om godkännande av 1986 års internationella kakaoavtal, m.m. (prop. 1986/87:41) (Betänkande 1986/87:NU10 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1986/87:10

om godkännande av 1986 års internationella
kakaoavtal, m. m. (prop. 1986/87:41)

Ärendet

I proposition 1986/87:41 (utrikesdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Anita Gradin - föreslagit riksdagen att

1. godkänna 1986 års internationella kakaoavtal,

2. bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om uttagande av
avgifter enligt avtalet.

Med anledning av propositionen har Nic Grönvall (m) väckt motion
1986/87:N127, vari hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag om
godkännande av 1986 års internationella kakaoavtal.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen skall godkänna det nya
internationella kakaoavtalet. I anslutning till propositionen och en motion
(m), vars avslagsyrkande utskottet tar avstånd ifrån, understryker utskottet
vikten av att frågan om en för u-länderna positiv råvarupolitik uppmärksammas
bl. a. inom UNCTAD.

Propositionen

1986 års internationella kakaoavtal har kommit till efter förhandlingar inom
Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD). Det
är avsett att avlösa 1980 års kakaoavtal. Avtalet, som gäller för tre år och kan
förlängas två gånger, med två resp. ett år, träder i kraft så snart det har
godkänts av erforderligt antal länder. I fråga om de allmänna syftena
överensstämmer det nya avtalet i huvudsak med dem som gällt tidigare (jfr
prop. 1973:36, NU 1973:30). Särskilt framhävs nu önskvärdheten av en
stabilisering av världsmarknaden för kakao i alla medlemsländers intresse.

Den internationella kakaoorganisationens högsta organ, rådet, skall
årligen genomföra en prisöversyn. Om det inte uppnås enighet inom rådet
sker prisändringar automatiskt utifrån vissa förutsättningar som anges i
avtalet. En nyhet är att priserna fortsättningsvis länkas till de inom
Internationella valutafonden (IMF) tillämpade speciella dragningsrätterna.

Huvudinstrumentet för prisstabiliseringen är ett arrangemang med ett

buffertlager, finansierat genom avgifter i första hand från exportörerna. En 1

1986/87:10

1 Riksdagen 1986187. 17sami. Nr 10

stödåtgärd för buffertlagret är att de stater som är exportmedlemmar
kollektivt håller vissa kvantiteter borta från marknaden genom särskild
lagring. Importmedlemmarna skall därvid försöka begränsa sin import från
länder utanför avtalet.

I propositionen (s. 11-68) återges avtalet i sin engelska version med
svensk översättning. Det bör noteras att sedan propositionen förelädes
riksdagen en rättelse har gjorts i artikel 9 moment 2 d (s. 21 tredje raden) på
det sättet att hänvisning görs till artiklarna 27, 31, 39, 40, 44 och 72.

Motionen

Stabila råvarupriser har, framhålls det i motionen, setts som en garanti för att
utvecklingsländer garanteras en viss stabilitet i exportintäkterna. Detta
synsätt bygger dock enligt motionären på en felsyn. Internationella priser är
variabler i ett stort ekonomiskt system som påverkas av utbud och
efterfrågan på världsmarknaden. För kontroll av detta system skulle krävas
en fullständig ekonomisk planering på global grund. Motionären ifrågasätter
om de instabila råvarupriserna verkligen har en så skadlig verkan att de få
råvaruavtal som alltjämt finns bör upprätthållas. Dessa avtals hittillsvarande
effekt bedöms som föga gynnsam. Ett råvaruavtal inom ramen för UNCTAD
måste ses som en del av den globala hjälpen till utvecklingsländerna, menar
motionären. Sveriges biståndsinsatser borde diskuteras principiellt i det nu
aktuella sammanhanget.

Marknadsmanipulatoriska åtgärder har hittills misslyckats, fortsätter
motionären. Han finner det tvivelaktigt att ett ”gigantiskt” buffertlager av
kakao kan fungera som en prisstabiliserande faktor. Marknadsmanipulerande
råvaruavtal leder nämligen till att berörda u-länder förlorar den viktigaste
förutsättningen för framtidsplanering, som är kunskap om världsmarknadens
funktioner. Innan nya råvaruavtal antas borde problemen kring
råvarumarknaderna i världen och u-ländernas stabilitetssträvanden bli
föremål för en genomgripande diskussion vid den UNCTAD-konferens som
planeras äga rum sommaren 1987.

