om internationellt utvecklingssamarbete m.m. (prop. 1980/81:100, bil. 6)
Betänkande 1980/81:UU20
UU 1980/81:20
Utrikesutskottets betänkande
1980/81:20
om internationellt utvecklingssamarbete m. m.
(prop. 1980/81:100, bil. 6)
I detta betänkande behandlas de förslag avseende internationellt utvecklingssamarbete
m. m. som regeringen förelagt riksdagen i budgetproposition
1980/81:100, bilaga 6, litt. C, samt i anslutning därtill väckta motioner eller
motionsyrkanden.
En sammanställning över de behandlade motionerna och en innehållsförteckning
finns i slutet av betänkandet.
Propositionens huvudsakliga förslag avseende utvecklingssamarbetet
De samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1981/82 uppgå till 5 720 milj. kr. Detta innebär en ökning med 705
milj. kr. eller med 14 % i förhållande till innevarande budgetårs anslag. De
totala biståndsanslagen har beräknats motsvara något mer än 1 % av
bruttonationalinkomsten för år 1981.
För budgetåret 1981/82 föreslås anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram uppgå till 1 707 milj. kr. och anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete till 3 667 milj. kr.
1. U-länderna i det internationella samarbetet
1.1 U-ländernas ekonomiska situation och biståndets roll
Propositionen (s. 18-23)
De senaste årtiondenas utveckling i u-länderna uppvisar flera positiva
drag. Medellivslängden har ökat med i genomsnitt 10 år, i Indien med 20 år.
Andelen läskunniga i den vuxna befolkningen har ökat. Hälsostandarden har
förbättrats. Utvecklingen inom u-landsgruppen är dock mycket ojämn. Det
är framför allt de något rikare u-länderna som under 1970-talet kunnat
fortsätta en redan tidigare snabb expansion av produktion och industrivaruexport.
De fattigaste u-länderna har däremot fått se sm situation alltmer
försämrad.
Inför 1980-talet står alla oljeimporterande länder inför den mycket svåra
uppgiften att försöka upprätthålla den ekonomiska tillväxten, samtidigt som
ekonomierna måste anpassas till stigande oljepriser, stora finansiella
obalanser och en lägre ökningstakt i världshandeln.
De fattigaste u-ländernas ekonomiska anpassning försvåras av att den
måste ske samtidigt som utsikterna till ökade kapitalflöden är mycket osäkra.
1 Riksdagen 1980/81. 9 sami Nr 20
UU 1980/81:20
2
Biståndet väntas de närmaste åren inte öka särskilt mycket. Villkoren för
kommersiella lån torde bli hårdare i takt med att skuldbördan växer.
Det kommande decenniet, FN:s tredje utvecklingsårtionde, kommer
därför att bli mycket kritiskt för de fattigaste länderna, som - med
Brandtkommissionens ord - lever på en tunn gränslinje mellan överlevnad
och katastrof. Kombinationen av resursbrist, energikris och ett snabbt
växande befolkningstryck på miljöresurserna hotar att leda till såväl social
som ekologisk katastrof. Skogar huggs ner och öknar breder ut sig i en takt
som redan på kort sikt omöjliggör jordbruk och på längre sikt hotar att
påverka jordens klimat. I dessa länder måste olja och stora mängder
livsmedel importeras för att klara människors överlevnad. Endast en klart
produktivitetsbefrämjande jordbrukspolitik, ägnad att sysselsätta u-landsbefolkningarnas
majoritet, har utsikter att vända utvecklingen. För att få
genomslagskraft och nå varaktiga resultat måste en sådan politik förenas med
insatser för mark- och vattenvård, energiförsörjning, grundläggande hälsovård
inkl. familjeplanering samt primärundervisning.
Sammanfattningsvis understryker regeringen att biståndspolitiken, både i
Sverige och på det multilaterala planet, måste inriktas på att ge de värst
utsatta länderna möjlighet att ägna sina knappa resurser åt verkliga
utvecklingsåtgärder för att tillgodose befolkningens grundläggande behov -inte bara åt nödlösningar för att klara energi- och livsmedelsförsörjningen i
akuta nödsituationer. Den ekologiska balansen måste bevaras. I u-ländernas
primärhälsovård, som leder till en höjd medellivslängd och minskad
spädbarnsdödlighet, måste också ingå insatser för familjeplanering i syfte att
minska det befolkningstryck som annars uppkommer. Inhemska energiresurser
måste bättre utnyttjas så att oljeberoendet kan minskas.
För Sveriges del kommer strävandena att fortsätta i de internationella
organisationerna efter samordnade och omfattande insatser för att i första
hand hjälpa de sämst ställda. I det bilaterala biståndet kommer man att i
dialogen med mottagarländerna diskutera de grundläggande förutsättningar
som energi, markvård, befolkningsutveckling och livsmedelsförsörjning
utgör för att se vad Sverige kan bidra med i varje enskilt land.
Ett generöst och långsiktigt bistånd är en moralisk skyldighet och ett
uttryck för vår solidaritet med u-länderna i deras utvecklingsansträngningar.
Totalbeloppet för biståndet är betydande. Det representerar ändå en för
Sverige ganska måttlig uppoffring. Biståndet har också gett viktiga bidrag till
en positiv utveckling i flertalet u-länder.
Även om solidaritetsmotivet i sig är tillräckligt för att motivera ökade
biståndsinsatser, bör biståndet också ses i ett bredare ekonomiskt-politiskt
perspektiv. Världsekonomin står i dag inför större problem än någonsin
under efterkrigstiden. De sedan 1979 mer än fördubblade oljepriserna har
gett vissa oljeländer väldiga överskott, ca 120 miljarder dollar under 1980,
och motsvarande underskott i oljeimporterande länders bytesbalanser.
U-ländernas skuldbörda antar alltmer alarmerande proportioner. Samtidigt
UU 1980/81:20
3
som dessa länders behov av industrivaror är nära nog omätligt, har
industriländerna en stor outnyttjad produktionskapacitet och hög arbetslöshet.
Det är angeläget att denna produktionskapacitet kan utnyttjas och att
det sker på ett sätt som inte förvärrar inflationen i de olika länderna.
1.2 Miljö, energi och utveckling
Propositionen (s. 26-29)
Fattigdomen på u-ländernas landsbygd leder ofta till ett överutnyttjande
av knappa miljö- och produktionsresurser. Det växande trycket på markens
och skogens avkastning medför ofta att naturtillgångar förslösas. Skogar och
buskmarker avverkas för att täcka behovet av virke och ved till bränsle men
ibland också för att tillgodose starka exportintressen. Detta sker f. n. i en
omfattning som har betydande ekologiska konsekvenser. Denna överansträngning
av jordens bärkraft måste hejdas. Det kan ske endast med
omfattande och samordnade insatser på fler områden och utifrån en klarare
medvetenhet om orsakssammanhangen.
De viktigaste orsakerna står att finna i de allmänna ekonomiska och sociala
förhållandena på landsbygden. För att klara sin omedelbara överlevnad
tvingas stora befolkningsgrupper att överexploatera tillgängliga resurser. För
ett förnuftigare utnyttjande av naturresurserna måste ofta hela den
ekonomiska strukturen förändras och befolkningsökningen hejdas. Nya
försörjningsmöjligheter måste erbjudas. Alternativa energislag och en bättre
anpassad teknologi måste introduceras. Sådana strävanden måste aktivt
stödjas genom internationellt bistånd.
Sverige har verkat för att de ekonomiska och ekologiska sambanden skall
uppmärksammas i större utsträckning. På svenskt initiativ har nu ett
FN-program upprättats för ökad hänsyn till dessa fundamentala samband.
Verksamheten kommer delvis att finansieras från en särskild fond, som
höstens generalförsamling beslutat att upprätta. Inledningsvis kommer
prioritet att ges åt markanvändning, livsmedelsförsörjning, vattenhushållning
och energiproduktion. Syftet är att stödja u-ländernas och FN-organens
ansträngningar att integrera miljöfaktorer i utvecklingsprogram och projekt
inom alla relevanta sektorer. Endast genom en sådan integration kan en
ekologiskt hållbar utveckling garanteras.
I svenskt bilateralt bistånd har SIDA sedan länge finansierat projekt för att
bevara mark och skog. Vattenvårdsprojekt har fått betydande stöd. Men
ytterligare resurser måste nu avsättas för dessa ändamål. Därför bör en
särskild anslagspost inrättas för bilaterala eller regionala miljö- och
markvårdsinsatser.
En särskild FN-konferens planeras för att behandla nya och förnybara
energikällor. Konferensen skall studera den roll som sådana energikällor kan
spela för nuvarande och framtida energibehov, teknologier för nya och
UU 1980/81:20
4
förnybara energikällor, de viktigaste hindren för användningen av dessa
teknologier bl. a. på finansierings-, forsknings- och utbildningsområdena
och åtgärder som kan vidtas för att komma förbi dessa hinder.
Med hänsyn till att u-ländernas energibehov är så stora och till att nya och
förnybara energikällor kan spela en viktig roll för dessa länder tillmäter
Sverige denna konferens stor vikt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hur
de fattigare u-ländernas energiförsörjning kan förbättras. En nationell
kommitté har tillsatts för att förbereda Sveriges deltagande i konferensen.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:1589 av Pär Granstedt m. fl. (c) vari föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om utredning av frågan om ett institut
för u-landsanpassad teknik i enlighet med vad som anförs i motionen,
dels motion 1980/81:1758 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari föreslås att
riksdagen hemställer att regeringen i FN verkar för genomförandet av ett
naturresursår under tidigare delen av 1980-talet.
Utskottet
Vid förra riksmötet behandlade och avstyrkte utskottet en liknande
motion om genomförande av ett naturresursår (UU 1979/80:20). Detta
skedde med hänvisning till att FN under en period har utropat ett icke ringa
antal år och dekader till främjande av olika utvecklingsändamål och att en
förutsättning för att dessa skall ge resultat är att de inte genom att ofta
återkomma förlorar genomslagskraft.
Utskottet gör samma bedömning vad beträffar den nu föreliggande
motionen 1758, vilken följaktligen avstyrks.
Även det i motion 1589 framförda förslaget att utreda frågan om
inrättande av ett institut för u-landsanpassad teknik har behandlats tidigare
av utskottet (UU 1978/79:27). Utskottet ägnade då hela frågan om
u-landsanpassad teknik en utförlig behandling och redovisade det arbete som
pågår såväl i Sverige som internationellt för att främja utvecklingen av en till
u-ländernas behov anpassad teknik. Med hänvisning härtill fann utskottet
inte skäl att förorda inrättandet av ett särskilt institut och avstyrkte därmed
den då föreliggande motionen.
Utskottet intar samma ståndpunkt nu och avstyrker motion 1589.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motion 1980/81:1758 beträffande naturresursår,
UU 1980/81:20
5
2. att riksdagen avslår motion 1980/81:1589 beträffande ulandsanpassad
teknik.
2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.
Propositionen (s. 33-35)
Enligt beslut nyligen av riksdagen med anledning av proposition 1980/
81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. skall biståndsanslagen för
budgetåret 1981/82 uppgå till något mera än 1 % av den beräknade
bruttonationalinkomsten för kalenderåret 1981. Detta innebär att den totala
biståndsramen (inkl. avräkningar) ökar med 705 milj. kr., eller med 14 %,
till 5 720 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Då biståndets ökning i reala termer är måttlig är det desto viktigare att de
administrativa kostnaderna hålls nere så att det mesta möjliga av biståndsanslagen
kan användas för insatser på fältet. Under de kommande åren
måste därför ansträngningar att effektivisera biståndsverksamhetens administration
och organisation ges mycket hög prioritet. Anslagen för biståndets
administration måste därför prövas med särskilt stor restriktivitet. Under
anslaget C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har regeringen
funnit det motiverat att SIDA minskar sina personalkostnader med ett
belopp som motsvarar ca sex tjänster. För handläggning av ansökningar om
förmånliga u-landskrediter föreslås att beredningen för internationellt
tekniskt samarbete (samarbetsberedningen), vilket är det nya namnet på
utbildningsberedningen, förstärks med en handläggartjänst. Samtidigt dras
en handläggartjänst in vid utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete.
I nedanstående tabell redovisas utvecklingsbiståndet fördelat på anslagsposter.
UU 1980/81:20
6
Biståndsanslag 1978/79-1981/82 (milj. kr.)
|
| Anvisat 1978/79 | Anvisat 1979/80 | Anvisat 1980/81 | Förslag 1981/82 | Förändring 1980/81- 1981/82 | |
Cl. | Bidrag till inter-nationella bistånds-program | 1 195,0 | 1 306,0 | 1 471,0 | 1 707,0 | + 236 | |
C2. | Bilateralt ut-vecklingssamarbete | 2 464,6 | 2 849,8 | 3 253,0 | 3 667,0 | + 414,0 | |
C3. | Information | 16,8 | 19,9 | 20,9 | 22,0 | + | 1,1 |
C4. | Styrelsen för inter-nationell utveckling | 71,8 | 105,0 | 113,0 | 114,5 | + | 1,5 |
C5. | Biståndsutbildnings-nämnden (BUN) | 9,4 | 10,8 | 11,5 | 12,5 | + | 1,0 |
C6. | Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) | 100,0 | 110,0 | 125,0 | 138,7 | + | 13,7 |
Cl. | Nordiska Afrika-institutet |
|
| 1,9 | 2,1 | + | 0,2 |
C8. | Lån till personal | 0,4 |
| 3,5 | 4,0 | + | 0,5 |
| Avräkningar | 12,0 | 13,5 | 15,2 | 52,2 | + | 37,0 |
|
| 3 870,0 | 4 415,0 | 5 015,0 | 5 720,0 | + 705 |
Av de totala biståndsanslagen utgör det multilaterala biståndet 29,8 % och
det bilaterala biståndet 64,1 %. Av budgettekniska skäl är dessa andelar inte
helt jämförbara med andelarna under innevarande budgetår, men i realiteten
har ingen förändring skett. Även om andra länders multilaterala andelar ökat
snabbt under senare år, är den multilaterala andelen ändå internationellt sett
hög i det svenska biståndet.
Med anledning av regeringens proposition om besparingar i statsverksamheten
m. m. (prop. 1980/81:20, bil. 2; UU 1980/81:17) har riksdagen nyligen
beslutat om åtgärder på biståndsområdet, som minskar belastningen på
statsbudgeten med 100 milj. kr. i jämförelse med vad som annars skulle ha
utgått.
En närmare redovisning av dessa åtgärder ges i propositionen på s.
34-35.
Motioner
I detta sammanhang behandlar utskottet
dels motion 1980/81:916 av Allan Åkerlind (m), vari hemställs
1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1980/81:100, bilaga 6,
beslutar att den totala biståndsramen för budgetåret 1981/82 bestäms till
4 000 milj. kr.,
Ull 1980/81:20
7
2. att riksdagen uttalar som sin mening att regeringen vid behandlingen av
nästa års budgetförslag bör pröva möjligheterna att minska dessa anslag
ytterligare,
dels motion 1980/81:1210, delyrkande 2 a), av Lars Werner m. fl. (vpk),
vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande:
a) att fördelningen mellan multilaterala och bilaterala ändamål förskjuts
så att det förras andel inom en treårsperiod minskar till högst 25 % av hela
biståndsanslaget.
Utskottet
1 motion 916 föreslås dels att den totala biståndsramen för det kommande
budgetåret bestäms till 4 000 milj. kr., dvs. en minskning med drygt 1 700
milj. kr. i förhållande till propositionens förslag, dels att möjligheterna
prövas att i nästkommande budgetförslag ytterligare minska biståndsanslagen.
Vid behandlingen nyligen av proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten m. m. beslutade riksdagen att beräkna biståndsanslagen
på grundval av bruttonationalinkomsten i stället för som tidigare bruttonationalprodukten
samt att biståndsanslagen för budgetåret 1981/82 skall
uppgå till något mer än 1 % av den beräknade bruttonationalinkomsten för
kalenderåret 1981. Riksdagen bekräftade ånyo att enprocentsmålet för
utvecklingsbiståndet ligger fast.
Den i motion 916 föreslagna nedskärningen skulle allvarligt drabba många
fattiga människor som genom det svenska biståndet får hjälp till utbildning,
sjukvård, stöd att utveckla jordbruk, industri m. m.
Utskottet finner ingen anledning att frångå enprocentsmålet och avstyrker
följaktligen motion 916.
I motion 1210, delyrkande 2 a), föreslås att fördelningen mellan multilaterala
och bilaterala ändamål förskjuts så att det förras andel inom en
treårsperiod minskas till högst 25 % av hela biståndsanslaget.
Likalydande yrkanden avstyrktes vid behandlingen av de två senaste årens
budgetpropositioner (UU 1978/79:27; UU 1979/80:20). Utskottet har därvid
anknutit till de utförliga överväganden i denna fråga som gjordes av
biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:3; prop. 1977/78:135; UU 1978/
79:1). Dessa ledde till slutsatsen att det varken fanns anledning att förorda
någon drastisk förändring av rådande fördelning mellan bilaterala resp.
multilaterala ändamål eller möjlighet att precisera framtida procentsatser för
denna.
Smärre förskjutningar i ena eller andra riktningen måste dock kunna ske
med hänsyn till uppkommande omständigheter och medelsbehov.
UU 1980/81:20
8
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet delyrkande 2 a) i motion
1210.
Utskottet, som inte har någon erinran mot budgetpropositionens förslag i
detta avsnitt, hemställer
att riksdagen avslår motion 1980/81:916 och motion 1980/81:1210,
delyrkande 2 a).
3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
Propositionen (s. 36-57)
Anslaget Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås budgetåret
1981/82 öka med 199 milj. kr. eller med 13 % till 1 707 milj. kr.
Det multilaterala biståndet kanaliseras främst genom FN-systemet och de
internationella utvecklingsbankerna. Det fördelar sig på tekniska och
finansiella insatser. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets
centrala finansieringskälla för tekniskt bistånd. Världsbanken och Internationella
utvecklingsfonden (IDA) utgör den viktigaste källan för finansiellt
bistånd i form av obundna krediter, i IDA:s fall på mycket förmånliga villkor.
De ger också i allt större utsträckning tekniskt bistånd i samband med sin
kreditgivning. De regionala utvecklingsbankerna och fonderna utgör ett
viktigt komplement till Världsbanken/IDA för att stödja regionala utvecklingsansträngningar.
De svenska biståndspolitiska målsättningarna bör givetvis avspeglas i vårt
agerande i de internationella organisationernas styrande organ. Vi bör också
försöka säkerställa att de internationella organisationerna tar hänsyn till de
olika utvecklingspolitiska mål, som det internationella samfundet kommit
överens om, t. ex. i utvecklingsstrategin för det tredje utvecklingsårtiondet.
Erfarenheten visar att Sverige, i samarbete med andra likasinnade länder,
kan påverka arbetet i organisationerna. Ser man på utvecklingen under en
längre period, kan man konstatera att flera organisationer ändrat sin
verksamhetsinriktning på sätt som är positiva ur svenska biståndspolitiska
synpunkter.
I nedanstående tabell redovisas det multilaterala biståndets fördelning på
organ.
UU 1980/81:20
9
Multilateralt bistånd budgetåren 1980/81-1981/82
Fördelning på organisationer (milj. kr.)
| Medelsram 1980/81 | Medelsram Förslag 1981/82 |
FN:s operativa verksamhet FN:s utvecklingsprogram (UNDP) inkl. särskilda | 350,0 | 370,0 |
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) | 30,0 | 30,0 |
FN:s befolkningsfond (UNFPA) | 45,0 | 45,0 |
FN:s barnfond (UNICEF) | 120,0 | 130,0 |
| 545,0 | 575,0 |
Internationella finansieringsorgan | 460,0 | 500,0 |
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) | 18,3 | 18,3 |
Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) | 71,8 | 71,8 |
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) | 1,0 | 0 |
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) | 30,6 | 30,6 |
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) | 40,0 | 47,0 |
| 621,7 | 667,7 |
Internationellt livsmedelsbistånd | 70,0 | 72,0 |
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) | 50,0 | 51,0 |
Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) | 55,0 | 59,0 |
Övriga organisationer FN:s hjälporgan för Palestinaflyktingar (UNRWA) | 175,0 | 182,0 |
47,0 | 50,0 | |
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) | 40,0 | 50,0 |
UNCTAD/GATT:s internationella handels-centrum (ITC) | 8,0 | 8,0 |
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) | 3,5 | 4,1 |
Gemensamma fonden | 0 | 12,5 |
Internationella federationen för familjeplanering | 37,0 | 40,0 |
| 135,5 | 164,6 |
Övriga multilaterala bidrag UNDP:s interimsfond för vetenskap och teknik | 10,6 | 11,0 |
Karibiska utvecklingsbanken | - | 11,0 |
Övrigt | 20,2 | 95,7 |
| 30,8 | 117,7 |
Totalt | 1 508,02 | 1 707,0 |
1 Överförs från anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete till anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram.
2Inklusive 37 milj. kr. för IPPF, som budgetåret 1980/81 belastade anslaget C2.
Bilateralt utvecklingssamarbete.
UU 1980/81:20
10
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond (UNCDF) och
befolkningsfond (UNFPA)
I syfte att åstadkomma en stabilare grund för finansieringen av FN:s
utvecklingsprogram (UNDP) gjorde Sverige redan vid FN:s bidragskonferens
i november 1978 en minimiutfästelse om bidrag till programmet för tre
år, med förbehåll för riksdagens godkännande. Den har därefter förnyats vid
varje bidragskonferens. Hösten 1980 gjorde Sverige en ny treårsutfästelse.
För verksamhetsåret 1981 (budgetåret 1981/82) utfäste Sverige ett bidrag om
335 milj. kr., vilket innebär en ökning med 15 milj. kr. Vidare utfästes ett
bidrag om tillsammans minst 690 milj. kr. för verksamhetsåren 1982
(budgetåret 1982/83) och 1983 (budgetåret 1983/84).
Under innevarande femårsperiod beräknas en dryg tredjedel av UNDP:s
ordinarie resurser gå till u-länder med en per capita-inkomst på mindre än
250 dollar. Med anledning av de stora biståndsbehoven bland de allra
fattigaste länderna anses ett fortsatt svenskt bidrag til UNDP:s särskilda
verksamhet till förmån för de minst utvecklade u-länderna vara motiverat.
Sveriges stöd till denna verksamhet uppgick budgetåret 1980/81 till 30 milj.
kr. För budgetåret 1981/82 finner regeringen det motiverat att öka bidraget
till 35 milj. kr., då det länge varit oförändrat.
Sverige är, med en bidragsdel på ca 25 %, kapitalutvecklingsfondens
(UNCDF) största bidragsgivare efter Nederländerna. Sverige utfäste vid
FN:s bidragskonferens år 1980 ett bidrag om 30 milj. kr. för vart och ett av
verksamhetsåren 1981-1983 (budgetåren 1981/82-1983/84) med förbehåll för
riksdagens godkännande.
Sveriges bidrag till FN:s befolkningsfond (UNFPA) under verksamhetsåret
1980 var 45 milj. kr., vilket motsvarade ca 8 % av de sammanlagda
bidragen. Vid FN:s bidragskonferens hösten 1980 beräknades de frivilliga
bidragen till UNFPA för år 1981 till 136 miljoner dollar. Sverige utfäste, med
förbehåll för riksdagens godkännande, ett oförändrat bidrag om 45 milj. kr.
till UNFPA för vart och ett av verksamhetsåren 1981-1983 (budgetåren
1981/82-1983/84).
FN:s barnfond (UNICEF)
Med hänsyn till att inriktningen av UNICEF:s verksamhet ligger väl i linje
med de svenska biståndspolitiska målen och till att UNICEF är en effektiv
organisation, utfäste Sverige, med förbehåll för riksdagens godkännande, ett
till 130 milj. kr. ökat bidrag för verksamhetsåret 1981 (budgetåret 1981/82).
Därmed beräknas Sveriges andel av regeringsbidragen till UNICEF uppgå
till 18 %. Med samma förbehåll utfäste Sverige ett bidrag på sammanlagt
minst 260 milj. kr. för verksamhetsåren 1982 och 1983 (budgetåren 1982/83
resp. 1983/84).
UU 1980/81:20
11
Internationella utvecklingsfonden (IDA)
IDA:s utlåningsverksamhet har börjat att anpassas efter de krav som
förändringarna i världsekonomin ställer på de fattigare oljeimporterande
u-ländernas ekonomier. Samtidigt som stigande oljepriser fördyrar importen
skapar de förutsättningar för tidigare inte lönsamma energiinvesteringar.
Världsbanksgruppens utlåning för energiändamål beräknas f. n. komma att
uppgå till mer än 50 miljarder kronor under första hälften av 1980-talet. En
särskild energifilial planeras för utlåning på detta område.
Överenskommelse om en sjätte påfyllnad av IDA, avseende budgetåren
1980/81-1982/83, uppnåddes mellan givarländerna i december 1979. Den
innebär att 33 givarländer, varav 23 i-länder, skall lämna bidrag till ett
sammanlagt belopp av 12 miljarder dollar. Då Sveriges andel av IDA:s
resurser varit mycket hög i förhållande till andra länders, sänktes den svenska
andelen från 3,8 till 3,0 %. Detta motsvarar ett totalt svenskt bidrag under
perioden på 1 497 240 000 kr.
På grund av förseningar i den amerikanska kongressen kunde överenskommelsen
om den sjätte påfyllnaden inte träda i kraft som planerat den 1
juli 1980. För att IDA:s verksamhet inte skulle lamslås, har givarländerna
kommit överens om ett övergångsarrangemang, baserat på förhandsutfästelser.
En redogörelse för denna överenskommelse och villkoren för Sveriges
deltagande har lämnats i proposition 1980/81:52. Övergångsarrangemanget
har godkänts av riksdagen (UU 1980/81:14).
IDA:s utlåning kommer att öka gradvis under den sjätte påfyllnaden.
Sveriges bidrag utgår med 460 milj. kr. under budgetåret 1980/81, 500 milj.
kr. budgetåret 1981/82 samt 537,2 milj. kr. budgetåret 1982/83.
Regionala utvecklingsbanker
I enlighet med riksdagens beslut om svenskt medlemskap i Afrikanska
utvecklingsbanken (ADB) (UU 1979/80:25, JU 1979/80:45, rskr 1979/80:369
och 370) avser regeringen att under innevarande budgetår teckna andelar i
Afrikanska utvecklingsbankens kapital för en summa som motsvarar
365 634 069 kr. Sveriges andel av bankens totala kapital uppgår därigenom
till 1,3 %. Samtidigt kommer ett åtagande att göras att inbetala 25 % av det
tecknade kapitalet, vilket motsvarar 91 408 518 kr. Inbetalningen skall ske i
form av fem lika stora delar under en femårsperiod. Den första inbetalningen
på 18 281 704 kr. kan komma att ske under innevarande budgetår.
För den andra inbetalningen, som beräknas ske under budgetåret 1981/82,
är medelsbehovet 18 281 704 kr.
Sveriges bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) uppgår sammanlagt
till 215 506 451 kr., vilket motsvarar 6 % av påfyllnaden. De två första
inbetalningarna om vardera 71 835 484 kr. har gjorts under budgetåren
UU 1980/81:20
12
1979/80 och 1980/81. Den tredje inbetalningen av samma storlek skall ske
under budgetåret 1981/82.
Sverige har åtagit sig att till Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) under
budgetåren 1979/80-1982/83 bidra med sammanlagt 122 340 900 kr., vilket
motsvarar 1,2 % av denna påfyllnad. Under budgetåren 1979/80 och 1980/81
har de två första inbetalningarna gjorts om vardera 30 585 225 kr. Den tredje
inbetalningen av samma storlek skall göras under budgetåret 1981/82, då
förhandlingar även beräknas inledas om en tredje påfyllnad. Sveriges bidrag
till denna påfyllnad bör motsvara ungefär samma andel som under den nu
pågående påfyllnaden.
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)
Under 1980 har förhandlingar förts om en påfyllnad av jordbruksutvecklingsfondens
resurser för perioden 1981-1983. Med hänsyn till att fonden är
verksam på ett område där finansieringsbehoven är mycket stora och att
fonden är en effektiv institution, har Sverige funnit det angeläget att
påfyllnaden får en sådan storlek att fondens verksamhet kan utvidgas.
Förhandlingarna har ännu inte formellt avslutats i alla detaljer. IFAD:s
styrande församling godkände emellertid i december 1980 ett förslag om en
påfyllnad av IFAD:s resurser med 1 270 miljoner dollar. Med i stort sett
oförändrad svensk bidragsandel kan det sammanlagda svenska bidraget till
fonden beräknas till 141 milj. kr. eller 47 milj. kr. per år. För den första
inbetalningen har riksdagen redan beviljat medel. För den andra inbetalningen,
som skall äga rum under budgetåret 1981/82, beräknas medelsbehovet
till 47 milj. kr.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Målet för bidragen under tvåårsperioden 1979-1980 är 950 miljoner dollar.
Hittills gjorda utfästelser uppgår till ca 800 miljoner dollar. För åren 1981 och
1982 har bidragsmålet fastställts till 1 000 miljoner dollar. Detta belopp är
dock ett minimimål, som bör höjas om kraftiga prisökningar på livsmedel
eller ökade behov av livsmedelshjälp uppstår.
Mot denna bakgrund bör Sveriges ordinarie bidrag till WFP höjas från 70
till 72 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1981/82-1983/84.
Sverige har enligt 1980 års konvention om livsmedelshälp (FAC) åtagit sig
att under budgetåret 1980/81 leverera 40 000 ton svenskt vete som
livsmedelshjälp. Detta är 5 000 ton mera än åtagandet under den förra
konventionen från 1971. Den nya konventionen gäller endast ett år, men
kommer sannolikt att förlängas.
För budgetåret 1981/82 föreslås i propositionen ett svenskt bidrag enligt
konventionen om livsmedelshjälp - under förutsättning att den förlängs att
UU 1980/81:20
13
gälla också budgetåret 1981/82 - på 51 milj. kr. inkl. frakt- och administrationskostnader.
Sverige har, med riksdagens bemyndigande, dessutom åtagit sig att årligen
under treårsperioden 1980/81-1982/83 hålla 40 000 ton svenskt vete samt
vissa andra svenska Iivsmedelsprodukter i beredskap för akuta nödhjälpsinsatser.
Beredskapslagret utgör en del av det internationella beredskapslagret av
livsmedel för katastrofinsatser (IEFR).
Med hänsyn till behovet av långfristiga åtaganden om livsmedelshjälp,
anser regeringen att det svenska åtagandet bör utsträckas t. o. m. budgetåret
1983/84. För budgetåret 1981/82 beräknas ett medelsbehov för nödvändig
påfyllnad av det svenska livsmedelslagret på sammanlagt 59 milj. kr. inkl.
lagring och frakt.
Regeringen föreslår att Sveriges totala bidrag till det internationella
livsmedelsbiståndet under budgetåret 1981/82 uppgår till 182 milj. kr.
Övriga organisationer
FN:s hjälpprogramför Palestina-flyktingar (UNRWA). Sveriges bidrag till
UNRWA uppgick för verksamhetsåret 1980 (budgetåret 1980/81) till 47 milj.
kr. För verksamhetsåret 1981 (budgetåret 1981/82) har Sverige, med
förbehåll för riksdagens godkännande, utfäst ett bidrag på 50 milj. kr. På
grund av organisationens prekära budgetläge kan en del av detta bidrag
behöva betalas ut som förskott redan i början av år 1981.
Innevarande budgetår utgår ett ordinarie bidrag till FN:s fly kling kommisaries
(UNHCR) reguljära program på 40 milj. kr. för verksamhetsåret 1981.
Därutöver förutses omfattande extra bidrag från bl. a. katastrofanslaget till
de särskilda operationerna. Sådana har redan under budgetåret utbetalats
för insatser i Afrikas horn, Zimbabwe, Kamerun, Kampuchea och Pakistan.
De svenska bidragen till de särskilda operationerna uppgår hittills under
budgetåret 1980/81 till drygt 11 milj. kr.
Det ordinarie bidraget till UNHCR för verksamhetsåret 1982 (budgetåret
1981/82) bör enligt regeringens förslag ökas till 50 milj. kr. För verksamhetsåret
1983 (budgetåret 1982/83) har, med förbehåll för riksdagens
godkännande, utfästs ett lika stort belopp.
Internationella federationen för familjeplanering (IPPF), som grundades
1952, är en ideell familjeplaneringsfederation med medlemsorganisationer i
ett hundratal länder.
Sverige inledde sitt stöd till IPPF år 1965. T. o. m. budgetåret 1977/78 hade
totalt 150 milj. kr. utbetalats. År 1978 ingicks ett treårsavtal om fortsatt stöd
på sammanlagt 100 milj. kr. Budgetåret 1980/81 bidrog Sverige under detta
avtal med 37 milj. kr. Ett nytt treårsavtal är under beredning. För budgetåret
1981/82 (verksamhetsåret 1981) bör det svenska bidraget uppgå till 40 milj.
kr.
UU 1980/81:20
14
UNCTAD/GATT.s internationella handelscentrum (ITC)
Under treårsperioden 1979-1981 (budgetåren 1979/80-1981/82) har Sverige
utlovat ett årligt bidrag på 8 milj. kr. Sverige bör vidare lämna en
utfästelse om ett bidrag på minst 8 milj. kr. för vartdera budgetåren 1982/83
och 1983/84.
Inom anslagsposten Särskilda program under anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete stödjer Sverige också ITC:s verksamhet. Budgetåret
1981/82 kan kostnaderna för detta stöd beräknas till 1 milj. kr.
