om jämnstäldshetsfrågor (Betänkande 1983/84:AU6 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1983/84:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:6

om jämställdhetsfrågor

I betänkandet behandlas fem motioner om jämställdhet mellan kvinnor
och män som har väckts under allmänna motionstiden 1983.

Sammanfattning

Utskottet tar först upp motion 519 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) i vilken
yrkas att den som avstått från förvärvsarbete för vård av barn skall få
tillgodoräkna sig denna tid som merit vid anställning. Utskottet avstyrker
förslaget med hänvisning till bl. a. att regler av detta slag redan finns på det
statliga området.

Förslag om ändringar i jämställdhetslagen framförs av Ola Ullsten m. fl.
(fp) i motion 683. Det gäller rätten att ta del av medsökandes ansökningshandlingar
på det privata området, preskriptionstiden för brott mot lagen
och sammansättningen av arbetsdomstolen. Liknande förslag har framförts
av jämställdhetsombudsmannen i en skrivelse till regeringen. Utskottet
avstyrker motionens förslag i avvaktan på regeringens beredning av denna
skrivelse. I samma motion föreslås också att statsmakterna skall initiera
överläggningar med större arbetsgivare om ökad chefsrekrytering av kvinnor.
Utskottet är positivt till målsättningen men avstyrker motionen med
hänvisning till att jämställdhetsombudsmannen enligt gällande regler redan
nu kan ta sådana initiativ.

Utskottet avstyrker även ett yrkande i motion lill av Karin Andersson
m. fl. (c) om fler kvinnor i styrelserna för statliga företag och myndigheter
liksom i statliga kommittéer. Utskottet hänvisar till gällande regler och praxis
på detta område som syftar till en jämnare könsfördelning.

Pär Granstedt m. fl. (c) begär i motion 2057 olika åtgärder till förmån för
männens jämställdhet samt att regeringen lämnar en samlad redovisning av
jämställdhetsarbetet för män för 1983/84 års riksdag. Utskottet hänvisar till
det breda arbete som pågår för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män,
av vilket en del är direkt inriktat på mannens roll, och avstyrker därmed
motionen.

Till slut tar utskottet upp två yrkanden som berör den nedlagda jämställdhetskommittén.
Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m) begär i
motion 2052 att en parlamentarisk jämställdhetskommitté återinförs. Motionen
avstyrks med hänvisning till det parlamentariska inslaget i jämställdhetsrådet
och den nyinrättade delegationen för jämställdhetsforskning. Utskottet
avstyrker även ett krav i motion lill om att jämställdhetskommitténs
opinionsbildande uppgifter skall övertas av bl. a. jämställdhetsombudsman 1

Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 6

AU 1983/84:6

nen och forskningsdelegationen. Utskottet förutsätter att detta ligger i den
nya organisationen för jämställdhetsfrågor.

Till betänkandet har fogats följande reservationer:

1. Vårdarbete i hemmet som merit vid anställning (c).

2. Jämställdhetslagen (m-motiveringen).

3. Kvinnor i statliga kommittéer (m-motiveringen).

4. En parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté (c + fp-motiveringen).

5. En parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté (m-motiveringen).

6. Opinionsbildningen på jämställdhetsområdet (c + fp).
Motionsyrkandena

1982183:519 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om meritvärdering av vård av små barn i hemmet.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:517.

1982/83:683 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen

2. hos regeringen begär förslag om ändringar i jämställdhetslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts

a) dels om åtgärder för att öka antalet kvinnliga chefer såväl inom den
offentliga förvaltningen som i de största företagen,

b) dels om överläggningar med de statliga affärsverken för ökad andel
kvinnor i verkens verkställande ledning,

c) dels om en kampanj i syfte att stimulera papporna att utnyttja
föräldraförsäkringen.

Yrkande 1 behandlas i AU 1982/83:20 och 3 e i UbU 1982/83:17. Yrkande
3 d kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet under hösten 1983.

1982183:1111 av Karin Andersson m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen

2. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om kvinnorepresentation i statliga styrelser och kommittéer,

3. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om opinionsbildning.

Yrkande 1 behandlas i AU 1982/83:20. Yrkande 4 behandlas av socialförsäkringsutskottet.

1982183:2052 av Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär återinförande av en
parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté med företrädare för alla

AU 1983/84:6

i riksdagen representerade partiet och med uppgift att på olika sätt verka för
att öka jämställdheten mellan män och kvinnor i samhället.

1982183:2057 av Pär Granstedt m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen

1. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder till förmån för männen inom jämställdhetsarbetet vad
avser förskolan, skolan, arbetslivet och de äldres situation,

2. beslutar att hos regeringen begära att en samlad redovisning av
jämställdhetsarbetet för män presenteras för 1983/84 års riksdag.

Vårdarbete i hemmet som merit vid anställning

Motionen

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) framhåller i motion 519 att vård av små barn
bör värderas på samma sätt som annan yrkesverksamhet. Med denna
utgångspunkt föreslår motionärerna att den som avstått från förvärvsarbete
för att vårda egna barn skall få tillgodoräkna sig denna tid som merit vid
anställning. Vården skall avse barn under tre år.

Gällande regler

Enligt en särskild förordning (1978:61) får tid för föräldraledighet i vissa
fall tillgodoräknas vid tillsättning av statligt reglerad tjänst. Det gäller i de fall
då den som söker tjänsten haft föräldraledigt från sådan anställning som vid
tillsättningen beaktas i förtjänsthänseende. Om ledigheten omfattar hela
arbetstiden räknas den ledighet som infaller efter det att barnet har uppnått
18 månaders ålder till godo endast med hälften.

Utredningar

Vårdarbetets meritvärde vid anställning har under senare tid tagits upp av
två utredningar. Jämställdhetskommittén har i sitt betänkande (SOU
1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap föreslagit att vård av barn skall
räknas som merit vid statlig anställning även i vissa andra fall än som angetts
ovan. Det gäller för nytillträdande arbetskraft vid vård av barn under tre år
samt för förälder som uppbär föräldrapenning i samband med barns födelse.
I det senare fallet skall ledigheten enligt förslaget motsvara minst fyra
månaders heltidsarbete. Betänkandet har remissbehandlats.

Meritutredningen föreslår i sitt betänkande (Ds C 1983:16) Meritvärderingen
vid statliga tjänstetillsättningar m. m. att vård av barn skall tillgodräknas
som förtjänst oavsett om vårdnadsarbetet utförts före eller efter inträdet
på arbetsmarknaden och oberoende av om det utförts vid tjänstledighet från
offentlig eller privat anställning. Den begränsningen föreslås dock gälla att

1* Riksdagen 1983184.18sami. Nr 6

AU 1983/84:6

högst två år får tillgodoräknas. För att undvika komplicerade tolknings- och
bevisfrågor anser utredaren att förtjänst får tillgodoräknas för vård av barn
antingen vid hel ledighet från statlig eller annan anställning eller för vård utan
samband med anställning. Den som t. ex. innehar en privat tjänst och vårdar
barn vid partiell ledighet får därigenom inte tillgodoräkna sig förtjänstmerit.
Erfarenhet från den privata anställningen och/eller vården av barn kan i
stället enligt utredningen beaktas i skicklighetsbedömningen.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen tog hösten 1982 ställning till en motion med förslag att vård av
barn i hemmet skall få tillgodoräknas som merit vid anställning och befordran
i statlig tjänst. Motionen avstyrktes av utskottet (AU 1982/83:10) med
hänvisning till dels gällande regler i förordningen (1978:61) om tillgodoräknande
av tid för föräldraledighet vid tillsättning av statligt reglerad tjänst,
dels det av jämställdhetskommittén just redovisade utredningsarbetet.
Riksdagen följde utskottets förslag.

Jämställdhetslagen m. m.

Motionen

Ola Ullsten m. fl. (fp) föreslår i motion 683 vissa ändringar i lagen om
jämställdhet. Personer som söker en privat tjänst och som misstänker att de
missgynnats vid tillsättning har i dag ingen rätt att ta del av de medsökandes
ansökningshandlingar. Motionärerna föreslår att jämställdhetslagen skall
kompletteras med en regel som ger sådan möjlighet. Regeln bör emellertid
begränsas till att gälla endast den person som slutligen fick platsen. De
medsökande bör enligt motionen inte ha någon ovillkorlig rätt att läsa betyg
och liknande handlingar. Men de skall ha rätt till att på begäran få en skriftlig
redogörelse över den anställdes utbildning, tidigare anställningar, arbetsuppgifternas
innehåll osv.

