om försurningen m.m. (Betänkande 1987/88:JoU8 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:8

om försurningen m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - en under allmänna
motionstiden 1986 väckt motion och ett flertal under allmänna motionstiden
1987 väckta motioner om försurning m.m. Bl.a. följande frågor behandlas:

-Avgasutsläpp från bilar, m.m.

-Utsläpp av svaveldioxid, koloxider, kolväten, m.m.

-Kalkning av skogsmark

Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet, med hänvisning till bl.a.
den av regeringen aviserade miljöpolitiska propositionen och pågående
arbete i övrigt på området.

Till betänkandet har fogats 12 reservationer och ett särskilt yttrande.

Motioner

1985/86:Jo799 av Karin Söder m.fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkande
7), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om inriktningen av energipolitiken.

1986/87:Jo701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder mot avgasföroreningar
från flygplan i enlighet med vad som angetts i motionen.

1986/87:Jo703 av Karl-Gösta Svenson (m), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
att ett omfattande kalkningsförsök i skogsmark belägen i Blekinge omgående
inleds.

1986/87:Jo704 av Carl Bildt m. fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 14-19),

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lägre gränsvärden för
kväveoxidutsläpp vid oljeförbränning i enlighet med vad som i motionen
anförts,

15. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid oljeförbränning
sätts till 0,1 gram svavel/MJ,

16. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för svavel vid kolförbränning
sätts till 0,05 gram/MJ,

JoU

1987/88:8

1 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 8

17. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid kolförbränning
sätts till 0,1 gram/MJ,

18. att riksdagen beslutar att gränsvärdet för kväveoxid vid förbränning av
torv och biobränslen sätts till 0,1 gram/MJ vid större förbränningsanläggningar,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skärpning av normerna för utsläpp från dieselfordon.

1986/87:Jo707 av Olof Johansson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 5, 7 och 8),

5. att riksdagen beslutar att målsättningen är att begränsa de försurande
utsläppen med 80 % av nuvarande svavelutsläpp och med 75 % av
kväveutsläppen, samt att minska de marknära ozonhalterna med 75 %,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder för
att begränsa utsläppen från dieselfordon,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
möjligheten att begränsa utsläppen genom sänkning av trafikhastigheten.

1986/87:Jo708 av Leif Olsson och Kerstin Gellerman (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nödvändigheten att minska utsläppen vid all bensinhantering.

1986/87:Jo717 av Ingvar Johnsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till skärpning av miljölagstiftningen i vad avser
utsläpp av bensinångor.

1986/87:Jo719 av Hans Rosengren (s), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvinning av
bensingaser som därmed eliminerar utsläppen av kolväten.

1986/87:Jo738 av Karl-Gösta Svenson och Anders G Högmark (m), vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen omgående tar initiativ till förhandling
med Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB om en reducering av utsläppen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:Jo744 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som mål för reduktionen av de svenska
kolväteutsläppen ange en 30-procentig reduktion från 1986 till 1990 och en
50-procentig reduktion till 1995,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en konkret
handlingsplan för reduktion av kolväteutsläppen som syftar till att förverkliga
ovan nämnda målsättningar för utsläppsreduktionen.

1986/87:Jo750 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp), vari yrkas såvitt nu
är i fråga (yrkande 2), att riksdagen hos regeringen begär förslag om riktlinjer
för att kraftigt minska utsläppen av luftföroreningar i landet.

1986/87:Jo760 av Jan Sandberg (m), vari yrkas med hänvisning till vad som
anförts i motion 1986/87:T414,

1. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om ändringar i
terrängkörningslagstiftningen i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen uttalar att naturvårdsverkets A 20-förslag ej bör genomföras.

JoU 1987/88:8

1986/87:Jo761 av Inga-Britt Johansson (s), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till åtgärder för att återföri ngssystem av
bensinångor installeras på bensinstationer.

1986/87:Jo783 av Rune Rydén och Olle Aulin (m), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för återvinning av förgasade
kolväten.

1986/87:Jo800 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär att ett program utarbetas om
krav på återföringssystem av bensinånga såväl vid fyllning av bensinstationernas
cisterner som vid tankningen av fordon.

1986/87:Jo802 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 1
och 6),

1. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett handlingsprogram
mot försurningen i enlighet med motionen så att a) svavelutsläppen
reduceras med 80-90 % fram till år 1990, b) utsläppen av kvävedioxider
reduceras fram till år 1993 med hälften av 1985 års nivå, c) gränsvärdena för
svavelinnehållet i tjock eldningsolja, som nu är 1 %, reduceras till 0,3 % och i
tunn eldningsolja och dieselbrännolja, som nu är 0,3 %, reduceras till 0,15
%,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till restriktivare lag om
förbränning av spilloljor, samt en lag om återföring av bensinångor vid
försäljning av bensin.

1986/87:Jo803 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 12-18),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för minskningen av svaveldioxid- och kvävedioxidutsläppen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta krav för utsläpp vid kolförbränning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om halvering av industrins svaveldioxidutsläpp inom tio år,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt svavelhalt i tjock eldningsolja till 0,5 %,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt svavelhalt i tunn eldningsolja till 0,1 %,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsvärden för utsläpp vid förbränning av biobränslen i större
anläggningar,

18. att riksdagen hos regeringen begär en plan för övergång till de s. k.
Kalifornienkraven vad gäller avgasutsläpp från dieselfordon.

1986/87:Jo817 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en konkret plan för en radikal minskning av
industrins och kraftvärmeverkens utsläpp.

1986/87:Jo820 av Sture Thun och Torsten Karlsson (s), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avgaser från fritidsbåtar.

JoU 1987/88:8

1* Riksdagen 1987188. lösaml. Nr8

1986/87:Jo836 av Jan Sandberg m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen angetts om de positiva
miljöeffekterna för Stockholmsregionen som en sänkning av gränsvärdena
vid förbränning av olja och kol medför.

Allmän bakgrund

I samband med utskottets behandling av ett antal under allmänna motionstiden
1986 väckta motioner i frågan redogjorde utskottet för lagstiftningen,
vidtagna åtgärder och pågående arbete på området (JoU 1986/87:10).
Utskottet konstaterade då bl.a. detta

Arbetet med att söka förstå och motverka luftföroreningarnas effekter har
pågått sedan slutet av 1960-talet. Till en början var det främst skadorna i
sjöar och vattendrag som väckte oro. Efter hand har försurningen också
påverkat mark och grundvatten. Långtgående effekter i hela det biologiska
systemet har registrerats.

