om godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m.m., (prop. 1980/81:31) (Betänkande 1980/81:JoU13 Jordbruksutskottet)

JoU 1980/81:13

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:13

om godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar, m.m., (prop. 1980/81:31)

Propositionen

I proposition 1980/81:31 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att godkänna en konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar. Konventionen undertecknades av 33 stater vid ett
miljöministermöte inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) i
november 1979. Enligt konventionen åtar sig de fördragsslutande staterna
att begränsa och så långt möjligt gradvis minska och förhindra spridning av
luftföroreningar. Konventionen innebär också att ett omfattande informationsutbyte
och forskningssamarbete skall utvecklas när det gäller bl.a.
åtgärder för att minska utsläpp av svavelföreningar och andra luftföroreningar.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1980/81:119
av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar,

2. att riksdagen beslutar uttala att Sverige skall dels verka för att konventionen
snarast skall komma i kraft, dels för att konkreta åtgärdsprogram
upprättas och genomförs mot luftföroreningarna inom de länder som
undertecknat konventionen,

dels de under allmänna motionstiden 1980 väckta motionerna
1979/80:168 av Bo Forslund m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att den förut beslutade sänkningen av svavelhalten i tjock
eldningsolja till en procent i Västernorrlands län tidigareläggs till år 1981,

1979/80:434 av Margot Håkansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att Blekinge län bör göras till försöksområde
för ett pilotprojekt i miljövårdande syfte.

1979/80:694 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen inbjuder representanter från industriländerna
i Mellaneuropa till studiebesök och informationskonferenser i drabbade
områden i exempelvis västra Sverige,

1979/80:941 av Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) vari yrkas
att riksdagen

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 13

JoU 1980/81:13

1. anhåller att regeringen etappvis eller i ett sammanhang tidigarelägger
övergången till iågsvavliga tunga eldningsoljor i återstående delar av riket,

2. hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning rörande mer effektiva
styrmedel för insatser mot svavelhaltiga rökgasutsläpp, däribland
förslag till ändrad lagstiftning om avgift på svavelhaltigt bränsle, i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande inventering av svavelutsläpp och åtgärd sprogram för rökgasrening
eller övergång till andra energikällor i värmeverk,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande en femårsplan för utvidgad kalkning av sjöar.

1979/80:1379 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om utredningar och förslag som på såväl kort som
lång sikt löser de problem med försurning av våra vattendrag och vår
jordbruksmark som påtalats i motionen,

1979/80:1385 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen hemställer
hos regeringen

1. att skyndsamt låta undersöka de särskilda miljöproblemen i Blekinge,

2. att i samarbete med naturvårdsenheten i Blekinge utarbeta ett åtgärdsprogram
och för riksdagen framlägga förslag till medelsanvisning för
programmets genomförande,

1979/80: 1387 av Margit Odelsparr och Martin Olsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att eldningsolja med högre svavelhalt än
en viktprocent ej får förbrännas i Västernorrlands län från och med den 1
januari 1981,

1979/80: 1544 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga,
(yrkande 1 d) att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder så att
svavelhalten i eldningsolja kan sänkas till 0,3—0,4 procent,

1979/80:1760 av Olof Palme m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga,
(yrkandena 6 och 7) att riksdagen beslutar

6. att hos regeringen begära dels en redovisning av industrins svavelutsläpp
åren 1976—1979, dels en plan över de åtgärder regeringen ämnar
vidta för att 1976 års riksdagsbeslut om en halvering av industrins svavelutsläpp
skall genomföras,

7. att hos regeringen begära en plan över de bilaterala kontakter regeringen,
med anledning av riksdagens hemställan vid 1976/77 års riksmöte,
ämnar ta för att uppnå överenskommelser med andra länder om minskade
svavelutsläpp.

Hearing

Utskottet har i samband med behandlingen av detta ärende informerats
om en ny metod för restaurering av försurade sjöar som utarbetats av
limnologiska institutionen vid Lunds universitet i samarbete med Atlas
Copcos forskningslaboratorier.

