om internationella kapitalrörelser (Betänkande 1983/84:FiU1 Finansutskottet)

FiU 1983/84:1

Finansutskottets betänkande
1983/84:1

om internationella kapitalrörelser

I detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1982/83:429 av Lennart Pettersson m. fl. (s) om skärpta regler om
utlänningars aktieförvärv i svenska företag,

1982/83:430 av Lennart Pettersson m. fl. (s) om svenska företags investeringar
i utlandet,

1982/83:862 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder för att begränsa
svenska företags investeringar i utlandet,

1982/83:1705 av Sven Munke (m) om gemensam tull- och valutaunion med
Norge, m. m.,

1982/83:1712 av Nils Åsling (c) om en gemensam nordisk aktiemarknad,
m. m.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från fullmäktige i
riksbanken. Yttrandena återfinns som bilaga till betänkandet.

1. Motion om utlänningars aktieförvärv i svenska företag

I motion 429 av Lennart Pettersson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till tidigare restriktiva
praxis när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,

2. att riksdagen uttalar sig för att de fackliga organisationernas företrädare
också får delta i beslut i valutastyrelsen om tillstånd till utländska köp av
svenska aktier.

Motionen

I motion 429 anförs att Sverige som litet högutvecklat industriland med
stor utrikeshandel i stor utsträckning är utsatt för internationella beroenden,
speciellt på det ekonomiska området. Det är därför angeläget att slå vakt om
det ekonomiska oberoende som fortfarande återstår. Genom att bibehålla
svenska storföretag i svensk ägo i så stor utsträckning som möjligt ökar
möjligheterna till nationell handlingsfrihet i olika situationer. Sedan 1979 har

1 Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 1

FiU 1983/84:1

emellertid tillstånden för utlänningar att köpa aktier i svenska företag ökat
starkt i omfattning. Det har sin grund i en ny och mera liberalistisk praxis
inom riksbankens valutastyrelse jämfört med tidigare.

Det är nu angeläget att riksbankens valutastyrelse återgår till tidigare
restriktiva praxis, när det gäller beviljande av tillstånd. Motionärerna anför
vidare att det är angeläget att de fackliga organisationernas företrädare i
valutastyrelsen också får delta i besluten i dessa tillståndsärenden.

Utskottet

Den kraftiga ökning av försäljningen av svenska aktier till utlandet som ägt
rum 1979-1981 och som redovisas i motionen fortsatte under 1982 och första
halvåret 1983. Försäljningarna första halvåret 1983 var 7 336 milj. kr., vilket
var mer än exporten av aktier under hela 1982, då den uppgick till 2 580 milj.
kr. Utskottet ser det ökade utlandsintresset för svenska aktier som positivt.
Det innebär att kapitalmarknaden för svenska företag har breddats och att
tillgången på riskvilligt kapital har ökat. Detta underlättar möjligheterna till
en industriell expansion för svenska företag. Detta var också avsikten då
valutastyrelsens praxis ändrades 1979.

Det stora underskottet i de löpande betalningarna med utlandet under
senare år har tvingat staten till omfattande upplåning utomlands. De
ansträngningar som gjorts för att skapa ett privat kapitalinflöde har inte varit
framgångsrika. Den svaga investeringsutvecklingen har inneburit att upplåningsbehovet
i det svenska näringslivet varit lågt. Därtill har kommit en
växande ovilja hos företagen att ta upp lån utomlands och därmed utsätta sig
för ytterligare risker för kursförluster. Utskottet har i ett särskilt betänkande
behandlat konsekvenserna av företagens upplåning utomlands (FiU 1982/
83:41).

Mot bakgrund av svårigheterna att åstadkomma en privat upplåning
utomlands ser utskottet i likhet med riksbanksfullmäktige med tillfredsställelse
på den kapitalimport som försäljningen av svenska värdepapper leder
till. Som fullmäktige framhåller i sitt yttrande till utskottet (se bilaga) har
denna form av kapitaiimport fördelen att den inte förutsätter en än stramare
inhemsk kreditpolitik eller tvingande refinansieringsregler.

En nackdel ur betalningsbalanssynpunkt är som fullmäktige framhåller att
vid en förtroendekris för den svenska ekonomin eller den svenska ekonomiska
politiken kan en utförsäljning av svenska aktier äga rum och orsaka
betalningspåfrestningar. Å andra sidan måste Sverige genom sitt stora
utlandsberoende oavsett förändringar i utlänningars aktieinnehav föra en
ekonomisk politik som vinner förtroende utomlands.

Motionärerna anser att en återgång till valutastyrelsens tidigare restriktiva
praxis när det gäller att bevilja tillstånd för aktieförsäljningar skulle vara ett
sätt att komma till rätta med det ökade utlandsinflytandet.

Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om frågan om det utländska

FiU 1983/84:1

inflytandet i svenska företag skall regleras genom valutalagstiftningen. En
annan typ av reglering är den som görs i lagstiftningen om utländska förvärv
av svenska företag.

I lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. uppställs
krav på förvärvstillstånd för en utlänning att göra förvärv som innebär att
andelen av röstetal eller aktiekapital överstiger 10,20,30,40 eller 50 %. 1982
års lag ger visst skydd mot att en utländsk aktieägare blir dominerande. Den
lägger däremot inga hinder i vägen för utländska aktieägare som en grupp att
öka sitt ägande och röstandel i ett företag.

Enligt riksbanksfullmäktige synes det f. n. inte föreligga någon risk att
utländska aktieägares rösteandel skulle bli dominerande i något betydande
svenskt företag. Enligt fullmäktiges mening finns dock ett behov att skapa ett
bättre skydd mot utländskt ägande av svenska företag. Enligt fullmäktiges
mening bör skyddet ej läggas i valutaregleringen, som bör vara flexibel och
kunna anpassas till olika betalningsbalanslägen. I stället bör en översyn göras
av 1982 års lag i syfte att åstadkomma ett mera fullständigt skydd mot oönskat
utländskt inflytande. Utvecklingen bör också noga följas genom regelbunden
analys av värdepapperscentralens material, anser fullmäktige.

Utskottet delar fullmäktiges uppfattning att det inte finns tillräckliga skäl
att nu återgå till en mera restriktiv tillämpning inom valutaregleringen i fråga
om utlänningars aktieförvärv. Däremot anser utskottet i likhet med fullmäktige
att ett bättre täckande skydd bör skapas mot utländskt inflytande i
svenska företag. Det bör därför utredas om det kan ske genom en utvidgning
av 1982 års lag. Detta bör ges regeringen till känna.

Frågan om de fackliga representanternas deltagande i valutastyrelsens
beslut om aktieförsäljning till utlandet regleras i valutalagen. Valutakommittén
kommer att lägga fram förslag till förändringar av valutalagen liksom
förslag till kompetensfördelning mellan riksbanksfullmäktige och valutastyrelsen.
Eftersom kommittén inom kort kommer att framlägga vissa förslag
finns det enligt utskottet inte anledning att nu företa några förändringar.
Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:429 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:429 yrkande 2.

