om hästaveln m. m. (Betänkande 1987/88:JoU7 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:7

om hästaveln m. m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande en under riksmötet 1986/87 väckt
motion som bl. a. understryker hästhållningens värde från social och ekonomisk
synpunkt. Motionen har remissbehandlats och därvid föranlett
övervägande positiva yttranden. Utskottet föreslår enhälligt att riksdagen
med anledning av motionen uttalar sig för att en utvärdering kommer till
stånd angående vissa frågor rörande hästaveln och utbildningsutbudet
inom hästsektorn.

Motionen

Yrkande

1 motion 1986/87:Jo213 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av att en plan upprättas för
dels hur utbildningen och tillgången på hästar skall främjas, dels hur intresserade
ungdomar skall få utbildning och möjlighet att utöva sitt hästintresse
utan att stora grupper ungdomar hindras av oöverstigliga kostnader.

Motivering

I motionen understryks hästens stora betydelse från social och ekonomisk
synpunkt. Det ökande hästintresset är betydelsefullt för ungdomar ur alla
socialgrupper. I diskussionerna om spannmålsöverskottet har hästen blivit
intressant både som konsument av spannmål och som exportvara. Både i
tävlingssammanhang och för fritid och rekreation är det viktigt att det finns
tillgång till goda och välutbildade hästar. Motionärerna förordar ett sammanhållet
program där avel, hästsport och forskning samverkar, understödda
av staten och näringslivet. Programmet skulle framför allt syfta till
att ge hästintresserad ungdom tillgång till kvalificerad utbildning och kursverksamhet
samt att ridsporten och ridfrämjandet får tillgång till hästar av
högsta kvalitet till rimligt pris. De för avel värdefullaste hästarna bör behållas
i landet och komma vår egen avel till godo. Marknadsföringen av svenska
hästar genom sport och uppvisningar bör intensifieras.

JoU

1987/88:7

1 Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 7

Remissyttranden

JoU 1987/88:7

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,

Sveriges lantbruksuniversitet, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus
län och Kristianstads län, Lantbrukarnas riksförbund, Ridfrämjandet,

Stiftelsen Sveriges avels- och hästsportcentrum Flyinge, Strömsholmsstiftelsen,
Svenska ridsportens centralförbund och Svenska hästavelsförbundet.

De större intresseorganisationerna inom hästsport och hästavel har avgett
gemensamma synpunkter tillsammans med lantbruksuniversitetet och
Lantbrukarnas riksförbund. Därvid har även AB Trav och Galopp, Ackordhäststiftelsen,
Avelsföreningen svenska varmblodiga hästen, Svenska
galoppsportens centralförbund, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska
lantliga ryttarföreningarnas centralförbund, Svenska ponnyföreningen
och Svenska travsportens centralförbund avgett synpunkter.

Remissammanställning, se Bilaga.

Bakgrund

Allmänt

Historiskt sett har hästen haft sin största betydelse för försvaret, jord- och
skogsbruket, transportsektorn samt sport och rekreation.

Ända sedan 1200-talet har s. k. rusthästar använts i försvaret. Enligt 1901
års härordning skulle i stället för rusthästar finnas stamhästar, s. k. remonteringshästar,
vilka köptes upp från lantbrukare och uppfödare. Med början
i 1925 års försvarsbeslut har antalet stamhästar successivt minskat. De
sista hästanspända förbanden utgick ur armén år 1976.

Under relativt kort tid — mindre än 100 år — var hästen lantbrukets
egentliga dragare. Från 1200-talet och fram till år 1880 var skjutsningen ett
av huvudändamålen med hästhållningen. Då oxen blev överflödig i början
av 1900-talet ökade antalet hästar snabbt. Kulmen nåddes år 1920 med ca
700 000 hästar. Med motoriseringen i lantbruket fick hästen allt mindre
betydelse som dragdjur. Krigsåren var arbetshästarnas sista stora tid. Efter
andra världskriget sjönkt antalet hästar drastiskt till en lägsta notering i
början av 1970-talet om ca 82 000.

Det finns inga exakta uppgifter om det totala antalet hästar i Sverige i
dag. Enligt en rapport från en konferens i Flyinge i maj 1987 kan antalet
uppskattas till ca 130 000. Antalet försäkrade hästar var enligt jordbruksstatistisk
årsbok år 1984 110 000.

Hästens betydelse i dagens Sverige kan bedömas utifrån olika användningsområden.
Dessa är i huvudsak följande.

— Jordbruket

— Fritidsridning/hästsport

— Trav och galopp

— Export och import av hästar 2

I det svenska lantbruket svarar hästhållning för en omsättning av ca 800 JoU 1987/88:7
milj. kr. i form av intäkter från foderproduktion och försäljning, inackordering,
uppfödning och försäljning av hästar m. m. Uppskattningsvis äger var
femte lantbrukare hästar. De hästar som finns i dag konsumerar foder och
bete motsvarande ca 100 000 ha åkermark, vilket motsvarar ca 3 % av den
totala åkerarealen. Nettoeffekten av hästhållningen på jordbrukets regleringsekonomi
är inte oväsentlig. Beroende på vilka antaganden som görs
angående världsmarknadspriser och avkastningsnivåer har den beräknats
till 1 500—2 500 kr. per häst och år.

Spannmålsgruppen har lämnat förslag till åtgärder för att minska spannmålsöverskottet
(Ds Jo 1986:6) och därvid konstaterat att det finns en
mängd insatser som kan vara möjliga att utveckla och som sammantaget
kan få en icke oväsentlig effekt på spannmålsöverskottet. Dessa verksamheter
som är av typen köksväxtodling, hästuppfödning, fodervärd för hästar,
linodling m. m. är i många fall företagsekonomiskt intressanta utan stöd.

Gruppen finner det inte motiverat med något generellt stöd för denna typ
av verksamheter.

Ridsporten har de senaste åren ökat väsentligt i omfattning. I dag är det
enligt Ridfrämjandets statistik ca 250 000 personer som rider regelbundet.

Ridsporten stöds av ett antal intresseorganisationer, såsom t. ex. Svenska
ridsportens centralförbund (SRC) och Ridfrämjandet.

Sedan år 1974 verkar AB Trav och Galopp (ATG) för att trav- och galoppsporten
i landet skall kunna bedrivas på ett sådant sätt att de långsiktiga
förutsättningarna för sporten tryggas. Ett belopp motsvarande 10 % av
totalisatoromsättningen inbetalas till staten.

Hästsporten omsatte 3,579 miljarder kronor år 1985.

Som en av stiftarna i Flyingestiftelsen stödjer ATG även svensk avel och
utbildning inom hästområdet. ATG är också en av stiftarna för hingstuppfödningsanstalten
Wången i Jämtland.

De senaste åren har mellan 800 och 1 000 hästar varje år exporterats till
ett värde av ca 50 milj. kr. Enligt vissa bedömningar finns en betydligt större
marknadspotential än vad som utnyttjas.

Utbildning inom hästområdet

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) svarar i dag för utbildningen av vissa
yrkesgrupper med verksamhet inom hästsektorn (veterinärer, hovslagare
m. fl.) Djurslaget häst intar dock en relativt undanskymd position vid SLU.

Orsaken är den anpassning till avhästningen som skedde under efterkrigstiden
vid dåvarande lantbruks- och veterinärhögskolorna. De fasta personella
och materiella resurserna för hästsektorn inskränker sig till de undervisnings-
och hästsjukvårdsresurser som finns vid de kliniska institutionerna
och vid hovslagarskolan. Vid de icke-kliniska institutionerna saknas särskilda
resurser för hästområdet helt.

