om hälso- och miljöfarliga varor (Betänkande 1981/82:JoU10 Jordbruksutskottet)

JoU 1981/82:10

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:10

om hälso- och miljöfarliga varor
Motionerna

I motion 1980/81:272 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om

1. förslag till en ny lag om förhandsprövning av hälso- och miljöfarliga
varor enligt vad i motionen anförs,

2. förslag om tillskapande av en tillsynsorganisation som förmår utföra
sina uppgifter enligt nämnda lag,

3. förslag till en statlig organisation (institut) för testning av hälso- och
miljöfarliga varor enligt vad i motionen anförs.

1 motion 1980/81:582 av Lennart Bladh m.fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att tillämpningsföreskrifter till kungörelsen (1973:44) om
hälso- och miljöfarliga varor utformas i enlighet med motionens syfte.

I motion 1980/81:1094 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 5), att riksdagen hos regeringen hemställer att det beslutande
organet inom den nya produktkontrollorganisationen skall innefatta ett
avgörande inflytande för de anställda som berörs av dess beslut och att
uppbyggnaden av produktregistret påskyndas så att uppbyggnadsskedet
kan vara avslutat inom en femårsperiod.

1 motion 1980/81:1361 av Bonnie Bernström och Jörgen Lfllenhag (båda
fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om snara åtgärder för
insamling av batterier såsom anförs i motionen.

I motion 1980/81:1362 av Bonnie Bernström m.fl. (fp) yrkas att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts rörande den
tidsplan riksdagen beslutat för borttagande av kadmium i plaster o. d.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om snara
åtgärder mot kadmium i handelsgödsel.

I motion 1980/81:1378 av Margit Odelsparr m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag till en effektiv kontroll
för kosmetiska och hygieniska preparat i enlighet med vad i motionen
anförs.

I motion 1980/81:1379 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2), att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att en gift- och kemikommission tillsätts
med de uppgifter som anförs i motionen,

1 Riksdagen 1981182. 16 sami. Nr 10

JoU 1981/82:10

2. att hos regeringen begära en tidsplan över arbetet med produktregistrets
färdigställande.

I motion 1980/81:1381 av Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående märkning av
vissa batterier och andra miljöfarliga varor.

1 motion 1980/81:1478 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1980/81:1475, att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som innebär att förhandsprövning av hälso- och
miljöfarliga varor införs och att nödvändiga resurser för detta skapas som
finansieras av marknadsföraren.

I motion 1980/81:1748 av Bonnie Bernström (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
tillämpningen av lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

I motion 1980/81:1768 av Maj Pehrsson och Ulla Ekelund (båda c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för ökad information och
skärpt kontroll när det gäller användningen av optiskt vitmedel.

I motion 1980/81:1774 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en åtgärdsplan
mot användningen av kemikalier i jordbruket,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till regler för
begränsningar i användningen av vissa slag av handelsgödsel.

I motion 1980/81:1878 av Göran Karlsson m.fl. (s) yrkas, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1980/81:1877, att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om produktkontrollens
organisation.

I motion 1980/81:1919 av Britta Hammarbacken m.fl. (c) yrkas, med
hänvisning till vad som anförts i motion 1980/81:191, att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära en bred översyn av kemikalieanvändningen i
samhället.

Gällande ordning

De grundläggande bestämmelserna rörande hanteringen av hälso- och
miljöfarliga varor finns i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor
och den till lagen hörande kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga
varor.

Huvudprincipen i lagstiftningen är att skada på människor eller i miljön
genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker
på i huvudsak två olika vägar. Dels åläggs var och en som tillverkar,
försäljer eller på annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att

JoU 1981/82:10

vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra
eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter
verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga
skadeverkningar. En grundprincip är att redan misstanken om att en kemisk
produkt kan vara skadlig för människan eller miljön medför att
producenter m.fl. måste vidta försiktighetsmått och att myndighet kan
ingripa mot produkten.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har formen av en central ramförfattning.
Den innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning,
försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor,
dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att i olika avseenden utfärda särskilda tillämpningsförfattningar
och föreskrifter.

De centrala bedömningarna enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor åvilar produktkontrollnämnden. Nämnden har bl. a. att meddela
generella föreskrifter om hantering och import samt att leda, samordna och
i stort övervaka produktkontrollen i övrigt. Nämnden handlägger vidare
ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel och skall därvid bl. a.
pröva behovet av villkor och föreskrifter för användningen.

Produktkontrollnämnden, som bl. a. övertagit den tidigare giftnämndens
arbetsuppgifter, är i administrativt hänseende knuten till naturvårdsverket.
Nämnden är i förhållande till naturvårdsverket helt självständig när det
gäller att tillämpa lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Naturvårdsverkets
styrelse svarar däremot för frågor om ekonomi och administration
som berör produktkontrollnämnden.

Produktkontrollnämnden skall företräda såväl myndighetsintressen som
andra intressen. Som självskrivna ledamöter i nämnden ingår cheferna för
naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket
och konsumentverket. Vidare ingår representanter för arbetstagarna
och näringslivet i nämnden.

För beredning av frågor som produktkontrollnämnden handlägger har
vid statens naturvårdsverk inrättats en särskild produktkontrollbyrå.