Försurningen orsakas av utsläpp av svavel- och kväveföreningar vid
eldning med fossila bränslen och från industriprocesser. Eldning med fossila
bränslen är den dominerande källan till svavelutsläppen. Utsläppens storlek
påverkas därför starkt av energianvändningen och fördelningen mellan olika
energislag. De största kväveoxidutsläppen kommer från biltrafiken. De sura
svavel- och kväveföreningarna kan transporteras långa sträckor.

Marken tillförs syra inte bara via atmosfären utan också genom naturliga
biologiska processer och genom olika åtgärder inom jordbruket och skogsbruket.
Bl.a. innebär uttaget av gröda och virke i vissa fall en nettotillförsel
av syra till marken. Försurningen av jordbruksmark och skogsbruksmark är
en följd både av det sura nedfallet och av vissa andra försurningsprocesser.

Den största delen av det sura nedfallet i Sverige härrör från utsläppen
utomlands.

De första generella reglerna om begränsning av svavelutsläppen från
oljeeldning infördes år 1968 då förbränning av eldningsolja med mer än 2,5
viktprocent svavel förbjöds i hela landet (prop. 1968:122,3LU 64, rskr. 334).
Under början av 1970-talet begränsades den högsta tillåtna svavelhalten i
eldningsolja till 1 % i städer med höga svaveldioxidhalter i luften och därefter
i de mest försurningskänsliga delarna av landet. År 1976 fattade riksdagen
beslut om ytterligare åtgärder för att motverka de negativa effekterna av
svavelutsläpp (prop. 1976/77:3, JoU 4, rskr. 24). Målet var att svavelutsläppen
till år 1985 skulle minskas till den nivå som gällde i början av 1950-talet. I
linje härmed stiftades en ny lag (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle med
bestämmelser om begränsning av svavelutsläppen från förbränning av olja,
och genom en till lagen hörande förordning (1976:1055) om svavelhaltigt
bränsle (ändrad senast 1987:286) har begränsningarna successivt skärpts
ytterligare. Sedan den 1 oktober 1984 gäller för hela landet ett förbud mot att
förbränna tjock eldningsolja med en svavelhalt över 1 %, vilket motsvarar
0,24 g svavel per megajoule (g/MJ) bränsle. Svavelhalten i tunn eldningsolja
(villaolja) och dieselbrännolja har begränsats till 0,2 % - såvitt avser årlig
genomsnittlig svavelhalt - fr.o.m. den 1 juli 1987 (SFS 1987:286).

Utsläpp av försurande ämnen kan även begränsas med stöd av miljö -

JoU 1987/88:8

skyddslagstiftningen, och i samband med 1976 års beslut förutsattes det att
minskningen av svavelutsläppen från industrins processer skulle uppnås
genom skärpta villkor vid prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387).

Särskilda riktlinjer för begränsning av svavelutsläppen från koleldning
beslutades av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:158, JoU 28, rskr. 389). Dessa
riktlinjer innebär att för större anläggningar, med ett årligt totalt utsläpp
överstigande 400 ton svavel, gäller ett intervall på 0,05-0,10 g/MJ bränsle
som riktlinje för utsläppen. För mindre anläggningar gäller ett intervall på
0,10-0,17 g/MJ.

Vid sidan om svavelnedfallet spelar också nedfallet av kväveföreningar en
stor roll i försurningsprocessen. Till en början vidtogs åtgärder endast i
begränsad omfattning för att minska kväveoxidutsläppen från stationära och
mobila källor. En betydande sådan föroreningskälla är biltrafiken. Under
1970-talet infördes krav på rening av bilarnas avgaser i Sverige. Krav
beträffande utsläpp av kväveoxider infördes fr.o.m. 1976 års bilmodeller.

I december 1985 beslutade riksdagen om skärpta krav för avgasrening på
personbilar (prop. 1985/86:61, JoU 11, rskr. 101). Beslutet innebar att krav
som motsvarar gällande federala krav i USA införs i Sverige frivilligt fr.o.m.

1987 års bilmodeller och obligatoriskt fr.o.m. 1989 års modeller. För att
stimulera till köp av personbilar som uppfyller de skärpta avgaskraven har
försäljningsskatten (accisen) satts ned på sådana personbilar av 1987 och

1988 års modeller (prop. 1985/86:145, SkU 41, rskr. 237).

Riksdagen har vidare antagit ett förslag om en bilavgaslag (1986:1386,
prop. 1986/87:56, JoU 1986/87:7). Lagens grundläggande syfte är att
förebygga att skador uppstår på människors hälsa och i miljön till följd av
utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna
fordon. Genom skärpta utsläppskrav, utökat ansvar för biltillverkarna och
förbättrad kontroll av bilar som satts i trafik skall lagens syfte uppnås. Lagen,
som är utformad som en ramlag, ger regeringen och underställda myndigheter
möjligheter att meddela preciserade och detaljerade föreskrifter.

I maj 1985 fattade riksdagen beslut om ett sammanhållet program mot
luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127, JoU 28, rskr. 275). Till
grund för beslutet låg bl.a. en aktionsplan utarbetad av statens naturvårdsverk
i samarbete med andra myndigheter inom ramen för en av regeringen i
början av år 1984 tillsatt särskild aktionsgrupp. Enligt beräkningar som
redovisades i aktionsplanen hade den målsättning som lades fast vid 1976 års
beslut uppfyllts med bred marginal. Utsläppen av svaveldioxid hade sålunda
minskat från 685 000 ton år 1975 till ca 300 000 ton år 1983.

Beslutet om försurningsprogrammet innefattar ett samlat handlingsprogram
för de närmaste årens arbete med luftförorenings- och försurningsfrågorna.
Beträffande åtgärder för att minska de svenska utsläppen av
försurande ämnen innebär beslutet - utöver åtgärder för en bättre bilavgasrening
- bl.a. att en ytterligare minskning av industrins svavelutsläpp skall
eftersträvas, att möjligheterna att ytterligare minska svavelhalterna i tunga
och lätta eldningsoljor skall utredas samt att ett konkret handlingsprogram
för minskning av kväveoxidutsläppen från förbränningsanläggningar skall
utarbetas och att möjligheter att stödja åtgärder för att minska utsläppen av
kväveoxider skall införas.

