om jakt och viltvård (Betänkande 1985/86:JoU3 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:3

om jakt och viltvård

1985/86:3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om jakt och
viltvård, väckta under allmänna motionstiden 1984 resp. 1985. Motionerna
tar upp bl. a. frågor om prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser, olaga jakt,
viltforskning, konungens jakträtt och skydd för vissa djurarter m. m.
Samtliga motioner avstyrks, i flertalet fall med hänvisning till jakt- och
viltvårdsberedningens huvudbetänkande (SOU 1983:21), som för närvarande
bereds i regeringskansliet.

Till betänkandet har fogats 2 reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner från riksmötet 1983/84

I motion 1983/84:727 av Bo Finnkvist (s) yrkas, med hänvisning till vad som
anförts i motion 1983/84:726, att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om reglering av priserna på jakträtt.

I motion 1983/84:1019 av John Andersson m. fl. (vpk, s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag till
prisreglering för arrendepriser för älgjakt i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i övrigt anförs i motionen om utarrenderingen av jaktmark.

I motion 1983/84:1297 av Arne Gadd (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelser utarbetas så att en
allsidigt sammansatt jakttidsberedning ersätter den nuvarande varvid jägarnas
organisationer skall ingå som en likvärdig part tillsammans med
representation från naturvårdsorganisationer, allmänhet och ekologisk,
oberoende expertis,

2. att riksdagen hos regeringen begär att därvid den nya jakttidsberedningen
skall vara fristående från Svenska jägareförbundet och sortera direkt
under statens naturvårdsverk.

JoU

1 Riksdagen 1985186.16 sami. Nr 3

I motion 1983/84:1298 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en viltforskningsstation i Jämtlands län.

I motion 1983/84:1821 av Axel Andersson m.fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva det kungliga privilegiet avseende jakt,

2. att riksdagen beslutar att de kungliga älgjaktsarealema skall begränsas
på sätt som föreslås i motionen.

I motion 1983/84:1822 av Elis Andersson m. fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande behovet
av inhägnad vid gruvor och större diken vid torvtäkts- och dikningsföretag.

I motion 1983/84:1823 av Elis Andersson m.fl. (c) yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att viss del av intäkterna från jaktarrende
från mark i allmän ägo avsätts för viltvårdsinsatser,

2. att riksdagen beslutar att i övrigt ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om viltvården.

I motion 1983/84:1830 av Kerstin Ekman och Kenth Skårvik (båda fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
vad beträffar oljeskadad sjöfågel.

I motion 1983/84:1848 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utvidgning
och permanentning av kronhjortsreservatet i Skåne.

I motion 1983/84:1850 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten
av skärpt lagstiftning och skärpta regler i syfte att förhindra utrotningen
av fridlysta fågelarter i Sverige.

I motion 1983/84:1853 av Gunnel Liljegren m.fl. (m, c, vpk) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vildsvinsstammen i
södra delen av Stockholms län bör begränsas.

I motion 1983/84:2337 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär skärpta utförselbestämmelser när det gäller fridlysta fåglar
och ägg samt att preskriptionstiden förlängs vid brott av detta slag.

Motioner från riksmötet 1984/85

I motion 1984/85:754 av Ove Eriksson och Anders Andersson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att markägarintressena
skall vara företrädda i länsälgnämndema och de planerade länsviltnämndema.

I motion 1984/85:1087 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en omprövning av beslutet att införa skottpengar på
vildsvin.

JoU 1985/86:3

I motion 1984/85:2004 av Axel Andersson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att det kungliga privilegiet avseende högviltsjakt
på domänverkets marker upphävs,

2. att riksdagen uttalar sig för att den kungliga jakten fortsättningsvis skall
bedrivas på samma grunder som gäller för alla andra jägare i detta land.

I motion 1984/85:2024 av Linnea Hörlén och Lars Ernestam (båda fp) yrkas
att riksdagen beslutar att de delar av lagen om rätt till jakt samt jaktstadgan
som berör säljakt ändras så att nuvarande möjligheter att jaga säl utgår samt
att en möjlighet att avliva säl efter dispens införs i analogi med vad som gäller
för övriga fridlysta djur.