Det centrala ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av lagen och med
stöd av denna meddelade föreskrifter har, med visst undantag, arbetarskyddsstyrelsen
inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt.
Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen^-1
övrigt utövar, med i det följande nämnda undantag, länsstyrelsen
den närmare tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden den
omedelbara tillsynen inom kommunen. I fråga om transport av hälso- och
miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg utövas tillsyn som här avses av
luftfartsverket resp. sjöfartsverket.

fl Riksdagen 1981182. 16 samt. Nr 10

JoU 1981/82:10

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal vid riksmötet 1980/81
väckta motioner rörande kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor och
därmed sammanhängande frågor.

Produktkontrollens organisation m. m.

Motionerna 1980/81:272, 1980/81:1094 yrkande 5, 1980/81:1379 yrkandena
1 och 2, 1980/81:1478, 1980/81:1878 och 1980/81:1919 berör i olika
avseenden produktkontrollens organisation. Motionsyrkandena avser
bl. a. skyndsamt förslag om en ny kontrollorganisation, uppbyggnaden av
produktregistret, införande av en lag om förhandsprövning av hälso- och
miljöfarliga varor, en organisation för testning av hälso- och miljöfarliga
varor samt tillsättandet av en gift- och kemikommission. Bland förslagen
ingår också tillsättande av en kommitté för formuleringen av en övergripande
svensk kemikaliepolitik. Flertalet frågor har under senare år vid
flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning med anledning av
väckta motioner i ämnet.

I fråga om produktkontrollens organisation må erinras om att den år
1978 tillkallade kommittén (Jo 1978:06) för översyn av hithörande frågor i
juni 1980 i betänkandet (Ds Jo 1980:4) framlagt förslag till en ny sådan
organisation. Som målsättning för en framtida produktkontrollorganisation
anger kommittén att organisationen skall skapa förutsättningar för att, så
långt som det med hänsyn till uppgiftens omfattning och svårighetsgrad är
möjligt, genomföra intentionerna med 1973 års lagstiftning. Härför krävs
bl. a. en väsentlig förstärkning av tillsynsverksamheten men också en aktiv
produktkontroll från myndigheternas sida i form av anvisningar och generella
föreskrifter samt ingripanden mot ämnen och produkter som bedöms
innebära särskilt stora risker för människor och/eller miljön. Vidare understryks
att tillgången på toxikologiskt utbildad personal och toxikologiska
laboratorieresurser behöver förbättras och att det av statsmakterna beslutade
produktregistret snabbt måste färdigställas.

Organisatoriskt innebär kommitténs ställningstagande att kommittén
förordar att produktkontrollnämnden och produktkontrollbyrån ersätts
med ett fristående produktkontrollverk med eget kansli och egna utredningsresurser.
Produktkontroll verkets styrelse föreslås fa politisk förankring
och vidare innehålla företrädare för LO, TCO, SAF och Industriförbundet.
Till verket knyts ett expertråd, bestående av forskare samt företrädare
för vissa myndigheter, branschorganisationer och fackförbund. Den
centrala tillsynen fördelas mellan arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket
och naturvårdsverket. Regional och lokal tillsyn avses bli utövad av
yrkesinspektionen, länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Produktkontrollverket
skall samordna tillsynsverksamheten och biträda övriga
tillsynsmyndigheter med råd och anvisningar.

JoU 1981/82:10

Utredningens betänkande har remissbehandlats och ärendet är f. n. föremål
för beredning inom jordbruksdepartementet med sikte på att proposition
i ämnet så snart som möjligt skall föreläggas riksdagen. Något sådant
särskilt uttalande härom, som påyrkas i motion 1980/81:1878, synes mot
bakgrund härav inte erforderligt från riksdagens sida. Motionen avstyrks
därför.

I avvaktan på resultatet av pågående beredning finner utskottet inte
anledning för riksdagen att nu gå in på den närmare utformningen av
styrelsen för den nya produktkontrollmyndigheten. Yrkande 5 i motion
1980/81:1094 bör därför, såvitt avser denna fråga, lämnas utan ytterligare
åtgärd.

Beträffande produktregistret har utskottet tidigare framhållit att nyssnämnda
register kommer att få en avgörande betydelse för uppnåendet av
målen för produktkontrollen. Det är främst produktkontrollnämnden som
har att ta ställning till registrets närmare utformning och uppbyggnad.
Utskottet har dock i flera sammanhang understrukit vikten av att det
fortsatta arbetet med produktregistret bedrivs så att det snarast kommer
till praktisk användning. Samtidigt har utskottet med skärpa framhållit
nödvändigheten av att registret kan utnyttjas så att skyddsombuden på
effektivaste möjliga sätt bereds tillgång till för deras verksamhet relevanta
uppgifter ur registret.

Dessa uttalanden äger naturligtvis alltjämt full giltighet.

Den första etappen av produktregistrets uppbyggnad genomfördes under
år 1979. Därvid anmäldes drygt 100000 kemiska produkter till registret av
ca 500 företag. I en andra etapp byggs registret ut med uppgifter om
anmälda produkters sammansättning och om andra förhållanden i fråga om
produkterna som är av betydelse från hälso- och miljösynpunkt. På produktkontrollnämndens
förslag fastställde regeringen i mars 1979 vissa föreskrifter
om den närmare utformningen av ett första steg av den andra
etappen. Föreskrifterna innebar att deklarationsplikt i det första steget
infördes för ett begränsat antal produkter, främst s. k. baskemikalier.