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) erhöll för budgetåret
1980/81 3 838 000 kr., varav 338 000 kr. utgjorde en ointecknad reservation
från det första verksamhetsåret. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet
föreslår föredraganden ett anslag på 4 129 000 kr. för budgetåret
1981/82.
Förhandlingar om inrättandet av en gemensam fond för råvaror som bl. a.
skall stabilisera råvarupriserna har pågått sedan 1976 inom UNCTAD.
Överenskommelse om en slutlig avtalstext träffades i juni 1980 och finns
sedan 1 oktober 1980 öppen för underskrift och ratificering. De nordiska
länderna undertecknade, som några av de första, avtalet den 27 oktober
1980. Regeringen har lagt fram en särskild proposition om svensk ratificering
av avtalet (prop. 1980/81:115).
I sitt första skede förutsätts fonden förfoga över ca 750 miljoner dollar i
insatser och bidrag från medlemmarna. Resurserna kan flerfaldigas genom
upplåning på den internationella kapitalmarknaden.
Fonden är uppdelad på två konton. Det första kontot är avsett att
finansiera lagerinköp av råvaror inom olika råvaruorganisationer för att
dessa genom buffertlageroperationer skall utjämna prisfluktuationerna på
marknaden. Det andra kontot bygger på frivilliga bidrag och lån på mjuka
villkor. Det syftar till att finansiera projekt avseende forskning och
utveckling, handelsfrämjande åtgärder, produktivitetsförbättringar och
ökad förädling i u-länderna.
Regeringen beräknar ett medelsbehov för den gemensamma fonden på
12 500 000 kr. för budgetåret 1981/82.
Övriga multilaterala bidrag
Anslagsposten Övriga multilaterala bidrag används för bidrag till en
mångfald olika organisationer och syften.
Den har främst karaktären av reserv i den multilaterala budgeten, vilken
kan användas bl. a. vid katastrofsituationer. Ett annat användningsområde
för anslagsposten Övriga multilaterala bidrag är insatser som inte lämpligen
kan föras till annan post under det multilaterala anslaget. Hit hör det svenska
bidraget till UNDP.s interimsfond för vetenskap och teknik för utveckling.
Vid en bidragskonferens i mars 1980 förband sig Sverige att bidra med
UU 1980/81:20
15
motvärdet till 5 miljoner dollar till denna fond under budgetåren 1980/81 och
1981/82.
Under det senaste året har - i enlighet med vad riksdagen uttalade med
anledning av fjolårets budgetproposition (UU 1979/80:20) - förutsättningarna
för ett närmare samarbete med Karibiska utvecklingsbanken (CDB)
undersökts.
Detina bank, som inledde sin verksamhet 1970, har sin utlåningsverksamhet
koncentrerad till ett femtontal mindre länder eller områden, av vilka
många nyligen har erhållit självständighet. CDB:s totala utlåning t. o. m.
slutet av 1979 uppgick till 269 miljoner dollar. Därav har nästan 60 % gått till
de fattigaste medlemsländerna. Banken har som mål att även i fortsättningen
särskilt uppmärksamma dessa länders finansieringsbehov.
Regeringen anser att Sverige bör ge CDB ett finansiellt tillskott. Detta
sker lämpligen genom ett särskilt bidrag till bankens specialfond, som främst
används för utlåning till de fattigare medlemsländerna. Det svenska bidraget
bör uppgå till 5 miljoner dollar att utbetalas under de två budgetåren 1981/82
och 1982/83. Medelsbehovet för CDB beräknas därför budgetåret 1981/82 till
ca 11 milj. kr.
I styrelsen för FN:s miljöprogram (UNEP) har Sverige tagit ett initiativ till
ett särskilt utvecklingsprogram i UNEP:s miljöfond. Detta skall användas för
u-ländernas mest akuta behov på miljöområdet. En förutsättning för ett
svenskt bidrag är att även andra länder ställer resurser till fondens
förfogande. Behovet av medel för ett svenskt bidrag under budgetåret
1981/82 kan uppskattas till ca 5 milj. kr.
Inom anslagsposten Övriga multilaterala bidrag bör även finnas en
tämligen stor reserv för svensk medverkan i multilateralt utvecklingssamarbete,
som kan komma att aktualiseras i samband med pågående eller
förestående internationella förhandlingar, men vars storlek i dag inte kan
förutses.
För posten Övriga multilaterala bidrag föreslås för budgetåret 1981/82 ett
belopp av 117 700 000 kr. Om detta belopp inte räcker för att täcka väntade
behov kan ointecknade reservationsmedel under detta anslag tas i anspråk.
Vid ingången av budgetåret 1981/82 beräknas den ointecknade reservationen
uppgå till ca 145 milj. kr.
Regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som har
förordats i propositionen,
2. godkänna de gjorda utfästelser som angetts i propositionen,
3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
härutöver har föreslagits i propositionen,
4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1981/82
anvisa ett reservationsanslag av 1 707 000 000 kr.
UU 1980/81:20
16
Motioner
I detta sammanhang behandlar utskottet
dels motion 1980/81:1198 av Paul Grabo m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om förstärkta resurser till FN:s miljöprogram,
dels motion 1980/81:1206, yrkandena 2 och 3, av Gertrud Sigurdsen m. fl.
(s), vari hemställs att riksdagen beslutar
2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inriktningen av bidragen till internationella biståndsprogram,
3. att bidraget till FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
(UNFDAC) höjs till 4 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
dels motion 1980/81:1210, delyrkande 2 c) och d), av Lars Werner m. fl.
(vpk), vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande:
c) att reservanslaget till multilateralt bistånd under rubriken Övrigt
minskas med 55 000 000 kr.,
d) att Sverige lämnar Världsbanksgruppen och att inga nya påfyllningar
till banken beviljas,
dels motion 1980/81:1588 av Paul Grabo (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
1. att andelen av det svenska u-landsbiståndet som avsätts till projekt som
främjar livsmedelsförsörjningen i u-länder bör öka från f. n. ca 20 till 40 %
under den närmaste femårsperioden,
2. att det svenska livsmedelsbiståndet som inom ramen för vårt bistånd
kanaliseras via WFP likaså bör fördubblas under den närmaste femårsperioden,
dels motion 1980/81:1593 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att
riksdagen som sin mening gör gällande att initiativ till vidgat samarbete med
Världsbanken även tas från svensk sida för att svensk industri skall kunna
medverka till att lösa den globala bostadsförsörjningen.
Utskottet
I motion 1206, yrkande 2, berörs de allmänna principerna för Sveriges
bistånd genom internationella organisationer. Motionärerna erinrar om att
de grundläggande målsättningarna för vårt utvecklingssamarbete skall styra
också det multilaterala biståndet och efterlyser en konsekvent värdering i
propositionen av hur de olika internationella organens verksamhet stämmer
överens med dessa målsättningar. Effektiviteten hos de multilaterala
organisationerna, UNDP:s höga administrativa kostnader och UNFPA:s
verksamhetsinriktning berörs. Motionärerna konstaterar också att budgetpropositionen
inte lämnar något besked om hur regeringen efterkommit
riksdagens uppmaning under förra årets budgetbehandling (UU 1979/80:20)
UU 1980/81:20
17
att verka för att IDA:s utlåning skall utformas i enlighet med våra
grundläggande biståndsprinciper. Slutligen aktualiserar motionärerna behovet
av en omstrukturering av de internationella institutionerna och knyter an
till Brandtkommissionens förslag om en ny utvecklingsfond.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sveriges biståndspolitiska
mål också måste gälla våra bidrag till de internationella organisationerna
inom och utom FN-systemet. Utskottet har också vid flera tillfällen haft
anledning att redovisa de ansträngningar regeringen gjort och gör för att de
multilaterala organens biståndsgivning så långt det är möjligt skall ligga i linje
med våra utvecklingspolitiska uppfattningar. I UNDP, i Världsbanken och i
andra internationella organ har Sverige och de övriga nordiska länderna
verkat för att biståndet särskilt skall inriktas på de fattigaste gruppernas
behov. Dessa ansträngningar har inte varit utan framgång och bör enligt
utskottets mening fortsätta. Det är också en svensk uppfattning att
u-ländernas inflytande särskilt över Världsbanksgruppens institutioner bör
öka ytterligare. Detta kom till uttryck senast i det nordiska anförandet vid
Världsbankens årsmöte 1980. Världsbanken har också av regeringen
informerats om riksdagens uttalande rörande bankens utlåning till Vietnam
[UU 1979/80:20, rskr 276],
Om de internationella biståndsorganisationerna skall kunna fungera
effektivt och planmässigt är det självfallet viktigt att alla givarländer tar sitt
ansvar för deras finansiering.
Det är mot denna bakgrund beklagligt att den sjätte kapitalpåfyllnaden av
IDA på grund av invändningar i den amerikanska kongressen inte kunde
träda i kraft som planerat, vilket nödvändiggjorde beslut om ett särskilt
övergångsarrangemang mellan övriga bidragsgivare, inkl. Sverige (UU
1980/81:14).
Den nya amerikanska administrationen har nu förelagt kongressen ett
omarbetat förslag avseende det amerikanska ID A-bidraget. Förhandlingar
om den uppkomna situationen pågår f. n. mellan de övriga bidragsgivarna.
Möjligheterna för de nordiska länderna att ensamma åstadkomma en
önskad förändring av den allmänna inriktningen av de internationella
organens biståndsgivning och öka u-ländernas inflytande över dem är
emellertid begränsade. Det är därför så mycket mera angeläget att Sverige på
ett effektivt sätt deltar i de multilaterala organisationernas arbete och på det
viset försöker få gehör för svenska synpunkter. Detta kan i många fall ske
genom svenskt deltagande i styrelser och arbetsgrupper och i de organ som
upprättats för samordning och för översyn av FN-systemets effektivitet och
struktur. Våra utlandsmyndigheter i länder där de internationella organisationerna
är verksamma har också en viktig roll att spela när det gäller att följa
och bedöma utfallet av enskilda biståndsinsatser.
Med det ovan anförda får utskottet föreslå att riksdagen anser yrkande 2 i
motion 1206 besvarat.
2 Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 20
UU 1980/81:20
18
I motion 1210, delyrkande 2 d), föreslås att Sverige lämnar Världsbanksgruppen.
Utskottet har senast i betänkandena 1979/80:20 och 1980/81:14
motiverat varför utskottet anser att Sverige inte bör lämna Världsbanksgruppen.
Utskottet vidhåller denna åsikt och avstyrker följaktligen motion 1210 i
denna del.
Världsbanken behandlas även i motion 1593, vari föreslås ett samarbete
mellan Världsbanken och svensk byggindustri. Avsikten med motionen
synes vara att Världsbanken skall förmås göra ett åtagande att upphandla
svenska trähus för leverans till u-länder. En sådan tanke strider emellertid
mot Världsbankens regler om att bidragen till banken skall vara obundna och
upphandlingen ske efter internationellt upphandlingsförfarande. Utskottet
avstyrker därför motion 1593.
I motion 1588 föreslås dels att andelen av det svenska bitåndet till projekt
som främjar livsmedelsbiståndet skall öka från 20 till 40 % under den
närmaste femårsperioden, dels att det svenska biståndet via WFP skall
fördubblas under samma period.
Motionären ger en utförlig beskrivning av den alarmerande situationen för
livsmedelsförsörjningen i världen. Utskottet instämmer i denna beskrivning.
För andra året i följd räknar FAO med en minskning i världens spannmålsproduktion.
Bakom nedgången döljer sig främst sämre skördar av fodersäd
och i någon mån av vete i de stora producentländerna. Av de 30 länder som
enligt FAO led av en akut livsmedelsbrist i november 1980 låg inte mindre än
23 i Afrika. Som framhålls i motionen måste därför absolut prioritet ges
åtgärder som leder till en ökad tillgång på livsmedel i u-länderna.
Det svenska utvecklingsbiståndet är i hög grad inriktat på livsmedelsförsörjningen.
Vi stöder livsmedelsprogrammet, WFP, och har förordat en
ökad kanalisering genom WFP av världens livsmedelsbistånd. Det svenska
livsmedelsbiståndet uppgår innevarande budgetår till 175 milj. kr. I
propositionen föreslås att nästa budgetårs anslag skall öka till 182 milj. kr.
Om stigande livsmedelspriser och höjda fraktkostnader motiverar en
ytterligare höjning av detta belopp finns reserver härför, framgår det av
propositionen.
Den helt övervägande delen av vårt livsmedelsbistånd är bunden till
upphandling i Sverige. Leveranserna består huvudsakligen av spannmål men
även andra produkter, såsom matolja, har ingått. Vilka specialprodukter av
olika slag som skall kunna ingå i livsmedelsbiståndet bör dock enligt
utskottets uppfattning avgöras av WFP utifrån föreliggande behov.
Världens livsmedelsförsörjning kan emellertid på längre sikt inte vidmakthållas
enbart genom livsmedelsbistånd. Som motionären framhåller är det i
högsta grad angeläget att öka u-ländernas egen förmåga att producera
livsmedel. Även härför krävs omfattande biståndsinsatser. Utskottet noterar
med tillfredsställelse att det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet i stor
utsträckning går till landsbygdsutveckling i olika former. Regeringen ger
UU 1980/81:20
19
även verksamt stöd till jordbruksutvecklingsfonden IFAD inom vilken
förhandlingar om en ny resurspåfyllnad för perioden 1981-1983 pågår. Det är
också glädjande att Världsbanken och andra internationella organ nu inlett
en ökad satsning på landsbygdsutveckling.
Enligt utskottets uppfattning talar mycket starka skäl för att inriktningen
av det svenska bilaterala och multilaterala biståndet på landsbygdsutveckling
bör fortsätta och ytterligare betonas. Härigenom främjas inte bara uländernas
kapacitet att själva försörja sig med livsmedel. Landsbygdsutveckling
skapar också sysselsättningstillfällen på landsbygden, där huvuddelen av
u-ländernas befolkning är bosatt, och kan lägga grunden för den interna
köpkraft som är nödvändig för framväxten av en inhemsk och på de egna
behoven inriktad industri.
Utskottet vill inte utesluta att den andel av det svenska biståndet som går
till landsbygdsutveckling i u-länderna om ett antal år kan komma att vara
större än f. n. Utskottet anser emellertid inte att bestämda procentuella mål
bör uppsättas vare sig för stödet till projekt som främjar u-ländernas
livsmedelsförsörjning eller för det svenska livsmedelsbiståndet som kanaliseras
internationellt. Sådana precisa målangivelser vore främmande för
svenska biståndsprinciper och skulle, särskilt vad gäller livsmedelsbiståndet,
under vissa förutsättningar kunna vara till skada för effektiviteten i och
användbarheten av biståndet.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1588.
Som framgår av budgetpropositionen föreslår regeringen ett svenskt
bidrag till 1980 års konvention om livsmedelshjälp (FAC) med 51 milj. kr.
budgetåret 1981/82 under förutsättning att konventionen förlängs att gälla
detta budgetår.
Utskottet har under behandlingen av propositionen erfarit att livsmedelskonventionen
efter det att propositionen överlämnats till riksdagen förlängts
med två år att gälla t. o. m. den 30 juni 1983.
Regeringen avser ansluta Sverige till denna förlängning av konventionen
vilket, utöver vad som anges i propositionen, innebär en utfästelse om ett
svenskt bidrag till FAC med ett belopp av liknande storlek även för
budgetåret 1982/83.
Utskottet har inget att erinra mot denna utfästelse.
I motion 1198 föreslås att det belopp på 5 milj. kr. som regeringen förutser
behövas för ett särskilt utvecklingsprogram i UNEP:s miljöfond redan nu
ställs till UNEP:s förfogande, dock med reservationen att medlen får tas i
anspråk först då programmet vunnit angiven anslutning från andra
länder.
Skillnaden mellan propositionen och motionens förslag är obetydligt.
Utskottet kan emellertid se en fördel i att det förutskickade beloppet hålls
inne till dess säkerhet erhållits att tillräcklig anslutning uppnås även från
andra länder.
UU 1980/81:20
20
Med det anförda får utskottet anse motion 1198 besvarad.
I motion 1206, yrkande 3, föreslås att bidraget till FN:s fond för
beroendeframkallande medel (UNFDAC) höjs till 4 milj. kr.
Anslaget till UNFDAC ingår i posten Övriga multilaterala bidrag i
propositionen. Sverige har vid tre tillfällen bidragit med 2 milj. kr. till
UNFDAC. De svenska bidragen har använts i de båda länderna Laos och
Pakistan. Enligt utskottets bedömning är det inte rimligt att nu kraftigt höja
bidragen till de få projekt det här är fråga om. Regeringen har förklarat sig
intresserad av samarbete inom nya projekt men hittills inte fått förslag om
några sådana.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkande 3 i motion 1206.
Som framgår av propositionen har anslagsposten Övriga multilaterala
bidrag karaktären av en reserv som kan användas för en rad olika
organisationer och syften. Utskottet finner det rimligt att det avsatts en sådan
reserv för eventuell svensk medverkan i sådant utvecklingssamarbete som
kan komma att aktualiseras i samband med pågående eller förestående
internationella förhandlingar och avstyrker därför delyrkande 2 c) i motion
1210.
Utskottet tillstyrker förslagen i avsnitt C 1 i budgetpropositionen och
hemställer sålunda
att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordats i propositionen,
2. förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 2, avseende inriktningen
av bidragen till internationella biståndsprogram besvarad
med vad utskottet anfört,
3. avslår motion 1980/81:1210, delyrkande 2 d), avseende utträde
ur Världsbanksgruppen,
4. avslår motion 1980/81:1593 rörande samarbete med Väldsbanken,
5. avslår motion 1980/81:1588 rörande livsmedelsförsörjningen i
u-länderna m. m.,
6. förklarar motion 1980/81:1198 rörande FN:s miljöfond (UNEP)
besvarad med vad utskottet anfört,
7. avslår motion 1980/81:1206, yrkande3, rörande bidrag till
(s) UNFDAC,
8. avslår motion 1980/81:1210, delyrkande 2 c), och godkänner
vad som förordas i propositionen under Övriga multilaterala
bidrag,
res. 1
UU 1980/81:20
21
9. godkänner vad som i betänkandet anförts om Sveriges anslutning
till förlängningen av 1980 års konvention om livsmedelshjälp,
10. godkänner de i övrigt gjorda utfästelser som angivits i propositionen,
11. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som härutöver föreslagits i propositionen,
12. med bifall till budgetpropositionens förslag till Bidrag till
internationella biståndsprogram för budgetåret 1981/82 anvisar
ett reservationsanslag av 1 707 000 000 kr.
4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)
4.1 Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet, medelsram m. m.
Propositionen (s. 58-63)
För budgetåret 1981/82 förordar regeringen att anslaget till bilateralt
utvecklingssamarbete höjs med 414 milj. kr. till 3 667 milj. kr. Detta innebär
en ökning med ca 13 % i förhållande till innevarande års anslag.
I samband med utformningen av de olika förslagen till användning av
anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete under budgetåret 1981/82 har en
översyn av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll företagits. En
fortsatt översyn avses ske på grundval av SIDA:s anslagsframställningar för
1982/83 och följande budgetår.
För att öka biståndets effektivitet kan det visa sig önskvärt att något
begränsa antalet samarbetssektorer. Där så sker bör mottagarlandets
önskemål vara utgångspunkten. Hänsyn måste emellertid också tas till det
kunnande, den erfarenhet och den resursbas som finns i Sverige inom skilda
sektorer.
Målen för den svenska biståndspolitiken är vägledande för förändringar i
kretsen av samarbetsländer. Biståndspolitiken syftar till att främja ökad
resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet samt demokratisk samhällsutveckling. Gemensamt syftar
dessa mål till att främja social rättvisa för de fattiga människorna.
I olika samarbetsländer tillgodoses de skilda biståndsmålen i varierande
omfattning. I ett land kan det svenska biståndet minska det ensidiga
beroendet. I ett annat land föreligger beroendeproblemet kanske i ringa
utsträckning. I ett land sker en snabb ekonomisk tillväxt utan att denna
åtföljs av ekonomisk och social utjämning. I andra fall kan det förhålla sig
tvärtom. I ett land finns flerpartisystem och parlamentarisk demokrati, i ett
annat kanske demokrati i vår mening saknas men det kan hävdas att
medborgarna ändå i skilda sammanhang kan göra sina åsikter hörda. I ett
tredje land är det svårt att med säkerhet hävda att det föreligger ens detta
UU 1980/81:20
22
mått av deltagande. På samma sätt kan graden av press- och yttrandefrihet
variera liksom respekten för mänskliga rättigheter och graden av tolerans av
självständiga fackföreningar.
Samtliga dessa faktorer måste beaktas vid bedömningen av eventuella
förändringar i programlandskretsen. Det räcker emellertid inte med de
nämnda. Självklart är att även staternas skilda grad av fattigdom påverkar
vår inställning. I fråga om Cuba, Portugal och Tunisien, där det svenska
bilaterala biståndet nyligen avvecklats eller håller på att avvecklas, har just
den relativt höga levnadsstandarden varit avgörande. I vissa andra fall, som
t. ex. Laos, har den höggradiga fattigdomen särskilt talat för upptagande av
långsiktigt biståndssamarbete.
Därtill kommer att biståndsförvaltningens arbete försvåras om biståndssamarbetet
utsträcks till ett stort antal länder. Ett alltför begränsat antal
mottagarländer kan å andra sidan innebära att Sverige påtar sig ett väl stort
ansvar gentemot ett land om vi tillåter biståndet att bli en mycket väsentlig
del av den totala utländska hjälpen till landet. Relevant kan också vara - som
SIDA anfört - hur mycket eller litet ett land erhåller i bistånd från andra
givare.
Det är inte ägnat att förvåna att skilda bedömare kan komma till olika
slutsatser vid tillämpning av så många och mångtydiga kriterier. Utfallet av
bedömningen påverkas givetvis i första hand av vilken styrka man i det
enskilda fallet tillmäter det ena eller andra kriteriet: fattigdom, oberoende,
tillväxt, utjämning, demokrati, tillgång på bistånd från andra osv. Redan i
själva beskrivningen av ett land utifrån dessa kriterier infinner sig ofta
subjektivitet. I ett fall kan konstaterandet att parlamentarisk demokrati
föreligger kompletteras med upplysningen att vissa samhällsgrupper har ett
dominerande inflytande och de fattigaste deltar föga i beslutsprocesserna. I
ett annat fall kan till upplysningen att det föreligger enpartisystem utan val
och pressfrihet fogas kommentarer att det ändå torde finnas vägar för
medborgarna att föra fram sina synpunkter.
Det är naturligt att de i Sverige existerande olika politiska värderingarna
också i viss mån sätter sin prägel på bedömningen av utvecklingen i våra
samarbetsländer och andra u-länder. Med tanke på behovet av stabilitet och
långsiktighet i biståndssamarbetet vore det olyckligt om våra relationer till
skilda samarbetsländer skulle påverkas av förväntningar eller farhågor som
dessa länders regeringar förknippar med de skilda värderingar som finns hos
olika politiska grupper i Sverige, heter det i propositionen.
Det är därför principiellt önskvärt att söka finna gemensamma nämnare i
diskussionen om kretsen av programländer. Detta ligger i linje med
riksdagens tidigare uttalande att förändringar i kretsen bör ske med stor
varsamhet. De förslag som regeringen framför beträffande enskilda länder
utgår från dessa resonemang. De överensstämmer också med den allmänna
inriktning som det bilaterala biståndet fått under senare år och som
regeringen anser bör bestå.
UU 1980/81:20
23
Det omfattande svenska stödet till södra Afrika markeras ytterligare av att
utvecklingssamarbete med det självständiga Zimbabwe nu kan inledas och
att svenskt stöd planeras för ett regionalt ekonomiskt samarbete i södra
Afrika. I Zimbabwe pågår efter självständigheten i april 1980 ett omfattande
inre uppbyggnads- och utvecklingsarbete. Som stöd för detta arbete, vilket
om det är framgångsrikt kan få en stark positiv inverkan på hela regionen,
och för att stärka den demokratiska utvecklingen i landet förordas betydande
svenska biståndsinsatser. Med hänsyn till att Zimbabwe inte tillhör de
fattigaste u-länderna, kan det inte uteslutas att biståndet efter några år kan
övergå i andra samarbetsformer. Biståndet till Pakistan bör steg för steg
övergå till samarbete i andra former. I nuvarande läge, då stora mängder
flyktingar kommer från det ockuperade Afghanistan, bör betydande bidrag
ges för hjälp åt flyktingar. På samma sätt planeras beträffande Somalia
fortsatt flyktingstöd. Däremot förbereds inget nytt projektstöd när det
nuvarande avtalet om samarbete med Somalia inom fiskesektorn utlöpt vid
utgången av budgetåret 1981/82. I fråga om Nicaragua räknar regeringen
med att svenskt bistånd kan behöva utgå under en övergångsperiod för att
stödja landets återuppbyggnad och för konsolidering av den demokratiska
samhällsformen. Samarbetet med Swaziland bör utformas som stöd till
regionalt samarbete i södra Afrika, till insatser för att främja ökat oberoende
från Sydafrika och till gagn för fattiga befolkningsgrupper.
SIDA har beräknat medel för insatser på markvårdsområdet under posten
för regionala insatser. Med hänsyn till den centrala betydelse som mark- och
miljövård har för utvecklingsansträngningarna, har regeringen ansett det
motiverat att räkna upp det av SIDA föreslagna anslaget och att inrätta en ny
anslagspost benämnd Särskilda miljö- och markvårdsinsatser. De insatser
som f. n. planeras på miljöområdet, och som SIDA beräknat medel för inom
anslagsposten Särskilda program, har förts till den nya anslagsposten.
Medel för den Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF), som
innevarande budgetår beräknas inom anslagsposten Särskilda program,
upptas i fortsättningen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram.
Propositionen pekar också på vikten av ökat stöd till primärhälsovård, i
vilken familjeplanering ingår som en integrerad del. Familjeplaneringens
relativa andel i det bilaterala samarbetet har tenderat att minska de senaste
åren. Mot bakgrund av de försörjningsmässiga och sociala svårigheter samt
de sysselsättningsproblem som den snabba befolkningstillväxten medför i
många u-länder, anses denna tendens otillfredsställande. Det är motiverat
att Sveriges beredvillighet att stärka stödet till primärhälsovård, inkl.
familjeplanering, understryks i dialogen med mottagarländerna.
En fortsatt hög beredskap för att lämna bistånd i akuta nödlägen,
motiverar en kraftig ökning av anslagsposten Katastrofer m. m. Under
tidigare budgetår har stora reservationer funnits att tillgå. Detta är inte
längre fallet.
UU 1980/81:20
24
Regeringen förordar en betydande ökning av anslagsposten Enskilda
organisationer. Sådana organisationer har visat sig vara effektiva redskap i
utvecklingssamarbetet och utgör värdefulla komplement till det av SIDA
administrerade biståndet. Inom anslagsposten Enskilda organisationer
förordas att särskilda medel beräknas för stöd till en ny svensk fredskår, som
enligt förslag av kommittén om fredskårens framtid (Ds UD 1980:2) kan
komma att bildas av intresserade frivilliga organisationer.
Beträffande de av SIDA föreslagna anslagstekniska förändringarna
biträder regeringen förslaget att kostnaderna för rekrytering och utbildning
av fältpersonal som belastat anslaget C 4 anvisas som en anslagspost under
anslaget C 2. Däremot ser regeringen f. n. ingen anledning att medel för vissa
u-landspolitiska åtgärder skall skiljas från det bilaterala utvecklingssamarbetet
och föras till ett nytt anslag. Medel för bredare samarbete och
förmånliga krediter till u-länder bör upptas som särskilda anslagsposter
under anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete. Den verksamhet som
bedrivs av fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND)
förutses t. v. inte behöva ytterligare tillskott av budgetmedel.
UU 1980/81:20
25
Bilateralt utvecklingssamarbete budgetåren 1980/81-1981/82
Fördelning på mottagarländer och andra ändamål (milj. kr.)
Medelsram Förslag till medelsram 1981/82
| 1980/81 | SIDA | Föredraganden |
Angola | 80 | 95 | 95 |
Bangladesh | 130 | 130 | 140 |
Botswana | 65 | 70 | 70 |
Etiopien | 75 | 85 | 80 |
Guinea-Bissau | 55 | 65 | 55 |
Indien | 310 | 355 | 330 |
Kap Verde | 30 | 40 | 35 |
Kenya | 105 | 110 | 110 |
Laos | 50 | 58 | 55 |
Lesotho | 15 | 17 | 17 |
Mozambique | 180 | 210 | 210 |
Pakistan | 40 | 0 | 20 |
Portugal | 40 | 0 | 0 |
Somalia | 15 | 15 | 15 |
Sri Lanka | 100 | 115 | 115 |
Swaziland | 10 | 10 | 10 |
Tanzania | 380 | 440 | 415 |
Tunisien | 25 | 0 | 0 |
Vietnam | 365 | 365 | 365 |
Zambia | 130 | 150 | 145 |
Zimbabwe | 46 | 100 | 100 |
Vissa insatser i Latinamerika |
|
|
|
och det karibiska området | 80 | 110 | 100 |
Vissa landprogramkostnader | 40 | 50 | 50 |
Regionala insatser | - | 85 | 60 |
Särskilda miljö- och markvårds- |
|
|
|
insatser | - | 20 | 30 |
Flyktingar och befrielse- |
|
|
|
rörelser m. m. i södra Afrika | 104 | 130 | 120 |
Särskilda program | 158 | 158 | 160 |
Katastrofer m. m. | 314 | 375 | 400 |
Enskilda organisationer | 125 | 160 | 165 |
Bredare samarbete | 55 ) |
| 60 |
SWEDFUND | 34 } | 150 | - |
Förmånliga u-landskrediter | 60 J |
| 120 |
Rekrytering och utbildning av |
|
|
|
fältpersonal | 18 | 21 | 20 |
Ofördelat | - | 151 | - |
Totalt | 3 234 | 3 840 | 3 667 |
Propositionens förklarande noter till denna tabell har inte återgivits i detta
betänkande.
Som ett led i ansträngningarna att bredda våra relationer med samarbetsländerna
har utrikesdepartementet under innevarande budgetår inlett
regelbundna u-landspolitiska genomgångar med bred deltagarkrets. Syftet är
bl. a. att engagera intresserade myndigheter och organisationer i förberedelserna
för förhandlingar och biståndsdiskussioner med våra samarbetsländer
samt att dra nytta av olika svenska intressenters erfarenheter och
UU 1980/81:20
26
synpunkter. Vid varje tillfälle genomgås Sveriges relationer med ett
mottagarland eller biståndet inom ett visst sakområde. Den information och
de slutsatser som framkommer vid dessa genomgångar är en värdefull
tillgång i våra kontakter med samarbetsländerna.
Motioner
Under denna rubrik behandlar utskottet
dels motion 1980/81:1201 av Sture Korpås m. fl. (c), vari hemställs
1. att riksdagen anhåller att regeringen mot bakgrund av den senaste
utvecklingen i u-länderna förelägger riksdagen ett förslag till program för hur
svenskt utvecklingsbistånd bör organiseras och inriktas för att bäst möta de
fattigaste människornas mest grundläggande behov och för att bidra till att
bevara jordens miljö och produktiva resurser,
2. att riksdagen anhåller att regeringen i arbetet på detta program
bedömer världens mest angelägna behov, att den vidare bedömer inom vilka
av dessa behovsområden ett svenskt bistånd skulle få starkast effekt och att
den därefter bedömer hur man bättre skall kunna använda den svenska
kapaciteten inom dessa fält och koncentrera det svenska biståndet dit,
3. att riksdagen anhåller att regeringen efter vederbörliga förhandlingar
förelägger riksdagen förslag till bortre tidsgräns för samarbetet med våra
nuvarande och tillkommande samarbetsländer,
dels motion 1980/81:1206 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), yrkandena 1, 4,
25 och 28, vari föreslås att riksdagen beslutar
1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken,
4. att i enlighet med vad som anförts i motionen hos regeringen anhålla om
konkreta förslag med anledning av SIDA:s landöversyn,
25. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om Sveriges medverkan i biståndskonsortier och konsultativa grupper,
28. att anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete i förhållande till
regeringens förslag minskas med 2,1 milj. kr. till 3 664,9 milj. kr.,
dels motion 1980/81:1210 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkande 1, vari
föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att genomföra en samlad översyn av svensk ulandspolitik
så att de ursprungliga målsättningarna för den kan förverkligas.
Utskottet kommenterar i detta sammanhang även delar av motion
1980/81:1595 av Per Petersson m. fl. (m). Motionens yrkande behandlas
emellertid nedan under avsnittet Resultatvärdering.
Dessa fyra motioner innehåller alla resonemang och yrkanden som berör
grundläggande principer och riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet.
UU 1980/81:20
27
I motion 1201 heter det - i yrkande 1 - att regeringen bör förelägga
riksdagen ett förslag till program för hur svenskt utvecklingsbistånd bör
organiseras och inriktas för att kunna bäst möta de fattigaste människornas
mest grundläggande behov och för att bidra till att bevara jordens miljö och
produktiva resurser.
I motionen beskrivs hur jordens befolkning hotas genom att produktiva
landområden ödeläggs genom den pågående miljöförstöringen. Denna har
ofta sin förklaring i att själva fattigdomen för u-ländernas landsbygd leder till
överutnyttjande av knappa resurser. Motionärerna pekar emellertid också
på de negativa konsekvenserna av en modern i-landsteknik som urskillningslöst
överförts till u-länderna och av en fortlöpande ekonomisk maktkoncentration
ibland skapad av transnationella företags expansion.
