om fysisk riksplanering m.m. (Betänkande 1983/84:BoU2 Bostadsutskottet)

BoU 1983/84:2

Bostadsutskottets betänkande
1983/84:2

om fysisk riksplanering m. m.

1 Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet de under allmänna motionstiden
1983 väckta motionerna 1982/83:

672 av Siri Häggmark och Jens Eriksson (båda m) vari såvitt nu är i
fråga hemställs

(2) att riksdagen hos regeringen anhåller att berörda länsstyrelser får i
uppdrag att undersöka möjligheterna att ställa mark till förfogande för
fritidsbebyggelse och åretruntbostäder,

673 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna

1. att kommunerna ges ökade möjligheter att säkerställa behovet av
mark för friluftslivet i anslutning till tätorterna genom att exempelvis bilda
kommunala naturreservat eller naturvårdsområden,

2. att lag- och författningsformerna för planering och säkerställande av
sådan mark utreds och fastställs,

3. att statistik och räkenskap förs över tillgången till allemansrättslig
mark nära tätorterna,

1060 av Kurt Ove Johansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
FoU-insatser med inriktning att mark med olika beskaffenhet kan tillrättaläggas
för att bättre svara mot olika rekreationsönskemål,

1062 av Martin Olsson (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall bedömas
som ett riksintresse att Indalsälvens deltalandskap skyddas,

1574 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att regeringen vid beredningen av den
kommande plan- och bygglagen beaktar näringslivets behov av mark för
industriell verksamhet även i områden med intensivt jordbruk,

2097 av Bertil Danielsson och Göte Jonsson (båda m) vari hemställs att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillämpningen av riktlinjer för fysisk riksplanering.

2 Uppgifter om den fysiska riksplaneringen m.m.

2.1 Vissa utgångspunkter för den fysiska riksplaneringen

Regeringen redovisade i proposition 1972:111 bil. 2 förslag till riktlinjer
för hushållning med mark och vatten. Förslagen i propositionen godtogs
i allt väsentligt av riksdagen (CU 1972:35).

1 Riksdagen 1983/84. 19 sami. Nr 2

BoU 1983/84:2

Arbetet med att fullfölja och vidareutveckla de beslutade riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten har förts vidare i ett program- och
ett planeringsskede. Resultaten av arbetet har redovisats i proposition
1975/76:1 (programskedet) och proposition 1978/79:213 (planeringsskedet).
I den sist nämnda propositionen lade regeringen fram förslag till vissa
kompletterande utgångspunkter för planeringen i fråga om hushållning
med jordbruksmark och utveckling av fritidsbebyggelse i områden med
s. k. geografiska riktlinjer. Förslagen i propositionerna godtogs i allt väsentligt
av riksdagen (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45 och CU 1979/80:6,
rskr 1979/80:87).

I rapporten Hushållning med mark och vatten 2 (SOU 1979:54 och 55)
behandlades bl. a. vissa mera långsiktiga frågeställningar rörande hushållning
med mark och vatten. Efter remissbehandling av rapporten och
överväganden inom regeringen förelädes riksdagen en proposition (prop.
1980/81:183, CU 1981/82:1) om fortsatt fysisk riksplanering. I propositionen
redovisades för riksdagens kännedom bl.a. vissa industrifrågor och
vissa övergripande strukturfrågor rörande anläggningar för transporter
och energidistribution samt tätortsutvecklingen.

Regeringen uppdrog 1981 åt länsstyrelserna att senast den 1 december
1982 till regeringen redovisa hur långt kommuner och länsmyndigheter
kommit i arbetet med att fullfölja fastlagda riktlinjer för mark och vatten.
Länsstyrelsernas redovisningar har remissbehandlats. Beredningen av
ärendet pågår i regeringens kansli.

