om försvarets materielverks organisation m.m. (prop. 1980/81:199) (Betänkande 1981/82:FöU5 Försvarsutskottet)

FöU 1981/82:5

Försvarsutskottets betänkande
1981/82:5

om försvarets materielverks organisation m. m. (prop. 1980/
81:199)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
dåvarande försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt
riksdagen i proposition 1980/81:199 (försvarsdepartementet). 1 betänkandet
behandlas också motionerna 1980/81:2208 och 1980/81:2210 som har väckts
med anledning av propositionen.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1980/81:199 föreslagit riksdagen att

1. ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om planeringen och
genomförandet av försvarets materielanskaffning,

2. godkänna den indelning i huvudavdelningar för försvarets materielverk
som föredragande statsrådet har förordat,

3. godkänna vad föredragande statsrådet har anfört om minskning av
personalen vid försvarets materielverk,

4. bemyndiga regeringen att vidta de övriga åtgärder som erfordras för att
genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade i september 1979 chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor
rörande försvarets materielverks (FMV) uppgifter m. m. Utredningen som
tog namnet 1979 års materielanskaffningskommitté överlämnade i oktober
1980 betänkandet (Ds Fö 1980:3) Materiel till försvaret. Till proposition
1980/81:199 finns fogade sammanställningar över materielanskaffningskommitténs
överväganden och förslag (bilaga 2) och remissyttrandena över dessa
(bilaga 3). Förslagen i propositionen bygger på resultatet av kommitténs
arbete. I bilaga 1 till propositionen finns också en redogörelse för den
nuvarande ordningen för materielanskaffning och för FMV:s nuvarande
organisation.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar inledningsvis vissa förutsättningar som han
anser bör gälla för materielanskaffningen och för den organisation som
behövs för denna (s. 3-^t). Han anger också vissa riktlinjer för planering och
genomförande av materielanskaffning vilka riksdagen föreslås ta del av

1 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 5

FöU 1981/82:5

(s. 4-6). Vidare läggs i propositionen fram förslag om indelningen av FMV i
huvudavdelningar (s. 6-11). Försvarsministern informerar i detta sammanhang
om vissa andra organisationsfrågor som han dock anser att det
ankommer på regeringen att besluta om. Han anger också en personalram
som utgångspunkt för planeringen av verksamheten vid FMV.

Motionerna

1980/81:2208 av Eric Holmqvist m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskning av personalen vid försvarets materielverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enheten för undervattensvapen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den gemensamma robotenheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av materielanskaffningen.

1980/81:2210 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
FMV:s dataverksamhet,

2. anhåller att regeringen återkommer med preciserade riktlinjer angående
1979 års datapolitiska besluts tillämpning inom försvarssektorn.

Utskottet

Försvarets materielverk (FMV) bildades den 1 juli 1968 genom att
förutvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets intendenturverk
och försvarets förvaltningsdirektion sammanfördes till en myndighet
(prop. 1968:107, SU 1968:106. rskr 1968:234). De organisatoriska
förändringarna syftade bl. a. till att skapa en gemensam verksledning och
gemensamma administrativa enheter.

Efter ett omfattande utredningsarbete beträffande FMV:s anskaffningsverksamhet
m. m. lade regeringen i proposition 1971:124 fram nya förslag
rörande verkets organisation. Med anledning av regeringsförslagen beslöt
riksdagen våren 1971 att FMV fr. o. m. den 1 juli 1974 skulle organiseras på
en enhet för central planering, huvudavdelningar för armé-, marin- och
flygmateriel, en huvudavdelning i Karlstad och en huvudavdelning för
administration (FöU 1971:22, rskr 1971:292). Centralplaneringen och den
administrativa enheten skulle ha samordnande uppgifter resp. ansvar för
gemensamma funktioner inom verket. Huvudavdelningen i Karlstad avsågs
svara för fackmässig ledning av förrådsverksamhet, verkstadsdrift och
förplägnad samt för biluttagning. De tre övriga huvudavdelningarna skulle
huvudsakligen ha ansvaret för anskaffnings- och underhållsuppgifter för

FöU 1981/82:5

resp. försvarsgren. Denna organisationsstruktur gäller alltjämt.