Motionärerna anser också att anmälningstiden för brott mot lagen är för
kort. Den praktiska tillämpningen av lagen sägs ha visat att den nuvarande
tiden om sex månader i diskrimineringsmål i en del fall är otillräcklig. I
motionen föreslås därför att tidsfristen mellan diskrimineringen och instämningen
till domstol bör förlängas.

I motionen sägs slutligen att lagen bör kompletteras med en bestämmelse
om att både kvinnor och män måste tjänstgöra i arbetsdomstolen då mål som
rör jämställdhetslagen behandlas.

AU 1983/84:6

Gällande regler

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män innehåller två huvudavsnitt,
ett om förbud mot könsdiskriminering och ett om skyldighet för
arbetsgivare att vidta aktiva åtgärder för att främja jämställdhet på arbetsplatserna.
I lagen finns dessutom bestämmelser om en jämställdhetsombudsman
och om en jämställdhetsnämnd samt regler av processuell natur för
rättegången i diskrimineringstvister m. m.

I lagen anges att en arbetsgivare inte får missgynna en arbetstagare på
grund av hans eller hennes kön. Detta gäller vid t. ex. anställning, befordran,
utbildning, permittering och uppsägning. Sker sådant missgynnande skall
arbetsgivaren betala skadestånd till den eller dem som missgynnats för den
kränkning eller förlust som har uppstått.

Talan i ett diskrimineringsmål kan väckas av en enskild arbetstagare eller
arbetssökande samt av en facklig organisation eller av jämställdhetsombudsmannen.
Gäller tvisten ett kollektivavtal eller har den uppstått mellan parter
som är bundna av kollektivavtal har arbetstagarens eller den arbetssökandes
organisation rätt att väcka och utföra talan för sin medlem. I dessa fall är
arbetsdomstolen första och enda domstolsinstans. Vill organisationen inte
utnyttja sin rätt får den enskilde arbetstagaren eller medlemmen själv göra
det. I dessa fall är tingsrätten första instans, vars domslut kan överklagas i
arbetsdomstolen. En enskild arbetstagare eller arbetssökande kan i ett
diskrimineringsärende vid behov få hjälp av jämställdhetsombudsmannen
med att väcka och föra talan inför domstol. Detta bör dock endast ske när det
är av betydelse för rättstillämpningen. En ytterligare förutsättning är att den
klagande inte fått stöd av sin fackliga organisation.

En rättegång om överträdelse av diskrimineringsförbudet skall liksom
andra arbetstvister i princip föregås av fackliga tvisteförhandlingar, där
sådana kan komma i fråga enligt avtalad förhandlingsordning eller enligt
medbestämmandelagens bestämmelser om tvisteförhandlingar. Sådan facklig
förhandlingsrätt gäller även arbetssökande.

Bestämmelser om preskription av talan i diskrimineringstvister finns i
lagens 14 §. I enlighet härmed får sådan skadeståndstalan som kan hänföras
till diskriminering vid anställning, befordran eller vid utbildning för befordran
inte väckas senare än sex månader efter missgynnandet. Denna
preskriptionstid, som är kortare än den tid som gäller för annan talan enligt
medbestämmandelagen, har setts som en rimlig avvägning mellan intresset
av ett snabbt avgörande och bl. a. berörda organisationers behov av rådrum
för tvisteförhandlingar. Om en organisation har försuttit sexmånadersfristen
och talan väcks av den missgynnade förlängs fristen med ytterligare en
månad. I preskriptionshänseende behandlas genomgående talan som förs av
jämställdhetsombudsmannen som om den enskilde arbetstagaren eller
arbetssökanden hade fört talan.

Vid uppsägning och avskedande gäller andra talefrister, nämligen de

AU 1983/84:6

frister som är angivna i lagen om anställningsskydd. Den som vill kräva
skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk skall underrätta motparten
om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande
handlingen vidtogs. Har förhandling rörande tvistefrågan påkallats inom
underrättelsetiden skall talan väckas inom fyra månader efter det att
förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom fyra månader
efter det att tiden för underrättelse gick ut.

I övriga diskrimineringsfall gäller de preskriptionstider som anges i
medbestämmandelagen. Om man vill yrka skadestånd skall förhandling
påkallas inom fyra månader efter det att kännedom erhållits om den
omständighet som yrkandet hänför sig till. Om både lokal och central
förhandling skall äga rum avser tidsfristen den lokala förhandlingen. Central
förhandling skall påkallas inom två månader efter det att den lokala
förhandlingen har avslutats. Talan skall väckas inom tre månader efter det att
förhandlingen har avslutats. Om organisationen inte har iakttagit den
föreskrivna tiden för förhandling eller väckande av talan får den som tvisten
gäller ytterligare en månads frist.

Regler för arbetsdomstolens sammansättning finns i 3 kap. lagen om
rättegången i arbetstvister. I enlighet härmed är arbetsmarknadens parter vid
sidan av juristdomare representerade i domstolen för att bidra med
sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar
som där har utbildats. Domstolen får genom sin sammansättning en
förankring hos organisationerna på arbetsmarknaden och därmed förtroende
hos dem, vilkas tvister domstolen har att pröva.

Det totala antalet ledamöter i arbetsdomstolen är 22 fördelade över tre
olika kategorier, nämligen ämbetsmannaledamöter och arbetsgivar- resp.
arbetstagarledamöter. Ämbetsmannaledamöterna, som är nio till antalet,
utgörs av tre ordförande, tre vice ordförande och tre ledamöter med särskild
insikt i förhållandena på arbetsmarknaden, de s. k. tredjemännen. De sju
arbetsgivarledamöterna fördelar sig på fyra SAF-ledamöter och tre offentliga
arbetsgivarledamöter. Slutligen tillkommer sex arbetstagarledamöter,
nämligen fyra från LO och två från TCO.

För ordförandena i AD finns inte några särskilda ersättare. För övriga
ledamöter finns sammanlagt 57 ersättare förordnade.

I sammanställningen nedan redovisas ledamöter och ersättare i arbetsdomstolen
för tiden den 1 juli 1983-30 juni 1986.

AU 1983/84:6

Arbetsdomstolens sammansättning 1.7 1983-30.6 1986

Antal	Ledamöter		Ersättare
	Totalt därav kvinnor	Totalt	därav kvinnor
Ämbetsmannaledamöter
Ordförande	3	0	-	-
Vice ordförande	3	1	9	2
”Tredje män”	3	0	9	4
Arbetsgivarledamöter
SAF	4	0	12	0
Kommunförbundet	1	0	3	0
Landstingsförbundet	1	0	3	0
Staten	1	0	3	1
A rbetstagarledamöter
LO	4	0	12	0
TCO	2	0	61	1
Summa	22	1	57	8

1 Därav två SACO/SR-representanter

Av AD:s 22 ledamöter är en kvinna. Av de 57 ersättarna är åtta kvinnor.
Arbetsdomstolen är domför med tre till sju ledamöter. Av dessa måste en
vara ordförande samt minst en vara arbetsgivarledamot resp. arbetstagarledamot.
Vidare får inte fler än tre vara ämbetsmannaledamöter och inte fler
än fyra vara ledamöter på arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

Den norska jämställdhetslagen

I Norge finns sedan år 1978 en ”lov om likestilling mellan kjönnene”. Den
innehåller regler av det slag som motionärerna efterlyser. Arbetssökande
som inte har fått en ledig anställning kan kräva att arbetsgivaren skriftligen
upplyser om utbildning, praktik och andra klart konstaterbara kvalifikationer
för arbetet som den anställde av det andra könet har.

