om forumregler för mål om renhållningsavgifter (Betänkande 1981/82:JuU3 Justitieutskottet)

JuU 1981/82:3

Justitieutskottets betänkande
1981/82:3

om forumregler för mål om renhållningsavgifter
Motion

I motion 1980/81:515 av Åke Wictorsson (s) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring i renhållningslagen att kommun får rätt att
väcka talan om renhållningsavgifter vid fastighetsforum.

I motionen erinras om att tvister om kommunala renhållningsavgifter skall
tas upp av rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist; en sådan tvist skall
alltså inte nödvändigtvis tas upp vid domstolen i den ort där den fastighet är
belägen som renhållningsavgiften avser. Motionären pekar på att denna
ordning i fråga om domstols behörighet vållar betydande problem i första
hand för sådana kommuner där det finns många fritidshus, vars ägare till stor
del är mantalsskrivna i andra kommuner. I sådana fall blir kommunen, om
renhållningsavgifterna inte betalas, tvungen att väcka talan vid en mängd
olika domstolar i landet. Denna ordning innebär enligt motionären att
kommunerna kan drabbas av betydande kostnader för processer rörande
krav på avgifter som ofta inte avser särskilt stora belopp. Mot detta måste
givetvis, framhåller motionären, vägas den nackdel som uppkommer för
svarandena om de måste infinna sig vid den domstol där fastigheten är
belägen. Motionären anför att svarandenas intressen av att få svara vid rätten
på hemorten inte torde vara särskilt framträdande. En ägare av fritidshus
befinner sig under längre tidsperioder i fritidshuset, varför det i allmänhet
inte torde föreligga någon svårighet att kombinera ett besök i fritidshuset
med en eventuell process. Enligt motionärens mening är det från lagteknisk
synpunkt enklast att lösa frågan så att kommunerna genom bestämmelser i
renhållningslagen ges möjlighet att väcka talan antingen vid fastighetsforum
eller vid annat forum. Motionären för också fram tanken på möjligheten att
utreda frågan om en särskild och mera förenklad rättegångsordning i mål om
renhållningsavgifter, liknande den som gäller i fråga om vatten- och
avloppsavgifter.

Gällande ordning m. m.

Renhållningsavgifter

Bestämmelser om renhållning och avfallshantering finns i olika författningar.
Regler om bl. a. kommuns skyldighet att forsla bort hushållsavfall
från fastigheter inom kommunen finns i renhållningslagen (1979:596). Däri
ges också regler om kommunens rätt att föreskriva att avgift skall tas ut för
renhållningen. Reglerna härom, som finns i 15-17 §§, innebär bl. a. att avgift

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 3

JuU 1981/82:3

skall utgå enligt taxa som antas av kommunfullmäktige. Taxan skall innehålla
föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och till vem avgiften skall betalas,
till kommunen eller dess renhållningsentreprenör.

Bestämmelserna om renhållningsavgifter fanns tidigare i lagen (1965:54)
om kommunala renhållningsavgifter. Dessa bestämmelser har i huvudsak
oförändrade förts över till den nya renhållningslagen. I förarbetena till de
tidigare bestämmelserna anfördes bl. a. att betalningsskyldighet gentemot
kommun i princip bör åvila den som tar renhållningsväsendets tjänster i
anspråk (prop. 1965:21 s. 31). Då det ibland kan vara svårt att avgöra vem
som nyttjar dessa tjänster och med tanke på de skiftande förhållanden som
föreligger ansågs att frågan om vem avgiftsskyldigheten skall åvila inte borde
besvaras i lagen (prop. s. 32).

Tvist om fordran på renhållningsavgift prövas av allmän domstol. Några
särskilda bestämmelser härom ges inte i renhållningslagen.

Domstols behörighet m. m.

