndighetsstyrelserna. I statsförvaltningen,
lika väl som i kommittéväsendet, är det emellertid anmärkningsvärt att även
den grupp som representerar staten domineras av män i högre utsträckning
än t.ex. gruppen partiföreträdare.
AU 1987/88:9
39
Mot denna bakgrund anser utskottet att det är nödvändigt att skärpa
insatserna för en ökad kvinnorepresentation genom följande åtgärder:
1. Andelen kvinnor på de poster inom förvaltningen och kommittéväsendet
som regeringen rekryterar helt på egen hand måste ökas. Tidsbestämda
mål bör sättas upp.
2. Riksdagen bör av regeringen begära en årlig redovisning av kvinnorepresentationen
såväl i kommittéväsendet som i central och regional statsförvaltning.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med tillstyrkan av
motion A813 i denna del. Utskottets förslag innebär att syftet i motionerna
A807 och Kl 12 i aktuella delar i huvudsak blir tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A813 yrkande 8 samt med
anledning av motionerna 1986/87:A807 yrkande 2 och 1986/87:K112
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
21. Kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer (mom. 35)
Karl-Erik Persson (vpk) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Sorn
utskottet” och på s. 25 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Kvinnorna måste få inflytande och makt på samhällets alla områden. De i
stor utsträckning könsneutrala principerna i den officiella jämställdhetspolitiken
stämmer inte alls med den föga könsneutrala ekonomiska och sociala
verkligheten för kvinnor resp. män. Visserligen kan inte kvinnoförtryck
avskaffas genom riksdagsbeslut, men en rättvis representation av kvinnor
och män i statliga styrelser och kommittéer skall ses som en förutsättning för
att skapa lika villkor mellan könen. Utskottet anser därför att lagstiftning bör
tillgripas för att få till stånd nominering av en man och en kvinna till alla
uppdrag i statliga styrelser, expertuppdrag, kommittéer etc. Därtill krävs
direkta föreskrifter om att partierna vid nominering till verksstyrelser skall
nominera lika många kvinnor som män.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med tillstyrkan av
motionerna A807 och Kl 12 i aktuella delar. Utskottets förslag innebär att
motion A813 i aktuell del i huvudsak blir tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:A807 yrkande 2 och
1986/87:K112 yrkande 8 samt med anledning av motion 1986/87: A813
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
AU 1987/88:9
40
22. Jämn könsfördelning på alla beslutsnivåer (mom. 36)
Karl-Erik Persson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Vad gäller kvinnors makt och inflytande pekar en rad studier på att
kvinnor inte finns där makten finns. Som framhålls i motion A807 (vpk)
stängs kvinnor särskilt ute från sådana positioner som är mindre synliga och
inte omfattas av demokratiska principer. Det finns dock tecken som tyder på
att kvinnor får möjligheter att påverka om de utgör åtminstone 30-40 % av
en hel församling. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet i likhet med
motionärerna att riksdagen bör uttala sig för en jämn könsfördelning på alla
beslutsnivåer.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande jämn könsfördelning pä alla beslutsnivåer
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A807 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Statistisk utredning av fördelningen av kvinnor och män i
ansvarig ställning inom industrin (mom. 37)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
ifrågasätter” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Mot den bakgrunden att kvinnornas representation i statliga styrelser och
kommittéer nu har kartlagts - och åtgärder är att förutse - anser utskottet att
det är dags att undersöka kvinnorepresentationen inom näringslivet. Ett
statistiskt material som belyser fördelningen av kvinnor och män i ansvarig
ställning inom industrin är en förutsättning för att kunna förbättra kvinnornas
position.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande statistisk utredning av fördelningen av kvinnor och
män i ansvarig ställning inom industrin
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:A819 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Treårsprogram för projektverksamhet (mom. 15)
Bengt Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Sigge
Godin (fp) och Ingrid Hemmingsson (m) anför:
Som framhålls i motion A813 behövs en fortsatt projektverksamhet för att
förbättra kvinnornas villkor i arbetslivet. Oavsett projektens omfattning sker
i dag en årsvis bedömning. Enligt vår uppfattning bör projektverksamheten
ges en mer långsiktig inriktning. Syftet är att säkerställa att projekt som
bedöms vara värdefulla kan planeras på ett samlat sätt även om de är
fleråriga.
AU 1987/88:9
41
2. Meritvärdering för vård av egna barn (mom. 17)
AU 1987/88:9
Charlotte Branting och Sigge Godin (båda fp) anför:
Det är av stor betydelse att barnen får en god omsorg. Vi vill understryka
att oavsett om detta sker i eller utanför hemmet borde vårdinsatsen värderas
på liknande sätt som förvärvsarbete. Vi vill erinra om att det på den statliga
sidan finns vissa möjligheter att tillgodoräkna sig vård av barn som merit vid
anställning. Den förälder som väljer att korta ner sin arbetstid för barnens
skull bör därför inte få ett försämrat socialt skydd.
3. Ungdomslagen som jämställdhetsinstrument (mom. 23)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Enligt nuvarande regler skall arbete i ungdomslag i första hand utföras hos
offentliga arbetsgivare, men under vissa förutsättningar kan ungdomar även
placeras hos enskilda arbetsgivare.
Möjligheterna att låta ungdomarna utföra arbete åt enskilda arbetsgivare
bör enligt vår mening utökas. Eftersom det tillfälliga arbetet är ett led i de
ungas utbildning bör ungdomslagen i större utsträckning än hittills kunna
användas som jämställdhetsinstrument.
42
Konstitutionsutskottets yttrande
1986/87:13 y
över del av motion om ledning av den statliga
förvaltningen
Till arbetsmarknadsutskottet
I yttrandet behandlas motion 1986/87:K112 yrkande 8, väckt med anledning
av proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. I
yttrande till konstitutionsutskottet har arbetsmarknadsutskottet (AU 1986/
87:3 y) föreslagit att yrkandet överlämnas dit för att kunna behandlas hösten
1987 tillsammans med andra jämställdhetsfrågor. Konstitutionsutskottet har
beslutat överlämna motionsyrkandet till arbetsmarknadsutskottet med eget
yttrande.
I motion 1986/87:K112 yrkande 8 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om kvinnorepresentation i verksstyrelser. Bl. a. förordas att
regeringen skall ge direkta föreskrifter om att partierna skall nominera lika
många kvinnor som män.
Enligt utskottet är det angeläget att kvinnorepresentationen i verksstyrelserna
ökar. I sista hand ankommer det på regeringen att så sker men även de
nominerande instanserna har ett stort ansvar. Utskottet vill framhålla att
gjorda undersökningar visar att arbetsmarknadsorganisationerna nominerar
kvinnor i mindre utsträckning än de politiska partierna.
Utskottet vill hänvisa till att en särskild utredare (riksdagsledamoten Gerd
Engman) har i uppdrag att lämna förslag till åtgärder för att öka kvinnorepresentationen
i statliga organ. Betänkande i frågan framläggs under maj månad
1987. Utskottet vill också hänvisa till att frågan om jämställdhetsarbetet
inom regeringskansliet behandlas i årets granskningsbetänkande (KU 1986/
87:33).
Stockholm den 5 maj 1987
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove
Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m),
Anita Modin (s), Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i
Värmdö (m), Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk).
Ulla Pettersson (s) och Gunnar Hökmark (m).
AU 1987/88:9
Bilaga
43
gotab Stockholm 1987 13721