om försurningen
Betänkande 1986/87:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:10
om försurningen
JoU
1986/87:10
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett tiotal motionsyrkanden om luftföroreningar
och försurning. Motionerna innehåller förslag om ytterligare
åtgärder för att minska de svenska utsläppen av luftföroreningar och förslag
till insatser på det internationella planet för att åstadkomma minskade
utsläpp i bl. a. Storbritannien och Polen.
Med hänvisning huvudsakligen till det program mot luftföroreningar
och försurning som riksdagen lade fast förra året samt med beaktande av
pågående och väntade åtgärder, såväl nationellt som internationellt, avstyrker
utskottet bifall till motionsyrkandena. Till betänkandet har fogats 13
reservationer och 2 särskilda yttranden.
Motionerna
Motion 1985/86:Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 4—6 och 12),
4. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid kolförbränning
skall vara 0,05 g/MJ,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpta gränsvärden för
övriga utsläpp från olje- och kolförbränning i enlighet med vad som i motionen
anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för utsläpp
vid förbränning av torv, ved och andra biobränslen i större anläggningar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av det internationella förhandlingsarbetet
på luftföroreningarnas område.
Motion 1985/86:Jo715 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
hemställer hos regeringen att denna vid kontakter med Norges regering
verkar för att höggradig rening av stoft och kopparutsläpp från Sulitjelma
kopparsmältverk sker, alternativt att driften vid smältverket avbryts.
Motion 1985/86:Jo717 av Berit Oscarsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om verksamheten med kalkning av sjöar m. m.
Motion 1985/86:Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt
nu är i fråga (yrkandena 38, 39 och 41)
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att talan bör väckas mot Storbritannien och Polen vid
1 Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr 10
Rättelse: S. 1 rad 29 ny text: Motion 1985/86:Jo717 sjöar m. m.
Internationella domstolen i Haag för dessa länders föroreningar av andra JoU 1986/87:10
länders territorier,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om tekniskt och ekonomiskt samarbete med Polen på miljöskyddsområdet,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att åstadkomma minskade utsläpp av
svavel- och kväveoxider inom landet.
Motion 1985/86:Jo775 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är
i fråga (yrkande 2) att riksdagen hos regeringen hemställer om en konkret
plan för radikal minskning av industrins och kraftvärmeverkens utsläpp i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Motion 1985/86:Jo776 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 2 och 15)
1. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utarbeta ett
handlingsprogram mot försurningen i enlighet med motionen,
2. att riksdagen beslutar begära att regeringen utövar kraftiga påtryckningar
på Storbritannien för att minska svavelutsläppen och uppta förhandlingar
med berörda länder om införandet av miljötullar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till principer om miljöbistånd
för att stoppa gränsöverskridande luftföroreningar vid utländsk källa
i enlighet med vad som anförts i motionen, samt beslutar att anslå 200 milj.
kr. för ändamålet.
Motion 1985/86:Jo797 av Olof Johansson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om inrättande av en miljöfond för Stockholms
län med finansiering och uppgifter enligt vad som anförts i motionen.
Motion 1985/86:Jo799 av Karin Söder m. fl. (c) vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 2, 3, 8 och 9)
2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för minskning av förbränning
av kol och olja i syfte att begränsa utsläppen av koldioxid,
3. att riksdagen beslutar att målsättningen skall vara att begränsa de
försurande utsläppen till en nivå som naturen långsiktigt kan tåla utan att
skadas i enlighet med de gränsvärden som fastställdes vid den internationella
försurningskonferensen Miljö -82,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpta miljökrav för
eldning av kol i enlighet med vad som förordas i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om uttag av svavelavgift
i syfte att begränsa svavelutsläppen från de största utsläppskällorna i
Sverige.
Utskottet
Allmän bakgrund
Arbetet med att söka förstå och motverka luftföroreningarnas effekter har
pågått sedan slutet av 1960-talet. Till en början var det främst skadorna i 2
sjöar och vattendrag som väckte oro. Efter hand har försurningen också
påverkat mark och grundvatten. Långtgående effekter i hela det biologiska
systemet har registrerats.
Försurningen orsakas av utsläpp av försurande svavel- och kväveföre- JoU 1986/87:10
ningar vid eldning med fossila bränslen och från industriprocesser. Eldning
med fossila bränslen är den dominerande källan till svavelutsläpp. Utsläppens
storlek påverkas därför starkt av energianvändningen och fördelningen
mellan olika energislag. De största kväveoxidutsläppen kommer från
biltrafiken. De sura svavel- och kväveföreningarna kan transporteras långa
sträckor.
Marken tillförs syra inte bara via atmosfären utan också genom naturliga
biologiska processer och genom olika åtgärder inom jordbruket och skogsbruket.
Bl. a. innebär uttaget av gröda och virke i vissa fall en nettotillförsel
av syra till marken. Försurningen av jordbruksmark och skogsbruksmark är
en följd både av det sura nedfallet och av dessa andra försurningsprocesser.
Den största delen av det sura nedfallet i Sverige härrör från utsläppet
utomlands.
Utsläppsbegränsningar i Sverige
Bakgrund
De första generella reglerna om begränsning av svavelutsläppen från oljeeldning
infördes år 1968 då förbränning av eldningsolja med mer än 2,5 viktprocent
svavel förbjöds i hela landet (prop. 1968:122, 3LU 64, rskr 334).