En central fråga har varit personalinnehållet i FMV:s organisation. Senast
berördes den av riksdagen i samband med att behovet av ytterligare
personalinskränkningar inom försvarsmakten behandlades i proposition
1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning. Riksdagens beslut (FöU
1977/78:9, rskr 1977/78:174) innebar bl. a. att en reducering med ytterligare
700 anställda skulle gälla som ett klart riktmärke för personalminskningar vid
FMV under tiden april 1978-mitten av 1980-talet.

Med anledning av nämnda riksdagsbeslut fick FMV i juni 1978 i uppdrag
att lämna förslag om hur minskningen skulle genomföras. Resultatet av
utredningsuppdraget (Org 85) lämnades beträffande verkets huvuddel i maj
1979 och beträffande huvudavdelningen för flygmateriel i september 1979. I
proposition 1979/80:100 (bil. 6) redovisades FMV:s förslag och försvarsministerns
ställningstagande till detta (s. 202-207).

På eftersommaren 1979 fick materielanskaffningskommittén i uppgift att
se över formerna för den tidsmässiga och tekniska samordningen av
försvarets materielanskaffning, pröva nuvarande former för samarbete
mellan materielverket och industrin samt överväga uppgifter, organisation
och arbetssätt för FMV. I detta arbete har Org 85 varit en av utgångspunkterna.

FMV:s organisation berörs också av resultaten av 1979 års militära
flygindustrikommitté (MFK 79) och 1980 års underhållsutredning (U 80).

Som framgår av föregående redogörelse har FMV under senare år
genomgått flera organisationsändringar och står nu inför överväganden om
ytterligare ingrepp i dess organisation. Det har varit och är självfallet olägligt
för FMV - liksom för andra organisationer i omvandling - att samtidigt som
det utför sina för försvarsmakten viktiga uppgifter (jfr. FöU 1979/80:13 s. 50)
anpassa verksamheten till fortlöpande förändringar i organisationen. Detta
omorganisationsarbete måste emellertid enligt utskottet ses som ett led i en
helt nödvändig strävan att nedbringa kostnaderna i försvarsmaktens
fredsorganisation och skapa effektivare instrument för försvarsmaktens
materielanskaffning. Det är i detta perspektiv de nu aktuella förslagen enligt
utskottets mening bör bedömas.

Utskottet vill till en början något uppehålla sig vid vad som i propositionen
anförs om planeringen och genomförandet av försvarets
materielanskaffning (s. 4-6).

I propositionen uttalar försvarsministern att materielanskaffningskommitténs
förslag rörande planeringen av materielanskaffningen är väl ägnade
att ge en bättre anskaffningsprocess. Han bedömer dem vara av den arten att
de kommer att aktualiseras i andra sammanhang, exempelvis i regeringens
anvisningar för perspektivplaneringen. Försvarsministern framför i anslutning
härtill sin uppfattning att FMV även i fortsättningen bör ha ansvaret för
den s. k. tekniska prognosen. Materielanskaffningskommittén hade föreslå -

FöU 1981/82:5

git att försvarets forskningsanstalt skulle ha detta ansvar.

I fråga om genomförandet av materielanskaffningen för försvaret
förordar försvarsministern - i likhet med materielanskaffningskommittén -ett ökat utnyttjande av industriföretag som huvudleverantörer. Han
bedömer att försvarsindustrins konkurrenskraft förbättras därigenom. En
ökad export skulle enligt kommittén bidra till att skapa tillverkningsserier
som kan säkerställa en minsta ekonomiskt motiverad tillverkningskapacitet.
Sveriges Industriförbund understryker i sitt yttrande över kommitténs
förslag att det skulle innebära ett stöd för försvarsindustrins exportpotential
om industriföretag i ökad utsträckning används som huvudleverantörer men
framhåller också att kravspecifikationer och systemanpassning måste utarbetas
av FMV.

I motion 2208 (s) vänder sig motionärerna mot Industriförbundets
uppfattning som fått visst stöd i propositionen. De framhåller att vapenexporten
till skillnad från annan export är av kontroversiell natur. Ett särskilt
hänsynstagande till vapenindustrins intressen bör enligt deras förmenande
inte ställas före kravet på att materielverkets beställningsverksamhet
genomförs på det mest rationella sättet. Många företag på olika håll i landet
har med framgång uppträtt som leverantörer till försvaret, och den speciella
försvarsindustrins intresse får inte sättas före andra företags.

