om försvarsmaktens organisation m.m. på Gotland (prop. 1980/81:27) (Betänkande 1980/81:FöU12 Försvarsutskottet)

FöU 1980/81:12

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:12

om försvarsmaktens organisation m. m. på Gotland (prop. 1980/
81:27)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i
proposition 1980/81:27 (försvarsdepartementet). Med anledning av propositionen
har väckts motionerna 1980/81:116 och 118.

Propositionen

I propositionen har regeringen föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om att bilda en
militär myndighet i Visby av nuvarande fyra samt om tidpunkten när den nya
organisationen på Gotland i princip skall vara genomförd,

2. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

3. medge att mark för förbättrade utbildningsbetingelser för Visby
garnison får anskaffas med äganderätt resp. nyttjanderätt i enlighet med vad
föredragande statsrådet har angett.

Bakgrund

Den nuvarande ledningsorganisationen på Gotland fastställdes genom
beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964:109, SU 1964:189 rskr 1964:362).
Beslutet innebär bl. a. att Gotland utgör ett militärkommando (MKG), vars
chef under militärbefälhavaren för Ostra militärområdet leder försvaret av
militärkommandot. På Gotland finns därutöver tre arméförband, Gotlands
regemente (P 18), Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsbataljon
(Lv 2). Dessa är lokaliserade till Visby. Från Visby administreras
även Bråvalla flygflottiljs detachement på Gotland (F 13G). I Fårösund på
norra Gotland ligger Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente
(GK/KA 3).

Arméförbanden (P 18, A 7 och Lv 2) disponerar utöver kasernområden
och närövningsfält ett skjutfält vid Tofta, som ligger omkring 10 km sydväst
om Visby. Skjutfältet omfattar ca 2 300 ha.

GK/KA 3 förfogar över ett kasernområde med anslutet närövningsfält om
ca 110 ha och disponerar dessutom ett övnings- och skjutfält ca 5 km från
kasernområdet.

En närmare redogörelse för försvarsmaktens nuvarande organisation på
Gotland lämnas i bilaga 1 till propositionen.

1 Riksdagen 1980/81. 10 sami. Nr 12

FöU 1980/81:12

Överbefälhavaren har i juni 1979 på regeringens uppdrag lämnat förslag
till ändring av försvarsmaktens organisation på Gotland. En redogörelse för
förslaget och remissyttrandena över detta lämnas i bilagorna 2 och 3 till
propositionen.

I januari 1980 överlämnade överbefälhavaren till regeringen även ett
förslag till markanskaffning för övningsverksamheten på Gotland. Ett
sammandrag av förslaget har fogats till propositionen som bilaga 4. Bilaga 5
innehåller en sammanställning av yttrandena över förslaget. I bilaga 6
redovisas överväganden och förslag av försvarets fastighetsnämnd.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anser i likhet med överbefälhavaren att GKIKA 3 även i
fortsättningen skall vara mobiliseringsmyndighet och ha det förvaltningsansvar
som hänger samman med denna uppgift. Han biträder också överbefälhavarens
förslag till organisation av myndigheten. Detta innebär ingen
förändring av det nuvarande antalet anställda i Fårösund. Enligt försvarsministern
ankommer det på regeringen att närmare fastställa dimensionering
och detaljorganisation m. m. för GK/KA 3.

I propositionen behandlas också frågan om hur stor grundutbildnings kontingenten
bör vara på Gotland. Försvarsministern anser att den bör anpassas
till övningsbetingelserna. Det är, uttalar han, olämpligt av bl. a. kostnadsskäl
att fler värnpliktiga från fastlandet fullgör sin tjänstgöring på Gotland än
vad som är nödvändigt från utbildnings- och förbandsomsättningssynpunkt.
Grundutbildningskontingenten på Gotland bör därför enligt försvarsministern
i stort sett ha den omfattning - ca 1 000 värnpliktiga - som
överbefälhavaren förordar i sitt förslag. Även denna fråga, framhåller
försvarsministern, ankommer det på regeringen - eller den regeringen utser
- att närmare reglera.