Under början av 1970-talet begränsades den högsta tillåtna svavelhalten i
eldningsolja till 1 % i städer med höga svaveldioxidhalter i luften och därefter
i de mest försurningskänsliga delarna av landet. År 1976 fattade riksdagen
beslut om ytterligare åtgärder för att motverka de negativa effekterna
av svavelutsläpp (prop. 1976/77:3, JoU 4, rskr. 24). Målet var att svavelutsläppen
till år 1985 skulle minskas till den nivå som gällde i början av 1950-talet. 1 linje härmed stiftades en ny lag (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle
med bestämmelser om begränsning av svavelutsläppen från förbränning av
olja och genom en till lagen hörande förordning (1976:1055) om svavelhaltigt
bränsle (ändrad senast 1983:627) har begränsningarna successivt
skärpts ytterligare. Sedan den 1 oktober 1984 gäller för hela landet ett förbud
mot att förbränna tjock eldningsolja med en svavelhalt över 1 %, vilket
motsvarar 0,24 g svavel per megajoule (g/MJ) bränsle. Svavelhalten i tunn
eldningsolja (villaolja) och dieselolja har begränsats till 0,3 % fr. o. m. den 1
oktober 1980.
Utsläpp av försurande ämnen kan även begränsas med stöd av miljöskyddslagstiftningen,
och i samband med 1976 års beslut förutsattes det att
minskningen av svavelutsläppen från industrins processer skulle uppnås genom
skärpta villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Särskilda riktlinjer för begränsning av svavelutsläppen från koleldningbeslutades
av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:158, JoU 28, rskr. 389). Dessa
riktlinjer innebär att för större anläggningar, med ett årligt totalt utsläpp
överstigande 400 ton svavel, gäller ett intervall på 0,05 —0,10 g/MJ bränsle
som riktlinje för utsläppen. För mindre anläggningar gäller ett intervall på
0,10-0,17 g/MJ.
1* Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr 10
Vid sidan om svavelnedfallet spelar också nedfaller av kväveföreningaren JoU 1986/87:10
stor roll i försurningsprocessen. Till en början vidtogs åtgärder endast i
begränsad omfattning för att minska kväveoxidutsläppen från stationära
och mobila källor. En betydande sådan föroreningskälla är biltrafiken. Under
1970-talet infördes krav på rening av bilarnas avgaser i Sverige. Krav
beträffande utsläpp av kväveoxider infördes fr. o. m. 1976 års bilmodeller.
I december 1985 beslutade riksdagen om skärpta krav för avgasrening på
personbilar (prop. 1985/86:61, JoU 11, rskr. 101). Beslutet innebar att
krav som motsvarar gällande federala krav i USA införs i Sverige frivilligt
fr. o. m. 1987 års bilmodeller och obligatoriskt fr. o. m. 1989 års modeller.
För att stimulera till köp av personbilar som uppfyller de skärpta avgaskraven
har försäljningsskatten (accisen) satts ned på sådana personbilar av
1987 och 1988 års modeller (prop. 1985/86:145, SkU 41, rskr. 237).
Riksdagen behandlar för närvarande ett förslag om en bilavgaslag (prop.
1986/87:56). Lagen skall innehålla nödvändiga regler för att genomföra de
skärpta avgaskraven, och genom lagen läggs ett ökat ansvar på biltillverkarna
beträffande fordons funktion och hållbarhet. Jordbruksutskottet har behandlat
förslaget till bilavgaslag med motioner i sitt betänkande JoU 1986/
87:7, vilket riksdagen beräknas ta ställning till inom kort.
I maj 1985 fattade riksdagen beslut om ett sammanhållet program mot
luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127, JoU 28, rskr. 275). Till
grund för beslutet låg bl. a. en aktionsplan utarbetad av statens naturvårdsverk
i samarbete med andra myndigheter inom ramen för en av regeringen i
början av år 1984 tillsatt särskild aktionsgrupp. Enligt beräkningar som
redovisades i aktionsplanen hade den målsättning som lades fast vid 1976
års beslut uppfyllts med bred marginal. Utsläppen av svaveldioxid hade
sålunda minskat från 685 000 ton år 1975 till ca 300 000 ton år 1983.
Beslutet om försurningsprogrammet innefattar ett samlat handlingsprogram
för de närmaste årens arbete med luftförorenings- och försurningsfrågorna.
Beträffande åtgärder för att minska de svenska utsläppen av försurande
ämnen innebär beslutet — utöver åtgärder för en bättre bilavgasrening
— bl. a. atten ytterligare minskning av industrins svavelutsläpp skall
eftersträvas, att möjligheterna att ytterligare minska svavelhalterna i tunga
och lätta eldningsoljor skall utredas samt att ett konkret handlingsgprogram
för minskning av kväveoxidutsläppen från förbränningsanläggningar
skall utarbetas och att möjligheter att stödja åtgärder för att minska utsläppen
av kväveoxider skall införas.
Med dessa och övriga åtgärder som redovisas i handlingsprogrammet
skulle det enligt jordbruksministern vara möjligt att uppnå minskningar i
Sverige av svaveldioxidutsläppen med 65 % och av kvävedioxidutsläppen
med 30% fram till år 1995 räknat från utsläppsnivån år 1980 (prop. 1984/
85:127 s. 30 resp. 33).
Motionerna
1 flera av de nu aktuella motionerna framläggs förslag om skärpningar av
gällande utsläppskrav.
Enligt motion Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) bör gränsvärdet för sva- ^
vel vid kolförbränning vara 0,05 g/MJ för alla koleldade anläggningar
(yrkande 4) och gränsvärdet för övriga utsläpp från kol- och oljeförbrän- JoU 1986/87:10
ning bör skärpas (yrkande 5); i det sammanhanget omnämns särskilt dels
att svavelutsläppen vid kvarvarande oljeförbränning bör sänkas till 0,1 g/
MJ genom avsvavling, dels att regeringen skall återkomma med förslag till
skärpta krav för utsläpp av kväveoxider vid kolförbränning. Vidare bör
regeringen enligt motionen lägga fram förslag till gränsvärden för utsläpp
vid förbränning av torv, ved och andra biobränslen i större anläggningar
(yrkande 6).