JoU 1980/81:13

Utskottet

Konventionen

1 propositionen anförs inledningsvis att belastningen på miljön av de
stora utsläppen av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de
allvarligaste miljöproblemen. Huvudorsaken till försurningen är den svaveldioxid
som släpps ut i luften vid förbränning av olja och kol samt vid
olika industriella processer. F. n. släpps omkring 60 milj. ton svaveldioxid
ut per år i Europa varav Sverige svarar för omkring 1 %. Av det försurande
nedfallet i Sverige beräknas 70-80 % härröra från utländska källor. Även
kväveföreningar utgör en väsentlig och troligen ökande andel av det sura
nedfallet. Den ökade barrskogsplanteringen samt användningen av sura
gödselmedel har vidare diskuterats som bidragande orsaker till den försurning
som sker vid sidan av den naturliga utlakningen.

Miljöeffekterna av den ökade försurningen visar sig främst i att markens
och vattnens kemiska balans rubbas, vilket leder till att växter och djur
påverkas. Genom försurning hämmas den biologiska aktiviteten, vilket
bl. a. beror på att tillgången på växtnäringsämnen minskar. Med tilltagande
försurning reduceras antalet organismer i ekosystemen. I en starkt försurad
sjö saknas t. ex. fiskar, och djur- och växtvärlden i övrigt är tydligt
förändrad. Enligt propositionen kan man numera räkna med att i Sverige
ca 20000 sjöar i samband med snösmältningen får så låga pH-värden från
vattenytan och ner till två meters djup att den biologiska produktionen
störs. Denna del av sjöarna omfattar strandzonen som är den viktigaste
från biologisk synpunkt. Även vissa rinnande vatten är starkt påverkade
av försurningen.

Inom områden nära större utsläpp kan märkas direkta skador på vegetationen
i form av minskad tillväxt eller i svåra fall att vegetationen dör. En
ökning av markens syraförråd leder vidare till utlakning av t. ex. aluminium
och vissa tungmetaller, vilket i sin tur medför förorening av yt- och
grundvatten. I vissa delar av landet har konstaterats att dricksvattnets
kvalitet försämrats till följd av sådan utlakning.

Efter en inledande sammanfattning av föroreningsproblemen i Sverige
lämnas i propositionen en redovisning av dels de nationella svenska åtgärder
som vidtagits för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp, dels
det internationella samarbete som förevarit och som bl. a. lett fram till den
nu ifrågavarande konventionen. Utskottet, som delvis kommer att beröra
dessa ämnen i samband med den följande behandlingen av fristående
motioner, har inte anledning att här närmare kommentera nämnda avsnitt i
propositionen.

Vad beträffar konventionens huvudsakliga innehåll och tillämpning kan
nämnas följande:

Konventionens grundläggande åtagande finns i artikel 2 som säger att
”de avtalsslutande parterna ... skall bemöda sig om att begränsa och så

JoU 1980/81:13

långt möjligt gradvis minska och förhindra luftföroreningar, innefattande
långväga gränsöverskridande luftföroreningar”. För att uppnå detta skall
parterna, enligt artikel 6, ”använda bästa tillgängliga teknik, som är ekonomiskt
möjlig”. Inom ramen för konventionen skall parterna vidare gemensamt
”utarbeta riktlinjer och strategier som kan användas som medel i
bekämpningen av utsläpp av luftförorenande ämnen” (artikel 3). På begäran
skall vidare konsultationer äga rum mellan parter som planerar eller
genomför åtgärder som kan ge ett betydande tillskott till långväga gränsöverskridande
luftföroreningar och parter som berörs av dessa föroreningar
(artikel 5).

I övrigt innehåller konventionen artiklar om bl. a. informationsutbyte
och forskningssamarbete, om administrativa frågor samt om ikraftträdandet
av konventionen. Enligt artikel 16 träder den i kraft 90 dagar efter det
att 24 anslutningar uppnåtts. De stater som undertecknat konventionen har
emellertid i en separat, av 1979 års miljöministermöte enhälligt antagen
resolution, förbundit sig att så snart som möjligt inleda en provisorisk
tillämpning av konventionen och att i möjligaste mån uppfylla de förpliktelser
som konventionen ålägger dem i avvaktan på dess ikraftträdande. ECE
skall ställa nödvändiga sekretariatsresurser till förfogande för arbetet.
Utan dröjsmål skall signatärstaterna samordna riktlinjer och strategier för
att minska och förebygga långväga gränsöverskridande luftföroreningar
samt ge högsta prioritet åt färdigställande av ett dokument som redovisar
varje stats åtgärder för bekämpning av luftförorening förorsakad av svavelföreningar.