Det övriga utbildningsutbudet ger en geografiskt och organisatoriskt
splittrad bild. Det utbildningsutbud som dominerar är olika påbyggnadslinjer
och specialkurser. Dessa bedrivs ofta i samverkan med befintliga

gymnasieutbildningar på orten eller i dess närhet. 3

Bl. a. följande kurser och utbildningar finns tillgängliga: JoU 1987/88:7

— Utbildning av djurvårdare (2-årig specialkurs): Stockholm, Norrköping,
Skara, Strömsholm, Hudiksvall samt Lycksele.

— Hästskötsel (10-veckors specialkurs): Flyinge.

— Körning med häst (8-veckors specialkurs): Bollnäs samt Wången.

— Kurs för yrkesverksamma inom trav- och galoppsport (9-veckors specialkurs):
Värmdö samt Mölndal.

— Stallchefsutbildning (2-årig påbyggnadsutbildning): Flyinge.

Från och med den 1 juli 1987 driver Ridfrämjandet tillsammans med AB
Trav och Galopp, Svenska travsportens centralförbund och Svenska galoppsportens
centralförbund Hästsportens folkhögskola på Strömsholm.

Verksamheten på ridskolan och folkhögskolan är integrerad. Vid folkhögskolan
bedrivs fritidsledarutbildning med inriktning på bl. a. ridskolechefer.

Utöver de ovan nämnda utbildningarna ger Ridfrämjandet ett antal kurser
som är inriktade mot ridinstruktörer, ridlärare, ridskolechefer och chefsinstruktörer.

För yrkesverksamma inom jordbruket bedriver lantbruksnämnderna
kursverksamhet även inom hästområdet. Nämndernas kurser är i första
hand inriktade på utfodring och uppfödning av hästar samt användning av
hästen i jord- och skogsbruket.

Under hösten 1987 förväntas en proposition om översyn av den gymnasiala
yrkesutbildningen, ÖGY. För att bereda frågor som hänger samman
med denna utbildning finns ett antal preliminära läroplansgrupper, bl. a.
för jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdsutbildning samt vattenbruksutbildning.

Avel och uppfödning m. m.

Staten har genom tiderna på olika sätt stött hästavel och hästhållning. Till
grund för statens nuvarande insatser ligger det betänkande som 1979 års
hästutredning lämnade år 1982 (SOU 1982:51).

Riksdagen beslutade år 1982 att den statliga verksamheten vid statens
hingstdepå och stuteri vid Flyinge skulle avvecklas fr. o. m. den 1 januari
1983 och överlåtas på en stiftelse (prop. 1981/82:198, JoU 1981/82:39).

Enligt beslut vid riksmötet 1983/84 överfördes huvudmannaskapet för
hästavelsarbetet från lantbruksstyrelsen till en huvudorganisation bestående
av de dåvarande hästavelsföreningarna (JoU 1983/84:25, p. 10). Sedan
dess är avelsverksamheten i huvudsak uppbyggd kring olika avelsföreningar.
Totalt finns det 17 rikstäckande avelsorganisationer med Svenska hästavelsförbundet
som huvudman. Förbundets främsta funktion är att se till
att reglerna för den officiella hästkontrollen efterlevs. Statens del i verksamheten
består i huvudsak i att lantbruksstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet
meddelar föreskrifter angående avelsvärderingen av hingstar enligt
lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m.

Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande (ackordhäststiftelsen)
övertog år 1976 formellt huvuddelen av arméns hästar. Stiftelsen köper 4

årligen in ca 50 hästar. Uppköpen har bl. a. gjort det möjligt för ridskolor JoU 1987/88:7
och unga ryttare att för en rimlig kostnad kunna utöva sin sport.

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge bildades år 1983
för att skapa en nationell kraftsamling kring ett sammanhållet program, där
avel, hästsport och forskning aktivt samverkar, understött av det allmänna
och näringslivet. Diskussioner pågår för närvarande att skapa ett nationellt
centrum för avel och hästuppfödning inom ramen för Flyingestiftelsens
verksamhet.

Stiftelsen Wången i Jämtland har till ändamål att tillhandahålla landets
uppfödare av arbets- och sporthästar ett fullgott hingstavelsmaterial samt
att bedriva utbildning och andra aktiviteter rörande hästuppfödning,
skogskörning med häst, ridsport och därtill hörande frågor. Även här har
kommuner och landsting samt näringslivet bidragit till en kraftsamling för
att främja den nordsvenska hästen.

För att stimulera och främja en ökad försäljning av hästar på den internationella
marknaden har nyligen bildats ett bolag med arbetsnamnet Svensk
Exporthäst AB. Bland Finansiärerna märks bl. a. LRF, Föreningsbankernas
bank och Jordbrukets försäkringsbolag.

Statligt stöd till avel, utbildning m. m.

1 enlighet med riksdagens i det föregående angivna beslut har de särskilda
anslagen till främjande av hästaveln avvecklats.

Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande erhåller av medel
inom jordbruksprisregleringen visst bidrag för sin verksamhet. För budgetåret
1987/88 uppgår bidraget till 250 000 kr.

Inom ramen för anslaget 1 1, Stöd till idrotten (prop. 1986/87:100 bil. 11,

KrU 1986/87:10) utgår bidrag till Riksföreningen för ridningens främjande
och Ridfrämjandets ungdomsnämnd med 3 815 000 kr., till de Svenska lantliga
ryttarföreningarnas centralförbund med 186 000 kr. och till Svenska
ponnyföreningen med 210 000 kr.

Under åttonde huvudtiteln (prop. 1986/87:100 bil. 10, UbU 1986/87:22)
har anvisats 1 623 000 kr. som bidrag till driften av Hästsportens folkhögskola.
(Se föregående avsnitt.) Beloppet avser bidrag till 2 500 elevveckor.

Landstingsbidrag utgår med 877 000 kr. för att täcka bl. a. vissa inackorderingskostnader.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande en motion av John Johnsson m. fl.

(s) som mot bakgrund av det ökande hästintresset förordar olika åtgärder
för att främja hästhållningen och förbättra utbildningsutbudet för ungdomar
som är intresserade av ett yrke med anknytning till hästsektorn.

Som framgår av redovisningen ovan har utskottet inhämtat yttranden
över motionen från lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet,
Lantbrukarnas riksförbund och flertalet intresseorganisationer
m. fl. inom hästavel och hästsport (se Bilaga). 5

1* Riksdagen 1987/88. 16 sami. Nr 7

Så gott som samliga remissorgan ställer sig positiva till motionen. Stor JoU 1987/88:7
enighet råder om behovet av ytterligare insatser inom forsknings- och utvecklingsarbetet
på hästhållningens område. Vad gäller utbildningsmöjligheterna
framhåller Sveriges lantbruksuniversitet att utbildningsutbudet ger
en geografiskt och organisatoriskt splittrad bild. Därför förordar SLU en
riksomfattande inventering och samordning av utbildningsutbudet. Skolöverstyrelsen
anser att den preliminära läroplansgrupp som inrättats på
jordbruksområdet bör få i uppdrag att bereda utbildningsfrågorna i huvudsaklig
överensstämmelse med motionen. Flera remissinstanser understryker
vidare behovet av ytterligare informations- och rådgivningsinsatser.

Hästens betydelse för jordbruket och landskapsvården liksom för rekreation
och sport framhålls. Enligt intresseorganisationerna är det viktigt bl. a.
från djurskyddssynpunkt att utbildningen prioriteras och att ett fullgott
hästmaterial finns att tillgå. Flyingestiftelsen har anfört att ridhästarnas
medellivslängd halverats de senaste 30 åren, en utveckling som inger allvarliga
farhågor. Ridfrämjandet m. fl. organisationer framhåller att ridsporten,
framför allt Tidningen, är av den omfattningen att den kan betecknas
som en folksport. Verksamheten har stor betydelse som ungdoms- och fritidssysselsättning
och har en viktig fostrande roll.