I motion 1984/85:2606 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 9), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära skärpt
lagstiftning mot boplundring och olaga utförsel av djur.

Inkomna skrivelser

Jägarnäs Riksförbund-Landsbygdens Jägare och Jämtlands läns landsting
har i skrivelse till jordbruksutskottet i anslutning till motion 1983/84:1298
anfört synpunkter på önskemålen om en viltforskningsstation i Jämtlands
län.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om jakt och
viltvård, väckta under allmänna motionstiden 1984 resp. 1985. Som utskottet
närmare redovisar i det följande gäller motionerna till största delen frågor
som behandlats i jakt- och viltvårdsberedningens huvudbetänkande Vilt och
jakt (SOU 1983:21). Betänkandet behandlas för närvarande i jordbruksdepartementet.
Regeringen har nyligen beslutat utse en särskild utredare för att
närmare belysa vissa frågor om älgjakten m. m. (Dir 1985:38).

J akträttsupplåtelser

I motion 1983/84:726 av Bo Finnkvist (s), vilken innehåller motiveringen till
motion 727, anförs att prisutvecklingen på jaktarrenden vållat stora problem
för befolkningen i glesbygderna. I många fall har ortsbefolkningen helt ställts
åt sidan i jaktliga sammanhang då man inte kunnat konkurrera om
jakttillfällena. Någon form av prisreglering på jaktarrenden måste enligt
motionen införas om de ekonomiskt svaga grupperna i samhället skall ha
möjlighet att utöva jakt.

Även i motion 1983/84:1019 av John Andersson m. fl. (vpk, s), kritiseras
det förhållandet att starka ekonomiska intressen alltmer gör sig gällande vid
utarrendering av jaktmark. Man riskerar härmed att seriösa och ansvarsfulla
jägare trängs undan av spekulationsintressen från marker som de, ofta under
lång tid, utnyttjat för jakt och viltvård. Det alltmer utnyttjade förfarandet att
sälja jaktmöjligheter på anbud ger till resultat att ortsbefolkningen konkur -

JoU 1985/86:3

1* Riksdagen 1985/86. lösaml. Nr 3

reras ut av penningstarka jägare, ibland från utlandet, som kanske betalar
tiotusentals kronor för korttidsjakt på älg. Motionärerna kritiserar också det
av somliga markägare tillämpade systemet att ta ut fällavgift i förskott. Detta
är inte förenligt med en god viltvård. Även vid mera långvariga jaktarrenden,
om 5-10 år, är prisutvecklingen ogynnsam för den lokala befolkningen.
Motionen utmynnar i yrkanden om skyndsamt förslag till prisreglering på
jaktarrenden såvitt avser älgjakt och om förbud mot anbudsförfarande vid
utarrendering av jaktmark. Vidare yrkas att regeringen ges till känna vad
motionärerna i övrigt anfört i detta hänseende.

Utskottet erinrar om att prisutvecklingen i fråga om jakträttsupplåtelser
behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. I utskottets betänkande JoU
1983/84:19, till vilket här hänvisas, förutsattes att problemet kommer att
ägnas tillbörlig uppmärksamhet under den fortsatta beredningen av jakt- och
viltvårdsberedningens förslag. Det bör tilläggas att den kompletterande
utredning som inledningsvis omnämnts enligt direktiven skall omfatta
åtgärder för att efterfrågade jaktmöjligheter skall kunna erbjudas på rimliga
villkor. Bl. a. skall övervägas vilka åtgärder som i detta sammanhang kan
vidtas för att dämpa prisutvecklingen när det gäller jakträttsupplåtelser.