Skrivelse från jämställdhetsombudsmannen

Jämställdhetsombudsmannen har i en skrivelse till regeringen den 31
augusti 1982 påtalat brister i jämställdhetslagen på sex områden. Bl. a.
föreslås att

- lagen kompletteras med en bestämmelse att den som anser sig diskriminerad
på grund av kön vid anställning eller befordran skall ha rätt att ta del av
eller få uppgift om den anställdes meriter,

- bestämmelserna om talefrister i 14 § jämställdhetslagen bör ändras så att
jämställdhetsombudsmannen har att väcka talan inom två månader efter
det att fristen löpt ut för organisationen,

- reglerna om tingsrätts resp. arbetsdomstolens sammansättning bör ändras

1** Riksdagen 1983/84.18sami. Nr6

AU 1983/84:6

så att en diskrimineringstvist aldrig kan prövas av domstol med uteslutande

kvinnliga resp. manliga ledamöter.

Jämställdhetsombudsmannens skrivelse är f. n. under beredning i regeringskansliet.

Ledighet för vård av barn

Motionen

Ola Ullsten m. fl. (fp) framhåller i motion 683 att fler män måste
stimuleras att använda sin rätt till föräldraledighet enligt föräldraförsäkringen.
En kampanj i detta syfte föreslås.

Gällande regler

Föräldrars rätt till ledighet för vård av barn regleras i föräldraförsäkringen
och lagen om rätt till ledighet för vård av barn.

Föräldraförsäkringen omfattar tre former av föräldrapenning, nämligen
föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och
föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utges under 180 dagar
sammanlagt för föräldrarna. Ersättningsbeloppet motsvarar i regel förälders
sjukpenning, dock lägst garantinivån som f. n. är 37 kr. om dagen.

Särskild föräldrapenning utges för varje barn som är fött år 1980 eller
senare under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna och kan disponeras
till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat
det första skolåret. Under 90 dagar utges föräldrapenningen i princip med
belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, dock lägst garantinivån. För
övriga 30 dagar är ersättningen lika stor som garantinivån.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges till förälder som behöver
avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom m. m. Sådan föräldrapenning
utges om barnet inte har fyllt tolv år. Föräldrarna har rätt till
föräldrapenning för tillfällig vård av barn under högst 60 dagar per barn och
år.

Föräldraförsäkringens konstruktion syftar bl. a. till jämställdhet mellan
män och kvinnor. Föräldrarna har således möjlighet att själva välja vem av
dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Fädernas ansvar i sammanhanget
har i ökad grad understrukits.

Lagen om rätt till ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen) ger
arbetstagare som är förälder rätt till ledighet från anställningen för vård av
barn m. m. Arbetstagaren har rätt att vara helt ledig från anställning för vård
av barn som inte fyllt ett och ett halvt år samt att förkorta arbetstiden till tre
fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet är åtta år eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Härutöver har arbetstaga -

AU 1983/84:6

ren rätt till ledighet för tid då föräldrapenning utgår.

Lagen innefattar inte rätt till ersättning för inkomstbortfall.

Utnyttjandet av föräldraförsäkringen

Fädernas uttag av föräldrapenning åren 1978-1982 framgår av nedanstående
sammanställning.

År Avslutade föräldrapenningfall

Samtliga fall Fall där fadern uppburit ersättning

Antal Andel (i %) Medelantal ersatta dagar

1978	87 321	10,6	40
1979	88 024	10,6	41
1980	91 733	10,0	42
1981	91 045	8,5	44
1982	90 099	8,0	43

Andelen fäder som uppburit föräldrapenning under barnets sex första
månader har minskat från 10-11 % åren 1978-1980 till 8 % år 1982.1 fall där
fadern uppburit ersättning uppgick medelantalet ersatta dagar till 43 år 1982.

Utnyttjandet av den särskilda föräldrapenningen redovisas i följande
tabell.

År Antal försäkrade därav Antaleter- därav andel uttagna av

som uppburit er- satta dagar

sättning kvinnor (%)män (%) (milj.) kvinnor (%)män (%)

1978	287 597	72,9	27,1	5,5	89,2	10,8
1979	252 600	68,5	31,5	7,1	89,0	11,0
1980	267 318	69,6	30,4	9,6	89,2	10,8
1981	270 008	71,3	28,7	14,2	91,5	8,5
1982	278 062	71,9	28,1	14,3	91,3	8,7

Andelen män som år 1982 uppbar särskild föräldrapenning var 28 %. De
svarade för ca 9 % av totala antalet ersatta dagar. Det genomsnittliga
dagantalet uppgick till 16 för männen och 65 för kvinnorna år 1982.

Omkring 20 % av fäderna tar ut föräldrapenning och/eller särskild
föräldrapenning under barnets första levnadsår.

När det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn svarade männen år
1982 för 46 % av de försäkrade som lyft ersättning och 46 % av totala antalet
ersatta dagar.

Utredning

Föräldraförsäkringsutredningen avlämnade i maj 1982 sitt betänkande
(SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring. Utredningen föreslår bl. a.
ändrade regler för föräldraförsäkringen och har också skisserat en modell för

AU 1983/84:6

att stimulera fäderna att ta ut mer föräldrapenning. Beträffande den
hittillsvarande informationen om försäkringen konstaterar utredningen att
den når ut till de mottagare den är avsedd för. Angående den framtida
informationen anser utredningen det angeläget att det bedrivs en informationsverksamhet
som syftar till en ökad medverkan av fäderna i vården av
barnen. Utredningen anser att det är viktigt att frågor kring föräldraledighet
och föräldraförsäkring tas upp i föräldrautbildningen i anslutning till barnets
födelse då föräldrarna planerar föräldraledigheten.

Kvinnliga chefer och kvinnor i statliga kommittéer m. m.

Motionerna

Ola Ullsten m. fl. (fp) tar i motion 683 upp frågan om den låga andelen
kvinnliga chefer inom såväl offentlig förvaltning som större företag och
statliga affärsverk. I motionen begärs att åtgärder vidtas från regeringens
sida i form av överläggningar med de berörda arbetsgivarna i syfte att få en
jämnare fördelning mellan kvinnor och män på de aktuella posterna.

Karin Andersson m. fl. (c) framhåller i motion lill att kvinnor fortfarande
i liten utsträckning är representerade i styrelser för statliga företag och
myndigheter liksom i statliga kommittéer. Motionärerna hänvisar till att
organisationer och myndigheter numera uppmanas att föreslå både en
kvinna och en man till uppdrag i styrelser, kommittéer m. m. som regeringen
tillsätter. Denna praxis bör enligt motionen fortsätta.

Gällande regler

I 5 § förordningen (1980:540) om jämställdhet mellan kvinnor och män i
statlig anställning anges att när en myndighet skall lämna någon ett uppdrag
eller föreslå någon till ett uppdrag, skall myndigheten anstränga sig för att
kunna välja mellan personer av båda könen samt inom ramen för sedvanliga
urvalsgrunder söka se till att andelen personer av det kön som är underrepresenterat
ökar i fråga om uppdrag av liknande slag inom myndighetens
verksamhetsområde.

I en skrivelse i juli 1980 erinrade dåvarande statssekreteraren i budgetdepartementet
sina kolleger i övriga departement om vissa principer i
jämställdhetsavseende vid nomineringen av företrädare för politiska, fackliga
och andra organisationer i statliga styrelser, kommittéer m. m. Sålunda
framhålls att när en sådan organisation skall erbjudas att medverka med en
företrädare i en statlig utredning, styrelse e. d. bör den uppmärksammas på
det pågående jämställdhetsarbetet. Den bör också ombedjas att vid nomineringen
föreslå en företrädare för vartdera könet. Vid valet mellan de två kan
fördelningen mellan kvinnor och män inom den aktuella utredningen o. d.
härigenom beaktas. Det slutliga valet bör enligt skrivelsen föregås av en

AU 1983/84:6

förnyad kontakt med vederbörande organisation.

I följande tabell redovisas fördelningen mellan män och kvinnor i
kommittéerna under tiden 1972-1982.