Enligt lantbruksstyrelsen är det tveksamt om det går att öka hästantalet
nämnvärt i landet. Däremot förordar lantbruksstyrelsen, i likhet med
många remissorgan i övrigt, att stödåtgärder vidtas för att förbättra djurmaterialets
kvalitet, hanteringen av hästar och djurmiljön i stallar och ridskolor.
Det påpekas att i och med att ett stöd införts för vallodling kan en
minskning av foderkostnaderna förväntas. Lantbruksstyrelsen framhåller
vidare att det krävs insatser inom forskning och utvecklingsarbete för att
man skall kunna bibehålla den internationellt välrenommerade höga kvaliteten
på svenska hästar.

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen och remissyttrandena
att hästhållningen i Sverige har väsentlig betydelse både från ekonomisk
och social synpunkt. När det gäller hästens betydelse inom de användningsområden
som är knutna till de areella näringarna kan det visserligen konstateras
att tyngdpunkten i hästhållningen sedan andra världskrigets slut
förskjutits från angivna områden mot sport- och rekreationssektorn. Som
framgår av redovisningen i det föregående ger hästhållningen emellertid
positiva effekter såvitt avser bl. a. möjligheterna att utnyttja överskottsarealen
i jordbruket. Det finns vidare anledning att understryka värdet av skogskörning
med häst som ett led i strävandena mot ett mer småskaligt och
ekologiskt anpassat skogsbruk. Arbetshästen utgör i många fall ett realistiskt
alternativ till de betydligt dyrare skogsmaskinerna. Vad gäller särskilt
hästhållningens betydelse för landskapsvård och landskapsutveckling kan
nämnas att riksdagen nyligen förordat en översyn av reglerna om fastighetsbildning
för mindre jordbruk m. m. som skall syfta till att underlätta
bildandet av mindre företagsenheter (BoU 1986/87:14). De av riksdagen
nyligen beslutade ändringarna i jordförvärvslagen där tonvikten läggs vid
regionalpolitiska mål och sysselsättningsmöjligheter på landsbygden har
också betydelse i detta sammanhang (JoU 1986/87:24). 6

Det ökande intresset för ridning och andra fritidsaktiviteter är enligt JoU 1987/88:7
utskottets mening positivt. Detta gäller givetvis även den — av flera remissorgan
omvittnade — stora efterfrågan på utbildningar och kurser rörande
hästhållning m. m.

Mot bakgrund av vad som anförts om hästhållningens betydelse i olika
sammanhang anser utskottet att ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt
framför allt frågor om avel och uppfödning av hästar och om utbildningsutbudet
på området. En utvärdering bör göras av resultatet av statsmakternas
beslut att överlåta huvudansvaret för hästavelsarbetet på avelsorganisationerna.
Inte minst bör effekterna på avelsarbetet med de kallblodiga raserna
beaktas. Tillgången på såväl arbetshästar som sporthästar bör ägnas uppmärksamhet.
En inventering och samordning av utbildningsutbudet bör
genomföras. Härvid bör bl. a. beaktas behovet av utbildning och kunskaper
i fråga om användningen av arbetshästar i jord- och skogsbruket. Behovet
av forskning, utveckling och rådgivning inom hästsektorn bör ytterligare
kartläggas. Utskottet utgår från att det nödvändiga utredningsarbetet kan
göras av berörda myndigheter och forskningsorgan i samråd. Lantbruksstyrelsen,
skolöverstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet har särskild sakkunskap
i de frågor som utredningen enligt utskottets mening främst bör
omfatta. Det synes lämpligt att också intresseorganisationerna inom hästavel
och hästsport får tillfälle att avge synpunkter. I övrigt bör det ankomma
på regeringen att närmare bestämma hur utredningen skall bedrivas.

Utredningsarbetet bör ta sikte på ett sammanhållet program i huvudsaklig
överensstämmelse med synpunkterna i motionen. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motion 1986/87 :Jo213 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo2l3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utvärdering
av vissa frågor rörande hästaveln och utbildningen inom hästsektorn
m. m.

Stockholm den 29 oktober 1987

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin
Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan
Jennehag (vpk), Leif Marklund (s), Ivar Virgin (m), Anders Castberger (fp)
och Mona Saint Cyr (m).

Sammanställning av remissyttranden över motion
1986/87:Jo213

Lantbruksstyrelsen

Allmänt

Staten har genom tiderna på olika sätt stött hästavel och hästhållning. Till
grund för statens nuvarande insatser ligger det betänkande som den parlamentariska
utredningen om statens stöd till hästaveln lämnade 1982 (SOU
1982:51). I denna utredning har flera av de synpunkter som motionärerna
framhållit penetrerats.

Hästavelsarbetet

I enlighet med utredningens förslag har hästkontrollen omorganiserats. Ansvaret
för hästkontrollens genomförande har överförts från staten till näringen.
Huvudman för hästkontrollen, utom för trav- och galopphästar, är
Svenska Hästavelsförbundet. Lantbruksstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Hästkontrollens nuvarande uppläggning efter moderna avelsprinciper ger
en garanti för att kvaliteten på hästmaterialet stadigt förbättrats.

Utbildning

Som ett resultat av den nämnda utredningen har en tvåårig gymnasielinje i
djurvård med inriktning mot häst förlagts till Skara. Flyinge har, som motionärerna
berört, utvecklats till en viktig utbildningsanstalt samtidigt som
den ursprungliga funktionen som hingststation kunnat bibehållas. Förutom
Flyinge finns hästcentra vid Strömsholm och Wången. Vid Strömsholm
bedrivs utbildning av ridinstruktörer och vid Wången sker uppfödning av
nordsvenska hingstar och utbildning i hästkörning. Vid samtliga tre hästcentra
finns möjligheter till ökade satsningar på grund- och fortbildning.

Forsknings- och utbildningsarbete

För att kunna bibehålla den internationellt välrenommerade höga kvaliteten
på svenska hästar krävs insatser inom forskning och utvecklingsarbete.
Lantbruksstyrelsen anser att ett fortsatt arbete på utveckling och anpassning
av nya avelsvärderingssystem är angeläget. Sambandet mellan defekter
och prestation — hållbarhet har stor ekonomisk betydelse. Nya fodermedel
till hästar och en utveckling av fodringsnormer är andra angelägna
forskningsuppgifter. Lantbruksstyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som i
samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet skall ta fram lämpliga nor -

JoU 1987/88

Bilaga

mer för utfodring av hästar. Arbetsgruppen kommer att redovisa sitt arbete
inom kort.

Hästantalet

Lantbruksstyrelsen är tveksam om det går att öka hästantalet i landet nämnvärt.
Antalet hästar har länge legat relativt oförändrat. Det i motionen
nämnda antalet 150 000 synes styrelsen väl högt. Lantbruksstyrelsens erfarenhet
är att dagens hästantal är maximalt för landets behov. Importen är
obetydlig och varje ökning av stobetäckningarna har följts av en ökad utslagning
av övertaliga hästar. De stödåtgärder, som bör vidtas, bör inriktas
på en förbättring av djurmaterialets kvalitet, hantering av hästar och djurmiljön
i stallar och ridskolor. Ett problem inom hästsektorn är de dyra
uppfödningskostnaderna. I och med att ett stöd har införts för bl. a. vallgrödor
kan en minskning av höpriset förväntas. Detta kan innebära en förbättrad
lönsamhet i all hästhållning.