Utskottet anser att motionerna 1983/84:727 och 1983/84:1019, i avbidan på
resultatet av den verksamhet som anges ovan, inte bör föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vissa viltvårdsfrågor

I motion 1983/84:1822 av Elis Andersson m. fl. (c) anförs att vissa diken och
torvmossar ofta kan utgöra en fara för viltet. Årligen rapporteras om ett stort
antal rådjur och älgar som påträffats döda i mossdiken, torvgravar och
övergivna gruvhål. Behovet av inhägnader runt sådana platser bör enligt
motionen beaktas i större utsträckning. Möjligheter bör tillskapas att med
utnyttjande av miljövårdsmedel minska riskerna för att djur omkommer av
angivna orsaker.

I motion 1983/84:1823 av Elis Andersson m. fl. (c) förordas olika viltvårdsinsatser
av både kort- och långsiktig karaktär. De kortsiktiga insatserna, av typ
stödutfodring vid extrema väderförhållanden, uppsättning av holkar m. m.
bör vara ett inslag i jägarnas normala viltvårdsarbete. Mera långsiktiga
åtgärder torde i regel kräva markägarens medgivande. Enligt motionen bör
en del av de arrendeavgifter som erläggs till markägarna användas för sådana
åtgärder i syfte att bibehålla och förbättra markernas viltproduktionsförmåga.
Beträffande marker som utnyttjas av ägarna själva för jakt bör
samordning ske över fastighetsgränserna. För marker i allmän ägo bör gälla
att viss del av arrendeintäkterna avsätts för viltvårdande åtgärder.

Enligt motion 1983/84:1830 av Kerstin Ekman och Kenth Skårvik (båda
fp) drabbas våra sjöfåglar hårt av oljeutsläpp och andra miljöföroreningar.
För att kartlägga i vad mån miljögifter långsiktigt skadar våra sjöfågelarter
måste särskilda insatser göras. Det är önskvärt att alla typer av påverkan,
t. ex. oljeskador, parasiter och miljögifter, blir föremål för samordnade
undersökningar. Särskilt vid större oljekatastrofer är det viktigt att sådana

JoU 1985/86:3

undersökningar kommer till stånd.

Utskottet erinrar om att det i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden finns
bestämmelser som syftar till att samordna jakt och viltvård över fastighetsgränserna.
Vidare finns i skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark regler om skogs- och jordbruksnäringarnas
hänsyn till naturvården, inkl. växt- och djurlivet.

Jakt- och viltvårdsberedningen har i sitt huvudbetänkande ingående
diskuterat frågor om hänsynstagande till och skydd av viltstammarna (SOU
1983:21 s. 239 f.). Utskottet utgår från att dessa frågor kommer att
uppmärksammas i samband med den fortsatta prövningen av beredningens
förslag. Vad särskilt beträffar anläggningar som utgör en fara för viltet kan
nämnas att naturvårdsverket i en promemoria år 1975 utfärdat råd och
anvisningar för skyddsåtgärder vid oskyddade gruvhål m. m. (SNV PM 665).
Det torde bl. a. ankomma på berörda länsstyrelser och kommuner att beakta
dessa frågor inom ramen för naturvårdsarbetet. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 1983/84:1822 och 1983/84:1823.

Miljöproblem av det slag som åsyftas i motion 1983/84:1830 har utskottet
berört tidigare, bl. a. i betänkandet JoU 1982/83:15, till vilket här hänvisas.
Som utskottet påpekat i detta sammanhang bedrivs ett omfattande arbete
både på det nationella planet och internationellt för att förebygga oljeskador
till sjöss och för att lindra effekterna av uppkomna skador. Undersökningar
av oljeutsläppens effekter för flora och fauna bedrivs bl. a. av institutet för
vatten- och luftvård, av naturhistoriska riksmuseet och vid Stockholms
universitet, Askölaboratoriet. Inom ramen för Helsingforskonventionen om
skydd för Östersjöns marina miljö bedrivs kontinuerligt undersökningar av
miljötillståndet i det område som konventionen omfattar. Enligt utskottets
mening påkallar motionen ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Åtgärder mot olaga jakt m. m.