I propositionen behandlas också organisationen av de militära myndigheterna
i Visby. Försvarsministern förordar att arméförbanden i Visby skall
bilda ett arméregemente som förs samman med MKG till en myndighet. Den
nya myndighetens dimensionering och organisation m. m. ankommer det
enligt försvarsministern på regeringen att närmare reglera. Han anser att den
nya organisationen skall införas successivt och att riksdagen bör besluta att
den nya organisationen på Gotland i princip skall vara genomförd den 1 juli
1983.

För att skapa godtagbara övningsförhållanden för pansarutbildningen på
Gotland föreslås mark - ca 600 ha - tillföras Tofta skjutfält väster om
Toftavägen och mark öster om vägen få utnyttjas som tillfartsstråk till fältet
och som grupperingsplatser (s. 9-14).

FöU 1980/81:12

Motionerna

1980/81:116 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen beslutar

1. att, med avslag på propositionens förslag i motsvarande del, godkänna
vad som i motionen förordats om att bilda två militära myndigheter i Visby av
nuvarande fyra,

2. att, i enlighet med vad som anförts i motionen, Militärkommando
Gotland liksom hittills skall tillhöra huvudprogram 4 och ej som i
propositionen föreslagits överföras till huvudprogram 1,

3. att hos regeringen begära att decentraliseringsdelegationen får i
uppdrag att utreda och inkomma med förslag till annan statlig eller privat
verksamhet på Gotland om propositionens förslag medför minskade
arbetstillfällen,

4. att, med ändring av propositionens förslag i motsvarande del,
ifrågakommande markdispositioner ej skall göras till föremål för särskild
utvärdering efter fem år.

1980/81:118 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen med
anledning av proposition 1980/81:27 beslutar att pansarförbandet på Gotland
dras in och att någon utvidgning av övningsfältet inte genomförs.

Utskottet

År 1974 fattade riksdagen senast beslut rörande den militära organisationen
på Gotland (prop. 1974:135, FöU 1974:34, rskr 1974:392). Beslutet
innebar bl. a. att Gotlands regementes (P 18) och Gotlands artilleriregementes
(A 7) mobiliserings- och förvaltningsansvar inom en femårsperiod skulle
föras över till Gotlands militärkommando (MKG). Vidare borde enligt
beslutet utredas ytterligare vilka konsekvenser det kunde bli för Fårösunds
samhälle om man förde över det mobiliserings- och förvaltningsansvar som
åvilar Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente
(GK/KA 3) till MKG.

Nämnda utredning har numera genomförts av överbefälhavaren. Försvarsministern
förordar att GK/KA 3 även i fortsättningen skall vara
mobiliseringsmyndighet och behålla därtill hörande förvaltningsansvar.
Utskottet har ingen erinran mot att den för försvaret av Gotland betydelsefulla
myndigheten behåller sina nuvarande uppgifter och i stort oförändrad
organisation. Utskottet ser med tillfredsställelse att försvarsmaktens krav
har kunnat förenas med en organisation som innebär i stort sett oförändrat
antal anställda i Fårösund. Detta är av stor betydelse för sysselsättningen på
norra Gotland.

I Visby finns f. n. fyra militära myndigheter - MKG, P 18, A 7 och
Gotlands luftvärnsbataljon (Lv 2). I propositionen förordas en sammanslagning
av arméförbanden till ett arméregemente. Detta föreslås föras samman

FöU 1980/81:12

med MKG till en militär myndighet. Förslaget förutsätter en lösning av de
markfrågor som också behandlas i propositionen.

I motion 118 (vpk) godtas den förordade sammanslagningen samtidigt som
motionärerna föreslår att pansarregementet på Gotland läggs ned. Enligt
motionärernas mening bör det inte ingå några stridsvagnsförband i krigsorganisationen
på Gotland.

Ett liknande yrkande i en tidigare vpk-motion har nyligen avslagits av
riksdagen (mot. 1980/81:9, FöU 1980/81:1 s. 3, rskr 1980/81:11). Enligt
utskottets mening behövs pansarförband i krigsorganisationen på Gotland.
Pansarutbildning bör även i fortsättningen bedrivas där. Utskottet förordar
därför att riksdagen avslår det i motion 118 upprepade vpk-yrkandet att slopa
pansarförbanden på Gotland.

