om försvarsmaktens vitsordssystem (Betänkande 1984/85:FöU2 Försvarsutskottet)

FöU 1984/85:2

Försvarsutskottets betänkande
1984/85:2

om försvarsmaktens vitsordssystem

I motion 1983/84:769 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att försvarsmaktens vitsordssystem avskaffas
i nuvarande form,

2. att riksdagen uttalar sig för att tjänster inom försvarsmakten tillsätts
efter ansökningsförfarande,

3. att riksdagen uttalar sig för att vitsord eller motsvarande inom
försvarsmakten utdelas när den enskilde så begär.

Försvarets rationaliseringsinstitut, Officerarnas riksförbund och Svenska
officersförbundet har yttrat sig över motionen.

Bakgrund

Försvarsmaktens vitsordssystem är i sina huvuddrag grundat på resultatet
av en utredning om befordringsförfarandet (SOU 1974:46). Föreskrifter för
verksamheten har utfärdats av regeringen senast i en förordning den 30 juni
1983 om försvarsmaktens personal (FFS 1983:50). Vidare har överbefälhavaren
med stöd av nämnda förordning den 20 september 1983 meddelat
föreskrifter om vitsord inom försvarsmakten (FFS 1983:59). Bestämmelserna
är anpassade till den nya befälsordningen (prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr
179).

Vitsord skall tilldelas den som har fyllt 36 år eller dessförinnan med
godkända betyg har genomgått militärhögskolans allmänna kurs eller
motsvarande utbildning. Vitsorden skall innefatta dels en värdering av
vederbörandes sätt att fullgöra uppgifterna i den befattning som han eller hon
innehar (tjänstgöringsvitsord), dels en bedömning av officerens lämplighet
för mera kvalificerade uppgifter (befordringsomdöme). Man skiljer på å ena
sidan fullständigt vitsord, som är avsett för fall där det föreligger behov av en
mera ingående belysning av den bedömde, och å andra sidan begränsat
vitsord, som är anpassat efter fall då det räcker med en mera summarisk
bedömning (vid en bedömningsperiod som inte överstiger sex månader).
Vitsorden sätts med hjälp av vissa bedömningsfaktorer. Vid fullständigt
vitsord används faktorerna kunnighet, arbetskapacitet, intellektuell rörlighet,
omdömesförmåga, psykisk stabilitet, samarbets- och kontaktförmåga,
fysisk kondition, ledarskap och tjänstduglighet i innehavd befattning. Vid
sättande av begränsade vitsord används endast faktorerna psykisk stabilitet,
fysisk kondition, ledarskap och tjänstduglighet i innehavd befattning.
Vitsord avges i princip årligen av de militära chefer som försvarsgrenscheferna
bestämmer.

1 Riksdagen 1984/85.10 sami. Nr 2

FöU 1984/85:2

Riksdagen har tidigare i olika sammanhang behandlat motionsyrkanden
om att nuvarande vitsordssystem avskaffas och ansökningsförfarande införs
vid tillsättande av militära tjänster.

I motion 1979/80:817 (fp) yrkades att riksdagen hos regeringen skulle
begära en översyn av vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord
för äldre personal. Motionärerna ansåg att införandet av den nya befälsordningen
gav ett lämpligt tillfälle för en sådan ändring. Utskottet (FöU
1979/80:13 s. 29-30) delade motionärernas uppfattning att det militära
vitsordssystemet behövde ses över i det syfte som motionen angav. Enligt vad
utskottet hade inhämtat övervägdes också ändringar av systemet i angiven
riktning i samband med införandet av den nya befälsordningen. Någon
översyn därutöver ansåg utskottet inte behövdes och föreslog att motionen
skulle avslås, ett förslag som också senare följdes av riksdagen.

I motion 1981/82:1256 (fp) yrkades att riksdagen skulle uttala sig för att
ansökningsförfarande skall vara huvudregel vid tillsättande av militära
tjänster. Vitsord borde utdelas endast när den enskilde begär det. Utskottet
(FöU 1982/83:2) framhöll att systemet för bedömning av yrkesofficerare bör
vara anpassat till den nya befälsordningen. Även tillsättningsförfarandet
borde, ansåg utskottet, granskas när man gör en sådan anpassning. Utskottet
konstaterade vidare att det nuvarande vitsordssystemet hade utsatts för
kritik. Systemet hade - framhöll utskottet - uppenbarligen inte alla berördas
förtroende. Frågan om vitsord för äldre personal behövde enligt utskottet
uppmärksammas särskilt. Utskottet förutsatte att den framförda kritiken
skulle beaktas i ett pågående arbete med ändringar av bl. a. befordringsbestämmelser
och ansåg att riksdagen i avvaktan på resultatet av detta inte
borde göra något uttalande av det slag som motionärerna föreslagit.
Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

I motion 1983/84:2752 (fp) hävdades att förändringar i vitsordssystemet
borde ses som ett led i en övergripande personalpolitik för försvaret.
Motionen avslogs i denna del (FöU 1983/84:20 s. 26 och 28). Utskottet
anförde att vitsordssystemet avsågs behandlas i ett betänkande hösten 1984
med anledning av motion 1983/84:769.