I motion 1980/81: 119 yrkas att riksdagen dels godkänner konventionen i
fråga, dels uttalar att Sverige skall verka för att konventionen snarast skall
träda i kraft och att konkreta åtgärdsprogram upprättas och genomförs mot
luftföroreningarna inom de länder som undertecknat konventionen.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen att effekterna
av utsläppen av försurande ämnen från olika verksamheter hör tili
våra allvarligaste miljöproblem. Det är därför nödvändigt att statsmakterna
på alla områden kraftfullt verkar för att begränsa de negativa effekterna
av svavelutsläpp. De reformer som genomförts i fråga om bl. a.
begränsning av svavelhalten i eldningsolja och som närmare redovisas i det
följande spelar givetvis en viktig roll i detta sammanhang. Eftersom huvuddelen
av de försurande ämnen som drabbar vårt land — uppskattningsvis
70—80 procent — härrör från utländska källor kan emellertid problemet
inte lösas enbart genom nationella svenska åtgärder. Utskottet har också
vid flera tillfällen tidigare framhållit det angelägna i att det på det internationella
planet skapas förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläppen.
Mot bl. a. angivna bakgrund hälsar utskottet den föreliggande
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar med tillfredsställelse
och tillstyrker att riksdagen godkänner densamma. Det i

JoU 1980/81:13

motion 1980/81:119 framförda bifallsyrkandet till propositionen kräver
ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.

1 anslutning till yrkande 2 i nämnda motion vill utskottet framhålla att
man — som också framgår av propositionen — från regeringens sida är
medveten om vikten av det uppföljningsarbete som nu återstår för att
konventionens tämligen allmänt formulerade åtaganden skall kunna ge
praktiska resultat. Föredraganden anför härvidlag bl.a. att konventionen
endast genom ett effektivt uppföljningsarbete torde komma att leda till
någon större minskning av det svavelnedfall i Sverige som härrör från
andra källor. 1 sammanhanget påpekas att en provisorisk tillämpning av
konventionen redan inletts bl. a. genom tillskapandet av ett interimistiskt
verkställande organ (IEB). Sverige deltar aktivt i arbetet inom 1EB och de
expertgrupper som arbetar med olika delar av problemen. Det kan enligt
utskottets mening förutsättas att de i motionen åsyftade insatserna från
svensk sida kommer till stånd utan något särskilt uttalande härom. Motionsyrkandet
bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla ett antal
under allmänna motionstiden 1980 väckta motioner rörande svavelutsläppens
miljöeffekter m. m.

En gemensam utgångspunkt för samtliga motioner är att man betraktar
den fortgående försurningen av mark och vatten som ett mycket allvarligt
miljöproblem. Mot den bakgrunden framläggs förslag som bl. a. omfattar
ytterligare insatser i fråga om svavelhalten i eldningsolja samt styrmedel
för en övergång till mera miljövänliga energikällor. Vidare krävs intensifierade
insatser på forsknings- och försöksområdet, bl. a. i fråga om kalkning
av sjöar och vattendrag. Också samarbetet och informationsverksamheten
på det internationella planet berörs i några motioner.

Förslag rörande svavelhalten i eldningsolja framläggs i fyra motioner. 1
motion 1979/80:1544 yrkande 1 d föreslås en generell sänkning av svavelhalten
till 0,3-0,4 procent. 1 motion 1979/80:941. yrkande 1. föreslås att
regeringen etappvis eller i ett sammanhang tidigare lägger den beslutade
övergången till lågsvavliga oljor i de delar av landet där beslutet ännu ej
trätt i kraft. Enligt motionerna 1979/80: 168 och 1979/80: 1387 bör denna
övergång, såvitt avser Västernorrlands län, tidigareläggas från den 1 oktober
1984 till den 1 januari 1981.