Den myndighet som regeringen föreslår skall bildas av nuvarande fyra
militära myndigheter i Visby skall enligt propositionen ha det fulla och
entydiga ansvaret för såväl utbildning som mobilisering av arméförbanden på
Gotland. Den skall vidare ha ansvaret för den operativa ledningen m. m. i
fred och krig av samtliga förband inom Gotlands militärkommando.

I motion 116 (c, s) yrkas att av de fyra militära myndigheterna i Visby skall
skapas två myndigheter, ett militärkommando och ett arméregemente
(yrkande 1). Motionärerna åberopar att en sådan lösning har förordats i flera
remissyttranden över överbefälhavarens förslag.

Enligt överbefälhavarens beräkningar kräver ett enmyndighetsalternativ
färre anställda än ett alternativ med två myndigheter. Utskottet har i olika
sammanhang framhållit vikten av besparingar i fredsorganisationen. De
större möjligheterna till besparingar som enmyndighetsalternativet erbjuder
är för utskottet ett tungt vägande skäl att förorda detta alternativ. Därtill
kommer att MKG redan genom riksdagens beslut år 1974 har fått
förvaltningsresurser som till största delen avses för stöd till de nuvarande
arméförbanden. Dit fördes också ansvaret för mobiliseringen vid arméförbanden.
Det är mot den bakgrunden naturligt att även det fulla ansvaret för
arméförbandens grundutbildning och repetitionsutbildning knyts till en och
samma myndighet. Utskottet biträder regeringsförslaget att det skall finnas
endast en militär myndighet i Visby med de uppgifter som regeringen har
föreslagit. Motion 116 bör avslås i denna del.

MKG tillhör f.n. huvudprogram 4 (Operativ ledning m.m.) medan
arméförbanden i Visby är hänförda till huvudprogram 1 (Arméförband).

I propositionen uppges att regeringen avser föreskriva att den föreslagna
nya myndigheten skall tillhöra armén och ha samma lydnadsförhållanden
som övriga lägre regionala myndigheter, dvs. ingå i huvudprogrammet
Arméförband.

I motion 116 (c, s) hävdar motionärerna att den verksamhet som bedrivs
vid MKG som hittills bör tillhöra huvudprogram 4 (yrkandet 2). De anser att
starka skäl - bl.a. Gotlands från beredskapssynpunkt isolerade läge - talar
för detta. Chefen för myndigheten, anser de vidare, bör hämtas ur

FöU 1980/81:12

generalitetet eller amiralitetet.

Utskottet har nyligen (FöU 1979/80:13 s. 46) behandlat en motion
(1979/80:816) vari i likhet med regeringsförslaget förordades att MKG på
samma sätt som andra lägre regionala militära myndigheter skulle hänföras
till huvudprogram 1. Utskottet - som i princip delade motionärens
uppfattning - ansåg att riksdagen borde ta ställning till militärkommandots
programtillhörighet först i samband med den organisationsfråga som nu
behandlas.

Utskottet finner inte anledning att frångå sin inställning i denna fråga. Den
ordning för den militära fredsorganisationen i Visby som utskottet förordar
gör enligt utskottets mening en sådan lösning än naturligare. Verksamheten
vid de arméförband som föreslås förenas med MKG i en myndighet är i dag
hänförd till Arméförband. Enligt uskottets mening bör motion 116 därför
avslås även i denna del.

Den omorganisation som utskottet tillstyrker har som syfte att medföra
besparingar. Genom den förordade organisationsändringen i Visby räknar
överbefälhavaren med att antalet anställda inom huvudsakligen stabs- och
förvaltningsorganisationen skall minska med ca 85 jämfört med det faktiska
personalläget 1975. Genom att samlokalisera all utbildningsverksamhet
m.m. till P 18:s anläggningar anser han att en ytterligare framtida minskning
med ca 20 anställda kan bli möjlig. Det är uppenbart att den militära
fredsorganisation som i framtiden kommer att gälla på Gotland innebär
minskade sysselsättningstillfällen. Därtill har i propositionen berörts en
minskning av grundutbildningskontingenten på ön. Överbefälhavaren har
bedömt att grundutbildningskontingenten, bl. a. med hänsyn till övningsbetingelserna,
bör vara ca 1 000 värnpliktiga.