Regler för domstols behörighet att pröva tvistemål finns i 10 kap.
rättegångsbalken (RB). Enligt huvudregeln i 10 kap. 1 § RB är rätten i den
ort där svaranden har sitt hemvist laga domstol i tvistemål i allmänhet
(svarandens personliga forum). Den ort där svaranden är mantalsskriven
anses som hans hemvist. Vissa tvister med anknytning till fast egendom måste
enligt 10 kap. 10 § RB tas upp av rätten i den ort där fastigheten är belägen
(s. k. fastighetsforum). Så är fallet beträffande bl. a. tvist som rör skyldighet
för ägare eller innehavare av fastigheten att fullgöra något som åligger
honom i denna egenskap. I 10 kap. 11 § RB finns föreskrifter om att vissa
andra tvister med anknytning till fast egendom men som inte omnämns i 10 §
får tas upp vid fastighetsforum. Detta forum är i dessa fall fakultativt i
förhållande till annat behörigt forum.

Väcks talan vid obehörig domstol utgör detta ett rättegångshinder och
talan kan avvisas av domstolen. Är tvisten av det slaget att talan skall väckas
vid fastighetsforum skall domstolen självmant och oberoende av invändning
från part pröva sin behörighet. Om tvisten däremot är av det slaget att talan
skall väckas vid domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist, är
domstolens prövning av frågan om sin behörighet beroende på om svaranden
gör någon invändning i saken eller ej. Enligt 34 kap. 2 § RB skall svaranden
göra en sådan invändning då han vid rätten första gången för talan i målet.
Underlåter svaranden att göra någon invändning eller sker det för sent anses
tvisten enligt 10 kap. 18 § RB väckt vid rätt domstol.

RB:s regler om laga domstol gäller också mål om betalningsföreläggande.
Bestämmelser om förfarandet i sådana mål finns i lagsökningslagen
(1946:808). Betalningsföreläggande kan utverkas för fordringar som avser
annat än skadestånd och som inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis.
Ansökan görs hos allmän underrätt, dvs. tingsrätt. Rätten prövar självmant

JuU 1981/82:3

sin behörighet. Prövningen är med andra ord inte beroende av om
gäldenären gör invändning i saken eller inte. Har ansökningen gjorts vid
obehörig domstol skall talan avvisas av rätten. Förfarandet i målet är i
allmänhet skriftligt. Om ansökningen inte bestrids av gäldenären, utfärdar
rätten ett bevis om detta. Beviset innefattar också en förklaring att utmätning
för fordran genast får ske. Bestrider gäldenären ansökningen, skall målet på
yrkande av borgenären hänskjutas till rättegång. Målet handläggs då av
domstolen enligt de regler om rättegången i tvistemål som finns i RB.

Om i det till rättegång hänskjutna målet värdet av det som yrkas uppenbart
inte överstiger hälften av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för oktober näst föregående år (f. n. hälften av 15 400
kr.) skall bestämmelserna i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden tillämpas (den s. k. småmålslagen). Enligt den lagen sker
handläggningen av målet under något friare former än enligt RB, och vidare
gäller bl. a. särskilda regler som inskränker möjligheten att förplikta part att
till motpart utge ersättning för rättegångskostnader.

Avgörande av högsta domstolen

Frågan om laga domstol för upptagande av mål om fordran på kommunala
renhållningsavgifter har prövats av högsta domstolen i ett rättsfall från förra
året (Nytt Juridiskt Arkiv 1980 s. 116). Målet gällde avgifter enligt taxor som
hade fastställts med stöd av 1965 års lagom kommunala renhållningsavgifter.
Högsta domstolen fann att laga domstol för upptagande av målet var rätten i
den ort där gäldenären skulle svara i tvistemål i allmänhet, inte rätten i den
ort där fastigheten var.

Övrigt

För tvist om fordran på vatten- och avloppsavgift mellan huvudman för
allmän va-anläggning och fastighetsägare gäller särskilda regler enligt lagen
(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. En sådan tvist
prövas i första instans, inte av allmän domstol, utan av en för hela landet
gemensam särskild nämnd, statens va-nämnd. För fordran på avgift till
huvudman för allmän va-anläggning får huvudmannen dock söka betalningsföreläggande
vid allmän domstol (fastighetsforum). Om gäldenären bestrider
ansökningen och målet med anledning härav hänskjuts till rättegång,
skall målet lämnas över till va-nämnden.