Utvärdering före ny utredning

Innan en ny utredning tillsätts för att få fram den plan som motionärerna
önskar bör först en utvärdering göras av de insatser som vidtagits i enlighet
med de förslag som den senaste hästutredningen lämnade.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

SÖ har ingen erinran mot att utbildningen med anknytning till hästen intensifieras
så som motionärerna föreslagit. En förutsättning är dock att tillräckligt
med sökande finns och att de som slutfört den tilltänkta utbildningen
kan få arbete.

SÖ anser det önskvärt om en samlad utbildningsgång kan erbjudas från
gymnasieskola till högskola i likhet med andra JST-utbildningar. Under
hösten förväntas proposition om översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen,
ÖGY. I propositionen antas förslag komma om principer för yrkesutbildningen,
bl. a. att denna bör bli treårig.

För att bereda frågor som hänger samman med den gymnasiala yrkesutbildningen
finns ett antal preliminära läroplansgrupper, PLG. För jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsutbildning samt vattenbruksutbildning
finns PLG nr 7 för JST. Denna läroplansgrupp bör få i uppdrag att bereda
utbildningsfrågorna i huvudsaklig överensstämmelse med tankarna i motionen
om hästavel m. m.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

SLU och hästsektorn

JoU 1987/88

Bilaga

Hästen spelar i dagens Sverige en väsentlig social och ekonomisk roll. För
lantbruket har hästen kommit att få en förnyad betydelse, inte minst i sam -

band med jordbrukets överskottsproblem. Varje häst behöver ca 1 ha jordbruksmark
för sin foderförsörjning. I anslutning till den expanderande
fritidssektorn utgör hästen därför ett alternativ till utnyttjande av åkerareal.

För SLU:s del har utvecklingen inom hästhållningen bland annat inneburit
att behovet av välutbildade veterinärer och agronomer med hästkunnande
har ökat liksom kraven på kontinuerlig forskning samt rådgivning.

Utvecklingen har medfört att hästen är ett självklart inslag i SLU:s verksamhet.
Detta till trots intar djurslaget häst i dag en relativt undanskymd
position vid SLU. Orsaken är den anpassning till avhästningen som under
efterkrigstiden skedde vid dåvarande Lantbruks-och Veterinärhögskolorna.
De fasta personella och materiella resurserna för hästsektorn inskränker
sig till de undervisnings- och hästsjukvårdsresurser som finns vid de kliniska
institutionerna och vid hovslagarskolan. Vid de icke-kliniska institutionerna
saknas särskilda resurser på hästområdet helt.

Utbildning

En socialt, ekonomiskt och djurskyddsmässigt fungerande hästhållning
kräver tillgång till välutbildade personer på alla nivåer. SLU svarar i dag
för utbildningen av vissa yrkesgrupper med verksamhet inom hästsektorn.

Det övriga utbildningsutbudet varierar över landet och synes ofta vara
dåligt samordnat. SLU anser att en riksomfattande inventering och samordning
av utbildningsutbudet bör genomföras. Behovet av nya utbildningsvägar
måste studeras och eventuella kompletteringar och förändringar
komma till stånd för att utbildningens innehåll och kvalitet skall motsvara
de framtida kraven.

Forsknings- och utvecklingsarbete

Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom hästsektorn är i huvudsak lokaliserade
till SLU. Samarbete är etablerat med ett antal externa intressenter,
som stuterier, tränare, ridskolor, djursjukhus, etc.

Merparten av det löpande ekonomiska stödet till hästforskningen kommer
via AB Trav och Galopps forskningskommitté. Det totala ekonomiska
stödet från externa källor rör sig om ca 2 milj. kr. per år. I jämförelse med
andra näringsgrenar är summan mycket låg.

Det krävs otvivelaktigt en starkare satsning på forsknings- och utvecklingsarbetet.
Dagens resurser är i första hand knutna till trav- och galoppsporterna,
och är även för dessas del mycket knappa.

Insatser krävs både vad gäller den friska hästen och vad gäller skador och
sjukdomar. Avel, uppfödning och användning av friska hästar oavsett ras
måste baseras på ett tillräckligt kunnande om de normala djurens behov
och funktioner. För detta krävs ökad kunskap om bland annat olika miljöfaktorers
inverkan på enskilda individer eller grupper av hästar. Otillräckliga
kunskaper om djurens normala reaktioner kan leda till att djur — utan
avsikt — utsätts för oacceptabla förhållanden. Inte bara ur djurskyddssynpunkt
utan även ur ekonomisk synvinkel är hållbarare hästar ett viktigt mål.
Även om skade- och sjukdomsfrekvenserna hålls nere kommer den kliniska

JoU 1987/88

Bilaga

veterinärmedicinen att ha en central roll inom hästhållningen och fortsatta
och intensifierade insatser krävs också här.

SLU anser att man inför upprättandet av en långsiktig plan för den offentliga
sektorns stöd till svensk hästhållning bör analysera behoven av
forsknings- och utvecklingsarbete inom hästsektorn. Med tanke på hästhållningens
sociala och ekonomiska betydelse samt med hänsyn till kraven
på god djurhållning måste man ta ställning till om fasta resurser inom området
skall tillföras SLU.

Rådgivning

Rådgivningen inom hästsektorn är splittrad på många organisationer. Mer
samordnade informations- och rådgivningsinsatser av typen forskningsinformation,
övergripande djurskyddsrådgivning etc. saknas dock helt. För
en rad andra djurslag finns idag särskilda statskonsulenter vid SLU med
just detta informations- och rådgivningsansvar. SLU menar att en sådan
lösning på rådgivningsbehovet bör övervägas även för hästsektorn.

Avslutande synpunkter

I SLU:s arbete med att på ett positvt sätt medverka i utvecklingen av olika
näringar/sektorer i samhället är kontakt med berörda intresseorganisationer
och myndigheter normalt ett viktigt inslag. För hästsektorn har hittills
en kontaktyta som täcker hela hästsektorn saknats. Det arbete som initierats
genom John Johnssons m. fl. motion och vilket redan medfört att samtliga
intressenter på hästområdet träffats två gånger och förklarat sig villiga att
även fortsättningsvis mötas till gemensamma överläggningar är därför ett
ur SLU:s synpunkt viktigt steg framåt.

SLU:s prioritering av satsningar på olika områden föregås normalt av
diskussioner i styrelsen och dennas olika beredningsorgan. Splittringen av
hästsektorn på olika intressegrupper med ibland olika åsikter och samhällets
hittills relativt ringa intresse för engagemang från SLU:s sida på hästområdet
har medfört att föga intresse förelegat att internt inom SLU diskutera
satsningar på hästsektorn i förhållande till satsningar på andra befintliga
eller nya områden. Satsningar på hästfrågor inom SLU har t. ex. ej framförts
i de senaste årens anslagsframställningar.

Mot bakgrund av det ovan anförda biträder Sveriges lantbruksuniversitet
motionärernas hemställan och vill särskilt framhålla den offentliga sektorns
ansvar för utbildning, forsknings- och utvecklingsarbete och rådgivning.
Med anledning av hästsektorns ökade sociala och ekonomiska betydelse
och för att säkerställa god djurhållning bör ökade resurser tillföras
dessa områden. Inte minst den sociala betydelsen motiverar ökade satsningar
från samhällets utbildnings- och fritidssektorer.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Hästuppfödning har i allmänhet varit en del i jordbruksproduktionen. I
takt med att resurser i form av betesmarker, spannmål och byggnader fri -

JoU 1987/88

Bilaga

ställs från annan produktion kan naturligtvis hästuppfödningen lätt ökas.
Hästhållningen är positiv ur landskapsvårds- och naturvårdssynpunkt, och
inte negativ ur någon annan allmän synpunkt. Det är dock svårt att bedöma
lönsamheten för uppfödaren. Ingenting säger att efterfrågan ökar för att
tillgången på hästar ökar eller för att fler hästar äter upp jordbrukets överskottsprodukter.
Uppfödaren behöver kunskaper, bra avelsmaterial, stort
intresse och små eller inga investeringar om hästuppfödningen skall kunna
bli en lönsam verksamhetsgren och inte en belastning. Det förekommer
import av sporthästar också. Den upphör sannolikt inte bara för att tillgången
på svenska hästar ökas. Marknaden för sporthästar är komplex —
det handlar om köp och försäljning av levande individer som skall prestera
något tillsammans med en annan individ — ryttaren! Det krävs goda kunskaper
hos både köpare och säljare.

