om handläggningen av ärenden enligt handelsregisterlagen (Betänkande 1986/87:LU1 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

1986/87:1

om handläggningen av ärenden enligt
handelsregisterlagen

1986/87:1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (m) om handläggningen av ärenden
enligt handelsregisterlagen.

Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Motionsyrkande

Motion 1985/86: L271 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
snabbare handläggning av handelsregisterärenden.

Gällande ordning

Enligt handelsregisterlagen (1974:157) skall handelsregister föras hos länsstyrelsen.
Det finns ett handelsregister för varje län. I handelsregister införs
enskilda näringsidkare och handelsbolag samt ideella föreningar eller
stiftelser som idkar näring. Handelsbolag skall ansöka om registrering innan
bolaget börjar sin verksamhet. Detsamma gäller enskilda näringsidkare,
ideella föreningar och stiftelser, om bokföringsplikt skulle ha förelegat enligt
den fr. o. m. år 1977 upphävda bokföringslagen från år 1929. Enkelt bolag får
införas i handelsregister i den ordning som föreskrivs för handelsbolag.

Handelsbolag och andra näringsidkare registreras i handelsregistret under
den firma, dvs. den benämning, under vilken verksamheten bedrivs. Firma
skall tydligt skilja sig från annan i samma register förut införd firma, även om
firmorna inte avser verksamhet av samma eller liknande slag.

För aktiebolag och ekonomiska föreningar finns bestämmelser om registrering
av firma i aktiebolagslagen (1975:1385) resp. lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar. Varken dessa lagar eller handelsregisterlagen
innehåller några materiella bestämmelser om firma. Sådana regler har
samlats i firmalagen (1974:156). Lagen är generellt tillämplig på aktiebolags,
ekonomisk förenings, handelsbolags och annan näringsidkares firma liksom
på annat näringskännetecken som används jämte firma. En näringsidkare får
ensamrätt till sin firma genom registrering eller inarbetning. Ensamrätten
innebär att andra näringsidkare i princip inte får använda ett med firman
förväxlingsbart näringskännetecken. Vidare finns i lagen vissa allmänna
regler om förutsättningarna för registrering av firma och hävande av

1 Riksdagen 1986/87. 8sami. Nc l

registrering samt om påföljder och skadestånd vid intrång i ensamrätten.

Någon bestämmelse om länsstyrelsernas handläggningstider när det gäller
registreringsärenden finns inte i handelsregisterlagen. I stället gäller reglerna
i allmänna verksstadgan om att verksamheten inom statsmyndigheter skall
bedrivas så enkelt, snabbt och ekonomiskt som är möjligt utan att säkerheten
eftersätts. Den 1 januari 1987 träder en ny förvaltningslag i kraft (prop.
1985/86:80, KU 1985/86:21). Lagen innehåller en bestämmelse om att varje
ärende, där någon enskild är part, skall handläggas så enkelt, snabbt och
billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Bestämmelsen saknar
motsvarighet i gällande förvaltningslag.

Motionsmotivering

I motion L271 (m) påpekas att från olika håll i landet har kritik framförts mot
de långa handläggningstiderna vid länsstyrelsernas handelsregister. Det
framhålls att väntetider på upp till ett halvt år förekommer. Motionären
hänvisar till att sökanden sedan denne inom en månad från ansökningstillfället
fått ett registreringsnummer kan låta trycka fakturor, post- och bankgiroblanketter
m. m. Att ett registreringsnummer erhållits innebär dock inte,
påpekas det vidare, att föreslaget firmanamn godkänts. Innan firmanamnet
registrerats finns enligt motionären möjligheter för andra att ta i anspråk det
föreslagna firmanamnet eller att exploatera den affärsidé som sökanden
avsett att utveckla under det sökta firmanamnet. För att förhindra onödigt
dröjsmål är det enligt motionärens mening angeläget att länsstyrelsernas
rutiner ses över. En ansökan bör i normalfallet följas av ett i stort sett
omedelbart registreringsbeslut medan handläggningen av mera komplicerade
ärenden bör få ta en längre tid, dock högst en månad. Motionären
framhåller att mot bakgrund av behovet av tillväxt inom svenskt näringsliv
åtgärder bör vidtas för att underlätta nyetableringen av företag. De långa
handläggningstiderna vid länsstyrelsernas handelsregister är enligt motionärens
mening ett byråkratiskt hinder som måste undanröjas. Motionären
anser därför att regeringen bör ta initiativ till sådana organisationsförändringar
som leder till en snabbare handläggning. Motionären yrkar att det
anförda ges regeringen till känna.