Remissyttranden

Remissyttranden över motionen har avgivits av justitiekanslern (JK), Svea
hovrätt. Stockholms tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt. Svenska kommunförbundet,
Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund^

1* Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 3

JuU 1981/82:3

Meningarna bland remissinstanserna är delade. Svea hovrätt, Svenska
kommunförbundet och Sveriges advokatsamfund ställer sig positiva till
motionsförslaget. Stockholms tingsrätt, Södra Roslags tingsrätt och Sveriges
domareförbund avstyrker bifall till motionen. En mellanställning intar JK,
som avstår från att ta bestämd ställning till om förslaget bör genomföras.

JK anför inledningsvis att det i och för sig inte torde föreligga något hinder
mot att genomföra den i motionen önskade ordningen. I så fall kan man
förfara antingen på det i motionen föreslagna sättet eller på så sätt att
forumreglerna i RB ändras. Vidare anför JK att, såsom antyds i motionen, en
ändring av nuvarande regler måste grundas på en bedömning att de
processekonomiska fördelar som kan stå att vinna för kommunerna
överväger nackdelarna för de enskilda svarandena. Eftersom JK förklarar sig
inte ha någon uppfattning om frekvensen av processer av nu aktuellt slag och
någon utredning härom inte förebringas i motionen kan JK inte uttala sig om
förslaget bör komma till utförande. I sammanhanget vill JK endast peka på
följande.

1 motionen görs gällande att svarandenas intresse av att ha rättegångsforum
på hemorten inte torde vara särskilt framträdande. Det argument som
framförs till stöd för denna uppfattning förefaller enligt JK inte helt
bärkraftigt. Sålunda torde, framhåller JK, tingsrätterna under vanlig
semestertid sammanträda huvudsakligen för behandling av mål mot häktade
eller av mål som eljest enligt särskild föreskrift skall handläggas skyndsamt.
Huvudförhandling i fordringsmål torde höra till sällsyntheterna under sådan
tid. Övrig tid på året torde ägaren uppehålla sig på sitt fritidshus företrädesvis
under helger då domstolarna inte sammanträder. JK erinrar f. ö. om att
enligt gällande rättegångskostnadsregler, även enligt den s. k. småmålslagen,
vinnande part har rätt till ersättning för resa eller uppehälle för sig eller
ställföreträdare eller om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och
uppehälle för ombud. En person som krävs på renhållningsavgifter riskerar
sålunda framhåller JK att få betala dessa kostnader om han utan skäl tvingar
kommunen att processa sig till sin rätt. Detta bör underlätta frivillig
betalning. JK tillägger att talan om fordran för renhållningsavgift regelmässigt
torde väckas genom ansökan om betalningsföreläggande, i vilket fall
forumfrågan torde vara av underordnad betydelse för kommunen.

Svea hovrätt pekar på att en lagändring av det slag som förespråkas i
motionen skulle komma att beröra samtliga typer av fastigheter och alltså
inte bara fritidsfastigheter. Frågan om en lagändring bör enligt hovrätten
bedömas i hela dess vidd.

Hovrätten erinrar om att bestämmelserna om fastighetsforum i RB
grundas bl. a. på att utredning och bevisning bäst kan förebringas vid
nämnda domstol; inte sällan förekommer syn i tvister av detta slag. Enligt 10
kap. 5 § RB får rörelseidkare med fast driftställe i tvist som uppkommit
omedelbart på grund av rörelsen sökas där driftstället är. Bestämmelsen har
framhåller hovrätten - liksom vissa andra regler om alternativa fora -

JuU 1981/82:3

motiverats av att ett strikt upprätthållande av huvudregeln gör kärandens
ställning oförmånligare än som kan anses skäligt.

Hovrätten anför vidare att flertalet mål om renhållningsavgifter handläggs
som betalningsföreläggande. I den mån målen som tvistiga hänskjuts till
rättegång torde enligt hovrätten syn förekomma endast undantagsvis och inte
heller i övrigt torde det vara vanligt att mera omfattande utredning och
bevisning förebringas. De skäl som bär upp regeln om obligatoriskt
fastighetsforum är därför, fortsätter hovrätten, sannolikt sällan för handen.
Allmänt får dock enligt hovrättens mening anses gälla att käranden när
särskilda skäl föreligger bör ha rätt att välja mellan svarandens allmänna
forum och annat lämpligt forum.