JoU 1987/88:8

Med dessa och övriga åtgärder som redovisas i handlingsprogrammet
skulle det enligt jordbruksministern vara möjligt att uppnå minskningar i
Sverige av svaveldioxidutsläppen med 65 % och av kvävedioxidutsläppen
med 30 % fram till år 1995 räknat från utsläppsnivån år 1980 (prop.
1984/85:127 s. 30 resp. 33).

Hösten 1987 framlades en reviderad aktionsplan kallad Aktionsplan ’87
mot luftföroreningar och försurning. Planen har utarbetats av naturvårdsverket
i samarbete med de myndigheter som stod bakom den ursprungliga
aktionsplanen, dvs. socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statens industriverk och statens energiverk. Dessutom har
riksantikvarieämbetet och livsmedelsverket medverkat. Aktionsplanen syftar
till att redovisa de insatser som gjorts, ge en bild av försurningsläge och
åtgärdsbehov samt föreslå fortsatta insatser.

Utskottet

I betänkandet behandlas ett antal motioner och motionsyrkanden i skilda
frågor som rör försurningen m.m.

Avgasutsläpp från bilar, m.m.

Tre motioner behandlar utsläppen från dieselfordon. I moderata samlingspartiets
partimotion Jo704 konstateras att tunga dieselfordon orsakar en stor
del av utsläppen av kväveoxid och kolväten och att dieselavgaserna
innehåller fler cancerframkallande ämnen än avgaserna från bensinmotorer.
Starka miljöskäl talar för att Sverige bör tillämpa samma normer som USA,
dvs. en successiv reduktion till år 1994 med 50 % av kväveoxidutsläppen och
med 90 % av partikelutsläppen. Sverige bör också verka internationellt för
införande av samma krav i övriga Europa (yrkande 19). Enligt centerpartiets
partimotion Jo707 framstår åtgärder mot dieselavgaserna som särskilt
angelägna. För att möta de för närvarande strängaste kraven för tunga
dieselfordon - de s.k. Kalifornienkraven - krävs en sänkning av utsläppen av
kväveoxid med 40-50 %. Väsentligt är också att utreda kostnader och
effekter vid förbättringar av dieselmotorer enligt den s.k. leanburn-tekniken
(yrkande 7). Också i folkpartiets partimotion Jo803 yrkande 18 begärs en
plan för övergång till de s.k. Kalifornienkraven vad gäller avgasutsläpp från
dieselfordon.

Vid sin behandling av regeringens förslag om bilavgaslag och av vissa i
anslutning därtill väckta motioner erinrade utskottet om att katalysatorrening
för närvarande är den enda teknik som uppfyller de nya kraven på
avgasrening. Utskottet delade emellertid motionärernas uppfattning att det
av flera skäl är angeläget att arbetet på att utveckla effektiva och funktionssäkra
avgasreningssystem fortsätter (JoU 1986/87:7 s. 8 f.). Utskottet
vidhåller givetvis sin uppfattning i frågan. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att för personbilar gäller motsvarande avgaskrav som för den
federala amerikanska marknaden. Vidare vill utskottet hänvisa till naturvårdsverkets
rapport Lastbilar, bussar och renare luft med förslag till bl.a.

JoU 1987/88:8

avgaskrav som överlämnades till regeringen i mars 1987. Enligt vad utskottet
erfarit kommer rapporten att behandlas i samband med den av regeringen
aviserade miljöpropositionen. Med det anförda får syftet med ifrågavarande
rande motionsyrkanden anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna Jo704
yrkande 19, Jo707 yrkande 7 och Jo803 yrkande 18 bör därför enligt
utskottets mening inte föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo760 yrkande 2
med begäran om riksdagens uttalande att naturvårdsverkets s.k. A20-förslag
(strängare regler för avgasrening) inte bör genomföras.

Vad beträffar yrkande 8 i centerpartiets partimotion Jo707 med begäran
om utredning om möjligheten att begränsa avgasutsläppen genom sänkning
av trafikhastigheten har utskottet erfarit att frågan är föremål för överväganden
i samband med den trafikpolitiska proposition som för närvarande
bereds i regeringskansliet. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att
motion Jo707 yrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.

Krav på åtgärder vid bensinhantering framförs i ett flertal motioner. I
motion Jo708 av Leif Olsson och Kerstin Gellerman (fp) begärs tillkännagivande
om nödvändigheten av att minska utsläppen vid all bensinhantering,
och enligt motion Jo717 av Ingvar Johansson m.fl. (s) bör miljölagstiftningen
skärpas beträffande utsläppen av bensinångor. Frågan om återvinning av
bensingaser behandlas i motionerna Jo719 av Hans Rosengren (s), Jo761 av
Inga-Britt Johansson (s), Jo783 av Rune Rydén och Olle Aulin (m) samt i
partimotionerna J08OO yrkande 1 (vpk) och Jo802 yrkande 6 delvis (c).

Två motioner om återvinning av bensinångor var aktuella i samband med
utskottets behandling av den ovan nämnda bilavgaslagen. Utskottet delade
motionärernas syn på problemet men hänvisade till den kartläggning av
problemen kring bensinhanteringen som naturvårdsverket hade tagit initiativet
till (JoU 1986/87:7 s. 20). Utredningen görs i samarbete med branschen.
Enligt vad utskottet erfarit kan beslut i ärendet väntas under våren 1988. I
likhet med motionärerna i nu aktuella motioner är utskottet väl medvetet om
de problem för hälsa och miljö som bensinhanteringen orsakar och delar
motionärernas oro på den här punkten. Eftersom frågan fortfarande är under
behandling av ansvarig myndighet bör emellertid motionerna enligt utskottets
mening inte för närvarande påkalla någon riksdagens åtgärd. Motionerna
Jo708, Jo717, Jo719, Jo761, Jo783, J08OO yrkande 1 och Jo802 yrkande 6
delvis avstyrks således.

Problemen med avgasföroreningar från flygplan tas upp i motion Jo701 av
tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c). En kartläggning bör göras av
utsläppens sammansättning, totala omfång och effekter på människor och
miljö. Lika viktigt är enligt motionären att forskare och konstruktörer redan
nu engageras för att ta fram tekniska lösningar på avgasproblemen.