2. Motioner om svenska företags investeringar i utlandet

I motion 430 av Lennart Pettersson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet från betalningsbalanssynpunkt,

1 * Riksdagen 1983184.5 sami. Nr 1

FiU 1983/84:1

2. att riksdagen uttalar sig för att regeringen tar upp överläggningar med
de svenska storföretagen i syfte att förmå dessa att lägga en större andel av
sina produktionsinvesteringar i Sverige.

I motion 862 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de i ett företag/koncern anställdas godkännande krävs för
utlandsinvesteringar.

Motionerna

I motion 430 anförs att de svenska företagens investeringar i utlandet har
ökat väsentligt under senare år samtidigt som investeringsutvecklingen i
Sverige varit direkt negativ. Detta har lett till att en allt större andel av de
svenska storföretagens sysselsättning förläggs utomlands.

På detta sätt konkurrerar alltså i många fall investeringar utomlands direkt
med möjligheterna till sysselsättningsskapande investeringar i Sverige.

Den starka uppgången av utlandsinvesteringarna leder till att andelen
anställda utomlands kommer att fortsätta att öka medan sysselsättningen här
hemma fortsätter att minska. Situationen förbättras inte heller av att den
borgerliga regeringen år 1981 beslutade att riksbanken inte längre skall pröva
de svenska direktinvesteringarna i utlandet utifrån betalningsbalanssynpunkt.
Enligt motionärernas mening bör den socialdemokratiska regeringen
ompröva detta beslut. Regeringen bör också snarast ta upp överläggningar
med de svenska storföretagen i syfte att förmå dem att ta sitt ansvar för
industrisysselsättningen i Sverige och alltså lägga en större andel av sina
produktionsinvesteringar här.

I motion 862 anförs att de svenska företagens investeringar i utlandet har
ökat på ett dramatiskt sätt under de senaste åren. Samtidigt har industriinvesteringarna
i Sverige gått tillbaka. En allt större andel av de svenskägda
företagens sysselsättning och produktion har förlagts utanför Sveriges
gränser. Därför krävs åtgärder för att begränsa de svenska företagens
investeringar i utlandet.

Åtgärderna bör vara av två slag. Dels bör valutalagstiftningen skärpas och
tillämpas mera restriktivt. Dels bör utlandsinvesteringar endast godkännas
om det kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse
för de berörda länderna. Möjligheterna för de anställda inom berörda
företag och koncerner att påverka utlandsinvesteringar bör också kraftigt
utvidgas. De anställda bör ges vetorätt.

FiU 1983/84:1

Utskottet

De svenska företagens investeringar i utlandet har ökat kraftigt under
senare år. Detta framgår av riksbankens statistik (milj. kr.).

	1980	1981	1982	1983 l:a hå
Tillstånd till direkt-investeringar i utlandet	3 796	6 540	8 668	6 074
Verkställda investe-ringar i utlandet	2 981	4 929	6 413	-

Enligt riksbanksfullmäktiges mening (se bilaga) finns det anledning att
följa svenska storföretags satsningar på produktion, investering och forskning
i andra länder. Risker kan föreligga för att den växande utlandsverksamheten
sker på bekostnad av den inhemska industrins utveckling. Samtidigt
understryker man att det många gånger är fråga om utomordentligt svåra
bedömningar.

Fullmäktige anser att möjligheten till en mer samlad bedömning av
svenska företags direktinvesteringar i utlandet kommer att föreligga efter
remissbehandlingen av direktinvesteringskommitténs slutbetänkande och då
valutakommittén avslutat sitt arbete. I avvaktan härpå avstår fullmäktige
från att yttra sig om behovet av att vidta åtgärder för att begränsa
direktinvesteringarna.

Direktinvesteringskommitténs sammanfattande slutsats är att direktinvesteringarna
hittills haft övervägande positiva effekter för den ekonomiska
tillväxten (SOU 1983:17). De positiva effekterna av utlandsinvesteringar
avtar emellertid när andelen utlandsproduktion blir mycket stor och
försvinner helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till
utlandet. I sin sammanfattning anför kommittén att så länge världen i övrigt
tillåter direkta investeringar är det sannolikt förenat med nationella välfärdsförluster
att drastiskt begränsa de svenska företagens möjligheter att
investera utomlands. Det är inte självfallet att investeringarna i Sverige
skulle öka till föjd av t. ex. ökade restriktioner mot direkta investeringar.

Direktinvesteringskommittén anser också att det finns behov av ett
informationsutbyte kring företagens strategier i syfte att bevaka svenska
näringspolitiska intressen. Kommittén rekommenderar att ett system införs
med överläggningar mellan staten och vart och ett av de ur näringspolitisk
synvinkel väsentligaste företagen.

Direktinvesteringskommittén anser vidare att en prövning av utlandsinvesteringarna
även fortsättningsvis skall ske inom ramen för valutaregleringen.
Även om en sådan prövning inte är helt tillfredsställande så kan den
utgöra ett viktigt komplement till överläggningssysternet, anser kommittén.

Vad gäller effekterna på sysselsättningen anser kommittén det inte troligt
att utlandstillverkningens expansion hämmat en sysselsättningsökning i de

FiU 1983/84:1

svenska koncerndelarna. Uppgifterna visar att sysselsättningen i befintliga
utländska dotterbolag minskar, medan tillskottet i antalet anställda utomlands
uppkommer genom att nya företag köps eller startas. Utredningens
analyser visar att dessa investeringar i allmänhet inte ersatte motsvarande
investeringar i Sverige, vilket ändå inte utesluter att kortsiktiga negativa
effekter förekommer i vissa fall.

Genom kommitténs arbete har ett värdefullt material tagits fram som kan
ligga till grund för att bedöma direktinvesteringarnas effekter i olika
avseenden. De frågor och förslag som tas upp i motionerna 430 och 862
behandlas utförligt av kommittén. Slutbetänkandet är f. n. under remissbehandling.
Utskottet ser därför inte anledning att nu föregripa remissbehandlingen
av utredningens förslag. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund
motionerna 430 och 862.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:430 yrkande 1 och
1982/83:862 yrkande 1,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:430 yrkande 2,

3. att riksdagen avslår motion 1982/83:862 yrkandena 2 och 3.

3. Motioner om kapitalrörelser i Norden, m. m.

I motion 1705 av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen begär att
regeringen låter utreda frågan om gemensam tull- och valutaunion samt en
gemensam aktie- och kapitalmarknad med grannlandet Norge.

I motion 1712 av Nils Åsling (c) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att sådana åtgärder vidtas att Sverige aktivt kan medverka till en
liberalisering av kapitalrörelserna i Norden och inrättandet av en gemensam
nordisk aktiemarknad.

Motionerna

I motion 1705 anförs att efter den svenska devalveringen av kronan har
utsikterna för ett svenskt-norskt samarbete i form av en tull- och valutaunion,
en gemensam aktie- och kapitalmarknad samt ett ökat norskt inflytande i
svenskt näringsliv ökat markant. Sverige skulle i utbyte få olja, gas och
pengar. Detta skulle kunna rädda den svenska ekonomin.