I motion Jo738 av Bengt Wersterberg m. fl. (fp) förordas (yrkande 41) en
rad åtgärder i syfte att åstadkomma minskade utsläpp av svavel- och kväveoxider
inom landet: Energispar- och oljeersättningsprogrammen bör fortsätta
och intensifieras. Industrins svavelutsläpp skall halveras inom tio år.
En miljöavgift bör läggas på svavelutsläpp. Högsta tillåtna svavelhalt i
tjock eldningsolja bör snarast möjligt sänkas från 1 till 0,5 % genom att man
till en början ökar användningen av Nordsjöolja. I tunn eldningsolja bör
svavelhalten sänkas från 0,3 till 0,15 % genom ianspråktagande av outnyttjad
raffinaderikapacitet.
Enligt motion Jo775 (yrkande 2) av Lars Werner m. fl. (vpk) bör regeringen
lägga fram förslag till reningsåtgärder beträffande de 100 värsta svavelutsläppskällorna,
av vilka de 15 värsta skall åtgärdas redan under år 1987.
Vidare ansluter sig motionärerna till förslagen i den inledningsvis redovisade
aktionsplanen att alla åtgärder som kostar mindre än 7 500 kr./ton avskild
svaveldioxid bör genomföras.
1 motion Jo776 av Alf Svensson (c) begärs (yrkande I) att regeringen låter
utarbeta ett handlingsprogram mot försurningen innefattande bl. a. en 90-procentig minskning av svavelutsläppen till år 1990.
Motionärerna i motion Jo797 — Olof Johansson m. fl. (c) — tar sikte på
försurningssituationen i Stockholmsområdet och begär förslag om inrättande
av en miljöfond för Stockholms län, finansierad genom en särskild
avgift på utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från större anläggningar.
Enligt motion Jo799 av Karin Söder m. fl. (c) bör regeringen ta fram ett
program för minskning av förbränningen av kol och olja i syfte att begränsa
utsläppen av koldioxid (yrkande 2). Vidare skall riksdagen besluta att målsättningen
skall vara att begränsa de försurande utsläppen i enlighet med de
gränsvärden som fastställdes vid den internationella försurningskonferensen
Miljö -82, dvs. det sura nedfallet av svavel skall begränsas till 0,5 g/m2
markyta (yrkande 3). Kraven vid eldning med kol bör skärpas och maximalt
bör en utsläppsnorm på 0,05 g svavel per MJ tillåtas (yrkande 8). En
utredning bör komma till stånd om uttag av en svavelavgift i syfte att begränsa
svavelutsläppen från de största utsläppskällorna i Sverige (yrkande
9).
Utskottets överväganden
Utskottet vill forsin del till en början framhålla att de riktlinjer för utsläppsbegränsningarna
och den inriktning av det fortsatta arbetet härvidlag som
1985 års beslut om försurningsprogrammet innehåller får anses ge uttryck
för vad som med rimliga ekonomiska hänsynstaganden kan anses vara rea- 5
listiskt att genomföra under den tid programmet avser, dvs. under de när -
mäste åren. I likhet med vad utskottet anförde förra året (JoU 1984/85:28 JoU 1986/87:10
s. 17) anser utskottet att det inte finns anledning att beträffande programmets
allmänna inriktning använda andra formuleringar än dem som anfördes
i propositionen. Motionerna Jo738, Jo775, Jo776 och Jo799 avstyrks
därför såvitt de innehåller förslag om inriktning och metoder för verksamheten
som skiljer sig från dem som fastlagts i försurningsprogrammet.
Inte heller finns det enligt utskottets mening skäl att i nu förevarande
sammanhang tillmötesgå sådana allmänt hållna krav — som närmast tar
sikte på inriktningen av energipolitiken — som kommer till uttryck i motionerna
Jo775 och Jo799. 1 sammanhanget kan erinras om att en utvärdering
av de nuvarande principerna för energibeskattningen bör genomföras enligt
beslut av riksdagen tidigare i år(prop. 1985/86:140, SkU 38, rskr. 364).
De nämnda motionerna avstyrks såvitt nu är i fråga.
De skärpta krav på begränsningar för utsläppen av svavel vid koleldning
som framförs i motionerna Jo708, Jo 738 och Jo799 skulle enligt utskottets
mening i praktiken omöjliggöra koleldning i mindre anläggningar. Motionerna
i denna del avstyrks därför av utskottet.
Med hänsyn till att enligt gällande riktlinjer i princip samma utsläppsnormer
gäller för kol som för torv och andra biobränslen bör inte heller
yrkandet i motion Jo708 om förslag till särskilda normer för bl. a. torv- och
vedförbränning bifallas.
Syftet med yrkandet i motion Jo799 att begränsa koldioxidutsläppen får
anses tillgodosett genom de över huvud taget utsläppsbegränsande åtgärder
som företas inom ramen för försurningsprogrammet.
Det huvudsakliga syftet med motion Jo797 — att minska utsläppen i
Stockholmsområdet — är också det väsentligen tillgodosett genom att försurningsprogrammet
genomförs med gynnsamma effekter för miljön i hela
landet. I den del motionen föreslår en utredning om tillskapandet av en
miljöfond för Stockholmsområdet avstyrker utskottet alltså motion Jo797.
Sistnämnda motion liksom motionerna Jo738, Jo775 och Jo799 innehåller
förslag om införande i någon form av en avgift på svavelutsläpp. I denna
fråga har utskottet samma uppfattning som vid behandlingen av liknande
motionsyrkanden i samband med beslutet förra året om försurningsprogrammet
(JoU 1984/85:28 s. 18). Enligt utskottets mening bör således den
fortsatta reduktionen av svavelutsläppen — vilken för övrigt måste ske
inom ramen för de energipolitiska målen i stort — styras i första hand av
kommande utredningsresultat och genom krav från naturvårdsverkets sida
vid koncessionsprövningar enligt miljöskyddslagstiftningen. De nämnda
motionerna avstyrks således såvitt däri föreslås införandet av en avgift på
svavelutsläpp.
