om insatser för fred och frihet i Etiopien (Betänkande 1987/88:UU11 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande

om insatser för fred och frihet i Etiopien

1987/88:11

Motionen

1986/87:U515 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om ett aktivt
agerande i FN för en fredlig lösning på konflikten i Etiopien.

Bakgrund

Fram till andra världskriget var Eritrea en italiensk koloni. Vid världskrigets
slut kunde segrarmakterna inte enas om vilken ställning Eritrea skulle få,
utan frågan hänsköts till FN.

Generalförsamligen beslöt år 1950 att Eritrea skulle få ingå som en
självstyrande enhet i federation med Etiopien. Under de tio år som
federationen varade begränsades det eritreanska självstyret kraftigt. År 1962
upphävdes federationen på initiativ av det eritreanska parlamentet. Eritrea
införlivades med Etiopien som en provins.

Sedan början av 1960-talet har befrielserörelser kämpat för ett självständigt
Eritrea. Den etiopiska statsmakten kontrollerar alla större städer och
förbindelsevägar samt kustremsan i Eritrea. Befrielserörelserna kontrollerar
landsbygden, framför allt höglandet i norr mot Sudan. Ingendera parten
förefaller ha tillräcklig styrka för att vinna kriget militärt.

Den största motståndsrörelsen är EPLF (Eritrean Peoples Liberation
Front). Den äldre organisationen ELF (Eritrean Liberation Front) har
försvunnit som militär maktfaktor och splittrats i ett antal grupperingar.
ELF:s tidigare ledarskap har fortfarande politiskt stöd bland befolkningen
under benämningen ELF-RC (Revolutionary Council). Motståndsrörelserna
är splittrade och har under åren, vid sidan av kampen mot Etiopien,
bekämpat varandra.

Den 12 september 1987 upphävdes formellt det militära styret i Etiopien
och en demokratisk folkrepublik utropades. Det provisoriska militärrådet
upplöstes och dess ordförande, överste Mengistu, utropades till president.
Etiopien fick samtidigt en ny nationalförsamling (National Shengo), en ny
konstitution och en ny regering. Landet förblir en enpartistat.

Den nya folkförsamlingen stadfäste vid sin första session i september en ny
administrativ indelning av landet. Etiopien består nu av fem atitonoma
regioner: Eritrea, Tigray, Assab, Dire Dawa och Ogaden samt 24 administrativa
zoner. De autonoma regionerna skall få egna provinsregeringar och

1 Riksdagen 1987188. 9samt. Nr 11

parlament. Det är dock ännu okänt hur dessa skall se ut eller vilken
kompetens de skall få.

Frågan om Eritreas status har inte behandlats i FN sedan år 1952.

Sverige har starka band sedan långt tillbaka med Etiopien genom det
omfattande utvecklingsbistånd som Sverige givit. Flera kyrkor och frivilliga
organisationer har sedan lång tid tillbaka ett starkt och aktivt engagemang i
Etiopien. Dessa organisationer kräver nu i ett upprop att Sverige aktivt skall
agera för att få ett slut på kriget i Eritrea.

Utskottet

Frågan om ett svenskt internationellt agerande för att få en fredlig lösning på
konflikten mellan Etiopien och de eritreanska befrielserörelserna behandlades
av utskottet senast i betänkandet UU 1985/86:2. Utskottet konstaterade
då att den afrikanska organisationen OAU inte tagit ställning till frågan. De
potentiella konflikter och separatiststrävanden som ligger latenta i Afrika,
där i stort sett alla nationsgränser är uppdragna av tidigare koloniala makter,
har hittills avhållit OAU från att behandla frågor om gränser och omtvistade
områden. Frågan har heller inte behandlats i FN på över 30 år. Etiopien
betraktar frågan som en rent intern angelägenhet.

Svenska regeringen har vid flera tillfällen framfört oro över situationen,
som har lett till stora lidanden för den eritreanska befolkningen. De
fruktansvärda umbäranden som har drabbat befolkningen genom torkan och
skördebortfallen förvärras genom kriget. Sverige har uppmanat den etiopiska
regeringen att göra allt för att finna en fredlig lösning på konflikten. Det är
angeläget att Sverige som vänskapligt sinnat land och biståndspartner
fortsätter att nära följa situationen i Eritrea och att regeringen fortsatt ger
uttryck för den svenska beredvilligheten att på lämpligt sätt bidra till en
fredlig lösning av konflikten.

Utskottet står emellertid fast vid den bedömning som gjordes i betänkande
UU 1985/86:2, nämligen att det är utomordentligt svårt för ett utomstående
land att driva Eritreafrågan i FN. Det finns för närvarande inte stöd för att få
ärendet upptaget i FN:s generalförsamling. Enligt utskottets mening bör
dock Sverige känna ansvar för att söka vägar att få slut på konflikten i
Eritreaprovinsen. Regeringen bör även fortsättningsvis, eventuellt inom
FN:s ram, verka för en fredlig lösning på Eritrea-konflikten.

Motion U515 får därmed anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande Eritrea-konflikten
att riksdagen förklarar motion 1986/87:U515 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 19 november 1987
På utrikesutskottets vägnar
Gunnel Jonäng

UU 1987/88:11

Närvarande: Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Gunnar Hökmark (m), Nils T
Svensson (s), Britta Hammarbacken (c), Maj Britt Theorin (s), Maria
Leissner (fp), Oswald Söderqvist (vpk) och Jan-Erik Wikström (fp).

UU 1987/88:11