1 samband med fastställelsen av föreskrifterna uppdrog regeringen åt
produktkontrollnämnden att mot bakgrund av de erfarenheter som görs
under det första steget redovisa ett närmare program för kommande steg i
registrets uppbyggnad. I produktkontrollnämndens uppdrag ingår vidare
att närmare utreda på vilket sätt andra myndigheter skall få tillgång till
behövlig information från registret.

Enligt vad utskottet erfarit kommer produktkontrollnämnden att i slutet
av innevarande år redovisa det begärda programmet för registrets fortsatta
uppbyggnad.

Frågan om produktregistrets fortsatta upbyggnad har även behandlats
av den i det föregående nämnda kommittén (Jo 1978:06) för översyn av
produktkontrollens organisation.

JoU 1981/82:10

Kommittén framhåller för sin del att ett väl fungerande produktregister
är ett viktigt hjälpmedel i produktkontrollverksamheten. Kommittén förutsätter
att den av regeringen begärda redovisningen av ett program för
registrets fortsatta uppbyggnad sker skyndsamt och att uppbyggnadsarbetet
därefter, i enlighet med riksdagens uttalade önskemål, bedrivs på
sådant sätt att ett fullständigt produktregister färdigställs så snabbt som det
över huvud taget är möjligt. Uppbyggnadsarbetet bör ske så att registret
kan utnyttjas successivt i vad avser den information som efter hand omfattas
av registreringen. Härvid bör enligt kommitténs mening vissa av riksrevisionsverket
(RRV) i ämnet framförda synpunkter beaktas. I fråga om
produktregistret framhåller RRV bl. a. att den stora mängden data gör det
nödvändigt att prioritera mycket hårt, när man skall avgöra vilka produkter
och vilka data om vaije produkt som skall registreras. Produktkontrollnämnden
bör enligt RRV överväga möjligheterna att utveckla ett
mindre omfattande produktregister av generell karaktär och komplettera
detta med olika specialundersökningar. Kommittén utgår vidare från att
blivande tillämpningsbestämmelser till den av riksdagen nyligen antagna
lagstiftningen om handlingssekretess och tystnadsplikt får en utformning
som underlättar både uppbyggnaden och användningen av produktregistret.

Mot bakgrund av här angivna förhållanden finner utskottet i motionerna
1980/81:1094 yrkande 5 och 1980/81:1379 yrkande 2 framlagda förslag
rörande det fortsatta färdigställandet av produktregistret inte påkalla någon
riksdagens ytterligare åtgärd.

Frågan om skärpt miljökontroll innebärande krav på förhandsprövning
av vissa hälso- och miljöfarliga varor har flera gånger behandlats av
riksdagen utan att föranleda någon ytterligare åtgärd. I väckta motioner
har hänvisats till motsvarande lagstiftning i USA.

Vid behandlingen av motionsyrkandena har utskottet framhållit att lagstiftningen
om hälso- och miljöfarliga varor självfallet bör utformas på ett
sätt som vid tillämpningen medger en så effektiv produktkontroll som
möjligt. Detta har också varit tanken med den moderna svenska lagstiftningen
på området som gällt fr. o.m. den 1 juli 1973. Mycket hänger
emellertid på hur tillämpningen sker, och där kräver, som utskottet i olika
sammanhang anfört, den snabba utvecklingen på förevarande område ett
oavlåtligt framflyttande av positionerna från de produktkontrollerande
samhällsorganens sida.

Vad gäller den nya amerikanska lagstiftningen på området har utskottet
tidigare vitsordat att ambitionerna får anses högt ställda. Tillverkarna
åläggs sålunda en generell anmälningsplikt före igångsättning av kommersiell
produktion av nytt kemiskt ämne eller produktion av redan existerande
ämne inom väsentligt ändrat användningsområde. Den prövning av
hithörande frågor genom det amerikanska naturvårdsverkets försorg som

JoU 1981/82:10

kontrollsystemet kräver synes dock förutsätta att betydande såväl forsknings-
som kontrollresurser ställs till berörda samhällsorgans förfogande.
Utan erforderliga sådan resurser, såväl på det personella som på det
materiella planet, riskerar givetvis, har utskottet emellertid framhållit, ett
aldrig så ambitiöst utformat regelsystem att bli en pappersprodukt. Sammanfattningsvis
har utskottet konstaterat - med instämmande i tidigare
aktuella motioners syfte — att den svenska miljökontrollagstiftningen i
sin nuvarande utformning får anses väl avvägd med hänsyn till de möjligheter
som i vårt land f. n. står till buds för en utbyggnad av förevarande
kontrollverksamhet. I sammanhanget har också hänvisats bl. a. till beslutade
organisationsförändringar vid naturvårdsverket och till det produkregister
som väntades bli färdigställt.

Hithörande spörsmål har även tagits upp av kommittén för översyn av
produktkontrollorganisationen. Enligt kommitténs mening talar starka skäl
för att ett anmälningsförfarande beträffande nya kemiska ämnen kommer
till stånd i Sverige. Emellertid anser kommittén att det ännu bör anstå
någon tid - förslagsvis till den 1 januari 1983 - innan anmälningsplikt
föreskrivs. Skälet härför är främst att anmälningsförfarandet inte bör införas
samtidigt med en större omorganisation av produktkontrollmyndigheterna,
eftersom förfarandet ställer stora krav på prövningsmyndigheten
vars kapacitet i första hand bör utnyttjas för produktkontroll enligt nuvarande
bestämmelser. Beaktas bör också att anmälningsförfarandet får ett
begränsat värde innan prövningsmyndigheten har tillgång till ett fungerande
produktregister som gör det möjligt att kontrollera om anmälningsplikt
föreligger.