Regeringen har den 20 oktober 1983 beslutat om lagrådsremiss med
förslag till plan- och bygglag m. m. I lagrådsremissen finns bl. a. ett avsnitt
om resurshushållning och fysisk riksplanering. I remissen erinras om riksdagens
beslut hösten 1982 om att begära en utredning om behovet av en
övergripande lagreglering av hushållningen med naturresurser (JoU
1982/83:4). Mot bakgrund av riksdagsbeslutet utarbetas f. n. en promemoria
i bostadsdepartementet med förslag till en lag om hushållning med
naturresurser. I remissen redogörs för den tänkta huvudsakliga uppläggningen
av en naturresurslag. Där anges ett viktigt syfte med lagen vara att
den skall ge regler för översiktliga och långsiktiga överväganden om resursutnyttjande
och miljöeffekter vid beslut av betydelse för resurshushållningen.
I lagen avses ingå regler som motsvarar riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Avsikten är dock att innehållet i riktlinjerna skall ses över
i arbetet med en naturresurslag, bl. a. med hänsyn till det lagtekniska
sammanhang i vilket en lagreglering avses ske. Förslaget till naturresurslag
anges därför kunna komma att innehålla bestämmelser som avviker från
dagens riktlinjer.

2.2 Vissa utredningar om fritidsboende m.m.

Fritidsboendekommittén avgav i april 1981 delbetänkandet Fritidshus
eller permanentbostad (Ds Bo 1981:3) och i juni 1982 slutbetänkandet

BoU 1983/84:2

Fritidsboende (SOU 1982:23). I det förstnämnda betänkandet lämnades
förslag till åtgärder som avses ge kommunerna bättre möjligheter än f. n.
att medverka till att fritidshus och andra småhus används för det ändamål
de är avsedda och lämpade för. I förslaget behandlas dels det förhållandet
att småhus förvärvas för att användas som fritidshus i områden där det
anses angeläget att bebyggelsen används för permanentboende, dels den
omständigheten att fritidsbebyggelse som är avsedd endast för ett begränsat
bostadsbruk används för stadigvarande bosättning.

I sitt slutbetänkande behandlar fritidsboendekommittén bl. a. frågor om
resurser för fritidsboende, enskild fritidsbebyggelse, andelsfritidshus, turistbostäder
samt statens ekonomiska insatser för att främja fritidsboendet.

1 den inom justitiedepartementet utarbetade promemorian Förbättrade
möjligheter till kommunala förköp (Ds Ju 1983:11) föreslås en helt ny
förköpsgrund. Förköp föreslås sålunda kunna ske för att säkerställa bostäder
(småhus) åt permanentboende inom områden där det råder en avsevärd
efterfrågan på fritidshus. Förbättrade finansieringsmöjligheter vid
förvärv av fastigheter som förköpts inom sådana områden förordas även.
Promemorian har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Frågor om turismens utveckling i ett vidare perspektiv har behandlats
bl. a. av rekreationsberedningen i betänkandet Områden för turism och
rekreation (SOU 1983:43) och av utredningen om den statliga rekreationsoch
turistpolitiken (TUREK) i betänkandet Turism och friluftsliv 2 (SOU
1983:45). Det kan även noteras att rekreationsberedningen till regeringen
överlämnat förslag till åtgärder för att utveckla odlingslotter och koloniträdgårdar
(rapport nr 15 från rekreationsberedningen).

3 Utskottet

3.1 Näringslivets behov av industrimark i jordbruksområden

Näringslivets behov av industrimark i områden med intensivt jordbruk
tas upp i motion 1574 (m). Motionärerna hemställer att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att i beredningen av den kommande planoch
bygglagen näringslivets markbehov även i områden med intensivt
jordbruk beaktas.

I den nyligen beslutade lagrådsremissen med förslag till plan- och bygglag
m. m. anges som en allmän princip att mark skall prövas vara från
allmän synpunkt lämplig för sitt ändamål för att den skall få användas för
bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar. En motsvarande
regel finns f. ö. i den nuvarande byggnadslagen (se 5 §). Som framgått ovan
(avsnitt 2.1) pågår i regeringens kansli arbetet på en promemoria med
förslag till en lag om hushållning med naturresurser. Av lagrådsremissen
framgår att avsikten är att naturresurslagen skall innehålla föreskrifter om
hänsynstagande på olika sätt, bl. a. till de areella näringarnas intressen.

2 Riksdagen 1983/84. 19 sami. Nr 2

BoU 1983/84:2

Enligt vad utskottet erfarit kommer i förslaget till naturresurslag även att
anges utgångspunkter för avvägningen mellan olika markanvändningsintressen.

Principerna för markens användning är av central betydelse i det arbete
på en plan- och bygglag och en naturresurslag som f. n. pågår. Den fråga
som tagits upp i motionen är en naturlig del i detta arbete. Mot bakgrund
av att frågorna f. n. övervägs och kommer att ingå i propositionen med
förslag till plan- och bygglag m. m. bör en sakgranskning av förslag i
motionen anstå. Utskottet föreslår därför riksdagen att avslå motionen.