Beträffande de krav på skärpta regler för oljeförbränning som framställs
i motionerna Jo708 och Jo738 vill utskottet erinra om att riksdagen i samband
med beslutet förra året om försurningsprogrammet gav regeringen till
känna vad utskottet hade anfört om att den tillåtna svavelhalten i lätt eldningsolja
och dieselolja borde sänkas så snart det var praktiskt möjligt (JoU
1984/85:28 s. 18 och 35). Detta tillkännagivande resulterade i att regeringen
uppdrog åt statens energiverk att utreda förutsättningarna för en minskning
av svavelhalten i raffinerade oljeprodukter över huvud taget, dvs. inte bara i 6
tunna utan också i tjocka oljor.
Utredningsuppdraget slutfördes i maj 1986 och har redovisats i statens JoU 1986/87:10
energiverks publikation (1986:4) Svavelhalten i oljeprodukter. Enligt utredningen
bör svavelhalten i den tunna oljan kunna sänkas till kostnader som
är lägre än för andra sätt att minska svavelutsläppen. En sänkning till 0,15
viktprocent kan vara motiverad. Däremot är enligt utredningen en skärpning
av kravet på svavelhalten i den tjocka oljan mer tveksam av kostnadsskäl
och av hänsyn till effekterna för svenska raffinaderier. Sverige har i dag
det hårdaste kravet i Europa, 1,0 viktprocent, och en sänkning till 0,5 viktprocent
skulle enligt utredningen ge de svenska raffinaderierna en klar
kostnadsnackdel.
Utredningen har remissbehandlats och är för närvarande föremål för
fortsatta överväganden inom industridepartementet. Enligt vad utskottet
erfarit är något resultat av dessa överväganden inte att vänta förrän tidigast
under våren 1987.
Med hänvisning främst till att överväganden sålunda pågår inom regeringskansliet
i syfte att om möjligt åstadkomma en skärpning beträffande
den tillåtna svavelhalten i oljeprodukter finner utskottet att de motionsyrkanden
som avser krav på sådana skärpningar inte för närvarande bör
föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta gäller motionerna Jo708 och
Jo738.
Beträffande krav på åtgärder i syfte att begränsa kväveutsläppen vill
utskottet — utöver vidtagna och pågående åtgärder på bilavgasområdet —
framhålla att naturvårdsverket och energiverket har i uppdrag att utarbeta
ett särskilt program för minskning av kväveutsläppen. Enligt vad utskottet
inhämtat är detta arbete ännu inte avslutat. Vad som i motion Jo738 föreslagits
om tillsättandet av en utredning i syfte att åstadkomma minskningar av
kväveoxidutsläppen får således anses redan vara tillgodosett. Detsamma
får anses vara fallet med önskemålet i motion Jo708 om att regeringen skall
komma med förslag om låga gränsvärden för kväveoxider vid kolförbränning.
Kalkning
Bakgrund
Åtgärderna för att begränsa de försurande utsläppen har kompletterats med
åtgärder för att återställa redan försurade områden. En försöksverksamhet
med kalkning av sjöar och vattendrag inleddes år 1977, och den fortsätter
sedan år 1982 i större skala. Detta år inleddes också en försöksverksamhet
med kalkning och andra åtgärder för att motverka försurning av mark och
grundvatten.
Sedan år 1982 har länsstyrelserna ansvaret för att planera kalkningen och
fördela de statliga bidragen till verksamheten. Också naturvårdsverket och
fiskeristyrelsen har visst ansvar för kalkningsverksamheten. Bidragen uppgår
normalt till 85 % av kostnaderna för ett kalkningsprojekt. För projekt
som är särskilt värdefulla från miljö- och naturvårdssynpunkt kan statsbidraget
täcka hela kostnaden. Regler om kalkningsverksamheten finns i förordningen
(1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. 7
I den aktionsplan som i enlighet med den tidigare redovisningen låg till JoU 1986/87:10
grund för riksdagens beslut år 1985 om försurningsprogrammet diskuterades
också frågan om det framtida behovet av kalkning. Om alla försurningshotade
sjöar skulle kalkas fordrades enligt aktionsplanen insatser på
ca 200 milj. kr. per år. Om samtidigt huvuddelen av alla rinnande vatten,
möjliga att kalka, skulle åtgärdas, skulle det sammanlagda resursbehovet
uppgå till ca 400 milj. kr. per år. I planen föreslogs en successiv utbyggnad
av kalkningsverksamheten varvid för budgetåret 1985/86 föreslogs en ökning
av det statliga bidraget med 20 milj. kr. till 90 milj. kr. Jordbruksministern
anslöt sig till den inriktning av kalkningsverksamheten som föreslogs i
aktionsplanen.
Motion
Enligt motion Jo717 av Berit Oscarsson m. fl. (s) kan det finnas anledning
att nu överväga om inte statsbidrag inom oförändrad medelsram skall utgå
med 100 % för all kalkning. Om statsbidraget omfattar hela den godkända
kostnaden för all kalkning, skulle, menar motionärerna, ansvaret för genomförande
av verksamheten kunna läggas på länsstyrelserna, vilket skulle
ha flera fördelar, bl. a. därför att det är länsstyrelserna som redan nu har att
upprätta länsplaner för åtgärder mot försurning m. m.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid tidigare tillfällen avstyrkt motioner med samma innehåll
som den nu aktuella (senast i JoU 1984/85:28 s. 28). Enligt utskottets mening
får det nuvarande systemet med en 15-procentig egeninsats som
huvudregel anses vara en rimlig ordning, särskilt som i de flesta, åtminstone
större, kalkningsprojekt det är en kommun som står som sökande och därmed
svarar för egeninsatsen. Beträffande länsstyrelsernas ansvar för kalkningsprojekten
vill utskottet framhålla att även om statsbidragsförordningen
inte innehåller någon direkt tillsynsbestämmelse så har länsstyrelserna
ändå en viss uppsikt över verksamheten bl. a. genom att det finns krav på
länsstyrelserna att återkräva bidrag som beviljats på oriktiga uppgifter eller
därbidragstagaren bryter mot något villkor förbidraget. 1 anslutning härtill
kan nämnas att riksrevisionsverket nyligen har genomfört en granskning av
de berörda myndigheternas arbete med kalkning av sjöar och vattendrag
(redovisad den 18 september 1986, RRV dnr 1985:366). Riksrevisionsverket
föreslår bl. a. att naturvårdsverkets ansvar som central myndighet i vad
gäller kalkningsfrågor bör understrykas. I sammanhanget bör vidare nämnas
att riksdagen för innevarande budgetår beslutade om en höjning av
anvisade medel för kalkning med 23 milj. kr. från 97 till 120 milj. kr. (prop.