Motionen

Motionärerna anser att någon förändring av vitsordssystemet till det bättre
inte har skett genom de nya bestämmelser i ämnet som har utfärdats. Olusten
och irritationen över systemet finns enligt motionärerna kvar och har t. o. m.
ökat, främst inom arméns förband. Äldre anställda känner, hävdar motionärerna,
särskild olust inför vitsorden, som ofta sätts av chefer med lägre ålder
och mindre erfarenhet än de har som åsätts vitsord. Motionärerna anför flera
skäl för att avskaffa vitsorden. Bl. a. anser de att en byråkratisk apparat av
ansenlig omfattning följer av gällande ordning och talar för ett avskaffande.
De anser att försvarets rationaliseringsinstitut bör utreda tidsåtgång och

FöU 1984/85:2

kostnad för verksamheten. I motionen upprepas också kravet på övergång
till ansökningsförfarande vid tillsättning av militära tjänster. Den enskilde
bör därvid, anser motionärerna, få åberopa kvalifikationer för både fredsoch
krigsorganisationen. Med en sådan ordning behövs enligt motionärerna
inte det nuvarande vitsordssystemet. Vitsord i den form som kan motiveras
för framtiden bör, anser de, vara frivilliga och sättas på dem som begär
sådana, främst inför att vederbörande söker ny tjänst.

Remissyttrandena

Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) anför att såvitt institutet känner till
har nuvarande vitsordssystern i allt väsentligt visat sig fungera väl. Det
tillgodoser, anser institutet, de krav man bör ställa för att få ett fungerande
befordringssystem. Detta innebär inte att nuvarande system inte bör eller
kan förbättras eller förändras. Så skedde, framhåller FRI, t. ex. i samband
med övergången 1983 till ny befälsordning. Enligt FRI:s uppfattning bör
förenklingar och mer tids- och arbetsbesparande rutiner ständigt eftersträvas.
Det är också, framhåller institutet, nödvändigt att kontinuerligt
genomföra fortbildning av vitsordsgivande chefer.

Institutet förklarar sig i och för sig kunna åta sig det av motionärerna
föreslagna uppdraget att beräkna tidsåtgång och kostnader för att sätta
vitsord vid ett förband.

Officerarnas riksförbund (ORF) tillstyrker motionen och anför att förbundet
vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna om vitsord (FFS
1983:59) förde fram synpunkter som på vissa punkter sammanfaller med
motionärernas. ORF konstaterade i det sammanhanget också att tillämpningen
av vitsordsbestämmelserna inte varit tillfredsställande bland försvarsmaktens
myndigheter och ansåg att en genomgripande översyn av vitsordssystemet
måste genomföras, helt i enlighet med motionärernas krav.
Överbefälhavaren har, uttalar ORF nu, påbörjat ett översynsarbete beträffande
gällande vitsordssystem.

ORF stöder motionärernas uppfattning att militära tjänster primärt bör
tillsättas efter ansökningsförfarande. De reella kvalifikationer som redovisas
i samband med ansökan bör vara avgörande för vem som skall få den lediga
tjänsten.

Svenska officersförbundet (SOF) anför att den här behandlade motionens
innehåll i stort överensstämmer med vad som anfördes i motion 1981/
82:1256. SOF erinrar om att förbundet i det sammanhanget framförde
uppfattningen att förbättringar i första hand borde ske i det gällande
systemets regler och tillämpning. Lämpligheten av att tillsätta tjänster för
yrkesofficerare efter ansökan och med en annan individvärdering än gällande
vitsordssystem som grund borde dock undersökas.

Även SOF pekar på att överbefälhavaren i nära kontakt med de berörda
personalorganisationerna har påbörjat en översyn som syftar till begränsning

FöU 1984/85:2

och förenkling av vitsordssystemet. Översynen kan, framhåller SOF, resultera
i att nuvarande vitsordssystem mjukas upp bl. a. genom att alla officerare
inte värderas varje år.

Utskottet

Försvarsmaktens yrkesofficerare har avgörande betydelse för det militära
försvarets verksamhet både i fredstid och i krig. Åt dem är anförtrott bl. a. att
utbilda och leda landets värnpliktiga under militärtjänstgöring. På yrkesofficerarnas
förmåga som chefer, fackmän och utbildare beror till stor del hur
vårt värnpliktsförsvar klarar sina svåra uppgifter (jfr FöU 1973:23 och FöU
1977/78:10).

Mot denna bakgrund måste statsmakterna ställa höga krav på yrkesofficerarna.
Deras förmåga bör kunna bedömas. Ett system med omdömen är
bl. a. till väsentligt stöd för ett ändamålsenligt och rättvist urvals- och
befordringsförf arande.