Liknande motioner behandlades förra året av utskottet som avstyrkte
motionerna och hänvisade till en inom naturvårdsverket påbörjad utredning i
frågan (JoU 1986/87:7 s. 20 f.). I sin rapport Aktionsplan ’87 mot
luftföroreningar och försurning konstaterar verket att kväveoxidutsläppen
från flyget kommer att öka i betydelse och att det i dag inte är möjligt att
påverka dessa utsläpp genom någon typ av avgasrening. Man konstaterar

JoU 1987/88:8

också att krav på motorerna måste tas fram i internationellt samarbete och att
kraven kan slå igenom först på lång sikt. Flygtrafikens omfattning är därför
enligt verket den huvudsakliga möjligheten till påverkan på kväveoxidutsläppen
fram till början av 2000-talet. Utskottet har erfarit att utvecklingsarbete
med mer miljövänliga flygplansmotorer pågår inom främst den amerikanska
flygindustrin. Nyligen uttalade de nordiska miljöministrarna att flygbolagen
borde påskynda anskaffandet av tystare flygplan, vilket är av betydelse också
när det gäller avgasproblematiken. Med hänsyn till det nu anförda anser
utskottet att motion Jo701 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Enligt motion Jo820 av Sture Thun och Torsten Karlsson (s) bör
naturvårdsverket ges i uppdrag att utreda vilken betydelse avgaserna från
fritidsbåtar har för våra sjöar. När det gäller möjligheterna att komma till
rätta med de problem som orsakas av olika typer av avgaser har - enligt vad
utskottet erfarit - naturvårdsverket valt att prioritera arbetet med de
problem som förorsakas av bilavgaser. Utskottet har inte funnit skäl att
ifrågasätta verkets bedömning på den här punkten och avstyrker således
motion Jo820.

Jan Sandberg (m) begär i motion Jo760 yrkande 1 ändring i terrängkörningslagen
(1975:1313) på så sätt att bl.a. s.k. trial-och tillförlitlighetsåkning
underlättas. Lagen, som ursprungligen syftade till att skydda fjällnaturen,
har enligt motionären kommit att utgöra ett hinder för motorsporten.

Utskottet erinrar om att syftet med terrängkörningslagstiftningen är att
skydda naturen från de olägenheter som en oreglerad terrängkörning
medför. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om de möjligheter till
dispens från förbudet som lagstiftningen medger och är inte berett att
tillstyrka någon ändring av terrängkörningslagen i den riktning som föreslås i
motion Jo760 yrkande 1. Motionen avstyrks således i denna del.

Utsläpp av svaveldioxid, koloxider, kolväten, m.m.

I centerpartiets partimotion 1985/86: Jo799 yrkande 7 framförs synpunkter på
inriktningen av energipolitiken. Fossila bränslen måste ersättas med förnybar
och miljövänlig energi, vilket innebär avvisande av regeringens kolprogram
och begränsning av svavelutsläppen från oljeanvändningen. Varje
koleldad anläggning skall förses med rökgasavsvavling och skall utnyttja
bästa möjliga teknik. En maximal utsläppsnorm för svavel om 0,05 g/MJ bör
lagfästas. Naturvårdsverket bör ompröva gamla tillstånd för industrins
utsläpp och ekonomiska styrmedel som svavelavgifter bör användas för att
stimulera anpassning till bästa möjliga reningsteknik. Riktlinjer för en
kraftig minskning av utsläppen av luftföroreningar efterlyses i centerpartiets
partimotion Jo707 yrkande 5 och i motion Jo750 yrkande 2 av Siw Persson
och Kjell-Arne Welin (fp). I sin partimotion Jo803 begär folkpartiet att
målsättningen att minska de inhemska utsläppen av svaveldioxid med minst
två tredjedelar och av kväveoxider med hälften sett över perioden 1980 -1995 bör slås fast. Minskningen av utsläppen måste fortsätta också efter 1995
(yrkande 12). Enligt partimotion Jo817 (vpk) bör regeringen presentera en
konkret plan för en radikal minskning av industrins och kraftvärmeverkens
utsläpp.

JoU 1987/88:8

Utskottet vill hänvisa till sina uttalanden i samband med en tidigare
behandling av motioner av i stort sett samma innebörd som de nu aktuella.
Hösten 1986 framhöll utskottet att de riktlinjer för utsläppsbegränsningarna
och den inriktning av det fortsatta arbetet härvidlag som 1985 års beslut om
försurningsprogrammet innehåller får anses ge uttryck för vad som med
rimliga ekonomiska hänsynstaganden kan anses vara realistiskt att genomföra
under den tid programmet avser, dvs. under de närmaste åren (JoU
1986/87:10 s. 5 f.). Det bör understrykas att regeringens handlingsprogram
mot luftföroreningar och försurning gäller t.o.m. den 30 juni 1988. Ett nytt
program är under utarbetande och kommer att behandlas i miljöpropositionen.
Liksom vid sin behandling av liknande motioner året innan fann
utskottet inte anledning att beträffande programmets allmänna inriktning
använda andra formuleringar än de som anfördes i propositionen (prop.
1984/85:127). Utskottet är heller inte berett att i förevarande sammanhang
tillmötesgå motionernas allmänt hållna krav med inriktning närmast på
energipolitiken, som för övrigt kommer att behandlas i en till våren 1988
aviserad proposition. Utskottet avstyrker således motionerna Jo707 yrkande
5, Jo750, Jo803 och Jo817 i här aktuella delar.

Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrker utskottet även
motion 1985/86: Jo799 yrkande 7 såvitt avser inriktningen av energipolitiken.

Förslaget i samma yrkande om avgifter på svavelutsläpp avstyrks med
hänvisning till utskottets tidigare vid flera tillfällen och senast förra året (JoU
1986/87:10 s. 6) uttalade inställning i frågan. Enligt utskottets mening bör en
fortsatt reduktion av svavelutsläppen i första hand styras av kommande
utredningsresultat och krav från naturvårdsverkets sida vid koncessionsprövningar
enligt miljöskyddslagstiftningen.

Några motionsyrkanden berör kväveoxider och ställer krav på lägre
gränsvärden vid olika typer av förbränning. Utskottet vill erinra om att
förslag till åtgärder beträffande samtliga typer av kväveutsläpp har framlagts
i naturvårdsverkets rapport Aktionsplan ’87. Förslagen bereds - enligt vad
utskottet erfarit - för närvarande i regeringskansliet för att behandlas i den av
regeringen aviserade miljöpropositionen. Med hänvisning till att överväganden
sålunda pågår och i avvaktan på resultatet av dessa överväganden finner
utskottet att de motionsyrkanden som avser minskning av utsläppen av
kväveoxider inte för närvarande bör föranleda någon riksdagens åtgärd. På
den grunden avstyrker utskottet motion Jo704 yrkandena 14 och 17.

