om jämställdhet (Betänkande 1986/87:AU5 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1986/87:5

om jämställdhet 1986/87:5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas nio motioner från allmänna motionstiden 1986
om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Utskottet behandlar inledningsvis vissa allmänna jämställdhetsfrågor och
avstyrker därvid motioner om förutsättningarna för jämställdhetsarbetet
(res. m), männens roll i jämställdhetsarbetet samt inriktning och organisation
av forskningen på jämställdhetsområdet (res. fp och c).

Utskottet avstyrker också tre motioner som rör jämställdhetsarbetets
organisation med bl. a. förslag om inrättande av en ny jämställdhetskommitté
med parlamentarisk förankring. Utskottet menar att den nuvarande
organisationen är effektiv. Ytterligare ett organ skulle inte innebära någon
förstärkning av arbetet. Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern
har reserverat sig i denna del.

Avstyrkan är utskottets ståndpunkt också i fråga om en rad motioner som
rör kvinnornas arbetsmarknad. Det gäller bl. a. en handlingsplan för
övergången till informationssamhället, möjligheterna till kvinnligt egenföretagande
och ett treårsprogram för fortsatt projektverksamhet för att
förbättra kvinnornas arbetsmarknad.

Avstyrker gör utskottet också när det gäller en motion om bl. a. kvinnors
möjlighet till egenföretagande (res. m).

Färska undersökningar visar att könsfördelningen på chefstjänster samt i
styrelser och kommittéer på det statliga området är ojämn. Utskottet
avstyrker tre motioner som föreslår åtgärder med anknytning till denna
problematik under hänvisning till att regeringen enligt vad utskottet inhämtat
förbereder åtgärder som syftar till att åstadkomma en annan ordning.
Folkpartiet och centerpartiet har lämnat reservationer i anslutning till detta
avsnitt.

Motionerna

1985/86:A603 av Margareta Winberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en
handlingsplan för övergången till informationssamhället samt att man därvid
särskilt uppmärksammar kvinnors utsatta situation.

1985/86:A604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad

1 Riksdagen 1986187. 18sami. Nr 5

som anförts i motionen om en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
och om organisationen av jämställdhetsarbetet i regeringskansliet,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett treårsprogram
för projektverksamhet i syfte att stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor
och män på statliga chefstjänster,

5. att riksdagen beslutar att begära att regeringen låter utreda frågan om
ändring av vissa angivna regler i jämställdhetslagen,

9. att riksdagen beslutar begära förslag av regeringen om mer kraftfulla
insatser för att stärka kvinnorepresentationen i statliga kommittéer och
andra organ,

13. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om ett forskningsprojekt om olikheterna och deras
betydelse,

14. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utvärdera Jämfos
verksamhet.

Yrkande 10 har behandlats i betänkandet AU 1985/86:10. Yrkandena 8 och
19 behandlas i resp. AU 1986/87:4 och AU 1986/87:6. Övriga yrkanden
behandlas i andra utskott.

1985/86:A605 av Alf Wennerfors m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förutsättningarna för jämställdhet.

Yrkandena 2 och 3 behandlas i betänkandet AU 1985/86:10 samt yrkandena
4 och 5 i betänkandet AU 1985/86:12.

1985/86: A607 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna behovet av en utnämningspolitik för
statsrådsberedning och statsförvaltning som är i överensstämmelse med
jämställdhetslagens anda.

1985/86:A608 av Rosa Östh m. fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser och kommittéer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om männen och jämställdhetsarbetet,

Yrkande 1 behandlas i betänkandet AU 1985/86:11, yrkande 2 i AU
1985/86:13 samt yrkandena 10 och 11 i betänkandet AU 1985/86:10. Övriga
yrkanden behandlas av andra utskott.

1985/86:A707 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om meritvärdering
av barnavårdande tid i hemmet.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1985/86:So604.

AU 1986/87:5

Yrkande 1 behandlas i betänkandet AU 1986/87:6.

1985/86:A710 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utökning av rätten till
tjänstledighet för småbarnsföräldrar och förändring av meritvärdering för
vård av egna barn i enlighet med motionen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1985/86:So606. Den del av
yrkandet som avser tjänstledighet behandlas i betänkandet AU 1986/87:6.

1985/86:A801 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående parlamentarikernas
direkta inflytande på jämställdhetsarbetet.

1985/86:A803 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brytande av offentliga monopol för att ge kvinnorna möjligheter
till egenföretagande, entreprenadverksamhet och en vidgad arbetsmarknad,

3. att riksdagen hos regeringen begär översyn av deltidsarbetandes sociala
villkor.

Yrkande 2 behandlas av utbildningsutskottet och yrkande 4 av arbetsmarknadsutskottet
i betänkandet AU 1986/87:4.

Bakgrund

Inledning

Utskottet behandlade våren 1986 frågor som rörde främst medelsanvisning
för arbetet med jämställdhet (AU 1985/86:10) mellan kvinnor och män i
arbetslivet. I detta sammanhang tas upp kvarvarande yrkanden i jämställdhetsfrågor
i de till utskottet hänvisade motionerna från den allmänna
motionstiden 1986.

Jämställdhetslagen

En central roll i jämställdhetsarbetet intar lagen (1979:1118) om jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet.

Jämställdhetslagen syftar till att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga
om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Lagen innehåller regler om förbud mot könsdiskriminering i form av
missgynnande på grund av kön vid anställning, befordran och utbildning. I
lagen föreskrivs vidare att en arbetsgivare skall vidta aktiva åtgärder för att
främja jämställdhet i arbetslivet. Brott mot lagen kan leda till skadestånd och
andra påföljder. Jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden,
vilka båda tillsätts av regeringen, har att tillse att lagen efterlevs. Vid
rättegång i diskrimineringstvister tillämpas lagen (1974:371) om rättegång i
arbetstvister.