I dagens situation står Sverige och Norge inför valet att antingen pä sikt
stagnera var för sig eller att växa tillsammans. En valutaunion mellan Sverige
och Norge behöver inte betyda en gemensam riksbank, men länderna måste
ta ansvar för varandras valutor och sätta in åtgärder när så erfordras.

Mot denna bakgrund begärs att regeringen låter utreda frågan om
gemensam tull- och valutaunion samt en gemensam aktie- och kapitalmarknad
med grannlandet Norge.

FiU 1983/84:1

I motion 1712 anförs att under de senaste åren har intresset för nordiskt
industriellt samarbete ökat. Detta har i sin tur aktualiserat friare kapitalrörelser.
Bl. a. har de nordiska industriförbunden föreslagit inrättandet av en
gemensam nordisk aktiemarknad.

En liberalisering av kapitalrörelserna och en fri aktiemarknad kan vara
rimliga mål för att förverkliga ett närmare industriellt samarbete. Fortfarande
gäller emellertid att OECD:s kapitalliberaliseringsstadga ställer upp vissa
restriktioner för de nordiska ländernas agerande. Konsekvenserna för
svensk del av en fri aktiemarknad och liberaliserade kapitalrörelser i övrigt
för våra avtalsenliga förpliktelser med OECD bör alltså närmare utredas och
övervägas. Det finns därför nu anledning till ökad beredskap för det fortsatta
samarbetet i Norden och att därvid även möjligheterna till ett närmare
monetärt samarbete mellan de nordiska länderna övervägs.

Utskottet

De frågor som berörs i de båda motionerna har varit eller är föremål för ett
flertal utredningar inom ramen för det nordiska eller norsk-svenska samarbetet.
Utskottet delar riksbanksfullmäktiges mening (se bilaga) att det inte
finns anledning att sätta i gång ytterligare utredningar av de frågor som tas
upp i de aktuella motionerna, i varje fall inte innan pågående studier slutförts
och framlagts. Fullmäktige ifrågasätter vidare lämpligheten av att nordiskt
samarbete i olika former utreds ensidigt på svenskt håll. Sådana förslag bör,
liksom hittills, behandlas i etablerade nordiska eller bilaterala organ så att
frågeställningarna redan på utredningsstadiet får en så fullständig belysning
som möjligt.

Utskottet delar den positiva grundsyn på det nordiska samarbetet som
kommer till uttryck i motionerna. Att såsom motionärerna föreslår låta
utreda dessa frågor ytterligare skulle enligt utskottets mening inte kunna föra
dem framåt. Däremot bör Sverige i olika nordiska och internationella fora
fortsätta att verka aktivt för att ett ökat samarbete kommer till stånd. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna 1705 och 1712.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1982/83:1705,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1712.

Stockholm den 18 oktober 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Paul Jansson (s), Nils Åsling
(c), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s),Christer Nilsson (s), Filip
Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Södersten (s),
Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Gerd Engman (s) och
Anders Andersson (m).

1** Riksdagen 1983/84.5sami. Nr 1

FiU 1983/84:1

Reservationer

1. Punkt 1. Motion om utlänningars aktieförvärv i svenska företag

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m) och Anders Andersson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar fullmäktiges uppfattning att det inte finns tillräckliga skäl
att nu återgå till en mera restriktiv tillämpning inom valutaregleringen i fråga
om utlänningars aktieförvärv. Utskottet anser inte heller det nu finnas skäl
att utreda hur man genom en förändring av 1982 års lag kan skapa ett bättre
skydd mot utländskt inflytande i svenska företag. Motionen avstyrkes.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen avslår motion 1982/83:429 yrkande 1,

2. Punkt 1. Motion om utlänningars aktieförvärv i svenska företag

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Den kraftiga”
och på s. 3 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner denna utveckling betänklig. Dels innebär den att en ny
praxis etablerats inom ett centralt område av valutaregleringen innan
resultatet av den inom valutakommittén pågående samlade översynen av
valutaregleringen presenterats. Dels delar utskottet den i motion 429
framförda bedömningen att det är ett nationellt svenskt intresse att svenska
storföretag i så stor utsträckning som möjligt kan behållas i svensk ägo.

Det är möjligt att ett bättre skydd mot utländskt ägande av svenska företag
kan skapas genom en utvidgning av 1982 års lag om utländska förvärv av
svenska företag m. m. Nödvändigheten av detta bör ges regeringen till
känna.

Med hänsyn till den tidsutdräkt som en översyn av 1982 års lag kan ta är det
emellertid också enligt utskottets mening nödvändigt att en återgång sker till
valutastyrelsens tidigare restriktiva praxis när det gäller att bevilja tillstånd
för aktieförsäljningar till utlandet. Nuvarande skadliga utvecklingstendenser
kan annars fortgå under lång tid.

FiU 1983/84:1

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:429

yrkande 1 som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till
känna vad utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva
praxis när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i
svenska företag,

3. Punkt I. Motion om utlänningars aktieförvärv i svenska företag

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Frågan om” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

För att besluten i valutastyrelsen skall få en allsidig underbyggnad även när
det gäller utländska köp av svenska aktier bör, som motionärerna föreslår, de
fackliga organisationernas företrädare i valutastyrelsen delta även i dessa
beslut.

Bankoreglementets 13 § bör ändras i enlighet härmed.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:429 yrkande 2
a. antar följande

Förslag till ändring i

Lag med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)

(RFS 1975:6)

Härigenom föreskrivs att 13 § första stycket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Till ledamöter i den i 6 a § valutalagen
nämnda valutastyrelsen skall
fullmäktige utse dels från riksbanken
vice riksbankschefen, en fullmäktig
eller suppleant för fullmäktig
och en bankdirektör, dels utanför
banken tre ledamöter, av vilka en
skall representera bankväsendet och
två näringslivet i övrigt. För tjänstgöring
i ärenden rörande direkta
investeringar utomlands skall fullmäktige
därjämte utse två ledamöter,
som skall representera arbetstagarna.
Fullmäktige skall därjämte

Föreslagen lydelse
§

Till ledamöter i den i 6 a § valutalagen
nämnda valutastyrelsen skall
fullmäktige utse dels från riksbanken
vice riksbankschefen, en fullmäktig
eller suppleant för fullmäktig
och en bankdirektör, dels utanför
banken tre ledamöter, av vilka en
skall representera bankväsendet och
två näringslivet i övrigt. För tjänstgöring
i ärenden rörande direkta
investeringar utomlands och tillstånd
till utländska köp av svenska aktier
skall fullmäktige därjämte utse två
ledamöter, som skall representera

FiU 1983/84:1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utse suppleanter för dessa le- arbetstagarna. Fullmäktige skall

damöter. därjämte utse suppleanter för dessa

ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

b) antar följande
Förslag till

Lag om ändring av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 6 a § första stycket skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §

Riksbankens beslutanderätt enligt Riksbankens beslutanderätt enligt
denna lag utövas inom riksbanken av denna lag utövas inom riksbanken av

en styrelse (valutastyrelsen). Valu- en styrelse (valutastyrelsen). Valutastyrelsen
består av sju ledamöter tastyrelsen består av sju ledamöter

utom vid handläggning av ärenden utom vid handläggning av ärenden

rörande direkta investeringar utom- rörande direkta investeringar utomlands,
då den består av elva le- lands och tillstånd till utländska köp

damöter. av svenska aktier, då den består av

elva ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

4. Punkt 2. Motioner om svenska företags investeringar i utlandet

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Direktinvesteringskommittens
sammanfattande” och på s. 6 slutar med ”motionerna 430
och 862” bort ha följande lydelse:

Direktinvesteringskommitten har framlagt ett omfattande material som
resultat av sina undersökningar. Detta remissbehandlas f. n. Även om
kommittén vid jämförelse med ett hypotetiskt alternativ, där inga utlandsinvesteringar
hade förekommit och i beaktande av att Sverige är ett litet land,
med en liten hemmamarknad, som vill ha en internationellt sett hög
levnadsstandard, kommer till slutsatsen att direktinvesteringarna hittills haft
övervägande positiva effekter för den ekonomiska tillväxten, anför den själv
en rad omständigheter som innebär att denna slutsats är kringgärdad med
mycket stora och många reservationer. Direktinvesteringskommitten pekar
bl. a. på att den internationella strukturomvandlingen, vari direktinveste -

FiU 1983/84:1

ringarna är ett viktigt inslag, innebär att företagskoncentrationen ökar
varmed också ökar riskerna för negativa effekter som följd av monopolisering.

Kommittén understryker också att de positiva effekterna av utlandsinvesteringar
avtar när andelen utlandsproduktion blir mycket stor och försvinner
helt om centrala företagsfunktioner flyttas från Sverige till utlandet. Tecken
på en begynnande tyngdpunktsförskjutning kan enligt kommittén också
skönjas. Sålunda har 24 företag 1978 mer än 40 % av sin produktion
utomlands jämfört med 10 företag år 1970, och ett ökande antal företag har
mer än hälften av sina anställda utanför Sverige. Den andel av utlandsförsäljningen
som också produceras utomlands har ökat från 42 % år 1970 till 52 %
år 1978. Utlandsproduktion är således nu viktigare än export för försörjning
av utländska marknader för de multinationella företagen, konkluderar
direktinvesteringskommitten.

Direktinvesteringskommittens undersökningsresultat och slutsatser är
inte obestridda. Utskottet finner emellertid att det framlagda materialet
ytterligare understryker de krav som ställts i motionerna 430 och 862 om att
riksbanken bör ompröva sitt beslut att inte längre pröva svenska direktinvesteringar
i utlandet från betalningsbalanssynpunkt. Utskottet tillstyrker också
de i motion 862 framförda förslagen att riksdagen bör hos regeringen begära
förslag till sådana ändringar i valutaförfattningarna att dels utlandsinvesteringar
endast skall godkännas om det kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt
samhällsekonomiskt intresse, dels de i ett företag/koncern anställdas godkännande
krävs för utlandsinvesteringar.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:430 yrkande 1
och 1982/83:862 yrkande 1 som sin mening ger fullmäktige i
riksbanken till känna vad utskottet anfört om omprövning av
beslutet att inte längre pröva svenska direktinvesteringar i
utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

2. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:430 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om överläggningar med de svenska storföretagen i syfte att
förmå dessa att lägga en större andel av sina produktionsinvesteringar
i Sverige,

3. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:862 yrkandena 2
och 3

a. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas
om det kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt
intresse,

FiU 1983/84:1

b. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de i ett företag/koncern anställdas godkännande
krävs för utlandsinvesteringar.

5. Punkt 3. Motioner om kapitalrörelser i Norden , m. m.

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels utskottets yttrande på s. 7 bort ha följande lydelse:

Att såsom motionären i motion 1705 föreslår låta utreda dessa frågor
ytterligare skulle enligt utskottets mening inte vara erforderligt. I stället bör
regeringen i olika nordiska och internationella fora verka för att ett ökat
samarbete kommer till stånd. Särskilt angeläget är det därvid att överläggningar
etableras med OECD i syfte att där förankra strävandena att
intensifiera det nordiska ekonomiska samarbetet och att därmed främja en
liberalisering av OECD:s närmast berörda stadgar.

Vid åtgärder för att öka det nordiska ekonomiska samarbetet bör bl. a. de
förslag ”om friare norsk-svensk aktiehandel” som stiftelsen Aktiefrämjandet
utarbetat beaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1705 i vad
avser yrkandet om utredning och anser att vad som anförts i motionen i övrigt
bör ges regeringen till känna. Utskottet delar den uppfattning som framförs i
motionen 1712. Utskottet tillstyrker därför motionen i sin helhet och anser
att vad som anförs i motionen 1712 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1705 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1712 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för Sveriges aktiva medverkan till en liberalisering av
kapitalrörelserna i Norden och inrättandet av en gemensam
nordisk aktiemarknad.

FiU 1983/84:1

Bilaga

Yttrande över motion 1982/83:429 från Fullmäktige i riksbanken
(1983-06-02)

Genom remiss den 10 februari 1983 har fullmäktige i riksbanken beretts
tillfälle att avge yttrande över motionen 1982/83:429 av Lennart Pettersson
m. fl. om skärpta regler om utlänningars aktieförvärv i svenska företag.

Motionärerna utgår från de ändrade regler för försäljning av svenska
aktier till utlandet som valutastyrelsen fastställde 1979. Valutastyrelsens nya
praxis har medfört en kraftig ökning av försäljningen till utlandet. Motionärerna
hävdar att det bör vara en politisk målsättning att svenska storföretag i
stor utsträckning ägs av svenska aktieägare, bosatta i Sverige - detta för att
slå vakt om handlingsfriheten på det ekonomiska området. De hemställer
därför att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till sin tidigare
restriktiva praxis. I samband härmed yrkas att riksdagen även uttalar sig för
att de fackliga organisationernas företrädare får deltaga vid beslut i valutastyrelsen
om tillstånd till utländska köp av svenska aktier.

Med anledning härav vill fullmäktige anföra följande.

Efter beslutet 1979 kan utländska köp av svenska aktier ur valutaregleringssynpunkt
ske genom fyra olika kanaler. Först kan valutautlänning i
utlandet köpa aktierna från annan utlänning. Härvid berörs inte den svenska
valutaregleringen. För det andra kan utlänning (vanligen en fondhandlare)
som säljer svenska aktier till Sverige inom viss tid utnyttja likviden för inköp
av svenska aktier. Det är de s. k. switch-affärer som nämns i motionen.
Dessa vägar stod öppna även tidigare. För det tredje ges numera tillstånd åt
fondkommissionärer att sälja en angiven svensk aktie utan switch. Det sker
på ansökan från företaget och avser visst belopp. För det fjärde, slutligen, har
företag medgetts att genom s. k. riktad emission direkt i utlandet försälja en
viss volym aktier.