Utskottet erinrar om att regeringen med stöd av 1976 års riksdagsbeslut i
ämnet (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4) successivt infört förbud i olika
delar av landet mot förbränning av bl. a. tung eldningsolja med högre
svavelhalt än en viktprocent, om förbränningen medför att svavelföreningar
släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 0,24 gram svavel per
megajoule bränsle (SFS 1976:1055, 1979:672). Förbudet omfattar nu hela

JoU 1980/81:13

södra Sverige upp till Mälardalen-Värmland. Fr. o. m. den 1 oktober 1981
tillförs Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. I enlighet
med ett riksdagsuttalande år 1979 (JoU 1978/79: 34) kommer förbudet
att fr. o.m. den 1 oktober 1984 omfatta återstående län, dvs. Gotlands,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Den tidsplan som här redovisats bygger således på uttalanden i samband
med 1976 och 1979 års riksdagsbeslut. Målsättningen för statsmakternas
beslut i hithörande frågor har varit att svavelutsläppen fram till år 1985
skall ha minskat till den nivå som gällde i början av 1950-talet. Även om
beslutet i sig inte hindrar en något högre ambitionsnivå när det gäller
övergången till lågsvavlig olja vill utskottet framhålla att ett tillgodoseende
av motionärernas önskemål härvidlag kan få praktiska och ekonomiska
konsekvenser som bl. a. sammanhänger med nuvarande möjligheter att
lagra och distribuera olja i olika delar av landet. Enligt vad utskottet erfarit
kräver en övergång till lägre svavelhalt ej obetydliga investeringar i t. ex.
hanterings- och lagringsutrustningen för eldningsolja. Utskottet vill å andra
sidan betona att de hälso- och miljöskäl som anförts i motionerna 1979/
80:168, 1979/80:941 och 1979/80:1387 talar till förmån för en förkortad
tidsplan i nu åsyftat hänseende. Förekomsten av försurningskänsliga områden
även i landets norra delar och koncentrationen av industriföretag
med stora svavelutsläpp till vissa områden i t. ex. Västernorrlands län har
härvidlag särskilt beaktats av utskottet. Enligt lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt
bränsle ankommer det emellertid på regeringen att besluta i
hithörande frågor. Utskottet vili för sin del förorda att regeringen noggrant
prövar förutsättningarna för en tidigarelagd övergång till lågsvavlig oija, i
första hand såvitt avser de delar av landet där övergången enligt nu
gällande beslut skall ske den 1 oktober 1984. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna 1979/80: 168 och 1979/80:1387 samt motion 1979/
80:941 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt motion 1979/80: 1544 yrkande 1 d bör svavelhalten i eldningsolja,
främst av miljöskäl, sänkas till 0,3-0,4 procent. Utskottet vill med anledning
av detta motionsyrkande - dock utan att nu slå fast något visst
procenttal - understryka det angelägna i att alla möjligheter tillvaratas att i
ett längre tidsperspektiv åstadkomma en mera långtgående sänkning av
svavelhalten i eldningsolja än den som följer av nu gällande målsättning.
Motionen bör i förevarande del kunna anses besvarad med vad utskottet
anfört. Det av utskottet nyss förordade tillkännagivandet rörande en snabbare
övergång till lågsvavlig eldningsolja kan också anses delvis överensstämma
med syftet bakom motionsyrkandet.

I några motionsyrkanden berörs frågor som närmast har samband med
de industriella utsläppen resp. utsläppen från större värmeverk. I motion
1979/80:941 (yrkandena 2 och 3) hemställs om lagförslag rörande styrmedel,
exempelvis i form av avgifter på svavelhaltigt bränsle, för insatser mot

JoU 1980/81:13

svavelhaltiga rökgasutsläpp. Vidare bör enligt motionen större källor till
svavelföroreningar inventeras och ett åtgärdsprogram upprättas för rökgasrening
eller övergång till andra värmekällor än olja. I motion 1979/
80: 1760 yrkande 6 begärs en redovisning av industrins svavelutsläpp åren
1976-1979 samt en plan över de åtgärder regeringen ämnar vidta för att
1976 års riksdagsbeslut om en halvering av industrins svavelutsläpp skall
genomföras.

Utskottet vill nämna att en målsättning enligt 1976 års riksdagsbeslut var
att svavelutsläppen från industriella processer skulle begränsas kraftigt.
Dåvarande utsläppsmängd, ca 200000 ton om året. borde enligt propositionen
1976/77: 3 halveras fram till år 1985. Av statens naturvårdsverk gjorda
beräkningar ger vid handen att detta mål kommer att nås med god marginal.
Utsläppsmängden har sålunda beräknats till 85 000 lon år 1985. Mot
bl. a. angivna bakgrund finner utskottet inte anledning att nu från regeringens
sida begära en åtgärdsplan av det slag som anges i motion 1979/
80: 1760. Vad beträffar det i samma motion framförda yrkandet om en
redovisning av industrins svavelutsläpp vill utskottet nämna att naturvårdsverket
f. n. genomför en kartläggning av industrins processutsläpp,
vilken kommer att redovisas under år 1981. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis
att syftet med yrkande 6 i motion 1979/80: 1760 får anses
tillgodosett och att motionsyrkandet därför inte bör föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Nyssnämnda kartläggning av industrins processutsläpp bör i viss utsträckning
kunna tillgodose också syftet med motion 1979/80:941 yrkande