1985/86:100 bil. II s. 106 f, JoU 13 s. 97 ff). Utskottet avstyrker med hänvisning
till det anförda bifall till motion Jo717.
Internationellt samarbete
JoU 1986/87:10
Bakgrund
Sverige har sedan slutet av 1960-talet deltagit i ett omfattande arbete på det
internationella planet för att få till stånd minskade utsläpp av försurande
ämnen. Ett viktigt steg togs år 1979 då inom ramen för FN:s ekonomiska
kommission för Europa (ECE) konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar undertecknades av alla berörda länder i Europa
samt av USA och Canada. Konventionen trädde i kraft i mars 1983.
Inom ramen för konventionen har Sverige tillsammans med Norge och
Finland lagt fram ett förslag om en minskning av svavelutsläppen med
minst 30 % mellan år 1980 och år 1993. Flera av de länder som undertecknat
konventionen har i Helsingfors i juli 1985 anslutit sig också till detta förslag
(den s. k. 30-procentsklubben).
Under tiden 8— 10 september 1986 ägde Nordiska rådets internationella
konferens om gränsöverskridande luftföroreningar rum i Stockholm. I
konferensens slutkommuniké enades deltagare från 16 stater i Europa om
en rad åtgärder i syfte att reducera de gränsöverskridande luftföroreningarna.
Bl. a. innehåller kommunikén en uppmaning till alla medlemmar av
ECE-konventionen att ansluta sig till 30-procentsklubben. Vidare framställdes
krav på ett intensifierat arbete för att reducera även utsläppen av
kväveoxider.
Nordiska ministerrådet (miljöministrarna) har vid ett möte i Oslo den 21
och den 22 oktober 1986 fattat beslut om att utarbeta ett nordiskt program
rörande luftföroreningar. Programmet skall presenteras i samband med
Nordiska rådets session i Helsingfors i slutet av februari 1987. Miljöministrarna
uttryckte också sin erkänsla för Nordiska rådets insats när det gäller
kampen mot gränsöverskridande luftföroreningar och såg positivt på den
slutkommuniké som blev resultatet av den tidigare nämnda konferensen i
september 1986. Speciellt glädjande var det enligt ministrarna att representanter
för Storbritannien och Polen anslöt sig till kommunikén.
Motionerna
Det internationella samarbetet är föremål för flera motionsyrkanden. Enligt
motion Jo708 (yrkande 12) av Ulf Adelsohn m. fl. (m) bör Sverige nu
inrikta sitt intresse på att få med Polen, Tjeckoslovakien och Storbritannien
i 30-procentsklubben samt över huvud taget verka för längre gående konventioner
i vad gäller gränsöverskridande luftföroreningar; bl. a. erinras
om riksdagens beslut förra året om internationella miljöavgifter. I motion
Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framförs förslag om att Sverige bör
väcka talan vid Internationella domstolen i Haag mot Polen och Storbritannien
för dessa länders föroreningar av andra länders territorier (yrkande
38) och om ett tekniskt och ekonomiskt samarbe med Polen på miljöskyddsområdet
(yrkande 39). Alf Svensson (c) föreslår i motion Jo776 att Sverige
skall utöva kraftiga påtryckningar på Storbritannien för att minska de försurande
utsläppen därifrån (yrkande 2) och att 200 milj. kr. anvisas som
miljöbistånd till länder vars utsläpp försurar svensk natur men som inte
själva har råd att vidta åtgärder (yrkande 15).
Utskottets överväganden
JoU 1986/87:10
Av redovisningen tidigare för de svenska insatserna i det internationella
miljösamarbetet när det gäller luftföroreningar framgår att Sverige vidtagit
en rad åtgärder i syfte att få fler länder, bl. a. de i motionerna särskilt omnämnda,
att ansluta sig till 30-procentsklubben. I likhet med vad utskottet
anförde i samband med behandlingen förra året av försurningsprogrammet
vill utskottet framhålla att också det bilaterala miljösamarbetet med bl. a.
de östeuropeiska länderna bör intensifieras. Miljöminister Birgitta Dahl
har också för en tid sedan besökt Polen och därvid enligt vad utskottet
erfarit diskuterat flera frågor av betydelse för begränsningen av luftföroreningar
som härrör från den delen av Europa. Beträffande de luftförorenande
utsläppen från Storbritannien kan sägas att en ändrad inställning beträffande
dessa problem kunnat förmärkas på senare tid från Storbritanniens
egen sida. Förutom att Storbritannien vidtagit vissa inhemska åtgärder beträffande
rening av utsläppskällor lär enligt uppgift ett regeringsbeslut om
brittisk anslutning till 30-procentsklubben kunna vara nära förestående.