Statistiken över export och import av svenska aktier visar att switchmöjligheten
inte alls utnyttjas fullständigt. Före 1979 redovisades en nettoimport
av svenska aktier, och detta gällde även år 1979 och 1980. Från och
med 1981 utvecklades ett exportöverskott som fått större proportioner från
och med fjärde kvartalet 1982.

Två andra anmärkningar bör här göras. Först kan observeras att export
och import av svenska aktier till stor del speglar omsättningen på marknaderna
utomlands, som till stor del sker via svenska fondkommissionärer. Nettoförsäljningen
av aktier till utlandet är därför mycket mindre än exporten och
också mycket mindre än försäljningen under riksbankens tillstånd. För det
andra visar det sig att nettoförsäljningarna åtminstone fram till slutet av 1982
varit koncentrerade till aktier i fyra företag: Ericsson, Fortia, Cardo och
Astra. Av dessa har Fortia och Cardo gjort riktade emissioner i utlandet.
Astra har inte sökt några tillstånd utan exporten av dess aktier har skett
genom switch-affärer. Det är möjligt att nettoförsäljningarnas fördelning är

FiU 1983/84:1

på väg att ändras och första kvartalet 1983 visar Electrolux och Asea höga
siffror.

Fullmäktige diskuterar i fortsättningen de argument som framförts för och
emot den nu tillämpade liberala praxis i fråga om utländska placerares
förvärv av svenska aktier.

Vid valutastyrelsens behandling 1979 stod två argument i förgrunden,
något som framgår av de kriterier som uppställdes för att tillstånd skulle ges.
En spridning i utlandet av ett svenskt företags aktie kunde underlätta dess
upplåning utomlands och den kunde vara ett stöd vid dess exportförsäljning.
Dessa motiv har sedan åberopats i de svenska företagens ansökningar. De
går tillbaka på värdet ur publicitetssynpunkt av en aktiv marknad och
börsnotering utomlands. Det ligger i sakens natur att det här är fråga om
effekter som inte kan mätas med någon precision. Det är emellertid
uppenbart att detta publicitetsargument måste ges en viss tyngd när det gäller
stora exportinriktade företag av den typ som dominerat aktieförsäljningarna:
Ericsson, Fortia, Astra, Electrolux, Asea. Publiciteten som ges av en
marknad utomlands för aktier kan givetvis verka i motsatt riktning om
företaget upphör att visa goda resultat.

För fullmäktige är det naturligt att betrakta aktieförsäljningarna från
betalningsbalanssynpunkt, som en form av kapitalimport. Riksbanken har
länge stått inför problemet att vid ett givet underskott i de löpande
betalningarna förhindra ett excessivt behov av balanserande statsupplåning i
utlandet. Med det allmänt låga upplåningsbehovet i det svenska näringslivet
och den förklarliga motviljan hos företagen att efter en serie av kursförluster
ta på sig nya kursrisker är det svårt att åstadkomma ett positivt privat
kapitalinflöde eller att ens undvika ett utflöde. Ur denna synpunkt är det
naturligt att med tillfredsställelse hälsa en typ av kapitalimport som inte
förutsätter en stram inhemsk kreditpolitik eller tvingande refinansieringsregler.

Även från betalningsbalanssynpunkt kan dock kapitalimport genom aktieförsäljningar
ha negativa sidor. För det första kan en period av nettoköp
från utlandet följas av nettoförsäljningar. Det är alltså fråga om en variabel
kapitalimport, vars storlek vi inte behärskar annat än i den allmänna meningen
att en god utveckling av den svenska ekonomin och de svenska företagen
minskar riskerna. Det kan också hävdas att aktiemarknaden kännetecknas
av vissa mekanismer som motverkar stora överdrivna strömmar. Om svenska
aktier är internationellt lågt prissatta, vilket har varit fallet fram till nu, är de
attraktiva för utländska placerare - och tvärtom. En återförsäljning från
utländsk sida borde därför så småningom bromsas genom att den leder till en
lägre kursnivå för svenska aktier.

En annan viktig fråga är kostnaden för kapitalimport, som sker i form av
försäljning av aktier till utlandet, och kapitalimport genom upplåning.

En mekanisk jämförelse kan naturligtvis göras mellan kostnaden för ett
svenskt lån upptaget utomlands (i utländsk valuta) och en placering utom -

Fil) 1983/84:1

lands av svenska aktier. För lånet blir det fråga om räntan och lånevalutans
genomsnittliga förändring över perioden, för aktieplaceringen den direkta
avkastningen (utdelningen) och den genomsnittliga kursändringen. Men
jämförelsen är svår att göra på ett invändningsfritt sätt.

Teoretiskt bör aktier på sikt ge en högre kostnad än lån. På kort sikt bör
dock direktavkastningen på aktier vara betydligt lägre än räntan på lån.

Aktieförsäljningen till utlandet är emellertid inte bara en annan form av
upplåning utomlands som bidrar till att finansiera Sveriges aktuella externa
underskott. Den underlättar de svenska företagens försörjning med riskvilligt
kapital, som är en förutsättning för en ny industriell expansion.

Förstärkningen av aktiemarknaden som finansieringskälla gynnar också
andra företag än dem vars aktier säljs till utlandet och är inte beroende av om
utlänningarnas intresse riktar sig mot nyemissioner eller utelöpande aktier.
Fördelarna kan emellertid vara särskilt påtagliga för de största internationellt
arbetande företagen. De har hävdat att deras storlek och tillväxt kräver nytt
eget kapital som kan erhållas i Sverige endast med svårighet eller på villkor
som är oförmånligare än de som gäller för deras utländska konkurrenter.

Så långt detta argument går synes alltså vidgningen av utländska placerares
möjligheter att köpa svenska aktier ha positiva verkningar för de svenska
företagen och ekonomin i stort. Men det finns givetvis en risk att det utländska
intresset kan variera på ett sätt som blir störande för utvecklingen på den
svenska aktiemarknaden. Jämfört med svenska placerare kan de vara mera
känsliga för riskbedömningen av Sverige som land och de har större möjligheter
att lätt finna alternativa placeringar.

Motionärerna koncentrerar sig uteslutande på vad utlänningars aktieköp
innebär i ökning av vårt internationella beroende eller i inskränkning av den
nationella handlingsfriheten på det ekonomiska området. Tanken utvecklas
inte närmare. En typ av ökat beroende, som ligger nära till hands, är givetvis
att den svenska aktiemarknaden knyts närmare till de utländska marknaderna,
något som enligt vad ovan sagts kan ha både fördelar och nackdelar. Från
sin utgångspunkt är fullmäktige särskilt intresserad av en andra typ av
beroende, av riskerna för betalningsbalansen att en betydande del av ett stort
utlandsägt aktieinnehav kan säljas ut vid en förtroendekris för den svenska
ekonomin eller den svenska ekonomiska politiken. Det kan häremot framhållas
att Sverige med sitt stora beroende av upplåning i utlandet oberoende
av rörelser i utlänningars aktieinnehav måste föra en ekonomisk politik och
åstadkomma en utveckling som vinner förtroende.