Den utbildning som i dag bedrivs om hästar och ridning m. m. sker främst
genom föreningar och ridskolor. Därtill sker mer omfattande utbildning
vid Flyinge och Strömsholm i samverkan med skolmyndigheterna. Det bör
framhållas att utbildningsbehovet är stort i flera olika avseenden. I Sverige
finns t. ex. ingen egentlig beridarutbildning. Ibland sägs t. o. m. att Sverige
har bättre hästar än vi kan visa fram och i så fall måste möjligheten att få ut
bättre priser kunna påverkas i positiv riktning t. ex. vid export. Ridutbildning
för det stora flertalet sker vid ridskolor och i föreningsregi och bedrivs
i allmänhet med kommunalt stöd för fritidsverksamhet. Riksorganisationerna
bedriver också kursverksamhet förutom att man har normer som
syftar till att höja kvantiteten på verksamheten hos medlemsföreningarna.

Behov av och möjlighet till bättre utbildning om hästhållning, ridning
och körning m. m. finns på alla nivåer. De flesta ungdomar växer i dag upp i
tätort. Djurkontakten begränsar sig i allmänhet till sällskapsdjur. Brist på
kunskap genom erfarenhet får då kompenseras med utbildning. Redan på
mellanstadiet och högstadiet borde ”hästhållningsteori” kunna förekomma
i samband med ”fritt valt arbete” eller ”temastudier”. Länsstyrelsen föreslår
att möjligheten studeras och att förslag till studieplaner upprättas.

Nästa skolnivå — gymnasiet — bör genom lantbruksskolan kunna erbjuda
en mer omfattande undervisning — yrkesutbildning — t. ex. lämpad för
uppfödare. Även framtida deltidssysselsättningar måste underbyggas med
utbildning om de skall kunna ge ett gott utbyte. Försök i dessa avseenden
pågår i Skåne i samarbete med Flyinge.

Högskolenivån borde vara lämplig för ridlärarutbildning och beridareutbildning.
Det ökande hästintresset kräver fler lärare och tillgång till gott och
välutbildat hästmaterial, bl. a. tävlingshästar vilket skulle främjas av tillgång
till beridare.

Kostnadsläget för hästintressrade bör kunna påverkas på flera sätt. Ökade
bidrag per undervisningstimme till föreningar och ridskolor är en väg.
Stöd till aveln i någon form är en väg som kan påverka ekonomin för
uppfödaren och hästpriset. Stöd till en pool för inköp av hästar till avel och
tävling kan vara ett sätt att behålla ”det bästa materialet” i landet. Utveckling
av utbildningsmöjligheterna t. ex. så som skisserats ovan är också ett
ekonomiskt stöd på sikt.

Länsstyrelsen anser det lämpligt att en plan upprättas för att förbättra

JoU 1987/88

Bilaga

och utveckla förhållandena för hästavel och hästsport. Planen bör åtföljas
av stimulansåtgärder från samhällets sida och inte ha som sikte att reglera. I
Kristianstads län finns goda möjligheter att genomföra förbättringar på
utbildningssidan bl. a. inom gymnasieskolans ram på Bollerups lantbruksskola
i samarbete med Flyingestiftelsen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen delar den uppfattning som John Johnsson m. fl. framför i sin
motion. Hästavel och hästsport har sedan länge en stark position i Skåne.
Hästavel med hingsthållning har i statlig regi bedrivits sedan 1600-talet på
Flyinge. Verksamheten övertogs 1983 av stiftelsen Sveriges Avels och
Hästsportcentrum Flyinge. Betydande investeringar har gjorts på Flyinge
under senare tid, bl. a. har en stor uppvärmd ridhall uppförts. Förnyelsen av
hingstbeståndet är av mycket stor betydelse för Flyinges verksamhet. Detta
sker bl. a. genom att stiftelsen köper in goda hingstföl och unghingstar i
Sverige eller genom import av hingstar från t. ex. Tyskland. Det är av stor
vikt att stiftelsen genom olika finansieringsmöjligheter även fortsättningsvis,
helst i utökad skala, har möjlighet att tillhandahålla goda hingstar.

I dag bedrivs olika typer av utbildning på Flyinge. Malmöhus läns landsting
är genom sin utbildnings- och kulturnämnd huvudman för de gymnasiala
specialkurserna på Flyinge för utbildning av hästskötare respektive
stallchefer. Den förra är en 10-veckorskurs och den senare en 2-årig utbildning,
vilken förutsätter att deltagarna har minst tvåårig gymnasielinje med
två årskurser i svenska och engelska samt hästskötarkursen. Med utgångspunkt
från samlade erfarenheter av de hittills bedrivna utbildningarna har
landstinget i samarbete med företrädare för Flyingestiftelsen utarbetat ett
förslag till en fullständig gymnasielinje med inriktning mot hästhållning.
Detta förslag redovisas i Agroponova-rapporten, se bilaga I. (Här utelämnad.
)

Sverige hade länge en framskjuten plats inom den internationella ridsporten.
Under senare år har vi dock halkat efter många andra länder, t. ex.
har under senare tid ryttare från USA gjort stora framsteg på tävlingsbanorna.
Detta gäller främst i hoppning och fälttävlan medan de svenska dressyrryttarna
och inte minst svenska dressyrhästar fortfarande är framgångsrika.
Sveriges dåliga framgångar internationellt sett kan ha många olika orsaker.
Bl. a. behövs tillgång till kvalificerade tränare. På tävlingar behövs duktiga
banbyggare för att ryttare och hästar ska komma upp i högre klasser. Även i
detta sammanhang kan det vara motiverat med olika utbildningsinsatser. I
avelsarbetet bör inriktningen mot ändamålsenliga tävlingshästar med god
prestationsförmåga och framåtanda ökas. Våra svenska ryttare behöver
också ökad tävlingsrutin genom deltagande i internationella tävlingar
utomlands. Detta är dock mycket kostsamt. Inom t. ex. tennissporten har
företag framgångsrikt ekonomiskt stöttat unga spelare som i Team SIAB.
En motsvarande sponsring av unga ryttare vore mycket värdefullt.

Hästavel och hästsport har stor betydelse för svenskt lantbruk och för en
levande landsbygd. För en levande landsbygd behövs ett lönsamt jordbruk
men också möjlighet att bedriva andra verksamheter. Det är väsentligt att

JoU 1987/88

Bilaga

möjligheterna för hästhållning inte försämras. Den nya jordförvärvslagen
ger möjlighet till lämpligare avstyckning av gårdar så att hästhållning möjliggörs.
Detta bör uppmärksammas. God tillgång till hästar har också stor
betydelse för en aktiv landskapsvård innefattande skötsel av naturreservat.
Flera av länets värdefullaste naturområden har i dag behov av en bättre
betesvård.

Länsstyrelsen anser det mycket värdefullt att ett sammanhållet program
enligt John Johnssons förslag utarbetas. Utöver övriga positiva effekter bör
därtill läggas den effekt som ett sådant program troligtvis får på djurhållningen
och djurskyddet genom ökade kunskaper hos hästägare m. fl.