Utsläppen av kolväte behandlas särskilt i Aktionsplan ’87 (s. 83 f.).
Naturvårdsverket räknar sammanlagt med att kolväteutsläppen kan minskas
med ca 150 000 ton, dvs. med ungefär 30 %, från 1985 till 1995. Huvuddelen
av minskningen, drygt 100 000 ton, faller på vägtrafiken till följd av de
skärpta avgaskraven på personbilar. År 2010 väntas kolväteutsläppen från
vägtrafiken ha minskat med ytterligare drygt 60 000 ton. Det betyder att de
totala kolväteutsläppen i det närmaste skulle halveras räknat från 1985 till
2010.1 aktionsplanen föreslås att verket får i uppdrag att under den närmaste
treårsperioden ta fram ett underlag för en svensk kolvätestrategi. Med
hänsyn till det anförda föreslår utskottet att motion Jo744 (vpk) - vari yrkas

JoU 1987/88:8

bl.a. en konkret handlingsplan för reduktion av kolväteutsläppen - lämnas
utan vidare åtgärd.

Krav på lägre gränsvärden för svavel vid förbränning, minskade svavelutsläpp
och sänkta svavelhalter i eldningsolja framförs i ett antal motionsyrkanden
. Beträffande de krav på skärpta regler för svavel vid oljeförbränning som
framförs i motionerna Jo704 yrkande 15 och Jo803 yrkandena 15 och 16 vill
utskottet erinra om det tillkännagivande som riksdagen under riksmötet
1984/85 gav till regeringen (Joli 1984/85:28 s. 18 och 35). Med anledning
härav uppdrog regeringen åt statens energiverk att utreda förutsättningarna
för en minskning av svavelhalten i raffinerade oljeprodukter. I sin ovan
nämnda Aktionsplan ’87 framlägger naturvårdsverket förslag till åtgärder för
minskning av svaveldioxidutsläppen inom olika sektorer. Såväl energiverkets
utredning som naturvårdsverkets rapport bereds i regeringskansliet i
syfte att så långt möjligt åstadkomma en minskning av svaveldioxidutsläppen.
I anslutning till de motioner som behandlar svavelhalten i
eldningsolja vill utskottet erinra om att gränsvärdet för tunn eldningsolja för
närvarande är 0,2 % - såvitt avser årlig genomsnittlig svavelhalt - och att
arbete pågår med inriktning mot en begränsning av svavelhalten i tjock
eldningsolja till 0,3 %. Till yrkandet i motion Jo803 om ett gränsvärde på
0,1 % svavel i tunn eldningsolja (yrkande 16) vill utskottet göra den
kommentaren att minskningen jämfört med nuvarande värde visserligen kan
te sig marginell men skulle komma att ske till mycket höga kostnader. Samma
förhållande gäller dieselbrännolja.

Utskottet vill vidare erinra om att enligt det s.k. kolprogrammet gränsvärdet
för svavelutsläpp från mindre anläggningar skall vara nära 0,10-0,17 g/MJ
och i dag är 0,10-0,05 g/MJ. 0,05 g/MJ gäller för Värtaverket och utskottet
har erfarit att utvecklingen går åt detta håll även för mindre anläggningar.

Med hänvisning till pågående arbete i regeringskansliet och till vad
utskottet även i övrigt anfört finner utskottet att de aktuella motionsyrkandena
inte för närvarande bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta gäller
motionerna Jo704 yrkandena 15 och 16 och Jo803 yrkandena 13, 14, 15 och

16.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även motion Jo802
yrkande 1 av Alf Svensson (c) vari yrkas ett handlingsprogram mot
försurningen, innefattande begränsningar av svavel- och kväveutsläppen och
av svavelhalten i vissa eldningsoljor.

I motion Jo704 framhålls de olägenheter i försurningshänseende som
förbränningen av torv och biobränslen medför. Samma utsläppskrav som vid
kolförbränning bör därför gälla vid större anläggningar och gränsvärdet för
kväveoxidutsläppen sättas till 0,1 g/MJ (yrkande 18). Förbränningen av
biobränslen behandlas också i motion Jo803 där folkpartiet i yrkande 17
framför krav på fastställande av låga gränsvärden för utsläpp i större
anläggningar.

Eldning med vissa slag av torv kan medföra förhållandevis höga svavelutsläpp
som emellertid - enligt vad utskottet erfarit - utan större kostnader kan
minskas till 0,1 g/MJ. Kvävedioxidhalten motsvarar ungefär den för kol. Som

JoU 1987/88:8

utskottet ovan anfört kommer naturvårdsverkets förslag till åtgärder såväl
beträffande kväveoxider som svavel att behandlas i miljöpropositionen. För
biobränslen gäller i dag gränsvärdet 0,2 g/MJ, och för stoftutsläpp har
naturvårdsverket nyligen utfärdat riktlinjer. Med hänvisning härtill och till
pågående arbete på området avstyrker utskottet motionerna Jo704 yrkande
18 och Jo803 yrkande 17 i den mån de ej tillgodosetts genom vad utskottet
sålunda anfört.

De marknära ozonhalterna bör enligt centerpartiet begränsas med 75 %
(motion Jo707 yrkande 5 delvis). I det sammanhanget vill utskottet påpeka
att ozonhalterna är beroende av kväve- och kolväteutsläppens sammansättning
såväl i Sverige som utomlands och hänvisar i övrigt till vad utskottet
ovan uttalat beträffande dessa utsläpp. Med hänvisning till pågående arbete
på området avstyrker utskottet motion Jo707 yrkande 5 delvis i den mån den
ej tillgodosetts genom vad utskottet anfört ovan.

I motion Jo802 yrkande 6 delvis av Alf Svensson (c) begärs förslag till en
mer restriktiv lag om förbränning av spilloljor. Enligt vad utskottet erfarit
har naturvårdsverket till regeringen överlämnat en skrivelse jämte utredning
med förslag om ekonomiska styrmedel för att förbättra hanteringen av
spillolja i syfte att minska utsläppen vid förbränning. Regeringen beslutade i
september i år att frågan skall ingå i det uppdrag att utreda frågor inom
avfalls- och återvinningsområdet som regeringen i juni 1987 gav åt verket och
som skall redovisas senast den 1 juni 1988. Med hänsyn härtill bör enligt
utskottets mening motion Jo802 yrkande 6 i återstående del inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Karl-Gösta Svenson och Anders G Högmark (m) begär i motion Jo738
regeringens initiativ till förhandlingar med Karlshamnsverkets Kraftgrupp
AB om reducering av utsläppen av svavel och kvävedioxid. Utskottet har
inhämtat att naturvårdsverket utreder frågan om vilka miljökrav som skall
ställas på bl.a. Karlshamnsverket och att en eventuell koncessionsprövning
kommer att övervägas. Med det sålunda anförda anser utskottet syftet med
motionen i allt väsentligt tillgodosett och avstyrker på den grunden motion
Jo738.