I motion 1983/84:1850 av Göthe Knutson (m) anförs att tjuvjakten på
fridlysta fåglar, inbegripet äggplundringen, ökat oroväckande i vårt land.
Bakom denna verksamhet ligger ofta ekonomiska intressen, delvis med
internationella förgreningar. Inte minst när det gäller sällsynta rovfågelarter
kan man notera en stigande efterfrågan och mycket höga överlåtelsepriser
för fåglar och ägg. Skärpta utförselbestämmelser och längre preskriptionstider
för brott av förevarande slag måste enligt motionen införas om vi skall
kunna skydda våra kvarlevande stammar av sällsynta fåglar och däggdjur.

Liknande synpunkter och yrkanden framförs i motion 1983/84:2337 av
Gunnel Jonäng (c) och 1984/85:2606, yrkande 9, av Einar Larsson m. fl. (c).

Som utskottet anfört vid behandlingen av liknande motionsyrkanden
(t. ex. JoU 1983/84:19) är det angeläget att våra hotade och sällsynta
djurarter skyddas på effektivaste möjliga sätt. I jakt- och viltvårdsberedningens
betänkande föreslås en rad åtgärder som ligger i linje med motionärernas
önskemål (s. 257 f.). Insatserna för ökat skydd av faunan föreslås omfatta
bl. a. ett särskilt viltvårdsanslag för ett åtgärdsprogram för hotade arter och
förbättring av samhällets möjligheter att utöva kontroll över konservatorerna.
Straffsatserna för olovlig och olaga jakt föreslås skärpta så att straffmaxi -

JoU 1985/86:3

mum för grova brott höjs till två års fängelse. Det innebär samtidigt en
förlängning av preskriptionstiden till fem år. Utskottet föreslår att motionerna
i avbidan på den fortsatta prövningen av beredningens förslag lämnas utan
vidare åtgärd.

Kronans jakträtt

Enligt motion 1983/84:1821 av Axel Andersson m. fl. (s) innebär de kungliga
privilegierna vid jakt en djupt orättfärdig ordning, som har sina rötter i
medeltiden. För gemene man är i dag konkurrensen om jakttillfällena stor,
framför allt när det gäller älgjakten. Många kvalificerade jägare ställs utan
jaktmöjligheter på grund av brist på mark och arrenden. Desto mer
upprörande är då det faktum att kungen disponerar drygt 97 000 ha svensk
kronomark som utnyttjas endast under några dagar per år i samband med den
s. k. kungajakten på älg. Liksom övriga älgjägare borde kungen få nöja sig
med en jaktmark, dimensionerad efter gängse normer och tillgången på älg.
Härigenom skulle flera jaktintresserade kunna få jaga på de sålunda
frigjorda kungamarkerna. Vidare kritiserar motionärerna det faktum att
kungen jagar utan kostnader på kronans marker. Den enda avgift som
erläggs är en s. k. fällavgift till resp. länsstyrelse. Motionärerna anser det vara
en från demokrati- och rättvisesynpunkt angelägen fråga att kungen likställs
med övriga jägare som arrenderar jaktmark av kronan och hemställer att
riksdagen dels upphäver det kungliga privilegiet avseende jakt, dels begränsar
de kungliga älgjaktsarealerna såsom föreslås i motionen.

Liknande yrkanden framställs i motion 1984/85:2004 av Axel Andersson
m.fl. (s).

Utskottet erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1979/80 avslog en motion
om begränsning av de kungliga jaktprivilegierna (se JoU 1979/80:24). Av
utskottsbetänkandet framgår bl. a. att konungen i jakträttsligt hänseende då
disponerade över domänverksmark med en sammanlagd areal av 96 776 ha.
Sedan konungen avstått från jakträtten på ca 13 000 ha till förmån för
naturvårdsverkets forskningsstation vid Grimsö är den aktuella jaktarealen
nu ca 83 400 ha. Denna siffra kan jämföras med de ca 5 milj. ha
domänverksmark som är tillgänglig för jakt. Med undantag för några smärre
områden har av konungen disponerade marker enbart utnyttjats för älgjakt.
Den nuvarande begränsade omfattningen av kungliga älgjakter medför att en
betydande avskjutning därutöver måste ske. Denna utförs i huvudsak av
domänverkets personal. Småviltjakten samt jakten efter hjort och rådjur
ställs av konungen till domänverkets förfogande för upplåtelser till verkets
anställda m.fl. Under senare år har vissa kronoparker utnyttjats för
representationsjakt i samband med utländska statsbesök m. m.