AU 1986/87:5

1* Riksdagen 1986187.18saml. Nr5

Utskottet

AU 1986/87:5

Allmänna jämställdhetsfrågor

Förutsättningarna för jämställdhet behandlas i motion 1985/86: A605 av Alf
Wennerfors m.fl. (m). I motionen anförs att om jämställdhet skall uppnås
måste grundläggande attityder och värderingar förändras. Motionärerna
anser att en nedvärdering skett under lång tid av kvinnors traditionella arbete
i hemmet, vilket motverkat jäm'ikhetssträvandena. Det har endast varit
arbetsprestationer utanför hemmet som har räknats. Detta har undergrävt
kvinnors självkänsla även senare i arbetslivet och har inte stimulerat män att
ta sin del av ansvaret i hemmet. Motionärerna menar att möjlighet måste
finnas att arbeta hemma med barnen i samma utsträckning för män som för
kvinnor samt att det inte är en förutsättning för jämställdhet att både män och
kvinnor arbetar utanför hemmet. Jämställdheten skall enligt motionen
innebära valfrihet för både individen och familjen.

Som utskottet utförligt redovisat, bl. a. i anslutning till behandlingen våren
1985 av frågor som rörde kvinnornas villkor på arbetsmarknaden (prop.
1984/85:130, AU 18, rskr 346), arbetar kvinnor och män i skilda branscher
och yrken, med olika lång arbetstid och olika lön. En framgångsrik
jämställdhetspolitik förutsätter enligt utskottets mening att kvinnornas
villkor på arbetsmarknaden kan förbättras. Ekonomiskt oberoende byggt på
eget förvärvsarbete är nämligen en av de viktigaste förutsättningarna för
jämställdhet mellan män och kvinnor i det mera totala livssammanhanget.
Denna slutsats innebär ingen nedvärdering av det arbete som bedrivs i
hemmen. En väsentlig uppgift i jämställdhetsarbetet är därför att verka för
en arbetsmarknad där kvinnor och män deltar i arbetslivet på lika villkor och
med lika möjligheter. De specifika jämställdhetsåtgärderna (jämställdhetslagen,
den omfattande upplysningsverksamheten och den betydande projektverksamheten)
samt inriktningen av verksamheten inom en rad samhällssektorer
(barnomsorg, utbildning, arbetsmarknadsåtgärder m.m.) är
viktiga inslag i den politiken. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion A605 i aktuell del är mot bakgrund av det anförda inte påkallad.
Motionen avstyrks därför av utskottet.

Männens roll i jämställdhetsarbetet tas upp i motion 1985/86: A608 av Rosa
Östh m.fl. (c). Motionärerna pekar på att ökad jämställdhet leder till en
positiv utveckling också för männen i flera avseenden. Om de ges möjlighet
att mera aktivt delta i jämställdhetsarbetet innebär det t. ex. minskad social
och ekonomisk sårbarhet för män som blir ensamma på grund av skilsmässa,
dödsfall m.m.

En särskild arbetsgrupp (A 1983:B) arbetar med frågor som rör mannens
roll i jämställdhetsarbetet. Den av motionärerna nämnda rapporten utgörs
av ett idéprogram, betecknat Mannen i förändring, som utformats av
arbetsgruppen. Rapporten avlämnades i augusti 1985. För att stimulera till
bred debatt och få underlag till åtgärder har idéprogrammet sänts ut till ett
stort antal myndigheter, organisationer och studieförbund. Särskilda medel
har också avsatts för försöksverksamhet. Den fortsatta handläggningen av
ärendet övervägs för närvarande inom arbetsmarknadsdepartementet. Mot

bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen som därför avstyrks i denna del.

Krav på forskning om jämställdhet förs fram i folkpartiets motion
1985/86:A604. Det påpekas att även om det finns tydliga olikheter mellan
kvinnor och män är det numera få som anser att skillnaderna motiverar
särskilda regler eller åtgärder för alla kvinnor eller alla män. Samtidigt
understryks att det dagligen ges bevis på att genomsnittskvinnan i speciella
situationer reagerar annorlunda än genomsnittsmannen samt att kunskap
saknas om vilken betydelse de fysiska skillnaderna kan ha. Motionärerna
föreslår att forskningen kring denna fråga intensifieras samt att delegationen
för jämställdhetsforskning (Jämfo) får i uppdrag att starta ett forskningsprojekt
härom. I samma motion erinras om att Jämfo nu har varit i verksamhet i
cirka tre år samt att tiden därför är mogen för en utvärdering av delegationens
arbete.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår redan forskningsprojekt som i varje
fall delvis belyser olikheterna mellan kvinnor och män i de avseenden som tas
upp i motion A604. Tilläggas kan att Jämfo nyligen har lagt fram en rapport
över forskningsbehov som det anses vara angeläget att tillgodose. Med
erfarenhet från andra samhällsområden för vilka man tillsatt organ av Jämfos
typ - och med uppgift att initiera forskning - får man utgå från att det
kommer att åtgå en viss tid innan forskningen får avsedd omfattning inom det
förhållandevis nya forskningsområde som jämställdheten utgör. Mot bakgrund
av att Jämfos verksamhet pågått endast under tre år är det inte
meningsfullt att som föreslås i motion A604 nu göra en särskild utvärdering.
Motion A604 avstyrks i refererade delar.