Utskottet finnér med anledning av vad här anförts att motionerna 1980/
81:272 och 1980/81:1478 inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Vad gäller motionsyrkandet om inrättande av en gift- och kemikommission
får utskottet erinra om att motsvarande motionsyrkanden de tre
senaste åren inte har ansetts böra föranleda särskild åtgärd av riksdagen
med hänvisning till den tidigare berörda översynen av den statliga organisationen
på produktkontrollområdet. När frågan föregående höst senast
behandlades av riksdagen (JoU 1980/81:2) vitsordade utskottet värdet av
att de problem som tas upp i nu berört avseende ägnades uppmärksamhet.
Bl. a. syntes det angeläget att berörda frågor noggrant prövades i den
kommande beredningen inom regeringskansliet av föreliggande organisationsförslag.
Utskottet förutsatte också att så skulle komma att ske utan att
riksdagen gjorde något särskilt påpekande härom.

På grund härav finnér utskottet inte erforderligt att påyrka något särskilt
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion 1980/81:1379 i
förevarande del (yrkande 1).

I avvaktan på resultatet av nyss berörda överväganden i organisations -

JoU 1981/82:10

frågan är utskottet inte heller berett att nu förorda någon riksdagens
ytterligare åtgärd med anledning av det i motion 1980/81:1919 framförda
yrkandet om en översyn av kemikalieanvändningen i samhället.

Användningen av vissa produkter

Yrkanden om förbud mot användningen av vissa miljöfarliga produkter
eller krav på särskilda åtgärder i fråga om hanteringen av sådana produkter
förs fram i följande åtta motioner.

1 motionerna 1980/81:582, 1980/81:1361, 1980/81:1362 och 1980/81:1381
yrkande 2 föreslås olika åtgärder som har samband med strävandena att
motverka den ökande ansamlingen av kadmium i miljön. Ett par av motionerna,
1980/81: 1361 och 1980/81:1381, berör i sammanhanget motsvarande
problem på kvicksilverområdet.

Återstående motioner berör hanteringen av kosmetika och hygieniska
preparat (1980/81:1378), klorerade paraffiner (1980/81:1748), optiska vitmedel
(1980/81: 1768) samt slutligen kemikalieanvändningen i jordbruket
m.m. (1980/81: 1774).

Motioner syftande till förbud mot eller andra ingripanden i fråga om
användningen av vissa produkter har upprepade gånger prövats av riksdagen.
I enlighet med de principer för kontrollen av hälso- och miljöfarliga
varor som inledningsvis redovisats har riksdagen funnit att avgörandet i de
berörda frågorna bör tillkomma regeringen och vederbörande myndigheter,
i första hand produktkontrollnämnden. Ifrågavarande motionsyrkanden
har därför i allmänhet inte ansetts påkalla någon särskild åtgärd
från riksdagens sida. I några fall har dock riksdagen ansett sig böra i
skrivelse till regeringen särskilt understryka sina synpunkter i det aktuella
ämnet, se t. ex. JoU 1976/77: 10 (freoner), JoU 1976/77:31 (vissa fenoxisyror),
JoU 1978/79:23 (klorerade paraffiner) och JoU 1979/80:45 (kadmium).

Beträffande kadmium får erinras om att regeringen på produktkontrollnämndens
förslag genom en förordning den 30 augusti 1979 (1979:771)
beslöt att förbjuda användning av kadmiumämne (dvs. metallen kadmium
eller en kemisk förening vari metallen ingår) för ytbehandling eller som
stabilisator eller som färgämne. Genom beslutet utvidgades kungörelsen
om hälso- och miljöfarliga varor till att omfatta förbud mot industriell
användning av kadmium i nämnda hänseende och mot import av varor som
innehåller kadmiumämne för samma ändamål. Produktkontrollnämnden
fick under vissa omständigheter meddela dispens från förbudet. Förbudet
skulle träda i kraft den I juli 1980.

Under hösten 1979 visade kartläggningar som genomfördes med anledning
av förbudet såväl inom näringslivet som inom produktkontrollbyrån
att kadmiumförekomsten i samhället och framför allt dess spridning är
mycket mer omfattande än vad som kunde förutses när förbudet beslutades.
I skrivelse till regeringen i januari 1980 framhöll produktkontroll -

JoU 1981/82:10

nämnden att omställningsproblemen för näringslivet under en övergångstid
och de administrativa problem som av detta skäl kunde förväntas förutsågs
bli så omfattande att ett ikraftträdande av förbudet den 1 juli 1980 inte
längre syntes realistiskt. På produktkontrollnämndens förslag beslöt regeringen
skjuta upp kadmiumförbudets ikraftträdande. Genom förordning
den 21 februari 1980 (SFS 1980:84) ändrades det tidigare beslutet så till
vida att förbudet fram till utgången av juni månad 1982 enbart gäller sådan
användning eller import som produktkontrollnämnden meddelar särskilda
föreskrifter om. För det stora flertalet produkter torde således gälla att
kadmiumförbudet träder i kraft först den 1 juli 1982.