3.2 Fritidsbebyggelse m. m.

I motion 672 (m) behandlas skärgårdsbefolkningens boendeproblem
med utgångspunkt främst från förhållandena i Bohuslän. Konkurrensen
och trycket från fritidsintressenterna har bl. a. inneburit att skärgårdssamhällena
avfolkas större delen av året eftersom många permanentbostäder
köps av sommargäster. Motionärerna anför att ett sätt att komma till rätta
med problemet är att mark ställs till förfogande för fritids- och permanentbebyggelse.
I motionen hemställs (yrkande 2) att riksdagen hos regeringen
begär att berörda länsstyrelser får i uppdrag att undersöka möjligheterna
att ställa mark till förfogande för det angivna ändamålet.

Fritidsbebyggelsens omfattning och utbredning i attraktiva områden är
en viktig fråga inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen.
I detta sammanhang bör noteras att länsstyrelserna i sin redovisning av det
fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten behandlat fritidsbebyggelsens omfattning m. m. Utskottet vill
erinra om att ansvaret för frågor om markanvändning och planläggning
primärt åvilar kommunerna. Vidare vill utskottet erinra om att frågan om
fritidsbostäder och permanentbostäder behandlats bl. a. av fritidsboendekommittén.
Kommittén har diskuterat de problem som ligger däri att
konkurrensen om markens användning för olika ändamål ökat, inte minst
i de kustnära områden som är attraktiva för fritidsboende av olika slag.
Efter remissbehandling övervägs f. n. kommitténs betänkande i regeringens
kansli. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att riksdagen våren 1984
skall föreläggas en proposition om riktlinjerna för samhällets politik för
rekreation m. m. I detta sammanhang bör också erinras om att riksdagen
våren 1984 kommer att föreläggas en proposition om ändringar i förköpslagen
bl. a. för att säkerställa bostäder åt permanentboende inom områden
där det råder avsevärd efterfrågan på fritidshus.

Utskottet finnér mot bakgrund av det ovan anförda inte skäl föreligga
att tillstyrka motion 672 (m) yrkande 2.

3.3 Markområden för rekreation

I två motioner: motionerna 673 (s) och 1060 (s) behandlas olika åtgärder
för att tillgodose behovet av markområden för rekreation.

BoU 1983/84:2

Den förstnämnda motionen har tre yrkanden. I det första yrkas ett
riksdagens tillkännagivande till regeringen om att kommunerna bör ges
ökade möjligheter att säkerställa behovet av mark för friluftslivet i anslutning
till tätorter genom att exempelvis bilda kommunala naturreservat
eller naturvårdsområden. I det andra yrkandet föreslås att lag- och författningsformen
för planering och säkerställande av sådan mark utreds. Slutligen
hemställs i det tredje yrkandet om ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen om behovet av att statistik och räkenskap förs över tillgången
till allemansrättslig mark nära tätorterna.

I den sistnämnda motionen — 1060 (s) — föreslås ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser med inriktning på att mark med olika beskaffenhet kan
tillrättaläggas för att bättre svara mot olika rekreationsändamål.

I de båda motionerna tas upp frågor som enligt utskottets uppfattning
är angelägna. Som framgått ovan (avsnitt 2.2) har emellertid under senare
tid flera utredningar avseende olika aspekter på rekreationspolitiken avlämnats.
Efter remissbehandling av dem och överväganden i regeringens
kansli är, som också framgått ovan (avsnitt 3.2), avsikten att riksdagen
våren 1984 skall föreläggas en proposition om riktlinjerna för samhällets
rekreationspolitik m. m.

Utskottet vill beträffande de yrkanden som förs fram i motionen anföra
följande. Vad beträffar motion 673 (s) yrkande 1 om möjligheten att bilda
kommunala naturreservat m. m. bör erinras om att naturvårdsverket i en
framställning till regeringen i mars 1979 påtalat behovet av förstärkning av
kommunernas befogenhet att bevara friluftsområden genom att kommunerna
ges möjlighet att besluta om inrättande av naturreservat. Den i
framställningen aktualiserade frågan övervägs bl. a. i arbetet med förslag
till plan- och bygglag och med förslag till naturresurslag. Eftersom den i
motion 673 (s) yrkande 1 upptagna frågan övervägs är ett tillkännagivande
inte erforderligt. Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.