Återstår frågan om utländska ägares inflytande i de individuella svenska
företagen. Den kan gälla ett företags relation till en stor utländsk aktieägare.
Här finns ett skydd genom lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m. m. Häri uppställs som bekant krav på förvärvstillstånd för en
utlänning eller svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll att göra förvärv
som innebär att andelen av röstetal eller aktiekapital överstiger 10,20,30,40
eller 50 procent.

FiU 1983/84:1

1982 års lag ger visst skydd mot att en utländsk aktieägare blir dominerande.
Den lägger däremot inga hinder i vägen för utländska aktieägare som en
grupp att öka sitt ägande och röstandel i ett företag. Om utlänningsförbehåll
finns är dock utlänningarnas andel begränsad till 20 procent av röstetalet och
40 procent av aktiekapitalet. Flera av våra största företag saknar dock sådan
klausul. I de flesta fall gäller dock att med nuvarande regler för rösträtt, med
1/10 eller 1/1000 röst för fria aktier, är den maximala utländska rösteandelen
begränsad. Men dessa förhållanden kan ändras av bolaget.

I praktiken synes för närvarande ingen risk föreligga att utländska aktieägares
röstandel skulle bli dominerande i något betydande svenskt företag.
Fullmäktige anser dock att det finns ett behov att skapa ett bättre skydd mot
utländskt ägande av svenska företag. Enligt fullmäktiges mening bör skyddet
ej läggas i valutaregleringen, som bör vara flexibel och kunna anpassas till
olika betalningsbalanslägen. I stället bör en översyn göras av 1982 års lag i
syfte att åtstadkomma ett mera fullständigt skydd mot oönskat utländskt
inflytande. Utvecklingen bör också noga följas genom regelbunden analys av
värdepapperscentralens material.

Som en särskild punkt tar motionärerna upp frågan om de fackliga representanternas
deltagande i valutastyrelsens beslut om aktieförsäljning till
utlandet. Valutastyrelsens sammansättning regleras i valutalagen och förslag
härom, liksom om kompetensfördelningen mellan fullmäktige och valutastyrelsen,
torde inom kort komma att framläggas av valutakommittén.

Sammanfattningsvis vill fullmäktige framföra följande. Utlänningars förvärv
av svenska aktier innebär en risk för att utländska engagemang avvecklas
vid en ur betalningsbalanssynpunkt och för företaget olämplig tidpunkt.
Häremot står emellertid förvärvens normalt gynnsamma effekt på betalningsbalansen
och de svenska företagens tillgång till riskkapital. I en avvägning
mellan argumenten för och emot finner fullmäktige inte tillräckliga skäl
att nu återgå till en mera restriktiv tillämpning inom valutaregleringen i fråga
om utlänningars aktieförvärv. Däremot bör ett bättre täckande skydd skapas
mot utländskt inflytande i svenska företag genom en utvidgning av 1982 års
lag.

Stockholm den 2 juni 1983
Å Fullmäktiges vägnar:

G E Sträng

T af Jochnick

Reservation: se fullmäktiges protokoll 1983-06-02, § 6.

FiU 1983/84:1 17

Tabell 1

Export och import av svenska aktier 1975-1982, mkr

År		export	import	netto
1975		70	158	- 88
1976		70	184	- 114
1977		54	179	- 125
1978		59	209	- 150
1979		87	194	- 107
1980	kv. 1	44	178	- 134
	kv. 2	13	47	- 34
	kv. 3	29	66	- 37
	kv. 4	82	109	- 27
1980	helår	168	400	-232
1981	kv. 1	257	183	74
	kv. 2	292	186	106
	kv. 3	393	351	42
	kv. 4	5191	396	123
1981	helår	1 461'	1 116	345
1982	kv. 1	2862	304	- 18
	kv. 2	248	126	122
	kv. 3	527	286	241
	kv. 4	1 519	619	900
1982	helår	2 5802	1 335	1 245
1983	kv. 1	2 269	1 319	950

Källa: Bankinspektionen.

Korrigerad genom tillägg av aktier emitterade av 1) Fortia (303 mkr) och 2) Cardo
(128 mkr), vilka sannolikt ej ingår i bankinspektionens uppgifter.

Export och import av svenska aktier inkl. emissioner i utlandet 1981-kvartal 1183

FiU 1983/84:1

O | CM
£ t-L 00

H aS S

t—I t—l

S , «■*
o.— a=
B as a

c *

IS b , CM

c SJ. as

03 * 00 hh

CQ ur - •

OHHONh^H^nHfnTfOCC

cm cm t-h i-h t-h yr, t-h

r -

t-h 00 t 00 lO CM 10 r~~ CM 'O t"- 1 < CM

rf 00 O ifl MO CM t-h m M N

m n th r-t

I II II III

NrHOOhnWOvONO^iO^h
CM lO CM CO

CM H H H H

oco'icioo(Moor^'t^or^t^oon'-H

O',rc0’t’TTiH\ö\cr)-'hir)in

oviovor^vcoNvo i m iri n h in
1^1 N On h a Tf VO lO ih

Os T—I CO CM

OCM^rfU-)vOCM0CTtC30Orf00lO

OsT—TXOCMt^-inrfvOU-jT-HCMCMT-HH

T-H Tf CO

Os
■*?

r o -

co yr,
o

t-»

° s
— w
E •£>

o 5/5

00 7*.

3 2
•o 2

ti vi c

:0 ^ *ö

•O _ ,

b c

3 B

T-> 5/3

= ‘C

I 1

OSiiaSOoJ ^

U,OW<<>mc/:C/5C/3l/3

< *
S S U Ui

C/3

= O
< <

oo yr,
O o

CM t-h

B =

oo *■*

-J C
O o
-O .*

03 S

.SP.D *D

c « C

M °S
O 'C v:

§5

C C

«3 iu O

C/3

b- 4->

S?5 S f

"5? b- t 5

!*« O '0

CM CO
CO CM
t-h CM

E M

1 !■

c/5

u d

c -

o 3

A’?

o ««
■p c
e3 40
U 3

r- 00

•8 s

O 5
3

T~ c/3

£s

3 -O

.2 c

c/3 °03
c/5 •*-*

1 =

:0 03

2 i

D &

oo'tr

£ e
o B

* D

FiU 1983/84:1

Utdrag ur

FULLMÄKTIGES PROTOKOLL
1983-06-02

Närvarande: Ordföranden Gunnar Sträng
Bengt Dennis
Grethe Lundblad
Staffan Burenstam Linder
Karl Boo

Ingegerd Troedsson
Ivar Nordberg

§ 6. Remiss av motion 1982/83:429 av Lennart Pettersson m. fl. (s) om skärpta
regler om utlänningars aktieförvärv i svenska företag samt anmälan av
skrivelse från Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen

Genom remiss den 10 februari 1983 hade riksdagens finansutskott berett
fullmäktige i riksbanken tillfälle att avge yttrande över motion 1982/83:429 av
Lennart Pettersson m. fl. (s) om skärpta regler om utlänningars aktieförvärv
i svenska företag.