Det svenska biståndet byggdes upp med tyngdpunkten på samarbete med
ett antal mottagarländer som i princip efter egen bedömning skulle disponera
det svenska biståndet inom fastställda finansiella ramar, heter det vidare i
motionen. Denna uppläggning sätter resurserna i händerna på regeringarna i
våra samarbetsländer men ger ingen trygghet för att biståndet når de mest
behövande eller att ett mottagarlands utveckling sker med hänsyn till
regionens förutsättningar och behov.
Mot denna bakgrund bör det svenska biståndet inriktas på behovsområden.
Valet av mottagarländer bör underordnas valet av insatsområden.
Motionärerna vill ge prioritet åt sådana utvecklingsprojekt som är ägnade
att bevara och öka livsmedelsproduktionen inom u-länderna. Biståndet skall
vidare ge meningsfull sysselsättning där människorna bor. En samordning
med internationella insatser bör ske för att komma till rätta med globala och
regionala problem.
Hur internationella utvecklingsresurser används är inte mottagarnas och
givarnas ensak, heter det vidare i motionen. Världens mest angelägna behov
måste definieras oavsett regeringars prioriteringar och tillgängliga utvecklingsresurser
inriktas på mänsklighetens mest angelägna behov. Regeringen
måste i det föreslagna programarbetet göra en sådan bedömning av världens
mest angelägna behov, heter det i motionens andra yrkande. Vidare bör
regeringen dels bedöma inom vilka av dessa behovsområden ett svenskt
bistånd skulle få starkast effekt, dels bedöma hur man bättre skall kunna
använda den svenska kapaciteten inom dessa fält och koncentrera den
dit.
I ett tredje yrkande i samma motion föreslås en bortre tidsgräns för vårt
samarbete med våra nuvarande och tillkommande samarbetsländer. Det
nuvarande systemet gör det enligt motionärerna svårt för oss att komma ur
biståndet utan utrikespolitiska komplikationer och försvårar också den
föreslagna koncentrationen till angelägna behovsområden.
I motion 1206, yrkande 1, anförs beträffande riktlinjer för den svenska
biståndspolitiken inledningsvis att regeringen börjat utnyttja biståndsmedel
UU 1980/81:20
28
för utgifter vilkas anknytning till det svenska utvecklingssamarbetet ibland
inte är självklar.
Det allvarligaste är emellertid, menar motionärerna, att regeringen håller
på att urholka utvecklingssamarbetet som ett solidaritetsinstrument. Biståndets
värde har minskats genom en successiv kommersialisering, de av
riksdagen fastställda målen för den svenska biståndspolitiken har tonats ned
och tolkats om och det länderfördelade biståndet har minskat i förhållande
till diverse verksamheter som är mer till glädje för olika intressen i Sverige
och de internationella organisationernas byråkratier än för de fattiga
u-länderna. Hjälpen till vissa länder har skurits ned utan att det förelegat
några biståndspolitiska skäl.
Dessa glidningar och förskjutningar riskerar både att minska de fattiga
ländernas förtroende för vår biståndspolitik och att rycka undan stödet för
u-hjälpen i folkopinionen i vårt land.
I yrkande 4 i samma motion framförs önskemål om konkreta förslag med
anledning av SIDA:s landöversyn. I motionstexten konstaterar motionärerna
att majoriteten i SIDA:s styrelse varit oförmögen att dra några slutsatser
av det omfattande arbetsmaterialet i landöversynen annat än att stödet till
flertalet programländer bör fortsätta på i huvudsak oförändrad real nivå.
Några förslag i fråga om den långsiktiga utvecklingen av biståndsramarna för
enskilda länder lämnas inte i regeringens proposition.
Motionärerna uppfattar budgetpropositionens avsnitt om de svenska
biståndsmålen som ett försök att frångå riksdagens beslut om principerna för
ländervalet och kräver att riksdagen därför ännu en gång slår fast de riktlinjer
i detta hänseende som bl. a. bekräftats i UU 1978/79:1.
Motionärerna instämmer slutligen i princip i de slutsatser som framförts i
en avvikande mening till SIDA-styrelsens redovisning av landöversynen och
begär att regeringen framlägger förslag om avveckling av det direkta
biståndssamarbetet med Bangladesh, Kenya och Swaziland. Detta samarbete
bör i stället ersättas av andra former av ekonomiskt samarbete.
Till föreliggande rubrik har även hänförts yrkande 25 i motion 1206
beträffande Sveriges medverkan i biståndskonsortier. Det heter i motionen
att svensk medverkan i biståndskonsortier eller konsultativa grupper
förbehållits dem som avser länder med vilka Sverige har eller planerar ett
omfattande utvecklingssamarbete. Motionärerna ställer frågan om Sveriges
ansökan om medlemskap i biståndskonsortiet för Indonesien (IGGI) är ett
uttryck för vilja att inleda bistånd till detta land, vilket motionärerna i så fall
inte kan godta. Riksdagen bör slå fast att Sverige endast medverkar i
biståndskonsortier som avser länder med vilka vi har eller planerar ett
omfattande utvecklingssamarbete.
Även motion 1595 tar upp riktlinjerna för det svenska biståndet till
diskussion. En fortsatt hög ambitionsnivå inom biståndspolitiken är bara
möjlig om den anpassas till vår rådande ekonomiska situation. Motionärerna
UU 1980/81:20
29
vill därför att biståndspolitiken omprövas på så sätt att svenska resurser i
större utsträckning utnyttjas i biståndet, förslagsvis genom ökad bindning.
(Till denna fråga återkommer motionärerna även i motion 1204.) Vidare bör
ländervalspolitiken omprövas på så sätt att långvariga och allvarliga
kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter bör påverka vår
villighet att fortsätta samarbetet. Biståndspolitiken måste också omprövas
mot de länder som bedriver angreppskrig eller har trupper på främmande
territorier.
Motionärerna anser också att landramstänkandet lett till att mottagarländerna
kommit att betrakta det svenska biståndet som en automatisk del av sin
budget. En ökad satsning på projektbistånd är angelägen, liksom ökade krav
på resultat, effektivitet och uppföljning. U-landsforskningen vid universitet
och högskolor bör främjas. En från SIDA fristående debatt och utvärdering
rörande biståndet bör stimuleras. De enskilda organisationernas roll i
biståndet bör ytterligare uppmärksammas. Motionärerna anser slutligen att
nya samarbetsformer ständigt bör prövas och pekar på det bredare
samarbetet, Swedfund och förmånliga u-landskrediter som goda möjligheter
till en smidig övergång till andra samarbetsformer.
Motionen utmynnar i en begäran om att en arbetsgrupp tillsätts med
uppgift att utarbeta underlag för en översyn av det svenska biståndets resultat
och effektivitet. (Detta yrkande behandlas nedan under resultatvärdering.
)
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Under 1970-talets mitt gjorde den biståndspolitiska utredningen en
omfattande genomgång av de allmänna principerna och riktlinjerna för det
svenska utvecklingsbiståndet (Sveriges samarbete med u-länderna, SOU
1977:13). Arbetet resulterade i proposition 1977/78:135 om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m., vilken behandlades av riksdagen
under hösten 1978 (UU 1978/79:1).
I proposition 1977/78:135 analyserades målen för den svenska biståndspolitiken.
Det hette bl. a. att ”det allmänna målet för allt bistånd är att bidra
till att höja levnadsnivån för de fattiga människorna”. När det gäller mål av
mer direkt betydelse för biståndets utformning och inriktning bekräftade
propositionen de dittills gällande fyra biståndsmålen, nämligen att våra
insatser skall bidra till
- resurstillväxt
- ekonomisk och social utveckling
- ekonomisk och politisk självständighet
- demokratisk samhällsutveckling.
Riksdagen anslöt sig till dessa mål för biståndspolitiken. Någon rangordning
av dem gjordes varken av regeringen eller av riksdagen. I ovannämnda
betänkanden UU 1978/79:1 framhölls att de fyra huvudmålen bör ses som en
UU 1980/81:20
30
helhet. Senast under riksmötet 1980 bekräftades att de fyra målen
fortfarande äger full giltighet (UU 1979/80:20).
Riksdagen har även haft anledning ta ställning till frågan om införande av
nya mål eller delmål för utvecklingsbiståndet. I motion 1977/78:1911 i
anledning av riktlinjepropositionen 1977/78:135 föreslogs att ekologisk
balans införs som ett femte mål för det svenska biståndet. Utskottet framhöll
vid behandlingen av motionen bl. a. följande (UU 1978/79:1):
Ekologisk balans är snarare ett förhållande som skall bevaras där den hotas
av en utvecklingsprocess, eller återställas, om den redan rubbats eller
fördärvats, än ett utvecklingsmål i sig. Ekologiska och miljöaspekter bör
därför, i likhet med exempelvis sociala och sysselsättningshänsyn eller
omsorg om eftersatta folkgruppers behov, ingå som självklara komponenter i
varje biståndsprograms utformning och genomförande.
Motionen ansågs därmed besvarad.
Ett liknande yrkande återkom i c-motion 1978/79:1208 till budgetproposition
1979/80:100. Utskottet upprepade då sin ovan återgivna ståndpunkt.
Riktlinjepropositionen slog vidare fast att Sveriges samarbete med
programländerna även fortsättningsvis skulle planeras enligt landprogrammeringens
principer. Utskottet anslöt sig till denna åsikt men tilläde att
landprogrammeringen aldrig kunde bygga enbart på mottagarlandets
önskemål. Den måste också bygga på ett samförstånd mellan parterna.
Om en konflikt uppstår mellan de svenska biståndspolitiska målen och ett
lands utvecklingspolitik finns det anledning att inför den andra parten
understryka det svenska biståndets huvudsyfte - att bidra till en förbättring
av de fattiga människornas levnadsförhållanden. Skulle u-landets utvecklingspolitik
och våra biståndspolitiska målsättningar trots detta fortsätta att
skära sig bör detta kunna påverka landramarnas storlek, hette det vidare i
utskottsbetänkande UU 1978/79:1.
Utskottet instämde i propositionens bedömning att länderkretsen borde
förändras endast med stor försiktighet. Två huvudomständigheter angavs då
en avveckling kan eller bör aktualiseras, nämligen då ett mottagarland nått
en betydande och stadigvarande förbättring av sin ekonomi eller när
grundläggande förändringar inträffat i mottagarlandet som berör själva
förutsättningarna för biståndet. I båda fallen borde avvecklingen ske gradvis
och under hänsynstagande till våra långsiktiga åtaganden.
Utskottet behandlade i samma betänkande även frågan om avveckling av
bistånd till länder som är invecklade i krig eller i vilka allvarliga och
långvariga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Utskottet
uteslöt inte att en omprövning eller avveckling av bistånd skulle kunna ske av
dessa skäl men fann det inte möjligt att uppställa allmängiltiga och entydiga
regler på området. En prövning måste sist och slutligen göras i de enskilda
fallen.
Propositionen om riktlinjer för utvecklingssamarbetet berörde också, i
UU 1980/81:20
31
anledning av en reservation till biståndspolitiska utredningen, frågan om
inriktningen av Sveriges bistånd på särskilt arbetsintensivå produktionsmetoder.
Regeringens föredragande höll med reservanterna om det önskvärda i
sådana utvecklingsinsatser men ansåg att varje u-land självt måste framställa
strategi och val av teknologi för att uppnå sina utvecklingsmål.
Inte heller ville regeringen fastställa riktlinjer som kunde inskränka
flexibiliteten i valet av de olika resurs- och insatstyper som förekommer inom
det svenska biståndet.
Riksdag och regering har vid flera tillfällen övervägt behovet av en
koncentration av biståndet, i främsta rummet till ett begränsat antal länder.
Bakgrunden har bl. a. varit att den svenska biståndsorganisationens resurser
på det sättet kan utnyttjas effektivare. Riksdagen förordade år 1978 en
kontinuerlig översyn av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll med
sikte på en större koncentration av de svenska biståndsinsatserna både med
avseende på länder och ändamål (UU 1978/79:1). Påföljande år begärde
riksdagen att regeringen skulle ta fasta på ett erbjudande från SIDA ”att
sammanställa ytterligare material för att bedöma utvecklingen i programländerna
i belysningen av målen för svenskt bistånd, biståndets effekter,
erfarenheterna av samarbetet med de enskilda länderna samt kriterier och
metoder för uppbyggnad resp. avveckling av långsiktiga samarbetsprogram”
(UU 1978/79:27).
Riksdagens beslut ledde till att regeringen, för att underlätta den av
utrikesutskottet begärda översynen av det bilaterala biståndets fördelning
och innehåll, gav SIDA i uppdrag att inkomma med material som belyser
utvecklingen i programländerna och erfarenheterna av samarbetet med
dessa.
SIDA:s styrelse redovisade sitt översynsarbete i skrivelser till regeringen
den 22 augusti och 18 november 1980.
Den förstnämnda skrivelsen innehöll allmänna synpunkter på frågan om
programlandskretsens storlek och biståndets inriktning och den andra
redovisade erfarenheterna av samarbetet med varje enskilt land. Till den
andra delen av översynen fogades ett särskilt yttrande av tre ledamöter, vilka
vände sig mot att SIDA:s styrelsemajoritet inte låtit landöversynen utmynna
i konkreta förslag till regeringen rörande landkretsens sammansättning.
Mot bakgrund av SIDA:s landöversyn för regeringen i föreliggande
budgetproposition (1980/81:100, bil. 6) ett allmänt hållet resonemang om
svårigheterna att entydigt tolka och tillämpa de svenska biståndspolitiska
målen i enskilda fall. Regeringen finner det inte minst av detta skäl önskvärt
att söka finna gemensamma nämnare i diskussionen om kretsen av
programländer och erinrar om att riksdagen uttalat att förändringar i kretsen
bör ske med stor försiktighet.
Av detta skäl framlägger regeringen i årets budgetproposition endast
förslag till begränsade förändringar i det bilaterala biståndets inriktning och
innehåll.
UU 1980/81:20
32
Utskottet
I närmast föregående avsnitt har de grundläggande principerna för det
svenska utvecklingsbiståndet såsom de fastlagts av regering och riksdag
redovisats. Det har konstaterats att politisk enighet förelegat om de fyra
biståndspolitiska målen.
I motion 1206 görs gällande att de fastlagda målen för biståndspolitiken
tonats ned och tolkats om samt att det länderfördelade egentliga biståndet
minskat. Motionärerna vill därför att riksdagen ännu en gång slår fast
riktlinjerna för biståndet.
Utskottet kan inte dela uppfattningen att de biståndspolitiska målen skulle
ha tonats ned. De bekräftades av riksdagen så sent som under förra årets
budgetbehandling (UU 1979/80:20) och återges i årets budgetproposition.
Som framhölls i utskottets betänkande UU 1978/79:1 över proposition
1977/78:135 ger emellertid inte de fyra huvudmålen någon uttömmande
beskrivning av syftena med vår biståndsverksamhet. De är allmänt formulerade
och därför att uppfatta som en allmän vägledning. Inte minst SlDA:s
landöversyn har visat att det knappast är möjligt att entydigt slå fast i vilken
utsträckning ett bestämt projekt eller program i ett visst land bidragit till
uppfyllelsen av de fyra målen.
Det bör också noteras att de fyra biståndsmålen inte syftar till att inrikta
biståndet på något visst ämnesområde eller någon sektor. De är inte i den
meningen operativa mål. Det är bl. a. av det skälet som det inte bedömts
möjligt eller önskvärt att komplettera målen med ytterligare mål som skulle
vara jämbördiga men samtidigt inriktade på ett konkret ämnesområde. De
nuvarande biståndsmålen ger enligt utskottets mening tillräcklig vägledning
för biståndsmyndigheterna samtidigt som de medger flexibilitet i vad avser
biståndets innehåll. Sedan biståndsmålen fastlades har också regering och
riksdag gjort uttalanden om biståndets inriktning på olika angelägna
ändamål. Dessa uttalanden utgör, likaväl som biståndsmålen, riktmärken för
vårt samarbete med utvecklingsländerna.
Det är inte heller nödvändigtvis så att det landinriktade biståndet alltid har
bäst förutsättningar att uppfylla de biståndspolitiska målen. Biståndsmålen
gäller hela utvecklingsbiståndet.
Detta betyder inte att alla de fyra målen samtidigt skall vara uppfyllda i
varje enskilt fall. Olika biståndsformer kan ge sitt främsta utslag på skilda
mål. Det avgörande måste enligt utskottets mening vara att av Sverige
finansierade biståndsinsatser sätts in i en utvecklingsansträngning, vars
sammantagna effekt ligger i linje med målen för vår biståndspolitik.
Under senare år har regeringen föreslagit riksdagen nya u-landspolitiska
instrument för ett vidgat samarbete med u-länderna, finansierade med
biståndsmedel. Denna utveckling - som i motion 1206 beskrivs som en
kommersialisering av biståndet - är en naturlig följd av att våra förbindelser
med u-länderna efter hand blivit alltmer mångfasetterade och att därmed
UU 1980/81:20
33
behov av nya samarbetsformer anmält sig. Utgångspunkten har emellertid
varit att de biståndspolitiska målen skall gälla även dessa nya biståndsformer.
När således riksdagen hösten 1980 biföll regeringens förslag om förmånliga
krediter till u-länderna (prop. 1980/81:41; UU 1980/81:16) noterade riksdagen
regeringens avsikt att i valet av mottagarländer och projekttyp skapa
garantier för att traditionella svenska biståndsprinciper blir tillgodosedda.
Liknande uttalanden gjordes av riksdagen beträffande fonden för industriellt
samarbete, Swedfund (UU 1978/79:1).
Tyngdpunkten i Sveriges utvecklingssamarbete ligger emellertid fortfarande
i det landprogrammerade biståndet, som innevarande år upptar ca 70 %
av det bilaterala anslaget. De smärre förskjutningar som under senare år ägt
rum i det totala biståndets fördelning mellan olika biståndsformer förändrar
inte i något väsentligt avseende denna bild. Utskottet finner det angeläget att
en tillräcklig flexibilitet behålls i utvecklingsbiståndet och vill inte utesluta
fortsatta förändringar i biståndets inriktning. Enligt utskottets mening måste
emellertid det svenska bilaterala biståndet, oavsett biståndets innehåll, även
fortsättningsvis i övervägande grad bestå av samarbete med regeringar i
enskilda länder.
Av budgetpropositionen kan utläsas att SIDA:s material utgjort bakgrunden
till en översyn av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll inför
budgetåret 1981/82. Regeringen föreslår att det direkta biståndet till två
programländer - Pakistan och Somalia - avvecklas eller övergår i andra
samarbetsformer. Med hänsyn till riksdagens uttalade mening att en
förändring av länderkretsen bör ske med stor försiktighet finner utskottet
inte anledning att inför det nu förestående budgetåret påkalla ytterligare
förändringar i vad avser ländersammansättningen. Utskottet noterar emellertid
att regeringen avser fortsätta översynen kommande budgetår.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion 1206 och får
anse yrkande 4 i samma motion besvarat.
Motion 1201 tar upp inriktningen av det bilaterala biståndet från andra
ståndpunkter.
Motionärernas utgångspunkt är att det svenska bilaterala biståndet såsom
det nu är utformat inte i tillräcklig utsträckning tillfredsställer de fattigaste
människornas mest grundläggande behov. Utskottet har uppfattat motionen
så att den i grunden avser två skilda problem. Det första är att biståndet inte
kommit att inriktas på de mest angelägna behoven. Det andra är att det
svenska bilaterala biståndet, med nuvarande kanaliseringsmetoder, inte
skulle nå dem det är avsett för. Dessa två frågor är, som utskottet ser det,
nära sammanhängande med varandra men bör behandlas var och en för
sig.
Utskottet vill först behandla motionens överväganden om biståndets
inriktning på världens mest angelägna behov. Vilka dessa behov mer konkret
är vill motionärerna uppdra åt regeringen att föreslå i ett nytt program för det
3 Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 20
UU 1980/81:20
34
svenska biståndet. Motionärerna tänker sig emellertid särskilt insatser som
skall komma de fattigaste grupperna till del och nämner som exempel
landsbygdsutveckling och bevarandet av knappa naturresurser. Vidare
önskar motionärerna att regeringen skall bedöma inom vilka av dessa
behovsområden ett svenskt bistånd kan få bäst effekt samt att biståndet
därefter koncentreras dit.
Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning att det svenska
utvecklingsbiståndet måste inriktas på världens mest angelägna behov. En
sådan strävan har funnits under hela den tid Sverige bedrivit en biståndsverksamhet.
Uppfattningen om vilka dessa behov är har emellertid långt
ifrån varit entydig. Den har förändrats med tiden och ibland har skiljelinjer
funnits mellan i-länder och u-länder eller bland u-länderna själva. Det har,
som motionärerna påpekar, efter hand emellertid blivit alltmer uppenbart att
hindren för en snabb utveckling i u-länderna är många och delvis av mycket
grundläggande natur. De gångna decenniernas samarbete mellan u-länder
och i-länder har lärt oss mycket om utvecklingsproblemens karaktär och
inbördes samband. Vi har fått ökad förståelse för den naturliga miljöns
begränsningar och möjligheter och nått insikt om att det fattiga folkflertalets
behov av försörjning och sysselsättning som regel måste gå före en vidsträckt
industrialisering som kanske till en början endast gynnar begränsade
grupper.
Det är utskottets uppfattning att globala behovsplaner svårligen kan
formuleras av en enskild regering. Program för världens behov måste, på
samma sätt som nu sker, diskuteras och utarbetas i de internationella
organisationerna. De måste omsättas till i praktiken fungerande projekt i en
dialog mellan givare och mottagare med hänsynstagande till omständigheterna
i de enskilda fallen.
Fördelningen och användningen av världens resurser är i särskilt hög grad
en fråga för FN och de internationella organisationerna. Där får också de
ekologiska frågorna numera en ständigt ökande aktualitet. Inte minst har
FN-systemet betydelse på det normgivande området. I strategin för det
tredje utvecklingsårtiondet, som godkändes av höstens möte med generalförsamlingen,
har bl. a. på svenskt förslag, resurs- och miljöfrågorna samt
frågor kring utvecklingens sociala aspekter blivit viktiga punkter. Som
framgår av budgetpropositionen har Sverige även på annat sätt, såsom inom
ramen för den planerade FN-konferensen om nya och förnybara energikällor,
försökt öka de internationella organisationernas uppmärksamhet på
dessa frågor.
Sverige har också strävat efter att i ökad utsträckning inrikta de
multilaterala fackorganens bistånd på områden av grundläggande betydelse
för u-ländernas fattiga folkflertal såsom landsbygdsutveckling och primärhälsovård.
Utskottet vill emellertid erinra om att även FN till sist är beroende
av medverkan från enskilda regeringar i mottagarländerna för att nå
konkreta resultat.
UU 1980/81:20
35
Det svenska bilaterala biståndet har sedan lång tid en klar fattigdomsinriktning.
Ca 80 % av vårt bilaterala bistånd går till länder med en inkomst per
invånare på under 400 dollar. Det är också vår strävan att biståndet skall nå
de fattigaste grupperna i vart och ett av dessa länder.
Som framförs i föreliggande budgetproposition är det regeringens föresats
att i ökande grad inrikta biståndspolitiken så att de värst utsatta länderna får
möjlighet att ägna sina knappa resurser åt befolkningens grundläggande
behov. Regeringen avser i detta syfte med mottagarländerna diskutera frågor
som markvård, livsmedelsförsörjning, befolkningsutveckling och energi för
att se vad vi kan bidra med i varje enskilt land. I propositionens avsnitt om
miljö, energi och utveckling redovisas ytterligare regeringens initiativ och
planer på detta område.
Utskottet ställer sig bakom inriktningen av biståndet på de angelägna
behov som beskrivs i propositionen och varpå exempel lämnas i motion 1201.
Detta ligger också helt i linje med vad utskottet för två år sedan uttalade om
u-ländernas livsmedelsförsörjning i UU 1978/79:27, där det bl. a. hette:
Över huvud taget bör en ökning av jordbruksproduktionen ingå som ett
inslag i en bredare satsning på allmän utveckling av landsbygden i
u-länderna, innefattande åtgärder på så skilda områden som hälsovård,
utbildning, jordfördelning, hantverk, småindustri, transporter, handel,
kreditgivning m. m. Det är en sådan samlad syn på möjligheterna att få till
stånd en varaktig förbättring av livsmedelsförsörjningen som brukar
sammanfattas under beteckningen integrerad landsbygdsutveckling.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad som tidigare i detta
betänkande anförts i anledning av motion 1588.
Utskottet övergår nu till frågan om biståndet når dem det är tänkt för.
Detta är självfallet inte något nytt problem för det svenska utvecklingssamarbetet.
Under de år ett internationellt biståndsarbete pågått har diskussionen
i stora delar gällt hur biståndet bäst borde kanaliseras och utformas för
att nå de avsedda syftena. U-länderna själva och flera i-länder har hävdat
åsikten att bistånd generellt får störst effekt om det ingår som ett element i
det mottagande landets egen utvecklingsplanering. En förutsättning härför
är emellertid att mottagaren får ett avgörande inflytande över biståndsmedlens
användning. Denna uppfattning blev under namnet landprogrammeringsprincipen
år 1970 styrande för FN-biståndet och särskilt dess centrala
finansieringsfond, UNDP.
En annan biståndsprincip ligger till grund för sektorstöd eller projektbistånd.
Det innebär i sin extrema form att mottagarlandet erbjuds ett av
givarlandet i förväg utformat program eller projekt. Sådant bistånd kan, som
framhålls i motion 1595, ha fördelar bl. a. ur effektivitets- och utvärderingssynpunkt.
Det ger också givarlandet möjlighet att utforma biståndet så att en
viss, kanske särskilt utsatt grupp, avses få nytta av det. Om projektet
emellertid inte ligger i linje med mottagarlandets egna utvecklingsavsikter,
UU 1980/81:20
36
finns inga säkra garantier för att det verkligen når den avsedda gruppen.
Sverige har tillämpat landprogrammeringen i sitt bistånd fullt ut från
1970-talets början. Redan tidigare fanns emellertid i uttalanden från regering
och riksdag en förståelse för att biståndet måste vara väl samordnat med det
mottagande landets egna utvecklingsansträngningar.
Detta synsätt, som sedermera bekräftats upprepade gånger av regering
och riksdag och utifrån vilket SIDA i stor utsträckning är organiserat, har
avgörande fördelar, särskilt, naturligtvis, för de mottagande u-länderna.
Även om landprogrammeringen inte accepterats och ännu mindre praktiseras
av alla givarländer, får de allmänna tankegångar om ett jämbördigt
partsförhållande i samarbetet mellan u-länder och i-länder som ligger bakom
den, numera anses vara så väl förankrade att väsentliga avsteg från den inte
skulle kunna göras utan svårighet.
Detta innebär inte att landprogrammeringen är ett fullkomligt instrument.
Erfarenheterna av mer än 20 års utvecklingssamarbete har visat att de
konkreta hindren för utveckling är många och att de ligger på flera olika plan.
För att fungera som bäst fordrar landprogrammeringen bl. a. en effektiv
administration i det mottagande landet. Många u-länder saknar emellertid
denna förutsättning. I detta avseende skiljer sig ofta inte regimer med olika
politisk inriktning från varandra. Landprogrammeringen är kanske inte
heller det mest ändamålsenliga instrumentet för att komma till rätta med
sådana regionala utvecklingsproblem som en enskild regering inte ensam rår
över. I motion 1201 lämnas härvidlag exempel på behovet av samordnade
åtgärder på miljöområdet.
Utskottet är emellertid av uppfattningen att landprogrammeringen, med
sina ofrånkomliga svagheter, för Sveriges del fortfarande är en ändamålsenlig
form för direkt biståndssamarbete med enskilda länder. Det är naturligt
att det mottagande landet till sist får ta ansvaret för biståndets inpassning i
den egna samhällsplaneringen.
Denna grunduppfattning innebär på intet sätt att Sverige måste vara
hänvisat till en passiv finansieringsroll. Som flera gånger har framhållits av
regering och riksdag bör den svenska biståndsmyndigheten i en aktiv dialog
med mottagarlandet ge sina synpunkter på biståndets innehåll, såväl i vad
avser dess förenlighet med svenska biståndsmål som i vad avser ett projekts
mera konkreta utformning. Det är redan nu möjligt för Sverige att helt
avböja finansieringen av ett projekt i ett programland med motiveringen att
det inte är förenligt med svenska biståndspolitiska principer. Det bör enligt
utskottets mening också vara möjligt för SIDA att i en dialog med ett
mottagarland informera om de förutsättningar som råder för svenskt bistånd
och vid behov även medverka till förändringar av biståndet. Utskottet
utesluter inte att många av våra samarbetsparter skulle välkomna en mer
aktiv och på fundamentala utvecklingsfrågor inriktad dialog. På detta sätt
bör det enligt utskottets mening vara möjligt att utnyttja landprogramme
-
UU 1980/81:20
37
ringens metod och ram även för att uppnå de i det föregående angivna
syftena.
I flera motioner framförs krav på att effektiviteten i biståndet måste
beaktas ytterligare och att en aktiv och fortlöpande utvärdering av program
och projekt måste göras. I motion 1595 heter det bl. a. att landramstänkandet
lett till en fixering som gjort att intresset för projekten trätt i bakgrunden.
Det bilaterala biståndsarbetet bör inriktas på bestämda projekt.
Utskottet delar uppfattningen att landprogrammeringen i sin utpräglade
form kan försvåra utvärderingen av enskilda projekt eftersom det enligt
landprogrammeringens principer är svårt att skilja ut just de svenskfinansierade
insatsernas effekter från utvecklingsplaneringens totala effekt.
De samarbetsformer inom landprogrammeringens ram som utskottet
föreslår i detta betänkande bör emellertid även ge tillfälle för parterna att
utarbeta metoder för en effektiv granskning och utvärdering av insatserna,
särskilt i de fall SIDA redan från början tar ett större ansvar för projektens
inriktning och utformning.
I det andra yrkandet i motion 1201 föreslås att Sveriges bistånd skall
koncentreras till de av ovannämnda behovsområden inom vilka vi har
särskild kapacitet.
Utskottet finner det önskvärt att svenska resurser så långt det är möjligt
utnyttjas i biståndet. I det svenska näringslivet och i våra organisationer finns
en betydande kapacitet som biståndet bör dra nytta av. I likhet med
motionärerna anser utskottet dock att u-ländernas behov måste vara
styrande för biståndets form och innehåll. Motionärerna framför vidare
tanken på en förändring av den svenska kapaciteten så att den bättre passar
u-ländernas behov. Utskottet utesluter inte att en sådan anpassning i viss
mån skulle kunna äga rum.
Det finns utan tvivel också utrymme för en utvidgning av samarbetet
mellan u-länderna och Sverige på en rad områden där vi har särskilt
kunnande och särskild kapacitet. Det gäller handel, industri och forskning
men också det kunnande som finns exempelvis inom folkrörelserna och
kooperationen.
Till den vidare frågan om möjligheten att anknyta biståndet till Sveriges
export återkommer utskottet senare i detta betänkande.
I yrkande 3 i motion 1201 föreslås att bortre tidsgränser för samarbetet
med våra mottagarländer skall uppsättas.
Det är uppenbart att ett biståndssamarbete även då det är långsiktigt måste
vara övergående och i denna mening tidsbegränsat. När riksdagen uttalat sig
för en översyn av biståndets fördelning och innehåll har den utgått från
förutsättningen att länderkretsen skall kunna förändras och ett inlett
samarbete upphöra. Samtidigt har riksdagen betonat att biståndet till
enskilda programländer bör vara långsiktigt och att en förändring av
länderkretsen bör ske endast med stor försiktighet. Som framgår av det
UU 1980/81:20
38
föregående har två fall angivits då ett avbrytande av biståndet bör vara
möjligt, nämligen då ett mottagarland stadigvarande förbättrat sin ekonomi
eller då själva förutsättningarna för biståndet rubbats genom grundläggande
förändringar i mottagarlandet. Riksdagen har inte ytterligare velat precisera
dessa kriterier.
I sitt remissyttrande över biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:13)
föreslog SIDA att Sverige i utvecklingssamarbetet med varje enskilt land bör
förutskicka att biståndet i sin helhet skall omprövas både till volym och
innehåll senast efter t. ex. en tioårsperiod. Förslaget ledde inte till något
beslut i regeringens riktlinjeproposition 1977/78:135 men utgjorde en
bakgrund till utskottets uttalande i UU 1978/79:1 om att regeringen borde
finna metoder som underlättar en kontinuerlig översyn av det bilaterala
biståndets fördelning och innehåll.
Utskottet finner det inte ändamålsenligt att regeringen nu med vart och ett
av mottagarländerna förhandlar om en fast tidpunkt för biståndets avbrytande.
Sådana tidsgränser skulle försvåra en nödvändig stabilitet och
långsiktighet i biståndssamarbetet. Redan förhandlingar därom skulle skapa
intryck av förestående stora förändringar i vårt bilaterala bistånd, vilket inte
vore förenligt med riksdagens uttalande att en förändring av länderkretsen
bör ske med stor försiktighet. Utskottet anser att nuvarande ordning för ett
avbrytande eller en avveckling av biståndet när skäl därför föreligger visat sig
vara användbar.
Detta betyder inte att frågan om en omprövning av biståndet till vissa
länder, och i enskilda fall även diskussioner om tidsgränser, helt skulle sakna
aktualitet. Regeringen har inlett en översyn av biståndet och i budgetpropositionen
föreslagit vissa förändringar i huvudmottagarkretsen. Denna
översyn avses fortsätta och resultatet bör, anser utskottet, redovisas i
kommande budgetpropositioner.