Enligt vad hovrätten uppger förekommer det inte sällan att kommun i
samma ansökan begär betalningsföreläggande för både renhållningsavgifter
och va-avgifter. Med tanke på att laga domstol i tvist om va-avgifter torde
vara fastighetsforum vore det enligt hovrättens mening av värde att tvister
som gäller båda dessa slag av avgifter kan anhängiggöras vid samma
domstol.

Avslutningsvis anför hovrätten att övervägande skäl talar för att kommunerna
bör få valrätt mellan svarandens allmänna forum och fastighetsforum.

Stockholms tingsrätt hänför sig inledningsvis till högsta domstolens
avgörande i det förut nämnda rättsfallet NJA 1980 s. 116 och anför härvidlag
att det är antagligt att utgången skulle ha blivit densamma om den nya
renhållningslagen tillämpats i stället för 1965 års lag om kommunala
renhållningsavgifter.

För att kunna bedöma nödvändigheten av en ändring i gällande rätt är det
enligt tingsrätten av vikt att känna till hur stor del av renhållningsavgifterna
som inte betalas och i vilken omfattning mål om sådana avgifter efter ansökan
om betalningsföreläggande såsom tvistiga hänskjuts till rättegång.

I sammanhanget uppger tingsrätten att en av den utförd undersökning
avseende kommunerna Haninge, Nynäshamn, Vaxholm, Värmdö, Åre och
Östhammar ger vid handen att antalet hänskjutna betalningsförelägganden
avseende renhållningsavgifter varierar mellan 5 och 20 per år och kommun,
med undantag för Åre kommun, som ej har haft några till domstol
hänskjutna betalningsförelägganden.

Tingsrätten erinrar om att den nya renhållningslagen ger möjlighet för
kommunen att under vissa förutsättningar låta de enskilda själva ombesörja
omhändertagande av hushållsavfall. Detta torde dock enligt tingsrätten inte i
någon större utsträckning påverka antalet hänskjutna betalningsförelägganden
avseende renhållningsavgifter.

För de berörda kommunerna kan det, fortsätter tingsrätten, vara en
processekonomisk fördel att kunna använda sig av fastighetsforum. Tingsrätten
anför att sådant forum också är fördelaktigt i de fall man i målet
behöver företa syn eller då lokalkännedom kan vara av vikt för domstolens

JuU 1981/82:3

avgörande. Dessa fördelar får enligt vad tingsrätten påpekar ställas mot de
betydande nackdelar det medför för svaranden att inställa sig till process
utanför hemorten och där förebringa sin bevisning. Visserligen befinner sig
fritidshusägare, som motionären anfört, under ganska långa tidsperioder i
sitt fritidshus. Detta torde emellertid, framhåller tingsrätten, infalla under
sommarmånaderna och i anslutning till de större helgerna. Möjligheten att
under dessa perioder få målen handlagda vid domstolen är starkt begränsade
med hänsyn till att domstolspersonal och partsombud torde ha ledigt under
samma tidsperioder.

En sammanvägning av de för- och nackdelar som har redovisats leder,
enligt tingsrättens bedömning, till att tillräckliga skäl icke föreligger att ge
kommuner valfrihet i fråga om val av forum i aktuell typ av mål. Tingsrätten
avstyrker därför bifall till motionen.

Vid bifall till motionen bör emellertid, enligt tingsrättens mening,
bestämmelserna om forum i mål av förevarande slag få sin plats i 10 kap. 11 §
RB och inte i den kommunala renhållningslagen, som motionären föreslagit Södra

