om godkännande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (prop. 1985/86:17) (Betänkande 1985/86:UU11 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1985/86:11

om godkännande av FN-konventionen mot tortyr
och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (prop. 1985/86:17)

1985/86:11

Propositionen

FN: s generalförsamling antog 1975 en deklaration om skydd för alla personer
mot att utsättas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Denna deklaration utgör emellertid inte något
juridiskt bindande dokument.

Sverige och vissa andra länder har därför aktivt verkat för tillkomsten av en
internationell överenskommelse om tortyr. Sålunda antog FN:s generalförsamling
1977, på svenskt initiativ, en resolution med uppmaning till
kommissionen för de mänskliga rättigheterna att utarbeta förslag till en
konvention, grundad på de principer som kommer till uttryck i nyssnämnda
deklaration. I mars 1984 överlämnade kommissionen ett utkast till konvention.
Efter vissa smärre ändringar i texten antog generalförsamlingen den 10
december 1984 en konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning. Konventionen, som öppnades för
undertecknande den 4 februari 1985 och undertecknades av bl. a. Sverige
samma dag, träder i kraft trettio dagar efter det att det tjugonde ratifikationseller
anslutningsinstrumentet deponerats.

Konventionen är uppdelad i en inledning och 33 artiklar under tre
huvudavsnitt. Artiklarna 1-16 upptar de materiella reglerna. Artiklarna
17-24 reglerar efterlevnaden, och artiklarna 25-33 innehåller bestämmelser
om undertecknande, ikraftträdande m.m.

Tortyr är förbjuden i bl. a. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i 1949 års Genévekonventioner.
Ingen av dessa texter innehåller emellertid någon definition av
begreppet tortyr, vilket däremot är fallet med den nu av FN antagna
konventionen. Syftet därmed är givetvis att förbudet mot tortyr skall bli så
effektivt som möjligt.

Genom konventionen åläggs de anslutna staterna bl. a. att förhindra och
kriminalisera tortyrbrott, att se till att personer som begått sådana brott i
annat land utlämnas och vidare att förbjuda att bevis som tagits fram under
tortyr används i domstolsprocessen. Konventionen innebär också att tortyroffer
skall ha rätt till gottgörelse och att ingen får utvisas eller utlämnas till ett
land där hon eller han löper risk att utsättas för tortyr. En internationell

kommitté skall tillsättas för att kontrollera konventionens efterlevnad, bl. a. 1

1 Riksdagen 1985186. 9sami. Nr 11

genom att granska rapporter som anslutna stater är skyldiga att avge. En
mycket viktig funktion för kommittén är att den skall kunna agera i olika
hänseenden om den finner att det föreligger tillförlitliga indikationer på att
systematisk tortyr utövas i någon konventionsstat. En stat kan emellertid
avge förklaring att den inte erkänner kommitténs kompetens i sistnämnda
hänseende. Av stor betydelse är också kommitténs möjligheter att ta emot
och pröva framställningar från konventionsstater eller enskilda personer
med påståenden att en ansluten stat inte uppfyller sina förpliktelser enligt
konventionen eller direkt utsatt någon för kränkning. En förutsättning för att
en konventionsstat skall bli bunden av detta kontrollsystem är dock att den
avger positiv förklaring härom. I propositionen föreslås att Sverige i samband
med ratifikationen avger sådan förklaring.

Tillträdet till konventionen föranleder inga ändringar i gällande svensk
lagstiftning.

Motion

I motion 1985/86:99 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen vid
godkännandet av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning som sin mening ger regeringen
till känna att Sverige i det fortsatta internationella arbetet på området bör
med energi verka för effektivitet i kontrollen av konventionens efterlevnad
särskilt i stater - t. ex. Afghanistan - från vilka det finns indikationer på
förekomst av tortyr.

Utskottet

Utskottet har nyligen i betänkandet UU 1985/86:2 ingående behandlat
frågan om skyddet för de mänskliga rättigheterna i perspektivet av vissa
aktuella, internationella konfliktsituationer. Som en av de viktigaste av dessa
rättigheter framhölls därvid rätten till kroppslig integritet. Regler härom,
eller i övrigt syftande till att garantera en civiliserad behandling av
människor, återfinns i alla grundläggande dokument på området, t. ex. FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter och den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I samtliga
dessa texter stadgas sålunda förbud mot tortyr.

Trots dessa allmänna förbud förekommer dess värre en utbredd - ibland
t. o. m. systematisk - användning av tortyr. I sin rapport Tortyren på
åttiotalet publicerade Amnesty International förra året uppgifter om tortyr
eller annan misshandel från 98 länder.

Utskottet konstaterar att skillnader i politisk grunduppfattning eller
mellan politiska system många gånger kan ha försvårat eller förhindrat
framsteg i det internationella samarbetet på detta område. Likväl är det
självfallet ytterst viktigt att ansträngningarna att förbättra situationen
fortsätter.