I anslutning till fullmäktiges behandling av remissen anmäldes och lades
utan åtgärd till handlingarna skrivelse av den 30 maj 1983 från Sveriges
Industriförbund och Svenska Bankföreningen angående försäljning till valutautlänningar
av svenska aktier.

Fullmäktige beslöt avge yttrande av den lydelse som framgår av registraturet.

Mot yttrandets lydelse reserverade sig Staffan Burenstam Linder och Ingegerd
Troedsson som ansåg att den del av fullmäktiges yttrande som på s. 4
börjar med ”Fullmäktige anser” och slutar med ”värdepapperscentralens
material” bort utgå.

Reservanterna anförde därvid följande.

Fullmäktiges majoritet vidimerar i meningen dessförinnan att ingen risk
för närvarande synes föreligga att utländska aktieägares rösteandel skulle bli
dominerande i något betydande svenskt företag. Även sista meningen i
sammanfattningen som på s. 4 börjar med ”Däremot bör” och slutar med
”års lag” bör följaktligen utgå.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet:

Ulla Wettermark

FiU 1983/84:1

Yttrande över motionerna 1982/83:430 och 862 från Fullmäktige i
riksbanken (1983-05-26)

Riksbanksfullmäktige har av riksdagens finansutskott beretts tillfälle att
yttra sig över Lennart Petterssons m. fl. (s) motion om svenska företags
investeringar i utlandet (1982/83:430) och Lars Werners m. fl. (vpk) motion
om åtgärder för att begränsa svenska företags investeringar i utlandet (1982/
83:862). Med anledning härav vill fullmäktige anföra följande.

Motionärerna uttrycker sin oro över att svenskägda företag i växande
utsträckning förlägger produktion och investeringar men även forskningsoch
utvecklingsarbete i utlandet och att detta leder till ökad arbetslöshet och
ökade ekonomiska svårigheter inom landet. Mot denna bakgrund föreslås
olika åtgärder för att begränsa utlandsinvesteringarna. Gemensamt för båda
motionerna är ett förslag om att riksbanken skall ompröva sitt tidigare beslut
att inte längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet från betalningsbalanssynpunkt.
Vpk-motionärerna vill därutöver ha en mer långtgående prövning.
Utlandsinvesteringar skall tillåtas endast om de utgör ett ömsesidigt
samhällsekonomiskt intresse för de berörda länderna och godkännas av de
anställda i företaget/koncernen. I s-motionen föreslås att förläggningen av
företagens verksamhet påverkas mer informellt genom att regeringen tar upp
överläggningar med de svenska storföretagen i syfte att förmå dessa att lägga
en större andel av sina produktionsinvesteringar i Sverige.

Det finns enligt fullmäktiges mening anledning att följa svenska storföretags
satsningar på produktion, investering och forskning i andra länder.
Risker kan föreligga för att den växande utlandsverksamheten sker på bekostnad
av den inhemska industrins utveckling. Samtidigt måste understrykas
att det många gånger är fråga om utomordentligt svåra bedömningar i
vilken utsträckning utlandssatsningen är ett väsentligt led för att företaget
skall bibehålla och utveckla sin livskraft och i vilken mån sådana företagsmål
kan komma i konflikt med inhemska sysselsättningsmål.

Möjligheter till en mer samlad bedömning av svenska företags direktinvesteringar
i utlandet kommer att föreligga efter remissbehandlingen av det i
dagarna framlagda slutbetänkandet från direktinvesteringskommittén och
då valutakommittén fullgjort sitt utredningsuppdrag, vilket beräknas ske
kring årsskiftet 1983/84. Fullmäktige har då möjlighet att pröva om en
återgång till tidigare ordning är befogad. Fullmäktige avstår från att nu yttra
sig om behovet att vidta åtgärder för att begränsa direktinvesteringarna.

Avslutningsvis vill fullmäktige göra två kommentarer till de i motionerna
använda uppgifterna över direktinvesteringarnas omfattning.

För det första avser dessa, som också klart framgår, tillstånd till investeringar.
Det bör emellertid sägas dels att utnyttjandet av tillstånden inte är
fullständigt, dels att svenska företags avveckling av tidigare direktinvesteringar
i utlandet ger upphov till ett inflöde. För åren 1980-1982 har
utnyttjandegraden legat kring 70 å 80 %, medan nettot av investeringar och

FiU 1983/84:1

desinvesteringar motsvarat 60 å 70 % av tillståndsbeloppen. Detta kan å
andra sidan innebära en viss underskattning i så måtto att utlandsföretagens
återinvesterade vinstmedel aldrig registreras i betalningsbalansen och inte
behandlas som direktinvesteringar.

För det andra bör understrykas att det inte är möjligt att från omfattningen
av de svenska företagens direkta investeringar i utlandet dra några slutsatser
om dotterbolagens investeringar i anläggningar och maskiner. Det är fråga
om två facktermer med helt olika innebörd. Det förekommer ändå att
direktinvesteringarna mer eller mindre uttryckligt ställs i relation till de
svenska företagens inhemska reala investeringar. I motionerna har direktinvesteringarna
ställts samman med borgens- och garantiåtaganden för utländska
dotterbolags räkning. Man kommer då upp i belopp av samma
storlek som den svenska industrins inhemska investeringar i anläggningar
och maskiner. Läggs därtill dotterbolagens upplåning utan borgen från det
svenska moderbolaget, vars omfattning inte är känd, kommer man upp till än
större belopp. Vad som då registreras är emellertid de finansiella medel som
totalt tillförs utlandsföretagen utifrån. Dessa medel används naturligtvis till
fasta investeringar men också till mycket annat, t. ex. för placering i omsättningstillgångar
som lager och kundfordringar. Å andra sidan kan dotterbolagen,
om de har medel nedplöjda i rörelsen, företa fasta investeringar utan att
medel tillförs dotterbolagen utifrån.

Stockholm som ovan

Å Fullmäktiges vägnar:

G E Sträng

T af Jochnick

FiU 1983/84:1

Utdrag ur

FULLMÄKTIGES PROTOKOLL
1983-05-26

Närvarande: Ordföranden Gunnar Sträng
vice ,, Erik Wärnberg

Bengt Dennis
Grethe Lundblad
Staffan Burenstam Linder
Karl Boo

Ingegerd Troedsson

§ 2. Remiss av motion 1982183:430 om svenska företags investeringar i utlandet
och av motion 1982183:862 om åtgärder för att begränsa svenska
företags investeringar i utlandet

Genom remiss den 10 februari 1983 hade finansutskottet berett fullmäktige
i riksbanken tillfälle att avge yttrande över motion 1982/83:430 av Lennart
Pettersson m. fl. (s) om svenska företags investeringar i utlandet och motion
1982/83:862 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder för att begränsa svenska
företags investeringar i utlandet.

Fullmäktige beslöt avge yttrande av den lydelse som framgår av registraturet.