Jämställdhetsarbetets organisation

Ansvaret för jämställdhetsarbetet inom regeringen ligger sedan i höst hos
chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Inom departementet finns ett
jämställdhetssekretariat med uppgift att bereda hithörande frågor. För
samordningen inom regeringens kansli finns en särskild jämställdhetsberedning
med representanter för de olika departementen. Till verksamheten på
regeringsnivå har också knutits ett rådgivande organ, jämställdhetsrådet. I
rådet ingår representanter för de politiska partierna, kvinnoorganisationerna,
arbetsmarknadens parter och folkrörelserna. Dessutom har en särskild
delegation inrättats för att initiera och följa forskning på jämställdhetsområdet,
delegationen för jämställdhetsforskning (Jämfo). Delegationen består
av ett antal forskare jämte företrädare för de politiska partierna.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden skall se
till att jämställdhetslagen efterlevs. JämO skall dessutom också i övrigt
medverka i strävandena att främja jämställdhet i arbetslivet.

En kortfattad utvärdering av jämställdhetsarbetets organisation har
nyligen överlämnats till regeringen.

Det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet behandlas i två
motioner.

AU 1986/87:5

I motion 1985/86: A604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) krävs en starkare
organisation av jämställdhetsarbetet. Detta skulle kunna uppnås om den
jämställdhetskommitté med parlamentarisk förankring som upplöstes av den
socialdemokratiska regeringen hösten 1982 återupprättas. Kommittén bör
ha till uppgift att ansvara för centralt initierade jämställdhetsprojekt,
opinionsbildning samt visst utredningsarbete.

Även i motion 1985/86:A801 av Görel Bohlin (m) argumenteras för ett
ökat parlamentariskt inflytande på jämställdhetsarbetet, dock utan ett direkt
krav på att det skall ske inom en särskild kommitté. Det framhålls att
jämställdhetsarbetet inte är någon politisk stridsfråga även om uppfattningen
om lämpliga metoder kan skilja mellan partierna samt att parlamentarikernas
kunskaper och engagemang bör tas till vara bättre än vad som är möjligt i
nuvarande organisation.

Frågan om jämställdhetsarbetets organisation har varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet under en följd av år. Utskottet har därvid under
senare år konstaterat att den nuvarande organisationen lett till en effektivering
av regeringens jämställdhetsarbete i förhållande till vad som tidigare
gällde. Bl. a. inrättandet av ett särskilt jämställdhetssekretariat inom arbetsmarknadsdepartementet
har inneburit att regeringsarbetet inom det aktuella
området kan bedrivas mera effektivt. Jämställdhetsrådets sammansättning
innebär också att frågorna får en bredare förankring än tidigare. De politiska
partierna är dessutom representerade i delegationen för jämställdhetsforskning.
Utskottet kan för sin del inte se att inrättandet av ytterligare ett organ -även om det hade parlamentarisk förankring - på jämställdhetsområdet
skulle innebära någon förstärkning av arbetet. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna A604 i motsvarande del och A801.

I folkpartiets motion 1985/86: A604 tas upp jämställdhetsarbetets organisation
inom regeringens kansli. Det ifrågasätts i motionen om jämställdhetsfrågorna
i framtiden bör handläggas inom arbetsmarknadsdepartementet.
Motionärerna menar att dessa frågor har en övergripande karaktär, och
ansvaret för dem borde ligga i ett centralt organ, lämpligen statsrådsberedningen.
Härigenom skulle skapas organisatoriska förutsättningar för att ge
jämställdheten en mer framskjuten position i regeringens arbete.

Som utskottet anförde inledningsvis är ökad jämställdhet i arbetslivet en
grundförutsättning för en allmän förbättring av jämställdhet mellan kvinnor
och män. Det är därför naturligt att en tyngdpunkt i jämställdhetsarbetet
inom regeringen har förlagts till arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet
vill därutöver tillägga att det bör ankomma på regeringen att själv bestämma
arbetsfördelningen mellan statsråden i regeringen. Mot denna bakgrund är
utskottet inte berett att ställa sig bakom ett uttalande om jämställdhetsarbetets
organisation inom regeringskansliet av det slag som förs fram i motion
A604. Motionen avstyrks i den delen.

Jämställdhetslagen

Det påpekas i motion 1985/86: A604 (fp) att jämställdhetslagen nu föreskriver
att den som missgynnats enligt lagen har rätt till ideellt skadestånd.
Däremot får vederbörande inte rätt till det som tvisten oftast rör, nämligen

AU 1986/87:5

den sökta tjänsten. Motionärerna menar att detta problem på den statliga
och kommunala arbetsmarknaden delvis löses genom de regler som finns för
tjänstetillsättningar, bl. a. besvärsrätten. De framhåller vidare att även om
det kan finnas skäl för att inte ha samma regler i enskild som offentlig tjänst
finns det anledning att uppmärksamma detta problem. Utredning rörande
hithörande delar av jämställdhetslagen föreslås med sikte på en framtida
lagändring.

Frågan om rätt till anställning för den som blivit diskriminerad genom ett
anställningsbeslut har behandlats av utskottet vid upprepade tillfällen under
senare år. Utskottet har därvid hänvisat till att denna fråga, liksom andra
frågor om rättsliga följder vid diskriminering, övervägdes i samband med
jämställdhetslagens tillkomst (prop. 1978/79:175, AU 39). Det framhölls
därvid att det i de flesta fall skulle medföra svårbemästrade problem att vid
sidan av allmänt skadestånd låta utgå ekonomiskt skadestånd och därmed
även en rätt till själva anställningen. Som ett exempel härpå angavs det fall då
fler än en person blir förbigången vid en anställning. Det skulle då bli
nödvändigt att rättsligt avgöra inte bara den egentliga diskrimineringsfrågan
utan även vilken av de diskriminerade som borde komma i fråga för
anställningen. Domstolen skulle då få karaktären av överprövningsinstans i
tjänstetillsättningsärenden, vilket skulle begränsa arbetsgivarens rätt att fritt
välja medarbetare. En särskild svårighet i sammanhanget är att det på den
privata arbetsmarknaden i princip saknas ett vedertaget normsystem för
meritprövning. Det har också påpekats att en ordning där domstolarna kan
överpröva anställningsbeslut knappast kan fungera parallellt med den
besvärsprocess som nu finns för statliga och kommunala tillsättningsbeslut.

