om insyn och samråd rörande krigsmaterielexport (prop. 1984/85:82) (Betänkande 1984/85:UU5 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:5

om insyn och samråd rörande krigsmaterielexport (prop. 1984/85:82)
Propositionen

I propositionen lämnas förslag om inrättande av en rådgivande nämnd för
krigsmaterielexportfrågor. Därutöver redovisas åtgärder för att ge en mer
öppen offentlig redovisning av den svenska krigsmaterielexporten.

Bakgrund

I Sverige råder ett generellt förbud mot export av krigsmateriel. Dispens
från förbudet kan beslutas av regeringen i enlighet med av riksdagen
fastlagda riktlinjer (prop. 1971:146, UU 21, rskr 343 och prop. 1981/82:196,
UU 26, rskr 345). Beslut i ärenden rörande utförsel i mindre omfattning eller
där dispensfrågan eljest inte är av större vikt avgörs dock av det statsråd som
har till uppgift att föredra ärenden som gäller utrikeshandelsfrågor. Beredningen
av ärendena sker inom krigsmaterielinspektionen.

Dispensprövningen innebär en grannlaga uppgift. Särskilt svårt är det
ibland att bedöma olika länders stabilitet på något längre sikt. Det är ogörligt
att med målsättningen att möjliggöra en viss reglerad export utforma
reglerna för dispens så att varje tveksamhet i tillämpningen undanröjs. Mot
denna bakgrund har det i skilda sammanhang ifrågasatts om man inte borde
inrätta en parlamentarisk nämnd med beslutande eller rådgivande funktion
vid dispensprövning i krigsmaterielexportärenden. Därtill har understrukits
önskvärdheten av att åstadkomma vidgad information och öppenhet rörande
den svenska exporten av krigsmateriel.

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen (RF) skall regeringen i alla utrikesärenden
av större vikt överlägga med utrikesnämnden före avgörandet, om
det kan ske. Vissa utförselärenden är av sådan vikt att denna bestämmelse är
tillämplig. I enlighet med vad som anförts i den proposition som ligger till
grund för den nu gällande lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.m. (prop. 1981/82:196) gäller som handlingsmönster att
regeringen fortlöpande skall inhämta utrikesnämndens råd i frågor om
länderval, samarbetsavtal med andra länder avseende gemensam utveckling
och produktion av krigsmateriel samt även i övrigt i ärenden av principiell
innebörd, dit även räknas frågor som rör export i större omfattning.

Riksdagens kontroll över handläggningen av utförselärendena utövas
framför allt genom konstitutionsutskottet. Riksdagen har också andra
kontrollmöjligheter. En kontroll och insyn i vidaste mening sker vid
behandlingen i riksdagen av regeringens propositioner m. m. och i samband

1 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 5

UU 1984/85:5

med frågor och interpellationer. Också genom utrikesutskottets behandling
av vapenexportfrågor bl. a. på grundval av motioner i ämnet utövas kontroll
och insyn.

Ärenden om utförsel av krigsmateriel liksom upplåtelse eller överlåtelse
av licensrättigheter kringgärdas av sekretess. Sekretessen motiveras framför
allt av utrikespolitiska skäl.

Mot bakgrund av den ordning som gäller för krigsmaterieltillverkares och
försäljares redovisning av tillverkning och/eller försäljning av krigsmateriel
sammanställer krigsmaterielinspektionen på årsbasis en total redovisning av
tillverkning och försäljning av svensk krigsmateriel. Insamlingen, bearbetningen
och sammanställningen av uppgifterna brukar vara klar fyra till fem
månader efter kalenderårets slut.

Det fullständiga material som då föreligger redovisas i olika kommenterade
tabeller av krigsmaterielinspektören i en årsberättelse. Uppgifterna
omfattas till stor del av sekretess.

Offentligt redovisas dels den sammantagna krigsmaterielexportens värde
per kalenderår och dess förhållande till värdet av den totala svenska
exporten, dels krigsmaterielexportens relativa fördelning på varuslag efter
sex huvudområden av vilka det största är ”Vapen och ammunition för
militärt bruk”.

Statistiska centralbyrån publicerar exportstatistik på krigsmaterielområdet
inom ramen för utrikeshandelsstatistiken. På grund av olika redovisningsprinciper,
vissa begränsningar och olikheter mellan krigsmaterielförteckningens
och den s. k. SITC-nomenklaturens (summeringar av olika
statistiska nummer) definitioner är värdena enligt krigsmaterielinspektionens
statistik och statistiska centralbyråns inte alltid desamma. Detta gäller
också för rubriken ”Vapen och ammunition för militärt bruk” (SITC 95),
som av centralbyrån redovisas med värdeuppgifter månadsvis och med
fördelning på länder.