I motion Jo836 av Jan Sandberg m.fl. (m) begärs tillkännagivande om
effekten i Stockholmsregionen av en sänkning av gränsvärdena vid förbränning
av kol och olja. Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att
miljöproblemen i storstadsregionerna kräver särskild uppmärksamhet, inte
minst mot bakgrund av den miljöbelastning som den ökande fordonstrafiken
innebär. När det gäller motionens yrkanden om sänkning av gränsvärdena
vid förbränning av kol och olja hänvisar utskottet till den föregående
redovisningen av vidtagna och planerade åtgärder på området. Åtgärder mot
biltrafikens miljöproblem kommer enligt uttalanden från regeringen i olika
sammanhang att vara en av trafikpolitikens huvuduppgifter. Utskottet utgår
från att riksdagen kommer att föreläggas förslag i angivet hänseende och
föreslår att motionen för närvarande inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

JoU 1987/88:8

Kalkning av skogsmark

JoU 1987/88:8

Enligt motion Jo703 av Karl-Gösta Svenson (m) är kalkning av skogsmark ett
av flera sätt att motverka försurningen. Motionären anser det därför
väsentligt att effektiva spridningsmetoder utarbetas och att fullskalig försöksverksamhet
snarast påbörjas.

I sin rapport Aktionsplan '87 konstaterar naturvårdsverket att en av
förutsättningarna för den försöksverksamhet med olika åtgärder för att
motverka försurningens effekter på skog och mark som inleddes år 1983 var
att verksamheten måste bedrivas under lång tid, bl.a. på grund av långsamheten
i de aktuella kemiska och biologiska processerna. De resultat som hittills
föreligger har föranlett naturvårdsverket att föreslå bl.a. uppföljning av
etablerade kalkningsförsök fram till år 1991 och försök med praktisk
skogsmarkskalkning i begränsad omfattning i södra Sverige till samma
tidpunkt. Aktionsplanen som framlades för regeringen hösten 1987 är
föremål för överväganden inom regeringskansliet. Med hänvisning till det
sålunda anförda föreslår utskottet att motion Jo703 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgasföroreningar från dieselfordon m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 19, 1986/
87:Jo707 yrkande 7, 1986/87:Jo760 yrkande 2 och 1986/87:Jo803
yrkande 18,

2. beträffande utredning om möjligheten att begränsa utsläppen
genom sänkning av trafikhastigheten

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo707 yrkande 8,

3. beträffande åtgärder vid bensinhantering

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo708, 1986/87:Jo717, 1986/
87:Jo719,1986/87:Jo761,1986/87 :Jo783,1986/87 :Jo800 yrkande 1 och
1986/87:Jo802 yrkande 6 delvis,

4. beträffande avgasföroreningar från flygplan
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo701,

5. beträffande avgasföroreningar från fritidsbåtar
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo820,

6. beträffande ändring av terrängkörningslagen (1975:1313)
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo760 yrkande 1,

7. beträffande inriktningen av energipolitiken m.m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo799 yrkande 7,

8. beträffande handlingsprogram mot försurningen m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo802 yrkande 1,

9. beträffande målsättning för minskning av utsläppen av svaveldioxid
och kväveoxider, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: Jo707 yrkande 5 i motsvarande
del, 1986/87:Jo750 yrkande 2, 1986/87:Jo803 yrkande 12 och
1986/87:Jo817,

10. beträffande gränsvärden för utsläpp av kväveoxider m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo704 yrkandena 14 och 17,

11. beträffande reduktion av kolväteutsläppen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo744,

12. beträffande gränsvärden för utsläpp av svaveldioxid m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo704 yrkandena 15 och 16
och 1986/87:Jo803 yrkandena 13-16,

13. beträffande förbränningen av torv och biobränslen

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 18 och 1986/
87:Jo803 yrkande 17,

14. beträffande de marknära ozonhalterna

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo707 yrkande 5 i återstående del,

15. beträffande förbränning av spilloljor

att riksdagen avslår motion 1986/87: Jo802 yrkande 6 i återstående del,

16. beträffande förhandlingar med Karlshamnsverkets Kraftgrupp
AB

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo738,

17. beträffande en bättre miljö i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo836,

18. beträffande kalkning av skogsmark
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo703.

Stockholm den 24 november 1987
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Lennart
Brunander (c), Jan Jennehag (vpk), Kaj Larsson (s), Anders Castberger
(fp), Mona Saint Cyr (m) och Lars Hjertén (m).

Reservationer

1. Avgasföroreningar från dieselfordon m.m. (mom. 1)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Lennart
Brunander (c), Anders Castberger (fp), Mona Saint Cyr (m) och Lars
Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Vid sin” och på
s. 7 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

JoU 1987/88:8

angelägna framstår i dag åtgärder för att komma till rätta med de problem
som avgasutsläppen från tunga dieselfordon utgör. De för närvarande
strängaste kraven för dessa fordon är de s.k. Kalifornienkraven vilka innebär
en sänkning med 40—50 % av utsläppen av kväveoxider jämfört med dagens
svenska krav. Regeringen bör därför snarast redovisa en plan för övergången
till dessa utsläppsnormer. Med det sålunda anförda ställer sig utskottet
bakom motionerna Jo704 yrkande 19, Jo707 yrkande 7 och Jo803 yrkande

18.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avgasföroreningar från dieselfordon m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 19,
1986/87:Jo707 yrkande 7 och 1986/87:Jo803 yrkande 18 och med
avslag på motion 1986/87:Jo760 yrkande 2 hos regeringen begär
förslag till åtgärder för att minska utsläppen från dieselfordon,

2. Utredning om möjligheten att begränsa utsläppen genom
sänkning av trafikhastigheten (mom. 2)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Vad beträffar”
och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna i motion Jo707 påpekar har utredningar i Schweiz och
Västtyskland visat på sambandet mellan trafikhastighet, förbränningstemperatur
och kväveoxidutsläpp. Utskottet ställer sig bakom yrkande 8 i
motionen om en utredning om möjligheten att begränsa utsläppen genom
sänkning av trafikhastigheten. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utredning om möjligheten att begränsa utsläppen
genom sänkning av trafikhastigheten