Roslags tingsrätt redovisar i sitt yttrande först vissa av tingsrätten
under hand inhämtade uppgifter från de stora ”fritidskommunerna” i
Stockholms närhet; Norrtälje, Vaxholm och Värmdö. Antalet ”fritidsabonnenter”
på kommunal renhåliningsservice är enligt tingsrättens redovisning
omkring 27 000 i Norrtälje, omkring 8 000 i Vaxholm och omkring 20 000 i
Värmdö. Det helt övervägande antalet av dessa abonnenter har sin
permanenta bostad utanför den kommun där fritidsbostaden är belägen. Det
normala förfarandet sedan en utställd faktura på renhållningsavgift inte har
lett till betalning är först påminnelse, sedan inkassoåtgärd och slutligen
ansökan om betalningsföreläggande. Antalet ansökningar om betalningsföreläggande
avseende renhållningsavgift för fritidsbebyggelse uppges enligt
vad tingsrätten anför årligen vara i Norrtälje kommun 250-300 och i
Vaxholms kommun 50-100. Från Värmdö kommun har tingsrätten inhämtat
att man där ännu inte på allvar tagit itu med den sista etappen, ansökan om
betalningsföreläggande, men att man befarar att sådan åtgärd måste
tillgripas ungefär i 1 fall på 100, dvs. omkring 200 per år.

Tingsrätten tar härefter upp frågan om en kommun med omfattande
fritidsbebyggelse, såsom motionären gör gällande, vållas betydande kostnader
för processer genom att tvingas processa vid en mängd olika
domstolar.

Vad de typiska fritidskommunerna i östra Svealand beträffar torde det
enligt tingsrätten förhålla sig så att de flesta fritidsbostadsinnehavare, vilka ej
bor i den kommun där fritidsbostaden är belägen, har sitt hemvist i första
hand i Stockholm och därnäst i orter däromkring. Härav följer att
betalningsföreläggande får sökas vid ett fåtal domstolar i denna del av landet,
främst vid Stockholms tingsrätt. Tingsrätten pekar på att så länge det rättsliga
förfarandet befinner sig på betalningsföreläggandestadiet den nuvarande

JuU 1981/82:3

forumregeln därför, mot bakgrunden av antalet ansökningar, knappast kan
anses processekonomiskt besvärande. Visserligen skulle det, fortsätter
tingsrätten, givetvis vara billigare - och enklare - att utan att fundera på
forumfrågan kunna anhängiggöra ansökan vid fastighetsforum, dvs. den
egna kommunens domstol.

Tingsrätten uppger vidare att i andra områden av landet, t. ex. på
västkusten, fritidsbostäder torde ägas i större utsträckning av människor
vilkas hemvist är mera spridd över hela landet än vad som gäller innehavare
av fritidsbostäder i Stockholmstrakten. Å andra sidan är enligt tingsrätten
antalet fritidsbostäder inom enskilda kommuner i dessa områden långt
mindre än i de stora fritidskommunerna nära Stockholm, och olägenheten
blir sålunda mindre kännbar för vederbörande kommun.

Tingsrätten anför fortsättningsvis att om ett mål om betalningsföreläggande
rörande renhållningsavgift såsom tvistigt hänskjuts till rättegång, större
kostnad uppkommer för kommunen om processen skall föras vid gäldenärens
personliga forum än om den förläggs till fastighetsforum. Det är dock,
påpekar tingsrätten, att märka att endast mycket få mål hänskjuts till
rättegång. Åtskilliga av dem återkallas sedan gäldenären betalat, andra leder
till tredskodom på grund av uteblivet skriftligt yttrande enligt lagen om
rättegången i tvistemål om mindre värden, vilken lag normalt blir tillämplig i
dessa fall, och andra mål kan avgöras utan inställelse. Tingsrätten anser
därför att fritidskommunerna åsamkas ytterst obetydliga processekonomiska
bekymmer av att kanske någon enstaka gång behöva inställa sig till muntlig
handläggning i en avlägsen domstol.

Tingsrätten erinrar om att mot kommunens intressen måste, såsom även
motionären framhåller, beaktas att vissa svarande skulle kunna behöva
inställa sig vid en för dem avlägsen domstol, om mål om renhållningsavgift
efter hänskjutande till rättegång skulle prövas vid fastighetsforum och fordra
muntlig handläggning.

På grund av vad sålunda har anförts avstyrker tingsrätten motionen.

Om emellertid anledning skulle föreligga att överväga motionärens
förslag, torde frågan enligt tingsrättens mening böra överlämnas till
rättegångsutredningen som enligt uppgift kommer att ta ställning till frågor
om forum i den summariska processen.

