Om förlust på grund av brottsligt förfarande (Betänkande 1985/86:SkU33 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande
1985/86:33

om förlust på grund av brottsligt förfarande

SkU

1985/86:33

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner, vilka tar upp frågan huruvida
förluster som uppkommit med anledning av brottsligt förfarande skall
bedömas som avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Utskottet avstyrker
motionerna.

Motionerna

1985/86:Sk210 av Martin Olsson och Marianne Andersson (båda c), vari
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn och förslag
gällande ändrad gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla
förluster som uppkommit på grund av brott i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1985/86:Sk298 av Martin Segerstedt m.fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av skattelagstiftningen i syfte att pröva
möjligheten att i undantagsfall få avdrag i enlighet med motionen.

Gällande rätt m. m.

En grundläggande princip i den svenska inkomstbeskattningen är att avdrag
för förlust endast medges om det inte är fråga om kapitalförlust.

I enlighet med denna huvudprincip har avdrag för förlust av kontanta
medel fått göras om förlusten kunnat betraktas såsom något för rörelsen
normalt. Sålunda torde avdrag ha medgetts om förlusten förorsakats av
felväxling. Har kontanta medel däremot gått förlorade genom en extraordinär
händelse, t. ex. genom brand, har avdragsrätt inte förelegat.

Förlust av kontanta medel genom brottsligt förfarande av anställd torde
normalt ha bedömts som driftförlust om brottet begåtts av någon som genom
sin tjänst haft medel under sin förvaltning. Har brottet begåtts av annan
anställd har förlusten däremot varit att hänföra till kapitalförlust. Detta
gäller också om det varit fråga om stöld av utomstående. I enlighet härmed
medgavs ett bolag avdrag för förlust på grund av förskingring av bolagets
kontorschef (RÅ 1935 ref. 14). I ett annat fall (RÅ 1940 Fi 690) fick ett
elektricitetsverk avdrag för förlust, orsakad genom förskingring av två av
verkets tjänstemän. Å andra sidan vägrades en handelsidkerska avdrag för
förlust genom att en springflicka tillgripit kontanter ur kassalådan (RÅ 1941

1 Riksdagen 1985186. 6saml. Nr33

Fi 347) och ett detalj handelsbolag fick inte avdrag för förlust genom att ett
hos bolaget anställt handelsbiträde stulit 1 700 kr., som förvarats i ett kuvert
på en hylla i bolagets kontor (RÅ 1957 Fi 1765). Vidare fick ett restaurangföretag
inte avdrag för förlust genom stöld av dagskassa från en utanför
restaurangen stående bankbil, trots invändning att tillgreppet endast kunnat
ske genom försummelse från anställt bankbuds sida (RÅ 1963 Fi 1406,1407).
I ett annat fall tillgreps 22 937 kr. ur ett bolags kassa, i vilken kassören enligt
sin instruktion inte ägde rätt att över natten förvara mera än 2 000 kr. Bolaget
vägrades yrkat avdrag med 20937 kr. (RÅ 1964 Fi 1469).

I ett ärende angående förhandsbesked hade en bank under år 1977 utsatts
för stöld eller rån vid sju tillfällen. Därvid hade banken tillhöriga pengar och
värdehandlingar tillgripits eller förstörts. Riksskatteverkets rättsnämnd
förklarade att den del av förlusten som avsåg värdehandlingar utgjorde
driftförlust medan den del som avsåg svenska pengar utgjorde kapitalförlust.
Regeringsrätten fann emellertid att de förluster som banken lidit inte kunde
anses normalt ingå som ett led i bankens förvärvsverksamhet oavsett om
förlusterna hänfört sig till svenska eller utländska pengar eller till värdehandlingar.
Förlusterna var därför i sin helhet att anse som kapitalförlust (RÅ
1979 1:69 I).

I ett annat fall, som också gällde brott mot bank, yrkade PK-banken
avdrag med 108991 kr. för kostnader banken haft i samband med det s. k.
Norrmalmstorgsrånet. Av kostnaderna avsåg 27209 kr. mat, förstörda
kläder och hälsovård, 44954 kr. reparationer, städning och bevakning, 4 142
kr. reseersättning till personal, 1960 kr. blommor och 30726 kr. varugåvor
(klockor, smycken etc.) till bankens personal. Regeringsrätten, som medgav
avdrag för kostnaderna, yttrade (RÅ 1979 1:69 II):

De kostnader för banken, som avses med det till regeringsrätten fullföljda
avdragsyrkandet, hänför sig till sådana områden av driften av bankrörelsen
där kostnadsposter av varierande skäl fortlöpande uppkommer under
normala driftsförhållanden såsom för reparation och underhåll av inventarier,
för städning och bevakning av lokaler och personal. Att inom sådana
områden kostnaderna under det aktuella beskattningsåret blivit onormalt
stora till följd av att bankverksamheten bedrivits under exceptionella
förhållanden, nämligen under och efter ett brottsligt angrepp mot ett av
bankens kontor, föranleder inte att kostnadsökningen skall anses vara
kapitalförlust för banken. (Två ledamöter skiljaktiga.)