Vidare kan erinras om att en lagstadgad rätt till anställningen skulle kunna
få oönskade följder för tredje man. Den som genom det diskriminerande
beslutet har fått anställningen skulle t. ex. drabbas om beslutet i efterhand
kunde förklaras ogiltigt, i synnerhet om vederbörande lämnat en annan
anställning. Utskottet har i sammanhanget också framhållit att det inte heller
synes möjligt att generellt göra anställningsbeslut villkorade i avvaktan på en
eventuell efterprövning med stöd av jämställdhetslagen. De redovisade
ståndpunkterna äger enligt utskottets mening fortfarande giltighet, varför
det i motion A604 framförda kravet om en översyn av jämställdhetslagen i
dessa hänseenden avstyrks.

Kvinnors arbetsmarknad

SCB har nyligen redovisat en skrift om utvecklingen på arbetsmarknaden
under de senaste 15 åren (Information om arbetsmarknaden 1986:2). Av den
framgår att kvinnornas deltagande i arbetslivet ökat kraftigt under den här
perioden. År 1970 förvärvsarbetade 58 % av kvinnorna i åldrarna 16—64 år.
Motsvarande siffra år 1985 var 77 %. Samtidigt har skillnaden mellan
männens och kvinnornas förvärvsfrekvens minskat och uppgick år 1985 till
endast 7 procentenheter.

Av rapporten framgår vidare att kvinnor och män arbetar inom olika yrken
och branscher. Det kan t. ex. nämnas att hela 55 % av kvinnorna nu arbetar
inom den offentliga sektorn, jämfört med knappt 13 % för männen.

AU 1986/87:5

Flera motioner tar upp frågor som rör kvinnornas arbetsmarknad.

I motion 1985/86: A603 av Margareta Winberg m. fl. (s) krävs en handlingsplan
för övergången till informationssamhället i vilken kvinnornas utsatta
situation särskilt uppmärksammas. Motionärerna ställer i detta sammanhang
en rad frågor som

- vilka arbeten behöver vi i framtiden?

- vad blir innehållet i dessa arbeten?

- vem skall bestämma över utvecklingen av framtidens arbeten och deras

innehåll?

Frågor av det slag som presenteras i motionen behandlades i anslutning till
regeringens proposition (1984/85:130) om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.
Utskottet framhöll då - och har fortfarande samma uppfattning - att
det är mycket angeläget att åtgärder vidtas för att förhindra arbetslöshet,
försämrade arbetsförhållanden och utarmning av arbetsuppgifter i samband
med att ny teknik införs. Här kan erinras om att flera av de projekt som
bedrivs med de särskilt anvisade medlen har sådant syfte. Utskottet vill
emellertid samtidigt, liksom tidigare, framhålla betydelsen av att kvinnornas
traditionella yrkesval ändras och peka på betydelsen av de insatser som görs
för detta, bl. a. på utbildningsområdet. I sammanhanget kan nämnas att den
arbetsgrupp som tidigare aviserats med uppgift att analysera kvinnornas
villkor i samband med industrins förnyelse nu har påbörjat sitt arbete samt att
projekt på kontorsområdet pågår som syftar till att vidga yrkesinnehållet för
kontorsanställda kvinnor genom utbildning kombinerad med förändringar i
arbetets organisation. Utskottet utgår från att regeringen ägnar de hithörande
frågorna fortsatt uppmärksamhet, varför riksdagen inte bör vidta någon
åtgärd med anledning av motionen, som alltså avstyrks.

Folkpartiet framhåller i motion 1985/86:A604 att den projektverksamhet
som bedrivits ett år i taget de senaste åren för att förbättra kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden har åtskilliga värdefulla inslag. Detta arbete
bör därför nu kunna ges en mera långsiktig inriktning. Det föreslås att
riksdagen hos regeringen begär ett treårsprogram för sådan projektverksamhet.

Liksom motionärerna finner utskottet det angeläget att en projektverksamhet
bedrivs som syftar till att förbättra förhållandena på arbetsmarknaden
för kvinnorna m. m. För innevarande budgetår har anvisats 9 milj. kr. för
sådana särskilda jämställdhetsåtgärder. Behovet för detta liksom för andra
ändamål får prövas i den årliga budgetbehandlingen. Utskottet kan inte ge
sitt stöd till den särbehandling i fråga om medelsanvisning till den aktuella
projektverksamheten på det sätt som föreslås i motionen. Motion A604
avstyrks i motsvarande del.

Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) föreslår i motion 1985/
86:A803 att kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egenföretagande och
entreprenadverksamhet genom att de offentliga monopolen bryts. Motionärerna
menar att detta skulle ge kvinnorna stora möjligheter till egenföretagande
inom vård och barnomsorg och på så sätt vidga deras arbetsmarknad.

Utskottet vill först erinra om att andelen kvinnliga företagare har ökat
under senare år. Men fortfarande är endast ca 30 % av alla företagare

AU 1986/87:5

kvinnor. Flertalet kvinnor som etablerat sig som egna företagare återfinns
inom servicesektorn. Det är enligt utskottets mening naturligt att sträva efter
att sprida kvinnligt företagande också till andra delar av näringslivet. De
regionala utvecklingsfonderna fyller en viktig uppgift när det gäller utvecklingen
av mindre och medelstora företag framför allt inom industrin. I vissa
län har särskilda projekt startats som syftar till att stimulera kvinnor att starta
egen verksamhet. Medel från det tidigare nämnda projektanslaget har
använts för att stödja ett projekt som drivs gemensamt av utvecklingsfonderna
i Södermanlands, Stockholms, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens
län. Ett annat exempel på insatser av detta slag är den kvinnliga
företagsskola som startats vid Stiftelsen Centrum för teknologibaserad
affärsutveckling (CENTEK) vid högskolan i Luleå. Det är åtgärder av detta
slag som enligt utskottets mening behövs för att främja kvinnligt företagande.
Förslagen i motion A803 har inte utskottets stöd. Motionen avstyrks av
utskottet.