Enligt Svenska kommunförbundet är det, utifrån de erfarenheter kommunförbundet
har, vanligt förekommande med processer om fordran på
kommunala renhållningsavgifter. Nuvarande processordning ter sig enligt
kommunförbundet otymplig och vållar kommunerna betydande merkostnader.
Mot bakgrund av det kommunalekonomiska läget och statsmakternas
strävan att dämpa volymökningen inom den kommunala sektorn framstår
förenklingsåtgärder som synnerligen angelägna, framhåller kommunförbundet.
Varje möjlighet till besparingar måste tas till vara.

Kommunförbundet finner det i hög grad motiverat med en särskild regel i
renhållningslagen som ger kommunerna rätt att väcka talan om renhållnings -

JuU 1981/82:3

avgifter vid fastighetsforum.

Enligt Sveriges advokatsamfunds mening har tvister angående kommunala
renhållningsavgifter så påtaglig anknytning till berörd fastighet att starka skäl
talar för att kommun bereds möjlighet att väcka talan i tvister av angivet slag
vid fastighetsforum. Härigenom erhålls också ökade förutsättningar för en
likformig bedömning.

Advokatsamfundet tillstyrker därför för sin del motionen.

Sveriges domareförbund pekar inledningsvis på att det i motionen inte
redovisas något underlag för den där framförda uppfattningen att nuvarande
ordning rörande forum för mål om renhållningsavgifter medför betydande
problem och kostnader för kommunerna. Domareförbundet uppger att vid
en rundfrågning hos ett tiotal tingsrätter, däribland Norrtälje tingsrätt, har
framhållits att antalet mål om renhållningsavgifter minskat under senare år.
En av förklaringarna härtill kan vara att den eljest avgiftsskyldige numera
oftare berättigas att själv ta hand om avfallet.

Domareförbundet förklarar sig vidare inte kunna instämma i att svaranden
- såsom förmodas i motionen - inte skulle ha något framträdande intresse av
forumfrågan eftersom inställelse vid domstol kan kombineras med besök i
fritidshuset. De tider då allmänheten normalt besöker sina fritidshus torde
sammanfalla med de tider då domstolarnas arbete reserveras för mål och
ärenden som har förturskaraktär och då tvister av ifrågavarande slag inte
lämpligen kan handläggas.

Enligt domareförbundets uppfattning kan förhållandet mellan kommun
och betalningsskyldig ofta jämföras med förhållandet mellan näringsidkare
och konsument. Den hänsyn som under senare år visats konsumenterna i
samband med lagstiftningsarbete får i förevarande fall också anses tala mot
den i motionen föreslagna ändringen.

Ökade möjligheter att hålla syn och tingsrättens lokalkännedom skulle
enligt domareförbundet möjligen tala för fastighetsforum. Genom kartor,
fotografier och liknande kan dock sådan utredning presenteras att forumfrågan
inte heller i detta hänseende kan anses betydelsefull. Vittnesförhör
med personer från den kommun där fastigheten ligger torde sällan
förekomma.

Sammanfattningsvis anför domareförbundet att det inte pekats på sådana
olägenheter med gällande ordning att det kan anses föreligga skäl att ändra
bestämmelserna. Domareförbundet avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottet

I detta betänkande behandlas en motion som gäller forumreglerna för mål
om kommunala renhållningsavgifter.

I renhållningslagen finns bl. a. bestämmelser om kommuns rätt att
föreskriva att avgift skall tas ut för den bortforsling av hushållsavfall från
fastighet som det åligger kommunen att ombesörja. Avgiften skall utgå enligt

JuU 1981/82:3

taxa som antas av kommunfullmäktige. Avgiften skall enligt kommunens
bestämmande erläggas till kommunen eller till dess entreprenör. Skyldighet
att betala avgiften åvilar i princip den som tar renhållningsväsendets tjänster i
anspråk.