I motion 116 framförs allvarliga erinringar mot dessa minskningar från
såväl försvarspolitisk som regionalpolitisk synpunkt (yrkande 3). Motionärerna
synes befara större personalminskningar än vad som kan utläsas av
propositionen. De vill dock inte motsätta sig propositionens förslag i dessa
avseenden. De finner att omfattande åtgärder för rationaliseringar och
besparingar inom försvarsmakten torde vara oundvikliga i nuvarande
ekonomiska läge och att Gotland sannolikt därvid måste bära sin del. I
motionen framhålls att arbetsmarknadsläget på Gotland har försämrats
starkt under den senaste tiden. Motionärerna förutsätter att regeringen, som
har att närmare reglera det antal värnpliktiga som skall grundutbildas på
Gotland, vid sina ställningstaganden beaktar detta. De föreslår dessutom att
decentraliseringsdelegationen får regeringens uppdrag att utreda och inkomma
med förslag till annan statlig eller privat verksamhet som kan lokaliseras
till Gotland i den mån propositionens förslag kommer att medföra minskade
arbetstillfällen.

Aven utskottet anser det vara angeläget med statliga insatser för att söka
kompensera Gotland för de arbetstillfällen som förloras genom omorganisationen.
Utskottet förutsätter därför att regeringen uppmärksamt följer

FöU 1980/81:12

sysselsättningsutvecklingen på Gotland och vidtar effektiva åtgärder för att
möta problem som uppkommer i samband med organisationsändringarna.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed blir
syftet med yrkande 3 i motion 116 i huvudsak tillgodosett.

Utskottet övergår nu till att behandla frågan om mark för den militära
utbildningsverksamheten på Gotland.

Frågan om att utvidga Toftafältet för att ge P 18 tillfredsställande
övningsbetingelser har behandlats i olika sammanhang utan att man kunnat
finna en för berörda parter godtagbar lösning. Mot den bakgrunden framhöll
försvarsministern i proposition 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor
m.m. rörande försvaret att det torde bli nödvändigt att finna en annan
försvarssammansättning på Gotland om markfrågan inte kunde lösas
tillfredsställande för P 18:s del.

I proposition 1978/79:5 om vissa markförvärv för armén, m.m., återkom
försvarsministern till frågan om mark för övningsverksamheten vid P 18.
Han anmälde att det inte var möjligt att lägga fram förslag om ett
pansarövningsfält som tillgodosåg P 18:s behov. Det var därför, ansåg han,
nödvändigt att i enlighet med vad han hade anfört i proposition 1977/78:65
finna en annan försvarssammansättning på Gotland.

Riksdagen förordade med anledning av nämnda proposition (FöU
1978/79:9, rskr 1978/79:56) att beslutsunderlaget för markanskaffningen på
Gotland skulle breddas. Det borde under utredningsarbetet inte uteslutas
lösningar som innefattade förbättringar av övningsbetingelserna för Visby
garnison genom utvidgning av Toftafältet väster om Toftavägen. Möjligheten
att disponera mark i skjutfältets närhet som inte ägdes av staten borde
också prövas. Det borde t. ex. undersökas om ägare av sådan mark vore
beredda att ingå fleråriga avtal om upplåtelse av mark vid särskilda
övningstillfällen.

Det förslag som läggs fram i propositionen har utarbetats i enlighet med
riksdagens beslut. Förslaget innebär att fyra mindre områden väster om
Toftavägen om tillsammans 70 ha förvärvas med äganderätt. Även övrig
mark väster om Toftavägen vore det enligt försvarsministerns mening avgjort
lämpligast att köpa. Han anser dock att nyttjanderätt till huvuddelen av
denna mark kan godtas om markägarna önskar det. Han förordar att man
prövar denna form för markdisposition och efter ca fem år gör en utvärdering
av hur konstruktionen har fungerat inom de områden där förslitningen på
marken har varit stor. Om olägenheterna för vissa markägare blir svåra
måste enligt försvarsministerns mening staten vara beredd att lösa in marken.
Den mark öster om Toftavägen som överbefälhavaren föreslår skall utnyttjas
för tillfartsvägar och grupperingsplatser ser försvarsministern som exempel
på lämpliga områden för dessa ändamål. Någon form av nyttjanderätt till
dem bör enligt hans mening vara tillräcklig.