Enligt utskottets mening bör regeringens fortlöpande översyn av biståndssamarbetet
sammanfattningsvis kunna tjäna flera syften. Utskottet har redan
i tidigare avsnitt gjort överväganden beträffande biståndssamarbetets
innehåll och utnyttjandet av landprogrammeringsmetoden. Riksdagen har
också flera gånger, senast vid behandlingen av UU 1979/80:20, uttalat att en
prövning från fall till fall måste göras då - såsom sker i motion 1595 - frågan
om en fortsättning av biståndet aktualiseras exempelvis på grund av krig eller
systematiska brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Även av andra skäl bör, som tidigare nämnts, en avveckling av det
långsiktiga biståndet kunna ske och en övergång till biståndssamarbete i
andra former eventuellt göras. Som påpekas i motion 1595 ger det bredare
samarbetet, Swedfund och systemet med förmånliga krediter utrymme
härför.
Utskottet har i det föregående behandlat motion 1201, yrkandena 1-3,
samt kommenterat delar av motion 1595 och därvid redogjort för sina
UU 1980/81:20
39
synpunkter på skilda frågor som berör de allmänna riktlinjerna för biståndet
och biståndets innehåll. Med hänvisning till det ovan anförda får utskottet
anse yrkandena 1-3 i motion 1201 och ifrågavarande del av motion 1595
besvarade.
I motion 1210, yrkande 1, föreslås att en parlamentarisk utredning tillsätts
för att göra en samlad översyn av svensk u-landspolitik.
Under 1970-talet blev den svenska biståndspolitiken föremål för en
omfattande översyn av en parlamentarisk utredning. Detta arbete ledde till
av riksdagen godkända riktlinjer för utvecklingssamarbetet (UU 1978/79:1).
Dessa riktlinjer har i senare av riksdagen antagna propositioner i vissa
avseenden preciserats och nya u-landspolitiska organ för samarbete med
u-länderna tillkommit. Som ett led i Sveriges u-landspolitik har utrikesdepartementet,
som framgår av budgetpropositionen, innevarande år inlett
regelbundna u-landspolitiska genomgångar med en bred deltagarkrets.
Slutligen har i föreliggande betänkande förslag om en fortsatt översyn av
olika aspekter av biståndet framlagts. Utskottet finner av dessa skäl inte
anledning att förorda tillsättandet av en parlamentarisk utredning och
avstyrker yrkande 1 i motion 1210.
Till avsnittet Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet har utskottet
också hänfört yrkande 25 i motion 1206, vilket avser Sveriges medverkan i
biståndskonsortier och konsultativa grupper. Motionärerna ifrågasätter
Sveriges observatörskap i biståndskonsortiet för Indonesien (IGGI) och
önskar att riksdagen slår fast att Sverige endast bör delta i sådana
biståndskonsortier som avser länder med vilka vi har eller planerar ett
omfattande biståndssamarbete.
Utrikesminister Ola Ullsten redovisade skälen till att Sverige sökt
observatörsstatus i IGGI i ett frågesvar i riksdagen den 10 februari 1981. Det
framgick av svaret att regeringen inte anser ett svenskt observatörskap vara
ett avsteg från vår biståndspolitiska linje. Sverige har tidigare ingått i
liknande samrådsorgan för länder utanför huvudmottagarkretsen. Observatörskap
i IGGI innebär inte heller några åtaganden om utvecklingsbistånd
men ger möjlighet till fördjupade kontakter med indonesiska företrädare. I
konsortiet deltar även Norge, Danmark och Finland som observatörer.
Utskottet konstaterar att observatörskapet i IGGI inte innebär avsteg från
några gällande biståndsprinciper och inte för med sig några biståndsförpliktelser
samt utgår från att Sverige inte heller avser inleda bilateralt
biståndssamarbete med Indonesien. Mot denna bakgrund torde yrkande 25 i
motion 1206 få anses besvarat.
I yrkande 28 i motion 1206 föreslås att anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete
i förhållande till regeringens förslag minskas med 2,1 milj. kr. till
3 664,9 milj. kr. Förslaget hänger samman med yrkande 27 i samma motion, i
vilket föreslås en höjning av anslaget C 3. Information med 2,1 milj. kr.
utöver regeringens förslag. Utskottet har avstyrkt yrkande 27, vilket framgår
UU 1980/81:20
40
på annan plats i detta betänkande. Följaktligen avstyrks också yrkande 28 i
motion 1206.
4.2 Resultatvardering
Propositionen (s. 32 och 109-110)
Ökad uppmärksamhet måste ägnas åt en noggrann uppföljning, utvärdering
och kontroll av biståndet, understryks det i propositionen. Behovet av
samordning med andra u-landsinsatser blir alltmera påtagligt.
I utrikesutskottets betänkande UU 1978/79:1 med anledning av proposition
1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m.
uttalades att biståndet enligt utskottets åsikt bör utvärderas med målsättningen
-
att bidra till effektivare utvecklingssamarbete i u-länderna genom att
stödja deras egen planering, uppföljning, resultatvärdering och angränsande
verksamhet,
- att bidra till effektivare bistånd genom SIDA,
- att bidra till förbättrad kunskap hos allmänheten och statsmakterna om
utvecklingen i u-länderna, de långsiktiga effekterna av utvecklingssamarbetet
samt biståndets effektivitet och resultat.
Det är naturligt att huvudansvaret för utvärderingen av biståndet ligger
hos mottagarlandets myndigheter, heter det vidare i propositionen. Detta
hindrar dock inte att SIDA granskar sin egen roll i biståndsprocessen.
Det är också viktigt att en aktiv bedömning görs av de internationella
organisationernas biståndsverksamhet. Större projekt, som genomförs av
enskilda organisationer med finansiellt stöd från SIDA, kan också behöva
utvärderas.
I propositionen välkomnas de ansträngningar som nu görs inom SIDA för
att åstadkomma en effektivare resultatvärdering. Ett nytt handlingsprogram
för ändamålet har utarbetats inom verket. Även inom departementet
kommer dessa frågor att ägnas ökad uppmärksamhet. Regeringen behöver
för sina ställningstaganden vara fortlöpande väl informerad om hur skilda
biståndsinsatser utvecklar sig. Den avser därför att särskilt följa och granska
frågorna om effektiviteten i såväl det bilaterala som det multilaterala
utvecklingssamarbetet.
Sammantagna bör dessa åtgärder främja effektivitet i biståndet och göra
det lättare att visa att de resurser som anslås till utvecklingssamarbete
verkligen används på bästa möjliga sätt. Under anslagsposten Särskilda
program föreslås ett anslag av 20 milj. kr. för insatsförberedelser och
resultatvärdering.
UU 1980/81:20
41
Motioner
I detta sammanhang behandlar utskottet
dels motion 1980/81:244 av Knut Wachtmeister och Olle Aulin (m), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av u-hjälpen
enligt de riktlinjer som framförts i motionen,
dels motion 1980/81:695 av Mårten Werner (m), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om sådan utvärdering och information
gällande svenska biståndsinsatser som i motionen anförts,
dels motion 1980/81:1595 av Per Petersson m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen med beaktande av vad som anförts i motionen
tillsätter en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta underlag för en översyn av
det svenska biståndets resultat och effektivitet.
Utskottet
I motion 244 anförs som angeläget att regeringen tillsätter en helt
fristående arbetsgrupp eller parlamentarisk kommission med uppgift att
utvärdera effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet.
I motion 695 hemställs att SIDA efter företagen utvärdering av våra
biståndsinsatser tillhandahåller allmänheten en väl underbyggd lättillgänglig
information om såväl svårigheter och misslyckanden som gjorda framsteg.
Motion 1595 tar upp en rad riktlinjer för utvecklingssamarbetet, behandlade
på annan plats i detta betänkande, och utmynnar i hemställan om en
arbetsgrupp med uppgift att utarbeta underlag för en översyn av det svenska
biståndets resultat och effektivitet.
Frågan om resultatvärdering har ingående behandlats av utskottet i
betänkandena över de två senaste årens budgetpropositioner med anledning
av motioner i samma ämne (UU 1978/79:27 s. 42^14; UU 1979/80:20
s. 48—49). Med hänvisning till den verksamhet på detta område som bedrivs
av i första hand SIDA i samarbete med biståndskontoren har då ifrågavarande
yrkanden avstyrkts och därefter avslagits av riksdagen.
Under anslagsposten Särskilda program finns ett anslag för Insatsförberedelser
och resultatvärdering. Utnyttjandegraden av detta anslag var
1976/77 9,1 milj. kr., 1977/78 12,6milj. kr., 1978/79 13,9milj. kr. och 1979/80
13,3 milj. kr. av ett för 1979/80 anvisat anslag om 20 milj. kr. För budgetåret
1981/82 föreslås ett oförändrat anslag om 20 milj. kr.
Utskottet delar motionärernas inställning att en granskning av biståndets
effektivitet och resultat skall ingå som ett viktigt led i utvecklingssamarbetet.
f
Utskottet anser att ytterligare kraftfulla ansträngningar måste ske på detta
område. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse regeringens i propositionen
tillkännagivna avsikt att inom utrikesdepartementet ägna ökad
UU 1980/81:20
42
uppmärksamhet åt en noggrann uppföljning, utvärdering och kontroll av
såväl det bilaterala som det multilaterala utvecklingssamarbetet.
Utskottet har erfarit att SIDA för sin del nyligen vidtagit en rad åtgärder i
syfte att åstadkomma en effektivare resultatvärdering. Ett nytt handlingsprogram
för utvärderingsverksamheten har utarbetats. Samtidigt avses
samordningen mellan resultatvärdering och insatsförberedelser förbättras.
Det har för utskottet bl. a. upplysts att SIDA inom några månader avser
börja kunna tillhandahålla kortfattade informationsblad för allmänheten
innehållande uppgifter om varje projektinsats, avseende produktionsmål,
insatsens omfattning, varaktighet och omdömen om projektet.
Med de av regeringen och SIDA aviserade förstärkta åtgärderna för
resultatvärdering, såväl beträffande måluppfyllelsen i stort av det svenska
utvecklingssamarbetet i relation till våra biståndspolitiska målsättningar och
principer som i fråga om enskilda projektinsatser, finner utskottet emellertid
på nuvarande stadium inte erforderligt att någon arbetsgrupp eller parlamentarisk
utredning tillsätts för ändamålet. Utskottet önskar avvakta de
erfarenheter och synpunkter som kommer fram i samband med regeringens
och SIDA:s intensifierade uppmärksamhet på detta område.
Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer att regeringen i
nästa års budgetproposition lämnar en utförlig redovisning av det utvärderingsarbete
i nämnda hänseenden som utförts under mellantiden samt av de
erfarenheter som gjorts och de slutsatser som kan dras av detta.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 244 och 1595
samt anser motion 695 besvarad med vad utskottet anfört.
4.3 Bundet bistånd, upphandling i Sverige och importstöd
Propositionen (s. 63-67)
Ca 40 % av de totala biståndsanslagen utnyttjas för upphandling av varor
och tjänster i Sverige. Av denna upphandling, som under 1980/81 kan
beräknas till ca 2 miljarder kronor, svarar det bundna biståndet endast för en
dryg tredjedel.
Bundet bistånd är gåvobistånd i form av varor och tjänster, som
avtalsenligt skall upphandlas i Sverige. Av det landdestinerade biståndet
kan, sedan år 1977, bundet bistånd förekomma endast inom det s. k.
importstödet. Dessutom har katastrofbistånd i form av varor och tjänster
upphandlade i Sverige samt naturabidrag till internationella livsmedelsprogram
räknats till bundet bistånd.
Målbeloppen för det bundna biståndet har under de senaste två åren
motsvarat 14,8 % av de totala biståndsanslagen. Regeringen räknar med en
oförändrad andel bundet bistånd under budgetåret 1981/82. I propositionen
föreslås att medel anvisas för förmånliga u-landskrediter. Även dessa medel
utgör bundet bistånd.
UU 1980/81:20
43
Bindning av biståndet kan göra varorna dyrare och är därför till nackdel för
u-länderna. Under en följd av år har Sverige aktivt verkat för att
industriländerna gemensamt beslutar om avbindning. Sverige kommer
givetvis även i fortsättningen att uppmärksamma möjligheterna av att
åstadkomma ett internationellt beslut om avbindning.
Det för u-länderna fördelaktiga svenska biståndet påverkar gynnsamt de
svenska företagens exportmöjligheter. Ett antal mottagarländer har också i
ökande utsträckning upphandlat till betydande belopp i Sverige vid sidan av
det bundna biståndet. Kontakterna mellan SIDA och näringslivet har
ytterligare utvecklats bl. a. genom förbättrad information till enskilda
företag och samråd med berörda organisationer. Återflödet av biståndsmedel
är dock fortfarande lägre till Sverige än till många andra jämförbara
länder. Som tidigare framhållits är det därför av stor vikt att biståndsmyndigheterna
vid utformningen av biståndsprogrammen beaktar möjligheterna
att bättre utnyttja den resurs som svenska företag utgör där så kan ske utan
att biståndets kvalitet och mottagarlandets intressen negativt påverkas.
Överläggningar äger regelbundet rum med mottagarländerna om inriktningen
av de svenska biståndsinsatserna och i förekommande fall om
användningen av importstödet. Under dessa överläggningar får deltagarna
god inblick i mottagarlandets utvecklingsplaner och importbehov. Det bör
vara i mottagarlandets intresse att vid dessa överläggningar få belyst i vilken
utsträckning Sverige skulle kunna tillfredsställa import- och utvecklingsbehov.
Det svenska biståndet lämnas antingen som projektbistånd, s. k. ändamålsbestämt
bistånd, eller i form av importstöd. Enligt nuvarande regler är
importstödet inte på förhand destinerat till något överenskommet projekt
eller motsvarande utan disponeras relativt fritt av mottagarlandet. Följaktligen
är SIDA:s medverkan i planering och genomförande av den finansierade
verksamheten i normalfallet mycket begränsad. I propositionen
diskuteras reglerna för användningen av importstödet mot bakgrund av de
förslag som SIDA har anfört i sin anslagsframställning.
Avtal om importstöd mellan Sverige och mottagarlandet stadgar att
medlen skall användas för utvecklingsändamål. Därutöver innehåller avtalet
inga bestämmelser om medelsanvändningen. Ansvaret för att varor och
tjänster kommer till avsedd användning vilar på mottagarlandet. SIDA kan,
om så begärs, bistå med upphandling och liknande tjänster.
Regeringen anser att SIDA i dialogen med mottagarländerna på ett mera
aktivt sätt än tidigare bör diskutera och följa användningen av importstödet.
Inom ramen för de regelbundna förhandlingar och konsultationer om
utvecklingssamarbetet som förs med mottagarländerna bör parterna diskutera
hur importstödet skall utnyttjas och då också överenskomma om den
huvudsakliga fördelningen på olika varor och tjänster.
Regeringen finner det inte onaturligt att mottagarländerna ges möjlighet
att finansiera identifierbara projekt med importstödmedel. Hur stora eller
UU 1980/81:20
44
komplicerade projekt som på sådant sätt skall komma i fråga måste avgöras
från fall till fall och utifrån en bedömning dels av mottagarens planerings- och
förvaltningskapacitet, dels av förutsättningarna att nå de biståndspolitiska
målen. Det bör ankomma på SIDA att översiktligt göra en sådan bedömning.
Om den utfaller positivt ser regeringen inget skäl till varför SIDA, om inte
mottagaren så begär, skall kräva ytterligare beredning av projektet. SIDA:s
engagemang kan i sådana fall begränsas till att i efterhand kontrollera att
medlen använts för avsett ändamål.
I de fall tveksamhet kvarstår vad gäller mottagarens kapacitet att
genomföra det tänkta projektet bör SIDA i första hand diskutera med
motparten vilka ytterligare åtgärder, som kan behöva vidtas av SIDA resp.
mottagarlandet. Ofta kan det t. ex. vara fråga om att före upphandlingen
göra konsultstudier eller att komplettera utrustningsleveranser med konsultinsatser.
Om styrelsen bedömer att verket bör medverka i planering och
genomförande av ett projekt bör det beredas inom ramen för det
ändamålsbestämda biståndet.
Utgångspunkten bör vara givarens och mottagarens gemensamma intresse,
nämligen att importstödet används på ett effektivt sätt. Detta gäller såväl
när importstödet används för inköp av en enstaka större komplicerad
maskin, då krav bör ställas på tillräcklig teknisk kompetens samt rimliga
servicemöjligheter hos mottagaren, som då importstödet utnyttjas för
mindre eller större projekt, då krav bl. a. bör ställas på effektiv projektadministration.
Regeringen utgår från att SIDA går vidare i utvecklingen av beredningsformer
som lämpar sig för de olika fall som diskuterats i propositionen.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:691 av Görel Bohlin (m) och Kerstin Andersson i
Hjärtum (c) vari hemställs att riksdagen uttalar att samarbetet mellan
svenska biståndsorgan och svenskt näringsliv bör utvecklas så att svensk
forskning och svensk produktion i större utsträckning kan ställas i de fattiga
folkens tjänst,
dels motion 1980/81:1201, yrkande 4, av Sture Korpås m. fl. (c), vari
hemställs
4. att riksdagen som sin mening uttalar att samarbetet mellan svenska
biståndsorgan och svenskt näringsliv och andra organ bör utvecklas så, att
deras verksamhet och kunnande i ökad utsträckning kan ställas i de fattiga
folkens tjänst,
dels motion 1980/81:1204 av Per Petersson m. fl. (m), vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att öka
återflödet av svenska biståndsmedel,
UU 1980/81:20
45
2. att riksdagen uttalar att målbeloppen för det bundna biståndet skall
uppgå till minst 20 % av de totala biståndsanslagen,
3. att riksdagen uttalar att samråd regelbundet bör ske mellan biståndsorganen,
samarbetsberedningen, Swedfund och Exportkreditnämnden för
att främja ett ökat återflöde av svenska biståndsmedel,
4. att riksdagen uttalar att i SIDA:s internutbildning väsentlig vikt skall
fästas vid undervisning om det svenska näringslivets struktur, kompetens och
exportförutsättningar,
5. att riksdagen uttalar att SIDA bör tillse att konsultupphandlingar i
största möjliga utsträckning sker i Sverige samt stimulerar svenska företag att
marknadsföra sig själva i u-länderna,
dels motion 1980/81:1206, yrkande 21, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari
hemställs att riksdagen beslutar
21. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om importstöd,
dels motion 1980/81:1210, yrkande 2 b), av Lars Werner m. fl. (vpk), vari
föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
b) att allt bistånd skall lämnas obundet,
dels motion 1980/81:1211 av Mårten Werner (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
det svenska biståndets administration.
Utskottet
Flera motioner behandlar frågan om återflödet till Sverige av biståndsmedel.
Olika vägar anges för att öka detta återflöde.
En svensk grundinställning har länge varit att biståndet till u-länderna bör
vara obundet. Det har dock hittills inte varit möjligt att uppnå internationell
överenskommelse härom. Flertalet stora biståndsgivare tillämpar en omfattande
bindning av biståndet. I detta läge har även Sverige funnit det rimligt
att binda en del av biståndet till upphandling i Sverige. För nästkommande
budgetår föreslår regeringen ett målbelopp för det bundna biståndet på 845
milj. kr., vilket motsvarar 14,8 % av det totala biståndet. Detta innebär att
Sveriges bistånd måste utformas så att ett återflöde på 14,8 % av biståndet
kan garanteras. Det uppnås genom att delar av importstödet samt - fr. o. m.
innevarande budgetår - de medel som anvisas för förmånliga krediter binds
till upphandling i Sverige. Det multilaterala biståndet, undantaget livsmedelsbiståndet
till WFP, kan inte bindas.
I yrkande 2 i motion 1204 föreslås att det bundna biståndet skall uppgå till
minst 20 % av det totala biståndet. I motion 1211 förordas likaledes en
höjning av bindningsgraden, dock utan att någon procentsats anges. Syftet är
att på detta sätt höja återflödet till Sverige.
Det är emellertid enligt utskottets mening inte självklart att en ökad
UU 1980/81:20
46
bindning skulle ge ett väsentligt större återflöde. Redan nu använder
mottagarländerna ofta även delar av det obundna biståndet för upphandling
av varor och tjänster i Sverige. På detta sätt återgår biståndsutbetalningarna
till Sverige i långt större utsträckning än vad bindningsgraden i sig leder till.
Enligt gjorda beräkningar är återflödet för multilateralt bistånd 20 % och för
bilateralt bistånd 50 %. En höjning av bindningsgraden för det bilaterala
biståndet skulle i många mottagarländer kunna få till huvudsaklig följd att
dessa avräknade sina tidigare frivilliga inköp i Sverige mot det bundna
åtagandet. Enligt samma beräkningar använder vidare mottagarländerna
den återstående hälften av det svenska biståndet huvudsakligen för lokala
kostnader och för inköp i andra u-länder. Endast ca 10 % skulle användas för
inköp på i-landsmarknaderna.
Av dessa skäl och mot bakgrund av Sveriges principiella inställning i frågan
vill utskottet inte förorda någon förändring av den formella bindningsgraden
i förhållande till vad som föreslagits i propositionen.
Utskottet avstyrker därför motion 1211 och yrkande 2 i motion 1204 och
tillstyrker regeringens förslag i ifrågavarande del. Följaktligen avstyrks också
delyrkande 2 b) i motion 1210.
Detta hindrar inte att det är önskvärt och möjligt att uppnå en avsevärd
höjning av återflödet av biståndsmedel till Sverige, särskilt vad avser
anslagen till internationella organ. Detta kan ske bl. a. genom att företagen
ökar sina försäljningsansträngningar på u-landsmarknaderna och genom ett
närmare samarbete mellan näringslivet och biståndsmyndigheterna. Det är
också sådana åtgärder som de övriga yrkandena i motion 1204 samt motion
691 och yrkande 4 i motion 1201 tar sikte på.
I yrkande 3 i motion 1204 föreslås att ett regelbundet samråd skall äga rum
mellan biståndsorganen, samarbetsberedningen, Swedfund och Exportkreditnämnden
för att främja ökat återflöde av svenska biståndsmedel. Ett
sådant samråd sker redan på olika plan. SIDA är representerat i styrelsen för
de nämnda organen. Löpande nära kontakter äger rum mellan de för
upphandling och projektförberedelser ansvariga avdelningarna på SIDA och
företagen och näringslivsorganisationerna. I samverkan mellan SIDA och
Exportrådet utarbetas nu en katalog över svenska företags leveransmöjligheter,
vilken skall användas i samarbetet med u-länderna.
I yrkande 4 i motion 1204 heter det att SIDA i sin internutbildning skall
fästa vikt vid undervisning om det svenska näringslivets struktur, kompetens
och exportförutsättningar.
Utskottet är enigt med motionärerna om behovet av att SIDA har goda
kunskaper om det svenska näringslivets förutsättningar och utgår från att
biståndsmyndigheten i den interna utbildningen av berörd personal även
tillgodoser detta behov. Utskottet vill också betona vikten av att SIDA:s
biståndskontor i de enskilda mottagarländerna utnyttjar sig av den sakkun
-
UU 1980/81:20
47
skap på det kommersiella och handelsfrämjande området som finns inom
utrikesförvaltningen och att lämpliga former för samarbete och arbetsfördelning
mellan biståndskontoren och beskickningarna utarbetas.
I det svenska biståndet har konsultverksamhet efter hand kommit att ingå
som en allt viktigare komponent. Upphandlingen av konsulttjänster har till
övervägande del skett i Sverige, vilket medfört att många svenska företag
genom samarbetet med SIDA förvärvat betydande och för framtiden
användbara kunskaper om marknadsförhållandena i u-länder.
I den handelspolitiska deklarationen i riksdagen den 18 mars 1981 framhöll
regeringen att åtgärder skulle vidtas för att öka utnyttjandet av svenska varor
och tjänster i både multilaterala och bilaterala biståndsprogram. Som ett led i
detta kommer projektbevakningen i internationella organ och banker att
förbättras, hette det i deklarationen.
Även motion 1201 berör utnyttjandet av den svenska resursbasen. Genom
yrkande 4 hemställs att samarbetet mellan svenska biståndsorgan å ena sidan
och svenskt näringsliv, kooperationen, forskningsorgan och folkrörelser å
den andra bör utvecklas så att deras verksamhet och kunnande i större
utsträckning ställs i de fattiga folkens tjänst.
Yrkandet ligger i linje med vad som föreslås i motion 1204.
Utskottet konstaterar i det föregående att ett nära samarbete redan sker
mellan SIDA och näringslivets organ och att näringslivets kapacitet i stor
utsträckning utnyttjats i olika biståndsprojekt. SIDA har också nära
kontakter med folkrörelserna. Dessa har under senare år intensifierats. I
årets budgetförslag är anslaget till de enskilda organisationerna ett av dem
som ökat mest. Utskottet välkomnar denna utveckling. Enligt utskottets
mening kan i många fall folkrörelsernas arbete i u-länderna på ett särskilt sätt
bidra till uppfyllelsen av biståndsmål som demokratiutveckling och social
utjämning.
Det är därför angeläget att organisationernas, forskningens och näringslivets
kunnande i ökande utsträckning tas i anspråk i förbindelserna med
u-länderna. Det förefaller utskottet som om de i propositionen nämnda
u-landspolitiska genomgångar som utrikesdepartementet inlett skulle kunna
vara ett forum för samråd på detta område.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det på de i motionerna 1201
och 1204 nämnda områdena redan görs åtskilligt och att planer på ytterligare
åtgärder föreligger.
I motion 691 behandlas särskilt möjligheterna för en ökad export till
u-länderna av den svenska läkemedelsindustrins produkter.
Även kunnandet inom denna bransch bör enligt utskottets mening
självfallet tas till vara av de svenska biståndsmyndigheterna när så är möjligt.
Den relativt nyinrättade läkemedelsberedningen, i vilken ingår företrädare
för sjukvårdsmyndigheter och läkemedelsföretag, har tillkommit bl. a. för
att bereda svenska insatser på området. Utskottet vill i sammanhanget också
UU 1980/81:20
48
erinra om det arbete som pågår inom Världshälsoorganisationen (WHO) för
att få fram ett begränsat och för u-ländernas grundläggande behov anpassat
bassortiment av läkemedel. Härtill återkommer utskottet på annan plats i
detta betänkande.
När det gäller upphandling av svenska läkemedel för biståndsmedel måste
emellertid sedvanliga regler tillämpas, vilka bl. a. innebär att det bundna
biståndet som regel inte kan knytas till enskilda produkter.
Med vad som ovan anförts får utskottet anse motion 691 samt yrkande 4 i
motion 1201 och yrkandena 1,3,4 och 5 i motion 1204 besvarade med vad
utskottet anfört.
I yrkande 21 i motion 1206 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om importstöd. Motionärerna
anser propositionens avsnitt om importstöd vara synnerligen oklart och
vill därför slå fast vissa principer. Importstöd bör kunna vara en viktig del av
det svenska biståndet till länder vilkas utvecklingsansträngningar är konsekvent
inriktade på ekonomiska förbättringar och social rättvisa för folkflertalet.
SIDA:s roll bör inte begränsas till att ange att importstödet skall
utnyttjas för utvecklingsändamål utan verket bör vid behov kunna pröva
användningen av stödet. Motionärerna anser att importstödet skall kunna
användas för bestämda projekt men att detta inte under några omständigheter
får leda till åtaganden som i realiteten sträcker sig längre än det av
riksdagen givna bemyndigandet om treårsutfästelser.
Även motion 1211 berör importstödet. Det måste ligga i svenskt intresse
att även detta stöd främjar vår biståndspolitik - att utjämna ekonomiska och
sociala klyftor. Att här avhända sig insyn och samråd riskerar den nämnda
principen, heter det i motionen.
Utskottet gjorde i förra årets biståndsbetänkande (UU 1979/80:20) vissa
överväganden om importstödet som biståndsform i anledning av utvecklingssamarbetet
med Sri Lanka. Det anförde därvid att ett importstöd som kunde
medföra långsiktiga och stora finansiella bindningar för svensk del skulle
redovisas för riksdagen i syfte att möjliggöra den prövning av långvariga och
omfattande svenska biståndsengagemang som förutsatts i de principer som
uttalats bl. a. i proposition 1977/78:135 och i utskottets betänkande UU
1979/80:1.
I föreliggande budgetproposition (s. 65-66) har regeringen gjort fortsatta
överväganden om principerna för importstödet. Dessa har återgivits i det
föregående.
Vad regeringen uttalar i budgetpropositionen innebär vissa modifieringar i
importstödets användning. Innebörden av dessa förändringar är inte helt
klara och behöver, som regeringen också förutskickar, preciseras ytterligare.
Utskottet, vars uppfattning är att allmänt importstöd bör användas med viss
återhållsamhet, har inget att invända mot att importstöd i vissa fall används
även för finansiering av bestämda projekt men utgår från att de nya regler
UU 1980/81:20
49
regeringen föreslår och vilka SIDA anmodas finna beredningsformer för ger
utrymme för en sedvanlig förhandsprövning av projektens förenlighet bl. a.
med de svenska biståndspolitiska målen.
I de fall importstöd i praktiken används på samma sätt som annat
ändamålsbestämt bistånd bör självfallet likvärdiga regler användas för de
båda biståndsformerna, vilket bl. a. innebär att av riksdagen fastställda
bestämmelser för långsiktiga åtaganden måste iakttas, i enlighet med vad
utskottet anförde i förra årets betänkande (UU 1979/80:20).
Med det här anförda får utskottet föreslå att yrkande 21 i motion 1206
anses besvarat.
4.4 Samarbete med enskilda länder
Propositionen (s. 67-90)
I propositionen redogörs närmare för pågående och planerat utvecklingssamarbete
m. m. med Angola, Bangladesh, Botswana, Etiopien, GuineaBissau,
Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mozambique, Pakistan,
Somalia, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Vietnam, Zambia och Zimbabwe.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:1206, yrkandena 5-11, av Gertrud Sigurdsen m. fl.
(s), vari hemställs att riksdagen beslutar
5. att medelsramen för bistånd till Angola utöver regeringens förslag höjs
med 25 milj. kr. till 120 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
6. att medelsramen för bistånd till Bangladesh i förhållande till regeringens
förslag sänks med 10 milj. kr. till 130 milj. kr. för budgetåret
1981/82,
7. att medelsramen för bistånd till Kap Verde utöver regeringens förslag
höjs med 5 milj. kr. till 40 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
8. att medelsramen för bistånd till Mozambique utöver regeringens
förslag höjs med 20 milj. kr. till 230 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
9. att ingen medelsram för bistånd till Pakistan tas upp för budgetåret
1981/82,
10. att medelsramen för bistånd till Tanzania utöver regeringens förslag
höjs med 25 milj. kr. till 440 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
11. att medelsramen för bistånd till Vietnam i förhållande till regeringens
förslag höjs med 35 milj. kr. till 400 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
dels motion 1980/81:1210, delyrkandena 2 e)-h), av Lars Werner m. fl.
(vpk), vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
4 Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 20
UU 1980/81:20
50
e) att biståndet till Kenya, Lesotho, Swaziland, Pakistan, Indien,
Bangladesh och Sri Lanka avvecklas och för 1981/82 behålls oförändrat,
f) att biståndet till Angola höjs till 100 milj. kr., till Etiopien till 90 milj. kr.,
till Guinea-Bissau till 70 milj. kr., till Laos till 75 milj. kr. och till Vietnam till
450 milj. kr.,
g) att Cuba på nytt blir programland och att ett anslag på 70 milj. kr.
beviljas för detta ändamål,
h) att samarbete om bestämda projekt inleds med Demokratiska
folkrepubliken Yemen och att 30 milj. kr. anslås för detta ändamål.
Utskottet
Angola
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Angola utöver regeringens
förslag skall höjas med 25 milj. kr. till 120 milj. kr. för budgetåret 1981/82.1
vpk-motion 1210 föreslås att medelsramen för Angola höjsmed 5 milj. kr. till
100 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Biståndsramen för Angola har sedan samarbetet inleddes budgetåret
1976/77 höjts med 10 milj. kr. per år. För budgetåret 1981/82 föreslår
regeringen en höjning med 15 milj. kr. till 95 milj. kr. Samma ram har
föreslagits av SIDA:s styrelse i anslagsframställningen för budgetåret
1981/82. Under budgetåret 1980/81 har regeringen även beviljat katastrofbistånd
till Angola med 6 milj. kr.
Angola står inför ett stort återuppbyggnadsarbete, och bristen på
kvalificerad arbetskraft är särskilt märkbar. Det sektorinriktade bistånd som
inleddes med Angola budgetåret 1979/80 är ett försök att bidra till en lösning
av problemen. Programmen har dock fordrat omfattande förberedelser på
både svensk och angolansk sida och en reservation på totalt 34,6 milj. kr.
uppkom inför budgetåret 1979/80. Enligt planerna kommer reservationen
och landramen för budgetåret 1980/81 nu att kunna utnyttjas. Detta är
anledningen till att regeringen föreslagit en kraftigare höjning än tidigare år
till Angola.
Katastrofmedel torde också kunna tas i anspråk för eventuella extra
insatser i form av livsmedelsbistånd eller flyktingstöd.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om landram för Angola.
Utskottet avstyrker följaktligen yrkande 5 i motion 1206 liksom delyrkande
2 f) i vpk-motion 1210, det sistnämnda vad gäller höjning av landramen för
Angola.
Bangladesh
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Bangladesh i förhållande till
regeringens förslag sänks med 10 milj. kr. till 130 milj. kr. för budgetåret
UU 1980/81:20
51
1981/82. I vpk-motion 1210 föreslås att biståndet till Bangladesh avvecklas
och för budgetåret 1981/82 behålls oförändrat.