3. Utskottet vill i anslutning till denna motion tillägga att naturvårdsverket
med jämna mellanrum inventerar även svavelutsläpp i samband med förbränning
av eldningsolja m.m. F.n. pågår en sådan undersökning beträffande
1979 års eldningssäsong.

När det gäller åtgärder för rökgasrening vill utskottet hänvisa till det
forsknings- och utvecklingsarbete som pågår såväl utomlands som i vårt
land, med syfte att förbättra tekniken för att begränsa luftföroreningar vid
oljeförbränning. Inom landet lämnar bl. a. styrelsen för teknisk utveckling
(STU) stöd till utveckling av filter och metoder för begränsning av emissioner
i rökgaser. Från statsmakternas sida har i olika sammanhang understrukits
värdet av denna verksamhet.

Frågan om styrmedel för att minska svavelhaltiga rökgasutsläpp och
främja övergången till andra energikällor än fossila bränslen inrymmer
såväl miljöpolitiska som energipolitiska aspekter. Utskottet vill i sammanhanget
fästa uppmärksamheten på att regeringen nyligen framlagt en proposition
(1980/81: 49) om stöd för åtgärder att ersätta olja, m. m. Stödverksamheten
föreslås finansierad genom en avgift på oljeprodukter. De ökade
inkomsterna tillförs en fond. oljeersättningsfonden. Härigenom beräknas

JoU 1980/81:13

ca 500 milj. kr. stå till förfogande för verksamheten. Enligt propositionen
skall stödet minska oljeberoendet och inriktas på en teknik som baseras på
varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan. Propositionen kommer inom kort att behandlas av näringsutskottet.
Grundtankarna bakom det redovisade regeringsförslaget överensstämmer
enligt utskottets mening med syftet bakom de i motion 1979/
80:941 framförda yrkandena.

Strävandena att minska utsläppen av svaveldioxid har som utskottet
nyss antytt ett nära samband med energipolitiken i stort. Importen och
förbränningen av fossila bränslen utgör en allvarlig ekonomisk belastning
för landet, och en minskning av främst oljeberoendet är ett av huvudmålen
för energipolitiken. Utskottet konstaterar att minskade svavelutsläpp är ett
mål som allmänt sett stämmer väl överens med de ekonomisk-politiska och
energipolitiska strävandena att reducera vårt lands oljeberoende. Utöver
åtgärder för att minska oljeförbrukningen krävs naturligtvis även andra
åtgärder för att få till stånd en fortsatt minskning av svavelutsläppen. 1
samband med t. ex. kolhantering måste också kraven på begränsning av
svavelutsläppen beaktas vid sidan om rent energipolitiska överväganden.

Utskottet förutsätter att regeringen snarast under innevarande riksmöte
kommer att lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. Eftersom
svavelföroreningarna är en av de viktigare frågorna inom miljö- och energipolitiken
innebär detta att riksdagen inom kort får anledning att behandla
försurningsfrågan i dess energipolitiska sammanhang. De förslag om bl. a.
miljöavgifter på svavelhaltiga bränslen samt åtgärdsprogram för övergång
till andra energikällor som framförs i motion 1979/80:941 bör lämpligen
prövas i ett större sammanhang.

Med hänsyn till vad här har anförts finner utskottet att motion 1979/
80:941, yrkandena 2 och 3, inte för närvarande bör föranleda någon åtgärd
eller något uttalande från riksdagens sida.

Den pågående försöksverksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag
berörs i motion 1979/80:941 yrkande 4 och i motion 1979/80: 1379.
Enligt förstnämnda motion bör en kraftig utbyggnad av verksamheten ske
under 1980-talet. Man hemställer därför om en femårsplan för utvidgad
kalkning av sjöar. Motion 1979/80: 1379 innehåller en rad exempel på
åtgärder, bl. a. i fråga om kalkning, som bör vidtas för att motverka
försurningen. Motionen utmynnar i ett yrkande om utredning och förslag
som på såväl kort som lång sikt löser de problem med försurning av våra
vattendrag och vår jordbruksmark som påtalas i motionen.