Vad i motionsyrkande 2 anförts om lag- och författningsformerna för
planering ingår som en naturlig del bl. a. i arbetet med en plan- och
bygglag och med en naturresurslag. Inte heller detta yrkande bör enligt
utskottets uppfattning nu tillstyrkas.

Vad slutligen angår yrkande 3 i motionen om statistik m. m. över tillgången
till allemansrättslig mark nära tätorterna vill utskottet erinra om att
statistiska centralbyrån i samråd med statens naturvårdsverk försöksvis
gjort en metodstudie kallad Allmänt tillgänglig mark. Den studien publicerades
i november 1982. F. n genomförs en landsomfattande undersökning
av allmänt tillgänglig mark runt tätorter med mer än 10 000 invånare.
Vad i yrkande 3 i motionen föreslagits får sålunda anses tillgodosett varför
utskottet avstyrker motionen även i denna del.

Beträffande förslaget i motion 1060 (s) om FoU-insatser beträffande
markdata för rekreation bör erinras om att turist- och rekreationspolitiska
utredningen i sitt ovannämnda betänkande Turism och friluftsliv 2 (SOU

BoU 1983/84:2

1983:45) uppmärksammat behovet av forskning inom sektorn turism och
friluftsliv. I betänkandet anförs att den forskning som pågår inom sektorn
bör förstärkas och samordnas. Utredningens betänkande kommer efter
remissbehandling att övervägas i regeringens kansli. Nämnas bör också att
rekreationsberedningen i en rapport har redovisat en genomgång av forskningsbehovet
inom sektorn.

Resultatet av de överväganden avseende vissa utredningar om rekreationspolitiken
som f. n. pågår i regeringens kansli bör avvaktas varför
utskottet avstyrker bifall till motion 1060 (s).

3.4 Tillämpning av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen

I motion 2097 (m) tas upp frågan om fritidsbebyggelsen såsom ett
exempel på att svårigheter — enligt motionärerna — kan uppstå vid
tolkningen av innebörden av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen.
Motionärerna anför att regeringen bör se till att av riksdagen och regeringen
fattade beslut kommer berörda organ till kännedom och att nödvändig
klarhet nås i de fall tveksamhet uppstår.

Utskottet vill erinra om att i propositionen om fortsatt fysisk riksplanering
frågan om ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering avseende
den fysiska riksplaneringen behandlas (prop. 1980/81:183 s. 16). I propositionen
förordades att riksdagen närmast hade att besluta om riktlinjer för
hushållning med mark och vatten medan regeringen hade huvudansvaret
för den löpande fysiska riksplaneringen, något som bl. a. ansågs innebära
att regeringen hade att uppmärksamma områden där markanvändningsförhållandena
är särskilt komplicerade och överväga behovet av att föreskriva
närmare utgångspunkter för planeringen i dessa områden, t. ex.
genom att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer.

Riksdagen hade ingen erinran mot propositionen i denna del (CU
1980/81:39).

Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om att riksdagens
riktlinjer och de uttalanden i anslutning härtill som riksdagen gjort skall
ligga till grund för riktlinjernas närmare tillämpning. Som motionärerna
anför kan det dock inträffa att svårigheter kan uppstå när det gäller att
tolka riktlinjernas innebörd. Önskvärt vore att riktlinjerna hade en sådan
utformning och precisering att dessa svårigheter kunde undvikas. Om det
emellertid uppstår tolkningsproblem av den art motionärerna nämner
utgår utskottet från att regeringen inom ramen för den beslutade arbetsfördelningen
närmare klargör riktlinjernas innebörd. Det får vidare förutsättas
att den lagreglering av riktlinjerna som övervägs i arbetet med en
naturresurslag kommer att ge bättre möjligheter än f. n. vid tillämpningen
i konkreta ärenden. Något riksdagens tillkännagivande i enlighet med vad
i motion 2097 (m) förordats finner utskottet inte erforderligt.