Förslag om att inrätta en parlamentarisk rådgivande nämnd framfördes för
första gången av 1969 års krigsmaterielexportutredning (SOU 1970:63).

Förslaget avvisades i den efterföljande propositionen (prop. 1971:146).
Föredraganden åberopade därvid bl. a. konstitutionella skäl och menade att
utrikesnämnden enligt hans mening var rätt forum för samråd i enskilda
krigsmaterielexportärenden.

Riksdagen hade inga erinringar mot dessa uttalanden. Utrikesutskottet
förutsatte att viktiga frågor av utrikespolitisk natur som aktualiseras i
samband med ärenden rörande svensk krigsmaterielexport blir föremål för
samråd med utrikesnämnden (UU 1971:21, rskr 343).

Den krigsmaterielexportkommitté som år 1979 på begäran av riksdagen
fick i uppdrag att se över 1971 års riktlinjer för svensk export av krigsmateriel
berörde också frågan om parlamentariskt samråd i sitt betänkande Svensk
krigsmaterielexport (SOU 1981:39).

Kommittén pekade på den grannlaga uppgift som tillståndsprövningen

UU 1984/85:5

ofta innebär samt erinrade om att riksdagen i samband med sin hemställan
om en översyn av 1971 års riktlinjer slagit fast att utrikesnämnden borde
kunna fylla funktionen av samrådsorgan i vapenexportfrågor av mera
betydande utrikespolitisk räckvidd. Det fanns för kommittén ingen anledning
att ifrågasätta denna ståndpunkt. Kommittén kunde konstatera att
regeringen under åren hört utrikesnämnden i vissa vapenexportärenden.
Kommittén föreslog emellertid att regeringen fortlöpande skulle inhämta
utrikesnämndens råd i frågor om länderval, samarbetsavtal avseende gemensam
utveckling och produktion av krigsmateriel samt även i övrigt i större
ärenden av principiell innebörd.

I en socialdemokratisk motion (1981/82:2490) i anslutning till den tidigare
nämnda prop. 1981/82:196 med förslag till nu gällande lag om förbud mot
utförsel av krigsmateriel m. m. framhölls att det genom den nya utformningen
av lagstiftningen om vapenexportärenden skulle komma att bli fler
ärenden som skall prövas av regeringen. Motionärerna ifrågasatte mot denna
bakgrund om utrikesnämnden med sin alldeles speciella ställning - att vara
ett samrådsforum i viktiga utrikespolitiska spörsmål - skall åläggas uppgifter
som i vissa avseenden liknar styrelsens för en statlig myndighet. Ett annat
skäl till tveksamhet angavs vara nämndens särskilda sammansättning.

Enligt motionärernas mening borde man i stället låta en lekmannanämnd
under regeringen anförtros de uppgifter som enligt propositionen skulle
ombesörjas av utrikesnämnden. Motionärerna ansåg det på grundval av det
föreliggande materialet inte möjligt att lägga fram ett alternativt förslag utan
förordade ett förnyat utredningsarbete med angiven inriktning.

Utrikesutskottet framhöll i sitt betänkande (UU 1981/82:26) att det är
angeläget att regeringen i den ofta ömtåliga prövningen av krigsmaterielexport
till enskilda länder har tillgång till ett samrådsforum med bred politisk
förankring. Utrikesnämnden har självfallet i först hand andra och från
krigsmaterielexporten artskilda uppgifter. Eftersom nämnden redan vid
olika tillfällen utnyttjats för det angivna syftet och en nyligen avslutad
utredning inte ansett sig vilja föreslå någon annan lösning, fann utskottet det
rimligt att regeringen gavs möjlighet att på ett mer regelbundet sätt än dittills
inhämta nämndens mening i krigsmaterielexportärenden av större vikt. När
detta förfarande prövats en tid borde - enligt utskottet - en utvärdering av
erfarenheterna kunna ske.

Utrikesutskottet ansåg det också angeläget att den svenska vapenexporten
så långt gällande sekretessregler medger redovisas offentligt.

En särskild arbetsgrupp inom utrikesdepartementets handelsavdelning har
haft i uppdrag att undersöka förutsättningarna för olika modeller för
parlamentarisk insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.

