om internationellt narkotikasamarbete (Betänkande 1985/86:UU3 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1985/86:3

om internationellt narkotikasamarbete

1985/86:3

Motionen

I motion 1984/85:2725 av Karin Söder och Rune Gustavsson (c) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behov av ytterligare svenska insatser för att främja det
internationella samarbete som motionen anger.

Huvudmotion till den föreliggande motionen är 1984/85:2724. Under
rubriken Internationellt samarbete framhålls däri bl. a. betydelsen av
nordiskt samarbete på narkotikaområdet. Motionärerna erinrar om att
Nordiska rådet år 1982 antog en rekommendation, i vilken som gemensam
nordisk målsättning uppsattes att all icke-medicinsk användning av narkotika
skulle vara oacceptabel. Det heter också i motionen att de nordiska socialoch
justitieministrarna samma år uttalat att det är oacceptabelt att det inom
något nordiskt område är lättare att komma över narkotika än i Norden i
övrigt.

I motionen hänvisas vidare till det sedermera vid Nordiska rådets session i
Reykjavik år 1985 antagna tvååriga handlingsprogrammet och föreslås att de
svenska representanterna i ministerrådet bör ta initiativ till att rekommendationen
och det gemensamma uttalandet från år 1982 resulterar i konkreta
åtgärder.

Motionärerna pekar också på samarbetet inom FN och Europarådet inom
detta område och understryker att de svenska representanterna där måste
vara pådrivande.

Bakgrund

Det internationella samarbetet på narkotikaområdet bygger bl. a. på två
FN-konventioner, nämligen den allmänna narkotikakonventionen från år
1961 (reviderad år 1972) och konventionen om psykotropa substanser från år
1971. Narkotikakonventionen, som ratificerats av 115 länder, reglerar
produktion och handel med narkotika. Den har dock inte kunnat förhindra
en betydande ökning av den illegala handeln med narkotika och narkotikaråvaror.

Konventionen om psykotropa substanser, dvs. bl. a. centralstimulerande
och lugnande medel, har ratificerats av ett betydligt mindre antal länder.
Utanför konventionen står bl. a. flera av de större läkemedelstillverkande
länderna. De nordiska länderna har ratificerat båda konventionerna.

En central ställning i FN-samarbetet har FN:s narkotikakommission, som

1 Riksdagen 1985186. 9sami. Nr 3

har 40 medlemmar. (Finland intar för närvarande den nordiska platsen.)
Kommissionen har en normgivande och rådgivande funktion. Under sig har
den en särskild kommission för narkotikaproblem i Sydvästasien. Det finns
också inom FN en internationell kontrollstyrelse (INCB) som följer konventionernas
tillämpning och har viktiga uppgifter när det gäller att motverka
den illegala handeln.

FN:s narkotikafond (UNFDAC) har till uppgift att utarbeta och delvis
finansiera konkreta program som tar sikte på att minska tillgången på
narkotika och motverka grundorsakerna till narkotikamissbruk. Som exempel
kan nämnas landsbygdsprojekt som syftar till att ge opiumodlande
bönder möjlighet att övergå till alternativa grödor. Fonden arbetar i nära
samarbete med flera av FN:s fackorgan (WHO, FAO, ILO, UNESCO,
UNDP m. fl.). Sverige bidrar ekonomiskt till fondens verksamhet.

På det europeiska planet sker sedan lång tid ett samarbete såväl inom
Europarådet som inom EG. En central ställning i detta samarbete har den
s. k. Pompidou-gruppen, i vilken EG-länderna samt Norge, Sverige och
Turkiet är medlemmar. Vid ett ministermöte i september 1984 antog
Pompidou-gruppens länder ett arbetsprogram för de kommande två åren
som innebär en intensifiering av det europeiska arbetet mot illegal handel
m. m.