Könsfördelning i kommittéer 1972-1982

År	Antal män	kvinnor	Andelen kvinnor i %
Ledamöter, sakkunniga, experter
1972	2 821	216	7
1975	3 867	426	10
1977	4 164	552	12
1979	3 839	712	16
1981	3 729	686	16
1982	3 195	621	16
Ordförande, utredare
1972	308	12	4
1975	403	16	4
1977	350	22	6
1979	252	15	6
1981	333	35	10
1982	215	28	12
Sekreterare, bitr. sekreterare
1972	415	50	11
1975	586	101	15
1977	517	136	21
1979	435	141	25
1981	715	198	22
1982	837	189	18

Försöksverksamhet rörande kvinnliga chefer

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) har genomfört och genomför viss
projektverksamhet som avser rekrytering av kvinnor till högre tjänster. Här
kan nämnas det s. k. F 18-försöket som gick ut på att uppmuntra kvinnor att
söka tjänster på det statliga området i lönegrad F 18 och uppåt. Resultatet
visade att kvinnor mycket väl kan hävda sig i konkurrensen med männen.
Det framkom dock att det fanns alltför få kvinnor i det mellanskikt av tjänster
varifrån rekrytering normalt sker till högre tjänster.

Mot den bakgrunden gav regeringen i april 1981 SAMN i uppdrag att
biträda tre myndigheter med personalutvecklande åtgärder som skall leda till
att underlaget breddas för en rekrytering av kvinnor till högre tjänster. Detta
arbete, som går under benämningen KUB-projektet (kvinnor-utvecklingbefordran),
skall pågå till juli 1985. Ett syfte med projektet är bl. a. att olika
myndigheter skall få bättre kunskaper om vilka krav som kan ställas på chefer
och arbetsledare. Avsikten är också att pröva och utvärdera olika åtgärder
för att undanröja hindren för kvinnor att avancera.

AU 1983/84:6

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen behandlade hösten 1982 en motion som krävde att statsmakterna
skulle initiera överläggningar med de största företagen i syfte att
undanröja kvarstående hinder för ökad chefsrekrytering av kvinnor inom
företagen. Utskottet hänvisade i sitt betänkande 1982/83:10 till att en
arbetsgivare enligt 6 § jämställdhetslagen inom ramen för sin verksamhet
skall bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja jämställdhet i
arbetet. Utskottet framhöll att det inte finns något som hindrar att
jämställdhetsombudsmannen med stöd av lagen tar upp överläggningar med
det syfte som yrkades i motionen. Någon särskild åtgärd ansågs därför inte
påkallad.

Parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté m. m.

Motionerna

I motion 2052 pekar Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m) på
det viktiga arbete på jämställdhetens område som bedrivits inom jämställdhetskommittén.
Enligt motionärerna är det ytterst olyckligt att regeringen
valt att lägga ned kommittén och föra över arbetet med jämställdhetsfrågor
till ett sekretariat inom arbetsmarknadsdepartementet och ett utbyggt
jämställdhetsråd. Motionärerna föreslår ett återinförande av en parlamentariskt
sammansatt jämställdhetskommitté med företrädare för alla i riksdagen
representerade partier och med uppgift att på olika sätt verka för att öka
jämställdheten mellan män och kvinnor i samhället.

Karin Andersson m. fl. (c) framhåller i motion lill vikten av opinionsbildning
i jämställdhetsarbetet och pekar särskilt på det betydelsefulla arbete
som jämställdhetskommittén gjort på detta område. I och med avvecklingen
av kommittén befarar motionärerna att opinionsbildningen kommer att
försvagas. I motionen betonas därför vikten av att andra samhällsorgan, som
jämställdhetsombudsmannen, forskningsdelegationen och andra berörda
statliga myndigheter, ges klara direktiv att fortsätta och vidareutveckla
kommitténs arbete på detta område. Enligt motionärerna är det också
angeläget att tidskriften Jämsides ges ut också i fortsättningen.

Organisationen av jämställdhetsarbetet sedan år 1972

För att bevaka och utreda jämställdhetsfrågor tillsattes i december 1972
delegationen för jämställdhet mellan kvinnor och män. Delegationen var
knuten till statsrådsberedningen och bestod av sju ledamöter med förankring
i regeringspartiet. Till delegationens förfogande stod den stora delegationen,
bestående av en större krets experter företrädande arbetsmarknadens
parter, vissa centrala myndigheter samt kvinnoorganisationer, däribland de
politiska. Delegationens huvuduppgift var att skapa underlag för regeringens

AU 1983/84:6

politik för jämställdhet mellan kvinnor och män och föreslå åtgärder för att
förverkliga denna politik.

Riksdagen behandlade under åren 1971-1975 flera motioner om att det
statliga jämställdhetsarbetet skulle ges en bredare parlamentarisk förankring.
Riksdagen ställde sig hösten 1975 bakom denna principiella uppfattning
(InU 1975/76:9).

Den parlamentariska medverkan i jämställdhetsarbetet kom till stånd
genom tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt kommitté. De i
augusti 1976 utfärdade direktiven angav att delegationen för jämställdhet
mellan kvinnor och män skulle finnas kvar och arbeta jämsides med
kommittén.

Den borgerliga regeringen avskaffade vid sitt tillträde hösten 1976
delegationen och förde över dess arbetsuppgifter till kommittén. Samtidigt
övertog arbetsmarknadsdepartementet det övergripande ansvaret för jämställdhetsarbetet
från statsrådsberedningen. Ansvaret för jämställdhetsarbetet
inom statsförvaltningen fördes till det samma höst inrättade budgetdepartementet.

Jämställdhetskommitténs uppgift blev nu att utveckla principerna för
regeringens jämställdhetspolitik, att stödja och stimulera myndigheternas
jämställdhetsarbete och att verka för jämställdhetsidéernas spridning i
samhället. Kommittén arbetade med projekt och utredningar inom olika
områden.

För att förbättra samordningen av jämställdhetsarbetet inrättades i
oktober 1980 en jämställdhetsberedning med en representant för varje
departement. Dessutom skapades en referensgrupp, det s. k. jämställdhetsrådet,
bestående av representanter för de nio största kvinnoorganisationerna.
Syftet var att intensifiera informationen mellan regeringen och kvinnoorganisationerna
samt att skapa ett forum för meningsutbyte.

Efter regeringsskiftet hösten 1982 beslöt den nya socialdemokratiska
regeringen att avveckla jämställdhetskommittén den 1 januari 1983. Samtidigt
upphörde utgivningen av kommitténs informationsskrift Jämsides. Inom
arbetsmarknadsdepartementet har ett sekretariat för jämställdhetsfrågor
inrättats. Jämställdhetsrådet har utvidgats till att omfatta inte bara representanter
för kvinnoorganisationerna, utan även för de politiska partierna,
arbetsmarknadens parter och folkrörelserna. En delegation för jämställdhetsforskning
har också knutits till arbetsmarknadsdepartementet.

Jämställdhet för män

Motionen

Pär Granstedt m. fl. (c) tar i motion 2057 upp jämställdhetsarbetet till
förmån för männen. De framhåller bl. a. att det är nödvändigt att det
fortsatta jämställdhetsarbetet också syftar till att utveckla männens möj -

AU 1983/84:6

ligheter till ansvar för vardagsbestyren och engagemang i familjelivet. I
motionen sägs också att en utveckling av männen i jämställdhetsavseende i
många avseenden minskar deras sociala och ekonomiska sårbarhet. Motionärerna
tar vidare upp olika åtgärder till förmån för männen inom
jämställdhetsarbetet vad avser förskolan, skolan, arbetslivet och de äldres
situation. Dessa bör ges regeringen till känna. I motionen begärs också att
regeringen vid 1983/84 års riksdag presenterar en samlad redovisning av
jämställdhetsarbetet för män.

Utredningar

Delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) har i tilläggsdirektiv
(1983:12) fått i uppdrag att kartlägga vilka åtgärder inom exempelvis
familjepolitiken som skulle kunna bidra till en jämnare fördelning mellan
föräldrarna av förvärvsarbete, hemarbete och omsorg om egna barn.
Undersökningen skall göras mot bakgrund av att bl. a. större delen av
hemarbetet utförs av kvinnor och att småbarnsfäderna utgör en så stor del av
dem som arbetar mer än 40 timmar per vecka.