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo707 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Åtgärder vid bensinhantering (mom. 3)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c), Jan
Jennehag (vpk) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Två motioner”
och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare vid sin behandling av bilavgaslagen framhållit de
problem för hälsa och miljö som bensinhanteringen medför men avstyrkte då
aktuella motioner i frågan med hänvisning till en inom naturvårdsverket
pågående kartläggning av problemen (JoU 1986/87:7 s. 20). Enligt vad
utskottet erfarit kan beslut i ärendet väntas under våren 1988. Som
motionärerna påpekar finns numera teknik för återföring av större delen av
de bensinångor som tränger ut vid hanteringen av bensin i olika distributionsled.
Med hänsyn både till de miljöproblem utsläppen orsakar och till de
hälsorisker som läckaget innebär för såväl tankbilschaufförer som personal

JoU 1987/88:8

och kunder vid bensinstationerna anser utskottet det nu vara hög tid att
införa ett system för återföring av bensinångor. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motionerna Jo708, Jo717, Jo719, Jo761, Jo783,
J08OO yrkande 1 och Jo802 yrkande 6 delvis som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder vid bensinhantering

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo708, 1986/
87:Jo717, 1986/87:Jo719, 1986/87:Jo761, 1986/87 :Jo783, 1986/

87:Jo800 yrkande 1 och 1986/87:Jo802 yrkande 6 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Avgasföroreningar från flygplan (mom. 4)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Liknande
motioner” och på s. 8 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen är det angeläget att kväveoxidutsläppen från
flyget kartläggs och redovisas. Gjorda beräkningar visar att en mycket stor
del av kväveoxidutsläppen över vårt land, kanske 20 000 ton per år, kommer
från flygplan. I sin rapport Aktionsplan ’87 mot luftföroreningar och
försurning konstaterar naturvårdsverket att kväveoxidutsläppen från flyget
kommer att öka i betydelse och att det i dag inte är möjligt att påverka dessa
utsläpp genom någon typ av avgasrening. Enligt utskottets mening är det
därför hög tid att kartlägga utsläppens sammansättning, totala omfång och
effekter på människor och miljö. Nödvändigt är också att forskare och
konstruktörer inom flygteknik engageras för att ta fram tekniskt hållbara och
effektiva lösningar på avgasproblemen. Regeringen bör se till att erforderliga
åtgärder initieras. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo701 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avgasföroreningar från flygplan

att riksdagen med anledning av motion 1986/87: Jo701 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inriktningen av energipolitiken (mom. 7)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”enligt miljöskyddslagstiftningen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar däremot synpunkterna i motion 1985/86:Jo799 att den
bästa grunden för en bra miljö utgörs av en medveten politik för energihushållning
och energieffektivisering. Användningen av fossila bränslen måste
ersättas av förnybar och miljövänlig energi. Utskottet ställer sig därför
negativt till regeringens kolprogram och positivt till begränsning av svavelut -

JoU 1987/88:8

släppen från oljeanvändningen. Även motionens förslag att utrusta varje
koleldad anläggning med rökgasavsvavling och bästa möjliga teknik, liksom
omprövning av givna tillstånd för industrins svavelutsläpp tillstyrks av
utskottet. I likhet med motionärerna anser utskottet vidare att en svavelavgift
bör kunna utgöra ett verkningsfullt ekonomiskt styrmedel för att
stimulera anpassning till bästa möjliga reningsteknik. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 1985/86: Jo799 yrkande 7 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande inriktningen av energipolitiken m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo799 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Målsättning för minskning av utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxider, m.m. (mom. 9)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Lennart Brunander (c) och Anders
Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets principiella inställning är det oförsvarligt att acceptera
större föroreningar från mänsklig verksamhet än vad naturen långsiktigt tål.
Det bör därför slås fast att utsläppen av svaveldioxid måste minskas med
minst två tredjedelar och utsläppen av kväveoxider med 50-70 % sett över
perioden 1980—1995. Eftersom de angivna nivåerna ändå är för höga i ett
långsiktigt perspektiv måste minskningen av utsläppen fortsätta också efter
år 1995. Exempelvis måste nedfallet av svavel minskas med ca 80 %. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo707 yrkande 5 i
aktuell del och Jo803 yrkande 12 bör ges regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses i huvudsak syftet med motionerna Jo750 yrkande 2 och Jo817.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande målsättning för minskning av utsläppen av svaveldioxid
och kväveoxider, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 5 i
aktuell del och 1986/87:Jo803 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare
åtgärd motionerna 1986/87:Jo750 yrkande 2 och 1986/87:Jo817,

7. Målsättning för minskning av utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxider, m.m. (mom. 9)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Jo817 anser utskottet det nödvändigt
att hejda försurningen genom att angripa utsläppen av främst svaveldioxid
och kväveoxider. Åtgärder måste därför vidtas mot de 100 värsta inhemska

JoU 1987/88:8

svavelutsläppskällorna, dvs. samtliga utsläpp över 400 ton svaveldioxid per
år. Som föreslås i motionen bör en första etapp omfatta förslag till åtgärder
beträffande de 15 största utsläppskällorna. En konkret plan bör framläggas
för minskning av utsläppen från industrin och kraftvärmeverken. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo817 bör ges regeringen
till känna. Härigenom tillgodoses i viss mån syftet med motionerna Jo707
yrkande 5 delvis, Jo750 yrkande 2 och Jo803 yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande målsättning för minskning av utsläppen av svaveldioxid
och kväveoxider, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo817 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare
åtgärd motionerna 1986/87:Jo707 yrkande 5 i motsvarande del,
1986/87:Jo750 yrkande 2 och 1986/87:Jo803 yrkande 12,

8. Gränsvärden för utsläpp av kväveoxider m.m. (mom. 10)

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Anders Castberger (fp),
Mona Saint Cyr (m) och Lars Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Några
motionsyrkanden” och slutar med ”och 17” bort ha följande lydelse:
Några motionsyrkanden berör kväveoxider och ställer krav på lägre
gränsvärden vid olika typer av förbränning. Utskottet har erfarit att förslag
till åtgärder beträffande samtliga typer av kväveutsläpp har framlagts i
naturvårdsverkets rapport Aktionsplan ’87. Förslagen bereds - enligt vad
utskottet erfarit - för närvarande i regeringskansliet för att behandlas i den av
regeringen aviserade miljöpropositionen. I det sammanhanget anser utskottet
det lämpligt att regeringen tillmötesgår kraven i motion Jo704 yrkandena
14 och 17 och fastställer ett lågt gränsvärde för kväveoxidutsläppen vid
oljeförbränning och ett gränsvärde om 0,1 g/MJ för kväveoxider vid
kolförbränning. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande gränsvärden för utsläpp av kväveoxider m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo704 yrkandena 14
och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Reduktion av kolväteutsläppen (mom. 11)