Utskottet har ingen erinran mot vad försvarsministern har anfört rörande
planeringen av försvarets materielanskaffning.

Vad gäller genomförandet av nämnda anskaffning anser utskottet att ett
ökat utnyttjande av industriföretag som huvudleverantörer inte behöver
strida mot en rationell beställningsverksamhet. En effektiv materielanskaffning
kan främjas av att man ökar företagens ansvar. Bl. a. behöver viss
kompetens inte dubbleras. Vidare bör man med en sådan ordning - som
också förutsätts i propositionen - kunna räkna med ett ökat ekonomiskt
risktagande från huvudleverantörens sida. Motionärernas farhågor att en
huvudleverantör kan komma att gynnas på andra företags bekostnad anser
utskottet bör ses mot bakgrund av att det endast vid tillverkning av stora
vapensystem bör vara aktuellt att utse huvudleverantör. Många leverantörer
kommer inte att beröras eftersom det inte är lämpligt och - som
försvarsministern framhåller - inte heller torde medföra några ekonomiska
fördelar att vid anskaffning av enklare materiel anlita huvudleverantör.

När det gäller export av krigsmateriel vill utskottet peka på att 1978 års
försvarskommitté har anfört (Ds Fö 1981:1 s. 166) att denna kan bidra till att
vi inom landet kan behålla en angelägen utvecklings- och tillverkningskapacitet
genom längre serier och därmed lägre kostnader för försvaret.
Utskottet instämmer i detta men delar också kommitténs uppfattning att
planeringen av försvarsmaktens materielinköp inte heller i framtiden får
grundas på förutsättningen att vi skall exportera vissa kvantiteter av
krigsmateriel. Utgångspunkten måste alltid vara våra egna behov.

Sammanfattningsvis bör materielverkets beställningsverksamhet genom -

FöU 1981/82:5

föras på det sätt som är mest effektivt från försvarsmaktens synpunkt.
Särskilda önskemål om industripolitiska, handelspolitiska eller andra
hänsynstaganden bör som hittills bedömas av regeringen inom ramen för en
helhetssyn på den aktuella frågan.

Med hänvisning till det anförda kan utskottet godta vad som anförs i
propositionen i denna fråga. Detta innebär att utskottet inte förordar att
riksdagen skall göra något uttalande i enlighet med yrkande 4 i motion
2208.

I propositionen föreslås beträffande organisationen av FMVatt
verket skall delas in i sex huvudavdelningar och liksom nu vara
uppbyggt kring tre försvarsgrensinriktade huvudavdelningar. En ny huvudavdelning
föreslås tillkomma för kommersiellt stöd såsom inköp, kvalitetskontroll
och juridik. Dit avses bl. a. föras normalieavdelningen, kameralbyrån
och den juridiska byrån inom den nuvarande administrativa huvudavdelningen.
De återstående delarna av den administrativa huvudavdelningen
avses slås samman med den nuvarande centralplaneringen till en ny
huvudavdelning för central ledning. Chefen för denna huvudavdelning avses
tillika vara ställföreträdare för generaldirektören. Organisationen av huvudavdelningen
i Karlstad ändras inte enligt regeringsförslaget. Uppgiftsfördelningen
mellan huvudavdelningarna i den förordade organisationen framgår
översiktligt av en tablå på s. 11 i propositionen. Den redovisade uppgiftsfördelningen
bygger bl. a. på en strävan att samla personalresurserna till
gemensamma tekniska enheter. Försvarsministern bedömer att verket
härigenom kan fullgöra sina uppgifter på ett mer flexibelt och resursbesparande
sätt än i den nuvarande organisationen.