I rapporten (DsA 1983:2) Om svenska män, som tillkom på initiativ av
jämställdhetskommittén, redovisas resultatet av en enkätundersökning med
5 000 män samt en särskild intervjuundersökning. Rapporten visar även hur
mansidealet sett ut genom tiderna.

Statsrådet Anita Gradin tillsatte i september 1983 en arbetsgrupp om
männens roll i jämställdhetsarbetet. Gruppen skall lämna förslag till åtgärder
som påskyndar utvecklingen mot jämställda relationer mellan kvinnor och
män. Ett åtgärdsförslag skall vara klart hösten 1984.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande fem motioner från den allmänna
motionstiden som rör frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vårdarbete i hemmet som merit vid anställning

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) föreslår i motion 519 att den som avstått från
förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt tre år skall få tillgodoräkna sig
denna tid som merit vid anställning.

På det statliga området är motionärernas krav redan till viss del tillgodosett.
Enligt en särskild förordning får således den som haft föräldraledigt från
en sådan anställning som vid tillsättningen beaktas i förtjänsthänseende
tillgodoräkna sig denna tid som merit. Förslag om en utvidgning av denna rätt
har som tidigare redovisats lämnats av dels jämställdhetskommittén, dels
meritutredningen.

På det privata området finns inte någon motsvarighet till den statliga

AU 1983/84:6

sektorns legler om att avseende vid tjänstetillsättningar enbart får fästas vid
sakliga grunder. Det saknas enhetliga regler för hur olika kvalifikationer
skall värderas eller vilken betydelse som skall tillmätas åberopade meriter för
ett visst arbete. Med den begränsning som jämställdhetslagen ger i fråga om
förbud mot könsdiskriminering råder det således såväl rättsligt som faktiskt
en principiell frihet för arbetsgivare att anställa efter eget gottfinnande.
Enligt utskottets mening saknas därmed de förutsättningar som måste finnas
i form av ett redan etablerat normsystem för att motionärernas förslag skall
kunna få någon reell betydelse.

Med hänvisning härtill och till vad som tidigare sagts om aktuella
utredningsförslag i meritfrågan på det statliga området bör motionen inte
föranleda någon åtgärd.

Ledighet för vård av barn enligt föräldraledighetslagen

En arbetstagare har enligt föräldraledighetslagen som förälder rätt till viss
ledighet från anställning för vård av barn. Ersättning under ledigheten utgår
enligt regler i föräldraförsäkringen i form av bl. a. föräldrapenning i
samband med barnets födelse (180 dagar) och särskild föräldrapenning
(sammanlagt 180 dagar till dess barnet fyllt åtta år). Fäderna har på samma
sätt som mödrarna lagenlig rätt att utnyttja försäkringen. Föräldrarna kan
således själva avgöra vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet.

Fädernas utnyttjande av föräldraförsäkringen ligger på en låg nivå. År
1982 uppbar 8 % av fäderna föräldrapenning i samband med barnets födelse.
Det är en minskning i jämförelse med tidigare år. Av dem som använt den
särskilda föräldrapenningen var 28 % män år 1982. Även detta är en mindre
andel än under åren 1979-1981. Ett intressantare mått på hur fäderna
utnyttjat föräldraförsäkringen visar uttaget av såväl föräldrapenning vid
barnets födelse som särskild föräldrapenning under t. ex. barnets första
levnadsår. Preliminära undersökningsresultat visar att omkring 20 % av
fäderna tar ut föräldrapenning och/eller särskild föräldrapenning under
barnets första levnadsår.

I motion 683 av Ola Ullsten m. fl. (fp) anförs att opinionsbildningen måste
intensifieras så att fler män använder sin rätt till föräldraledighet. En
kampanj i detta syfte föreslås.

Utskottet vill först framhålla att en förutsättning för att jämställdhet skall
kunna uppnås mellan kvinnor och män är bl. a. att männen i större
utsträckning än hittills delar det vardagliga ansvaret för hemarbetet och
barnen. För att detta skall kunna uppnås måste de traditionella könsrollsmönstren
brytas upp och attityderna till mansrollen förändras. Det måste bli
accepterat också hos t. ex. arbetsgivare och fackliga organisationer att
människor har fler ansvarsområden. I arbetet för en utveckling av detta slag
måste insatser göras på bred front.

Här spelar rätten till ledighet och ersättning för vård av barn en viktig roll.

AU 1983/84:6

Bestämmelsernas konstruktion syftar till jämlikhet mellan föräldrarna när
det gäller vårdnaden om barnen. Fäderna har således samma rätt som
mödrarna att utnyttja t. ex. föräldraförsäkringen. Utskottet delar med
hänvisning till vad som sagts ovan motionärernas uppfattning om betydelsen
av att fler män utnyttjar denna möjlighet till ledighet. Detta är en fråga som
också behandlats av föräldraförsäkringsutredningen. Här pekas bl. a. på den
roll som informationen har för att förändra attityderna till den s. k.
pappaledigheten. Utskottet har samma mening. Det är således angeläget att
det även fortsättningsvis bedrivs en attitydpåverkande informationsverksamhet
som syftar till en ökad medverkan av fäderna i vården av barn. Denna
information bör ha en bred inriktning och omfatta såväl mödrar som fäder,
arbetsgivare m. fl. I detta sammanhang spelar också föräldrautbildningen en
viktig roll. När det gäller motionens förslag om en särskild kampanj vill
utskottet inte förneka att en sådan kan ha betydelse vid sidan om den mer
konventionella informationen. En sådan kampanj genomfördes f. ö. år 1979.
Enligt utskottets mening bör dock formerna för attitydpåverkan avgöras av
de organ som har särskilt ansvar härför. Motionen 683 avstyrks därför i denna
del.

Jämställdhetslagen m. m.

Ola Ullsten m. fl. (fp) föreslår i motion 683 en skärpning av jämställdhetslagen
på tre punkter. Den som söker en tjänst på den privata marknaden och
som misstänker att han eller hon missgynnats på grund av sitt kön bör i likhet
med vad som gäller inom den offentliga sektorn ha rätt att ta del av
medsökandes ansökningshandlingar. Rätten bör dock enligt motionärerna
begränsas dels till att gälla den person som slutligen fick platsen, dels till en
skriftlig redogörelse för aktuella kvalifikationer och meriter. I motionen
framhålls även att anmälningstiden för brott mot jämställdhetslagen är för
kort. Tidsfristen mellan diskrimineringen och instämningen till domstol bör
därför förlängas. Slutligen framhålls att kvinnor och män fortfarande har
olika erfarenheter av arbetslivet och att det därför är rimligt att bägge könen
får vara med i bedömningen av hur jämställdhetslagen skall tillämpas. I
motionen föreslås därför att jämställdhetslagen kompletteras med en
bestämmelse om att både kvinnor och män måste tjänstgöra i arbetsdomstolen
då mål som rör jämställdhetslagen behandlas.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de krav på ändringar av jämställdhetslagen
som motionärerna framför också finns i jämställdhetsombudsmannens
skrivelse till regeringen den 31 augusti 1982 med förslag till olika
lagändringar. Skrivelsen, som är under beredning i regeringskansliet, har
bl. a. remitterats till arbetsmarknadens organisationer och kommer senare
under innevarande höst att diskuteras i jämställdhetsrådet. Enligt utskottets
uppfattning bör resultatet av detta arbete avvaktas innan eventuella åtgärder
vidtas från riksdagens sida.

AU 1983/84:6

Utskottet vill dock i anslutning till motionen lämna följande kommentarer.
När det gäller rätten att ta del av medsökandes ansökningshandlingar kan
konstateras att endast en mindre andel diskrimineringsanmälningar riktar sig
mot privata arbetsgivare. Enligt jämställdhetsombudsmannen kan en av
orsakerna härtill vara svårigheten att göra jämförbara meritvärderingar. Om
så är fallet kan det enligt utskottets mening finnas skäl att överväga om
jämställdhetslagen behöver förstärkas på detta område. Motionärerna
anvisar därvid en väg som är möjlig. Regler av detta slag finns f. ö. i den
norska jämställdhetslagen. Det är dock enligt utskottet samtidigt viktigt att
framhålla att utformningen av sådana bestämmelser inte får göras så att de
kan verka avskräckande på personer som önskar söka en anställning
anonymt. En väg att undvika detta har angetts i folkpartimotionen.