I betänkandet JoU 1979/80:45 med anledning av vissa förra året väckta
motioner om användningen av kadium underströk utskottet kraftigt det
angelägna i att den reviderade tidsplanen för förbudets ikraftträdande
verkligen fullföljdes och att den förlängda respit som näringslivet erhållit
för en anpassning till de nya bestämmelserna utnyttjades så effektivt som
möjligt från såväl näringslivets som de produktkontrollerande myndigheternas
sida. Det anförda innebar bl. a. att de möjligheter som förelåg att
med verkan redan fr. o. m. den 1 juli 1980 vidta åtgärder mot användningen
av kadmium borde tillvaratas i största möjliga utsträckning. Härigenom
skapades förutsättningar för ett smidigt och effektivt genomförande av det
generella förbudet. Utskottet förutsatte att regeringen i detta sammanhang
beaktade i vad mån produktkontrollnämnden behövde tillföras ytterligare
resurser för att lösa sina uppgifter i åsyftat hänseende.

Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
På grundval av samma betänkande begärde riksdagen vidare på utskottets
förslag att regeringen lämnade riksdagen någon form av samlad redovisning
av hittills gjorda insatser och vilka ytterligare åtgärder som regeringen
var beredd att vidta för att motverka olägenheterna med kadmiumhanteringen.
Detta torde lämpligen kunna ske i form av ett åtgärdsprogram, som
borde föreläggas riksdagen före utgången av år 1981. Vid utformningen av
detta program borde bl. a. synpunkterna i förra året behandlade motioner
tjäna som vägledning. Detta innebar t. ex. att möjligheterna till en sänkning
av kadmiumhalten i handelsgödsel borde beaktas, liksom sambandet mellan
försurningen av åkeijorden och växternas benägenhet att ta upp kadmium.
Vidare borde programmet omfatta åtgärder för utökade kadmiumtester
av spannmål och grönsaker. Också arbetarskyddsaspekter torde
böra beaktas. Särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om fastställande
av ett gränsvärde för intag av kadmium i födan.

Mot bakgrund av förra årets riksdagsuttalanden gav regeringen produktkontrollnämnden
i uppdrag att senast den 1 juli 1981 redovisa de åtgärder
som vidtagits för att begränsa användningen av kadmium samt de fortsatta
åtgärder som behövs för att motverka olägenheterna med kadmiumhanteringen.
Uppdraget har av produktkontrollnämnden redovisats i en skrivelse
till regeringen den 30 juni 1981. Nämnden redogör för de åtgärder som

JoU 1981/82:10

vidtagits för att begränsa användningen av kadmium samt minska de hälsooch
miljöproblem som användningen av kadmium medför. Skrivelsen berör
kadmiumfrågan under följande avsnitt, nämligen
åtgärder mot kadmium i ackumulatorer och batterier,
åtgärder mot spridning av kadmium via handelsgödsel,
undersökningar och rekommendationer beträffande kadmium i livsmedel,

åtgärder mot kadmium inom arbetarskyddets område,
aktuella forskningsprojekt i fråga om kadmium samt
internationellt samarbete i kadmiumfrågan.

Produktkontrollnämndens skrivelse har remissbehandlats och är f. n.
föremål för beredning inom jordbruksdepartementet. Ärendet kommer
enligt vad utskottet erfarit att vid instundande årsskifte redovisas för
riksdagen.

I fråga om den aktuella utvecklingen på kadmiumområdet kan nämnas
att naturvårdsverkets tidning Miljöaktuellt nr 5 1981 (maj 1981) innehåller
en artikel vari anförs att den svenska industrin praktiskt taget har slutat att
använda kadmium. I importerade varor förekommer det dock nästan lika
mycket som tidigare. Den största förbrukaren av kadmium är troligen
bilindustrin. Den svenska bilindustrin har emellertid minskat sin kadmiumförbrukning
väsentligt och använder nu bara en fyrtiondel av vad den
utländska använder. Plastindustrin använder också mycket mindre kadmium
nu och väntas i stort sett att ha slutat att använda kadmium när
förbudet träder i kraft sommaren 1982, utom i vissa plastartiklar avsedda
att användas utomhus.

Utskottet vill för sin del hälsa med tillfredsställelse att strävandena att
begränsa kadmiumanvändningen redan synes ha haft vissa positiva effekter.
Otvivelaktigt återstår dock ännu mycket att göra, inte minst på det
internationella planet, innan förhållandena på förevarande område blir
sådana, att utvecklingen kan hållas inom erforderlig kontroll.

Som förut angivits avser regeringen i enlighet med riksdagens förra året
uttalade önskemål att senare under detta riksmöte förelägga riksdagen ett
samlat program till åtgärder i syfte att begränsa användningen av kadmium.
I avvaktan härpå finnér utskottet inte anledning att påfordra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1980/
81:1362 eller motionerna 1980/81:1361 och 1980/81:1381, såvitt de båda
sistnämnda avser insamling och märkning av kadmiumbatterier.