Utskottet har inte funnit anledning att på grund av de nu aktuella
motionerna föreslå ändrade principer rörande tillgodogörandet av kronans
jakträtt. Till den del motionerna syftar till ökat utrymme för jakträttsupplåtelser
åt enskilda jägare på bl. a. statens marker vill utskottet hänvisa till den
kompletterande utredning som redovisats i det föregående (Dir 1985:38).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1983/84:1821 och 1984/
85:2004.

JoU 1985/86:3

Viltforskning

JoU 1985/86:3

I motion 1983/84:1298 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (båda
s) anförs att den största delen av viltforskningsarbetet för närvarande bedrivs
i de södra delarna av landet. Jakt- och viltvårdsfrågor är emellertid mycket
viktiga i norra Sverige, inte minst i ett län som Jämtland. Jakten och
viltvården har här stor betydelse för fritidssysselsättningen och med hänsyn
till den nära anknytningen mellan jakt och skogsnäring m. m. Jämtlands län
är viltrikt och bör ha goda förutsättningar för viltforskning. Det är enligt
motionen angeläget att resurser för forskningsarbete tillförs länet, t. ex. i
form av en viltforskningsstation.

Utskottet vill nämna att jakt- och viltvårdsberedningen i sitt huvudbetänkande
lämnar en utförlig redovisning av viltforskningens organisation,
finansiering och målsättning m. m. (s. 315 ff.). Utskottet anser sig inte böra
föregripa den fortsatta prövningen av beredningens förslag genom att särskilt
framhålla fördelarna med att styra resurser för viltforskning till en speciell
region. Utan närmare underlag för en mera övergripande bedömning av
forskningsbehov och alternativa lösningar m. m. är utskottet i princip inte
berett att uttala sig till förmån för en viss regional prioritering på sätt som
anges i motion 1983/84:1298. Motionen avstyrks.

Bevarande av vissa djurarter, m. m.

Enligt motion 1983/84:1853 av Gunnel Liljegren m. fl. (m, c, vpk) har den
pågående försöksverksamheten med frilevande vildsvin i södra delen av
Stockholms län medfört stora olägenheter för lantbrukarna i området.
Skadorna på deras grödor är avsevärda. Ersättning utgår visserligen, men
den kan knappast motsvara de verkliga förlusterna eller allt merarbete som
vildsvinen ger upphov till. Det är enligt motionen viktigt att vildsvinsstammen
hålls nere på den ursprungligen avsedda storleksnivån, högst 100 djur. I
dag räknar man med att det i området finns ca 200 djur. Länsstyrelsen bör
därför i samråd med jakträttsinnehavarna föranstalta om avskjutning av
vildsvinen till den ursprungligen planerade nivån.

I motion 1984/85:1087 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) anförs att beslutet om
utrotning av frilevande vildsvin i Sverige föranlett stark kritik både från
naturvårdens intressenter och från jägarna. Riskerna med en frilevande
vildsvinsstam är i dagens samhälle ytterst marginella. Det finns enligt
motionen skäl att beteckna vildsvinen som ett omistligt inslag i den svenska
naturen och landskapsbilden. Motionen utmynnar i ett yrkande att beslutet
att införa skottpengar på vildsvin omprövas.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att regeringen den 22 december
1983 beslutat om åtgärder mot frilevande vildsvin i hela landet. Beslutet
innebär att vildsvinsstammen skall decimeras i södra delen av Stockholms län
och att vildsvinen skall utrotas i övriga delar av landet. Statens naturvårdsverk
har på uppdrag av regeringen den 9 juli 1985 inkommit med en
slutrapport rörande vildsvinen i Sverige. Verket föreslår bl. a. att frilevande
vildsvin skall få förekomma i hela landet. Förslaget remissbehandlas för
närvarande i jordbruksdepartementet. Enligt naturvårdsverkets beslut får

länsstyrelsen i de län där vildsvin enligt nu gällande beslut skall utrotas
utbetala skottpengar för vildsvin. Beslutet gäller till årsskiftet 1985-86.