Allmänt om myndigheternas handläggningstider

I förarbetena till den nya förvaltningslagen gjordes vissa uttalanden rörande
tillämpningen av de nya reglerna i lagen om enkelt, snabbt och billigt
förfarande vid ärendehantering hos myndigheterna. Departementschefen
framhöll att det är viktigt för rättssäkerheten att myndigheterna handlägger
sina ärenden så enkelt och snabbt som möjligt men att detta givetvis inte får
överdrivas så att konflikt uppkommer med rimliga krav på noggrannhet
m. m. (prop. 1985/86:80 s. 24).

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till ny förvaltningslag
väcktes motioner vari aktualiserades frågor om införande i förvaltningslagen
av mera preciserade bestämmelser om skyldighet för myndighe -

LU 1986/87:1

terna att underrätta de enskilda personerna om handläggningstider eller
tidsfrister i handläggningen. Konstitutionsutskottet anförde till en början
följande mer principiella synpunkter i denna fråga (KU 1985/86:21 s. 9—11):

De frågor motionärerna tar upp rör myndigheternas handläggningstider.
Detta är en central fråga för de enskilda människorna men även för
myndigheterna. Om behandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas
lätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna en hel del tid åt att
besvara förfrågningar om de ärenden som väntar på avgörande. Inte sällan
uppkommer dubbelarbete genom att ärendena måste läsas in av olika
handläggare. Det är dock den enskilde som blir hårdast drabbad av att
ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet behöva gå och vänta
under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har
avgörande betydelse för en persons ekonomi eller personliga förhållanden
kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska
förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också
om den enskilda människans rättssäkerhet.

Konstitutionsutskottet hänvisade till att de frågor om särskilda underrättelser
och tidsgränser som aktualiserats i motionerna tidigare hade uppmärksammats
i olika sammanhang och anförde därefter följande:

Enligt utskottets mening torde det med hänsyn till de skiftande förhållanden
som råder inom förvaltningen vara vanskligt att i förvaltningslagen införa
några mera preciserade bestämmelser om underrättelseskyldighet rörande
handläggningstider eller tidsfrister i handläggningen. I vissa typer av
ärenden, t. ex. massärenden, kan det t. o. m. tänkas att en extra hantering
med att sända ut underrättelser i ett stort antal fall skulle kunna bli en
belastning i verksamheten som skulle kunna ge upphov till ytterligare
fördröjningar och dessutom föranleda ökade kostnader. När det gäller fasta
tidsgränser för handläggningen på utredningsstadiet kan det inte uteslutas att
sådana skulle kunna innebära risker för rättssäkerheten om myndigheterna
skulle avstå från att företa utredning för att kunna iaktta uppställda
tidsfrister.

Konstitutionsutskottet påpekade vidare att den nya förvaltningslagen
innehåller en bestämmelse av innebörd att myndigheterna på olika sätt skall
underlätta för den enskilde att ha med dem att göra. Många gånger torde det,
framhöll konstitutionsutskottet, inte vara förenat med större olägenheter att
sända underrättelser om beräknad handläggningstid och att ange någon eller
några personer inom myndigheten till vilken den enskilde kan vända sig med
sina förfrågningar i ett pågående ärende. Det var enligt konstitutionsutskottets
mening då naturligt att den enskilde får en underrättelse och att, om en
mera fixerad tid för handläggningen kan anges, det också var naturligt att
även denna uppgift tas in i en underrättelse.

Konstitutionsutskottet ansåg att frågan om handläggningstiderna noggrant
bör följas av regeringen mot bakgrund av erfarenheterna av den nya
förvaltningslagen. Inom ramen för en sådan granskning bör beaktas de
synpunkter om underrättelser och tidsgränser som framförts i motionerna.
På hemställan av konstitutionsutskottet beslöt riksdagen ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om en uppföljning av frågan om handläggningstider.

LU 1986/87:1

Närmare om handläggningstider vid länsstyrelsernas
handelsregister

Utskottet har från länsstyrelsernas organisationsnämnd under hand inhämtat
följande upplysningar rörande de tider som det tar för vissa länsstyrelser att
handlägga handelsregisterärenden. Uppgifterna hänför sig i huvudsak till
juni månad 1986 och avser förhållandena vid nio länsstyrelser, nämligen
länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län,
Uppsala län, Kronobergs län, Hallands län, Värmlands län, Västernorrlands
län och Norrbottens län.