Beträffande frågan om talefristens längd i diskrimineringsmål har utskottet
tidigare i betänkandet lämnat en utförlig redovisning av gällande regler.
Det framgår bl. a. att denna preskriptionstid är kortare än vad som gäller för
annan talan enligt medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd.
Det har nu bl. a. visat sig att den tid som står till jämställdhetsombudsmannens
förfogande efter det att den fackliga organisationen avstått från att driva
en diskrimineringstvist är otillräcklig för det arbete som krävs i samband med
utredning, överläggning, förlikning och stämning. Utskottet har förståelse
för de problem som kan uppstå hos jämställdhetsombudsmannen på grund av
talefristernas längd. Motsvarande svårigheter har f. ö. också de fackliga
organisationerna. Utskottet vill dock framhålla att den nu gällande preskriptionstiden
har tillkommit som en avvägning mellan intresset av ett snabbt
avgörande och bl. a. berörda organisationers behov av rådrum för tvisteförhandlingar.
Jämställdhetsombudsmannens problem, som nu aktualiseras i
motionen, kan f. ö. också ses som en resursfråga.

Utskottet tar slutligen upp frågan om arbetsdomstolens sammansättning.
Gällande regler för domstolens sammansättning finns i lagen om rättegång i
arbetstvister och har redovisats på s. 6 i detta betänkande. Där har också
konstaterats att den nuvarande fördelningen av domstolens ledamöter och
ersättare över män och kvinnor är mycket ojämn. Av 22 ledamöter är således
en kvinna och av 57 ersättare är åtta kvinnor. SAF, Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och LO har inte någon kvinnlig representant bland
sammanlagt 40 ledamöter och ersättare. Organisationerna har i samband
med att de uppmanats att lämna förslag på ledamöter och ersättare till
domstolen uppmärksammats på den sneda könsfördelningen och att arbetsmarknadsministern
är angelägen om en utvidgad kvinnlig representation.
Något resultat härav har som sagt inte kunnat märkas. Utskottet kommer
senare i detta betänkande att redovisa sin principiella uppfattning i hithörande
frågor i samband med behandlingen av ett yrkande om fler kvinnor i
kommittéer och styrelser som utses av staten.

När det gäller frågan om domstolens sammansättning i det enskilda målet
vill utskottet hänvisa till att det vid flera tillfällen har diskuterats hur

AU 1983/84:6

arbetsgivar- och arbetstagarledamotsplatserna skall fördelas mellan arbetsmarknadens
organisationer. Det har gällt inte bara vilka organisationer som
bör få ge förslag på ledamöter utan också hur domstolen är sammansatt i de
enskilda målen. Statsmakterna har därvid konsekvent hävdat att arbetsgivaroch
arbetstagarledamöterna inte är att betrakta som representanter eller
talesmän för parterna i målet och att domstolen därför i princip inte bör få en
sammansättning som skiftar från fall till fall. I stället har det ansetts angeläget
att ge domstolen en representation som garanterar bredd och kontinuitet i
dömandet. Denna principiella inställning kan i frågan om domstolens
sammansättning i diskrimineringsmål leda till slutsatsen att ledamöterna inte
heller här sitter som partsrepresentanter, dvs. för sitt kön, utan som
objektiva och obundna domare. Utskottet vill i huvudsak instämma i en
sådan uppfattning. Samtidigt är utskottet på det klara med att kvinnor och
män fortfarande har olika erfarenheter av t. ex. arbetslivet och att dessa
erfarenheter medvetet eller omedvetet kan ha betydelse för värderingen eller
synen på olika frågor som rör jämställdhet. Detta kan också gälla arbetsdomstolens
ledamöter. Utskottet vill ändå anlägga en något annorlunda syn
på den aktuella frågan och framhålla betydelsen av att deltagande ledamöter
i jämställdhetsmål har goda kunskaper om jämställdhetsfrågor. Det bör i hög
grad vara ett stöd i den strävan efter saklighet och objektivitet som
karakteriserar arbetsdomstolen. Utskottet utgår ifrån att krav på sådan
kunskap beaktas vid rekryteringen till domstolen. Utskottet tar dessutom för
givet att detta är frågor som kommer att diskuteras i samband med
behandlingen i regeringskansliet av jämställdhetsombudsmannens skrivelse.

Med hänvisning till vad som anförts ovan bör motion 683 i aktuella delar
inte föranleda någon åtgärd.

Kvinnliga chefer och kvinnor i statliga kommittéer m. m.

Den låga andelen kvinnor på ledande poster i samhället tas upp i två
motioner. Ola Ullsten m. fl. (fp) framhåller i motion 683 att fler kvinnor
måste rekryteras till chefsposter såväl inom den offentliga förvaltningen som
inom större företag och statliga affärsverk. I detta syfte bör enligt motionärerna
statsmakterna initiera överläggningar med nämnda arbetsgivare för att
undanröja kvarstående hinder för ökad chefsrekrytering av kvinnor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av fler kvinnor på
chefsbefattningar på det offentliga och privata området. Det ofta återkommande
mönstret av män som beslutande och kvinnor som betjänande måste
brytas. Kvinnorna måste uppmuntras att ta ansvaret i beslutande positioner
och de måste tillåtas att visa sin kompetens. Detta är viktigt inte bara av
strikta rättviseskäl utan även för att kvinnor kan tillföra chefsrollen ett nytt
innehåll på grundval av deras särskilda kunskaper och erfarenheter. För att
nå en situation då kvinnorna på lika villkor kan konkurrera med männen om
de högre posterna i samhället krävs dock en grundläggande förändring av

AU 1983/84:6

kvinnans situation på arbetsmarknaden. För detta fordras i sin tur en
mångfald av insatser på olika områden inom exempelvis arbetsmarknadspolitiken,
utbildningspolitiken och samhällsplaneringen. Det måste också till
aktiva åtgärder från arbetsgivare och fackliga organisationer.

Motionärerna har anvisat en väg för ökad chefsrekrytering av kvinnor,
nämligen att statsmakterna skall ta initiativ till överläggningar med större
arbetsgivare. Utskottet vill i det sammanhanget hänvisa till att en arbetsgivare
enligt jämställdhetslagen inom ramen för sin verksamhet skall bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet. För att
kunna rekrytera kvinnor till högre tjänster är det även nödvändigt att
befrämja kvinnors befordringsmöjligheter på lägre nivåer. Chefsrekrytering
av kvinnor bör ses i detta vidare sammanhang. Enligt utskottets mening finns
det ingenting som hindrar att jämställdhetsombudsmannen med stöd av
lagen tar upp överläggningar med det syfte som yrkas i motionen. Någon
åtgärd med anledning av denna är därför inte påkallad.

Utskottet går därmed över till att behandla frågan om kvinnor i statliga
kommittéer m. m. Karin Andersson m. fl. (c) anför i motion lill att det är
angeläget att både kvinnor och män är representerade i beslutande församlingar.
Mot den bakgrunden framhålls nödvändigheten av en ökad kvinnorepresentation
i styrelser för statliga företag och myndigheter liksom i statliga
kommittéer. Regeringens uppmaning att organisationer och myndigheter
skall lämna förslag på en kvinna och en man till varje uppdrag i sådana
sammanhang bör därför fortsätta, enligt motionärerna.

Vissa åtgärder har vidtagits för att nå en jämnare fördelning mellan män
och kvinnor i statliga kommittéer m. m. På det statliga området gäller den
s. k. jämställdhetsförordningen. Där sägs att en myndighet som lämnar
någon ett uppdrag eller föreslår någon till ett uppdrag skall anstränga sig för
att kunna välja mellan personer av båda könen och försöka se till att andelen
personer av det underrepresenterade könet ökar i fråga om uppdrag av
liknande slag.

Många ledamöter utses emellertid på förslag av organisationer, politiska
partier och andra organ som inte omfattas av förordningen. Här skall det
förfarandet tillämpas att när dessa erbjuds att medverka med en företrädare i
statliga styrelser, kommittéer m. m. skall de uppmanas lämna förslag på två
namn, en kvinna och en man. Vid den slutliga tillsättningen skall därmed
önskemålet om en jämn könsfördelning lättare kunna beaktas.