Utskottet föreslår att motionerna 1983/84:1853 och 1984/85:1087, i avbidan
på den fortsatta prövningen av naturvårdsverkets förslag, inte föranleder
någon åtgärd från riksdagens sida.

Enligt motion 1984/85:2024 av Linnea Hörlén och Lars Emestam (båda fp)
är nuvarande skydd för sälstammen inte tillräckligt. Möjligheten till s.k.
skyddsjakt på säl enligt 14 § jaktlagen har orsakat problem i det internationella
vilt vårdsarbetet. Bl. a. har bestämmelsen ansetts innebära att sälen inte
räknas som fridlyst inom svenskt territorium. Enligt motionen bör nuvarande
skyddsjakt ersättas med en möjlighet att avliva säl efter särskild ansökan och
dispens från fridlysningsbestämmelserna. Härigenom skulle bl. a. avskjutningen
kunna kontrolleras bättre, och dödade sälar skulle kunna utnyttjas i
forskningen.

Utskottet får vad beträffar säljakten hänvisa till att frågan behandlats av
jakt- och viltvårdsberedningen, som bl. a. konstaterat att rätten till skyddsjakt
enligt 14 § 2 mom. jaktlagen utnyttjas i mycket liten utsträckning (SOU
1983:21 s. 290 f.). Enligt beredningens lagförslag bör frågan regleras i en för
all skyddsjakt gemensam bestämmelse. I verkställighetsföreskrifter kan
närmare anges villkoren för utövande av skyddsjakt i fråga om de olika
djurarter som kan komma i fråga.

Utskottet anser sig inte böra föregripa prövningen av beredningens förslag
om säljakten och föreslår att motion 1984/85:2024 lämnas utan någon åtgärd
från riksdagens sida.

I motion 1983/84:1848 av John Johnsson m. fl. (s) hemställs att kronhjortsreservatet
i Skåne utvidgas och görs permanent. Till stöd för yrkandet anförs
bl. a. att den skånska kronhjortsstammen fortfarande är klart skyddsvärd och
att Sverige har ett internationellt ansvar för att den bevaras så intakt som
möjligt. Under den tid försöksreservatet existerat har erfarenheterna av
detta varit genomgående goda. Motionärerna hänvisar härvidlag till en
utvärdering som gjorts av kronhjortsnämnden i Malmöhus län. För att rasen
skall kunna leva vidare krävs att Häckebergaområdet införlivas med
reservatet. Reservatet har stort värde för friluftslivet och den vetenskapliga
naturvården, anför man vidare.

Utskottet vill erinra om att motioner om kronhjortsreservatet i Skåne vid
flera tillfällen behandlats av riksdagen. Senast frågan var aktuell (JoU
1982/83:22) hänvisade utskottet till att reservatet var under utredning i jaktoch
viltvårdsberedningen. I det tidigare refererade betänkandet SOU
1983:21 föreslår beredningen på anförda skäl att reservatet avvecklas
(s. 269 f.). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1983/84:1848.

Administrativa frågor

I motion 1983/84:1297 av Arne Gadd (s) anförs att jakt- och faunavårdslagar
måste baseras på modernt ekologiskt kunnande hos zoologer och naturvårdare
och ta hänsyn till berättigade krav på en art- och individrik fauna. I

JoU 1985/86:3

jakttidsberedningen, som avger förslag rörande jakttider och för jakt tillåtna
djurarter, är alltid representanterna för jägarna i majoritet gentemot
företrädare för andra intressen. Reglerna för jakttidsberedningens sammansättning
bör enligt motionen ändras så att framför allt fler oberoende
forskare (ekologer), naturvårdare m. fl. får plats i beredningen. Jägare bör ej
vara i majoritet utan ingå som en likvärdig part bland flera intressen. Denna
nya beredning bör vara helt fristående från Svenska jägareförbundet och
sortera direkt under statens naturvårdsverk.