De handelsregister som förs av länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg och
Malmö är numera ADB-baserade. Handelsregistret i Stockholm överfördes
till ADB i april 1985. Vid länsstyrelsen i Stockholm handläggs per år totalt ca
13 500 ärenden, varav drygt 8 400 avser nyregistreringar. Den normala
handläggningstiden i Stockholm är sex månader. Man arbetar för närvarande
med att utveckla datorsystemet och hoppas att det arbetet skall leda till
minskad handläggningstid inom överskådlig framtid. Det påpekas från
länsstyrelsen att de långa handläggningstiderna ofta beror på att ansökningshandlingarna
är ofullständiga. I Göteborg infördes ADB-systemet i maj
1985. Man handlägger där ca 8 000 ärenden om året, varav hälften avser
nyregistreringar. I slutet av år 1985 kunde handläggningen av ett ärende ta
fyra månader medan handläggningstiden numera nedbringats till ungefär sex
veckor. Man beräknar att inom en snar framtid kunna minska handläggningstiden
med ytterligare tre veckor. Den 1 mars 1986 infördes ADB-systemet i
Malmö. Handläggningstiden var dessförinnan fem veckor och kommer
övergångsvis att vara lika länge. Man räknar dock med att kunna få ned
handläggningstiden till två, tre veckor i normalfallet. I Malmö handläggs
årligen 7 000 ärenden. Av dessa utgör drygt hälften nyregistreringar.

När det gäller de övriga i utredningen medtagna länsstyrelserna uppgår
den genomsnittliga handläggningstiden till två veckor. Årligen handläggs
uppemot 2 000 handelsregisterärenden av var och en av dessa länsstyrelser.
Omkring hälften av dessa ärenden avser nyregistreringar.

Gemensamt för länsstyrelserna är att de handlägger vissa ärenden med
förtur. I sådana fall varierar handläggningstiden från en dag till två veckor.
På samtliga utom en av de länsstyrelser som saknar ADB tror man inte att
handläggningstiderna kan reduceras ytterligare genom införande av ADB.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion om handläggningen av ärenden enligt
handelsregisterlagen.

I handelsregister införs enskilda näringsidkare, handelsbolag, enkla bolag
samt ideella föreningar eller stiftelser som idkar näring. Registreringen görs
under den firma under vilken näringsidkaren driver eller avser att driva sin
verksamhet. Registrering får inte ske bl. a. om den föreslagna firman är
förväxlingsbar med annans registrerade eller inarbetade firmor. Inregistrering
av firma medför att näringsidkaren får ensamrätt till firman. Länsstyrelsen
är registermyndighet enligt handelsregisterlagen.

LU 1986/87:1

I handelsregisterlagen finns inte någon bestämmelse om länsstyrelsernas
handläggningstider. I den nya förvaltningslag som träder i kraft den 1 januari
1987 föreskrivs att varje ärende, där någon enskild är part, skall handläggas
så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. En
bestämmelse med motsvarande innehåll finns för närvarande i allmänna
verksstadgan.

I motion L271 (m) påpekas att kritik framförts mot de långa handläggningstiderna
- ibland uppemot ett halvt år - vid länsstyrelsernas handelsregister.
Enligt motionärens mening bör en ansökan i normalfallet följas av ett i
stort sett omedelbart registreringsbeslut medan handläggningen av mera
komplicerade ärenden bör få ta längre tid, dock högst en månad. Motionären
anser att regeringen bör ta initiativ till sådana organisationsförändringar som
leder till en snabbare handläggning av handelsregisterärenden och yrkar att
det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet vill för sin del framhålla att det, inte minst med hänsyn till de
rättsverkningar som är knutna till en registrering i handelsregistret, är
angeläget att registreringsärendena handläggs så skyndsamt som möjligt.
Som motionären påpekar kan handläggningstider på uppemot sex månader
inte anses tillfredsställande. Av de ovan (s. 4) redovisade uppgifterna som
inhämtats från länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) framgår att
långa handläggningstider inte är någon allmän företeelse utan främst
förekommer vid handelsregistret i Stockholms län. För övriga län uppgår den
normala handläggningstiden till genomsnittligt två, tre veckor. Enligt vad
utskottet inhämtat pågår för närvarande arbete med att utveckla ADBsystemet
vid handelsregistret i Stockholm. Vidare har LON under flera år
medverkat i arbetet med att färdigställa blanketter samt utforma kontorsoch
datarutiner för handläggningen, och nämnden har för avsikt att med
länsstyrelsen i Stockholms län diskutera vilka ytterligare åtgärder som
behöver vidtas för att förbättra rutinerna. Utskottet vill understryka
betydelsen av att länsstyrelsen och LON därvid noga överväger de möjligheter
som står till buds i syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten.
Mot bakgrund av vad riksdagen vid behandlingen av förslaget till ny
förvaltningslag gav regeringen till känna om uppföljning av frågan om
handläggningstiderna (se ovan s. 3) utgår utskottet från att regeringen noga
följer utvecklingen när det gäller handelsregisterärendena och tar de initiativ
som kan visa sig erforderliga. Något särskilt tillkännagivande i enlighet med
motionärens önskemål är därför inte erforderligt.

LU 1986/87:1

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1985/86: L271.

Stockholm den 14 oktober 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s).
Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s). Hans
Rosengren (s), Marianne Carlström (s) och Håkan Stjernlöf (m).

LU 1986/87:1