Intresseorganisationerna inom hästsport och hästavel,
gemensamt med SLU och Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

Allmänt

Kunskapen om hästsektorns struktur är bristfällig. Inom vissa områden har
man god kunskap om strukturen, medan det inom andra områden föreligger
stora brister. Inför en mer långsiktig planläggning av offentligt stöd till
sektorn måste dennas omfattning och struktur studeras bättre.

Det totala antalet hästar i Sverige nådde på 1960-talet en bottennotering
men har sedan dess stadigt ökat. Exakta siffror saknas, men en kvalificerad
skattning stannar vid närmare 150 000 djur. Av dessa används ungefär hälften
inom ridsporten och nära 50 000 inom trav- och galoppsporterna.

Ridsporten har en mycket stor bredd; man räknar med att det finns cirka
en fjärdedels miljon ryttare som regelbundet rider. Ridsporten domineras
av ungdomar, och flickor utgör den absoluta majoriteten. Ridskolorna fungerar
som fritidsgårdar med aktiviteter vid sidan av själva Tidningen, som
kurser i hästskötsel, hästsjukvård, etc. För den aktuella gruppen ungdomar
spelar Tidningen en stor social och fostrande roll och missbruksproblem är
ovanliga. Kontakten med hästen fungerar dessutom som något av en bro
mellan stad och landsbygd.

Hästens betydelse för dagens samhälle och lantbruk är mycket svår att
ange i absoluta tal. Förutom att ett betydande antal människor är yrkesmässigt
knutna till hästhållningen, t. ex. instruktörer, skötare, hovslagare, veterinärer,
tränare, uppfödare osv., spelar hästen en inte ringa roll för svenskt
lantbruk. Man uppskattar att hästsektorn för lantbrukets del omsätter kring
en miljard kronor årligen och tar ca 120 000 ha åkermark i anspråk.

Strukturomvandlingen av hästsektorn har inte förlöpt utan problem. Utvecklingen
har ofta varit svår att förutse och beredskapen att möta förändringarna
har inte alltid varit den bästa. Med relativt kort intervall genomfördes
två statliga ”hästutredningar”. Den första felbedömde totalt hästsektorns
utveckling. Den senaste ledde till att stora delar av hästavelns administration
och styrning organiserades om. Bland annat innebar detta att
hela det statliga stödet till hästavelssektorn togs bort. Omorganisationen
stöddes till en del ekonomiskt, men då de erforderliga ekonomiska förutsätningarna
nu saknas har man svårigheter att omsätta de goda intentionerna i
handling.

JoU 1987/88

Bilaga

Behov av offentligt engagemang

Utan tvekan har hästsektorn en väsentlig betydelse för samhället, socialt,
ekonomiskt, sysselsättningsmässigt etc. Det är därför naturligt att samhället
inom denna sektor, på samma sätt som inom andra områden och näringar,
engagerar sig i utbildning, forskning och rådgivning. Dessa verksamheter
är väsentliga basresurser för säkerställd och stärkt kvalitet inom den svenska
hästsektorn.

Förutom rena stimulansåtgärder av ekonomisk och annan art, som inte
enbart berör hästhållningen utan även har betydelse för sysselsättning,
jordbruk etc., bör utbildning, forskning och rådgivning i första hand vara
offentliga ansvarsområden och komma hela hästsektorn tillgodo. SLU,
LRF och de centrala intresseorganisationerna har därför valt att framföra
följande gemensamma synpunkter.

Utbildning — av hästar och människor

En av flera förutsättningar för god hästkultur är tillgång till goda, hållbara
och välutbildade hästar. Inhemsk produktion av kvalitetshästar lämpliga
för bredd- och elitsport m. m. kräver att man har goda avelsdjur och ett
välplanerat och effektivt avels- och uppfödningsarbete. I detta bör ingå en
god grundskoleutbildning av hästen så att den förbereds för de krav som
ställs och så att en god hållbarhet säkras. Det senare är av stor betydelse inte
bara ur ekonomisk synpunkt utan kanske framför allt ur djurskyddssynpunkt.

Möjligheterna att ge de unga hästarna en god grundskolning är tyvärr
ofta mycket begränsade. Det största problemet är här den bristande tillgången
på kunniga, välutbildade personer som kan svara för den unga
hästens utbildning.

Förändringarna inom hästhållningen har också medfört att det ”traditionella”
kunnandet om hästskötsel, där lantbrukare och militärer var traditionsbärare,
riskeras att helt förloras. Okunnighet om djur och djurhållning
kan i värsta fall medföra djurskyddsproblem. Dåligt utbildade ryttare har
väsentligt högre olycksfallsfrekvens. För att råda bot på dessa problem har
”hästutbildningar” av olika slag och kvalitet kommit i gång på många platser.
Satsningarna är dock inte sällan splittrade och dåligt koordinerade och
tillgången till sakkunskap varierar.

När det gäller mer kvalificerad utbildning på t. ex. gymnasial, postgymnasial
och folkhögskolenivå bör en riksomfattande inventering och samordning
komma till stånd. Undervisning som kräver tillgång till särskilt
utbildade hästar, speciell utrustning eller lärare med särskilda kvalifikationer
bör, där så är möjligt, centraliseras till Flyinge, Strömsholm eller Vången.
Behovet av nya utbildningsvägar måste studeras och eventuella kompletteringar
till dagens utbud genomföras.

Forsknings- och utvecklingsarbete

Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom hästsektorn är internationellt
sett av god kvalitet, även om omfattningen är blygsam. Forskningsresurser -

JoU 1987/88

Bilaga

na är i huvudsak lokaliserade till Sveriges lantbruksuniversitet. Merparten
av det ekonomiska stödet till hästforskningen kanaliseras via AB Trav och
Galopps forskningskommitté, som årligen fördelar ca 1,5 milj. kr. Forskningsinsatserna
hänför sig i princip till projekt som berör travsporten. Resultaten
kan dock i vissa fall överföras till andra grenar av hästhållningen.
De insatser som hittills kunnat göras för exempelvis ridsporten har varit
små.

Inom forsknings- och utvecklingsarbetet krävs otvivelaktigt en starkare
satsning. Inledningsvis bör behovsanalyser genomföras i samverkan mellan
forskningsinstitutionerna och intresseorganisationerna, varpå en mer
långsiktig planläggning av forsknings- och utvecklingsarbetet inom hästsektorn
utarbetas. Fasta resurser för området måste tillskapas.

Rådgivning

Rådgivningen till de aktiva inom svensk hästhållning handhas av ett antal
organisationer med olika inriktning och kompetensområden. Kunnandet
och sättet att föra ut informationen varierar. Ofta saknas resurser att omsätta
känd kunskap från teori och praktik. Likaså saknas mer samordnade
informations- och rådgivningsinsatser av typen forskningsinformation,
övergripande djurslagsrådgivning etc. av den typ som finns för övriga
djurslag vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Sammanfattning

Undertecknade organisationer biträder motionärernas hemställan och vill
gemensamt framhålla följande:

Vi anser att en ökad satsning från det offentligas sida på en utökad och
förbättrad hästhållning i Sverige, förutom rena stimulansåtgärder, bör inkludera
ett särskilt ansvarstagande för utbildning, forsknings- och utvecklingsarbete
samt rådgivning. Målsättningen för detta engagemang skall
vara att, med tanke på hästhållningens sociala och ekonomiska betydelse,
säkra en positiv utveckling och ett gott djurskydd.

För övrigt hänvisas till respektive organisations egna yttranden.