Samma motionärer tar också upp deltidsarbetandes sociala villkor. De
pekar på deltidsarbetandets stora omfattning och framhåller att många i
denna grupp inte vill arbeta heltid. Deltidsarbetet måste enligt motionärernas
mening uppvärderas och reglerna kring sådant arbete ses över så att de
blir enhetliga.

Utskottet kan, liksom tidigare år då motsvarande yrkande varit aktuellt,
konstatera att de deltidsarbetande successivt har fått en bättre ställning i
fråga om anställnings- och sociala förmåner. Fortfarande gäller dock att de
med kort deltid på vissa punkter har en sämre situation än andra grupper.
Eftersom emellertid flertalet av de kvarstående skillnaderna tillhör det
avtalsreglerade området är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen som därför avstyrks i motsvarande del.

Meritvärderingsfrågor - som också har betydelse för kvinnornas möjligheter
att hävda sig på arbetsmarknaden - tas upp i de två motionerna
1985/86:A707 av Karin Söder m. fl. (c) och 1985/86:A710 av Alf Svensson
(c). För att den som varit hemma för vård av barn inte skall drabbas av
försämrade villkor i arbetslivet föreslås i de båda motionerna att värd av eget
barn skall beaktas vid meritvärdering.

Utskottet vill erinra om att på det statliga området är motionärernas krav
till viss del redan tillgodosett. Enligt en särskild förordning får således den
som haft föräldraledighet från en sådan anställning som vid tillsättningen
beaktas i förtjänsthänseende tillgodoräknas sig denna tid som merit. På det
privata området finns inte några regler om hur olika kvalifikationer skall
värderas eller vilken betydelse som skall tillmätas åberopade meriter för ett
visst arbete. Med den begränsning som jämställdhetslagen ger i fråga om
förbud mot könsdiskriminering råder det således såväl rättsligt som faktiskt
en principiell frihet för arbetsgivare att anställa efter eget gottfinnande.
Enligt utskottets mening saknas därmed de förutsättningar som måste finnas
i form av ett redan etablerat normsystem för att motionärernas förslag skall
kunna få någon reell betydelse. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet de båda motionerna i de aktuella delarna.

AU 1986/87:5

Kvinnor på ledande poster

AU 1986/87:5

Strävan att öka andelen kvinnor i statliga styrelser m. m. har sedan år 1977
kommit till uttryck genom direkta författningsregler i den s. k. jämställdhetsförordningen.
Hösten 1984 tillkom en ny förordning med samma syfte,
förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.

Enligt denna förordning skall en myndighet, när den själv skall ge någon
ett uppdrag inom ett område där det inte råder en i huvudsak jämn
könsfördelning, verka för att göra det möjligt att välja mellan personer av
båda könen om det kan ske inom ramen för sakliga urvalsgrunder. När
myndigheten skall föreslå någon till ett uppdrag skall den enligt samma
förordning föreslå en person av vartdera könet.

Den ojämna könsfördelningen i statliga styrelser m.m. har lett till att
regeringen tillkallat en särskild utredare (dir. 1985:43) med uppgift att
föreslå åtgärder för att öka kvinnorepresentationen i statliga organ. Utredaren
har nyligen avlämnat en kartläggning (Ds A 1986:4) av könsfördelningen
i central och regional statsförvaltning. 1 rapporten dokumenteras ytterligare
att kvinnor är mycket underrepresenterade bland cheferna och i styrelserna
för centrala och regionala myndigheter. Nedanstående tabell, som visar
könsfördelningen i olika funktioner vid centrala myndigheter, har hämtats ur
rapporten.

Könsfördelningen i centrala myndigheter i olika funktioner

Funktion		Kvinnor		Män	Samtliga
	%	(Antal)	%	(Antal)	%	(Antal)
Chefer	6	( 5)	94	( 77)	100	( 82)
Stf. chefer	9	( 6)	91	( 65)	100	( 71)
Styrelseordförande	11	( 9)	89	( 74	100	( 83)
Vice ordförande	7	( 4)	93	( 50)	100	( 54)
Ordinarie ledamöter exkl. ordf.,	vice
ordf. och personalföreträdare	19	(117)	81	(515)	100	(632)
Suppleanter exkl. personalföretr.	23	( 39)	77	(128)	100	(167)
Personalföreträdare ordinarie	25	( 35)	75	(106)	100	(141)
Personalföreträdare suppleanter	34	( 38)	66	( 74)	100	(112)

Ungefär en tredjedel av alla chefer i Sverige i offentlig tjänst är kvinnor
enligt motion 1985/86:A604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Den privata
sektorn ligger enligt motionen avsevärt sämre till. Motionärerna anser att det
inte går att göra någon snabb revolution för att förändra bilden, men de
framhåller att varje år blir ett inte ringa antal chefstjänster lediga och allt fler
kvinnor placeras på vad som betecknas som rekryteringsposter. De menar att
staten måste vara föregångare och föreslår att konkreta tidsbestämda mål
skall sättas upp för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga
chefstjänster.

Det är enligt utskottets mening angeläget att flera kvinnor rekryteras till
chefstjänster och till de befattningar inom myndigheterna som kan leda till
sådana tjänster. Utskottet vill erinra om att arbetsgivare enligt jämställdhetslagen
skall bedriva ett målinriktat arbete för att främja jämställdhet i
arbetslivet. Tidsbestämda mål och i tiden angivna kontrollstationer kan vara
en lämplig metod i ett sådant arbete. Det finns inget hinder för att man inom
ramen för det ordinarie jämställdhetsarbetet sätter upp sådana mål. Med

hänsyn härtill kan det inte anses påkallat med någon åtgärd av det slag som
föreslås i motion A604.