För att vidga insynen och åstadkomma ökat samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport föreslår arbetsgruppen att en rådgivande nämnd inrättas
där ledamöterna utses på parlamentarisk grund.

Med hänsyn till att vissa ärenden - även om en rådgivande nämnd inrättas -

1* Riksdagen 1984185. 9 sami. Nr 5

UU 1984/85:5

måste bli föremål för överläggningar med utrikesnämnden, föreslår gruppen
en viss koppling till utrikesnämnden som bör komma till uttryck därigenom
att ledamöterna utses efter förslag av de partier som är företrädda i
utrikesnämnden.

För att bredda den allmänna debatten och samtidigt förse riksdagen med
en samlad information föreslår arbetsgruppen att regeringen varje år lämnar
riksdagen en skriftlig redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.

Slutligen föreslår gruppen att vissa uppgifter ur krigsmaterielinspektörens
årsberättelse till regeringen vilka hittills inte varit tillgängliga publiceras
offentligt.

Förslaget

Det framhålls i den föreliggande propositionen att en del av de ärenden
som nu görs till föremål för överläggningar med utrikesnämnden utan att
grundlagen kräver detta lämpar sig mindre väl för samråd i detta forum.

Det förefaller mera ändamålsenligt att åstadkomma ett särskilt samrådsforum
för behandling av enskilda exportärenden. Ett sådant samrådsforum kan
tillskapas genom inrättandet av en rådgivande nämnd för krigsmaterielexportfrågor.
I propositionen förordas därför att en sådan nämnd inrättas.

Tillskapandet av en rådgivande nämnd får självfallet inte medföra att ett
nytt organ inrättas vid sidan av utrikesnämnden med samma funktion som
denna såvitt avser krigsmaterielexportärenden. I stället bör tillkomsten av en
rådgivande nämnd kunna innebära dels att omfattningen av ärenden som bör
göras till föremål för ökat samråd breddas, dels att utrikesnämnden i
förhållande till vad som nu gäller kan avlastas vissa ärenden. I enlighet med
vad som tidigare har sagts råder f. n. den praxis att regeringen inhämtar
utrikesnämndens råd i frågor om länderval, samarbetsavtal med andra länder
avseende gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel samt även i
övrigt i ärenden av principiell innebörd, inbegripet frågor som rör export i
större omfattning. Vissa av dessa frågor kan vara av den arten att de inte
innehåller sådana utrikespolitiska implikationer att grundlagen kräver
överläggningar med nämnden.

Av det sagda framgår att det i vissa särskilt viktiga ärenden kan krävas dels
samråd med en rådgivande nämnd, dels överläggningar med utrikesnämnden.
Diskussioner i en rådgivande nämnd kan således i vissa ärenden vara att
betrakta som förberedande samråd inför överläggningar med utrikesnämnden.
Med hänsyn till att nämnden bör vara oförhindrad att föreslå att
ärenden görs till föremål för överläggningar med utrikesnämnden kan
samtidigt diskussioner i en rådgivande nämnd föranleda att frågor som eljest
inte hade kommit att tas upp i utrikesnämnden anmäls där.

Den rådgivande nämndens uppgift bör vara att lämna de råd i enskilda
ärenden som nämnden kan finna påkallade. Härigenom kan synpunkter
tillföras den ordinarie beredningsprocessen och underlaget inför regeringens

UU 1984/85:5

beslut breddas. I den rådgivande funktionen ligger självfallet att regeringen
inte är bunden av nämndens mening. Genom att enskilda ärenden på detta
sätt görs till föremål för samråd med nämnden, ges denna fortlöpande insyn i
regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena.

För att kunna utföra sin uppgift på ett meningsfullt sätt måste ledamöterna
- som arbetsgruppen också har understrukit - besitta erforderlig sakkunskap
på det speciella område det här är fråga om. Ärenden som avser vapenexport
fordrar ställningstaganden som i hög grad rör Sveriges utrikespolitik, främst
den säkerhetspolitiska delen, där skälen som talar för att en viss export tillåts
måste vägas mot de utrikespolitiska skäl i övrigt som kan tala emot. Kunskap
i dessa ämnen finns företrädd framför allt i utrikes- och försvarsutskotten
inom riksdagen. Bl. a. mot denna bakgrund förordas en på parlamentarisk
grund tillsatt nämnd. Något krav på att varje ledamot också har uppdrag som
riksdagsledamot bör dock inte ställas upp.