Narkotikafrågan förekommer också sedan lång tid regelmässigt inom det
nordiska samarbetet. Sedan år 1970 arbetar det s. k. Nordiska kontaktmannaorganet
för narkotikafrågor. Ämnet är en återkommande punkt på
dagordningen för möten med de nordiska justitie-, social- och hälsovårdsministrama.
Vid möten mellan dessa ministrar år 1982 och år 1984 lades
grunden till en gemensam nordisk handlingsplan för narkotikafrågor, vilken
antogs vid Nordiska rådets senaste session i Reykjavik år 1985. Handlingsplanen
tar sin utgångspunkt i målsättningen att göra Norden till ett
narkotikafritt område. Bland annat skall frågan om tekniska hjälpmedel och
samarbetsrutiner inom polis- och tullområdet ägnas särskild uppmärksamhet
liksom kartläggningen av införseln och distributionen av illegal narkotika,
okonventionella arbetsmetoder och utbildning och fortbildning av personal.
Samarbetet skall intensifieras i vad gäller läkemedelskontrollen.

Samarbetet skall vidare utvecklas i fråga om information, åtgärder inom
skolans område, insatser i lokala miljöer samt behandling och rehabilitering
av missbrukare. Utbytet mellan de nordiska länderna av personal som i sitt
arbete kommer i kontakt med narkotikamissbrukare skall intensifieras.

De nordiska länderna skall enligt handlingsplanen också utveckla sitt
gemensamma arbete i olika multilaterala organ där narkotikafrågan behandlas.

Ett konkret utslag av det nordiska samarbetet är också att poliser från
Danmark, Norge och Sverige stationerats på platser i världen som kan
bedömas vara viktiga från narkotikasynpunkt. Vid svenska ambassaderna i
Aten, Bangkok och Haag finns för närvarande en svensk polistjänsteman
placerad med uppgift att samarbeta med lokala myndigheter i narkotikafrågan.

UU 1985/86:3

Utskottet

UU 1985/86:3

Narkotikaproblemet är till sin natur internationellt, och det har därför sedan
länge tett sig naturligt för de många länder som erkänner sig vara berörda av
frågan att samverka över gränserna. Instrument för detta samarbete finns
såväl inom FN:s ram som på regional nivå.

Det internationella samarbetet på detta område är emellertid behäftat
med vissa svagheter. Anslutningen till de internationella konventionerna är
knappast tillfredsställande. Många regeringar saknar vilja och förmåga att
kontrollera illegal produktion och handel med narkotika. Andra har en enligt
svensk uppfattning alltför liberal inställning till bruket av narkotika.

I proposition 1984/85:19 om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik,
vilken behandlades för ett år sedan av riksdagen (SkU 1984/85:9, JuU
1984/85:12, Soll 1984/85:8 och UbU 1984/85:7) lämnade regeringen en
utförlig redogörelse för pågående och planerat internationellt samarbete på
området. De intentioner som fastlades i propositionen utgör riktmärke för
regeringens samverkan med andra länder på narkotikaområdet. Utskottet
utgår från att regeringen i denna anda även fortsättningsvis verkar för
förstärkta internationella åtgärder mot narkotikamissbruket.

Propositionen uppehöll sig särskilt utförligt vid det nordiska samarbetet.
Genom den handlingsplan som antagits av Nordiska rådet, och för vilken en
redovisning lämnats ovan, har de nordiska länderna inlett ett intensivare
samarbete på detta fält. Utskottet utgår ifrån att handlingsplanens olika delar
kommer att leda till konkreta åtgärder i de nordiska länderna.

Det finns enligt utskottets mening också skäl för de nordiska regeringarna
att även fortsättningsvis analysera möjligheterna till och behovet av ännu
kraftfullare åtgärder mot narkotikahanteringen i de nordiska länderna. Mot
bakgrund av att en nordisk handlingsplan så nyligen antagits finner emellertid
utskottet inte nu anledning föreslå att regeringen tar ytterligare initiativ i
fråga om ett intensifierat nordiskt samarbete.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående får motion 2725
anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2725 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 14 november 1985

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Bengt Silfverstrand (s), Rune Ångström (fp), Sten Sture
Paterson (m), Gunnel Jonäng (c), Bertil Måbrink (vpk), Anita Bråkenhielm
(m), Viola Furubjelke (s), Maria Leissner (fp), Gunnar Hökmark (m),
Birger Rosqvist (s) och Melker Strand (s).

gotab Stockholm 1985 83565