I femårsplanen för 1980-1985 har Bangladeshs regering lagt tonvikt på en
tillväxtorienterad utvecklingspolitik med en kraftig satsning på ökad
jordbruksproduktion. Målet är att landet skall bli självförsörjande på
spannmål mot slutet av planperioden. Ansträngningarna inriktas också på en
begränsning av befolkningstillväxten och en ökning av läskunnigheten. Det
redan omfattande beroendet av utländskt bistånd förutses öka.
Bangladesh är ett av jordens fattigaste och mest tättbefolkade länder. Den
av regeringen föreslagna anslagsökningen med 10 milj. kr. torde endast
bibehålla realvärdet på det svenska biståndet. Det kraftiga underskottet i
Bangladeshs betalningsbalans har hittills motiverat att en stor andel av det
svenska biståndet lämnas som importstöd. I propositionen framhålls att det
ändamålsbestämda biståndets andel bör öka successivt liksom att biståndet
bör styras till ett begränsat antal insatser, som påverkar levnadsvillkoren för
de fattiga grupperna. I avvaktan på att nya sådana projekt framkommer
föreslår regeringen ingen större höjning av landramen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om landram till Bangladesh.
Utskottet avstyrker följaktligen yrkande 6 i motion 1206 liksom delyrkande
2 e) i vpk-motion 1210, det sistnämnda såvitt gäller landramen för
Bangladesh.
Kap Verde
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Kap Verde utöver regeringens
förslag skall höjas med 5 milj. kr. till 40 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en landram på 35 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 5 milj. kr. över anslaget för innevarande
budgetår. SIDA hade föreslagit 40 milj. kr.
Svenskt bistånd har utgått till Kap Verde sedan budgetåret 1976/77. Det
regleras av tvååriga samarbetsavtal. Ca 90 % av de medel som Sverige ställer
till Kap Verdes förfogande utnyttjas för import. Byggnadsmaterial, transportmedel,
papper, trä och mediciner är viktiga komponenter i det svenska
importstödet. Sverige är en av de största biståndsgivarna till Kap Verde.
Kap Verdes utvecklingspolitik är inriktad på landsbygden, och en stor del
av landets resurser används för investeringar inom jordbruk och fiske.
Kap Verde ligger i det torkdrabbade Sahelbältet och är starkt beroende av
livsmedelsbistånd. Sverige har under senare år regelmässigt även lämnat
katastrofbistånd till Kap Verde. Under innevarande budgetår har regeringen
anslagit 5 milj. kr. som extra bistånd ur katastrofreserven. Utskottet har
anledning anta att regeringen även i fortsättningen är beredd att vid behov
lämna extra bistånd i katastrofsituationer.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag angående
UU 1980/81:20
52
Kap Verdes landram och avstyrker därför det nu aktuella yrkandet 7 i motion
1206.
Mozambique
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Mozambique utöver regeringens
förslag skall höjas med 20 milj. kr. till 230 milj. kr. för budgetåret
1981/82.
Såväl SIDA som regeringen har för nästa budgetår föreslagit en
medelsram för Mozambique på 210 milj. kr., dvs. 30 milj. kr. mer än under
innevarande budgetår.
Mo§ambiques ekonomiska läge är fortfarande svårt, och landet är i stort
behov av bistånd. Höjningarna av landramen har därför varit stora under
senare år. Den föreslagna höjningen för nästa budgetår är en av de största för
de svenska programländerna. Mozambique har dessutom under de senaste
två åren erhållit katastrofbistånd med 20 milj. kr. med anledning av den svåra
torka som drabbat landet.
Efter det att kriget i Rhodesia tagit slut kan Mozambique ägna större
uppmärksamhet åt sina ekonomiska problem och utbyggnaden av sin
infrastruktur. Detta har bl. a. lett till det regionala samarbete som under år
1980 inleddes i södra Afrika. Genom det stöd som Sverige ger detta
samarbete får Mozambique svenskt bistånd utöver det som anges i
landramen.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om landram för Mozambique
och avstyrker följaktligen yrkande 8 i motion 1206.
Pakistan
I motion 1206 föreslås att ingen medelsram för bistånd till Pakistan tas upp
för budgetåret 1981/82. I vpk-motion 1210 föreslås att biståndet till Pakistan
avvecklas och för budgetåret 1981/82 behålls oförändrat.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en sänkning av landramen från
40 milj. kr. under innevarande budgetår till 20 milj .kr. SIDA hade föreslagit
att ingen medelsram skulle uppställas.
I propositionen erinras om att den nuvarande regimen i Pakistan övertog
landets ledning genom en militärkupp 1977.
De utlovade allmänna valen till parlamentet har ännu inte hållits. Politiska
partier i opposition till regimen har förbjudits och press- och yttrandefriheten
har beskurits. Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan har försatt Pakistan i
en ny säkerhetspolitisk situation och medfört en starkt ökad flyktingström till
landet. Antalet flyktingar beräknades i december 1980 överstiga en
miljon.
Sveriges biståndssamarbete med Pakistan regleras av ett ettårigt avtal för
perioden 1980/81 på ett belopp av 40 milj. kr. Biståndet lämnas som
UU 1980/81:20
53
importstöd, varav 25 milj. kr. är bundna till upphandling i Sverige.
Huvuddelen av stödet utnyttjas till ett kollektivtransportsystem i Lahore,
som genomförs i samarbete med Volvo. Projektet omfattar teknisk
rådgivning i fråga om trafikplanering, service och underhåll, reservdelshantering
m. m. samt leverans av busschassier.
Vid sidan av det reguljära biståndet till Pakistan har Sverige under 1979/80
bidragit med 5 milj. kr. till UNHCR och 1,5 milj. kr. till Röda korset för
stödinsatser bland de afghanska flyktingarna i landet.
Det uttalas i propositionen att det reguljära biståndssamarbetet med
Pakistan bör avvecklas efter budgetåren 1981/82 och 1982/83 och ersättas
med samarbete i andra former. Förberedelser härför bör ske under
avvecklingsperioden. Dessutom bör betydande hjälp till flyktingarna ges.
Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning av förutsättningarna
för fortsatt svenskt bistånd i Pakistan, tillstyrker propositionens förslag om
sänkning av medelsramen till 20 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkande 9 i motion 1206 liksom
delyrkande 2 e) i vpk-motion 1210, det sistnämnda såvitt avser biståndet till
Pakistan.
Tanzania
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Tanzania utöver regeringens
förslag skall höjas med 25 milj. kr. till 440 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Motionärerna anför som stöd för förslaget att Tanzanias ekonomiska läge är
mycket svårt, bl. a. på grund av den dyra oljeimporten.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en landram på 415 milj. kr.,
vilket innebär en ökning med 35 milj. kr. utöver anslaget innevarande
budgetår. SIDA hade föreslagit 440 milj. kr.
En höjning till 440 milj. kr. skulle innebära en dramatisk ökningstakt för
ett land som redan är den största biståndsmottagaren av samtliga svenska
programländer och där Sverige är en av de största biståndsgivarna. Det
svenska biståndet motsvarar nu drygt 15 % av landets kapitalbudget.
Tanzanias ekonomiska situation är utan tvivel mycket bekymmersam.
Enligt utskottets bedömning är emellertid de ekonomiska svårigheterna
delvis av strukturell och djupgående natur, som inte kan avhjälpas enbart
genom höjningar av biståndsbelopp. Det är snarare biståndets kvalitet som
bör förbättras. Hänsyn måste också tas till Tanzanias begränsade möjligheter
att tillgodogöra sig biståndet.
Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att förorda en höjning
av Tanzanias landram utöver regeringens förslag och avstyrker därför det nu
aktuella yrkandet 10 i motion 1206.
UU 1980/81:20
54
Vietnam
I motion 1206 föreslås att medelsramen för Vietnam i förhållande till
regeringens förslag skall höjas med 35 milj. kr. till 400 milj. kr. för budgetåret
1981/82.1 vpk-motion 1210 föreslås att biståndet till Vietnam skall höjas till
450 milj. kr.
Regeringen har för nästa budgetår, i likhet med SIDA, föreslagit en
oförändrad medelsram för Vietnam på 365 milj. kr. Härtill kommer en
ingående reservation på ca 311 milj. kr.
Vietnams ekonomi är hårt ansträngd. Härtill bidrar återkommande
naturkatastrofer i form av torka och översvämningar liksom konflikten med
Kina och interventionen i Kampuchea. Större delen av det svenska biståndet
har gått till tre stora projekt, massa- och pappersindustrin i Bai Bang,
barnsjukhuset i Hanoi och allmänsjukhuset i Uong Bi. Bistånd har också
givits i form av importstöd.
De båda sjukhusen är nu färdigbyggda. Ett nytt avtal om återstående
investeringar och treårig drift av Bai Bang-projektet fr. o. m. den 1 juli 1980
slöts under 1980. Detta avtal ersätter 1974 års överenskommelse om Bai
Bang. Enligt det nya avtalet maximeras den svenska kostnaden för
investeringsfasen till 1 600 milj. kr., medan bidraget för driften fastställs till
400 milj. kr. I driftskostnaderna ingår såväl teknisk rådgivning som leverans
av reservdelar, pappersmassa och andra råvaror för Bai Bang. Inget svenskt
åtagande har gjorts för tiden efter den 30 juni 1983.
Bai Bang-projektet har under en rad av år drabbats av förseningar och
höjda kostnader. Genom en omorganisation, som pågått sedan sommaren
1979, har möjligheterna att undvika framtida förseningar och kostnadsökningar
förbättrats. Projektledningen har förstärkts med personal från
konsortiet Scanmanagement som genom ett särskilt avtal fr. o. m. den 1 juli
1980 bistår berörda ministerier och projektstyrelsen i Bai Bang i frågor om
projektledning och drift.
Importstödet uppgick under budgetåret 1979/80 till 100 milj. kr., varav 30
milj. kr. var bundna till upphandling i Sverige. Under budgetåret 1980/81
uppgår importstödet till 100 milj. kr., varav 40 milj. kr. är bundna.
Importstödet har framför allt använts för import av pappersmassa till andra
pappersbruk än Bai Bang och insatsvaror och reservdelar till befintlig
industri.
Under budgetåret 1980/81 har hittills 3 milj. kr. lämnats som katastrofbistånd
för livsmedelsinköp med anledning av förstörelse orsakad av svåra
oväder.
Flera enskilda organisationer har fått bidrag från SIDA för verksamhet i
Vietnam. Hit hör Böcker till Hanoi, Frikyrkan Hjälper, Svenska kvinnors
vänsterförbund och Svenska Rädda Barnen. Sammanlagt har 0,7 milj. kr.
utbetalats. Forskningssamarbete genom SAREC pågår sedan 1977.
Utskottet ansluter sig till propositionens förslag till medelsram för
UU 1980/81:20
55
Vietnam under budgetåret 1981/82 och avstyrker därför yrkande 11 i motion
1206 liksom delyrkande 2 f) i vpk-motion 1210, det sistnämnda såvitt gäller
höjning av landramen för Vietnam.
Övriga programlandsyrkanden
I vpk-motion 1210 föreslås i delyrkande 2 e) att biståndet till Bangladesh,
Indien, Kenya, Lesotho, Pakistan, Sri Lanka och Swaziland avvecklas och
för budgetåret 1981/82 behålls oförändrat. I samma motions delyrkande 2 f)
föreslås att biståndet för Angola höjs till 100 milj. kr., för Etiopien till 90 milj.
kr., för Guinea-Bissau till 70 milj. kr., för Laos till 75 milj. kr. och för
Vietnam till 450 milj. kr.
Utskottet har ovan behandlat yrkandena om förändring av regeringens
förslag beträffande landramar för Angola, Bangladesh, Pakistan och
Vietnam under nästa budgetår och därvid tillstyrkt propositionens förslag.
Utskottet ansluter sig till propositionens förslag även vad beträffar
landramar under budgetåret 1981/82 för de övriga länder som nämnts i nu
förevarande yrkanden.
Utskottet finner inte anledning tillmötesgå yrkandet om en avveckling av
biståndet till Bangladesh, Indien, Kenya, Lesotho, Sri Lanka eller Swaziland.
Utskottet avstyrker därför de nu aktuella delyrkandena 2 e) och 2 f) i
vpk-motion 1210.
Yrkanden om nya samarbetsländer
I vpk-motion 1210 föreslås dels att Cuba på nytt blir programland och att
ett anslag på 70 milj. kr. beviljas för detta ändamål, dels att samarbete om
bestämda projekt inleds med Demokratiska folkrepubliken Yemen och att
30 milj. kr. anslås för detta ändamål.
Det långsiktiga utvecklingssamarbete som inleddes år 1969 med Cuba
avslutades i och med utgången av budgetåret 1979/80. Detta skedde i enlighet
med riksdagens tidigare beslut (UU 1975/76:14, rskr 349; UU 1976/77:17,
rskr 248). Utskottet behandlar längre fram i betänkandet frågan om
samarbete med Cuba på andra områden än långsiktigt utvecklingssamarbete.
Beträffande samarbete med Demokratiska folkrepubliken Yemen konstaterar
utskottet att liknande motionsyrkanden behandlats av utskottet år
1978, 1979 och 1980 (UU 1977/78:10; UU 1978/79:27; UU 1979/80:20).
Utskottet fastslog då att inga förutsättningar förelåg för att uppta Demokratiska
folkrepubliken Yemen som programland. Inga omständigheter har
därefter tillkommit som föranleder utskottet att ändra denna inställning.
UU 1980/81:20
56
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet delyrkandena 2 g)
och 2 h) i motion 1210.
4.5 Latinamerika och det karibiska området
Propositionen (s. 91-94)
Under denna rubrik föreslås för budgetåret 1981/82 ett anslag av 100 milj.
kr., vilket är en ökning med 20 milj. kr. från innevarande budgetår. Anslaget
avser flera insatser i Latinamerika, nämligen humanitär verksamhet, bistånd
till Nicaragua, Dominikanska republiken och Jamaica.
Det svenska stödet till humanitär verksamhet i Latinamerika uppgick
budgetåret 1979/80 till 30 milj. kr., varav 28,8 milj. kr. utbetalades. Under
budgetåret 1980/81 har 30 milj. kr. anvisats.
De mänskliga rättigheterna kränks i många latinamerikanska länder. Det
svenska stödet till humanitär verksamhet i Latinamerika inleddes efter
militärkuppen i Chile år 1973. Efter hand har biståndet utökats till att
omfatta även andra utsatta grupper i Latinamerika. Medlen används bl. a.
för stöd till flyktingar, rättslig och medicinsk hjälp till politiska fångar och
deras anhöriga, för stipendier samt underhållsbidrag till familjer, vilkas
familjeförsörjare har fängslats eller dödats. I några fall lämnas stöd till
mindre verkstäder som ger sysselsättning samt till barnbespisningar och s. k.
folkmatsalar i slumområden.
De svenska medlen kanaliseras genom svenska och internationella
organisationer. Dessa organisationer samarbetar ofta med kyrkliga och
fackliga grupper som arbetar för mänskliga rättigheter i Latinamerika.
Nicaragua lider stor brist på finansiella resurser för den materiella
återuppbyggnaden. Bruttonationalprodukten har sjunkit kraftigt. Utlandsskulden
uppgår till ca 7 miljarder kronor, vilket motsvarar landets export
under tre år.
Under budgetåret 1978/79 lämnade Sverige humanitärt bistånd om
sammanlagt ca 9 milj. kr. Detta stöd gick främst till nicaraguanska
flyktningar, som vistades i grannländerna Costa Rica och Honduras samt till
grupper i Nicaragua som förföljdes under Somozas regim.
Efter störtandet av Somozaregimen anslog Sverige 25 milj. kr. i
katastrofbistånd för stöd till återuppbyggnaden av Nicaragua. Detta bidrag
används främst för att bygga och utrusta sjukhus, daghem och skollaboratorier.
Under budgetåret 1980/81 lämnar Sverige bistånd till ett belopp av 30 milj.
kr. Medlen används inom hälsosektorn för barn- och allmänsjukhus,
malariakontroll och dricksvattenförsörjning och inom skogsbruket och
skogsindustrin för utrustning och utvecklingsarbete. Utanför dessa sektorer
används medlen för en konsultinsats inom skatteområdet samt för hushållsundersökningar
för att ge underlag till befolkningsstatistiken.
UU 1980/81:20
57
Vidare har under budgetåret 1979/80 bidrag på sammanlagt ca 7,6 milj. kr.
lämnats från anslagsposten Enskilda organisationer. Merparten har gått till
Arbetarrörelsens Internationella Centrum. Ett större bidrag har också
lämnats till Frikyrkan Hjälper. Bidrag har även lämnats med 7,1 milj. kr. till
olika katastrofinsatser, bl. a. via Lutherhjälpen och Röda korset samt till
UNHCR till ett hjälpprogram för nicaraguaner, som återvänt från vistelse i
exil.
Nicaragua har f. n. behov av ett omfattande internationellt stöd för sina
ansträngningar att uppnå ekonomiskt oberoende, social rättvisa och en
konsolidering av demokratin. Regeringen föreslår därför att 40 milj. kr.
anslås för Nicaragua under budgetåret 1981/82. Då Nicaragua har en per
capita-inkomst betydligt över genomsnittet för Sveriges programländer, vill
regeringen inte utesluta att samarbetet efter nuvarande återuppbyggnadsoch
konsolideringsperiod kan övergå i andra former.
Riksdagen uttalade våren 1979 (UU 1978/79:27, rskr. 1978/79:295)
önskemål om en förstärkning av Sveriges samarbete med demokratiska
länder i det karibiska området. Utrikesdepartementets undersökning av
tänkbara former för sådant samarbete redovisades i proposition 1979/80:100.
En av de möjliga åtgärder som där nämns är stöd till Karibiska utvecklingsbanken.
Förslag till sådant stöd, till ett belopp av 11 milj. kr., har redovisats
under anslaget C 1. Bidrag till internationella utvecklingsprogram. Övriga
åtgärder som redovisades i departementsundersökningen ledde till förslag
om ett förstärkt svenskt samarbete med främst Dominikanska republiken
och Jamaica. Riksdagen anvisade för budgetåret 1980/81 särskilda medel för
stöd till dessa båda länder. Med Cuba har i samband med avvecklingen av det
svenska programbiståndet ett bredare samarbete utvecklats med stöd av
biståndsmedel.
I Dominikanska republiken görs ansträngningar att förbättra de ekonomiska
och sociala villkoren för befolkningen. Som ett exempel kan nämnas
att genomförandet av jordreformen har påskyndats och att sociala reformprogram
på landsbygden har påbörjats. Landet drabbades under år 1979 av
en rad svårigheter. Orkaner åstadkom omfattande skadegörelse. Oljeprishöjningarna
inskränkte allvarligt utrymmet för annan import.
Avtal har tecknats mellan Sverige och Dominikanska republiken om
bistånd till återuppbyggnad efter naturkatastroferna till ett belopp av 16,5
milj. kr. under budgetåret 1980/81.
Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (samarbetsberedningen)
inledde våren 1979 diskussioner om ett bredare samarbete mellan
Dominikanska republiken och Sverige. Tänkbara samarbetsområden är
skog, energi, telekommunikationer, administration och metallurgi. Vissa
förstudier inom dessa områden har genomförts. Dominikanska republikens
nuvarande ekonomiska situation motiverar finansiellt stöd från Sverige, och
regeringen föreslår därför att ett bidrag om 10 milj. kr. anslås som en
UU 1980/81:20
58
förstärkning av det bredare samarbetet för budgetåret 1981/82. Medlen bör
användas av samarbetsberedningen i samråd med SIDA främst för projekt
som stöds inom ramen för bredare samarbete.
Jamaicas betalningsbalans har utsatts för stora påfrestningar genom
oljeprishöjningarna och de vikande marknaderna för landets bauxitexport.
Jamaicas ekonomiska huvudproblem inför 1980-talet är utlandsskulden.
Med detta sammanhänger energi- och livsmedelsförsörjningen samt industrins
importberoende.
Sverige använder sedan budgetåret 1978/79 biståndsmedel för utveckling
av ett bredare samarbete med Jamaica. Inom ramen för detta samarbete har
hittills ca 4 milj. kr. anslagits som bidrag till studier rörande mjölkproduktion,
skogsutveckling, minikraftverk samt ett tunnelprojekt för dricksvattenförsörjning
och elproduktion. Riksdagen beviljade med anledning av landets
betalningsbalanssituation för budgetåret 1980/81 ett bidrag på 10 milj. kr. i
form av importstöd som förstärkning av det bredare samarbetet. Med
anledning av en orkankatastrof har Sverige under budgetåret 1980/81 lämnat
ett bidrag till Jamaica om 4 milj. kr. ur anslagsposten Katastrofer m. m.
Regeringen förutser för budgetåret 1981/82 ett fortsatt stöd till Jamaica
med ett belopp om 10 milj. kr. Medlen bör användas av samarbetsberedningen
i samråd med SIDA främst för projekt som får stöd inom ramen för
det bredare samarbetet.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:520, yrkandena 2 och 4, av Lars Werner m. fl. (vpk),
vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den tillvaratar alla
möjligheter att i internationella sammanhang verka för hjälp åt folken i dessa
stater (Nicaragua, Guatemala och El Salvador),
4. att riksdagen begär att regeringen undersöker på vilket sätt humanitär
hjälp kan kanaliseras till Guatemala och El Salvador,
dels motion 1980/81:1206, yrkandena 12-13 och 15, av Gertrud Sigurdsen
m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar
12. att medelsramen för bistånd till Nicaragua utöver regeringens förslag
höjs med 20 milj. kr. till 60 milj. kr. för budgetåret 1981/82 samt att som sin
mening ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om
bistånd till Nicaragua,
13. att medelsramen för bredare samarbete med Dominikanska republiken
utöver regeringens förslag höjs med 10 milj. kr. till 20 milj. kr. för
budgetåret 1981/82,
15. att medelsramen för humanitärt bistånd till Latinamerika utöver
UU 1980/81:20
59
regeringens förslag höjs med 20 milj. kr. till 60 milj. kr. för budgetåret
1981/82,
dels motion 1980/81:1210, delyrkande 2 i), av Lars Werner m. fl. (vpk),
vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
i) att anslaget för bistånd till Nicaragua räknas upp till 60 milj. kr. och att
samarbete om projekt inleds.
Utskottet
Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat mycket kraftigt under
senare år. Budgetposten i fråga uppgick till 21 milj. kr. budgetåret 1978/79
och föreslås i förevarande proposition öka till 100 milj. kr., varav 40 milj. kr.
avser humanitärt bistånd till Nicaragua och 10 milj. kr. till vardera
Dominikanska republiken och Jamaica.
I motion 1206, yrkande 15, föreslås att anslagsposten för humanitärt
bistånd till Latinamerika höjs till 60 milj. kr. Motionärerna anför att det
politiska, sociala och ekonomiska förtrycket i Latinamerika ständigt ökat
under 1970-talet och att det humanitära biståndet har stor betydelse i kampen
för mänskliga rättigheter i området.
Motion 520 behandlar särskilt situationen i Mellanamerika. I yrkande 2
föreslås att regeringen tillvaratar alla möjligheter att i internationella
sammanhang verka för hjälp åt folken i Nicaragua, Guatemala och El
Salvador och i yrkande 4 att regeringen undersöker på vilket sätt humanitär
hjälp kan kanaliseras till Guatemala och El Salvador.
I propositionen föreslås att 40 milj. kr. skall anvisas för humanitär
verksamhet i Latinamerika nästkommande budgetår. Det är samma belopp
som SIDA begärt i sin anslagsframställning och innebär en ökning från
innevarande budgetår med 10 milj. kr.
Det humanitära biståndet till Latinamerika kanaliseras genom svenska
eller internationella enskilda organisationer. Medlen används som hjälp till
utsatta grupper i ett femtontal latinamerikanska länder. En betydande del av
anslaget används i länder i Centralamerika.
Främjande av mänskliga rättigheter är ett viktigt inslag i svensk
utrikespolitik, och vi har i FN:s olika organ - bl. a. kommissionen för de
mänskliga rättigheterna - inte minst uppmärksammat förhållandena i
Latinamerika. Den svenska regeringens inställning till de aktuella händelserna
i El Salvador är väl känd. Den har redovisats för riksdagen bl. a. i ett
interpellationssvar av utrikesminister Ola Ullsten den 13 februari 1981 och i
utrikesdeklarationen den 18 mars samma år.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att situationen i många delar av
Syd- och Mellanamerika motiverar omfattande humanitära hjälpinsatser till
förmån för utsatta och förföljda grupper. Den av regeringen föreslagna
anslagsökningen bör emellertid ge SIDA väsentligt utvidgade möjligheter till
UU 1980/81:20
60
insatser bl. a. i de av motionärerna nämnda länderna. Utskottet avstyrker
därför den ytterligare höjning som föreslås i yrkande 15 i motion 1206. Om
den fortsatta utvecklingen i Latinamerika skulle föranleda ett än större
medelsbehov för humanitär verksamhet bör regeringen i första hand utnyttja
katastrofreserven.
Med det ovan anförda torde också yrkandena 2 och 4 i motion 520 få anses
besvarade.
I två motioner, nämligen 1206, yrkande 12, och 1210, delyrkande 2 i),
föreslås att medelsramen för Nicaragua höjs med 20 milj. kr. utöver
regeringens förslag.
Som framgår av budgetpropositionen har Sveriges bistånd till Nicaragua
sedan Somozaregimen störtades ökat snabbt. Det uppgår innevarande
budgetår till 30 milj. kr. Regeringen föreslår en höjning till 40 milj. kr. för
budgetåret 1981/82. Medlen används bl. a. för sjukhusprojekt.
Den ekonomiska situationen i landet är på grund av de politiska
omvälvningarna under senare år utan tvivel svår. Även om Nicaragua och
övriga länder i regionen inte tillhör gruppen av utpräglat fattiga u-länder
motiverar situationen ett fortsatt bistånd under en övergångstid. Utskottet
bedömer med hänsyn härtill den av regeringen föreslagna höjningen av
medelsramen som rimlig men avstyrker den ytterligare höjning som föreslås i
delyrkande 2 i) i motion 1210 samt ifrågavarande del av yrkande 12 i motion
1206.
I motion 1206 heter det vidare att regeringen därutöver bör vara beredd att
ställa omfattande resurser ur katastrofreserven till förfogande om Nicaraguas
återuppbyggnad och fullföljande av utvecklingsplanerna sätts i fara genom
avbrott i det internationella biståndsflödet till landet.
Utskottet utgår från att regeringen, liksom tidigare, är beredd att utnyttja
katastrofreserven för bistånd till Nicaragua om den bedömer att situationen
motiverar det.
Med detta får utskottet föreslå att yrkande 12 i motion 1206, till den del
som avser medel ur katastrofreserven, anses besvarat.
I motion 1206, yrkande 13, hemställs att medelsramen för bredare
samarbete med Dominikanska republiken utöver regeringens förslag höjs
med 10 milj. kr. till 20 milj. kr.
För innevarande budgetår har ett avtal omfattande bistånd för 16,5 milj.
kr. ingåtts med Dominikanska republiken. Detta samarbete, som delvis
finansieras med katastrofmedel, ligger vid sidan av det egentliga bredare
samarbetet. Även den nu föreslagna medelsramen på 10 milj. kr. faller
utanför det bredare samarbetet men skall användas av samarbetsberedningen
i samråd med SIDA. Överläggningar pågår samtidigt mellan Sverige och
Dominikanska republiken om ett framtida bredare samarbete inom ramen
för samarbetsberedningens ordinarie verksamhet.
Det är utskottets uppfattning att den medelsram som regeringen föreslår
UU 1980/81:20
61
för Dominikanska republiken är tillräcklig för det nuvarande samarbetet och
att den därtill motsvarar det belopp som ett bredare samarbete med ett
mottagarland högst brukar omfatta under ett budgetår.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte förorda den fördubbling av
medelsramen som föreslås i yrkande 13 i motion 1206, varför yrkandet
avstyrks.
4.6 Södra Afrika
Propositionen (s. 95-99)
Regionala insatser
Under år 1979 började de fem frontstaterna Angola, Botswana, Mogambique,
Tanzania och Zambia diskutera riktlinjer för ett regionalt ekonomiskt
samarbete i södra Afrika. Man ville söka motverka den ekonomiska
dominans som Sydafrika har i regionen. Dessutom hade behovet av
samverkan - inte minst inom transport- och kommunikationsområdet - gjort
sig alltmer kännbart.
Efter Zimbabwes självständighet kom frågan om ekonomiskt samarbete i
södra Afrika i ett bättre läge. De militära attackerna mot Mogambique och
Zambia upphörde och FN-sanktionerna mot Rhodesia kunde hävas.
Transporter och kommunikationer, som legat nere under kriget i Rhodesia,
kunde återupptas och flyktingarna återvända hem. Trots att Namibiafrågan
ännu är olöst och krigstillstånd råder i regionens västra delar, har en
kvalitativ förändring inträtt i södra Afrika. Samarbetet kunde breddas till att
omfatta alla afrikanskt styrda stater i regionen.
I april 1980 hölls ett möte om regionalt ekonomiskt samarbete i Lusaka i
Zambia med nio stater som deltagare. Förutom de fem frontstaterna deltog
Zimbabwe, Lesotho, Swaziland och Malawi. Den namibiska befrielserörelsen
SWAPO fanns också representerad. Vid konferensen gick man igenom
de områden där samarbetet kunde stärkas. Man beslöt upprätta en
transportkommission i Maputo för att studera tänkbara projekt och göra upp
ett samarbetsprogräm. Andra områden, där samarbete kan bli aktuellt, är
handel, miljöskydd, forskning och utbildning. Vid mötet beslöts också att en
konferens skulle sammankallas med länder och organisationer, som kunde
tänkas lämna bistånd till de gemensamma utvecklingsprojekten. Mötet hölls
i Mogambiques huvudstad Maputo i november 1980.
Till mötet inbjöds 30 länder och ett antal givarorganisationer, däribland de
nordiska länderna, EG-länderna, USA, Canada och tre arabfonder. Vid
konferensen ställde Sverige i utsikt ett bidrag på 50 milj. kr. för budgetåret
1981/82 samt medverkan i det regionala programmet på längre sikt. Det
svenska bidraget skall användas för att på nordisk basis finansiera
transportkommissionens fortsatta arbete och konsultstudier inom transportsektorn.
Vidare skall det användas för finansiering av transport- och
UU 1980/81:20
62
kommunikationsprojekt och på sikt för samarbetet på andra områden, såsom
miljövård, livsmedelsfrågor och utbildning.
Den Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, arbetar vidare trots att den
Östafrikanska gemenskapen, EAC, bestående av Kenya, Tanzania och
Uganda, har upplösts. Under 1980 har en ny stadga för banken antagits.
Bankens nya stadgar har ännu inte trätt i kraft. I avvaktan på detta har
Sverige under 1980 lämnat en tilläggskredit på 10 milj. kr. att utnyttjas i
enlighet med avtalet mellan EADB och Sverige från 1975. Regeringen
förordar att ett eventuellt behov av medel för EADB under 1981/82 ryms
under anslagsposten Regionala insatser, vilken föreslås uppgå till sammanlagt
60 milj. kr. budgetåret 1981/82.
Flyktingar och befrielserörelser
Efter Zimbabwes självständighet i april 1980 koncentreras uppmärksamheten
alltmer mot Sydafrika, vars regering fortsätter sin rasåtskillnadspolitik.
Regeringen Botha säger sig vilja skapa ett mindre utmanande och
ekonomiskt mer flexibelt apartheidsystem. Några egentliga förändringar har
dock inte skett för den svarta majoriteten.
I Namibiafrågan har Sydafrika bedrivit en hittills framgångsrik förhalningspolitik.
Inte heller under 1980 har FN kunnat förverkliga säkerhetsrådets
plan för en övergång till majoritetsstyre. Sydafrika har under tiden sökt
skapa början till en inhemsk administration i Namibia. Ett ministerråd med
viss exekutiv makt och en nationell armé har upprättats.
Sverige stöder med humanitärt bistånd befrielserörelserna ANC, som
verkar för ett Sydafrika fritt från apartheid, och SWAPO, som arbetar för ett
självständigt Namibia. Under innevarande budgetår utgår 33 milj. kr. till
SWAPO och 20 milj. kr. till ANC. Biståndet används till de båda rörelsernas
försörjning av flyktingar i kringliggande länder.
Båda organisationerna har god administrativ kapacitet. SIDA medverkar
vid deras inköp av materiel och livsmedel. Svenska enskilda organisationer
mottar också SIDA-bidrag för personalbistånd och hjälp till flyktinglägren.
Biståndet till befrielserörelserna, liksom övriga delar av anslagsposten,
fördelas av regeringen och SIDA efter rekommendationer av beredningen
för humanitärt bistånd. Beredningen och SIDA förutser att situationen i
södra Afrika kommer att öka behovet av flyktinghjälp, studiestöd, rättshjälp,
information, forskning, utbildning och stöd till politiska fångar och
deras familjer.
Från Sverige utgår sådant stöd genom såväl enskilda organisationer som
mellanstatliga organ. UNHCR, Röda korset, International Defence and Aid
Fund (IDÅF), World University Service (WUS), FN:s trustfond, FN:s
utbildningsprogram för södra Afrika (UNETPSA), FN:s Namibiainstitut,
UU 1980/81:20
63
Amnesty International, Lutherhjälpen m. fl. erhåller bidrag till sådan
verksamhet. Stipendiestödet genom International University Exchange
Fund (IUEF) har avvecklats och flyttats över till andra organisationer. En
närmare redovisning av anslagets användning ges i en tabell på s. 98 i
propositionen.