Kvinnornas representation i statliga styrelser och kommittéer tas upp i
motionerna 1985/86:A604 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och 1985/86:A608
av Rosa Östh m.fl. (c). Tillskyndarna av den senare motionen menar att
kvinnorna fortfarande i mycket liten utsträckning är representerade i
nyssnämnda organ samt erinrar om att dessa frågor numera är föremål för
utredning. De framhåller vikten av att denna utredning skyndsamt lägger
fram förslag som bidrar till ökad jämställdhet.

Som utskottet redovisat ovan har den utredare som tillsatts för att föreslå
åtgärder för att öka kvinnorepresentationen i statliga organ nyligen lämnat
ett delbetänkande med en kartläggning av könsfördelningen i central och
regional statsförvaltning. Förslagen om åtgärder för att komma till rätta med
kvinnornas underrepresentation i dessa organ kan väntas till våren 1987. Vid
redovisningen av den nyssnämnda delrapporten meddelade det för jämställdhetsfrågorna
ansvariga statsrådet att regeringen, utan att utredarens
förslag avvaktas, kommer att föreslås vissa ändringar i förordningen
(1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet och kommittéförordningen
(1976:119) för att tydligare markera jämställdhetsaspekterna. Även en
ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning övervägs.

Som synes förbereds redan inom regeringens kansli åtgärder för att
avhjälpa de problem som tas upp i de aktuella motionerna. Några ytterligare
åtgärder med anledning av motionerna A604 och A608 i här behandlade
delar är därför inte påkallade.

Gunnel Jonäng (c) påpekar i motion 1985/86: A607 att könsfördelningen är
särskilt sned inom statsrådsberedningen och departementen där endast ca
15 % av cheferna sägs vara kvinnor. Motionärerna föreslår att regeringen
skall tillämpa en utnämningspolitik för statsrådsberedningen och departementen
som stämmer överens med jämställdhetslagens anda.

Ett ökat antal kvinnor på ledande befattningar i samhället är som utskottet
påpekat i det föregående angelägna mål. Allt fler åtgärder sätts efter hand in
för att uppnå detta. Något särskilt uttalande från riksdagens sida om
jämställdhetsarbetets inriktning inom statsrådsberedning och departement
behövs inte enligt utskottets mening. Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet
att riksdagen avslår motion 1985/86: A605 yrkande 1,

2. beträffande männens roll i jämställdhets arbetet
att riksdagen avslår motion 1985/86:A608 yrkande 4,

3. beträffande forskning om jämställdhet

att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkandena 13 och 14,

4. beträffande parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A604 yrkande 1 i motsvarande
del och 1985/86: A801,

AU 1986/87:5

5. beträffande jämställdhetsarbetets organisation i regeringens kansli
att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkande 1 i motsvarande
del,

6. beträffande utredning om jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkande 5,

7. beträffande handlingsplan för övergången till informationssamhället att

riksdagen avslår motion 1985/86:A603,

8. beträffande treårsprogram för projektverksamhet på jämställdhetsområdet att

riksdagen avslår motion 1985/86: A604 yrkande 3,

9. beträffande kvinnornas möjlighet till egenföretagande
att riksdagen avslår motion 1985/86: A803 yrkande 1,

10. beträffande deltidsarbetandes sociala villkor
att riksdagen avslår motion 1985/86:A803 yrkande 3,

11. beträffande meritvärdering vid vård av eget barn

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A707 yrkande 2 och 1985/
86:A710 yrkande 2 i motsvarande del,

12. beträffande tidsbestämda mål för jämnare könsfördelning på
statliga chefstjänster

att riksdagen avslår motion 1985/86:A604 yrkande 4,

13. beträffande kvinnornas representation i statliga styrelser m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A604 yrkande 9 och 1985/
86:A608 yrkande 3,

14. beträffande utnämningspolitiken i statsrådsberedning och departement att

riksdagen avslår motion 1985/86:A607.

Stockholm den 4 november 1986
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s), Gustav
Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte
Branting (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Lars-Ove
Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s), Sigge Godin (fp), Ingrid Hemmingsson
(m) och Görel Thurdin (c).

AU 1986/87:5

Reservationer

AU 1986/87:5

1. Förutsättningarna för jämställdhet (mom. 1)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86: A605 av Alf Wennerfors m. fl. (m) är respekt
för kvinnors traditionella arbetsuppgifter en förutsättning för att kvinnor
skall få uppskattning på arbetsmarknaden. Då kan kvinnors arbetsuppgifter
komma att eftertraktas av män som nu är låsta i sina traditionella yrkesroller,
och kvinnor våga söka sig till för dem ovanligare arbetsuppgifter. Nedvärderingen
av kvinnornas traditionella arbete i hemmet har styrt politiska beslut
under lång tid och har motarbetet jämlikhetssträvandena. Det är endast
arbetsprestationer utanför hemmet som räknas, även om det är samma
arbetsuppgifter som utförs, t. ex. skötsel av barn.