AB Trav och Galopp
Ackordhäststiftelsen

Avelsföreningen Svenska Varmblodiga Hästen
Lantbrukarnas Riksförbund
Ridfrämjandet

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge

Strömsholmsstiftelsen

Svenska Galoppsportens Centralförbund

Svenska Hästavelsförbundet

Svenska Lantarbetareförbundet

Svenska Lantliga Ryttarföreningars Centralförbund

Svenska Ponnyföreningen

Svenska Ridsportens Centralförbund

JoU 1987/88

Bilaga

Svenska Travsportens Centralförbund
Sveriges lantbruksuniversitet

JoU 1987/88

Bilaga

Ridfrämjandet

Ridfrämjandet delar motionärernas uppfattning om att intresset för hästar
och ridsport, och då främst bland flickor, är stort i Sverige. Medlemsantalet
i Ridfrämjandet ökar ständigt och är för närvarande ca 170 000 medlemmar.

Ridverksamheten har en central betydelse för dessa barns och ungdomars
utveckling och sociala situation.

Motionärerna nämner att ca 250 000 ryttare rider regelbundet vid landets
ridskolor eller på egen häst. Ridfrämjandet har beräknat att organisationens
medlemmar genomför ca 5 miljoner ridtimmar, 12 000 studietimmar
och ca 255 000 utbildningstimmar i häst- och stallvård under instruktörs
ledning.

Motionärerna nämner Flyinge, som en central utbildningsanstalt i Sverige.
Här krävs en komplettering genom att redovisa Ridfrämjandets utbildningsansvar
och utbildningsverksamhet.

På i stort sett alla ridskolor i Sverige verkar en ridklubb, ansluten till
Ridfrämjandet. Genom att klubben är ansluten till Ridfrämjandet ställer
organisationen krav på ridskolan, vad gäller bland annat säkerheten, utbildningsplanläggning,
hästar och deras skötsel och instruktörernas utbildningsnivå.
Ridfrämjandet auktoriserar ridlärare och ridinstruktörer och utbildningen
av dessa sker centralt på Ridskolan på Strömsholm.

Från och med den 1 juli 1987 driver Ridfrämjandet tillsammans med AB
Trav och Galopp, Svenska Travsportens Centralförbund och Svenska Galoppsportens
Centralförbund, Hästsportens folkhögskola på Strömsholm.

Verksamheten på ridskolan och folkhögskolan är integrerad.

Dock kan konstateras att utbildningskapaciteten ej räcker till för den
stora efterfrågan, som föreligger på utbildningen. Det är med glädje vi
konstaterar att eleverna efter genomgången utbildning har lätt att få anställning
vid en ridskola.

1 landet förekommer även annan utbildning och här krävs, som motionärerna
påpekar, en samordning. Ett samarbete är redan inlett mellan Strömsholm
och Flyinge, för att de båda utbildningsanläggningarnas totala kapacitet
skall utnyttjas optimalt.

För närvarande sker en utveckling mot att allt fler, tidigare kommunalt
drivna ridskolor, överlämnas till den ideella föreningen för drift i egen regi.

Detta innebär att ett utbildningsbehov av klubbfunktionärer uppstår. Här
känner naturligtvis Ridfrämjandet också ett ansvar och därför har, genom
organisationens försorg, tagits fram utbildningsmaterial och anordnas
kurser på såväl central, som regional nivå.

Motionärerna framför också att Ridfrämjandet är i behov av hästar av
högsta kvalitet för sin verksamhet. Inom organisationen Finns ca 450 ridskolor
runt om i landet. I dag är det problem för ridskolorna att rekrytera
lämpliga hästar för verksamheten. En del av detta behov täcks i dag av

Ackordhäststiftelsen, som fördelar en del av sina ca 500 hästar till ridsko- 17

loma. Men behovet är stort och förmedlingen av bra hästar till ett rimligt
pris måste utökas.

Sammanfattning:

Ridfrämjandet, som verkar för ridsporten som en folksport, stödjer motionen
och delar helt motionärernas uppfattning att hästintresserade ungdomar
skall ha tillgång till en bra, utvecklande fritidsverksamhet utan att höga
kostnader lägger hinder i vägen. För detta krävs stöd från såväl stat som
kommun till ökad utbildning och vidgade möjligheter till inköp av lämpliga
hästar till ett acceptabelt pris.

Svenska Hästavelsförbundet

Svenska Hästavelsförbundet (SH) är sedan den 1 juli 1985 den nya huvudmannaorganisationen
för den officiella hästkontrollen gällande samtliga
hästraser i landet utom trav- och galopphästar. SH fungerar tillfredsställande
men är, i likhet med motsvarande organisationer för övriga djurslag,
framgent beroende av ekonomiskt stöd för att kunna fullgöra sina uppgifter
som central avelsinstans på hästkontrollområdet.

Det är en nationell angelägenhet att det inom landet produceras hästar,
som vad gäller kvantitet och kvalitet tillfredsställer den svenska marknadens
önskemål och behov. Det förutsätter emellertid en högkvalitativ avel. I
annat fall uppstår en onödig och kostsam import av hästar.

Hästarna har en icke oväsentlig betydelse då det gäller att minska den
förlustbringande överskottsproduktionen av spannmål. Svenska hästar av
god kvalitet är dessutom en intressant exportprodukt, vilket förhöjer värdet
av en god hästavel.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna på hästavelsområdet måste intensifieras.
Sveriges Lantbruksuniversitet bör ges vissa fasta resurser så att alla
hästkategorier kan täckas in.

Kraftigt ökade insatser på utbildnings- och informationsområdet är nödvändiga
om svensk hästhållning skall kunna utvecklas positivt och bl. a.
djurskyddsproblem undvikas.

I dag saknas en god prognos över kvantitets- och kvalitetsmässiga behov
av hästar för olika ändamål. SH skulle kunna spela en drivande roll för att
ta fram en hästrekryteringsplan t. ex. fram till år 2 000.

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge vill understryka
betydelsen av att alla hästintresserade ungdomar kan ges möjlighet till utbildning
och tävling på sunda och välutbildade hästar.

För att detta skall bli möjligt fordras ett brett hästrekryteringsprogram
samt utökade resurser för utbildning av hästar och ryttare.

Av särskild betydelse är att ekonomiska resurser kan tillskapas som tilllåter
att skolhästar av hög klass kan hållas på Flyinge och Strömsholm.
Sådana hästar betingar i dag så höga priser att det föreligger en klar risk för

JoU 1987/88

Bilaga

att dessa klassiska hästcentra ej kan bibehålla ett för högre ridutbildning
lämpligt hästmaterial.

Det är också av stor betydelse att den kunskap som tidigare utvecklats vid
landets remontdepåer, om hur den unga växande hästen skall skötas och
tränas, kan bibehållas och vidareutvecklas genom forskning och utvecklingsarbete.
Om inte dagens ryttare och hästutbildare kan erhålla denna
kunskap genom nya utbildningsvägar uppstår en ur djurskyddssynpunkt
oacceptabel hästförbrukning. Dessutom uppkommer svåra ekonomiska
konsekvenser för ridskolor och enskilda genom att hästarna måste slaktas
alltför tidigt beroende på förslitningsskador. Situationens allvar understryks
av att ridhästarnas medellivslängd på de sista 30 åren har halverats
och nu är nere på ca 8 år.

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge skapades 1983
för att få en nationell kraftsamling kring ett sammanhållet program, där
avel, hästsport och forskning aktivt samverkat, understött av det allmänna
och näringslivet.

Detta samverkansprogram har varit mycket lyckosamt. På Flyinge har
värdefulla basresurser kunnat skapas, vilka kan få stor betydelse för hela
hästsektorns fortsatta utveckling. Genom att Flyingestiftelsen 1987 av Malmöhus
läns landsting erhållit betydande arrenden och resurser på det natursköna
Snogeholm, där stallar och ridhus nu byggs, finns det redan i dag
goda grundförutsättningar för utveckling av den modellanläggning för
avel, utbildning och forskning, som motionärerna efterlyser.