Som redovisats tidigare i betänkandet är kvinnorna klart underrepresenterade
i det offentliga utredningsväsendet. Några påtagliga förbättringar har
heller inte skett under senare år. Det är därför angeläget att man driver på
utvecklingen och utnyttjar de möjligheter som står till buds. Utskottet delar
därför motionärernas uppfattning att det är viktigt att de organ som inbjuds
att delta i statliga kommittéer m. m. påminns om det arbete som bedrivs på
jämställdhetsområdet och att de som hittills direkt uppmanas lämna förslag
på representanter av båda könen. Utskottet tar för givet att detta förfarande

AU 1983/84:6

kommer att tillämpas. Något särskilt uttalande från riksdagens sida är därför
inte nödvändigt. Motionen avstyrks således i denna del.

Jämställdhet för män

Pär Granstedt m. fl. tar i motion 2057 upp jämställdhetens positiva
möjligheter för männen. Det gäller bl. a. tillgång till arbeten som traditionellt
varit reserverade för kvinnor, ökade resurser för att klara vardagsbestyr
och grundservice och ökade möjligheter att bli delaktig i familjens olika
glädjeämnen. Det fortsatta arbetet måste enligt motionärerna inriktas på att
utveckla männens ansvar på dessa områden. Det leder bl. a. till att deras
sociala och ekonomiska sårbarhet minskar. Olika åtgärder bör därför vidtas
som rör förskolan, skolan, arbetslivet och de äldres situation. Motionärerna
begär slutligen att regeringen lämnar en samlad redovisning av jämställdhetsarbetet
för män för 1983/84 års riksdag.

Utskottet vill framhålla att det jämställdhetsarbete som nu bedrivs bl. a.
syftar till förändringar av det slag som motionen tar upp. Insatser med den
inriktningen görs inom snart sagt alla samhällssektorer. Centrala områden är
arbetsmarknad och utbildning. På exempelvis skolans område har fler beslut
fattats som ställer konkreta krav på aktivt arbete för jämställdhet. Det gäller
bl. a. läroplaner och utbildning resp. fortbildning av lärare.

Det bör dock tilläggas att det vid sidan av pågående jämställdhetsarbete
ändå kan vara nödvändigt att särskilt uppmärksamma mannens villkor. Det
visar bl. a. den under våren 1983 redovisade rapporten Om svenska män. En
utveckling mot ökad jämställdhet mellan könen kommer att innebära en
förändring av mannens roll. I en sådan process krävs att mannen får stöd och
uppmuntran, att olika hinder för jämställdhet undanröjs etc. I detta
sammanhang kommer den nyligen tillsatta arbetsgruppen om männens roll i
jämställdhetsarbetet att spela en viktig roll. Utskottet vill också peka på det
arbete som bedrivs inom delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) med att
kartlägga vilka åtgärder inom exempelvis familjepolitiken som krävs för en
jämnare fördelning mellan föräldrarna av förvärvsarbete, hemarbete och
omsorg om egna barn.

Med hänvisning till vad som sagts ovan om pågående jämställdhetsarbete
och särskilt det med inriktning på mannens roll finner utskottet det inte
påkallat med någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen, som
således avstyrks.

Parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté

Regeringen beslutade hösten 1982 om en ny organisation för jämställdhetsarbete
innebärande bl. a. en avveckling av den parlamentariskt sammansatta
jämställdhetskommittén. Jämställdhetsfrågorna har ställts direkt under
regeringen. Inom arbetsmarknadsdepartementet har ett särskilt sekretariat

AU 1983/84:6

inrättats för dessa frågor. Jämställdhetsrådet har utvidgats till att omfatta
inte bara representanter för kvinnoorganisationerna utan även representanter
för de politiska partierna, arbetsmarknadens parter och folkrörelserna.

Görel Bohlin (m) och Ann-Cathrine Haglund (m) framhåller i motion 2052
värdet av att de förslag till reformer som väckts på jämställdhetsområdet har
kommit till i en parlamentarisk kommitté. Mot den bakgrunden sägs den nya
organisationen av jämställdhetsarbetet vara olycklig. Motionärerna föreslår
därför ett återinförande av en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté.

Enligt utskottets mening innebär den nya organisationen en effektivering
av regeringens jämställdhetsarbete. Genom den nya sammansättningen av
jämställdhetsrådet får dessa frågor dessutom en bredare förankring. Här har
också representanterna för de politiska partierna en viktig uppgift att fylla.
De politiska partierna har också representanter i den nyinrättade delegationen
för jämställdhetsforskning. Kravet på parlamentariskt inflytande är
därmed väl tillgodosett. Motionen avstyrks därför.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också ett yrkande i motion lill
av Karin Andersson m. fl. (c) som tar upp opinionsbildningen på jämställdhetsområdet.
Motionärerna befarar att arbetet med dessa frågor kommer att
försvagas i och med avvecklingen av jämställdhetskommittén och föreslår
därför att andra samhällsorgan såsom jämställdhetsombudsmannen och
forskningsdelegationen skall ges i uppdrag att ansvara för dessa frågor.
Motionärerna vill också att tidskriften Jämsides skall ges ut också i
fortsättningen.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna när det gäller
betydelsen av att skapa opinion i olika jämställdhetsfrågor. Att sprida
information och stimulera till debatt är en viktig uppgift för statsmakterna.

Jämställdhetskommittén hade opinionsbildningen som en av sina huvuduppgifter.
Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att dessa åligganden
nu i huvudsak kommer att övertas av det nyinrättade sekretariatet för
jämställdhetsfrågor tillsammans med forskningsdelegationen och jämställdhetsombudsmannen.
Utskottet förutsätter att en klar ansvarsfördelning
kommer att fastställas av regeringen. Utskottet vill också påminna om det
påverkande informationsarbete som bedrivs av olika myndigheter. SÖ, AMS
och socialstyrelsen har exempelvis särskilda informationsuppgifter när det
gäller jämställdhetsfrågor. Förutom statsmakterna finns även många andra
viktiga opinionsförmedlare i samhället. Organisationer av olika slag, politiska
partier, intresseföreningar och utbildningsorgan - särskilt studieförbunden
- spelar viktiga roller.

När det gäller frågan om en informationsskrift på jämställdhetsområdet
har utskottet inhämtat att en sådan planeras med påbörjad utgivning under
senare delen av år 1983. Skriften kommer att innehålla information från
regeringskansliet, jämställdhetsombudsmannen och forskningsdelegationen.

AU 1983/84:6

Med hänvisning härtill och vad som tidigare sagts om opinionsbildningens
betydelse avstyrks motion lilli dessa delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vårdarbete i hemmet som merit vid anställning
att riksdagen avslår motion 1982/83:519,

2. beträffande ledighet för vård av barn

att riksdagen avslår motion 1982/83:683 yrkande 3 c,

3. beträffande jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1982/83:683 yrkande 2,

4. beträffande ökad chefsrekrytering av kvinnor

att riksdagen avslår motion 1982/83:683 yrkandena 3 a-b,

5. beträffande kvinnor i statliga kommittéer m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1111 yrkande 2,

6. beträffande jämställdhet för män

att riksdagen avslår motion 1982/83:2057,

7. beträffande en parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté att

riksdagen avslår motion 1982/83:2052,

8. beträffande opinionsbildningen pä jämställdhetsområdet
att riksdagen avslår motion 1982/83:1111 yrkande 3.

Stockholm den 8 november 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s), Lahja Exner
(s), Gustav Persson (s), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Ingrid
Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c).

AU 1983/84:6

Reservationer

1. Vårdarbete i hemmet som merit vid anställning (mom. 1)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”På det” och på
s. 15 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Det är av stor betydelse att barnen får en god omsorg. Oavsett om detta
sker i hemmet eller i någon av de vårdformer som samhället erbjuder, bör
vårdinsatsen värderas på samma sätt som annat förvärvsarbete. Utskottet
delar mot den bakgrunden motionärernas uppfattning att vård av egna barn i
hemmet bör räknas som merit i arbetslivet. Det kan gälla vid anställning,
befordran eller lönebestämning. Ett motsvarande sätt att värdera vård av
egna barn finns f. ö. i den allmänna försäkringens regler om tilläggspension.
En förälder som vårdar barn under tre år får här tillgodoräkna sig denna tid
vid pensionsberäkningen.