Som anförs i motionen är familjer olika. Behov och önskemål växlar över
tiden och mellan familjer. Det är inte något tecken på bristande jämställdhet
om en kvinna väljer att stanna hemma en tid för att själv fostra och sköta
barnen i stället för att låta någon annan göra det. Andra kvinnor kan välja att
arbeta utanför hemmet, och familjen finner andra lösningar när det gäller
barnomsorg. Trots den av regeringen redovisade attityden till jämställdhet
försvåras möjligheterna att arbeta utanför hemmet för många genom att
barnomsorgen så gott som enbart bedrivs i offentlig regi. Enskilda initiativ
med alternativa lösningar som är anpassade till de enskilda familjernas behov
kan inte utvecklas på grund av att statsbidragssystemet ensidigt gynnar
barnomsorg i kommunal regi. Utskottet vill här hänvisa till förslag som
moderata samlingspartiet lagt fram i annat sammanhang för att utveckla
alternativa former av barnomsorg.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A605 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A605 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Forskning om jämställdhet (morn. 3)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”refererade delar” bort ha följande lydelse:

För att vi skall få ett bättre underlag för vårt långsiktiga handlande på
jämställdhetsområdet är det angeläget att forskningen i dessa frågor breddas
och byggs ut. Detta är en uppgift för bl. a. delegationen för jämställdhetsforskning
(Jämfo). Ett område som det är angeläget att forska om gäller
skillnader mellan kvinnor och män. Som anförs i motion A604 (fp) ger den

vardagliga verkligheten ständigt bevis på att genomsnittskvinnan i vissa
situationer handlar annorlunda än genomsnittsmannen. Kunskapen om
vilken betydelse de fysiska skillnaderna kan ha är ringa. Som anförs i
motionen är detta ett angeläget forskningsområde. Utskottet delar uppfattningen
att Jämfo bör få i uppdrag att initiera forskning av detta slag.

Med hänsyn till att jämställdhetsforskningen är en mycket angelägen
uppgift finns det också anledning att tillse att den bedrivs i ändamålsenliga
former. För att få underlag för en sådan bedömning bör Jämfos verksamhet
som nu bedrivits i tre år bli föremål för grundlig utvärdering.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslagen i motion A604 som rör
jämställdhetsforskningen. Regeringen bör underrättas om vad utskottet
anfört i dessa hänseenden.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande forskning om jämställdhet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A604 yrkandena 13 och 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté m. m.
(mom. 4)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”och A801” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna A604 (fp) och A801 (m) innebar den
omorganisation av jämställdhetsarbetet som den tillträdande socialdemokratiska
regeringen genomförde hösten 1982 en försvagning av jämställdhetsarbetet.
Framför allt blev informations-, kontaktskapande och opinionsbildande
insatser lidande av den nya ordningen. Utskottet tillstyrker därför
förslaget i motionerna om att en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
ånyo bör tillsättas. Kommittén bör ges i uppdrag att ansvara för
centralt initierade jämställdhetsprojekt, opinionsbildning och annan utåtriktad
verksamhet samt utredningsuppdrag. Det anförda, som bör ges regeringen
till känna, innebär att motion A604 tillstyrks samt att motion A801 i
huvudsak är tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A604 yrkande 1 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1985/86: A801 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1986/87:5

4. Parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté m. m.
(mom. 4)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”och A801” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion A801 (m) är det angeläget att parlamentarikernas
kunskaper och engagemang tas till vara bättre än vad som är möjligt i
nuvarande organisation. En utveckling av jämställdhetsarbetet är bl. a.
beroende av hur delaktiga och informerade alla politiker är. I den nuvarande
arbetsformen ges inte riksdagen tillräckliga möjligheter att på idé- och
beredningsstadium påverka utvecklingen. Den politiska oppositionens kunskaper
tas inte till vara tillräckligt. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med förslag till hur parlementarikernas kunskaper och engagemang
i jämställdhetsfrågorna skall kunna tas till vara på ett bättre sätt.
Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med tillstyrkan av
motion A801. Utskottets förslag innebär att motion A604 blir i huvudsak
tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A801 samt med anledning
av motion 1985/86:A604 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Jämställdhetsarbetets organisation i regeringens kansli
(mom. 5)

Charlotte Branting (fp) och Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”den delen” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening flera skäl att närmare överväga hur
jämställdhetsarbetet skall organiseras inom regeringens kansli. Ett skäl kan
vara det berättigade intresset av att förstärka detta politikområde. Ett annat
skäl kan vara att öka effektiviteten. När det gäller den senare frågan kan
konstateras att jämställdhetsfrågorna nu är splittrade på ett olyckligt sätt
mellan arbetsmarknads- och civildepartementen. Utskottet delar därför det
synsätt som förs fram i motion A604 och som innebär att jämställdhetsfrågorna
som har en övergripande karaktär inte bör vara placerade i något enskilt
fackdepartement utan handhas av statsrådsberedningen. På så sätt skapas
förutsättningar för att jämställdheten ges en mera framskjuten position i
regeringsarbetet. Regeringen bör underrättas om detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande jämställdhetsarbetets organisation i regeringens kansli
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A604 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1986/87:5

6. Utredning om jämställdhetslagen (mom. 6)

AU 1986/87:5

Charlotte Branting (fp) och Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”hänseenden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet är enligt
utskottets mening en viktig förutsättning för att stärka kvinnornas ställning
på arbetsmarknaden. Den har visat sig vara ett användbart instrument för att
motverka könsdiskriminering och driva på jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna.

Som lagen nu är skriven får den person som missgynnats på grund av kön
rätt till ideellt skadestånd. Däremot får hon eller han inte rätt till det tvisten
egentligen gäller, nämligen tjänsten. På den statliga arbetsmarknaden är
denna fråga delvis löst genom besvärsrätt. Så är också fallet i vissa
kommuner. Besvären grundas då inte på jämställdhetslagens förbud mot
könsdiskriminering. För större delen av arbetsmarknaden är detta problem
emellertid olöst. Att domstolen enligt nuvarande ordning endast kan utdöma
tämligen blygsamma skadestånd vid könsdiskriminerande kränkning har
medfört att domsluten i arbetsdomstolen inte fått den avskräckande effekt
som varit avsedd. En strängare sanktion i form av rätt till anställningen skulle
kunna vara ett sätt att ge jämställdhetslagens diskrimineringsförbud ökad
tyngd.