I motion 1980/81:582 har uttryckts farhågor för att tillämpningen av
kadmiumförbudet kommer att skapa betydande svårigheter för vissa delar
av det svenska näringslivet. 1 anslutning härtill vill utskottet nämna att
inom produktkontrollbyrån utarbetats vissa förslag till generella undantag
och riktlinjer för dispenser från förbudet. Beslut i ärendet har på grundval
härav fattats av produktkontrollnämnden i böljan av denna månad. Enligt
vad utskottet inhämtat torde nämndens beslut vara ägnat att i betydande

JoU 1981/82:10

grad tillgodose synpunkter som framförs i motionen. I avvaktan på erfarenheterna
av produktkontrollnämndens beslut synes någon riksdagens
ytterligare åtgärd med anledning av motion 1980/81: 582 inte böra påfordras.

I motionerna 1980/81:1361 och 1980/81:1381 tas även upp frågor rörande
insamling och märkning av kvicksilverbatterier m. m. Med anledning härav
får utskottet erinra om att hanteringen av sådana batterier förra året
behandlades av riksdagen med anledning av motionsyrkanden i ämnet
(JoU 1979/80:40).

I sammanhanget redovisades att en frivillig överenskommelse träffats
mellan vederbörande myndigheter och företrädare för batteribranschen
om återtagande av kvicksilverbatterier från allmänheten. Vidare redovisades
att en av den nordiska ämbetsmannakommittén för miljövårdsfrågor
föranstaltad utredning bl. a. behandlat frågan om märkning av batterier.

Utskottet framhöll att det var angeläget att snara och verkningsfulla
åtgärder vidtogs så att utsläpp av giftiga tungmetaller i miljön minimeras.
Det var bl. a. viktigt att berörda myndigheter tillsammans med vederbörande
tillverkare och avnämare av produkter som innehåller kvicksilver fullföljde
det arbete som påbörjats genom frivilliga överenskommelser och
genom rapporten från den nordiska ämbetsmannakommittén. Utskottet
utgick från att den verksamhet som pågick på förevarande område skulle
komma att resultera i åtgärder som var ägnade att tillgodose det huvudsakliga
syftet i då föreliggande motionsyrkanden. Motionerna ansågs besvarade
med vad utskottet anfört.

Enligt vad utskottet inhämtat fungerar insamlingsverksamheten när det
gäller kvicksilverbatterier i allt väsentligt såsom avsetts i den träffade
överenskommelsen mellan branschen och kontrollmyndigheterna. Från
produktkontrollorganens sida har man under det senaste året hittills i hög
grad nödgats koncentrera arbetet på kadmiumfrågor. I och med att det
förberedande arbetet med ett åtgärdsprogram på kadmiumområdet slutförts
avser man emellertid enligt vad utskottet erfarit att från produktkontrollmyndighetemas
sida sätta in ytterligare resurser i arbetet på att bl. a.
göra insamlingen av kvicksilverbatterier m. m. ännu effektivare än f. n.

Utskottet vill ånyo understryka sina tidigare uttalanden om bl. a. angelägenheten
av snara och verkningsfulla åtgärder i syfte att minimera utsläpp
av giftiga tungmetaller i miljön. Med hänsyn till vad i det föregående
anförts finner utskottet dock att motionerna 1980/81:1361 och 1980/
81:1381 inte heller i nu ifrågavarande avseenden bör påkalla någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

Motioner rörande kontrollen av optiska vitmedel och klorerade paraffiner
behandlades av riksdagen senast år 1979 (JoU 1978/79:23). Motionerna
föranledde ingen annan åtgärd än att riksdagen som sin mening gav
regeringen till känna vad utskottet understrukit om det angelägna i fortsat -

JoU 1981/82:10

ta forskningsinsatser i syfte bl. a. att förbättra möjligheterna att kontrollera
förekomsten av klorparaffiner i miljön. Riksdagsskrivelsen har överlämnats
till produktkontrollnämnden. Ett stort forskningsprojekt ingår f. n. i
de prioriterade uppgifterna vid naturvårdsverkets brackvattentoxikologiska
laboratorium.

Frågan om kontroll och tillsyn när det gäller kosmetika och hygieniska
medel har tagits upp i en framställning av produktkontrollnämnden till
regeringen. Förslaget innebär att socialstyrelsen skulle överta ansvaret för
vissa uppgifter. Ärendet bereds f. n. inom jordbruksdepartementet i anslutning
till föreliggande organisationsförslag på produktkontrollområdet.

Vid nyss berörda riksdagsbehandling av vissa motioner rörande optiska
vitmedel och klorerade paraffiner framhöll utskottet att utskottet självfallet
ansåg det angeläget att de varor och ämnen som åsyftades i de då
aktuella motionerna ägnades uppmärksamhet i samband med den kontrollverksamhet
som sker i enlighet med lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor. Vid den avvägning mellan å ena sidan riskerna med en vara och
å andra sidan behovet av varan som innefattas i nyssnämnda kontrollverksamhet
fanns enligt utskottets mening skäl till restriktivitet när det gällde
tillsatser till konsumentprodukter m. m. vars huvudsakliga effekt ligger på
det kosmetiska planet. Sådana tillsatser kan t. ex. bestå av parfym, färgämnen
och vitmedel. Utskottet utgick från att de produktkontrollerande organen
noga följde utvecklingen på hithörande område och vidtog de åtgärder
som befanns erforderliga.

Nyssnämnda av riksdagen godkända uttalanden av utskottet synes med
tiden ha fått allt större giltighet. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida
finnér utskottet dock inte nödvändig med anledning av de i år ånyo väckta
motionerna i ämnet, 1980/81:1748 och 1980/81:1768.