I propositionen underställs endast frågan om verkets indelning i huvudavdelningar
riksdagen för beslut. I enlighet med riksdagens ställningstagande
till principerna för dess medverkan i organisationsbeslut (prop. 1979/80:100
bil. 7, FöU 1979/80:29, rskr 1979/80:326, prop. 1979/80:135, FöU 1979/80:15,
rskr 1979/80:318) redogör försvarsministern emellertid också för sina
avsikter rörande organisationsutformningen i övrigt. Han
framhåller därvid betydelsen av att i de försvarsgrensinriktade huvudavdelningarna
finns en stark systemledning. 1 propositionen redogörs för hur vissa
för verket gemensamma enheter skall ingå i de försvarsgrensinriktade
huvudavdelningarna vid sidan av deras försvarsgrensspecifika enheter. Det
gäller bl. a. enheter för anskaffning av eldrörsvapen och ammunition samt av
robotmateriel som föreslås ingå i huvudavdelningen för armémateriel.
Motion 2210 (m) och ett par av yrkandena i motion 2208 (s) tar upp vissa
punkter i försvarsministerns redogörelse till kritisk granskning. Det rör
handläggningen av ärenden rörande undervattensvapen och robotar samt
datafrågor. Motionsyrkandena innebär i huvudsak följande.

Inom huvudavdelningen för marinmateriel skall enligt de överväganden
som försvarsministern gör i propositionen fullgöras uppgifter som rör

Föll 1981/82:5

sammanhållning av system, fartyg, undervattensvapen, elektronik och
underhåll, Materielanskaffningskommittén föreslog att för dessa uppgifter
skulle finnas inrättade en systemavdelning, en fartygsavdelning, en elektronikavdelning
och en underhållsavdelning. Försvarsministern anmäler att
utöver den fartygsenhet som materielanskaffningskommittén har föreslagit
bör enligt hans mening tillkomma en enhet för undervattensvapen, främst
minor och torpeder.

I motion 2208 (s) vänder sig motionärerna mot försvarsministerns
överväganden att inrätta en ytterligare enhet inom huvudavdelningen för
marinmateriel. Enligt deras mening finns det en fara i att på detta sätt skapa
en specialenhet för undervattensvapen. En sådan specialenhet kan enligt
motionärerna försvåra den utveckling mot en bättre samordning av
materielanskaffningen som t. ex. Landsorganisationen har pekat på. Uppgifter
som hänger samman med undervattensvapen bör lösas inom ramen för
den avdelningsstruktur som utredningen har föreslagit. Riksdagen bör därför
- anser motionärerna - hålla fast vid materielanskaffningskommitténs
förslag.

Motion 2208 (s) tar också fasta på ett uttalande av försvarsministern som
rör organisationen för handläggning av robotfrågor inom FMV. Motionärerna
anser att syftet med den gemensamma robotenhet som föreslås ingå i
huvudavdelningen för armémateriel delvis tas tillbaka genom försvarsministerns
betoning av behovet av ett starkt systemkunnande inom de anskaffande
huvudavdelningarna. Han motiverar behovet med hänvisning till den starka
tekniska och systemmässiga integrationen främst mellan flygplan och robotar
men också mellan fartyg och robotar. Uttalandet skapar, anför motionärerna,
oklarhet vid utformningen av detaljorganisationen. Även i denna del bör
regeringen enligt motionärernas mening hålla fast vid kommitténs förslag,
som innebar en koncentration av resurserna för robotfrågor till huvudavdelningen
för armémateriel.

Motion 2210 (m) har som utgångspunkt att propositionens förslag till
omorganisation av FMV skall genomföras. Mot denna bakgrund behandlar
motionären följderna för verkets rationaliserings- och dataverksamhet.
Motionären erinrar om att riksdagen våren 1979 fattade ett principbeslut som
innebar att ansvaret för datasystemens konstruktion och drift skall följa de
ansvarsgränser som gäller för övrig verksamhet vid en myndighet. Enligt
motionären måste varje proposition om en enskild myndighets organisation
innehålla en avstämning mot detta riksdagsbeslut. Den dataverksamhet som
finns vid FMV bedömer motionären vara tillräckligt stor som bas för
tillämpning av riktlinjerna i riksdagsbeslutet. Enligt motionen skulle dessa
bäst motsvaras av en organisation där varje huvudavdelning får sin egen
datachef och där samordningen inom verket anförtros en kommitté som
består av dessa sex chefer. Motionären anser det emellertid vara en utopi att
tro att förslaget skall kunna genomföras omgående. Utvecklingen bör dock
enligt hans mening gå i den skisserade riktningen. Han anser det vara svårt att

FöU 1981/82:5

bygga upp 1990-talets datasystem på angivet sätt så länge försvarets
datacentral och försvarets rationaliseringsinstitut behåller sitt nuvarande
ansvar för försvarets dataverksamhet.