Utskottet erinrar om att en liknande motion avstyrktes i utskottets
betänkande JoU 1982/83:22. I betänkandet, som godkändes av riksdagen,
påpekades bl. a. att beredningen inte har offentligrättslig karaktär och att
statsmakterna inte tar del i utseendet av dessa ledamöter. Beredningen har
emellertid en mångsidig sammansättning; där finns företrädare för olika
myndigheter och organisationer med sakkunskap på bl. a. det jaktliga,
ekologiska och allmänt naturvetenskapliga området. Jakt- och viltvårdsberedningen
konstaterar i sitt huvudbetänkande (s. 332) att det nuvarande
systemet anses fungera smidigt och ger möjligheter att på ett tidigt stadium
beakta och sammanjämka olika synpunkter.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:1297.

I motion 1984/85:754 av Ove Eriksson och Anders Andersson (båda m)
anförs att länsälgnämnderna har viktiga uppgifter i ärenden rörande
licensjakt på älg, åtgärder mot viltskador m. m. Enligt gällande bestämmelser
skall nämnden bestå av 8 ledamöter, vilka representerar vissa myndigheter
samt jakt- och naturvårdsintressen m. m. Däremot finns ingen föreskrift
om att markägarna skall representeras i länsälgnämnden. Detta synes enligt
motionen vara en stor brist, bl. a. med hänsyn till de omfattande skogsskador
som älgbeståndet orsakat till men för markägarna.

Enligt 13 § 2 mom. jaktstadgan (1938:279, ändrad bl. a. 1982:319) skall till
varje länsstyrelse vara knuten en länsälgnämnd med uppgift att vara
rådgivande organ till länsstyrelsen i frågor om älgvård och i ärenden om
åtgärder för att motverka älgskador. Nämnden består av åtta ledamöter som
länsstyrelsen utser för högst tre år. En ledamot utses efter förslag av
lantbruksnämnden, en ledamot efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två
ledamöter efter förslag av jägarnas organisationer för länet. Av de övriga
ledamöterna skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En av
dessa skall företräda det rörliga friluftslivet. En ledamot skall ha särskild
kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. Bland ledamöterna utser
länsstyrelsen en ordförande. Vid handläggning av ärenden som kräver
särskild sakkunskap får nämnden anlita lämplig person som sakkunnig. Jaktoch
viltvårdsberedningen föreslår i sitt huvudbetänkande (s. 330 f.) vissa
förändringar i fråga om länsälgnämndernas sammansättning och ansvarsområde.
Bl. a. framhålls att ledamöterna bör representera jakt- och viltvård,
jord- och skogsbruk, naturvårdsintresse och friluftsliv. Förslaget synes i viss
mån ligga i linje med motionärernas önskemål. Utskottet föreslår, i avbidan
på prövningen av beredningens förslag, att motionen inte föranleder någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1985/86:3

Hemställan

JoU 1985/86:3

Utskottet hemställer

1. beträffande jakträttsupplåtelser

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:727 och 1983/84:1019,

2. beträffande vissa viltvårdsfrågor

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1822,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1823,

c) att riksdagen avslår motion 1983/84:1830,

3. beträffande åtgärder mot olaga jakt m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1850, 1983/84:2337 och
1984/85:2606 yrkande 9,

4. beträffande kronans jakträtt

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1821 och 1984/85:2004,

5. beträffande viltforskning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1298,

6. beträffande bevarande av vissa djurarter m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1853 och motion 1984/
85:1087,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2024,

c) att riksdagen avslår motion 1983/84:1848,

7. beträffande administrativa frågor

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1297,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:754.

Stockholm den 5 november 1985
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Leif Marklund (s) och Ulf Lönnqvist (s).