Utskottet tillstyrker mot den angivna bakgrunden förslaget i motion A604
(fp) att hithörande frågor blir föremål för utredning med sikte på en
lagändring.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utredning om jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A604 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kvinnornas möjlighet till egenföretagande (mom. 9)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Av central betydelse när det gäller att vidga kvinnornas arbetsmarknad är
att förbättra förutsättningarna för dem att starta egna företag. För närvarande
arbetar långt över hälften av de förvärvsarbetande kvinnorna inom
tjänstesektorn, den privata och den offentliga. Det är då också naturligt att
man drar nytta av kvinnornas erfarenheter och underlättar för dem att starta
företag inom dessa sektorer. En förutsättning för detta är emellertid att de
offentliga monopolen inom kommunikationssektorn, inom vården och den
kommunala servicen bryts och att enskilda entreprenörer får möjligheter att
konkurrera på likvärdiga villkor. Som anförs i motion A803 (m) stimuleras
genom detta konkurrens och ekonomisk tillväxt, och då växer nya företag
och arbetstillfällen fram - inte minst för kvinnor. Regeringen bör ges till
känna vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A803 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kvinnornas möjlighet till egenföretagande
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A803 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Deltidsarbetandes sociala villkor (mom. 10)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion A803 (m) är deltidsarbete en mycket vanlig form av
sysselsättning bland kvinnorna. Så gott som hela ökningen av deltidsarbetet
mellan åren 1970 och 1980 återfinns i en grupp av kvinnor som angivit att de
inte vill arbeta heltid. Vidare visar en undersökning som gjorts under åren
1978-1981 om deltidsarbetet i Sverige att de heltidsarbetande är mer
missnöjda med sin arbetstid än de deltidsarbetande.

Deltidsarbete innebär i vissa skeden en påtaglig fördel. Det ger t. ex.
småbarnsföräldrar möjlighet att förena ett förvärvsarbete med ansvar och
omsorg om barn. Deltidsarbetande omfattas emellertid inte av alla trygghetsförmåner
som finns på arbetsmarknaden. Utskottet är medvetet om att en
del av skillnaderna i fråga om förmåner för deltids- och heltidsarbetande är
avtalsreglerade, men flera av olikheterna grundas på lagstiftning, bl. a. om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Utskottet tillstyrker
mot den angivna bakgrunden förslaget i motionen att regeringen bör låta
göra en översyn av deltidsarbetandes sociala villkor. Regeringen bör
underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10 beträffande deltidsarbetandes sociala villkor
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A803 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Treårsprogram för projektverksamhet på
jämställdhetsområdet (mom. 8)

Charlotte Branting (fp) och Sigge Godin (fp) anför:

Den svenska arbetsmarknaden är fortfarande uppdelad i en arbetsmarknad
för män och en för kvinnor. Denna uppdelning är i sig ett starkt skäl för att
vidta åtgärder. Problemet förstärks emellertid av att den del av arbetsmarknaden
där kvinnorna dominerar för närvarande genomgår stora och snabba
förändringar till följd av bl. a. datorisering och automatisering. Den projektverksamhet
som bedrivits sedan några år syftar bl. a. till att genom praktiska
försök få fram metoder för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden.
Som framhålls i motion A604 (fp) ser vi det som angeläget att denna
projektverksamhet kan bedrivas på ett långsiktigt sätt och att ett treårsprogram
utarbetas för denna verksamhet.

AU 1986/87:5

2. Deltidsarbetandes sociala villkor (mom. 10)

AU 1986/87:5

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Jag vill understryka att en betydande del av dem som arbetar deltid har
tvingats därtill av arbetsmarknadspolitiska skäl. Tillgången på lämpliga
arbeten är otillräcklig; i synnerhet gäller detta inom skogslänen. Det kan här
erinras om att vpk i annat sammanhang lagt fram ett omfattande sysselsättningsprogram
för att råda bot på dessa missförhållanden. Dessa åtgärder -som gäller både industrin och den offentliga sektorn - har avvisats av
riksdagen. Det framstår emellertid som självklart att de som tvingas till
deltidsarbete skall få samma sociala villkor som de heltidsarbetande.
Eftersom flertalet av de frågor som rör de aktuella förmånerna bereds inom
andra utskott har jag avstått från att lämna reservation i detta sammanhang.

3. Meritvärdering vid vård av eget barn (mom. 11)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anför:

Det är av stor betydelse att barnen får en god omsorg. Vi vill understryka att
oavsett om detta sker i hemmet eller i någon av de vårdformer som samhället
erbjuder borde vårdinsatsen värderas på liknande sätt som för förvärvsarbete.
Detta borde gälla vid såväl anställning som befordran och lönebestämning.
Vi vill erinra om att det på den statliga sidan finns vissa möjligheter att
tillgodoräkna sig vård av barn som merit vid anställning.

4. Kvinnornas representation i statliga styrelser m. m. (mom.
13)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anför:

Varje år redovisas numera i kommittéberättelsen fördelningen mellan män
och kvinnor i regeringstillsatta kommittéer. Av 1986 års berättelse framgår
att mindre än 10 % av ordförandena är kvinnor, 25 % av kommittéledamöterna
och 30 % av sekreterarna. Situationen har inte förbättrats de senaste
åren. Detta är mycket allvarligt, eftersom det är i de statliga utredningarna
som morgondagens politik läggs fast.

Dåvarande regering började år 1981 att uppmana organisationer och
myndigheter att föreslå två namn, en kvinna och en man, till uppdrag i
statliga styrelser, kommittéer m.m. som tillsätts av regeringen, Detta
gjordes för att få möjlighet till en jämnare könsfördelning vid den slutliga
utnämningen. Regeringen har nu frångått denna praxis. Frågan om kvinnornas
representation i statliga kommittéer och styrelser är numera föremål för
utredning. Vi vill framhålla betydelsen av att detta utredningsarbete fulllföljs
så skyndsamt som möjligt.