Redan nu redovisade omständigheter är enligt utskottets mening tillräckliga
för att förslaget att väcka talan inför Internationella domstolen mot
Storbritannien och Polen inte bör bifallas. Tilläggas kan emellertid att en
sådan talan av flera skäl torde ha små utsikter att vinna framgång, inte
minst därför att det torde finnas brister i de formella förutsättningarna för
en sådan talan. I detta sammanhang bör också erinras om att i enlighet med
regeringsförklaringen i höstas regeringen har tillsatt en särskild miljöambassadör
med uppgift bl. a. att sköta de bilaterala förhandlingarna på miljövårdsområdet.
Med hänvisning till nu redovisade synpunkter finner utskottet att yrkandena
i motionerna Jo708 (yrkande 12, delvis), Jo738 (yrkande 39) och Jo776
(yrkandena 2 och 15) får anses vara i väsentlig mån tillgodosedda genom de
åtgärder som — i flera fall efter det att motionerna väcktes — redan har
vidtagits från regeringens sida. Någon åtgärd av riksdagen med anledning
av dessa motionsyrkanden är således inte påkallad.
Yrkande 38 i motion Jo738 om att väcka talan vid Internationella domstolen
avstyrks på av utskottet anförda skäl.
I motion Jo708 (yrkande 12 delvis) erinras om riksdagens beslut förra året
om att uppbyggandet av en internationell luftvårdsfond, finansierad genom
avgiftsuttag, borde övervägas av regeringen, vilket gavs regeringen till
känna (JoU 1984/85:28 s. 13).
I den allmänpolitiska debatten nyligen lämnade miljöminister Birgitta
Dahl upplysningar enligt vilka frågan om en internationell luftvårdsfond
alltjämt är föremål för överväganden inom regeringskansliet (snabbprotokoll
från riksdagsdebatterna 1986/87:14 s. 72). Med hänsyn härtill bör motion
Jo708 yrkande 12, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
I motion Jo715 av Paul Lestander m. fl. (vpk) krävs bättre rening av
utsläpp vid Sulitjelmaverket i Norge, alternativt stopp för fortsatt drift.
Enligt vad utskottet erfarit finns det uppgifter som tyder på att de norska
myndigheterna numera är inställda på att verksamheten vid Sulitjelma- 10
verket skall upphöra i och med att den nuvarande tillståndsperioden löper JoU 1986/87110
ut, dvs. den 1 juli 1987. Utskottet, som utgår från att berörda svenska myndigheter
uppmärksamt bevakar vad som framgent händer med driften vid
Sulitjelmaverket, finner att för närvarande någon åtgärd från riksdagens
sida inte bör vidtas med anledning av motion Jo715.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av försurningsprogrammet, m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis,
1985/86:Jo775 yrkande 2 delvis, 1985/86:Jo776 yrkande 1 och 1985/
86:Jo799 yrkande 3,
2. beträffande svavelutsläpp vid koleldning
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo708 yrkande 4 och yrkande
5 delvis, 1985/86: Jo738 yrkande 41 delvis samt 1985/86:Jo799
yrkande 8,
3. beträffande biobränslen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo708 yrkande 6,
4. beträffande koldioxidutsläpp
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo799 yrkande 2,
5. beträffande luftföroreningarna i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo797 delvis,
6. beträffande svavelavgift
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis, 1985/
86:Jo775 yrkande 2 i återstående del, 1985/86:Jo797 i återstående del
och !985/86:Jo799 yrkande 9,
7. beträffande svavelhalten i eldningsoljor, m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo708 yrkande 5 delvis och
1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis,
8. beträffande kväveutsläpp
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo708 yrkande 5 i återstående
del och 1985/86:Jo738 yrkande 41 i återstående del,
9. beträffande statsbidrag vid kalkning
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo717,
10. beträffande bilaterala kontakter med Polen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo738 yrkande 39,
11. beträffande talan vid Internationella domstolen
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo738 yrkande 38,
12. beträffande internationell luftvårdsfond
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo708 yrkande 12 delvis,
13. beträffande Sulitjelmaverket
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo715,
14. beträffande internationella kontakter i övrigt
a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo708 yrkande 12 i återstående
del,
b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkandena 2 och 15.
Stockholm den 9 december 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
JoU 1986/87:10
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Oven Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Margareta Winberg (s),
Kerstin Gellerman (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag
(vpk), Leif Marklund (s) och Ivar Virgin (m).
Reservationer
1. Inriktningen av försurningsprogrammet, m. m. (mom. 1)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Motionerna
Jo738” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Dock delar utskottet uppfattningen i motion Jo738 att energispar- och
oljeersättningsprogrammen bör fortsätta och intensifieras, bl. a. genom att
på ett mer uttalat sätt än hittills presenteras som viktiga instrument i kampen
mot luftföroreningar och försurning. Målsättningen för arbetet med
utsläppsbegränsningarna bör vidare höjas i förhållande till förra årets beslut,
och i enlighet med vad som anförs i motion Jo738 bör målet vara att
minska de inhemska utsläppen av svaveldioxid med minst två tredjedelar
och av kväveoxider med hälften mellan 1980 och 1995. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion Jo738 bör ges regeringen till känna.