Ur protokollet
Ingrid Flykt

FiU 1983/84:1

Yttrande över motionerna 1982/83:1705 och 1712 från Fullmäktige i
riksbanken (1983-05-19)

Sedan finansutskottet berett fullmäktige i riksbanken tillfälle att avge
yttrande över motionerna

1982183:1705 av Sven Munke (m) om gemensam tull- och valutaunion med
Norge, m. m. och

1982183:1712 av Nils Åsling (c) om en gemensam nordisk aktiemarknad,
m. m.,

får fullmäktige anföra följande.

I motionen nr 1705 yrkas ”att riksdagen begär att regeringen låter utreda
frågan om gemensam tull- och valutaunion samt en gemensam aktie- och
kapitalmarknad med grannlandet Norge.” I motionen nr 1712 hemställs ”att
riksdagen hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas att Sverige aktivt
kan medverka till en liberalisering av kapitalrörelserna i Norden och inrättandet
av en gemensam nordisk aktiemarknad.”

Fullmäktige vill först erinra om att de områden som berörs i de båda
motionerna har varit eller är föremål för ett flertal utredningar inom ramen
för det nordiska eller norsk-svenska samarbetet. Vid Nordiska Rådets session
1980 behandlades en rapport om utvidgat nordiskt valutasamarbete. På
uppdrag av finansministrarna studerar för närvarande den nordiska ämbetsmannakommittén
för valutafrågor och finansiella frågor (NÄVF) möjligheterna
att vidareutveckla de valutapolitiska konsultationerna mellan de nordiska
länderna. En slutrapport väntas föreligga vid halvårsskiftet 1983. I
båda dessa utredningar har även valutasamarbete begränsat till vissa nordiska
länder behandlats.

Vad gäller kapitalrörelseområdet framlade NÄVF i november 1981 en
rapport om åtgärder inom det valutapolitiska området för att främja industriella
samarbetsprojekt över gränserna i Norden. Kommittén har därefter
fått i uppdrag att studera en harmonisering och liberalisering av valutaregleringarna
och att värdera möjligheterna att införa fribelopp och förenklade
administrativa rutiner, särskilt för mindre företag. En slutrapport kommer
att föreligga under första halvåret i år. Inom ramen för samarbetet i den
norsk-svenska blandade kommissionen utredde en arbetsgrupp under 1982
möjligheterna att undanröja hinder för industrisamarbetet med avseende på
valutaregleringen och närliggande kapitalmarknadsfrågor, bl. a. frågan om
en gemensam aktiemarknad.

Enligt fullmäktiges mening finns det inte anledning att igångsätta ytterligare
utredningar av de frågor som tas upp i de aktuella motionerna, i varje fall
inte innan pågående studier slutförts och framlagts. Fullmäktige vill dessutom
allmänt ifrågasätta lämpligheten av att nordiskt samarbete i olika
former utreds ensidigt på svenskt håll. Sådana förslag bör, liksom hittills,
behandlas i etablerade nordiska eller bilaterala organ så att frågeställningar -

FiU 1983/84:1

na redan på utredningsstadiet får en så fullständig belysning som möjligt.

Beträffande det sakliga innehållet i de båda motionerna har fullmäktige
följande synpunkter på de frågor som faller inom riksbankens ansvarsområde.
En valutaunion mellan Norge och Sverige skulle fungera endast om den
grundades på en utomordentligt långtgående koordinering av de båda ländernas
ekonomiska politik. En sådan samordning synes för närvarande sakna
aktualitet.

En liberalisering av kapitalrörelserna i Norden och en gemensam nordisk
eller norsk-svensk aktiemarknad hindras, såsom nämns i motion nr 1712, av
de nordiska ländernas OECD-åtaganden. Som ett led i det nordiska utredningsarbetet
har kontakter tagits med OECD i denna fråga. Dessa kontakter
har bekräftat att OECDs kapitalliberaliseringsstadga lägger hinder i vägen.
En ömsesidig förmånsbehandling i valutaregleringshänseende de nordiska
länderna emellan skulle utgöra en diskriminering som strider mot stadgan.
De nordiska länderna kvalificerar inte för de undantagsmöjligheter stadgan
erbjuder länder som ingår i tullunioner eller monetära sammanslutningar.
Det ter sig föga troligt att ytterligare utredningar eller överläggningar i
OECD skulle förändra dessa slutsatser. Endast genom ett mycket långtgående
- och för närvarande osannolikt - samarbete av den typ som förordas i
motion nr 1705 kan diskriminerande nordiska eller norsk-svenska valutabestämmelser
införas utan att OECD-förpliktelserna åsidosätts.

En tull- eller valutaunion medför dock inte frihet för bilaterala särlösningar.
Enligt OECDs kapitalstadga får ett unionsland inte återinföra restriktioner
mot OECD-länder utanför unionen. Norge har, till skillnad från Sverige,
redan genomfört en generell liberalisering vad gäller valutautlänningars köp
av börsnoterade inhemska aktier. Detta gör att Norge och Sverige icke ens
inom ramen för en tull- eller valutaunion skulle kunna komma överens om en
gemensam aktiemarknad av bilateral karaktär utan att konflikt med OECDåtagandena
uppkom.

Slutligen vill fullmäktige understryka att såväl de nordiska som norsksvenska
utredningarna kommit fram till att valutaregleringarna i de nordiska
länderna knappast innebär några mer betydande hinder för nordiskt industriellt
samarbete. Med andra ord synes en fortsatt integration i Norden, som
i och för sig är önskvärd, kunna ske även med nuvarande regler på kapitalrörelseområdet.

Sammanfattningsvis kan fullmäktige ansluta sig till den grundsyn som
kommer till uttryck i de båda motionerna, nämligen att möjligheterna till
utvidgat ekonomiskt samarbete i Norden bör aktivt prövas. Det förefaller

FiU 1983/84:1

dock inte motiverat att på svenskt håll inleda ett nytt utredningsarbete av de
frågor som tas upp i de remitterade motionerna.

Stockholm som ovan
Å Fullmäktiges vägnar:

G E Sträng

T af Jochnick

Utdrag ur

FULLMÄKTIGES PROTOKOLL
1983-05-19

Närvarande: Ordföranden Gunnar Sträng
vice ,, Erik Wärnberg

Staffan Burenstam Linder
Karl Boo
Bo Lundgren
Ivar Nordberg
Kurt Eklöf

§ 2. Remiss av motion 1982183:1705 om gemensam tull- och valutaunion med
Norge, m. m. och motion 1982183:1712 om gemensam nordisk aktiemarknad
m. m.

Genom remiss den 10 februari 1983 hade riksdagens finansutskott berett
fullmäktige i riksbanken tillfälle att avge yttrande över motion 1982/83:1705
av Sven Munke (m) om gemensam tull- och valutaunion med Norge, m. m.
och motion 1982/83:1712 av Nils Åsling (c) om gemensam nordisk aktiemarknad
m. m.

Fullmäktige beslöt avge yttrande av den lydelse som framgår av registraturet.

Ur protokollet:

Ulla Wettermark