Tvist om fordran på renhållningsavgift prövas av allmän domstol. Laga
domstol i sådana tvister är normalt svarandens personliga forum - dvs. rätten
i den ort där gäldenären skall svara i tvistemål i allmänhet (normalt
mantalsskrivningsorten) - inte rätten i den ort där fastigheten ligger.

I motionen pekas på att den beskrivna ordningen i fråga om domstols
behörighet kan vålla betydande problem för kommuner med omfattande
fritidshusbebyggelse. Fritidshusens ägare bor nämligen i många fall i annan
kommun än den där fritidshuset ligger, och kommunen blir därför, om
renhållningsavgiften inte betalas, i dessa fall tvungen att väcka talan vid olika
domstolar i landet. Denna ordning medför enligt motionären att kommunen
kan drabbas av stora kostnader för processer som gäller krav på avgifter som
inte rör särskilt stora belopp. Motionären anser att frågan lämpligen bör lösas
så att kommunerna ges möjlighet att välja att väcka talan antingen vid
fastighetsforum eller vid annat forum.

Motionen har remissbehandlats av utskottet. Meningarna bland remissinstanserna
är delade. Motionsförslaget har sålunda vunnit gehör hos tre
remissinstanser, medan lika många avstyrker bifall till motionen. En
remissinstans avstår från att ta bestämd ställning till frågan.

Att kommunerna skulle ges rätt att väcka talan vid fastighetsforum
motiveras av Svenska kommunförbundet med att varje förenklingsåtgärd,
som ger möjlighet till besparingar för kommunerna, måste tas till vara. En
annan remissinstans. Sveriges advokatsamfund, menar att tvister angående
kommunala renhållningsavgifter har en så påtaglig anknytning till berörd
fastighet att kommun bör beredas möjlighet att väcka talan i sådana tvister
vid fastighetsforum.

En kritisk synpunkt som anförs mot motionsförslaget är att gällande
ordning knappast kan anses processekonomiskt besvärande för kommunerna
med tanke på det begränsade antal rättegångar om renhållningsavgifter
som förekommer. En annan synpunkt som framförs är att ett genomförande
av motionsförslaget skulle medföra betydande nackdelar för de fritidshusägare
som vid tvist om renhållningsavgiften är tvungna att inställa sig vid
domstol utanför hemorten.

Utskottet får för sin del till en början erinra om att tvist om fordran på
renhållningsavgift i rättstillämpningen inte har ansetts vara av det slaget att
den måste handläggas vid fastighetsforum. Forumbestämmelserna innebär
vidare att sådan tvist normalt inte heller får handläggas vid annan domstol än
svarandens personliga forum, t. ex. fastighetsforum, om svaranden motsätter
sig det. Reglerna rörande fastighetsforum motiveras av att det råder en
nära anknytning mellan fastigheten eller dess ägare och det som tvisten
gäller, t. ex. att det fordrade beloppet belastar själva fastigheten eller att

JuU 1981/82:3

tvisten rör skyldighet för fastighetsägaren att fullgöra något i denna sin
egenskap. Sådan anknytning kan enligt utskottets mening generellt sett inte
anses föreligga beträffande sådana fordringar som avses i motionen; i
renhållningslagen har lämnats öppet vem skyldigheten att betala renhållningsavgiften
åvilar. Frågan blir då om omständigheter av annan art än
sådana som tvistens anknytning till fastighet kan motivera att lagstiftaren gör
ett avsteg från den hävdvunna huvudregeln att svaranden skall sökas vid sitt
personliga forum.

De skäl som har anförts till stöd för motionsförslaget är att det skulle
innebära praktiska och ekonomiska fördelar för kommunerna att tvist om
renhållningsavgifter tas upp vid domstolen i den ort där fastigheten ligger.
Vad som har framkommit under remissbehandlingen har härvidlag enligt
utskottets mening dock inte gett stöd för annan uppfattning än att de nämnda
fördelarna i praktiken skulle vara ganska begränsade; antalet tvister av detta
slag som leder till rättegång med muntlig förhandling är uppenbarligen ringa.
Härtill kommer att mot dessa begränsade fördelar för kommunerna måste,
såsom några remissinstanser påpekar, ställas de nackdelar som skulle
uppkomma för de enskilda svarandena, om de skulle vara tvungna att
processa vid domstol utanför hemorten.