I propositionen föreslås ett anslag på 120 milj. kr. till flyktingar och
befrielserörelser m. m. i södra Afrika. Utöver det föreslagna beloppet
förutser regeringen att medel ur katastrofreserven liksom hittills kan komma
att utnyttjas för humanitära insatser. Skulle Namibia bli självständigt bör
Sverige med kort varsel kunna lämna bistånd till den nya staten, varvid medel
från såväl ifrågavarande anslagspost som katastrofreserven bör kunna
utnyttjas.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:1206, yrkandena 16-17, av Gertrud Sigurdsen m. fl.
(s), vari hemställs att riksdagen beslutar
16. att medelsramen för bistånd till befrielserörelser, flyktingar och
raspolitikens offer i södra Afrika utöver regeringens förslag höjs med 25 milj.
kr. till 145 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
17. att medelsramen för regionala insatser utöver regeringens förslag höjs
med 25 milj. kr. till 85 milj. kr. för budgetåret 1981/82,
dels motion 1980/81:1210, delyrkande 2 j), av Lars Werner m. fl. (vpk),
vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
j) att utöver de medel som anslagits för insatser i södra Afrika ytterligare
100 milj. kr. beviljas, fördelade till ANC med 40 milj. kr., till SACTU med 10
milj. kr. och till SWAPO med 50 milj. kr.
Utskottet
Regeringen föreslår för nästkommande budgetår ett anslag på 120 milj. kr.
till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika.
I motion 1206, yrkande 16, förordas en ytterligare höjning med 25 milj. kr.
och i motion 1210, delyrkande 2 j), en ytterligare höjning med 100 milj. kr.,
fördelad så att ANC får 40 milj. kr., SACTU 10 milj. kr. och SWAPO 50
milj. kr.
Ökningen av anslagen till de av Sverige stödda befrielserörelserna i södra
Afrika, ANC och SWAPO, har varit betydande under senare år. Även i det
nu föreliggande budgetförslaget finns ett utrymme för avsevärda ökningar.
Det av regeringen föreslagna anslaget för posten Flyktingar och befrielserörelser
i södra Afrika är visserligen nominellt detsamma som innevarande års
men reellt innebär det en kraftig höjning eftersom Zimbabwe fr. o. m.
UU 1980/81:20
64
nästkommande budgetår får en egen landram.
Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att föreslå ett större anslag än
det propositionen upptar. Yrkande 16 i motion 1206 och delyrkande 2 j) i
motion 1210 avstyrks följaktligen.
Under denna rubrik behandlar utskottet även anslagsposten Regionala
insatser. Detta anslag, som tidigare avsett Sveriges bistånd till den
Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, har nu vidgats till att omfatta
även andra regionala insatser. Som framgår av propositionen föreslår
regeringen att ett belopp på 50 milj. kr. avsätts för finansiering av ett
transportsamarbete mellan de s. k. frontstaterna i södra Afrika. Därtill
kommer ett eventuellt fortsatt bidrag till EADB, varför posten föreslås
uppgå till 60 milj. kr.
I motion 1206, yrkande 17, föreslås en höjning av detta belopp till 85 milj.
kr.
Det avsedda samarbetet på transportområdet befinner sig fortfarande i ett
inledningsskede. Detsamma gäller i ännu högre grad övriga regionala
projekt i det ifrågavarande samarbetet mellan frontstaterna. Utskottet
instämmer därför i regeringens bedömning att 60 milj. kr. nu är ett rimligt
belopp och avstyrker följaktligen yrkande 17 i motion 1206.
4.7 Katastrofbistånd m. m.
Propositionen (s. 99-105)
Riksdagens riktlinjer för användning av denna anslagspost står fast.
Katastrofbistånd bör i första hand lämnas som hjälp åt människor i u-länder
som har drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska konflikter.
Katastrofmedel kan även användas som extra bistånd till länder som erhåller
svenskt utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling hotas av
oförutsedda händelser. Ett tredje användningsområde är åtgärder för att
förbättra katastrofberedskapen och förebygga katastrofer. Dessutom fyller
anslagsposten Katastrofer m. m. funktionen av allmän reserv inom det
bilaterala anslaget.
Behovet av hjälpinsatser för flyktingar och andra krigsoffer har fortsatt att
öka. Katastrofbiståndet till dessa kategorier under budgetåret 1979/80 var
fem gånger större än hjälpen till offren för naturkatastrofer. Detta hänger
främst samman med en allvarlig försämring av flyktingsituationen i
världen.
De största katastrofinsatserna under det gångna budgetåret har utgjorts av
bidrag på ungefär 55 milj. kr. till det internationella hjälpprogrammet för
nödlidande kampucheaner. Detta hjälpprogram, som har genomförts av
UNICEF, Internationella rödakorskommittén (ICRC), WFP och UNHCR,
har omfattat såväl insatser inne i Kampuchea som i gränsområdet mellan
Thailand och Kampuchea och i flyktingläger på thailändskt territorium.
UU 1980/81:20
65
Hjälpprogrammet är ett av de största i den internationella humanitära
hjälpens historia. Efter stora svårigheter under de första månaderna har
insatserna i stort sett varit framgångsrika. Den akuta hungersnöden har
kunnat avvärjas. Framtidsutsikterna för den hårt drabbade kampucheanska
befolkningen synes ha ljusnat något.
Livsmedelssituationen på hela den afrikanska kontinenten har försämrats
under det senaste året. De internationella hjälporganisationerna har
alltmera börjat uppmärksamma de stora behoven på denna hittills ofta
försummade kontinent. För svensk del förblir det en huvuduppgift att
humanitärt bistå nödlidande afrikaner.
Till följd av den sovjetiska inmarschen i Afghanistan har stora flyktingskaror
kommit till Pakistan. Enligt UNHCR rör det sig om mer än en miljon
flyktingar. Sverige lämnade under budgetåret 1979/80 6,5 milj. kr. till
UNHCR:s och Röda korsets hjälpinsatser i Pakistan. Regeringen förutser
fortsatta hjälpinsatser för dessa människor.
Den svenska regeringen har i sina ansträngningar att möta de växande
katastrofbehoven i världen fått ett nytt värdefullt instrument till sitt
förfogande, nämligen specialenheten för hjälpverksamhet utomlands inom
FN-beredskapsstyrkan. Denna enhet, som tillkom år 1978, består av 160
personer, som med kort varsel kan sättas in i katastrofsituationer.
Den situation i flera delar av världen, som redovisas i propositionen, talar
för ett betydande behov av medel, som kan användas för humanitära
hjälpinsatser. En fortsatt hög beredskap för att kunna lämna bistånd i akuta
nödlägen motiverar en kraftig ökning av anslagsposten Katastrofer m. m.,
särskilt som den tillgängliga ointecknade reservationen vid utgången av
budgetåret 1979/80 är avsevärt mindre än tidigare år. Den omständigheten
att anslagsposten är en allmän reserv på det bilaterala anslaget ställer också
anspråk på medelsutrymme. Mot denna bakgrund beräknar regeringen 400
milj. kr. för Katastrofer m. m. under budgetåret 1981/82.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:200, yrkande 2, av Lars Werner m. fl. (vpk), vari
yrkas
2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1981/82 anvisa 10 milj. kr. i
humanitärt bistånd till Demokratiska sahariska arabrepubliken och Frente
POLISARIO - den revolutionära fronten för Västra Saharas oberoende,
dels motion 1980/81:201, yrkande 2, av Lars Werner m. fl. (vpk), vari
föreslås
2. att riksdagen beslutar att 20 milj. kr. beviljas i bilateralt katastrofbistånd
till Kampuchea för budgetåret 1981/82,
dels motion 1980/81:913, yrkandena 1-2, av Lars Werner m. fl. (vpk), vari
hemställs
5 Riksdagen 1980181. 9 sami Nr 20
UU 1980/81:20
66
1. att riksdagen beslutar om katastrofbistånd med 5 milj. kr. till
Demokratiska republiken Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att detta bistånd
skall kanaliseras över FRETILIN,
dels motion 1980/81:914, yrkande 6, av Lars Werner m. fl. (vpk), vari
föreslås
6. att riksdagen beslutar att anslå 10 milj. kr. i bistånd till PLO,
dels motion 1980/81:1197 av Bonnie Bernström (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om behovet av humanitärt stöd till flyktingarna i Västra
Sahara,
dels motion 1980/81:1206, yrkandena 18-19, av Gertrud Sigurdsen m. fl.
(s), vari hemställs att riksdagen beslutar
18. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om katastrofbistånd till Västra Sahara, Östra Timor och Kampuchea,
19. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bistånd till Turkiet,
dels motion 1980/81:1210, yrkandena 2 k) och 3, av Lars Werner m. fl.
(vpk), vari föreslås
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
k) att befrielserörelsen i Oman, PFLO, får stöd med 5 milj. kr.,
3. att riksdagen uttalar att katastrofbiståndet endast skall användas för det
ändamål till vilket det är avsett och att anslaget på 20 milj. kr. för statskredit
till Turkiet inte bör utgå.
Utskottet
Västra Sahara
Tre motioner behandlar behovet av humanitärt stöd eller katastrofbistånd
till Västra Sahara, nämligen 1206, 1197 och vpk-motion 200.
I motion 1206 anförs att svenskt bistånd kommer att behövas också i
fortsättningen, varvid kanalisering av stödet genom befrielsefronten
POLISARIO även bör övervägas.
I motion 1197 framhålls som angeläget att Sverige låter hjälpinsatserna bli
mer permanenta.
Sverige har under flera år lämnat avsevärda bidrag till Västra Sahara.
Regeringen följer uppmärksamt utvecklingen i området. Kontakter med
POLISARIO under det gångna året har givit vid handen att den kanalisering
av det svenska biståndet som sker genom Rädda barnen fungerar väl.
Under förra budgetåret utbetalades 5 milj. kr. från katastrofanslaget och
levererades 225 ton proteinberikad katastrofkost (SEF) till ett värde av ca
800 000 kr. Under innevarande budgetår har anslagits 3 milj. kr. och 275 ton
SEF-kost, till ett värde av ca 1 milj. kr.
UU 1980/81:20
67
Rädda barnen har goda erfarenheter av samarbetet med algeriska Röda
halvmånen och POLISARIO och är beredd att även fortsättningsvis fungera
som kanal för hjälpen. Rädda barnens beredskap bör kunna utnyttjas för mer
kontinuerliga insatser av det slag motionärerna efterlyser. Att lämna bidrag
direkt till POLISARIO är därför f. n. inte behövligt.
Utskottet utgår ifrån att regeringen fortsatt följer utvecklingen av
hjälpbehovet i Västra Sahara.
Motion 1197 och yrkande 18 i motion 1206 i vad avser Västra Sahara får
därmed anses besvarade.
I vpk-motion 200, yrkande 2, hemställs att riksdagen beslutar anvisa 10
milj. kr. i humanitärt bistånd till POLISARIO under budgetåret 1981/82.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet detta
yrkande.
Östra Timor
I motion 1206 sägs att den svenska regeringen bör fortsätta den
katastrofhjälp som hittills ställts till förfogande för hjälp till de nödlidande i
Östra Timor. Denna bör kanaliseras genom befrielserörelsen FRETILIN om
praktiska möjligheter föreligger.
Sveriges stöd till internationella organisationers hjälpverksamhet i Östra
Timor uppgick under åren 1979-1980 till 3,3 milj. kr., varav 2,3 miljoner
kanaliserades via Svenska röda korset och Internationella rödakorskommittén
(ICRC) och 1 milj. kr. via Lutherhjälpen.
Därutöver har 5,5 milj. kr. lämnats via Svenska röda korset till
Indonesiska röda korsets plan för katastrofberedskap under perioden
1979-1984.
Utskottet har erfarit att Svenska röda korsets och ICRC:s verksamhet i
området till följd av indonesiska önskemål kommer att upphöra under första
halvåret 1981, varefter det Indonesiska röda korset helt tar över hjälpverksamheten.
Utskottet konstaterar att FRETILIN:s verksamhet i eller kontroll över
området inte torde vara av den omfattningen att hjälp via rörelsen till de
nödlidande människorna vore praktiskt möjlig. Dessutom är av riksdagen
fastlagda principer för stöd åt befrielserörelser inte uppfyllda vad gäller
FRETILIN, nämligen bl. a. att FN med svensk anslutning uttalat sig till
förmån för sådant stöd.
Med hänvisning till det ovan anförda får utskottet avstyrka yrkande 18 i
motion 1206 i den del som avser Östra Timor.
I vpk-motion 913, yrkandena 1 och 2, hemställs dels att riksdagen beslutar
om katastrofbistånd med 5 milj. kr. till Demokratiska republiken Östtimor,
dels att detta bistånd skall kanaliseras över FRETILIN.
Utskottet har tidigare år vid behandling av yrkanden om att katastrofbi -
UU 1980/81:20
68
stånd skall utgå med angivna belopp fastslagit, att katastrofhjälpens
fördelning och destination inte på förhand bör bindas genom riksdagsbeslut
utan i vanlig ordning förbehållas regeringens bedömning efter vederbörlig
beredning av SIDA och den s. k. katastrofgruppen. Utskottet ser inte skäl att
nu inta någon annan ståndpunkt.
Beträffande kanalisering genom FRETILIN får utskottet hänvisa till vad
som ovan sagts vid behandlingen av yrkande 18 i motion 1206.
Utskottet avstyrker därför ifrågavarande yrkanden.
Kampuchea
I motion 1206 framhålls att försörjningssituationen i Kampuchea förbättrats
tack vare omfattande internationella biståndsinsatser men att hjälpbehovet
till återuppbyggnad av det krigsskadade landet är mycket stort. För de
ökade insatser som kommer att erfordras bör regeringen - utöver kanalisering
genom de internationella hjälporganisationerna - vara beredd till
direkta kontakter med regimen i Phnom Penh. Tyngdpunkten i insatserna
bör, anser motionärerna, förskjutas mot mer återuppbyggnadsbistånd.
Under perioden oktober 1979 till november 1980 gällde för det internationella
hjälpprogrammet för Kampuchea en budget på 500 miljoner dollar.
Härtill har Sverige bidragit med ca 60 milj. kr. I det internationella
hjälpprogrammet har under den inledande perioden UNICEF, WFP och
ICRC svarat för större delen av verksamheten, som huvudsakligen bestått av
livsmedelsleveranser och hälsovårdsinsatser för att undanröja katastrofläget.
Verksamheten har ägt rum dels inne i Kampuchea och dels bland
kambodjanska flyktingar vid den thai-kambodjanska gränsen och i flyktingläger
i Thailand.
Tack vare en massiv internationell insats har det omedelbara katastrofläget
kunnat avvärjas. De internationella insatserna har efter hand kommit att
innefatta även åtgärder som syftar till att återupprätta jordbruksproduktionen
inne i Kampuchea, att repatriera kambodjanska flyktingar från södra
Vietnam och från Thailand och att lämna stöd till thailändsk civilbefolkning
som drabbats av flyktingströmmen från Kampuchea. De båda förstnämnda
insatserna har genomförts av FAO resp. UNHCR. Stora insatser har även
gjorts av enskilda organisationer. Sverige bidrog under 1980 med 4 milj. kr.
till repatrieringsprogrammet.
Även om det akuta katastrofhotet nu tycks vara avvärjt är det av stor vikt
att det även under 1981 görs insatser för att konsolidera uppnådda
framgångar och undvika ett återfall i tidigare katastrofläge.
Sverige har som allmänna riktlinjer för användning av biståndet till
Kampuchea lagt största vikt vid jordbruksproduktionen för att åstadkomma
självförsörjning, medicinsk hjälp och återuppbyggnad av hälsovården,
återupprättande av primärskolor samt risleveranser för att undvika svält före
nästa skörd. Vidare har stöd utgått till flyktinglägren och av flyktingström
-
UU 1980/81:20
69
men drabbade thailändare medan gränsoperationerna successivt avvecklats
då dessa bidrar till att permanenta flyktingsituationen.
Sverige har inte erkänt regimen i Phnom Penh och har följaktligen inte
ackrediterat något sändebud där. Däremot upprätthåller vi praktiska
kontakter med ledningen i Phnom Penh och har även verkat på diplomatisk
väg för att stödja olika internationella hjälpinsatser. Vid årsskiftet 1979-1980
framfördes i Phnom Penh ett svenskt erbjudande om humanitär hjälp i form
av insatser av den svenska katastrofberedskapsstyrkan. Erbjudandet har
dock inte lett till att sådan personal kommit att delta i någon direkt svensk
hjälpinsats.
Katastrofbiståndet till Kampuchea torde även framöver i första hand
komma att kanaliseras över de internationella hjälporganisationerna. En
sviktande internationell biståndsvilja är emellertid märkbar. Sannolikt
hänger detta samman med att hjälpprogrammet, som är ett av de största i den
internationella humanitära hjälpens historia, visat sig i stort sett framgångsrikt.
Akuta nödsituationer på andra håll i världen pockar nu på uppmärksamhet.
Ett annat skäl kan vara den utdragna ockupationen av Kampuchea
med vietnamesiska trupper och den därav infekterade politiska situationen i
hela området.
Avsaknaden av diplomatiskt erkännande av regimen i Phnom Penh bör
dock inte hindra Sverige från att utnyttja även direkta kanaler för humanitärt
bistånd när det visar sig vara en framkomlig väg. Utskottet räknar med att
regeringen, om inga nya omständigheter tillkommer som föranleder annat,
är beredd att även fortsättningsvis tillskjuta medel ur katastrofreserven för
hjälpinsatser till Kampuchea via de kanaler och i den omfattning som
regeringen finner lämpligt.
Med det ovan anförda, som ligger i linje med utskottets uttalande i UU
1979/80:20 i samma fråga, får motion 1206, yrkande 18, i vad avser
katastrofbistånd till Kampuchea, anses besvarad.
I vpk-motion 201 hemställs att riksdagen beslutar att 20 milj. kr. beviljas i
bilateralt katastrofbistånd till Kampuchea för budgetåret 1981/82.
Ett liknande yrkande har behandlats av utskottet de två senaste åren (UU
1978/79:27; UU 1979/80:20). Utskottet fastslog då att katastrofhjälpens
fördelning och destination inte på förhand bör bindas genom riksdagsbeslut
utan i vanlig ordning förbehållas regeringens bedömning efter vederbörlig
beredning av SIDA och den s. k. katastrof gruppen.
Utskottet ser inte skäl att nu inta någon annan ståndpunkt och avstyrker
följaktligen yrkande 2 i motion 201.
Turkiet
I motion 1206 konstateras att regeringen under innevarande budgetår
använt 20 milj. kr. av biståndsmedel från anslagsposten Katastrofer m. m.
för att stödja Turkiets betalningsbalans. Föregående budgetår togs 25 milj.
UU 1980/81:20
70
kr. i anspråk för samma ändamål. Enligt motionärerna är det emellertid
knappast rimligt att svenska biståndsmedel utnyttjas till förnyade insatser för
Turkiets betalningsbalans. Riksdagen bör därför uttala att detta inte bör
komma i fråga vid eventuellt fortsatt betalningsbalansstöd till Turkiet.
I vpk-motion 1210 föreslås att riksdagen uttalar att katastrofbiståndet
endast skall användas för det ändamål till vilket det är avsett och att anslaget
på 20 milj. kr. för statskredit inte bör utgå.
I propositionen anförs att regeringen i juli 1980 beviljat anslag för en
svensk statskredit till Turkiet. Denna uppgår till 45 milj. kr. och finansieras
dels med särskilt beviljade anslagsmedel, dels med 20 milj. kr. från
anslagsposten Katastrofer m. m. Krediten ingår i ett bland OECD-länderna
samordnat betalningsbalansstöd för Turkiet.
I inledningen till detta avsnitt av betänkandet har erinrats om riksdagens
riktlinjer för användning av katastrofanslaget. Därav framgår att anslagsposten
även fyller funktionen av allmän reserv inom det bilaterala
anslaget.
Utskottet finner att här ifrågavarande utbetalning visserligen är förenlig
med anslagspostens reservfunktion men vill understryka att användning av
katastrofanslaget för syften som kan uppfattas som skilda från anslagets
huvudområden bör ske med återhållsamhet.
Med det sagda får motion 1206, yrkande 19, anses besvarad.
Enär fastställda riktlinjer inte överskridits avstyrker utskottet yrkande 3 i
motion 1210.
PLO
I vpk-motion 914, yrkande 6, föreslås att riksdagen anslår 10 milj. kr. i
bistånd till den palestinska befrielseorganisationen PLO.
Liknande yrkanden har avstyrkts av utskottet i UU 1978/79:27 och UU
1979/80:20, och avslagits av riksdagen, med hänvisning till det omfattande
stöd till humanitär verksamhet bland Palestinaflyktingarna som huvudsakligen
kanaliseras via FN:s hjälpprogram UNRWA. I budgetpropositionen
föreslås ett bidrag på 50 milj. kr. till UNRWA för budgetåret 1981/82.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill ifrågavarande yrkande.
OmanlPFLO
I vpk-motion 1210, delyrkande 2 k), föreslås att befrielserörelsen i Oman,
PFLO, får stöd med 5 milj. kr.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden i UU 1978/79:12 och 27. De
avslogs då av riksdagen med hänvisning till att direktstöd till PFLO inte
skulle vara förenligt med de principer för stöd till befrielserörelser som
Sverige följer, bl. a. att FN med svensk anslutning uttalat sig till förmån för
sådant stöd.
UU 1980/81:20
71
Utskottet ser inte anledning frångå denna ståndpunkt och avstyrker därför
det nu aktuella yrkandet.
4.8 Särskilda miljö- och markvårdsinsatser
Propositionen (s. 96-97)
Regeringen föreslår en särskild anslagspost uppgående till 30 milj. kr. för
bilaterala eller regionala insatser på miljö- och markvårdsområdet. Medlen
är i första hand avsedda för insatser i u-länder utanför programlandskretsen.
SIDA har tillsatt en expertgrupp, som håller på att utarbeta en
handlingsplan. Stödet till miljö- och markvårdsprogram bör lämnas till
verksamheter på skilda nivåer. På nationell nivå bör medverkan ske i
planering, administration, forskning och utbildning. Finansiellt stöd bör
också lämnas till konkreta program, där markvård ingår som ett viktigt
led.
Insatser på miljöområdet pågår också i samarbete med internationella
organisationer. Samarbetet sker främst med FAO, UNEP och UNESCO och
har tidigare finansierats över anslagsposten Särskilda program. Biståndet
omfattar bl. a. regionala seminarier och utbildningsinsatser.
Motion
I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1980/81:1206, yrkande
23, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar
23. att avslå regeringens förslag om en särskild post inom anslaget C 2.
Bilateralt utvecklingssamarbete för särskilda miljö- och markvårdsinsatser.
Utskottet
I motion 1206 hemställs att regeringens förslag om en särskild anslagspost
för miljö- och markvårdsinsatser avslås. Motionärerna vänder sig inte mot
ändamålet som sådant men anser att det bör rymmas inom Särskilda program
till den del det inte avser programländer. Om ämnesområde efter ämnesområde
undandras en samordnad budgetering och planering, skulle den av
riksdagen fastlagda principen om landprogrammering brytas sönder, heter
det i motionen.
Som framgått tidigare i detta betänkande utgör miljövård ett väsentligt
inslag i vårt biståndssamarbete. Ekologiskt inriktade projekt är en viktig
komponent i vårt landinriktade bistånd men även i samarbetet med de
multilaterala organen har Sverige betonat vikten av att miljö- och resursfrågor
ges ökad uppmärksamhet. Också det ämnesinriktade biståndet inom
UU 1980/81:20
72
ramen för anslagsposten Särskilda program har avsett icke landdestinerade
program och projekt med miljövårdsinriktning.
Utskottet kan således inte dela uppfattningen att ett särskilt anslag för
detta ändamål skulle innebära att någon ny princip införs i biståndet. Även i
fortsättningen bör självfallet det landprogrammerade biståndet i väsentlig
utsträckning kunna utnyttjas för mark- och miljövårdsinsatser. En särskild
anslagspost för ändamålet kan emellertid tjäna syftet att i stigande grad
inrikta uppmärksamheten på dessa för u-länderna angelägna frågor.
Utskottet vill mot denna bakgrund ansluta sig till regeringens förslag och
avstyrker yrkande 23 i motion 1206.
4.9 Särskilda program
Propositionen (s. 105-109)
Under posten Särskilda program finansieras ämnesinriktad verksamhet,
personal till FN:s biträdande experter samt insatsförberedelser och resultatvärdering.
SIDA föreslår för budgetåret 1981/82 att anslag till Särskilda
program på 163 milj. kr. exkl. ett beräknat bidrag till Internationella
familjeplaneringsfederationen (IPPF), som överförs till anslaget för internationella
biståndsprogram. Vidare har ett av SIDA föreslaget bidrag på 5 milj.
kr. för miljövård förts till anslagsposten Särskilda miljö- och markvårdsinsatser.
Efter denna överföring uppgår SIDA:s förslag till 158 milj. kr.
Regeringen anser den ämnesinriktade verksamheten vara ett viktigt och
värdefullt komplement till det landinriktade samarbetet och föreslår att
anslagsposten uppräknas till 160 milj. kr., varav 123 milj. kr. anslås till den
ämnesinriktade verksamheten.
Ämnesinriktad verksamhet bedrivs i samarbete med FN-organ och andra
mellanstatliga organisationer och avser ändamål som normalt inte ryms inom
enskilda landprogram. Ämnesområdena är bl. a. hälsovård, handikappfrågor,
lantbruk, kooperation, undervisning, sysselsättning, handelsfrämjande
och energi. En närmare redovisning lämnas i propositionen på s.
106-109.
Motioner
Utskottet behandlar i detta sammanhang
dels motion 1980/81:1093 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder för att ge handikappfrågorna
hög prioritet i svensk biståndsverksamhet,
dels motion 1980/81:1199 av Gunnel Jonäng (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder och nationellt och
UU 1980/81:20
73
internationellt agerande för att få slut på dessa brott som sker från flera
läkemedelsföretags sida,
dels motion 1980/81:1203 av Esse Petersson (fp), vari hemställs
1. att riksdagen uttalar att projektprogram för drogfria samhällsmiljöer i
enlighet med motionen aktualiseras av SIDA inom ramen för det svenska
biståndsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts i vad det gäller initiativ och samordning med olika
biståndsländer för uppbyggnad av rehabiliteringsanläggningar för drogskadade
människor,
3. att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att alla
biståndsarbetare får en grundläggande utbildning om de internationella
drogproblemen, främst i vad gäller det område som han/hon skall arbeta
inom,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av intensiv bevakning och uppföljning av den
internationella narkotikautvecklingen främst genom FN:s och WHO:s olika
organisationer och institutioner,
dels motion 1980/81:1206, yrkande 24, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari
hemställs att riksdagen beslutar
24. att medelsramen för Särskilda program i förhållande till regeringens
förslag minskas med 47 milj. kr. till 113 milj. kr. för budgetåret 1981/82 samt
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
medel för miljö- och markvårdsinsatser inom denna anslagspost.
Utskottet
I fjolårsbetänkandet 1979/80:20 behandlade utskottet anslagsposten
Särskilda program relativt utförligt. Utskottets då gjorda överväganden
ledde bl. a. till slutsatsen att anslagsposten för ämnesinriktad verksamhet
borde förbli i stort sett oförändrad till dess ytterligare erfarenhet vunnits av
försöken att koncentrera detta bistånd till vissa angivna områden. Mot
bakgrund av att en successiv översyn av biståndsområdet i fråga inletts
avstyrkte utskottet en då föreliggande motion om en utvärdering av
verksamheten.
Utskottet delar regeringens bedömning att den ämnesinriktade verksamheten
är ett viktigt och värdefullt komplement till det landinriktade
samarbetet. Av detta skäl kan utskottet inte tillstyrka den mycket kraftiga
sänkning av anslagsposten Särskilda program som förslås i yrkande 24 i
motion 1206. I beaktande av att regeringen föreslår en höjning av anslaget
utöver SIDA:s förslag vill utskottet emellertid erinra om sina i ovannämnda
betänkande framförda synpunkter på en koncentration av ifrågavarande
bistånd.
UU 1980/81:20
74
I detta avsnitt behandlar utskottet även ett antal motionsyrkanden som till
en del berör biståndsområdena under posten Särskilda program.
I motion 1203 föreslås i yrkande 1 att SIDA aktualiserar projekt för
drogfria samhällsmiljöer i det svenska biståndssamarbetet, i yrkande 2 att
samordning sker med olika biståndsländer för uppbyggnad av rehabiliteringsanläggningar,
i yrkande 3 att biståndsarbetare får utbildning om de
internationella drogproblemen och i yrkande 4 att en bevakning och
uppföljning av den internationella narkotikautvecklingen sker genom WHO
och FN.
Missbruk av droger som alkohol och narkotika är ett svårt samhällsproblem
av internationell karaktär. Det har därför en plats även i biståndssamarbetet
mellan länderna.
Utskottet hade för två år sedan anledning att behandla frågan om bistånd
på alkoholpolitikens område och framhöll då i sitt betänkande UU
1978/79:27 att SIDA har möjlighet att tillmötesgå framställningar från
mottagarländer eller enskilda svenska organisationer om svenskt bistånd på
detta område.
Det ökande bruket av narkotika i världen är även det utomordentligt
allvarligt. Av stor betydelse är det som kan göras för att erbjuda
producenterna av narkotikaråvaran - ofta fattiga bönder - möjligheter att
odla och till konkurrenskraftiga priser sälja ersättningsgrödor. På detta
område gör FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
(UNFDAC) redan ett viktigt arbete.
Som framgår på annan plats i detta betänkande stöder Sverige aktivt
UNFDAC:s verksamhet och är en av de största bidragsgivarna.
Det finns dock begränsningar i UNFDAC:s och andra organs möjligheter
att aktivt ingripa mot narkotikahanteringen. Starka ekonomiska intressen
står bakom den och kan erbjuda stigande priser till råvaruodlarna. Odling
sker också numera på många håll i världen.
Drogproblemen bör självfallet inte enbart angripas från utbudssidan. Det
är även viktigt att berörda länder försöker komma till rätta med missbrukets
orsaker och erbjuda lämplig vård för missbrukets offer. Dessa uppgifter
faller enligt utskottets uppfattning i och för sig väl inom ramen för vårt
bilaterala biståndssamarbete. En förutsättning för ett framgångsrikt bistånd
på detta område torde emellertid vara att de mottagande länderna själva
anser frågan angelägen. SIDA bör inte vara förhindrat att, där så är påkallat,
i dialogen med mottagarländerna söka intressera dessa för detta viktiga
område och - om önskemål därom framförs - ställa svenska resurser till
förfogande. Ett samarbete med nykterhetsrörelsen och andra enskilda
organisationer kan i detta avseende vara fruktbart. För SIDA:s medverkan i
detta sammanhang är det naturligtvis angeläget att - som framhålls i
motionens yrkande 4 - berörd personal har god kännedom om drogproblemens
natur.
UU 1980/81:20
75
Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt beaktar vad som ovan
anförts och får därmed föreslå att motion 1203 anses besvarad.
I motion 1199 föreslås skyndsamma åtgärder nationellt och internationellt
för att få slut på läkemedelsföretagens hänsynslösa försäljningsansträngningar
i u-länderna.
Utskottet delar motionärens uppfattning att en sanering av den internationella
läkemedelsmarknaden och av marknadsföringen av läkemedel i
u-länderna är önskvärd. Eftersom utsikterna för direkta ingrepp mot
läkemedelsföretagen ofta visat sig vara begränsade, bör frågan enligt
utskottets mening i första hand angripas därigenom att u-länderna själva ges
praktiska möjligheter att bedöma och kontrollera läkemedelsutbudet. WHO
arbetar sedan en tid i detta syfte på en specificerad förteckning över ett
begränsat antal läkemedel som skulle kunna täcka u-ländernas grundläggande
behov. Samma organisation har också övervägt möjligheten att åstadkomma
en koordinering av u-ländernas inköp av läkemedel, bl. a. i mening
att förstärka u-ländernas förhandlingsposition gentemot läkemedelsföretagen
och därmed förhoppningsvis nedbringa priserna.
Sverige följer med intresse dessa strävanden, vilka båda skulle innebära ett
steg mot den av motionären önskade saneringen av läkemedelsförsäljningen.
För svenskt vidkommande har läkemedelsföretag och hälsovårdsmyndigheter
gemensamt inrättat den s. k. läkemedelsberedningen vars uppgift bl. a.
är att vid behov kunna erbjuda u-länder svenskt kunnande särskilt på
läkemedelskontrollens och läkemedelsdistributionens område. Ett bistånd
på detta område skulle, även det, kunna förstärka u-ländernas möjligheter
att bemästra de problem det stora internationella läkemedelsutbudet
medför.
Med vad som ovan anförts får motion 1199 anses besvarad.
I motion 1093 föreslås att regeringen vidtar åtgärder för att ge handikappfrågorna
hög prioritet i svensk biståndsverksamhet.
Detta är ett område som ägnats ökad uppmärksamhet under senare år. FN
har proklamerat 1981 som det internationella handikappåret. För svenskt
vidkommande har i anledning därav en särskild beredningsgrupp tillsatts
med företrädare för myndigheter och enskilda organisationer.
I samarbete med de multilaterala organisationerna har Sverige verkat för
intensifierade insatser för handikappade. UNICEF, som år 1980 antog nya
riktlinjer för insatser för handikappade barn, får svenskt stöd för specialundervisning
av sådana barn och deras föräldrar i Nicaragua. Denna insats är
intressant inte minst som pilotprojekt. Även inom WHO bedrivs ett viktigt
arbete på handikappområdet. Som exempel kan nämnas att en försöksverksamhet
på bynivå i ett antal länder har inletts av WHO.