Det är därvid enligt utskottets mening naturligt att Sverige med sitt
traditionellt starka engagemang för skyddet av de mänskliga rättigheterna är

UU 1985/86:11

aktivt och pådrivande. I denna anda har Sverige också tagit initiativet till den
nu föreliggande konventionen och spelat en aktiv roll vid dess tillkomst.

Konventionen innehåller åtskilliga element som bör kunna bidra till ett
effektivare skydd för de mänskliga rättigheterna på detta område. Av
betydelse är exempelvis att begreppet tortyr närmare definieras i konventionen
vilket inte skett i tidigare överenskommelser.

En annan viktig punkt är inrättandet av det särskilda kontrollsystem för
övervakningen av konventionen vilket beskrivits ovan. Detta innefattar
obligatorisk allmän rapportering från alla anslutna stater, men även möjlighet
till särskilt undersökningsförfarande och prövning av framställning från
en stat mot en annan liksom från enskilda personer. En förutsättning för att
konventionsstaterna skall bli bundna av kontrollsystemet i sistnämnda
hänseende är emellertid att de - i likhet med Sverige - avger en positiv
förklaring härom.

Som utskottet redan framhållit utgör konventionen ett betydelsefullt
bidrag till det internationella regelsystemet för att stärka skyddet och
respekten för de mänskliga rättigheterna. Det måste emellertid samtidigt
noteras att av FN:s 159 medlemsstater hittills endast 37* anslutit sig. (Av
dessa är för övrigt 17 redan anslutna till den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna som innehåller ett liknande och mer långtgående
kontrollförfarande.)

Förhoppningen är naturligtvis att så många stater som möjligt skall
tillträda den nya konventionen och även underkasta sig kontrollsystemet.
Det senare är av betydelse om konventionen skall bli verkningsfull. Genom
bredare uppslutning kring ansträngningarna på detta område kan man
hoppas uppnå minskad förekomst av tortyr.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen med
förklaringar enligt artiklarna 21 och 22. Utskottet finner inte anledning till
erinringar mot förslagen i propositionen.

I motion 99 konstateras att Afghanistan undertecknat ifrågavarande
konvention och vidare att den särskilde FN-rapportören om Afghanistan
nyligen fastslagit förekomst av tortyr där. Motionären hemställer att Sverige
energiskt bör verka för effektivitet i kontrollen av konventionens efterlevnad,
särskilt i stater som t. ex. Afghanistan där det finns indikationer på
tortyr.

Utskottet har i betänkandet UU 1985/86:2 utförligt behandlat situationen i
Afghanistan även vad avser den bristande respekten för de mänskliga
rättigheterna. Av den svenska regeringens olika anföranden, senast i FN:s
generalförsamling den 12 november, har också klart framgått den djupa oro
som finns på svensk sida över dessa förhållanden och uttryckts fördömanden

* Per den 20 november 1985 anslutna stater är Afghanistan, Argentina, Belgien,
Bolivia, Brasilien, Canada, Colombia, Costa Rica, Cypern, Danmark, Dominikanska
Republiken, Ecuador, Finland, Frankrike, Gambia, Grekland, Indonesien, Island,
Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Nicaragua, Norge,
Panama, Peru, Portugal, Schweiz, Senegal, Sierra Leone, Spanien, Storbritannien,
Sverige, Uruguay, Venezuela och Österrike.

UU 1985/86:11

av de allvarliga kränkningarna av grundläggande mänskliga rättigheter. UU 1985/86:11
Utskottet anser det angeläget att regeringen kraftfullt framför dessa åsikter.

Vad gäller nu föreliggande konvention hör Afghanistan till undertecknarna.
Det är emellertid inte bekant om och när Afghanistan avser att också
ratificera överenskommelsen och huruvida landet då kommer att underkasta
sig konventionens kontrollsystem. Det får emellertid enligt utskottets
mening anses som självklart att stater som ansluter sig till överenskommelser
också har ett ansvar att leva upp till gjorda åtaganden. Försummelser
härvidlag bör, som utskottet flera gånger framhållit, givetvis alltid med kraft
påtalas oavsett var och av vem de skett. Motion 99 får därmed anses
besvarad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar motion 1985/86:99 besvarad med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen godkänner konventionen den 10 december 1984
mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, med de förklaringar enligt artiklarna 21 och 22 i
konventionen som angivits i proposition 1985/86:17.

Stockholm den 28 november 1985

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Carl Bildt
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Nils
T Svensson (s), Gunnel Jonäng (c), Maj Britt Theorin (s), Gerd Engman (s),
Anita Bråkenhielm (m), Maria Leissner (fp), Hadar Cars (fp) och Oswald
Söderqvist (vpk).

gotab Stockholm 1985 83710