Mot bakgrund av kopplingen till samrådet i utrikesnämnden ter det sig -som arbetsgruppen också rekommenderat - lämpligt att en rådgivande
nämnd tillsätts efter förslag från de partier som är företrädda i utrikesnämnden.
En viss personanknytning till utrikesnämndens ledamöter skulle kunna
vara naturlig. Ledamöterna bör utses av regeringen för en tid av tre år.
Antalet ledamöter i en rådgivande nämnd bör i enlighet med vad arbetsgruppen
förordat uppgå till högst sex.

Lämnande av information och samråd bör handhas och samordnas av
krigsmaterielinspektören. Samråd bör ske, förutom i frågor om länderval,
om samarbetsavtal med andra länder och om större export- och licensärenden,
i övriga ärenden som inte är av rutinkaraktär. I enlighet härmed bör
samråd normalt inte ske om kompletterande leveranser och export av
reservdelar o.d. Samrådet behöver inte vara begränsat till ärenden i vilka
regeringen har att fatta beslut. Undantagsvis bör samråd också kunna ske i
ärenden som avgörs av det ansvariga statsrådet.

Samråd bör givetvis inte ske endast i fall då beredningen inom regeringskansliet
talar för ett positivt beslut, dvs. meddelande av dispens från det
de fall, före överläggningar med utrikesnämnden.

Samråd bör givetvis inte ske endast i fall då beredningen inom regeringskansliet
talar för ett positivt beslut, dvs. meddelande av dispens från det
grundläggande utförselförbudet, utan även i fall där beredningen givit vid
handen att t. ex. en ansökan om utförsel bör avslås.

För att samrådet skall bli verkningsfullt samtidigt som det inte får hindra
den snabbhet i beslutsprocessen som ofta är nödvändig, bör sammanträde
med nämnden ske relativt ofta, förslagsvis varje månad. I vissa fall kan dock
tiden inte medge samråd. I sådana fall bör det vara tillräckligt att nämnden
informeras i efterhand.

Nämndens ledamöter och de som kan komma att delta vid nämndens
sammanträden måste självfallet vara underkastade tystnadsplikt. Detta
följer av gängse regler i sekretesslagen.

UU 1984/85:5

Enligt propositionen krävs t. v. inte något tillskott av personal inom
krigsmaterielinspektionen för att möta det merarbete som uppstår i form av
utökat samråd, kallelser o. d.

Nämnden bör kunna börja sitt arbete den 1 januari 1985. Nämndens
uppgifter och organisation bör regleras i en av regeringen utfärdad instruktion.

Propositionen delar arbetsgruppens uppfattning att ett lämpligt sätt att
bredda den allmänna debatten och samtidigt förse riksdagen med en samlad
information om den svenska krigsmaterielexporten är att regeringen varje år
till riksdagen lämnar en redogörelse på samma sätt som i dag sker t. ex.
beträffande svenska företags verksamhet i Sydafrika och Namibia.

Härutöver bör det enligt propositionen som komplement till statistiska
centralbyråns statistik övervägas huruvida vissa uppgifter ur redovisningen
även kan tjäna som underlag för publicering för statistiska ändamål.
Fortlöpande bör självfallet ansträngningar göras att så långt det över huvud
taget är möjligt vidga öppenheten i fråga om statistiskt material.

Motionerna

I motion 1984/85:230 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att den i propositionen föreslagna rådgivande
nämnden också bör få i uppdrag att ge råd i frågor som rör gränsdragning
mellan krigsmateriel och andra varor.

I motion 1984/85:231 av Rune Ångström m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
avslår proposition 82.

I motion 1984/85:232 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen med
ändring av proposition 1984/85:82 uttalar att den föreslagna rådgivande
nämnden skall innehålla representanter för samtliga riksdagspartier.

I motion 1984/85:233 av Per Petersson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
avslår det i proposition 1984/85:82 framförda förslaget om inrättandet av en
rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor.