Med hänsyn till pågående överväganden inom regeringskansliet anser
utskottet inte heller motion 1980/81:1378 om kontrollen av vissa kosmetiska
och hygieniska preparat böra föranleda någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

Vad gäller användningen av kemikalier i jordbruket m. m. får erinras om
att den hösten 1979 tillsatta kommittén (Jo 1979:09) om användningen av
kemiska medel i jord- och skogsbruket har som en huvuduppgift att studera
konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska
preparat i jord- och skogsbruket m. m. Kommitténs uppdrag omfattar
såväl användningen av bekämpningsmedel som användningen av handelsgödselmedel.

Riksdagen behandlade under riksmötet 1979/80 en motion med yrkande
om förbud mot användning av gifter i jordbruket m. m. Riksdagen beslöt då
på utskottets förslag att förorda att motionen tillsammans med vissa andra
motioner överlämnades till nyssnämnda kommitté om användningen av
kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m. Kommittén beräknas under

JoU 1981/82:10

detta budgetår lägga fram ett betänkande om effekterna av handelsgödsel
och bekämpningsmedel ijordbruk och trädgårdsnäring.

Hösten 1978 uttalade sig riksdagen för att några då aktuella motioner
rörande frågan om användning av handelsgödselmedel och kemiska bekämpningsmedel
i jord- och skogsbruket skulle överlämnas till den sagda
år tillsatta naturresurs- och miljöutredningen (JoU 1978/79:16).

Med hänvisning till vad här anförts föreslår utskottet att motion 1980/
81:1774 lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny produkt kontrollorganisation
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1094 yrkande 5 i förevarande del,

b) motion 1980/81:1878,

2. beträffande tillsättande av en gift- och kemikaliekommission
att riksdagen avslår motion 1980/81:1379 yrkande 1,

3. beträffande översyn av kemikalieanvändningen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1919,

4. beträffande förhandsprövning av hälso- och miljöfarliga varor
att riksdagen avslår motionerna 1980/81:272 och 1980/81: 1478,

5. beträffande uppbyggnaden av produktregistret
att riksdagen avslår

a) motion 1980/81: 1094 yrkande 5 i förevarande del,

b) motion 1980/81:1379 yrkande 2,

6. beträffande användningen av kadmium

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1980/81:582,

b) motion 1980/81:1361 i förevarande del,

c) motion 1980/81: 1362,

d) motion 1980/81:1381 yrkande 2 i förevarande del,

7. beträffande hanteringen av kvicksilverbatterier m. m.
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1980/81: 1361 i återstående del,

b) motion 1980/81:1381 yrkande 2 i återstående del,

8. beträffande klorerade parafftner

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1748 utan ytterligare åtgärd,

9. beträffande optiska vitmedel

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1768 utan ytterligare åtgärd,

10. beträffande kosmetiska och hygieniska preparat

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1378 utan ytterligare åtgärd,

JoU 1981/82:10

11. beträffande användningen av kemikalier i jordbruket

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1774 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 17 november 1981
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt
Theorin (s)*, Boije Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister
(m)*, Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Sven Eric Lorentzon (m),
Håkan Strömberg (s), Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s), Lennart
Brunander (c), Kerstin Sandborg (fp) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Produktkontrollens organisation m. m. (mom. 1 b, 2, 3 och 5)

Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Jan Fransson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som böljar med ”Utredningens
betänkande” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Utredningens betänkande har remissbehandlats och ärendet är f. n. föremål
för beredning inom jordbruksdepartementet. Utskottet anser för sin
del det vara angeläget att regeringen nu skyndsamt utarbetar förslag till
produktkontrollens organisation. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Vad här anförts innebär bl. a. att utskottet ansluter sig till synpunkter
som framförts i motion 1980/81:1878 i förevarande avseende. Motionen
tillstyrks således i motsvarande del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som boljar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att samhället äger en god
överblick över de kemiska ämnen och produkter som förekommer i arbetslivet
och på marknaden. Forskningsinsatserna måste intensifieras och
kontrollfunktionerna byggas ut. Det finns i förevarande sammanhang skäl
att ånyo med skärpa understryka riksdagens tidigare flera gånger uttryckta
önskemål om snabbast möjliga uppbyggnad av ett fullständigt produktre -

JoU 1981/82:10

gister. Alla åtgärder som kan underlätta framtagandet av registret bör
vidtas. I motion 1980/81:1379 föreslås att riksdagen hos regeringen begär
en tidsplan över arbetet med produktregistret. Utskottet ansluter sig till
motionärernas förslag härvidlag. En sådan framställning från riksdagens
sida bör också vara ägnad att tillgodose syftet med i motion 1980/81:1094
framförda önskemål om påskyndande av arbetet med uppbyggnaden av
produktregistret.

Vad utskottet här med anledning av motion 1980/81:1094 yrkande 5 i
förevarande del och med bifall till motion 1980/81:1379 yrkande 2 anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 böljar med ”Vad
gäller” och på s. 8 slutar med ”i samhället” bort ha följande lydelse:

I fråga om det i motion 1980/81:1379 framförda förslaget om inrättande
av en gift- och kemikommission finnér sig utskottet i allt väsentligt kunna
ansluta sig till de synpunkter som anförs i motionen. Som motionärerna
anför måste utgångspunkten för arbetet med den kemiska miljön vara att
människor och miljö inte skall komma till skada genom användningen av
kemiska ämnen. Tillverkare och importörer måste ta ansvar för att deras
produkter inte ger upphov till sådana skador. Samhället skall tillse att de
uppfyller sitt ansvar. För att fullfölja denna tillsyn måste samhället ta ett
ökat ansvar för vilka kemiska ämnen och produkter som skall få användas
samt för att de människor som kommer i kontakt med dessa ämnen har
tillräcklig information och kunskap för att kunna hantera dem på ett säkert
sätt.