Reservationer

John Andersson (vpk) har avgett följande reservationer:

1. Jakträttsupplåtelser (morn. 1)

Reservanten anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Utskottet erinrar” och
slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas farhågor för att ekonomiska intressen
alltmer gör sig gällande i den svenska jakten. Det bör framhållas att
uppgifterna i motionen om en osund prisutveckling på jaktarrenden och om
följderna härav, bl. a. att seriösa jägare trängs undan från jaktmarker de
utnyttjat under lång tid, vinner stöd av redovisningen i jakt- och viltvårdsberedningens
betänkande. Denna utveckling är inte förenlig med principerna
för en god jakt och viltvård. Enligt utskottets mening måste någon form av
priskontroll, framför allt för älgjakten, genomföras om man på ett verkningsfullt
sätt skall kunna bryta den negativa utvecklingen. Som motionärerna
anfört måste vidare anbudsförfarande! vid utarrendering av jakt förbjudas,
eftersom detta bär en stor del av skulden till den osunda prisutvecklingen.
Också i övrigt ansluter sig utskottet till de synpunkter som anförts i motionen
och som bl. a. innefattar kritik av det av vissa upplåtare tillämpade systemet
att utkräva fällavgifter i förskott vid älgjakt. Ett sådant system är olämpligt
från många synpunkter. Utskottet föreslår mot angivna bakgrund att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om prisreglering och förbud
mot anbudsförfarande i enlighet med motionsyrkandena 1 och 2 samt att
regeringen ges till känna vad i övrigt anförts i motion 1983/84:1019.
Härigenom tillgodoses även motion 1983/84:727.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande jakträttsupplåtelser
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1019 och med anledning av
motion 1983/84:727

dels hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag till prisreglering

för arrendepriser för älgjakt samt förslag till lag om förbud mot

anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt

anfört,

2. Kronans jakträtt (mom. 4)

Reservanten anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Utskottet erinrar” och
slutar ”1984/85:2004” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de kungliga jaktprivilegierna
är ett orättfärdigt system som inte hör hemma i ett demokratiskt
samhälle. Många kvalificerade jägare ställs i dag utan jaktmöjligheter på
grund av brist på jakttillfällen eller höga upplåtelsepriser, fällavgifter m. m.,
något som utskottet närmare utvecklat ovan (reservation 1). Det är mot den
bakgrunden anmärkningsvärt att en i många andra hänseenden högt
privilegierad person i det närmaste kostnadsfritt disponerar över avsevärda
arealer statsägd mark för storvilt jakt. Liksom övriga älgjägare borde
konungen få nöja sig med en jaktmark, dimensionerad efter gängse normer
och tillgången på älg. Härigenom skulle flera jaktintresserade kunna få jaga
på de sålunda frigjorda domänverksmarkerna.

Utskottet förordar således att regeringen snarast vidtar åtgärder för att
upphäva de kungliga jaktprivilegierna på statens mark och begränsa de

JoU 1985/86:3

kungliga älgjaktsarealerna enligt motionärernas synpunkter. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1983/84:1821 och 1984/85:2004 bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kronans jakträtt
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1821 och 1984/
85:2004 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om upphävande av de kungliga jaktprivilegiema m. m.

Särskilt yttrande

Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anför:

I anslutning till motion 1984/85:2024 (fp) vill vi understryka att konsekvenserna
för sälstammen noga bör beaktas när man tar ställning till frågor om
skyddsjakt på säl. Utsläppen av PCB i Östersjön har starkt påverkat
reproduktionen hos t. ex. gråsäl och vikare. Som naturhistoriska riksmuseet
påpekat ger sälskyddsområdena ett ofullständigt skydd eftersom snabba
förändringar kan ske vad beträffar sälarnas uppehållsområden. Riksmuseet
har vidare påpekat att de nuvarande bestämmelserna i 14 § jaktlagen utgör
en belastning för Sverige i det internationella sälskyddsarbetet. Med dessa
synpunkter vill vi ytterligare understryka allvaret i sälarnas situation.
Eftersom frågan för närvarande bereds i regeringskansliet har vi dock för
dagen inte ansett det nödvändigt att påkalla någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen.

JoU 1985/86:3

gotab Stockholm 1985 83485 12