Utskottet

Möjligheten att inrätta en parlamentarisk nämnd för krigsmaterielfrågor
har som framgår av propositionen framförts vid flera tillfällen under en följd
av år. Av konstitutionella skäl har tanken på ett beslutande organ eller ett
organ som skulle påverka den författningsenliga kompetensfördelningen
mellan regering och riksdag därvid avvisats. Regering och riksdag har när
förslaget väckts hänvisat till att utrikesnämnden bör kunna tjäna som

UU 1984/85:5

samrådsforum även i frågor som gäller krigsmaterielexport. Så skedde senast
när utrikesutskottet i betänkandet UU 1981/82:26 behandlade ett motionsyrkande
av innebörd att en lekmannanämnd skulle inrättas. Utskottet ställde
sig vid det tillfället dock inte principiellt avvisande till tanken på en nämnd
utan föreslog att regeringen under en tid först borde pröva att utnyttja
utrikesnämnden för uppgiften, i enlighet med vad som förordats i det då nyss
avgivna betänkandet från 1979 års krigsmaterielexportkommitté.

I två av de föreliggande motionerna, nämligen 231 och 233, anförs
invändningar mot propositionens förslag om att inrätta en parlamentarisk
nämnd. Motion 231 instämmer i att det finns behov av parlamentarisk insyn
men befarar att en särskild nämnd bl. a. skall leda till ökad byråkrati. Motion
233 erinrar om de konstitutionella och principiella invändningar som tidigare
framförts, bl. a. i proposition 1971:146, mot en parlamentarisk nämnd. Båda
motionerna anser utrikesnämnden vara till fyllest för den avsedda samrådsuppgiften.

Utskottet konstaterar att den föreslagna nämnden endast skall ha rådgivande
karaktär. Som framgår av propositionen skall nämnden inte utses av
riksdagen. Den innebär ingen ändring av riksdagens eller utrikesnämndens
författningsenliga roll i dessa frågor. Enligt utskottets uppfattning finns inga
konstitutionella invändningar att resa mot en nämnd av detta slag.

Nämnden avses få en parlamentarisk anknytning så till vida att dess högst
sex ledamöter skall utses på förslag av de partier som finns representerade i
utrikesnämnden. Propositionen erinrar i sammanhanget också om att den för
uppgiften erforderliga sakkunskapen finns företrädd framför allt i utrikesoch
försvarsutskotten inom riksdagen. Krav på att varje ledamot av nämnden
också är riksdagsledamot uppställs inte.

Med den konstruktion för den rådgivande nämnden som regeringen
föreslår bör det inte - som befaras i motion 231 - bli fråga om att öka
byråkratin i beslutsprocessen. Nämnden bör snarare ses som en praktisk väg
att åstadkomma ökad kontroll över och insyn i krigsmaterielexporten, utan
att ytterligare belasta utrikesnämnden.

Utskottet får mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrka regeringens
proposition i vad avser inrättande av en rådgivande nämnd.

Motionerna 233 och 231 avstyrks följaktligen.

Nämndens ställning och sammansättning granskas i motion 232. Motionärerna
stöder förslaget om inrättande av en rådgivande nämnd men uttalar
farhågor för att nämnden inte skall kunna motsvara önskemålet om
bestämdare tillämpning, noggrannare prövning, större insyn och ökad
öppenhet i frågor om utförsel av krigsmateriel. I motionens yrkande
hemställs att den rådgivande nämnden skall innehålla representanter för
samtliga riksdagspartier.

Utskottet anser att den föreslagna nämnden fått en med hänsyn till sina
uppgifter lämplig utformning. På grund av dess koppling till samrådet i
utrikesnämnden finner utskottet det naturligt att dess ledamöter utses på

UU 1984/85:5

förslag av de partier som är företrädda i utrikesnämnden. Motion 232
avstyrks därför.

I motion 230 föreslås att den rådgivande nämnden, som motionärerna inte
motsätter sig, också bör tilldelas uppgiften att ge råd i frågor som rör
gränsdragningen mellan krigsmateriel och andra varor.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att gränsdragningsproblemen
har blivit allt svårare. För att ge råd i dessa avvägningsfrågor förfogar
krigsmaterielinspektören och därmed regeringen över ett nyligen tillsatt
tekniskt råd, bestående av företrädare för ett antal tekniska och vetenskapliga
institutioner (se prop. 1981/82:196, UU 1981/82:26). Prövningen i detta
råd bör normalt erbjuda tillräckligt underlag för krigsmaterielinspektörens
och regeringens bedömning. Detta bör dock inte hindra att klassificeringsfrågor
kan tas upp i den rådgivande nämnden.

Med det anförda torde motion 230 få anses besvarad.

Utskottet har också tagit del av vad som sägs i propositionen om ökad
offentlig redovisning av krigsmaterielexporten. Genom den föreslagna
redogörelsen till riksdagen tillmötesgås önskemålet om ökad insyn i verksamheten.