Under anslagsposten Särskilda program föreslås vidare medel som skall
UU 1980/81:20
76
kunna användas för insatser med anledning av det internationella handikappåret.
SIDA är också inställt på att i ökande utsträckning föra fram handikappfrågorna
i det landinriktade biståndet. Inte minst är förebyggande åtgärder
av stor betydelse. Det är emellertid på detta område särskilt viktigt att
u-länderna själva uppfattar åtgärder för handikappade som angelägna. Om
så inte är fallet försvåras ett verksamt bistånd på området. Därför är det,
enligt utskottets mening, viktigt att SIDA i dialogen och på annat sätt
försöker stärka opinionen i u-länderna till förmån för handikappinsatser.
Med hänvisning till det ovan anförda får utskottet föreslå att motion 1093
anses besvarad.
4.10 Enskilda organisationer
Propositionen (s. 110-113)
Liksom tidigare år används huvuddelen av bidragen till enskilda organisationer
för undervisnings- och hälsovårdsinsatser. En mindre del avser
projekt för landsbygdsutveckling och volontärverksamhet.
Av en tabell i propositionen framgår att knappt hälften av utbetalningarna
går till missionssamfunden. Sammanlagt gick ungefär lika mycket till de
humanitära, kooperativa och fackliga organisationerna under budgetåret
1979/80. Därav erhöll de kooperativa och fackliga organisationerna Swedish
Cooperative Centre (SCC) och Landsorganisationen/Tjänstemännens centralorganisation
(LO/TCO) tillsammans 27 milj. kr. eller en fjärdedel av de
samlade utbetalningarna för utbildningsverksamhet i u-länderna.
Normalt avser stödet till de enskilda organisationernas verksamhet bidrag
till samarbete med systerorganisationer i u-länderna. Huvuddelen av
bidragen lämnas för verksamhet i programländerna. Under budgetåret
1979/80 gjordes dock de största insatserna i Zaire. Därnäst i storleksordning
kom Etiopien, Indien, Bangladesh och Tanzania.
Under denna anslagspost föreslår regeringen vidare att medel avsätts för
en ny, fristående fredskär, som organiseras och drivs av de enskilda
organisationerna. Avsikten är att den nya fredskåren i huvudsak skall
finansieras med statliga medel och ges en särskild finansiell ram inom
anslagsposten.
Ännu återstår dock en rad frågor att lösa innan en ny fredskår kan börja
verka. Den viktigaste gäller vilka mottagarländer som skall utväljas.
Verksamheten bör åtminstone till en början begränsas till ett eller två
programländer. Man måste också finna lämpliga arbetsuppgifter för
fredskårsdeltagarna. Här kan biståndskontoren och beskickningarna i
berörda mottagarländer bli behjälpliga i ett uppbyggnadsskede. Regeringen
ser det också som naturligt att den nya fredskåren nära knyts till de enskilda
organisationernas fältadministration. En annan utestående fråga gäller
UU 1980/81:20
77
utbildningen. Den får lösas i samband med det förslag om u-landsutbildning
som föreläggs riksmötet under våren 1981 (prop. 1980/81:117).
Verksamheten kan inte komma i gång i någon nämnvärd skala förrän efter
budgetåret 1981/82. Under detta budgetår räknar regeringen med att ett
belopp på högst 3 750 000 kr. skall vara tillräckligt för den nya organisationen.
Under kommande budgetår bör fredskåren finansieras av SIDA med ett
schablonbidrag per deltagare. Därtill skall läggas ett belopp för kostnader
avseende administration och utbildning i Sverige, som får fastställas år från
år. Regeringen förutsätter att organisationerna själva skall bidra med
medlemsavgifter i enlighet med det förslag som har lagts fram i betänkandet.
Motion
I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1980/81:1206, yrkande
26, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar
26. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en svensk fredskår.
Utskottet
I motion 1206 anförs att flera viktiga frågor återstår att lösa innan en ny
fredskår kan börja att verka. Tid krävs för berörda organisationer att internt
diskutera ett deltagande. Motionärerna är därför inte beredda att på
nuvarande stadium biträda regeringens förslag att inrätta en svensk fredskår
utan föreslår att de medel propositionen upptar utnyttjas för övriga ändamål
under anslagsposten Enskilda organisationer.
Som framgår av propositionen har regeringens förslag om inrättande av en
ny fredskår föregåtts av ett utredningsarbete i nära samråd med berörda
organisationer. Utskottet finner det därför naturligt att nu ställa föreslagna
medel till regeringens förfogande att användas för en fredskår, sedan den
organiserats enligt propositionen.
Samtidigt noterar utskottet att en rad frågor återstår att lösa innan
fredskåren kan börja verka. Det är enligt utskottets mening angeläget att
dessa frågor löses i samverkan med organisationerna så att den nya
fredskåren kan börja fungera mot bakgrund av en bred enighet om syftena
och formerna för dess verksamhet.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 26 i motion 1206.
UU 1980/81:20
78
4.11 Bredare samarbete, förmånliga krediter m. m.
Propositionen (s. 113-115)
Det bredare samarbetet, som är ett komplement till det landprogrammerade
biståndet, bedrivs med vissa länder utanför programlandskretsen.
Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (samarbetsberedningen),
vilket är det nya namnet på utbildningsberedningen, fick den 1 juli 1979
permanent status. Beredningen ansvarar för verkställandet av större delen av
insatserna inom det bredare samarbetet.
Verksamheten syftar till att utvidga och stärka Sveriges förbindelser med
vissa utvecklingsländer. Samarbetet bör utformas på så sätt att ekonomisk
och social utveckling i u-landet främjas enligt de biståndpolitiska målsättningarna
samtidigt som Sveriges relationer med landet fördjupas. En
bärande princip bör vara att ett ömsesidigt intresse föreligger samt att
kostnaderna delas mellan parterna.
Medel för bredare samarbete har hittills huvudsakligen använts för
samarbete med Algeriet, Dominikanska republiken, Egypten, Irak, Jamaica,
Cuba, Nigeria, Portugal, Sudan och Tunisien.
I propositionen föreslås att 60 milj. kr. upptas för bredare samarbete
budgetåret 1981/82.
Riksdagen fattade i december 1980 (prop. 1980/81:41, UU 1980/81:16,
rskr 1980/81:122) beslut om införande av ett system för förmånliga
u-landskrediter. Systemet trädde i kraft den 1 januari 1981. För budgetåret
1980/81 avsattes ett belopp på 60 milj. kr. för denna verksamhet. Regeringen
räknar med att detta belopp skall tas i anspråk under innevarande budgetår.
Det finns anledning räkna med ett starkt ökande behov av u-landskrediter,
bl. a. i samband med avvecklingen av biståndet till vissa länder samt som en
förstärkning av det bredare samarbetet med vissa länder. Många programländer
har också visat stort intresse av att få komma i åtnjutande av
förmånliga krediter, som ett komplement till det nuvarande landprogrammerade
biståndet. För budgetåret 1981/82 föreslås ett anslag av 120 milj. kr.
för ändamålet.
Motion
Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1980/81:1206, yrkandena
14, 20 och 22, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar
14. att medelsramen för bredare samarbete med Cuba höjs till 20 milj. kr.
för budgetåret 1981/82,
20. att avslå regeringens förslag om en medelsram på 120 milj. kr. för
förmånliga krediter för budgetåret 1981/82,
UU 1980/81:20
79
22. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om ett särskilt anslag för u-landspolitiska ändamål.
Utskottet
I motion 1206, yrkande 14, hemställs att medelsramen för bredare
samarbete med Cuba höjs till 20 milj. kr.
De medel som avsatts för bredare samarbete fördelas som regel inte med
bestämda rambelopp ländervis. I stället prövas uppkommande projekt var
för sig med utgångspunkt i de allmänna principer som gäller för det bredare
samarbetet. I propositionen anges inte något belopp avseende det bredare
samarbetet med Cuba. För Cubas del har under senare år det belopp som
använts för bredare samarbete i enlighet med riksdagens anvisningar
begränsats till 5 milj. kr. Utskottet anser att ett belopp av denna storlek är
rimligt även för nästkommande budgetår och avstyrker därför yrkande 14 i
motion 1206.
I yrkande 20 i samma motion föreslås att regeringens förslag om en
medelsram på 120 milj. kr. för förmånliga krediter avslås. Motionärerna
framhåller att systemet med förmånliga krediter är olämpligt från biståndspolitisk
utgångspunkt och att det inte heller tillgodoser exportpolitiska
behov.
Systemet för förmånliga krediter till u-länder behandlades när det infördes
utförligt av utskottet (UU 1980/81:16). Även vid det tillfället förelåg
motioner som motsatte sig det föreslagna systemet.
Utskottet tillstyrkte systemet med förmånliga krediter bl. a. med motiveringen
att det skulle kunna bidra till att mobilisera ökade resurser för
utvecklingssträvanden. De förmånliga krediterna hade huvudsakligen ett
biståndssyfte och hade utformats med utgångspunkt i de för svensk
biståndspolitik gällande principerna och motiveringarna. Utskottet noterade
vidare att systemet skulle införas försöksvis och utvärderas senast efter två
år.
Utskottet vill mot denna bakgrund tillstyrka den av regeringen föreslagna
påfyllnaden av kreditsystemet med ytterligare 120 milj. kr. Yrkande 20 i
motion 1206 avstyrks i konsekvens härmed.
I ovannämnda betänkande UU 1980/81:16 uttalade utskottet också - vilket
motionärerna erinrar om - att den då pågående enmansutredningen om
statsstödd exportkreditgivning borde kunna ge underlag för en bedömning av
behovet av ett vidare exportkreditsystem av den typ motionärerna förordar.
Under denna rubrik behandlar utskottet också yrkande 22 i motion 1206,
vari föreslås att anslagen för Swedfund, det bredare samarbetet och systemet
med förmånliga krediter sammanförs till ett särskilt anslag för u-landspolitiska
ändamål. Enligt motionärernas uppfattning skulle en sådan åtgärd, som
UU 1980/81:20
80
också föreslagits av SIDA, leda till en åskådlig och klar redovisning av de
olika huvudkategorier av u-landsinriktad verksamhet som finansieras av
biståndsmedel.
Utskottet kan inte se att det finns vägande skäl för riksdagen att nu besluta
om en sådan omdisposition av anslagsposterna utan utgår från att regeringen
ordnar anslagsposterna på det sätt den finner mest ändamålsenligt. Yrkandet
avstyrks uarfor.
4.12 Samlade hemställanden under punkt 4
Med hänvisning till vad utskottet anfört vid avsnitt C 2 i budgetpropositionen
hemställer utskottet
1. att riksdagen beträffande riktlinjer för det bilaterala utvecklingssamarbetet
m. m. (punkterna 4.1—4.3)
a) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 1, bifaller
regeringens förslag i proposition 1980/81:100, bil. 6, i ifrågavarande
del, samt förklarar motionerna 1980/81:1201, yrkandena
1-3,1980/81:1206, yrkande 4, och 1980/81:1595 i ifrågavarande
del, besvarade med vad utskottet anfört om inriktningen av
biståndet,
b) avslår motion 1980/81:1210, yrkande 1, angående parlamentarisk
utredning av u-landspolitiken,
c) förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 25, angående biståndskonsortier,
besvarad med vad utskottet anfört,
d) avslår motionerna 1980/81:244 och 1980/81:1595 angående
resultatvärdering,
e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående resultatvärdering samt förklarar motion 1980/81:695
besvarad med vad utskottet anfört,
f) avslår motion 1980/81:1204, yrkande 2, motion 1980/81:1211
och motion 1980/81:1210, delyrkande 2 b), angående bundet
bistånd,
g) förklarar motion 1980/81:691, motion 1980/81:1201, yrkande
4, och motion 1980/81:1204, yrkandena 1,3,4 och 5, angående
återflöde av biståndet, besvarade med vad utskottet anfört,
h) förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 21, angående
importstöd besvarad med vad utskottet anfört,
2. att riksdagen beträffande samarbete med enskilda länder (punkterna
4.4—4.5)
a) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 5, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2f), bifaller propositionens förslag
angående landram för Angola,
b) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 6, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2 e), bifaller propositionens förslag
s.y. 1
och res. 2 (s)
s.y. 2 (c)
s.y. 3 (s)
s.y. 4 (m)
res. 3 (s)
res. 4 (s)
UU 1980/81:20
81
angående landram för Bangladesh,
c) med avslag på motion 1980/81:1210, delyrkandena 2 e) och
2 f), med avseende på landramar m. m. för Etiopien, GuineaBissau,
Indien, Kenya, Laos, Lesotho, Sri Lanka och Swaziland,
bifaller budgetpropositionens förslag avseende dessa
länder,
d) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 7, bifaller
propositionens förslag angående landram för Kap Verde,
e) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 8, bifaller
propositionens förslag angående landram för Mozambique,
f) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 9, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2e), bifaller propositionens förslag
angående landram för Pakistan,
g) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 10, bifaller
propositionens förslag angående landram för Tanzania,
h) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 11, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2f), bifaller propositionens förslag
angående landram för Vietnam,
i) avslår motion 1980/81:1210, delyrkande 2 g), med förslag att
Cuba återupptas som programland,
j) avslår motion 1980/81:1210, delyrkande 2h), angående
biståndssamarbete med Demokratiska folkrepubliken Yemen,
k) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 15, bifaller
propositionens förslag till medelsram för humanitärt samarbete
med Latinamerika samt förklarar motion 1980/81:520, yrkandena
2 och 4, besvarad med vad utskottet anfört,
1) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 12, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2 i), bifaller propositionens förslag
till medelsram för Nicaragua,
m) förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 12, i vad avser
medel ur katastrofreserven till Nicaragua, besvarad med vad
utskottet anfört,
n) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 13, bifaller
propositionens förslag angående medelsram för Dominikanska
republiken,
3. att riksdagen beträffande södra Afrika m. m. (punkt 4.6)
a) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 16, och motion
1980/81:1210, delyrkande 2 j), bifaller propositionens förslag
angående medelsram till flyktingar och befrielserörelser i södra
Afrika,
b) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 17, bifaller
propositionens förslag angående medelsram för regionala
insatser,
4. att riksdagen beträffande katastrofbistånd m. m. (punkt 4.7)
6 Riksdagen 1980/81. 9 sami. Nr 20
res. 5 (s)
res. 6 (s)
res. 7 (s)
res. 8 (s)
res. 9 (s)
s.y. 5 (m + c)
res. 10 (s)
res. 11 (s)
res. 12 (s)
res. 13 (s)
res. 14 (s)
UU 1980/81:20
82
a) förklarar motion 1980/81:1197 och motion 1980/81:1206,
yrkande 18, angående Västra Sahara besvarade med vad
utskottet anfört,
b) avslår motion 1980/81:200, yrkande 2, angående bistånd till
POLISARIO,
c) avslår motion 1980/81:1206, yrkande 18, angående Östra
Timor,
d) avslår motion 1980/81:913, yrkandena 1-2, angående Demokratiska
republiken Östtimor,
e) förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 18, angående
Kampuchea besvarad med vad utskottet anfört,
f) avslår motion 1980/81:201, yrkande 2, angående Kampuchea,
g) förklarar motion 1980/81:1206, yrkande 19, angående
Turkiet besvarad med vad utskottet anfört,
h) avslår motion 1980/81:1210, yrkande 3, angående Turkiet,
i) avslår motion 1980/81:914, yrkande 6, angående bistånd till
PLO,
j) avslår motion 1980/81:1210, delyrkande 2 k), angående
bistånd till befrielserörelsen i Oman,
5. att riksdagen beträffande särskilda program m. m. (punkterna
4.8-4.10)
a) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 23, bifaller
propositionens förslag angående särskilda miljö- och markvårdsinsatser,
b) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 24, bifaller
propositionens förslag angående anslagsposten Särskilda program,
c) förklarar motion 1980/81:1203 angående drogfria samhällsmiljöer
besvarad med vad utskottet anfört,
d) förklarar motion 1980/81:1199 angående försäljning av
läkemedel i u-länder besvarad med vad utskottet anfört,
e) förklarar motion 1980/81:1093 angående handikappfrågor
besvarad med vad utskottet anfört,
f) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 26, bifaller
propositionens förslag angående en svensk fredskår,
g) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 14, som sin
mening ger regeringen till känna att omfattningen av det
bredare samarbetet med Cuba budgetåret 1981/82 bör begränsas
till 5 milj. kr.,
h) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 20, bifaller
propositionens förslag angående förmånliga krediter,
i) avslår motion 1980/81:1206, yrkande 22, angående ett särskilt
anslag för u-landspolitiska ändamål,
res. 15 (s)
s.y. 6 (s)
s.y. 7 (s)
res. 16 (s)
res. 17 (s)
s.y. 8 (s)
res. 18 (s)
res. 19 (s)
res. 20 (s)
UU 1980/81:20
83
6. att riksdagen
a) med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 28, bifaller
propositionens förslag och för budgetåret 1981/82 till Bilateralt
utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag på
3 667 007 000 kr.,
b) godkänner övriga i propositionen angivna riktlinjer för
bilateralt utvecklingssamarbete samt föreslagna medelsramar.
5. Information (C 3)
Propositionen (s. 118)
För budgetåret 1981/82 beräknar regeringen ett totalt medelsbehov av 22
milj. kr. för informationsverksamhet. Detta innebär en ökning med drygt 5
% i förhållande till innevarande budgetår. Bidragen till enskilda organisationers
u-landsinformation beräknas till 15 milj. kr. medan medel för SIDAts
egen informationsverksamhet beräknas till 7 milj. kr. Regeringen förutser att
även den nybildade fredskåren blir berättigad till generellt informationsbidrag,
vilket för budgetåret 1981/82 bör uppgå till högst 250 000 kr.
Motion
Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1980/81:1206, yrkande
27, av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar
27. att bidraget till enskilda organisationers u-landsinformation i förhållande
till regeringens förslag höjs med 2,1 milj. kr. till 17,1 milj. kr. för
budgetåret 1981/82.
Utskottet
Ett yrkande motsvarande yrkande 27 i motion 1206 behandlades och
avstyrktes av utskottet även under förra riksmötet (UU 1979/80:20).
Utskottet är nu, liksom då, av uppfattningen att de enskilda organisationerna
är av stort värde för att fördjupa engagemanget för Sveriges biståndspolitik.
Utskottet anser emellertid att önskemål om anslagsökningar på informationsområdet
måste vägas mot angelägna biståndsbehov. Av detta skäl
avstyrks yrkande 27 i motion 1206.
Utskottet, som tillstyrker propositionens förslag vid avsnitt C 3, hemställer
att
riksdagen, med avslag på motion 1980/81:1206, yrkande 27,
bifaller budgetpropositionens förslag och till Information för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 22 000 000
kr.
res. 21 (s)
res. 22 (s)
UU 1980/81:20
84
6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 4 och hemställer
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 114 488 000
kr.
7. Biståndsutbildningsnämnden (BUN) (C 5)
Utskottet
Regeringen har i proposition 1980/81:117 om utbildning för uppdrag i
u-land m. m. bl. a. föreslagit en omorganisation av biståndsutbildningsnämnden
till nämnden för u-landsutbildning. Utskottet föreslår i sitt
betänkande härom (UU 1980/81:23) att riksdagen godkänner regeringens
förslag i detta hänseende.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 5 och hemställer
att riksdagen till biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 12 500 000 kr.
8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (C 6)
Utskottet
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag vid avsnitt C 6 och
hemställer
att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för u-landsforskning som förordats i
propositionen,
2. till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 138 700 000 kr.
9. Nordiska afrikainstitutet (C 7)
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 7 och hemställer
att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 2 105 000 kr.
UU 1980/81:20
85
10. Lån till personal inom biståndsförvaltningen m. m. (C 8)
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid avsnitt C 8 och hemställer
att riksdagen till Lån till personal inom biståndsförvaltningen
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.
Stockholm den 7 april 1981
På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s), Björn Molin (fp), Olle
Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng (c),
Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås
(c), Carl Lidbom (s) och Linnea Hörlén (fp).
\
UU 1980/81:20
86
Reservationer
Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture
Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande
reservationer:
1. FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Anslaget
till UNFDAC” och slutar ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
Anslaget till UNFDAC ingår i posten övriga multilaterala bidrag i
propositionen. Sverige har vid tre tillfällen bidragit med 2 milj. kr. vardera
till UNFDAC. De svenska bidragen har använts i de båda länderna Laos och
Pakistan. De angelägna ändamål det här är fråga om gör det enligt utskottets
mening motiverat att höja det svenska bidraget.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet yrkande 3 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 3, moment 7 (s. 20), bort ha följande
lydelse:
7. med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 3, och med ändring
av budgetpropositionens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört beträffande bidrag till FN:s fond
för kontroll av beroendeframkallande medel,
2. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Under
senare år” och på s. 33 slutar ”i enskilda länder.” bort ha följande
lydelse:
Under senare år har regeringen föreslagit riksdagen ett antal, sinsemellan
inte samordnade, nya instrument för samarbete med u-länderna. Gemensamt
för dessa instrument har varit att de haft en kommersiell inriktning, men
att de samtidigt finansierats från biståndsanslagen. Utvecklingen har gått
parallellt med en successiv minskning av det länderinriktade biståndets
andel, från drygt 80 % av det totala bilaterala biståndet 1976/77 till drygt
70 % 1981/82 enligt budgetpropositionen.
Förändringar, som var och en för sig kanske inte påverkat biståndets
huvudinriktning särskilt mycket, har sammantagna således kommit att få en
inte oväsentlig inverkan. Möjligheterna för det direkta biståndet att spela
den roll i u-ländernas strävan till ekonomisk och social rättvisa och
oberoende, varom det tidigare rått bred politisk enighet, har försämrats.
UU 1980/81:20
87
Utskottet anser det viktigt att denna utveckling bryts.
Mot denna bakgrund tillstyrks yrkande 1 i motion 1206.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Med det
ovan” och slutar med ”samma motion besvarat.” bort ha följande
lydelse:
Med det ovan anförda anser utskottet yrkande 4 i motion 1206
besvarat.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment l.a) (s. 80), bort ha
följande lydelse:
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 1, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående riktlinjer för den
svenska biståndspolitiken samt förklarar motionerna 1980/
81:1201, yrkandena 1-3, 1980/81:1206, yrkande 4, och 1980/
81:1595 i ifrågavarande del, besvarade med vad utskottet
anfört,
3. Angola
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”landramen för Angola.” bort ha följande
lydelse:
Angola står inför ett omfattande återuppbyggnadsarbete. Större delen av
landets industriella produktionsapparat förstördes under kriget. Inte minst
till följd av de militära angreppen från Sydafrika har påfrestningarna på
ekonomin förblivit fortsatt stora. En halv miljon angolaner beräknas ha blivit
hemlösa genom de sydafrikanska angreppen. Angola härbärgerar vidare ett
stort antal flyktingar, framför allt från Namibia.
De angolanska utvecklingsansträngningarna ligger väl i linje med de
svenska biståndspolitiska målen. Man satsar nu på landsbygdsutveckling och
andra basbehovsorienterade insatser. Man strävar till ett ökat ekonomiskt
oberoende. Angola är aktivt och solidariskt engagerat i att lösa Namibiafrågan
och i kampen mot det sydafrikanska apartheidsystemet.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den betydande reservation
som uppkommit på landramen för Angola nu håller på att förbrukas, finner
utskottet det motiverat att öka nästa budgetårs ram väsentligt. Yrkande 5 i
motion 1206 tillstyrks därför. I konsekvens härmed avstyrks det hithörande
delyrkandet 2 f) i vpk-motion 1210. Utskottet finner det också angeläget att
man från svensk sida vidtar åtgärder för att bistå Angola att förbättra
absorptionskapaciteten för biståndet.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.a) (s. 80), bort ha
följande lydelse:
UU 1980/81:20
88
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 5, och med ändring
av budgetpropositionens förslag samt med avslag på motion
1980/81:1210, delyrkande 2 f), som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för
Angola,
4. Bangladesh
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”landramen för Bangladesh.” bort ha följande
lydelse:
Inom SIDA har man år efter år tvingats konstatera att förutsättningarna
att förverkliga de biståndspolitiska målen i samarbetet med Bangladesh varit
dåliga. Man har gjort bedömningen att landets regimer saknat både vilja och
förmåga att ta itu med hindren för förbättringar för folkflertalet. Den
tillväxtinriktade utvecklingspolitiken har i stället fördjupat klyftorna i
samhället.
SIDA konstaterar i sin landöversyn att det svenska biståndet till
Bangladesh såsom importstöd inriktats på att kompensera underskottet i
betalningsbalansen. Detta stöd kan inte, hävdar man, sägas ha haft någon
större effekt på utvecklingen. Det kan t. o. m. ha bidragit till att ytterligare
öka biståndsberoendet. De svenska projektinsatser som gjorts har varit små
och har inte i särskilt hög grad gynnat den fattigare hälften av befolkningen.
Mot denna bakgrund finner inte utskottet skäl föreligga för en ökning av
det landprogrammerade biståndet. Yrkande 6 i motion 1206, som överensstämmer
med SIDA:s petita, tillstyrks därför. Utskottet avstyrker i
konsekvens härmed det hithörande delyrkandet 2 e) i vpk-motion 1210.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.b) (s. 80) bort ha
följande lydelse:
b) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 6, och med ändring
av budgetpropositionens förslag samt med avslag på motion
1980/81:1210, delyrkande 2 e), som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för
Bangladesh,
5. Kap Verde
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ”Mot denna
bakgrund” och på s. 52 slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande
lydelse:
UU 1980/81:20
89
Kap Verde bedriver en aktiv utvecklingspolitik. En långsiktig utvecklingsstrategi
har utarbetats. Genom satsningar på jordbruk, industri, fiske och
service vill man söka nedbringa den höga arbetslösheten och öka exporten.
Stora ansträngningar görs för att minska erosionen, öka vattentillgången och
förbättra användningen av vatten.
Med hänsyn till detta och till Kap Verdes långsiktigt stora biståndsbehov
finner utskottet det emellertid också motiverat att landramen höjs utöver
regeringens förslag. Utskottet tillstyrker därför yrkande 7 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.d) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
d) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 7, och med ändring
av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för Kap
Verde,
6. Mozambique
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
Mozambiques läge är emellertid även fortsättningsvis mycket utsatt.
Landets strategiska roll i oberoendekampen i södra Afrika har betydande
ekonomiska konsekvenser. Detta motiverar enligt utskottets uppfattning en
höjning av landramen utöver regeringens förslag. Mozambiques aktiva
utvecklingsansträngningar ger också utrymme för en fortsatt utbyggnad av
utvecklingssamarbetet med Sverige på olika områden, inte minst inom
transportsektorn. Utskottet tillstyrker därför yrkande 8 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.e) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
e) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 8, och med ändring
av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för
Mozambique,
7. Pakistan
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Utskottet,
som instämmer” och slutar med ”biståndet till Pakistan.” bort ha följande
lydelse:
I och med det för 1980/81 anvisade landramsbeloppet har alla av
statsmakterna gjorda åtaganden gentemot Pakistan infriats. Inga utveck
-
UU 1980/81:20
90
lingsprojekt löper, för vilka svenska regeringen eller SIDA kan sägas ha
genomförandeansvar; biståndet har under senare år utgått enbart i form av
importstöd. Något biståndskontor har inte upprättats i Pakistan. SIDA:s
styrelse har uttalat att man, bl. a. med hänsyn till svenska biståndspolitiska
mål, inte ser skäl att f. n. förorda ytterligare utfästelser gentemot Pakistan.
Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför yrkande 9 i motion
1206 om att ingen medelsram för bistånd till Pakistan skall tas upp för
budgetåret 1981/82. I konsekvens härmed avstyrks det hithörande delyrkandet
2 e) i vpk-motion 1210.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.f) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
f) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 9, och med ändring
av budgetpropositionens förslag samt med avslag på motion
1980/81:1210, delyrkande 2 e), som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående medelsram för
Pakistan,
8. Tanzania
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”En höjning
till” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
Tanzanias ekonomiska situation är mycket allvarlig. Underskottet i
bytesbalansen är stort. Bl. a. tar oljeimporten i anspråk drygt hälften av
landets exportintäkter jämfört med ca 10 % i början av 1970-talet. En av
förutsättningarna för att Tanzania skall kunna övervinna svårigheterna, som
delvis är av strukturell och djupgående natur, är enligt utskottets mening att
det internationella biståndet ökas.
Mot denna bakgrund vill utskottet tillstyrka yrkande 10 i motion 1206, som
överensstämmer med SIDA:s förslag.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.g) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
g) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 10, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för Tanzania,
UU 1980/81:20
91
9. Vietnam
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Utskottet
ansluter sig” och på s. 55 slutar med ”landramen för Vietnam.” bort ha
följande lydelse:
Vietnams planering för återuppbyggnaden har slagits sönder bl. a. av de
återkommande naturkatastroferna. Effekterna på människor, samhälle och
ekologi av den amerikanska krigföringen kommer att ta många år att
övervinna.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna det motiverat att det svenska
biståndets värde minskas genom den fortsatta inflationen. Därför tillstyrks
yrkande 11 i motion 1206. I konsekvens härmed avstyrker utskottet det
hithörande delyrkandet 2 f) i vpk-motion 1210.
I budgetpropositionen berörs inte planerna och diskussionerna om det
svensk-vietnamesiska samarbetets framtida inriktning. Utskottet utgår dock
från att man från svensk sida arbetar aktivt med att identifiera nya
samarbetsprojekt. Utskottet emotser en redovisning för detta arbete i nästa
budgetproposition.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.h) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
h) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 11, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motion 1980/81:1210, delyrkande 2 f), som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
m. m. för Vietnam,
10. Humanitärt bistånd till Latinamerika
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 60 slutar med ”utnyttja katastrofreserven.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att situationen i många delar av
Syd- och Mellanamerika motiverar omfattande humanitära hjälpinsatser till
förmån för utsatta och förföljda grupper. Utskottet tillstyrker därför yrkande
15 i motion 1206, som avser en höjning med 20 milj. kr. av biståndet till dessa
områden utöver regeringens förslag. Om den fortsatta utvecklingen i
Latinamerika skulle föranleda ett ännu större medelsbehov för humanitär
verksamhet bör regeringen kunna utnyttja katastrofreserven.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.k) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
UU 1980/81:20
92
k) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 15, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för humanitärt bistånd till Latinamerika samt förklarar motion
1980/81:520, yrkandena 2 och 4, besvarad med vad utskottet
anfört,
11. Nicaragua
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Den
ekonomiska situationen” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande
lydelse:
Drygt halvtannat år efter det förödande inbördeskriget har Nicaragua
alltjämt mycket svåra ekonomiska problem att tackla. Till detta kommer ett
växande politiskt och militärt hot utifrån, vilket lett till att regeringen sett sig
tvungen att satsa en orimligt stor del av statens resurser på gränsskydd och
försvarsmakten.
Landet har ett kraftigt underskott i handelsbalansen, och valutareserven
räcker endast till några månaders import. Till detta har prisfallet på kaffet
och den kostsamma importen av livsmedel och mediciner bidragit. Oljenotan
för 1982 förutses skjuta ytterligare i höjden och omfatta en tredjedel av
exportinkomsterna.
Nicaraguas regering har trots dessa svårigheter lyckats mobilisera ett stort
folkligt deltagande i utvecklingsprocessen. Den lyckade alfabetiseringskampanjen
har vunnit internationellt erkännande. Vidare har barnadödligheten
sänkts sedan revolutionen från 75 per 1 000 barn till 15 i år. Inflationen har
skurits ned från 70 % 1979 till 22 % 1980.
Nu hotas återuppbyggnadsarbetet av USA:s indragna bistånd. Om inte
bortfallet av det planerade amerikanska biståndet snabbt kompenseras,
kommer en akut brist på en rad viktiga dagligvaror att inträda. Regeringen
har vädjat internationellt om katastrofhjälp med brödsäd och mjöl, bönor,
mjölk och andra basvaror. Situationen motiverar en kraftfull svensk
biståndsinsats. Utskottet tillstyrker därför yrkande 12 i motion 1206 och
delyrkande 2 i) i motion 1210 i vad avser en medelsram, som överstiger
regeringens förslag med 20 milj. kr.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.1) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
1) med bifall till motionerna 1980/81:1206, yrkande 12, och
1980/81:1210, delyrkande 2 i), och med ändring av budgetpropositionens
förslag, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört angående medelsram för biståndet till
Nicaragua,
UU 1980/81:20
93
12. Dominikanska republiken
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Det är
utskottets” och på s. 61 slutar med ”yrkandet avstyrks.” bort ha följande
lydelse:
I Dominikanska republiken görs omfattande ansträngningar för att
förbättra levnadsvillkoren för folkflertalet. En höjning av den av regeringen
föreslagna medelsramen för det svenska biståndet är motiverad. Utskottet
tillstyrker därför motion 1206 i vad avser yrkande 13.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 2.n) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
n) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 13, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om medelsram för
Dominikanska republiken,
13. Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med ”Ökningen
av anslagen” och på s. 64 slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande
lydelse:
Motståndskampen i Sydafrika har under det senaste året ökat i omfattning.
Strejker, bojkotter m. m. som ytterst har sin udd riktad mot apartheidsystemet,
har förekommit i stora delar av landet. Flyktingströmmen ut ur
Sydafrika ökar kontinuerligt. Den självständiga staten Zimbabwes tillkomst
har väckt ett större hopp hos de förtryckta i Sydafrika.