Utskottet

Sverige har anslutit sig till en rad internationella råvaruavtal, som har
kommit till inom Förenta nationernas ram. För varje varuområde som
omfattas av ett sådant avtal finns en internationell organisation, där
exporterande och importerande länder samarbetar. Avtalen är emellertid av
olika karaktär. De kan, såsom 1982 års juteavtal och 1985 års avtal om
tropiskt timmer, vara inriktade främst på forskning och utveckling inom
produktområdet. Oftast är syftet vidare, nämligen att världsmarknadspriserna
på de ifrågavarande råvarorna skall stabiliseras. Kaffeavtalen, det senaste
från år 1983, har gått ut på en exportreglering i form av kvotering mellan
exportmedlemmarna. Enligt andra avtal är ett internationellt buffertlager
det huvudsakliga stabiliseringsinstrumentet. Detta gäller för så skilda
råvaruslag som tenn - för närvarande enligt ett avtal från år 1982- och kakao.

NU 1986/87:10

Det första internationella kakaoavtalet slöts år 1972. Det efterföljdes av
nya avtal åren 1976 och 1980.1 proposition 1986/87:41 föreslår regeringen nu
att riksdagen skall godkänna det senaste kakoavtalet, som är ett resultat av
förhandlingar - under svensk medverkan - sedan år 1984 och som har
undertecknats för Sveriges del i september 1986. Detta avtal innehåller några
element som skiljer det från de föregående. Om kakaoorganisationens råd
inte kan enas om prisändringar skall sådana under vissa förutsättningar
komma till stånd automatiskt. Valutakursfluktuationernas verkningar dämpas
genom att priserna relateras till värdet av de speciella dragningsrätter
som tillämpas inom Internationella valutafonden. Buffertlagrets roll som
stabiliseringsinstrument kompletteras med att exportmedlemmarna kollektivt
skall kunna hålla vissa kvantiteter borta från marknaden genom särskild
lagring. Det kan också noteras att det viktigaste producentlandet, Cote
d’Ivoire (Elfenbenskusten), nu inträder som medlem i kakaoorganisationen.

I motion 1986/87:N127 (m) yrkas att regeringens förslag skall avslås.
Motionärens argument är sammanfattningsvis följande. Kakaoavtalet syftar
till marknadsmanipulerande åtgärder som torde vara dömda att misslyckas.
Stabila råvarupriser innebär för övrigt inte nödvändigtvis stabila exportintäkter
för de berörda länderna - för att åstadkomma detta skulle det behövas en
global ekonomisk planering. Innan nya råvaruavtal antas borde Förenta
nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD) diskutera
problemen kring råvarumarknaderna. Detta kan ske vid dess session år 1987.

Utskottet är väl medvetet om att råvaruavtalen, och särskilt de som är
inriktade på prisstabilisering, är förknippade med många komplikationer.
Detta utsägs klart i propositionen och har tidigare i år närmare belysts i en rad
artiklar i tidskriften Aktuellt i handelspolitiken (nr 1986:1), som utges av
utrikesdepartementets handelsavdelning. Föredragande statsrådet framhåller
att UNCTAD sysselsätter sig med frågor rörande u-ländernas beroende
av råvaruproduktion och att även flera andra internationella organ gör
viktiga insatser i detta sammanhang. Att en genomgripande diskussion av de
angivna problemen bör och kommer att äga rum inom UNCTAD motiverar
enligt utskottets mening inte att Sverige nu, som motionären föreslår, skall
dra sig ur det internationella samarbetet på kakaoområdet, något som skulle
kunna äventyra dess fortbestånd. Fastmer bör det nya kakaoavtalet med sin
inriktning på ökad flexibilitet i stabiliseringssträvandena kunna ge värdefulla
erfarenheter för de fortsatta övervägandena inom UNCTAD och annorstädes
om en särskilt för u-länderna positiv råvarupolitik. Det kan förutsättas att
regeringen verkar för att detta ämne kommer i förgrunden vid den
kommande UNCTAD-sessionen.

Utskottet avstyrker således motionen och tillstyrker regeringens förslag
om godkännande av kakaoavtalet och om erforderligt bemyndigande för
regeringen i anslutning därtill.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:41 och med avslag
på motion 1986/87: N127

1. godkänner 1986 års internationella kakaoavtal,

NU 1986/87:10

2. bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om uttagande av
avgifter enligt avtalet.

Stockholm den 2 december 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp),
Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson
(vpk) och Per-Richard Molén (m).

NU 1986/87:10

gotab Stockholm 1986 11883