Utskottet konstaterar att till den del materielverkets organisation underställs
riksdagen för beslut har regeringsförslaget inte ifrågasatts i någon
motion. Inte heller utskottet har funnit anledning till erinran mot förslaget till
indelning i huvudavdelningar. Utskottet kan därför biträda att FM V delas in i
sex huvudavdelningar med de uppgifter som anges i propositionen.

Som utgångspunkt för behandling av frågan om den särskilda enheten för
undervattensvapen inom huvudavdelningen för marinmateriel vill utskottet
erinra om att anskaffningen av undervattensvapen f. n. handläggs inom
huvudavdelningens vapenavdelning. För uppgiften finns f. n. ca 65 anställda.
Enligt organisationsförslaget skall vapenavdelningen utgå. De ärenden
rörande eldrörsvapen och robotar som f. n. också handläggs där avses föras
till för verket gemensamma enheter inom huvudavdelningen för armémateriel.
Materielanskaffningskommittén redogör inte närmare för sin uppfattning
om hur frågor rörande undervattensvapen bör inpassas i FMV:s
organisation. Av kommitténs organisationsförslag kan dock utläsas att den
har räknat med att dessa ärenden skall handläggas inom huvudavdelningens
för marinmateriel fartygsenhet. Motion 2208 (yrkande 2) anknyter till
kommitténs uppfattning som man anser bör följas.

Försvarsministern detaljredovisar inte utformningen av den enhet för
undervattensvapen som han förordar. Han lämnar t. ex. frågan om den skall
vara avdelning eller byrå öppen. Utskottet ser hans överväganden främst
som en markering av att FMV:s befattning med ärendegruppen - knapphändigt
behandlad i kommitténs förslag - inte har blivit bortglömd. Mot
denna bakgrund räknar utskottet med att det ges utrymme för stor flexibilitet
när det gäller utformningen av detaljorganisationen på denna punkt.
Uppgifterna rörande undervattensvapen är så särpräglade att de naturligen
bör på något sätt hållas samlade inom organisationen. Om detta sker i en
avdelning, i en byrå eller i annan enhet bör enligt utskottet få bli beroende av
praktiska överväganden inom ramen för det återstående arbetet med
detaljorganisationen. Riksdagen bör därför inte nu göra något uttalande som
binder regeringen i detta arbete.

Ett annat yrkande (yrkande 3) i motion 2208 tar som nämnts fasta på
försvarsministerns uttalande om behovet av ett starkt kunnande rörande
robotsystem inom de anskaffande huvudavdelningarna. Uttalandet görs i
anslutning till att försvarsministern förordar materielanskaffningskommitténs
förslag att till huvudavdelningen för armémateriel knyta en för hela
verket gemensam enhet för anskaffning av robotar. Både under utredningsarbetet
och i samband med remissbehandlingen har man varit medveten om
att vissa problem kan följa med en sådan organisation. Dessa hänger - som
försvarsministern betonar - samman med den starka tekniska och systemmässiga
integration som finns främst mellan flygplan och robotar men också

FöU 1981/82:5

mellan fartyg och robotar. Försvarsministern har genom sitt uttalande pekat
på ett sätt att lösa problemet. Uttalandet ligger i linje med vad flera
remissmyndigheter har framhållit. Hur en lösning i detalj skall utformas
måste enligt utskottets mening anstå tills man tar ställning till detaljorganisationen.
Utskottet har ingen erinran mot att man därvid har försvarsministerns
uttalande som riktmärke i arbetet men understryker att man så långt det
är möjligt bör ta till vara fördelarna med en gemensam robotenhet och
undvika lösningar som innebär att FMV:s kompetens på området blir
dubblerad. Något särskilt uttalande av riksdagen behövs inte.