Hemställan
Utskottet hemställer

1.att riksdagen med avslag på motion 1984/85:231 och motion res. 1 (m/fp)
1984/85:233 bifaller propositionens förslag om inrättande av en

rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor,

2. att riksdagen förklarar motion 1984/85:230 besvarad med vad
utskottet anfört om den rådgivande nämndens uppgifter,

3. att riksdagen avslår motion 1984/85:232 angående den rådgivande res. 2 (vpk)
nämndens sammansättning m. m.

Stockholm den 4 december 1984

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Carl Bildt (m),
Sture Palm (s), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson
(s), Sten Sture Paterson (m), Maj-Lis Lööw (s), Bengt Silfverstrand (s), Ivar
Virgin (m), Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Maj Britt Theorin
(s) och Pär Granstedt (c).

UU 1984/85:5

Reservationer
1. Rådgivande nämnd

Carl Bildt, Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin (alla m)
och Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 som börjar med
”Utskottet konstaterar” och på s. 8 slutar med ”anses besvarad.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet kan inte finna några bärande skäl för att ändra den inställning
riksdagen tidigare hyst mot inrättandet av organ som skulle kunna äventyra
den författningsrättsliga kompetensfördelningen mellan riksdag och regering.
Ett införande av en rådgivande nämnd för samråd i krigsmaterielfrågor
skulle, enligt utskottets mening, skapa risker i detta hänseende.

Det existerande organet för samråd mellan regering och riksdag i
utrikesärenden är utrikesnämnden. Enligt regeringsformen ankommer det
på regeringen att samråda med utrikesnämnden före avgöranden i utrikesärenden
som anses vara av större vikt. Detta har under senare år inneburit att
regeringen föredragit olika krigsmaterielexportärenden av större omfattning
eller principiell karaktär för utrikesnämnden.

Den i propositionen föreslagna nämnden kan inte rubba regeringens
skyldighet att samråda med utrikesnämnden i ärenden av större vikt vad
avser export av krigsmateriel. En naturligare väg för ett breddat samråd i
dessa frågor är därför, enligt utskottets mening, en utvidgning av det samråd
som sker och enligt regeringsformen måste ske inom utrikesnämndens ram.

Utskottet vill därför förorda, att initiativ tas till en ordning som skulle
kunna innebära att vissa av utrikesnämndens ledamöter och suppleanter
regelbundet, t. ex. månadsvis, informerades i olika krigsmaterielärenden på
det sätt som regeringen föreslagit för den rådgivande nämnden. En sådan
ordning skulle vara en naturlig utveckling av det samråd mellan regering och
riksdag i viktigare utrikesärenden som regeringsformen föreskriver utan att
den författningsrättsliga kompetensfördelningen mellan dessa riskerar att
rubbas.

Utskottet får mot denna bakgrund avstyrka propositionen och tillstyrka
motionerna 233 och 231. Utskottet förutsätter att även den typ av frågor som
berörs i motion 230 kommer att bli föremål för samråd i den form som här
föreslagits och anser därmed motionen besvarad.

Till följd av utskottets ställningstagande behöver motion 232 om sammansättningen
av en rådgivande nämnd inte föranleda någon åtgärd, varför den
avstyrks.

dels att utskottets hemställan i mom. 1 bort ha följande lydelse:

l.att riksdagen med bifall till motion 1984/85:231 och motion
1984/85:233 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om utnyttjande av utrikesnämnden för samråd om krigsmaterielexport.

UU 1984/85:5

2. Nämndens sammansättning

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 som börjar med
”Utskottet anser” och på s. 8 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

Syftet med den föreliggande propositionen är uppenbarligen att tillfredsställa
ett sedan länge känt behov av bredare insyn i vapenexporten.
Riksdagen har i sin helhet och genom sina olika organ redan befattning med
krigsmaterielexporten. Den fastställer riktlinjer för exporten och kan
granska enskilda affärer, även om det rör sig om en granskning i efterhand. I
detta arbete deltar riksdagens alla partier. När nu regeringen vill fylla ett
tomrum så att en effektiv och brett förankrad granskning skall kunna utövas
även i förhand, finns det enligt utskottets mening ingen anledning att inte alla
riksdagspartier ges möjlighet att delta även i denna uppgift. Enligt utskottets
mening bör därför, såsom framhålls i motion 232, representanter för samtliga
riksdagspartier ingå i nämnden.

dels att utskottets hemställan i mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:232 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om nämndens sammansättning
m. m.