Utskottet erinrar om att statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag
utgår från och med budgetåret 1976/77. Bidraget, som ursprungligen uppgick
till 10 milj. kr., höjdes fr. o. m. innevarande budgetår till 15 milj. kr.
En utförlig redogörelse för den hittillsvarande försöksverksamheten lämnades
i prop. 1979/80:100 (bil. 13 s. 154 f). Därav framgick bl.a. att

JoU 1980/81:13

naturvårdsverket och fiskeristyrelsen avsåg att senast den 1 juni 1981
presentera en samlad redovisning av försöksverksamheten och förslag till
fortsatt verksamhet. Utskottet vill framhålla att trots de insatser som gjorts
har försurningsproblemen ändå fått en sådan omfattning att speciella åtgärder
krävs för en höjning av pH-värdet i många sjöar. Bl. a. måste kalkning
eller andra restaureringsåtgärder äga rum i betydande utsträckning. En
ansenlig del av de svenska sjöarna är antingen redan svårt skadad eller så
pass påverkad att allvarliga skador kan inträffa inom några få år. Den
förhållandevis begränsade kalkning som hittills ägt rum är otillräcklig om
den betraktas mot bakgrund av antalet sjöar som hotas av allvarliga skador.
Inte minst med hänsyn till den statsfinansiella situationen bör övervägas
någon form av avgiftssystem för att bidra till finansieringen av såväl
forskning som direkta praktiska åtgärder mot försurningseffekterna.

Med hänsyn till att en samlad redovisning av hittillsvarande kalkning
samt förslag till fortsatt verksamhet inom kort kommer att framläggas
finner dock utskottet att något uttalande från riksdagens sida om verksamhetens
omfattning och inriktning nu inte är påkallat.

I övrigt vill utskottet i detta sammanhang nämna att naturvårdsverket
f. n. satsar ca 4 milj. kr. årligen på forskning rörande försurningseffekterna.
Detta uppges vara det största insatsområdet inom miljövårdsforskningen.
Svenska forskningsinsatser samordnas kontinuerligt med motsvarande
arbete i andra länder, t. ex. Norge, USA och Canada. Enligt uppgift
motsvarar detta en total forskningsinsats om ca 70 milj. kr.

I samband med behandlingen av förevarande ärende har utskottet anordnat
en hearing angående en ny metod, contracidmetoden, för restaurering
av försurade sjöar. Metoden, som i första hand är avsedd för behandling av
försurade humösa sjöar, har utarbetats av limnologiska institutionen vid
Lunds universitet i samarbete med Atlas Copcos forskningslaboratorier.
Den innebär i korthet att man genom harvning av sjöns bottenskikt tillsätter
en sodalösning i det översta sedimentskiktet. Härigenom framkallas en
kemisk process som ökar den biologiska aktiviteten. Ett pilotprojekt genomförs
f. n. i Lilla Galtsjön i Blekinge.

Utskottet finner med hänsyn bl. a. till här redovisad verksamhet att
motion 1979/80:941 yrkande 4 och motion 1979/80: 1379 inte påkallar någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

I två motioner, 1979/80:434 och 1979/80: 1385, krävs särskilda insatser
på miljövårdsområdet i Blekinge län. Yrkandena motiveras bl. a. med att
försurningsproblemen drabbat Blekinge särskilt hårt. En mycket stor del
av länets sjöar är hotade. Försurningen har enligt motionärerna gått så
långt att tungmetaller börjat utlösas från marklagren, vilket utgör ett allvarligt
hot mot t. ex. grundvattnet. Motionerna utmynnar i yrkanden som
innebär att regeringen bör ta initiativ till att länet blir föremål för särskilda
undersökningar av dessa miljöproblem. Enligt motion 1979/80:434 kan

JoU 1980/81:13

detta lämpligen ske genom att Blekinge län görs till försöksområde för ett
pilotprojekt i miljövårdande syfte.