Vad beträffar dataverksamheten vid FMV vill utskottet erinra om att
riksrevisionsverket i en revisionsrapport rörande utvecklingen av ADBsystem
vid FMV (1981-03-31) har framhållit att centralplaneringen borde få
ett större ansvar för verkets egen ADB-verksamhet. I propositionen räknar
försvarsministern med att detta krav skall kunna tillgodoses genom den
kraftsamling av FMV:s ledningsresurser till den nya huvudavdelningen för
central ledning som den förordade organisationen innebär. Enligt motion
2210 bör ADB-verksamheten vid FMV inriktas mot en organisation som i
högre grad än den föreslagna blir knuten till huvudavdelningarna. Överväganden
i motionen rör också ändringar som berör andra myndigheter inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde än FMV.

Utskottet vill beträffande dataverksamheten särskilt påpeka att det finns
en stark strävan till kostnadsminskning genom personalreduceringar inom
försvarsmaktens fredsorganisation. Möjligheten till ett flexiblare personalutnyttjande
var ett av motiven till att utskottet biträdde förslaget om en
gemensam resurspool (försvarets datacentral) för utveckling av försvarsmaktens
ADB-system (FöU 1979/80:19 s. 20).

Strävan efter en minskning av kostnaderna kan, liksom riksrevisionsverkets
synpunkter, också motivera att ansvaret för dataverksamheten inom
FMV koncentreras på föreslaget sätt. Utskottet är inte berett att förorda att
riksdagen gör något uttalande om dataverksamheten inom FMV eller i övrigt
inom försvarsmakten innan man har fått erfarenheter av den organisation
som nu är aktuell. Båda yrkandena i motion 1980/81:2210 bör enligt
utskottets mening avslås.

Utskottet tar slutligen upp frågan om personalramen för FMV.
Som framgår av redogörelsen i det föregående har riksdagen godtagit en
reducering av FMV:s personal med ytterligare 700 anställda som en klar
riktpunkt för personalminskningen under tiden april 1978 - mitten av
1980-talet. Org85 angav en personalram om 3 182 år 1990. Enligt materielanskaffningskommittén
bör antalet anställda inom FMV vid nämnda
tidpunkt vara 2 650. Regeringsförslaget anger att FMV i sin planering bör
utgå från kommitténs förslag till personalminskning. Därvid har inte tagits
hänsyn till de personalförändringar som kan komma att ske inom de delar av
verket till vilka slutlig ställning inte tas i propositionen (vissa delar av

FöU 1981/82:5

huvudavdelningen för flygmateriel och organisationen för underhållsverksamhet).
Enligt propositionen bör FMV redovisa effekterna av personalminskningarna
vid olika kontrollpunkter, bl. a. konsekvenserna för berörd
personal. Den första kontrollpunkten föreslås infalla år 1985. I det
sammanhanget framhålls bl. a. att antalet anställda inte får minskas till priset
av ökat konsultutnyttjände. Det betonas också att personalminskningen
skall vara ett medel i strävandena att med en effektivare organisation
åstadkomma lägre kostnader för anskaffning, drift och underhåll av materiel
och inte betraktas som det övergripande målet.

I motion 2208 (s) framhålls att frågan om personalminskning i försvarsmaktens
fredsorganisation behandlas av 1978 års försvarskommitté. Motionärerna
anser mot denna bakgrund att det inte är motiverat att för en enda
central myndighet nu fastställa personalramar, medan dessa för återstoden
av myndigheterna beslutas i samband med 1982 års försvarsbeslut. Enligt
deras mening bör man inrikta sig på en större personalminskning vid FMV än
den som anges i propositionen. Motionärerna anser att riksdagen inte nu bör
fatta något slutligt beslut i frågan.

Utskottet har redan inledningsvis framhållit att det är angeläget att
nedbringa kostnaderna i försvarsmaktens fredsorganisation. Ett led i dessa
strävanden är att minska personalen, bl. a. inom FMV. 1 propositionen
förordas att FMV i sin planering skall utgå från att antalet anställda år 1990
skall vara 2 650. Arbetsutskottet för fredsorganisationsfrågor inom 1978 års
försvarskommitté har anmält till kommittén att personalramen vid FMV
budgetåret 1991/92 enligt arbetsutskottets mening bör bestämmas till högst
2 450 anställda. Försvarsutskottet anser att det mot denna bakgrund står
klart att personalminskningen vid FMV måste fortsätta i så snabb takt som är
möjlig utan att riskera verkets förmåga att lösa sina uppgifter eller åsidosätta
berättigad hänsyn till den berörda personalen.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att riksdagen som riktmärke
för personalminskningen bör fatta beslut om personalram för FMV i den
utsträckning som propositionen innehåller förslag. Riksdagen är självfallet
oförhindrad att fatta ett nytt och annorlunda beslut i frågan om detta är
motiverat av överväganden t. ex. i samband med ett nytt försvarsbeslut.
Motion 2208 bör enligt utskottets mening avslås i denna del.