I motion 118 (vpk) yrkas att man inte skall genomföra någon utvidgning av

Föll 1980/81:12

pansarövningsfältet på Gotland. Som skäl härför åberopas bl. a. att
pansarregementet på Gotland enligt motionärernas mening bör dras in.
Utskottet har tidigare i detta betänkande förordat att motionen skall avslås i
den delen. Motionen bör avslås även till den del den går emot utvidgning av
Toftafältet.

I motion 116 (c, s) görs invändningar mot den förordade utvärderingen om
ca fem år (yrkande 4). Motionärerna anser att det nu kan vara tid att
försvarets personal och berörda markägare bereds arbetsro. Enligt deras
uppfattning bör förhandlingarna angående markfrågorna kunna slutföras i
rimlig tid efter ett riksdagsbeslut. De räknar med en kontinuerlig utvärdering
av hur systemet med nyttjanderätt verkar i praktiken. Någon särskild
utvärdering efter fem år bedömer de vara varken nödvändig eller önskvärd.
De yrkar därför att ifrågavarande markdispositioner inte skall göras till
föremål för en särskild utvärdering efter fem år.

Att för övningar med pansarförband i så stor utsträckning som här är fallet
vara beroende av att mark upplåts med nyttjanderätt har hittills inte prövats.
Utskottet finner det därför motiverat att man gör en samlad bedömning av
utfallet. En sådan utvärdering bör vara av intresse för både försvarsmakten
och markägarna. Detta hindrar inte att det - som motionärerna förordar -sker en kontinuerlig uppföljning. Riksdagen bör inte uttala sig i denna fråga.
Motion 116 bör avslås i denna del.

Utskottet anser alltså att det framlagda förslaget till lösning av markfrågan
på Gotland kan godtas. Genom en minskning av antalet kompanier i varje
pansarbataljon och en därmed sammanhängande minskning av grundutbildningskontingenten
kan pansarutbildningen vid det nya arméregementet
bedömas få rimliga betingelser. De negativa konsekvenserna från andra
synpunkter synes bli begränsade. I den mån de uppstår måste stora
ansträngningar göras för att hålla berörda markägare skadeslösa.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande fredsorganisationen på Gotland

a. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:116, yrkande 1, och 1980/81:118 i denna del
godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om att
bilda en militär myndighet i Visby av nuvarande fyra samt om
tidpunkten när den nya organisationen på Gotland i princip
skall vara genomförd,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen
skall kunna genomföras,

c. att riksdagen avslår motion 1980/81:116, yrkande 2, om
programtillhörighet,

FöU 1980/81:12

2. beträffande regionalpolitiska åtgärder m.m. i samband med
omorganisationen av de militära myndigheterna på Gotland
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1980/81:116, yrkande 3, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om sådana åtgärder,

3. beträffande mark för Visby garnison

a. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:118 i denna del medger att mark för förbättrade
utbildningsbetingelser för Visby garnison får anskaffas med
äganderätt resp. nyttjanderätt i enlighet med vad föredragande
statsrådet har angett i propositionen,

b. att riksdagen avslår motion 1980/81:116, yrkande 4, angående
särskild utvärdering.

Stockholm den 27 november 1980

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp) och Anita Johansson (s).

Särskilt yttrande

av Gunnar Björk i Gävle, Ulla Ekelund och Anders Gernandt (alla c)
angående särskild utvärdering.

Frågan om hur försvarsmaktens markbehov på Gotland skulle tillgodoses
har varit svår att lösa. Den har varit aktuell under en följd av år och många
förslag har övervägts. Detta har förorsakat en fortlöpande osäkerhet bland
berörda markägare men även bland de försvarsanställda. Det är därför
viktigt att den lösning som utskottet nu tillstyrker blir betraktad som
permanent. Inriktningen mot en särskild utvärdering efter ett antal år bör
därför inte uppfattas så att hela frågan så småningom skall omprövas.

GOTAB 66006 Stockholm 1980