Det är nu angeläget att anlägga en helhetssyn - vari inbegrips både
arbetsmiljön och den yttre miljön - på de problem som användningen av
kemikalier medför. Gällande lagstiftning bör ses över och skärpas. Bristerna
måste rättas till. Kraven på forskningsinsatser bör redovisas och program
för det framtida arbetet upprättas. Kontroll- och laboratoriefunktioner
behöver ses över och behoven av åtgärder redovisas. Administrationen
bör granskas och möjligheterna till samordning undersökas.

Av det föregående framgår att det som motionärerna anför finns anledning
att på bred front angripa de problem som den alltmer ökande användningen
av kemiska ämnen leder till. Det krävs härvid att en mängd åtgärder
på vitt skilda fält sätts in. För att åtgärderna verkligen skall ge resultat
måste dock en effektiv samordning av insatserna komma till stånd. Den
erforderliga överblicken av det kemiska området i hela dess vidd saknas
f. n. En kommission av det slag som förordas i motionen bör här otvivelaktigt
kunna göra betydande insatser. Utskottet föreslår mot bakgrund av det
anförda att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1379 yrkande 1
uttalar sig för att regeringen tillsätter en gift- och kemikommission med de
uppgifter som redovisats i det föregående. Genom ett beslut i angiven
riktning och vad i övrigt sägs i utskottets betänkande får även syftet med
motion 1980/81:1919 i allt väsentligt anses tillgodosett.

JoU 1981/82:10

Vad utskottet sålunda med bifall till motion 1980/81:1379 yrkande 1 och
med anledning av motion 1980/81:1919 anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 b, 2, 3 och 5 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande ny produktkontrollorganisation

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med bifall till motion 1980/81:1878 anfört,

2. beträffande tillsättande av en gift- och kemikommission att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
med bifall till motion 1980/81:1379 yrkande 1 anfört,

3. beträffande översyn av kemikalieanvändningen att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motion 1980/81: 1919 anfört,

5. beträffande uppbyggnaden av produktregistret att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning
av motion 1980/81:1094 yrkande 5 i förevarande del och med
bifall till motion 1980/81:1379 yrkande 2 anfört,

2. Hanteringen av kvicksilverbatterier m. m.

Boije Stensson och Kerstin Sandborg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Från produktkontrollorganens sida har man under det senaste året hittills
i hög grad koncentrerat arbetet på kadmiumfrågor. I och med att det
förberedande arbetet till ett åtgärdsprogram på kadmiumområdet slutförts
avser man emellertid enligt vad utskottet erfarit, att från produktkontrollmyndigheternas
sida sätta in ytterligare resurser i arbetet på att bl. a. göra
insamlingen av kvicksilverbatterier m. m. mer effektiv.

Utskottet vill ånyo understryka sina tidigare uttalanden om bl. a. angelägenheten
av snara och verkningsfulla åtgärder i syfte att minimera utsläpp
av giftiga tungmetaller i miljön.

Utskottet vill också, i anslutning till vad som anförts i motion 1980/
81:1361, understryka att insamlingen av batterier, trots att ett antal åtgärder
vidtagits, ännu inte fungerar tillfredsställande. Enligt vad utskottet
inhämtat fungerar visserligen insamlingsverksamheten när det gäller
kvicksilveroxidbatterier i allt väsentligt såsom avsetts i den träffade överenskommelsen
mellan branschen och kontrollmyndigheterna. Såsom också
påpekas i motionen omfattar insamlingsverksamheten inte en annan
form av kvicksilverhaltiga batterier, s. k. alkaliska brunstensbatterier. En
icke obetydlig utspridning av kvicksilver i miljön sker dock genom dessa
batterier, vilka också synes vara på väg att bli vanligare. Även när det

JoU 1981/82:10

gäller batterier som innehåller kadmium kan konstateras att insamlingsverksamheten
fungerar otillfredsställande, och att huvuddelen av dessa
batterier hamnar i hushållssoporna, vilket leder till miljöproblem.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör överväga de
åtgärder för insamling, hantering och återvinning av miljöfarliga batterier
som föreslås i motion 1980/81:1361.

Därvid uppkommer också frågan om märkning av batterier. De tekniska,
ekonomiska och miljömässiga fördelar som står att vinna genom klara
regler för märkning av vissa miljöfarliga produkter finns redovisade i
motion 1980/81:1381.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ökad uppmärksamhet bör
ägnas frågan om att underlätta återvinning och förebygga ovarsam hantering
av miljöfarliga produkter genom att förbättra märkningen av desamma.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 1980/81:1361 och
1980/81:1381, yrkande 2 i återstående delar, borges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande hanteringen av kvicksilverbatterier m. m. att riksdagen
med bifall till motion 1980/81:1381 yrkande 2 i återstående
del och med anledning av motion 1980/81:1361 i återstående del
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981