Utskottet har i övrigt inte någon erinran mot regeringens förslag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om planeringen av försvarets materielanskaffning,

2. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1980/81:2208, yrkande 4, lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört om genomförandet av
försvarets materielanskaffning,

3. att riksdagen godkänner den indelning i huvudavdelningar för

FöU 1981/82:5

försvarets materielverk som föredragande statsrådet har förordat.

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:2208. yrkande 2, om den
organisatoriska inpassningen av resurser för undervattensvapen,

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:2208. yrkande 3. om
resurserna för robotfrågor inom försvarets materielverk.

6. att riksdagen avslår motion 1980/81:2210. yrkande 1, om
dataverksamheten inom försvarets materielverk,

7. att riksdagen avslår motion 1980/81:2210, yrkande 2, om
dataverksamheten inom försvarsmakten.

8. att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på motion
1980/81:2208. yrkande 1. godkänner vad föredragande statsrådet
har anfört om minskning av personalen vid försvarets
materielverk,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övriga
åtgärder som erfordras för att genomföra vad föredragande
statsrådet har förordat.

Stockholm den 3 november 1981

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m). Eric Holmqvist (s). Gudrun Sundström (s),
Hans Lindblad (fp). Roland Brännström (s). Gunnar Oskarson (m). Ulla
Ekelund (c). Evert Hedberg (s). Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg
(s). Anders Gernandt (c). Holger Bergman (s). Eric Hägelmark (fp) och
Axel Andersson (s).

Reservationer

1. Särskild enhet för undervattensvapen

Eric Holmqvist. Gudrun Sundström. Roland Brännström. Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar "Försvarsministern
detaljredovisar" och slutar "detta arbete" bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att det inte finns tillräcklig anledning att i enlighet med
försvarsministerns överväganden inom huvudavdelningen för marinmateriel
skapa ytterligare en enhet för undervattensvapen. En sådan organisation kan

FöU 1981/82:5

motverka den förbättrade samordning av materielanskaffningen som är
syftet med förslagen i propositionen. Den mest rationella lösningen är att
ifrågavarande ärenden handläggs i fartygsavdelningen inom huvudavdelningen
för marinmateriel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2208, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört om den organisatoriska inpassningen av resurser för
undervattensvapen.

2. Personalramen för försvarets materielverk

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännströn, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar "Utskottet
anser" och slutar "denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att personalminskningarna inom FM V bör inriktas mot en
mindre personalram än den som anges i propositionen. För detta talar bl. a.
att arbetsutskottet för fredsorganisationsfrågor inom 1978 års försvarskommitté
har uttalat sig för en betydligt mindre ram. Utskottet finner emellertid
att det nu inte finns underlag att ta ställning till ett klart angivet riktmärke för
personalminskningarna vid FMV. De personella konsekvenserna av militära
flygindustrikommitténs och 1980 års underhållsutrednings arbeten har inte
hunnit beaktas. Försvarskommittén arbetar med frågan om ytterligare
personalminskningar i fredsorganisationen. Tidigast i samband med 1982 års
försvarsbeslut kommer det enligt utskottets mening att finnas tillräckligt
underlag för att ta ställning i frågan och då i ett vidare sammanhang än som nu
är möjligt.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med avslag pä propositionen och med bifall till
motion 1980/81:2208, yrkande 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om minskning av personalen
vid försvarets materielverk.

Särskilt yttrande

av Göthe Knutson (m)

De nuvarande statliga datasystemen har byggts upp under 1960- och
1970-talen när datorbearbetningar var proportionsvis dyra jämfört med
personal. Datorerna var få, tillgången pä expertis begränsad. Man önskade
snabba rationaliseringsresultat. och prioriterade dessa på bekostnad av

FöU 1981/82:5

exempelvis klara ansvarsgränser för kostnadsuppföljning och systemunderhåll.