Nu liksom tidigare vill utskottet framhålla att omdömen om personal
måste ges på grunder och i former som har de bedömdas förtroende. Med
denna utgångspunkt är det naturligt att förorda att vitsordsbestämmelserna
och deras tillämpning ses över tid efter annan liksom att sådana översyner
skall ske i nära samverkan med berörda personalorganisationer.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har regeringen och
överbefälhavaren nyligen utfärdat nya bestämmelser för vitsordssystemet.
Regeringens förordning om försvarsmaktens personal (FFS 1983:50) innehåller
de övergripande bestämmelserna för verksamheten. Där föreskrivs
bl. a. att den som har fyllt 55 år inte skall tilldelas vitsord om han anmäler att
han inte önskar detta. Bestämmelsen ligger i linje med utskottets tidigare
uttalande att frågan om vitsord för äldre personal behövde uppmärksammas
särskilt (FöU 1982/83:2 s. 2). De föreskrifter (FFS 1983:59) som överbefälhavaren
har utfärdat med stöd av regeringens förordning innehåller detaljbestämmelser
om systemets tillämpning. Där anges bl. a. att den yrkesofficer
som efter fyllda 55 år har begärt att inte bli tilldelad vitsord inte skall tas upp
till bedömning i befordringsberedning eller förberedande beredning.

Motionen och yttrandena över den visar att det alltjämt finns viss kritik
mot rådande system. Samtidigt framgår det av remissvaren och av vad
utskottet i övrigt har inhämtat att man f. n. inom försvarsstaben undersöker
vilka förenklingar som är möjliga att genomföra genom nya tillämpningsföreskrifter
av överbefälhavaren. Detta arbete uppges ske i nära kontakt med
berörda personalorganisationer. Vidare har man inom försvarsdepartementet
påbörjat ett arbete med att utforma en övergripande personalpolitik. En
särskild utredare har fått i uppdrag att se över bl. a. den personaladministrativa
verksamheten inom försvaret (PEU 84). Inom PEU 84 har frågan om
ansökningsförfarande vid tillsättande av militära tjänster sin naturliga plats.
Det pågår alltså ett utredningsarbete som berör vitsordssystemet. Utskottet

FöU 1984/85:2

förutsätter att PEU 84 prövar det faktiska behovet av ett vitsordssystem.

Utskottet vill slutligen understryka att det ställs stora krav på de chefer
som har den ansvarsfulla uppgiften att ge vitsord om underställd personal. En
del av den kritik som har framförts gäller tillämpningen av givna föreskrifter.
Förbättringar härvidlag torde i väsentlig grad kunna bidra till att öka de
bedömdas förtroende för systemet. Det är mot den bakgrunden angeläget att
öka chefernas förmåga att ge vitsord på ett riktigt och förtroendeingivande
sätt. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att man gör särskilda
utbildningsinsatser på området, bl. a. genom kursverksamhet vid Gällöfsta
kurscentrum.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1983/84:769.

Stockholm den 13 november 1984

På försvarsutskottets vägnar
OLLE GÖRANSSON

Närvarande: Olle Göransson (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson
(s), Göthe Knutson (m), Olle Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Mats Olsson (s),
Anita Bråkenhielm (m), Eric Hägelmark (fp), Inge Carlsson (s), Iréne
Vestlund (s), Erik Olsson (m), Sverre Palm (s), Marita Bengtsson (s) och
Kenth Högström (s).

Reservation

Göthe Knutson, Olle Aulin, Anita Bråkenhielm och Erik Olsson (alla m)
anser att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Motionen och”
och på s. 5 slutar ”ett vitsordssystem” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av vad som i det föregående har anförts om behovet att
kunna bedöma yrkesofficerarnas förmåga anser utskottet det vara nödvändigt
att det finns någon form av vitsord för dem. Motionen och yttrandena
över den ger vid handen att det alltjämt finns viss kritik mot rådande system.
Av remissvaren och av vad utskottet i övrigt har inhämtat framgår att man
f. n. inom försvarsstaben undersöker vilka förenklingar som är möjliga att
genomföra genom nya tillämpningsföreskrifter av överbefälhavaren. Detta
arbete uppges ske i nära kontakt med berörda personalorganisationer.
Vidare har man inom försvarsdepartementet påbörjat ett arbete med att
utforma en övergripande personalpolitik. En särskild utredare har fått i
uppdrag att se över bl. a. den personaladministrativa verksamheten inom
försvaret (jfr prop. 1983/84:112 s. 22-26). Det pågår alltså utredningsarbeten
som berör eller kan komma att beröra vitsordssystemet. Utskottet räknar
med att synpunkter och kritik av det slag som förs fram i motionen kommer

Föll 1984/85:2

att tas under övervägande i de sammanhangen. Om så inte sker kan
särskild översyn av vitsordssystemet bli nödvändig.