På den statliga sidan finns redan vissa möjligheter att tillgodoräkna sig vård
av barn som merit vid anställning. Förslag om en utvidgning av denna rätt har
lämnats av jämställdhetskommittén och meritutredningen. På grundval av
bl. a. detta material bör regeringen utan onödigt dröjsmål återkomma till
riksdagen med förslag av det slag som motionärerna önskar. Reformen bör
gälla hela arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande, som alltså innebär att motion 519 tillstyrks,
bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande vårdarbete i hemmet som merit vid anställning
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:519 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

2. Jämställdhetslagen (mom. 3 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro
Nilsson i Visby (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar ”Utskottet vill” och på s. 17 slutar ”i folkpartimotionen” bort ha
följande lydelse:

När det gäller frågan om rätten att ta del av medsökandes ansökningshandlingar
vill utskottet anföra följande. Tillsättningsförfarandet inom den
privata sektorn skiljer sig vanligtvis på ett markant sätt från vad som gäller
vid tillsättningen av offentliga tjänster. Rekryteringsfrågorna är inte omgärdade
med det regelsystem som exempelvis krävs vid ett formellt ledigkungörande
på det statliga området, utan handläggs ofta på ett informellt sätt.
Ett skäl härtill är bl. a. att en ökad offentlighet skulle kunna verka
avhållande på många kandidater och därmed försvåra rekryteringen, särskilt
vid högre befattningar. En ökad offentlighet kan också innebära risk för

AU 1983/84:6

formalisering och därmed längre tidsutdräkt och sämre flexibilitet. Betydelsen
härav bör inte underskattas. Utskottet avvisar därför tanken på en
lagstiftning som syftar till en reglering av tillsättningsförfarandet på den
privata arbetsmarknaden med åtföljande byråkratisering. De problem som
motionen tar upp och som utskottet i och för sig har förståelse för bör i stället
kunna lösas avtalsvägen. Utskottet vill därtill påminna om jämställdhetslagens
krav på arbetsgivaren att inom ramen för sin verksamhet bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja jämställdheten.

3. Kvinnor i statliga kommittéer (mom. 5 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro
Nilsson i Visby (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar ”Sorn redovisats” och på s. 20 slutar ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Som redovisats tidigare i betänkandet är kvinnorna klart underrepresenterade
i det offentliga utredningsväsendet. Enligt utskottet är det önskvärt att
detta förhållande ändras till en jämnare fördelning mellan kvinnor och män.
Utskottet avvisar dock den ordning som säger att en organisation skall
uppmanas att nominera två kandidater - en kvinna och en man - till varje
erbjudet uppdrag i statliga kommittéer och styrelser. Risken är påtaglig att
syftet motverkas genom att metoden med rätta uppfattas som ett hot mot
organisationernas suveräna rätt att själva besluta om sina företrädare.
Erfarenheterna visar också att förfarandet hittills har fungerat dåligt. I stället
bör framhållas betydelsen av fler kvinnor på de poster i organisationer,
myndigheter och företag från vilka kandidater till statliga kommittéer och
styrelser hämtas. Den kvinnliga rekryteringsbasen måste således breddas.
Arbetet härför bör drivas på bred front. Särskilt viktigt är att attityden till
kvinnors kompetens ändras.

Med hänvisning till vad som sagts ovan avstyrks motionen.

4. En parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté (mom. 7 - motiveringen) Elver

Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i och för sig ingenting att erinra mot beslutet om en
uppdelning av jämställdhetskommitténs verksamhet på andra organ. Det är
mycket som talar för att en omfördelning av resurserna är nödvändig för att
öka effektiviteten i jämställdhetsarbetet. När det gäller de organisatoriska
förändringar som nu har genomförts vill utskottet anföra följande. Jämställdhetsfrågorna
har på många sätt en särställning i politiken eftersom de berör så
gott som alla politiska områden. Mot den bakgrunden är det viktigt att

AU 1983/84:6

arbetet med dessa frågor har en bred förankring i samhället. Det innebär
bl. a. att det intresse som olika politiska partier har att delta i utvecklingsarbetet
på detta område bör tas till vara. Den synen på jämställdhetsarbetet
rådde f. ö. under de sex åren som mittenpartierna hade regeringsinflytande.
Det samarbete som bedrevs över partigränserna i exempelvis jämställdhetskommittén
var på många sätt värdefullt och framgångsrikt.

Enligt utskottet innebär den nya jämställdhetsorganisationen en försvagning
i detta avseende. Det särskilda ansvar som mittenpartierna av hävd
känner för dessa frågor kan således inte fullt ut tas till vara, vilket är till men
för jämställdhetsarbetet i stort. Det vore därför av värde om regeringen tog
större hänsyn till önskemålen om samverkan på detta område. En sådan
politisk mobilisering skulle öka effektiviteten i jämställdhetsarbetet. Utskottet
tar för givet att regeringen vidtar de mått och steg som krävs härför.

Någon åtgärd med anledning av motion 2052 är inte motiverad. Motionen
bör därför avstyrkas.

5. En parlamentariskt sammansatt jämställdhetskommitté (mom. 7 - motiveringen) Alf

Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro
Nilsson i Visby (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 21 som
börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Mot bakgrund av jämställdhetsfrågornas särskilda karaktär är det viktigt
att de har en bred förankring i det politiska livet. Samtliga riksdagspartier bör
ha möjlighet att påverka och ta ansvar för utvecklingen på detta område. Ett
samarbete över partigränserna av det slag som fanns i den nu nedlagda
jämställdhetskommittén är av stor betydelse för framgången i detta arbete.
Enligt utskottets mening ger emellertid den nya organisationen för jämställdhetsarbetet,
trots parlamentariska inslag i forskningsdelegationen och jämställdhetsrådet,
inte den tyngd och bredd som vore önskvärd. Som ett led i
effektiveringen av jämställdhetsarbetet borde därför den politiska oppositionens
intresse för och kunskaper om dessa frågor bättre tas till vara. Utskottet
förutsätter att regeringen kommer att handla i enlighet härmed.

Någon åtgärd med anledning av motion 2052 bör inte vidtas.

6. Opinionsbildningen på jämställdhetsområdet (mom. 8)

Elver Jonsson (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar ”Utskottet har”
och på s. 22 slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om opinionsbildningens stora
betydelse på jämställdhetsområdet. Arbetet på att ändra attityder och

AU 1983/84:6

bearbeta fördomar måste därför ständigt gå parallellt med allt annat
jämställdhetsarbete. Vid sidan om statsmakterna har även folkrörelser,
politiska och fackliga organisationer samt studieorganisationer viktiga roller
i detta sammanhang.

Jämställdhetskommittén hade opinionsbildningen som en av sina huvuduppgifter.
I den omorganisation av jämställdhetsarbetet som nu beslutats och
som bl. a. inneburit att kommittén har avvecklats har dessa frågor inte fått
samma framträdande roll. Ansvaret för det opinionsbildande arbetet har inte
klart fastslagits, vilket innebär en uppenbar försvagning. Enligt utskottets
mening bör en ändring komma till stånd. Det är därför nödvändigt att som
motionärerna begär regeringen utfärdar klara direktiv till andra samhällsorgan
exempelvis JämO, forskningsdelegationen och övriga berörda myndigheter
att fortsätta och utveckla jämställdhetskommitténs arbete på detta
område.

Jämställdhetskommitténs tidskrift Jämsides hade en viktig uppgift att fylla
på informations- och opinionsbildningsområdet. Utskottet kan bara beklaga
att den ännu efter ett år inte fått någon efterföljare. Utskottet förutsätter att
den tidskrift som nu sägs vara under planering kommer till utgivning utan
vidare dröjsmål.

Vad utskottet anfört ovan bör, med bifall till motion lilli denna del, ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande opinionsbildningen pä jämställdhetsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1111 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77147