Vid en avvägning mellan de motstående intressen som sålunda föreligger
anser utskottet att det i ärendet inte har framkommit tillräckliga skäl för att
gå ifrån vad som sedan länge gäller i fråga om laga domstol i tvistemål i
allmänhet.

Det anförda innebär att motionsyrkandet inte bör vinna riksdagens
bifall.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:515.

Stockholm den 3 november 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s). Åke Polstam (c). Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c). Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf
Mathsson (s) och Stina Eliasson (c).

JuU 1981/82:3

Reservation

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s). Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s). Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Utskottet
får” och slutar på s. 10 med "riksdagens bifall" bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del till en början konstatera att tvist om fordran på
renhållningsavgift i rättstillämpningen inte har ansetts vara av det slaget att
den skall handläggas vid fastighetsforum. Gällande forumregler torde vidare
innebära att sådan tvist normalt inte heller får handläggas vid annat än
svarandens personliga forum, t. ex. fastighetsforum, om svaranden motsätter
sig det. Att en tvist måste handläggas vid fastighetsforum brukar
motiveras med att det råder en nära anknytning mellan fastigheten eller dess
ägare och det som tvisten gäller, t. ex. att det fordrade beloppet belastar
själva fastigheten eller att tvisten rör skyldighet för fastighetsägaren att
fullgöra något i denna sin egenskap.

Även om det i renhållningslagen i och för sig inte har angetts vem som det
åvilar att betala renhållningsavgiften är det i de allra flesta fall så att
fastighetsägaren är den som är betalningsskyldig. Det föreligger sålunda i
dessa fall i regel en sådan anknytning som nyss har nämnts, och denna
anknytning talar för att saken borde kunna handläggas vid fastighetsforum.
Enligt utskottets uppfattning finns också andra skäl som talar härför; här kan
nämnas domstolens lokalkännedom och behovet av att under rättegången
hålla syn på fastigheten. Det föreligger alltså enligt utskottets mening sådana
omständigheter som motiverar att tvister av aktuellt slag handläggs vid
fastighetsforum.

Till det som nu har sagts kommer såsom påpekats i motionen och vid
remissbehandlingen att ett upprätthållande av huvudregeln att svaranden
skall sökas vid sitt personliga forum kan vålla betydande merkostnader i
synnerhet för kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse. Fritidshusens
ägare bor nämligen i många fall i annan kommun än den där fritidshuset
ligger, och kommunen blir därför - om renhållningsavgiften inte betalas -tvungen att väcka talan vid olika domstolar i landet avseende krav på avgifter
som i varje enskilt fall inte rör något särskilt stort belopp. De nu beskrivna
förhållandena gör enligt utskottets mening kommunens ställning som
kärande oförmånligare än som kan anses skäligt.

Enligt utskottets mening väger i sammanhanget de skäl som redovisats för
att tvist om renhållningsavgift bör få handläggas vid fastighetsforum över de
nackdelar som kan uppkomma för de enskilda svarandena, om de skulle vara
tvungna att processa vid domstolen i den ort där fritidshuset ligger. I
sammanhanget bör understrykas att det inte är lämpligt att ha en ordning som
skulle innebära att tvist om renhållningsavgift måste upptas vid fastighetsfo -

JuU 1981/82:3

rum, utan käranden bör såsom motionären föreslagit ges möjlighet att väcka
talan antingen vid fastighetsforum eller vid svarandens personliga forum.

Den ordning i fråga om forum vid tvist om renhållningsavgift som utskottet
förordat torde kunna åstadkommas på olika sätt. Frågan huruvida det är
mest ändamålsenligt att ändra rättegångsbalkens forumregler eller om någon
annan lagteknisk lösning är att föredra bör närmare övervägas i lämpligt
sammanhang. Det bör ankomma på regeringen att besluta om formerna för
dessa överväganden. Ett förslag i saken bör föreläggas riksdagen utan
onödigt dröjsmål.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 515 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:515 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överväganden
och förslag rörande forumregler för mål om renhållningsavgifter.

GOTAB 69549 Slockholm 1981