Utskottet kan för sin del vitsorda att förekomsten av försurningskänsliga
sjöar samt närheten till de stora utsläppskällorna på kontinenten inneburit
svåra påfrestningar för miljön i Blekinge län. Miljöproblem av det slag som
åsyftas i motionerna har emellertid - kanske i lika hög grad - drabbat
även stora delar av landet i övrigt. Utskottet anser sig med hänsyn härtill
inte böra förorda ett ställningstagande som skulle innebära att man från
statsmakternas sida särskilt prioriterade Blekinge län i forsknings- och
försökssammanhang. Det kan f. ö. nämnas att vissa medel anvisats för
studier av försurningseffekterna i detta län, bl. a. såvitt avser områdena
kring Karlshamns verket. Det pilotprojekt rörande restaurering av Lilla
Galtsjön i Blekinge enligt den s.k. contracidmetoden som nämnts i det
föregående är ytterligare ett exempel på aktiviteter som kan komma länet
till godo i förevarande sammanhang. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna 1979/80:434 och 1979/80: 1385 lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.

I motion 1979/80: 694 och motion 1979/80: 1760 yrkande 7 föreslås åtgärder
på det internationella planet gentemot försurningsproblemen. Enligt
den förstnämnda motionen bör regeringen vidta åtgärder för att utomlands
skapa ökad kännedom om de allvarliga skador som luftföroreningarna
orsakar i Sverige. Lämpligen bör enligt motionen representanter för industriländerna
i Mellaneuropa inbjudas till studiebesök och informationskonferenser
i försurningsdrabbade områden, exempelvis i västra Sverige.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att olika svenska myndigheter
och organisationer vidtagit, resp. planerar, åtgärder som syftar till att hos
omvärlden sprida information om de gränsöverskridande svavelutsläppen
och dessas negativa miljöeffekter. Ett exempel härpå är den försurningskonferens
som anordnades i september 1979 av Sveriges fritidsfiskares
riksförbund. I konferensen deltog bl. a. massmediarepresentanter från Bera
europeiska länder. Hithörande problem berörs även i det skriftliga
informationsmaterial som regelbundet utdelas till utländska turister som
besöker vårt land. Från regeringens sida har meddelats att man i anslutning
till 10-årsminnet av FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 planerar en
internationell konferens om försurningsproblemen. Konferensen kommer
att äga rum i juni 1982. En särskild kommitté har tillsatts för att samordna
och förbereda de nödvändiga insatserna i nämnda sammanhang. En miljökonferens
med samma tema planeras äga rum under våren 1981 i regi av
bl. a. Svenska Naturskyddsföreningen och med deltagande av representanter
för miljöorganisationer i Europa. Regeringen har nyligen beslutat att
med ett bidrag om 240000 kr. stödja den sistnämnda konferensen.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att syftet med motion
1979/80:694 i huvudsak får anses tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd
med anledning av motionen är inte påkallad.

JoU 1980/81:13

Bakgrunden till yrkande 7 i motion 1979/80: 1760 är att riksdagen år 1977
underströk det angelägna i att regeringen med kraft fullföljde de inledda
strävandena att i internationella sammanhang, med tyngdpunkten på fortsatta
bilaterala kontakter, uppnå överenskommelser om begränsning av
svavelutsläppen (JoU 1976/77:26, rskr 1976/77:255). Enligt motionen är
det ”i hög grad anmärkningsvärt att regeringen trotsar riksdagens beslut
om fortsatta bilaterala kontakter”. Riksdagen bör nu, framhåller motionärerna,
begära en redovisning av hur regeringen tänker genomföra det
åberopade riksdagsbeslutet.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att riksdagen godkänner en
internationell konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Konventionen innebär bl. a. att praktiskt taget alla stater i Europa i en
folkrättsligt bindande form åtagit sig att bekämpa utsläpp av luftföroreningar
som sprids över gränserna. Under förberedelsearbetet till konventionen
har Sverige spelat en mycket aktiv roll. Mot denna bakgrund synes
det — från de synpunkter utskottet har att företräda - inte motiverat att
rikta någon anmärkning mot regeringens handlande med utgångspunkt i
1977 års riksdagsbeslut, vars egentliga syfte var att främja ett fortsatt och
intensifierat internationellt samarbete mot luftföroreningar. F. ö. kan man
enligt utskottets mening ifrågasätta det ändamålsenliga i att regeringen på
det sätt motionärerna synes mena, dvs. ensidigt och i förväg, offentliggör
sina planer beträffande vissa utrikespolitiska frågor. En offentlig redovisning
av planerade bilaterala kontakter torde rimligtvis föregås av någon
form av samarbete med den eller de berörda staterna. 1 detta sammanhang
vill utskottet framhålla att det genom den föreliggande konventionen skapats
avsevärt ökade möjligheter till fortsatta bilaterala kontakter i fråga om
begränsning av svavelutsläpp. Konventionen innehåller i nämnda hänseende
artiklar om informationsutbyte, forskningssamarbete samt skyldighet
till konsultationer i vissa fall mellan de deltagande staterna. Bilateralt
samarbete torde över huvud taget på ett naturligt sätt kunna komma till
stånd i samband med uppföljningsarbetet till konventionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:1760
yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar,