Jan Jennehag (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 som börjar med ”Utsläppen
av” och på s. 10 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Jo744 konstaterar utskottet att det i
den av riksdagen antagna planen mot försurningen saknas ett konkret mål för
reduktion av kolväten i atmosfären på samma sätt som för svavel och
kväveoxider. Detta är - enligt utskottets mening - ett allvarligt förbiseende.
Det är därför viktigt att aktionsplanen mot luftföroreningar nu kompletteras
till att omfatta även kolväteutsläppen. Utskottet delar motionärernas

JoU 1987/88:8

bedömning att de svenska utsläppen åtminstone bör halveras fram till år
1995, vilket bör vara fullt möjligt. Redan år 1990 bör en 30-procentig
reduktion ha uppnåtts. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo744 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande reduktion av kolväteutsläppen

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo744 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Gränsvärden för utsläpp av svaveldioxid m.m. (mom. 12)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Lennart
Brunander (c), Anders Castberger (fp), Mona Saint Cyr (m) och Lars
Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Krav på” och
slutar med ”och 16” bort ha följande lydelse:

Krav på lägre gränsvärden för svavel vid förbränning, minskade svavelutsläpp
och sänkta svavelhalter i eldningsolja framförs i ett antal motionsyrkanden.
Till en början vill utskottet allmänt framhålla att en fortsatt nedgång i
oljeförbrukningen är viktig inte minst från hälso- och miljösynpunkt. Vad
gäller den kvarvarande oljeförbränningen anser utskottet i likhet med
motionärerna i motion Jo704 yrkande 15 att utsläppen måste sänkas till 0,1 g
svavel per MJ. Detta kan ske genom att större anläggningar förses med
effektiv avsvavlingsutrustning eller genom valet av lågsvavlig olja. För
kolanläggningar anser utskottet att ett gränsvärde om 0,05 g svavel per MJ
bör gälla och ställer sig därmed bakom yrkande 16 i motionen. Liksom
motionärerna i motion Jo803 anser utskottet vidare att industrins svaveldioxidutsläpp
bör halveras på tio år. Inom ramen för nuvarande prövningsordning
kan erforderlig omprövning ske av gällande tillstånd. I likhet med
motionärerna anser utskottet att högsta tillåtna svavelhalt snarast möjligt bör
sänkas till 0,5 % i tjock eldningsolja och till 0,1 % i tunn eldningsolja. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo704 yrkandena 15
och 16 och Jo803 yrkandena 13,14,15 och 16 bör ges regeringen till känna.
Detta ställningstagande tillgodoser i viss mån även motion Jo836, som
särskilt behandlar miljöproblemen i storstadsområdena.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande gränsvärden för utsläpp av svaveldioxid m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkandena
15 och 16 och 1986/87:Jo803 yrkandena 13-16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

JoU 1987/88:8

11. Förbränningen av torv och biobränslen (mom. 13) JoU 1987/88:8

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Anders Castberger (fp),
Mona Saint Cyr (m) och Lars Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Eldning med”
och på s. 11 slutar med ”sålunda anfört” bort ha följande lydelse:

Vid förbränningen av torv och biobränslen spelar tekniken stor roll för de
skadliga utsläppen. Utskottet delar uppfattningen i motion Jo704 att stränga
reningskrav måste ställas vid förbränningen av dessa bränslen och samma
utsläppskrav som vid kolförbränning gälla för större anläggningar. Utskottet
tillstyrker därför motionens yrkande 18 att gränsvärdet för kväveoxid sätts
till 0,1 g/MJ. Detta bör ges regeringen till känna. Vad utskottet sålunda
anfört tillgodoser i allt väsentligt syftet med motion Jo803 yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbränningen av torv och biobränslen

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87:Jo704 yrkande 18
och 1986/87:Jo803 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. De marknära ozonhalterna (mom. 14)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”De
marknära” och slutar med ”anfort ovan” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i centerpartiets partimotion Jo707 måste naturens smärtgränser
för miljöförstörande ämnen och föreningar vara riktlinjer för arbetet
med minskning av halterna av olika föroreningar. Eftersom ozonhalterna är
beroende av kväve- och kolväteutsläppens sammansättning är det i första
hand dessa utsläpp som måste minskas och då i en sådan utsträckning att
resultatet blir en 75-procentig minskning av de marknära ozonhalterna.
Detta bör ges regeringen till känna. Med detta uttalande ställer sig utskottet
bakom motionens yrkande 5 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande de marknära ozonhalterna

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Jo707yrkande 5 i
återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

JoU 1987/88:8

Avgasreningskrav på den äldre bilparken

Sven Eric Lorentzon, Mona Saint Cyr och Lars Hjertén (alla m) anför:

Det är av stor vikt att arbetet med att förbättra miljön fortsätter. Inte minst
de olika luftföroreningarna behöver minskas. I detta arbete är målsättningen
att minska bilavgasernas skadliga ämnen viktig. Enligt moderata samlingspartiets
uppfattning bör avgasreningsåtgärder stimuleras i såväl den befintliga
som den tillkommande bilparken. Beträffande nyare bilmodeller har
beslutats om nedsatt accis för fordon med katalytisk avgasrening. Riksdagens
beslut om stimulanser även för avgasreningsåtgärder inom den äldre
bilparken har dessvärre ännu inte föranlett något initiativ från regeringen.
När man överväger en skärpning av avgasnormerna för äldre fordon bör man
beakta att sådana krav kan medföra stora kostnader för hundratusentals
bilister. Inte minst glesbygdsbor, barnfamiljer och låginkomsttagare skulle få
betydande svårigheter. De har redan i dagsläget stora problem att ekonomiskt
klara sitt bilinnehav.

Den moderata utgångspunkten när det gäller arbetet med att minimera
utsläppen av skadliga bilavgaser är att stimulera bilägarna och inte att tvinga
dem att genomföra åtgärder.

göteb Stockholm 1987 13712