Genom samverkan mellan Flyinge och Strömsholm och en utbyggd och
moderniserad Ackordhäststiftelse bör fler unghästar kunna utbildas för
landets ridskolor och unga lovande tävlingsryttare.

Stiftelsen Sveriges Avels- och Hästsportcentrum Flyinge anser att motionärerna
på ett föredömligt sätt belyst ett för Sverige aktuellt utvecklingsprojekt
och tillstyrker motionärernas hemställan.

Stiftelsen Ridskolan på Strömsholm

Inledning

Ridskolan på Strömsholm har anor från 1500-talet, från början främst som
stuteri. Ridskolan grundades 1868 av Karl XV och då som officersridskola.
Strömsholm har därmed under mycket lång tid varit ett centrum för hippologernas
intresse.

Den 1 juli 1968 övertog Ridfrämjandet ridskolan och har alltsedan dess
utbildat ridinstruktörer, ridlärare, ungdomsledare och klubbfunktionärer.
Stiftelsen står tillsammans med Ridfrämjandet och trav- och galoppsporten
också bakom den nyinrättade Hästsportens Folkhögskola på Strömsholm.

Ackordhäststiftelsen

Relativt snart efter andra världskrigets slut blev svenska arméns behov av
hästar, framför allt ridhästar, på grund av motoriseringen, allt mindre. 1948
bildades Riksföreningen för Ridsportens främjande (Ridfrämjandet). Lokala
klubbar kunde startas tack vare att arméns övertaliga hästar ställdes till

JoU 1987/88

Bilaga

förfogande som s. k. ackordhästar. Begreppet innebar att dessa hästar fort- JoU 1987/88

farande ägdes av armén och skulle vid behov kunna inkallas för större Bilaga

övningar.

1979 års hästutredning (SOU 1982:51) konstaterade den stora sociala
betydelse som Ridfrämjandets verksamhet fått. Vidare konstateras att ridsporten
och hästaveln är en stor avnämare till jordbruket.

Arméns ackordhästorganisation bildades en gång på initiativ av dåvarande
försvarsministern Per Albin Hansson. Motivet var att minska arméns
kostnader för uppställning av det antal hästar som erfordrades för krig och
större övningar. När hästen budgetåret 1976/1977 helt utgick ur krigsorganisationen
fanns i ackordhästorganisationen 1 300 hästar, varav hälften
varmblod och hälften kallblod. På initiativ från Avelsföreningen för Svenska
Varmblodiga Hästen bildades då Stiftelsen för Ackordhästorganisationens
bevarande. Till stiftarna anslöt sig Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen
och Ridfrämjandet. Efter ekonomisk uppgörelse med staten
övertog stiftelsen ovan angivna hästar 1977.

Stiftelsen Ridskolan på Strömsholm svarar, som ovan nämnts, för utbildningsverksamheten
av såväl personer som hästar.

I sammanhanget bör nämnas att Stiftelsen Sveriges Avels och Hästsport -centrum Flyinge, liksom Strömsholm är världskända hästinstitutioner.

Motionen redovisar utbildningsarbetet på Flyinge till vilket också skall
föras den betydelse som Flyinge har haft och har för hästavelsverksamheten.
En samrådsgrupp finns mellan Flyinge och Strömsholm.

Förslag till åtgärder

Utbildningen av unghästar för ridbruk kräver att hästarna lär sig att efterkomma
ryttarens s. k. hjälper med säte, skänkel och hand. Vidare krävs att
unghästarna utbildas på ett sådant sätt och under så lång tid, att de har lärt
sig att bära ryttare på ett för hästen kraftbesparande sätt. Utbildningsgången
redovisas i bilaga 1, (här utelämnad). Det har här förutsatts att hästarna
inköps på våren vid tre års ålder. I bilagan redovisad utbildningsgång förutsätter
att en lärare kan bedriva utbildning med 12—16 hästar och elever
samtidigt. Detta kräver mycket stor erfarenhet av läraren (liksom kusk).

Hästen skall utbildas till god psykisk och fysisk balans. Under dessa första
år läggs grunden till hästens hållbarhet. Det är angeläget att framhålla att
medellivslängden hos varmblodshästar i ridbruk under de senaste 20 åren
har sjunkit från 16 år till 8,2 år. Det kan dock konstateras att varmblodiga
ackordshästar som utbildats på Strömsholm enligt bilaga 1 har en medellivslängd
av 13,5 år.

Motionärerna har framhållit vikten av att Ridfrämjandet och ridsporten
skall få tillgång till hästar av högsta kvalitet samt att exporten skall ökas.

Det är angeläget att framhålla att de hästar som vid sju — nio års ålder visar
högsta kvalitet ofta har varit sent utvecklade som tre —femåringar. Det har
förut framhållits vikten av lärarnas erfarenhet och naturligtvis personliga
färdighet, när det gäller utbildning de två första åren. Ovannämnda sent
utvecklade hästar bör sålunda erhålla ytterligare ett års utbildning innan de
sätts in i lektions- och tävlingsverksamhet. 20

Medellivslängden för de svenska ridhästarna har förut redovisats. Nedgången
i ålder är anmärkningsvärd och dessutom en djurskyddsfråga. Det
är sålunda av stort värde att motionärerna föreslår ”att en plan upprättas
för hur utbildningen och tillgången på hästar skall främjas”.

1 motionen anförs att för att få effekt, fordras bl. a. att en modellanläggning
skapas för uppfödning och utbildning av hästar. Förslaget rimmar väl
med det behov som i dag finns i landets ridskolor, där behovet av årlig
rekrytering torde röra sig om minst 300 utbildade hästar, 5 år gamla.

Stiftelsen vill med kraft framhålla att möjligheterna på Strömsholm tas
till vara och att resurser på lämpligt sätt ställs till förfogande för en utredning
av verksamheten. Det geografiska läget spelar här också roll. Likaså
vill vi framhålla att Ackordhäststiftelsen ges förnyade resurser i första hand
av regleringsmedel. Detta är livsavgörande för verksamheten på Strömsholm
och i folkhögskolan. Utan tillgång på bra hästar till rimliga priser är
det inte möjligt att utbilda instruktörer för Ridfrämjandets 160 000 medlemmar,
huvudsakligen ungdom.

Hästsportens Folkhögskola

Sedan den 1 juli 1987 driver ridsporten och trav- och galoppsporten Hästsportens
Folkhögskola Strömsholm. Ridskolan på Strömsholm tillhandahåller
bl. a. hästar för utbildningen på folkhögskolan, liksom ridlärare.

Ridskolan har, som tidigare nämnts, ett stort behov av väl utbildade
hästar och unga outbildade hästar för sin omfattande utbildningsverksamhet.
Genom att skolan också utbildar unghästar, kan därmed välutbildade
hästar i viss omfattning tillhandahållas landets ridskolor.

För den framtida utvecklingen vad gäller hästutbildning och personalutbildning
är det således viktigt att resurser skapas på Strömsholm så att
utvecklingen av ridsporten i landet blir den önskvärda. Ridskolan på
Strömsholm har och kommer att ha stor betydelse för hästkulturen i Sverige,
i likhet med Flyinge och Wången.

Stiftelsen Ridskolan på Strömsholm stöder motionen och understryker
vikten av att resurser på olika sätt skapas för en kvalitativt god utveckling av
ridsporten och för att ta fram en plan över hur häst- och personalutbildning
i framtiden skall främja ridsporten som en bred folksport. Därmed kan förutsättningar
skapas för en bredare instruktörsutbildning och bra hästar kan
ställas till ridskolornas och ridungdomens disposition till rimliga priser.

JoU 1987/88

Bilaga