Detta tillgodoser också i viss mån syftet med motionerna Jo775, Jo776 och
Jo799 såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av försurningsprogrammet, m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo738 yrkande
41 delvis, 1985/86:Jo775 yrkande 2 delvis, 1985/86:Jo776 yrkande 1
och 1985/86:Jo799 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av försurningsprogrammet, m. m. (mom. 1)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Motionerna
Jo738” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Dock delar utskottet uppfattningen i motion Jo799 att målsättningen för
det fortsatta arbetet med att begränsa utsläppen bör vara att pressa ned 12
dessa till en nivå som naturen långsiktigt kan ta emot utan att skadas. Här- JoU 1986/87:10
vidlag bör de gränsvärden som angavs av expertgruppen vid den internationella
försurningskonferensen Miljö -82 tjäna som riktmärke, dvs. 0,5 g svavel
per m:. Vidare bör samhällets åtgärder inriktas på att ersätta användningen
av fossila bränslen med förnybar och miljövänlig energi. Regeringens
kolprogram måste därför avvisas och svavelutsläppen från oljeanvändningen
begränsas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo799 bör ges regeringen till känna. Detta tillgodoser också i viss mån syftet
med motionerna Jo738, Jo775 och Jo776 såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av försurningsprogranimel, m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna I985/86:Jo738 yrkande
41 delvis, 1985/86:Jo775 yrkande 2 delvis, 1985/86:Jo776 yrkande I
och 1985/86:Jo799 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Inriktningen av försurningsprogrammet, m. m. (mom. 1)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Motionerna
Jo738” och slutar med "i fråga” bort ha följande lydelse:
Dock får tiden nu anses vara mogen för vissa mer ingripande åtgärder.
De 100 värsta svavelutsläppskällorna i landet, dvs. de som släpper ut över
400 ton svaveldioxid per år, bör bli föremål för riktade åtgärder. Redan år
1987 bör de femton värsta utsläppskällorna åtgärdas. Vidare bör enligt utskottets
mening förslaget i aktionsplanen om att åtgärder som understiger
ett visst pris/ton genomföras snarast. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo775 bör ges regeringen till känna. Detta tillgodoser
också i viss mån syftet med motionerna Jo738, Jo776 och Jo799 såvitt nu är i
fråga.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av försurningsprogrammet, m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo738 yrkande
41 delvis, 1985/86:Jo775 yrkande 2 delvis, 1985/86:Jo776 yrkande 1
och I985/86:Jo799 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Svavelutsläpp med koleldning (mom. 2)
Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven
Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Lennart Brunander (c) och
Ivar Virgin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”De skärpta”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Beträffande begränsningen av utsläppen vid koleldning delar utskottet
uppfattningen i motionerna Jo708, Jo738 och Jo799 att gränsvärdet för
svavelutsläpp från alla kolanläggningar bör vara 0,05 g/MJ. Detta bör ges JoU 1986/87:10
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande svavelutsläpp vid koleldning
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo708 yrkande
4 och yrkande 5 delvis, 1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis och 1985/
86:Jo799 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Biobränslen (mom. 3)
Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Gellerman (fp) och Ivar Virgin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med "vedförbränningen bifallas" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Jo708 att det också för större flisoch
torvanläggningar måste ställas stränga reningskrav för att luftföroreningarna
skall kunna hållas på en rimlig nivå. I linje härmed bör det uppdras
åt regeringen att lägga fram förslag och riktvärden för förbränning av
torv, ved och även andra biobränslen i större anläggningar. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels au utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande biobränslen
att riksdagen med anledning av motion l985/86:Jo708 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Koldioxidutsläpp (mom. 4)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Syftet med”
och slutar med ”för försurningsprogrammet” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion Jo799 att koldioxidproblemet
är ett av de angelägnaste globala miljöproblemen och att därför
regeringen bör ta fram ett program för minskning av förbränningen av kol
och olja i syfte att begränsa också utsläppen av koldioxid. Detta bör ges
regeringen till känna.
delsaU utskottets yttrande under 4 bort ha följande lydelse:
4. att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo799 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Svavelavgift (mom. 6)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Sistnämnda
motion” och slutar med "på svavelutsläpp” bort ha följande lydelse:
14
Beträffande svavelutsläppen från de största utsläppskällorna konstaterar JoU 1986/87:10
utskottet i likhet med motionärerna i motion Jo799 att nuvarande styrmedel
inte kan anses vara tillräckliga utan att det bör övervägas om inte en svavelavgift
bör användas för att stimulera en anpassning till bästa möjliga reningsteknik.
Frågan om införandet av en svavelavgift bör därför utredas,
och det får ankomma på regeringen att bestämma de närmare formerna för
en sådan utredning. Vad utskottet sålunda anfört — som även tillgodoser
syftet med motionerna Jo775, Jo776, Jo738 och Jo797 såvitt nu är i fråga —
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande svavelavgift
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo738 yrkande
41 delvis, I985/86:Jo775 yrkande 2 i återstående del, I985/86:Jo797 i
återstående del och 1985/86:Jo799 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. svavelavgift (mom. 6)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sistnämnda
motion” och slutar med ”på svavelutsläpp” bort ha följande lydelse:
För att minskningen av svaveldioxid skall kunna fortgå i enlighet med
den målsättning som utskottet satt upp bör en miljöavgift läggas på svavelutsläpp.