Som följd av dessa förhållanden fick vissa statliga sektorer särskilda
ansvarsgränser för dataverksamheten, vilka skilde sig från de som gällde
myndigheternas normala verksamhet och de lagar som styr denna. Flera
specialmyndigheter tillkom, exempelvis DAFA och FDC.

Det råder numera stor enighet bland databranschens företrädare att
ADB-tekniken genomgått en förändring. Särskilt 1960-talets centraliserade
datasystem representerar ett stadium med olämpliga konsekvenser, ADBteknikens
ungdomsår när man började ana möjligheterna men ändå inte
kunde tygla alla problem. Vi måste noga överväga hur vi steg för steg lägger
om de rutiner som då byggdes upp. Omläggningen kan kosta väldiga summor
om den sker för snabbt, men den kan också ske utan påtagliga kostnader om
takten endast följer de naturliga tillfällen som bjuds. Dessa är dels beslut om
nya system, dels beslut om nya myndighetsorganisationer, som exempelvis
FMV:s.

1979 års dalabeslut

Riksdagens principbeslut 1979 om statens dataverksamhet innehåller
därför inte något om genomförandetakten. Det togs i enighet (prop.
1979/80:124, FiU 1979/80:26, rskr 1979/80:308) och innebär att varje
myndighet svarar för sitt eget behov av datorstöd när inte särskilda skäl finns.
Varje sektor, försvaret, socialförsäkringen, etc. betjänas således billigare
och effektivare av att varje myndighet inom sektorn tar självständigt ansvar
för utveckling och drift.

Vinsten av snävt datormaskinell optimering är alltså numera - till skillnad
från 1960-talet - så begränsad att det inte lönar sig att offra kostnaden för
invecklad sektorsamordnad ADB-verksamhet, som oftast också är mycket
sårbar.

Försvaret intar ingen särställning utan 1979 års principbeslut gäller. Det är
endast speciellt på så sätt att försvaret hunnit längre än andra sektorer, vilket
närmast är ett bevis på effektivitet och kostnadsmedvetande.

Lång anpassning

Försvarets anpassning till de nya principerna kräver därför lång tid, och
säkert fortsätter omläggningarna även på 1990-talet. Det är det tempo som
måste gälla; en snabbare takt skulle medföra betydande kapitalförstöring i nu
fungerande system.

Det kan låta betryggande när man talar om "datarutiner för 90-talet”, dvs.
långt in i framtiden. Men så är det inte. Beslut skall nu tas om rutinernas
struktur liksom beslut om organisationen som bygger och driver rutinerna.

FöU 1981/82:5

De som arbetar med dessa frågor borde ha fått sitt arbete underlättat av
riksdagen på det enkla sättet att försvarsutskottet, i enlighet med min motion
2210, uttalat att när inte särskilda skäl föreligger gäller 1979 års beslut dels för
FMV:s framtida datarutiner, dels som riktpunkt för den nya organisation
som nu byggs upp.

Det bör konstateras att vare sig det sker som följd av FMV-översynen eller
för sig, bör försvarets datororganisation prövas i relation till 1979 års beslut.
FMV svarar ensamt för nästan hälften av försvarets dataverksamhet.

Oklart tillägg

I budgetpropositionen 1978/79 bil. 7 s. 74 uttalade dåvarande försvarsministern
Lars De Geer att 1979 års beslut bör gälla också försvaret, men med
ett oklart tillägg att datorer, programvaror, skydd, drifts- och underhållsorganisation
m. m. bör vara integrerade. Realiteter återstår då. vilket också är
vad han skriver, endast ”ansvaret” hos den enskilda myndigheten.

Det kan noteras att statsrådet i nämnda proposition inte åberopar 1979 års
beslut vid namn. Beslutet var faktiskt inte taget när budgetpropositionen
lades. Men texten följer den senare under våren presenterade ADBpropositionen.
Samråd har alltså förekommit.

Man kan endast beklaga att försvarets dataverksamhet under ytterligare
en tid tvingas planera utan klara riktlinjer.

GOTAB 69757 Stockholm 1981