BoU 1983/84:2

3.5 Indalsälvens deltalandskap

I motion 1062 (c) begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Indalsälvens
deltalandskap skall bedömas som ett riksintresse i den fysiska
riksplaneringen. Motionären hävdar att Indalsälvens delta genom storlek
och särprägel är ett omistligt landskapsparti av nationellt värde. Enligt
motionärens uppfattning bör deltalandskapet skyddas. 1 motionen anförs
att planer finns att dra väg E 4 genom deltalandskapet. Motionären synes
anse att denna vägdragning delvis skulle utgöra ett icke acceptabelt ingrepp
i deltat. Vägprojektet finns med i den aktuella vägplaneringen för
Västernorrlands län.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att beakta, nämligen
frågan om riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, vill utskottet
hänvisa till vad ovan (avsnitt 3.4) anförts om ansvarsfördelningen mellan
olika organ i dessa frågor. Enligt denna fördelning som riksdagen tidigare
ställt sig bakom ankommer det närmast på regeringen, ämbetsverken,
länsstyrelserna och kommunerna att vidta åtgärder för att tillgodose viktiga
mark- och vattenhushållningsintressen. Regeringen har att för riksdagen
aktualisera frågan om ändring av riktlinjerna. Utskottet har inhämtat
att länsstyrelsen i Västernorrlands län arbetar med frågan om att förklara
vissa delar av deltat som naturreservat. Därmed ges skydd för naturmiljön.

Utskottet finner mot bakgrund av den beslutade ansvarsfördelningen
för den fysiska riksplaneringen inte skäl föreslå riksdagen att göra det i
motion 1062 (c) begärda tillkännagivandet. Motionens syfte får dessutom
anses i inte ringa grad tillgodosett om den planerade reservatsbildningen
kommer till stånd.

3.6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringslivets markbehov att riksdagen avslår motion
1982/83:1574,

2. beträffande skärgårdsbefolkningens boendeproblem att riksdagen
avslår motion 1982/83:672 yrkande 2,

3. beträffande möjligheterna att bilda kommunala naturreservat att
riksdagen avslår motion 1982/83:673 yrkande 1,

4. beträffande lag- och författningsformerna för markplanering
m. m. att riksdagen avslår motion 1982/83:673 yrkande 2,

5. beträffande statistik m. m. över allmänt tillgänglig mark att riksdagen
avslår motion 1982/83:673 yrkande 3,

6. beträffande forskning avseende mark för rekreation m. m. att
riksdagen avslår motion 1982/83:1060,

7. beträffande tillämpning av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2097,

BoU 1983/84:2

8. beträffande skydd för Indalsälvens deltalandskap att riksdagen
avslår motion 1982/83:1062.

Stockholm den 8 november 1983

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg
(m), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Lennart
Nilsson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk),
Margareta Palmqvist (s) och Rune Evensson (s).

BoU 1983/84:2

Särskilt yttrande

Mark för fritidsbebyggelse

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard
(alla m) anför:

Konkurrensen och trycket från fritidsintressena innebär i vissa delar av
landet stora problem för den bofasta befolkningen. Som anförs i motion
672 (m) är efterfrågan på fritidsbostäder ofta vida större än tillgången
något som inte sällan innebär en press uppåt på fastighetsvärdena. Så är
fallet inte minst i våra skärgårdssamhällen och i andra kustnära områden.
Det finns sålunda skäl vidta åtgärder för att så långt möjligt är skapa
balans mellan tillgång och efterfrågan på fritidsfastigheter.

Som även anförs i motionen bör mark ställas till förfogande för fritidsoch
permanentbebyggelse. Bebyggelseutvecklingen är främst en kommunal
angelägenhet. Utskottet utgår från att kommunerna vidtar de åtgärder
som kan behövas för att komma till rätta med den i motionen upptagna
frågan.

Frågan om fritidsbebyggelsens omfattning och utformning m. m. torde
komma att behandlas i den proposition om riktlinjerna för samhällets
politik för rekreation som enligt vad utskottet erfarit kommer att föreläggas
riksdagen våren 1984. Det finns anledning anta att även den i motion
672 (m) aktualiserade frågan kommer att behandlas i denna proposition.
Mot bakgrund av att riksdagen kan väntas få pröva frågan i ett större
sammanhang har vi inte ansett det motiverat för riksdagen att nu ställa sig
bakom vad i motionen hemställs. Vi vill emellertid framhålla att vi inte kan
acceptera en utvidgad förköpslagstiftning för att därigenom styra efterfrågan
på fritidshus m. m.

Moderata samlingspartiet har i partimotionen 360 yrkande 7 föreslagit
att förköpslagen skall upphävas. Avsikten är att bostadsutskottet skall
behandla detta yrkande våren 1984.

LiberTryck Stockholm 1983