2. att riksdagen lämnar motion 1980/81: 119 utan vidare åtgärd,

3. beträffande svavelhalten i eldningsolja
att riksdagen

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

JoU 1980/81:13

med anledning av motion 1979/80:168, motion 1979/80:941 yrkande
1 och motion 1979/80:1387,

b) lämnar motion 1979/80: 1544 yrkande 1 d utan vidare åtgärd,

4. beträffande industrins svavelutsläpp m. m.
att riksdagen

a) lämnar motion 1979/80: 1760 yrkande 6 utan vidare åtgärd.

b) lämnar motion 1979/80:941 yrkandena 2 och 3 utan vidare
åtgärd,

5. beträffande kalkning av sjöar och vattendrag m. m.
att riksdagen lämnar motion 1979/80: 941

yrkande 4 och motion 1979/80: 1379 utan vidare åtgärd,

6. beträffande särskilda insatser i Blekinge län

att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:434 och 1979/80: 1385
utan vidare åtgärd,

7. beträffande åtgärder på det internationella planet
att riksdagen

a) lämnar motion 1979/80: 694 utan vidare åtgärd,

b) avslår motion 1979/80: 1760 yrkande 7.

Stockholm den 2 december 1980
På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i Ljung (m). Börje
Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson
(c). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s),
Esse Petersson (fp). Lennart Brunander (c). Maja Ohlin (s)*, Jan Fransson
(s), Arne Svensson (m) och Anita Modin (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Åtgärder på det internationella planet (mom. 7 b)

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg,
Maja Ohlin. Jan Fransson och Anita Modin (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen med anledning av det i motion 1979/
80: 1760 åberopade riksdagsbeslutet borde ha strävat efter att fullfölja den
tidigare socialdemokratiska regeringens arbete med att söka uppnå bilaterala
överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen. Regeringens

JoU 1980/81:13

insatser för att fullfölja arbetet med att åstadkomma en multilateral konvention
i ämnet är självfallet värdefulla i sig. Erfarenheterna visar dock att
det tar tid innan en sådan konvention ratificeras av tillräckligt många stater
för att kunna träda i kraft. Den socialdemokratiska regeringen såg i bilaterala
avtal med i första hand länderna runt Östersjön därför en väg att
snabbare nå effektiva resultat. Riksdagen har också redan år 1977 i anledning
av en socialdemokratisk motion uttalat sig för att sådana avtal borde
eftersträvas. Regeringen har trots riksdagens uttalande inte fullföljt den
socialdemokratiska linjen, som redan år 1976 hade avsatt resultat i form av
ett avtal med DDR. Vidare hade kontakter etablerats med andra länder,
varvid goda utsikter bedömdes föreligga till motsvarande resultat. Utskottet
anser att ett angeläget arbete i kampen mot luftföroreningar och försurning
av mark och vatten därmed på ett oförsvarligt sätt fördröjts av den
borgerliga regeringen. Den av regeringen valda handlingslinjen ger utskottet
anledning att nu understryka angelägenheten av att man från svensk
sida påskyndar åtgärder för ett bilateralt samarbete för att konventionens
tämligen allmänt formulerade åtaganden skall kunna ge praktiskt resultat
inom en överblickbar framtid. Endast genom ett effektivt uppföljningsarbete
torde konventionen komma att leda till någon påtaglig minskning av
det svavelnedfall i Sverige som härrör från andra länder. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion 1979/80:1760 yrkande 7 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 7 b) bort ha följande lydelse:

7 b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motion 1979/80: 1760 yrkande 7.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980