En sådan avgift bör vara så konstruerad att avgiften trappas ned
allt efter som utsläppet minskar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion Jo738 bör ges regeringen till känna. Därmed är också i viss
mån syftet med motionerna Jo775, Jo797 och Jo799 tillgodosett såvitt däri
förordats införandet av en svavelavgift.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande svavelavgift
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo738 yrkande
41 delvis, 1985/86:Jo775 yrkande 2 i återstående del, 1985/86:Jo797 i
återstående del och 1985/86:Jo799 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Svavelhalten i eldningsoljor, m. m. (mom. 7)
Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med hänvisning”
och slutar med ”och Jo738” bort ha följande lydelse:
1 de överväganden som sålunda pågår bör enligt utskottets mening också
framtas förslag till effektivare avsvavling vid förbränning av olja. På sikt
bör — som anförs i motion Jo708 — målsättningen vara att utsläppen sänks
till 0,1 g svavel/MJ vid större anläggningar. En annan möjlighet — vid
sidan om avsvavling — för att uppnå detta är att i större utsträckning använda
lågsvavlig olja. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till
känna. Därmed tillgodoses i viss mån syftet med vad som i motion Jo738 *"
anförts om sänkt svavelhalt i eldningsoljor.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: JoU 1986/87:10
7. beträffande svavelhallen i eldningsoljor
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo708 yrkande
5 delvis och 1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Svavelhalten i eldningsoljor, m. m. (mom. 7)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels&U den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med hänvisning"
och slutar med ”och Jo738” bort ha följande lydelse:
De överväganden som sålunda pågår bör enligt utskottets mening resultera
i att den högsta tillåtna svavelhalten i eldningsoljor sänks från 1 till
0,5 % för tjock eldningsolja och från 0,3 till 0,15 % för tunn eldningsolja.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo738 bör ges regeringen
till känna. Detta tillgodoser i viss mån önskemålet i motion Jo708 om
skärpta gränsvärden för utsläpp från oljeförbränning.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande svavelhallen i eldningsoljor
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo708 yrkande
5 delvis och !985/86:Jo738 yrkande 41 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Kväveutsläpp (morn. 8)
Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Gellerman (fp) och Ivar Virgin (m) anser
dels&tt den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Vad som” och
slutar med ”vid kolförbränning” bort ha följande lydelse:
Vid sidan om detta program bör regeringen tillsätta en utredning i syfte
att åstadkomma minskningar av kväveoxidutsläppen. En sådan utredning
bör bl. a. komma med förslag till låga gränsvärden för kväveoxider vid
kolförbränning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
Jo708 och Jo738 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kväveutsläpp
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo708 yrkande
5 i återstående del och 1985/86:Jo738 yrkande 41 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Talan vid Internationella domstolen (mom. 11)
Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. lOsom börjar med ”Yrkande 38”
och slutar med ”anförda skäl” bort ha följande lydelse:
16
I likhet med vad som anförs i motion Jo738 anser utskottet att talan bör JoU 1986/87:10
väckas vid Internationella domstolen mot Storbritannien och Polen. De
åtgärder som hittills vidtagits kan inte anses tillräckliga, och eventuella
svårigheter av formell eller annan natur får inte utgöra hinder för en sådan
talan. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande talan vid Internationella domstolen
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo738 yrkande 38
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sulitjelmaverket (mom. 13)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Enligt vad”
och på s. II slutar med ”motion Jo715” bort ha följande lydelse:
Visserligen har utskottet erfarit att det finns uppgifter som tyder på att de
norska myndigheterna numera är inställda på att verksamheten vid Sulitjelmaverket
skall upphöra i och med att den nuvarande tillståndsperioden
löper ut, dvs. den I juli 1987. Utskottet anser emellertid i likhet med vad som
anförs i motion Jo715 att regeringen bör ta kontakt med Norges regering
och därvid verka för att en höggradig rening av stoft och kopparutsläpp
från Sulitjelmaverket kommer till stånd, alternativt att driften vid verket
stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffandt Sulitjelmaverket
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo715 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Internationell luftvårdsfond (mom. 12)
Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven
Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Lennart Brunander (c) och
Ivar Virgin (m) anför:
Riksdagens beslut förra året om försurningsprogrammet innefattade —
till följd av motionsyrkanden härom — ett tillkännagivande till regeringen
att uppbyggandet genom avgiftsuttag av en internationell luftvårdsfond
förtjänade att övervägas av regeringen. I den allmänpolitiska debatten för
en tid sedan förklarade miljöminister Birgitta Dahl att hon kände ”en utomordentligt
stor respekt för riksdagens beslut” och att hon skulle se till att
riksdagens beslut effektueras. Vi vill härmed ta tillfället i akt och än en gång
påtala det anmärkningsvärda i att något resultat av förra årets riksdagsbeslut
ännu inte har redovisats för riksdagen.
17
2. Internationella kontakter i övrigt (mom. 14 a)
JoU 1986/87:10
Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Ivar Virgin (alla m)
anför:
Enligt vår uppfattning bör vid det internationella samarbetet följande
synpunkter beaktas särskilt.
Det behövs internationella överenskommelser om radikala sänkningar
av de gränsöverskridande luftföroreningarna. Sverige tar emot betydande
mängder av bl. a. svaveldioxid från sina grannländer och i gengäld "exporterar"
vi betydande mängder till omgivande länder.
År 1979 togs ett viktigt steg på miljövårdens område, när 34 länder i Europa
och Nordamerika undertecknade en konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar. Det skedde inom ramen för ECE, FN :s ekonomiska
kommission för Europa. Konventionen trädde i kraft den I mars
1983.
Vid en konferens nyligen i Ottawa i Canada enades ett antal länder om att
minska sina svavelutsläpp med 30% fram till 1993.
I juni 1984 hölls en miljökonferens i Munchen, varvid ytterligare länder
anslöt sig till överenskommelsen. Speciellt viktigt för Sverige var den östtyska
och sovjetiska anslutningen.
Regeringen bör nu inrikta sitt intresse på att få med Polen, Tjeckoslovakien
och Storbritannien i 30-procentsklubben.
Enligt regeringens egna beräkningar i proposition 1984/85:127 är Storbritannien
de facto redan med i klubben, då landet från 1980 fram till 1995
minskar sina svavelutsläpp med 30 % liksom andra konventionsstater. En
formell bekräftelse på detta vore dock värdefull. Polen och Tjeckoslovakien
beräknas under samma period minska sina utsläpp med 5 resp. 10 %, vilket
är klart otillfredsställande.
Sverige bör i internationella förhandlingar arbeta för längre gående konventioner
i vad gäller gränsöverskridande luftföroreningar i fråga om svavelutsläpp
men även föra in kväveoxid- och kolväteutsläppen i förhandlingsbilden.
Samkörningen av kraftverken i Norden ger stora miljömässiga
fördelar. Varje gång Norge eller Sverige kan leverera elenergi från vattenkraftverk
eller kärnkraftverk till Danmark, kan danskarna minska sin kolbaserade
elproduktion och därmed reducera luftföroreningarna.
18