Människorna i Namibia har under det senaste året fått möta hårdare
attacker från den sydafrikanska krigsmakten. Flyktingläger och andra civila
mål i södra Angola har utsatts för serier av bombattacker som ett led i den
sydafrikanska regeringens politik att söka försvaga den namibisk.a befrielserörelsen
SWAPO. Inte minst sedan förhandlingarna i Genéve i januari 1981
har rasistregimen i Sydafrika visat sin ovillighet att följa FN:s beslut om fria
val i Namibia. Sanktioner och andra yttre påtryckningar är nödvändiga för att
åstadkomma resultat. Om Sydafrika fortsätter sin politik blir resultatet en
upptrappning av den militära kampen i södra Afrika.
Det är nödvändigt att Sverige upprätthåller en hög beredskap för stöd till
befrielserörelser, flyktingar och raspolitikens offer i södra Afrika för att
fullfölja den svenska politiken i södra Afrika. Utskottet tillstyrker därför
yrkande 16 i motion 1206 om en höjning av medelsramen med 25 milj. kr.
utöver regeringens förslag. I konsekvens härmed avstyrks delyrkande 2 j) i
vpk-motion 1210.
UU 1980/81:20
94
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 3. a) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 16, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motion 1980/81:1210, delyrkande 2 j) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för bistånd till befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra
Afrika,
14. Regionala insatser
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Det
avsedda samarbetet” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande
lydelse:
Det regionala samarbetet är ett av de viktigaste initiativen som tagits på
senare år för att bryta Sydafrikadominansen. Även om det avsedda
samarbetet på transportområdet fortfarande befinner sig i ett inledningsskede
finns det skäl att liksom SIDA beräkna ett större medelsbehov än enligt
budgetpropositionen. Utskottet tillstyrker därför yrkande 17 i motion
1206.
dels att underskottets hemställan i punkt 4.12, moment 3.b) (s. 81), bort ha
följande lydelse:
b) med bifall till motion 1980/81:1206 yrkande 17, och med
ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
för Regionala insatser,
15. Västra Sahara
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med ”Rädda
barnen har” och slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse:
Situationen i Västra Sahara kräver enligt utskottet ökad uppmärksamhet.
Ett särskilt problem för flyktingarna är att internationella organisationer som
UNHCR och Internationella röda korset på senare år inte nått ut med
bistånd. Det är i den situationen värdefullt att Rädda barnen, som har goda
erfarenheter av samarbete med POLISARIO, är beredd att fungera som
kanal för hjälpen. Det är emellertid inte rimligt att Rädda barnen i längden
ensamt skall svara för kontinuiteten för den svenska hjälpen i området. De
stora behoven av bistånd och av effektiv kanalisering talar för att Sveriges
humanitära stöd bör kunna ges även direkt till POLISARIO. Utskottet
tillstyrker därför yrkande 18 i motion 1206.
UU 1980/81:20
95
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 4. a) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 18 och med
anledning av motion 1980/81:1197 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående katastrofbistånd till
Västra Sahara,
16. Särskilda miljö- och markvårdsinsatser
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ”Utskottet
kan således” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar emellertid inte uppfattningen att en särskild anslagspost är
behövlig för att det svenska stödet till miljö- och markvårdsområdet skall
intensifieras. En sådan särskild post skulle i stället försvåra en samordnad
planering och budgetering. Yrkande 23 i motion 1206 om att regeringens
förslag i denna fråga skall avslås tillstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 5.a) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 23, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om särskild anslagspost för miljöoch
markvårdsinsatser,
17. Särskilda program
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med ”1
fjolårsbetänkandet” och slutar med ”av ifrågavarande bistånd.” bort ha
följande lydelse:
I fjolårsbetänkandet 1979/80:20 behandlade utskottet anslagsposten
Särskilda program relativt utförligt. Det skedde bl. a. mot bakgrund av en
motion, som visade på hur de ämnesinriktade aktiviteterna inom anslagsposten
vuxit på bekostnad av biståndssamarbetet med programländerna,
som är SIDA:s centrala uppgift. Utskottet noterade att regeringen skurit ned
SIDA:s förslag med nära 25 milj. kr. samt att regeringen också gett till känna
att man avsåg att tills vidare behålla anslaget på den därmed föreslagna
nivån.
I SIDA:s anslagsframställning för budgetåret 1981/82 anges att verket
påbörjat en översyn av erfarenheter och prioriteringar inom den ämnesin
-
UU 1980/81:20
96
riktade verksamheten. Man föreslår i avvaktan på denna utredning
oförändrade ramar för verksamheten under det kommande budgetåret.
Mot denna bakgrund är det märkligt att regeringen föreslår en ökning av
medelsramen för den ämnesinriktade verksamheten och hela anslagsposten.
De aktiviteter som ryms inom denna post tar i anspråk en oproportionerligt
stor del av SIDA:s personella resurser. Även om aktiviteterna till stora delar
kan ses som ett värdefullt komplement till det landinriktade samarbetet finns
det enligt utskottet nu goda skäl att genomföra en resursomfördelning till det
senares förmån. Inom ramen för den ämnesinriktade verksamheten bör
samtidigt ökad vikt läggas vid miljö- och markvårdsinsatser.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet yrkande 24 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 5.b) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
b) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 24, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört angående medelsramen för Särskilda
program samt insatser för miljö- och markvård inom denna
anslagspost,
18. Bredare samarbete med Cuba
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”De medel”
och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
De medel som avsatts till bredare samarbete fördelas som regel inte med
bestämda rambelopp ländervis. I enskilda fall har det som framgår av
budgetpropositionen dock bedömts vara motiverat att särskilt förstärka det
bredare samarbetet med enskilda länder. Detta har i första hand skett i
förhållande till länder i det karibiska området.
Utskottet finner skäl föreligga för att Sverige fortsatt stödjer Cubas strävan
till nationellt oberoende samt social och ekonomisk utveckling. Det bredare
ekonomiska samarbetet bör utvidgas och ges en medelsram på 20 milj. kr. för
1981/82. Utskottet tillstyrker därför yrkande 14 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 5.g) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
g) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 14, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om medelsram för
bredare samarbete med Cuba,
UU 1980/81:20
97
19. Förmånliga krediter
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”Systemet
för förmånliga” och slutar med ”motionärerna förordar.” bort ha följande
lydelse:
Systemet för förmånliga krediter till u-länder behandlades när det infördes
utförligt av utskottet (UU 1980/81:16). Därvid berördes bl. a. behovet av ett
exportpolitiskt, icke biståndsfinansierat system för sådana krediter. På
grundval av ett motionskrav uttalade utskottet att man utgick från att
regeringen, i samband med granskningen av det svenska exportkreditsystemet
i dess helhet, skulle pröva denna fråga. Utskottet finner anledning erinra
om detta uttalande.
Som tidigare nämnts har riksdagen anslagit 60 milj. kr. för systemet med
biståndsfinansierade, förmånliga krediter för budgetåret 1980/81. Detta
belopp som beräknats räcka till subventionering av en exportkreditvolym på
300-600 milj. kr. har således stått till förfogande sedan den 1 juli 1980. Några
krediter har emellertid ännu inte lämnats. Mot denna bakgrund kan utskottet
inte finna skäl föreligga att nu anslå ytterligare budgetmedel. Utskottet
tillstyrker därför yrkande 20 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4. 12, moment 5.h) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
h) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 20, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medelsram
m. m. för förmånliga krediter för budgetåret 1981/82,
20. U-landspolitiskt anslag
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”Under
denna rubrik” och på s. 80 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:
SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att de olika u-landspolitiska
åtgärder som nu finansieras över anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete
men som ligger utanför det reguljära biståndet och SIDA:s handläggning
skall brytas ut och finansieras över ett särskilt anslag. Hit hör det
bredare samarbetet, Swedfund och systemet för förmånlig kreditgivning till
u-länder.
Motionärerna finner SIDA:s förslag värt att ta fasta på. Med ett särskilt
anslag för de nämnda aktiviteterna skulle man få en åskådlig och klar
redovisning av olika huvudkategorier av u-landsinriktad verksamhet, som
finansieras med biståndsmedel. Man begär därför att ett särskilt anslag för
7 Riksdagen 1980/81. 9 sami. Nr 20
UU 1980/81:20
98
u-landspolitiska ändamål skall tas upp i enlighet med SIDA:s förslag fr. o. m.
budgetåret 1982/83.
Utskottet instämmer i dessa bedömningar och tillstyrker därför motionsyrkandet.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 5.i) (s. 82), bort ha
följande lydelse:
i) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 22, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående särskilt
anslag för u-landspolitiska ändamål,
21. Medelsram för bilateralt utvecklingssamarbete
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
har avstyrkt” och på s. 40 slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet har tillstyrkt yrkande 27, vilket framgår på annan plats i detta
betänkande. Följaktligen tillstyrks också yrkande 28 i motion 1206.
dels att utskottets hemställan i punkt 4.12, moment 6. a) (s. 83), bort ha
följande lydelse:
a) med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 28, och med
ändring av budgetpropositionens förslag, för budgetåret 1981/
82 till Bilateralt utvecklingssamarbete anvisar ett reservationsanslag
av 3 664 907 000 kr.,
22. Information
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med ”Ett
yrkande” och slutar med ”i motion 1206.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stort värde att de enskilda organisationerna
medverkar till att fördjupa engagemanget för Sveriges biståndspolitik. En
fortsatt minskning av realvärdet av organisationernas informationsbidrag
skulle vara allvarlig. Utskottet tillstyrker därför yrkande 27 i motion 1206 om
en höjning av detta bidrag med 2,1 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.
dels att utskottets hemställan i punkt 5 (s. 83) bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1206, yrkande 27, och
med ändring av budgetpropositionens förslag, till Information
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
24 100 000 kr.
UU 1980/81:20
99
Särskilda yttranden
1. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken
Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture
Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande särskilda
yttrande:
Med anledning av budgetpropositionens diskussion kring huvudmålen för
den svenska biståndsverksamheten finns det skäl att erinra om vad
utrikesutskottet tidigare uttalat. I sitt betänkande UU 1978/79:1 framhölls
sålunda att biståndet skulle syfta till att ge de fattiga länderna hjälp till
självhjälp, öka deras självtillit och oberoende och på så sätt lägga grunden för
ett mer jämlikt samarbete mellan länderna.
Utskottet underströk att de fyra målen därvid bör ses som en helhet.
Framför allt är det angeläget att tillväxtmålet inte ses som ett självändamål.
Det är lika mycket att betrakta som ett medel för att åstadkomma ekonomisk
och social rättvisa. Ekonomisk och annan resurstillväxt är av avgörande
betydelse för att fattiga länder skall kunna komma ut ur sin underutveckling,
men för att vara meningsfull måste tillväxten komma till stånd utan rovdrift
på naturtillgångar och ytterst vara inriktad på att förbättra levnadsvillkoren
inte för ett fåtal utan för de breda och ofta förtvivlat fattiga folklagren i
u-länderna.
Utskottet pekade på att stora folkgrupper i flera u-länder torde ha fått sin
situation försämrad i absoluta termer. De redan förut stora klyftorna mellan
fattiga och rika har därför i många fall ytterligare ökat. Detta gör det så
mycket angelägnare att tillväxtmålet genomgående ställs samman med det
mål som avser ekonomisk och social utjämning. En jämnare fördelning av
existerande och tillkommande resurser kan visserligen ibland främjas med
biståndsåtgärder som speciellt är inriktade på de fattiga folkgruppernas
behov, men de främjas framför allt om mottagarländerna själva för en
ekonomisk och social politik som har just denna syftning.
I det nämnda betänkandet erinrades också om uttalandet i proposition
1977/78:135 att ekonomisk och social rättvisa är ett huvudsyfte med
utvecklingssamarbete och att denna värdering måste prägla såväl biståndets
utformning som valet av programländer. Man citerade propositionens ord
om att målet att nå ut med biståndet till de fattiga människorna ”uppnäs
självklart lättast om mottagarlandets regering och myndigheter själva aktivt
strävar efter att förbättra situationen för de fattigaste grupperna”.
Det finns enligt vår uppfattning anledning att än en gång slå fast dessa
uttalanden. De ibland oklara resonemangen i årets budgetproposition kan
kanske ses som ett uttryck för de praktiska svårigheter som kan uppstå vid
diskussion av biståndsmålens uppfyllelse i olika samarbetsländer. Dessa
svårigheter gör det emellertid inte motiverat att sänka ambitionerna i
biståndspolitiken. Strävan måste också framgent vara att på grundval av en
UU 1980/81:20
100
helhetssyn beträffande biståndsmålen förbättra biståndets effektivitet. Detta
förutsätter ett utvidgat samarbete med de u-länder som själva inriktar sina
utvecklingsansträngningar på att tillgodose de många människornas krav på
ekonomiska förbättringar, social rättvisa och möjlighet att påverka det
samhälle de lever i.
Ansvaret för utvecklingsansträngningarna och insatserna för att möta de
mest angelägna behoven i u-länderna åvilar i första hand dessa länder själva.
Det statliga svenska biståndet utgör en resurs i den kraftsamling som
utvecklingsarbetet innebär. I det svenska utvecklingssamarbetet har man
därför, av skäl som vi tidigare diskuterat utförligt, anledning att noga pröva
resp. samarbetsländers vilja och förmåga att föra en politik, som är inriktad
på de stora, fattiga folkgruppernas grundläggande behov.
Detta innebär inte att valet av insatsområden för det svenska biståndet blir
ointressant. Förmågan att göra en konstruktiv biståndsinsats är med hänsyn
till Sveriges ekonomiska, tekniska och kunskapsmässiga resursbas större på
vissa områden än på andra. Att detta påverkar innehållet i ett nära och
förtroendefullt utvecklingssamarbete är både rimligt och naturligt. Grundvalen
för att samarbetet skall bli nära och förtroendefullt är emellertid
samtidigt den överensstämmelse i värderingarna av utvecklingsansträngningarnas
inriktning som den av riksdagen fastlagda ländervalspolitiken utgår
från.
2. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken
Torsten Bengtson, Gunnel Jonäng och Sture Korpås (alla c) har avgivit
följande särskilda yttrande:
Under punkt 4.1 Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet, medelsram
m.m., behandlar utskottet bl. a. motion 1201 från centerpartiet,
yrkandena 1-3. Motionen har som bakgrund den djupnande världsnöden och
förstöringen av jordens miljö och produktiva resurser. Livsmedelskrisen är
redan ett faktum. Hundratals miljoner lever i svält eller undernäring,
samtidigt som jordens befolkning snabbt ökar och dess odlingsbara areal
minskar. Även motionerna 1589 om ett institut för u-landsanpassad teknik
och 1758 om ett FN:s naturresursår av Pär Granstedt (c) samt motionerna
1198 om förstärkta resurser till FN:s miljöprogram och 1588 om ökad
avsättning till livsmedelsbistånd av Paul Grabo (c) behandlar dessa
världsproblem.
Det kan bli nödvändigt att de medel som satsas på internationellt bistånd i
allt högre grad får gå till att avhjälpa och förebygga nöd och katastrofer, till
att möta de fattigaste människornas mest grundläggande behov och till att
hindra att jorden förstörs som ett hem för mänskligt liv.
I motion 1201 sätts i fråga, om det svenska biståndet i dag har det innehåll
och den inriktning som bäst svarar mot världens mest angelägna behov.
UU 1980/81:20
101
Biståndet byggdes upp under föreställningen att de fattiga länderna snabbt
skulle komma in i en ekonomisk utveckling, om de blott tillfördes finansiella
resurser. Det har kommit att i huvudsak bli utformat som ett bilateralt
bistånd till länder, som i och för sig är i behov av internationellt bistånd men
där såväl vår närvaro som omfattningen och inriktningen av biståndet mera
beror på tillfälligheter och politiska preferenser än på en bedömning av hur
svenskt bistånd bäst skall kunna möta världens mest angelägna behov.
Mot denna bakgrund föreslås i motion 1201, att regeringen ”förelägger
riksdagen ett förslag till program för hur svenskt utvecklingsbistånd bör
organiseras och inriktas för att möta de fattigaste människornas mest
grundläggande behov och för att bidra till att bevara jordens miljö och
produktiva resurser”. I motionen sägs vidare att regeringen i arbetet på detta
program bör bedöma världens mest angelägna behov, bedöma inom vilka av
dessa behovsområden ett svenskt bistånd skulle få starkast effekt och vidare
bedöma hur man bättre skall kunna använda den svenska kapaciteten inom
dessa fält och koncentrera det svenska biståndet dit.
En sådan värdering av hur svenskt bistånd bäst skall användas kan leda till
en starkare betoning av globala eller regionala insatser inom ramen för
FN-organ eller andra internationellt samordnade program. Den kan också
leda till att det bilaterala biståndet får en annan fördelning och inriktning.
Om en sådan förskjutning visar sig angelägen, får den inte hindras av att våra
nuvarande samarbetsländer skulle räkna med ett svenskt bistånd av minst
nuvarande omfattning under obegränsad tid.
Därför föreslås också i motionen att regeringen förelägger riksdagen
förslag till bortre tidsgräns för pågående eller planerade insatser i våra
nuvarande och tillkommande samarbetsländer. Dessa länder bör informeras
om att vi räknar med en avslutning av biståndet efter ett visst antal år, då
aktuella åtaganden är fullgjorda.
Som framhålls i utskottets betänkande, var SIDA:s styrelse inne på en
liknande tankegång redan i sitt yttrande över biståndspolitiska utredningens
huvudbetänkande 1977. Där föreslog man att Sverige i utvecklingssamarbetet
med varje enskilt land bör förutskicka att biståndet i sin helhet skall
omprövas både till volym och innehåll senast efter t. ex. en tioårsperiod.
I fortsättningen bör svenska bilaterala åtaganden enligt vår mening vara
knutna till projekt eller tidsbegränsade program inom ramen för den
koncentration till de mest angelägna behovsområdena, som skisserats i det
föregående. Då nya avtal under dessa förutsättningar kan följa efter
varandra, är detta väl förenligt med en långsiktighet i samarbetet med de
länder där en sådan är särskilt motiverad.
Vi beklagar att utskottet inte har kunnat frigöra sig från en alltmer förlegad
syn på biståndets inriktning. Ju längre vi står kvar vid de gamla ståndpunkterna,
desto större är risken för att biståndet hamnar vid sidan av såväl de
fattiga människornas verklighet som den svenska opinionen. För den
internationella bilden av Sverige men främst för världsnödens skull är det
UU 1980/81:20
102
angeläget att vi fortsätter att lämna minst en procent av BNI som bistånd. För
att detta skall kunna motiveras inför den svenska opinionen i en ekonomiskt
svår tid, måste vi emellertid kunna visa på att medlen verkligen används för
att lindra nöd och djup fattigdom och för att hindra att förutsättningarna för
ett mänskligt liv på jorden ytterligare försvagas.
3. Indonesienkonsortiet
Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture
Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande särskilda
yttrande:
Svensk medverkan i biståndskonsortier eller konsultativa grupper har
enligt en sedan länge etablerad princip förbehållits dem, som avser länder
med vilka Sverige har eller planerar att ha ett omfattande utvecklingssamarbete.
Detta har i hög grad underlättat biståndsmyndigheternas verksamhet
och bidragit till att värna handlingsfriheten i biståndspolitiken.
Regeringens ansökan om observatörskap i biståndskonsortiet för Indonesien
(IGGI) innebär enligt vår uppfattning ett olyckligt avsteg från denna
princip. Även om observatörskap inte anses lika förpliktande som medlemskap
är det uppenbart att det manifesterade intresset för biståndskonsortiet
kan skapa förväntningar om framtida svenskt bistånd. Vi noterar därför med
tillfredsställelse utskottets uttalande att man utgår från att Sverige inte avser
inleda biståndssamarbete med Indonesien. Samtidigt vill vi understryka
vikten av att inga nya avsteg, t. ex. på grund av kommersiella eller politiska
påtryckningar, görs från principen att Sverige endast medverkar i biståndskonsortier
och konsultativa grupper som avser länder med vilka vi har eller
planerar ha ett omfattande utvecklingssamarbete.
4. Bundet bistånd
Allan Hemelius, Ingrid Sundberg och Per-Olof Strindberg (alla m) har
avgivit följande särskilda yttrande:
Både bindningsgraden och det totala återflödet av svenskt bistånd ligger
vid internationella jämförelser mycket lågt. Den formella bindningsgraden
hos våra viktigaste exportkonkurrenter ligger i allmänhet mellan 50 % och
75 %, och dessa länder har ett återflöde som i de flesta fall överstiger 80 %.
Även hos länder med lägre bindningsgrad, som Västtyskland, är återflödet
60 %. Vi anser inte att det finns skäl till att Sverige framdeles skall ha en
avsevärt lägre bindningsgrad än andra länder, särskilt som ett av syftena med
bindning av biståndet är att minska biståndets verkningar på vår betalningsbalans
enligt beslut av riksdagen 1973.
Enligt vår uppfattning bidrar en ökad bindningsgrad till ett ökat återflöde,
eftersom det bundna biståndet medverkar till att mottagarländerna vidgar sin
UU 1980/81:20
103
kunskap om svenska produkter och svensk projekteringskapacitet. Om vårt
återflöde av biståndsmedel höjdes från nuvarande 40 % till i internationella
sammanhang blygsamma 60 % skulle detta medföra en minskad belastning
på vår betalningsbalans på upp emot en miljard kronor. Genom avvägning av
bindningsgrad och kompletterande åtgärder bör detta mål kunna uppnås.
Så länge någon internationell överenskommelse om sänkning av bindningsgraden
inte kommit till stånd och med hänsyn till rådande samhällsekonomiska
förhållanden och behovet av att förankra biståndsviljan hos den
svenska allmänheten bör det övervägas om inte i framtiden svenska
biståndsmedel i ökad utsträckning bör bindas till inköp av svenska varor och
tjänster.
5. Vietnam
Allan Hernelius, Ingrid Sundberg, Per-Olof Strindberg (alla m) och
Torsten Bengtson (c) har avgivit följande särskilda yttrande:
Skogsindustriprojektet Bai Bang i Vietnam är den största svenska
biståndssatsningen, den mest omdiskuterade och den dyraste. Den tillkom av
politiska skäl och startades utan tillräckliga förberedelser och utredningar
om tillgång på råmaterial, inhemsk arbetskraft och transportsituationen
(m-reservation UU 1974:3). För riksdagen uppgavs att de svenska kostnaderna
skulle röra sig om mellan 500 och 600 milj. kr. År 1974 på hösten
tecknade den dåvarande svenska regeringen ett avtal med Vietnam som
innebar att kostnaderna utan tidsbegränsning lades på Sverige utan att
Sverige hade motsvarande beslutanderätt.
Detta avtal, som numera allmänt anses som olyckligt, har fr. o. m. förra
året ersatts av ett nytt. Enligt detta skall Sverige fram till 1983-06-30 stå för 2
miljarder kronor, varav 1 600 miljoner i investeringsbidrag och 400 miljoner i
driftbidrag. Projektet har samtidigt avsevärt försenats.
Med hänsyn till detta avtal vill vi icke motsätta oss motsvarande svenska
bidrag till Bai Bang. Emellertid vill vi samtidigt påpeka att några nya
driftbidrag icke bör ifrågakomma efter avtalets utgång. Enligt bestämda
uppgifter från SIDA:s ledning förbereds dock sådana. Är Vietnam i behov av
fortsatt konsulthjälp bör den anskaffas på vanlig kommersiell väg.
Vad Vietnamhjälpen i övrigt beträffar har vi ingen erinran mot biståndet i
vad det gäller sjukhusinvesteringarna och behövliga driftbidrag. Däremot
anser vi att biståndet i övrigt för framtiden måste omprövas. Vietnam har
ockuperat två stater, Laos och Kampuchea, och håller betydande truppstyrkor
i det senare landet, där Heng Samrin-regeringen med rätta betecknats
som en Quislingregim. Trots talrika fördömanden i FN och från bl. a.
regering och opposition i Sverige avser Vietnam tydligen att stanna kvar i
landet.
Även inne i Vietnam kränker regimen de mänskliga rättigheterna. Här
UU 1980/81:20
104
behöver blott erinras om de s. k. båtflyktingarna, om svårigheterna vid
familjeåterförening och om det stora antalet politiska fångar och diskriminerade.
Det svenska biståndet till Vietnam, numera 1 milj. kr. om dagen, har
uppenbarligen icke bidragit till en demokratisk samhällsordning, vilket dock
är ett av våra biståndsmål. Det försvar för Vietnambiståndet som ibland hörs,
nämligen att biståndet icke skall begagnas som utrikespolitiskt påtryckningsmedel,
är orimligt. Anfallskrig och fortsatt ockupation är något annat än
utrikespolitik i vanlig mening. Riksdagen har också vid antagandet av
riktlinjerna för internationellt utvecklingssamarbete (UU 1978/79:1)
uttryckligen ansett att iakttagandet av mänskliga rättigheter i biståndsverksamheten
måste beaktas.
Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture
Ericson, Jan Bergqvist och Carl Lidbom (alla s) har avgivit följande särskilda
yttranden:
6. Östra Timor
På Östra Timor har den indonesiska militära ockupationen - som skett
efter avkoloniseringen från Portugal - lett till en svältkatastrof. Av en
befolkning på mellan 600 000 och 800 000 - uppskattningarna varierar -dödades troligen över 100 000 människor under kriget.
Under 1979 tillät den indonesiska regeringen för första gången det
Internationella röda korset att i begränsad omfattning arbeta i Östra Timor.
Den svenska regeringen bör fortsätta den katastrofhjälp som hittills ställts till
förfogande för hjälp till de nödlidande i Östra Timor. Indonesien har nu
meddelat att den internationella hjälpaktionen skall avslutas i början av
1981, trots den nöd som fortfarande råder. Därmed aktualiseras ytterligare
att finna nya former för den svenska hjälpen. Under förutsättning att
praktiska möjligheter föreligger bör humanitär svensk hjälp - även till
flyktingar - därför kunna kanaliseras genom FRETILIN, den rörelse som
ledde utvecklingen på Östra Timor under den korta tiden av frihet efter det
portugisiska kolonialväldets fall och före den indonesiska invasionen.
7. Turkiet
Regeringen har under två år använt biståndsmedel från anslagsposten
Katastrofer m. m. för att stödja Turkiets betalningsbalans.
I sin behandling av vår motion i denna fråga understryker utskottet att
användning av katastrofanslaget för syften som kan uppfattas som skilda från
anslagets huvudområden skall ske med återhållsamhet.
Turkiets betalningsbalansproblem är inte tillfälliga. OECD-länderna står
nu inför krav på stöd för 1981 och kan troligen förvänta nya krav under
kommande år.
UU 1980/81:20
105
Det kan enligt vår mening inte vara rimligt att fortsättningsvis utnyttja
svenska biståndsmedel för att stödja Turkiets betalningsbalans. Vi utgår från
att regeringen uppfattar utskottets uttalande som uttryck för en önskan att
biståndsanslaget inte vidare skall belastas för dessa ändamål.
8. Fredskåren
Ett beslut om inrättandet av en ny fristående fredskår måste vara väl berett
och förankrat, speciellt med tanke på att organisationen skall verka i en
komplicerad relation mellan folkrörelser, staten och ett eller flera mottagarländer.
Tid krävs för berörda organisationer att internt diskutera ett
deltagande. Den föreslagna organisationsmodellen för en ny fredskår
förutsätter därtill att en stor grupp vitt skilda organisationer skall ena sig om
syfte och arbetsformer. Detta arbete inleddes först den 26 mars 1981. Det är
enligt vår mening angeläget att detta arbete får ta den tid som krävs för att
komma fram till ett beslut som berörda organisationer står bakom, inte minst
därför att inrättandet av en ny av samhället finansierad fredskår är ett
långtgående beslut, som kommer att medföra stora kostnadsåtaganden för
många år framöver. Fredskårens organisation och uppbyggnad bör också
enligt vår uppfattning ställas i relation till de villkor som gäller för övriga
enskilda organisationers biståndsverksamhet.
UU 1980/81:20 106
Förteckning över motioner/yrkanden sorn behandlas i betänkandet
Motion | Utskottets ytt-rande åter-finns under | Utskottets |
1980/81:200 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.7 | 4.12 |
1980/81:201 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.7 | 4.12 |
1980/81:244 av Knut Wachtmeister och Olle | 4.2 | 4.12 |
1980/81:520 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.5 | 4.12 |
1980/81:691 av Görel Bohlin (m) och Kerstin | 4.3 | 4.12 |
1980/81:695 av Mårten Werner (m) om en | 4.2 | 4.12 |
1980/81:913 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.7 | 4.12 |
1980/81:914 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.7 | 4.12 |
1980/81:916 av Allan Åkerlind (m) om mins-kade biståndsanslag | 2 | 2 |
1980/81:1093 av Lars Werner m. fl. (vpk) om | 4.9 | 4.12 |
1980/81:1197 av Bonnie Bernström (fp) om | 4.7 | 4.12 |
1980/81:1198 av Paul Grabo m. fl. (c) om | 3 | 3 |
1980/81:1199 av Gunnel Jonäng (c) om | 4.9 | 4.12 |
1980/81:1201 av Sture Korpås m. fl. (c) om | 4.1, 4.3 | 4.12 |
1980/81:1203 av Esse Petersson (fp) om | 4.9 | 4.12 |
1980/81:1204 av Per Petersson m. fl. (m) om | 4.3 | 4.12 |
1980/81:1206 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) | 3,4.1,4.3,4.4, | 3, 4.12, 5 |
4.11, 5
107
Motion | Utskottets ytt-rande åter-finns under | Utskottets |
1980/81:1210avLars Wernerm. fl. (vpk)om | 2, 3, 4.1, 4.3, | 2, 3,4.12 |
1980/81:1211 av Mårten Werner m. fl. (m) | 4.3 | 4.12 |
1980/81:1588 av Paul Grabo (c) om ökat | 3 | 3 |
1980/81:1589 av Pär Granstedt m. fl. (c) om | 1.2 | 1.2 |
1980/81:1593 av Marianne Karlsson (c) om | 3 | 3 |
1980/81:1595 av Per Petersson m. fl. (m) om | 4.1, 4.2 | 4.12 |
1980/81:1758 av Pär Granstedt m. fl. (c) om | 1.2 | 1.2 |
UU 1980/81:20
108
Innehållsförteckning sl“a
1 U-länderna i det internationella samarbetet 1
1.1 U-ländernas ekonomiska situation och biståndets roll
Propositionen 1
1.2 Miljö, energi och utveckling
Propositionen 3
Motioner 4
Utskottet 4
2 Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.
Propositionen 5
Motioner 6
Utskottet 7
3 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
Propositionen 8
Motioner 16
Utskottet 16
4 Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)
4.1 Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet, medelsram
m. m.
Propositionen 21
Motioner 26
Tidigare riksdagsbehandling m. m 29
Utskottet 32
4.2 Resultatvärdering
Propositionen 40
Motioner 41
Utskottet 41
4.3 Bundet bistånd, upphandling i Sverige och importstöd
Propositionen 42
Motioner 44
Utskottet 45
4.4 Samarbete med enskilda länder
Propositionen 49
Motioner 49
Utskottet 50
4.5 Latinamerika och det karibiska området
Propositionen 56
Motioner 58
Utskottet 59
4.6 Södra Afrika
Propositionen 61
Motioner 63
Utskottet 63
UU 1980/81:20 109
4.7 Katastrofbistånd m. m. s^a
Propositionen 64
Motioner 65
Utskottet 66
4.8 Särskilda miljö- och markvårdsinsatser
Propositionen 71
Motion 71
Utskottet 71
4.9 Särskilda program
Propositionen 72
Motioner 72
Utskottet 73
4.10 Enskilda organisationer
Propositionen 76
Motion 77
Utskottet 77
4.11 Bredare samarbete, förmånliga krediter m. m.
Propositionen 78
Motion 78
Utskottet 79
4.12 Samlade hemställanden under punkt 4 80
5 Information (C 3)
Propositionen 83
Motion 83
Utskottet 83
6 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) (C 4)
Utskottet 84
7 Biståndsutbildningsnämnden (BUN) (C 5)
Utskottet 84
8 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) (C 6)
Utskottet 84
9 Nordiska afrikainstitutet (C 7)
Utskottet 84
10 Lån till personal inom biståndsförvaltningen m. m. (C 8)
Utskottet 85
UU 1980/81:20
110
Reservationer
1. FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
[UNFDAC] (s) 86
2. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken (s) 86
3. Angola (s) 87
4. Bangladesh (s) 88
5. Kap Verde (s) 88
6. Mozambique (s) 89
7. Pakistan (s) 89
8. Tanzania (s) 90
9. Vietnam (s) 91
10. Humanitärt bistånd till Latinamerika (s) 91
11. Nicaragua (s) 92
12. Dominikanska republiken (s) 93
13. Befrielserörelser och flyktingar m. m. i södra Afrika (s) 93
14. Regionala insatser (s) 94
15. Västra Sahara (s) 94
16. Särskilda miljö- och markvårdsinsatser (s) 95
17. Särskilda program (s) 95
18. Bredare samarbete med Cuba (s) 96
19. Förmånliga krediter (s) 97
20. U-Iandspolitiskt anslag (s) 97
21. Medelsram för bilateralt utvecklingssamarbete (s) ... 98
22. Information (s) 98
Särskilda yttranden
1. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken (s) 99
2. Riktlinjer för den svenska biståndspolitiken (c) 100
3. Indonesienkonsortiet (s) 102
4. Bundet bistånd (m) 102
5. Vietnam (m 4- c) 103
6. Östra Timor (s) 104
7. Turkiet (s) 104
8. Fredskåren (s) 105
UU 1980/81:20
lil
Förteckning över motioner/yrkanden sorn behandlas i betänkan- sida
det 106
GOTAB, Stockholm 1981