Motionärerna i de nu aktuella motionerna tar båda upp ett fall där ägarna av
en bensinstation av länsrätt och kammarrätt vägrats avdrag vid inkomsttaxeringen
för en förlust som de åsamkats genom inbrott i deras bensinstation.
Vid inbrottet stals ett kassaskåp med kontanta medel och checkar. (Kammarrättens
i Sundsvall domar i mål nr 2751-1985 och 2817-1985 avgjorda den 7
mars 1986.)

I ett av riksdagen godkänt betänkande (SkU 1978/79:57)slog skatteutskottet
visserligen fast att förlust av kontanta medel genom stöld som förorsakats
av utomstående person normalt ansågs som kapitalförlust enligt då gällande
rätt, men utskottet hänvisade samtidigt till att frågan i vad mån stöldförluster
borde beaktas vid beskattningen borde lösas i rättstillämpningen.

SkU 1985/86:33

Genom lagstiftning 1981 infördes med verkan fr. o. m. 1984 års taxering en
begränsning av kapitalförlustbegreppet för näringsidkare. Vidare omarbetades
bestämmelserna om kapitalförlust också i redaktionellt hänseende.
Bestämmelserna finns numera samlade i 20 § kommunalskattelagen (KL)
och i punkt 5 av anvisningarna till samma paragraf.

Enligt sistnämnda anvisningspunkt räknas till kapitalförlust förlust som
inte har samband med någon förvärvskälla samt förlust som visserligen har
sådant samband men inte kan anses normal för förvärvskällan i fråga. I den
proposition (prop. 1980/81:68) som låg till grund för lagstiftningen i fråga
uttalades i specialmotiveringen till punkt 5 av anvisningarna till 20 § KL att
denna allmänna definition av begreppet kapitalförlust i sak överensstämde
med den då gällande rätten. Genom 1981 års lagstiftning inskränks kapitalförlustbegreppet
beträffande skador på fastigheter genom brand eller annan
olyckshändelse och även i fråga om projekteringsutgifter för byggnad som
inte har uppförts. Detsamma gäller i fråga om förlust genom brottslig
handling av varulager och inventarier.

Finansministern uttalade i propositionen att i övrigt synes tidigare
gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster i huvudsak
vara lämpligt avvägd. Frågan om förlust av kontanta medel genom förskingring,
stöld eller rån berördes något i propositionen. Det påpekades att
svenska pengar inte kan anses utgöra varulager. Detta torde också vara fallet
med bankers innehav av svenska pengar. För att förlust av svenska pengar
genom stöld e.d. skall vara avdragsgill krävs således enligt den allmänna
regeln att risken för stöld e.d. är något som man normalt har att räkna med i
verksamheten.

Utskottet

Vid inkomstbeskattningen medges inte avdrag för förlust som är att hänföra
till kapitalförlust. Fram t. o. m. 1983 års taxering definierades kapitalförlust
som en förlust som skattskyldig lidit vid sidan av vad som normalt ingår som
ett led i förvärvsverksamheten. Enligt lagstiftning 1981 med verkan fr. o. m.
1984 års taxering räknas till kapitalförlust sådan förlust som inte har samband
med någon förvärvskälla och sådan förlust som visserligen har sådant
samband men inte kan anses normal för förvärvskällan i fråga. Den allmänna
definitionen av begreppet kapitalförlust har inte ändrats i sak. Genom
lagstiftningen har kapitalförlustbegreppet däremot inskränkts i vissa hänseenden,
så t. ex. kan numera förlust av varulager och inventarier genom
brottsligt förfarande medföra rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen. För att
avdrag för förlust av svenska pengar genom stöld skall kunna medges fordras
att risk för stöld är något som man normalt har att räkna med i verksamheten.

Martin Olsson och Marianne Andersson (båda c) begär i motion Sk210
översyn av och förslag till en ändrad gränsdragning mellan avdragsgilla och
inte avdragsgilla förluster som uppkommit på grund av brott. Enligt
motionärerna är det viktigt att reglerna får en sådan utformning att oskyldiga
människor inte drabbas. Som exempel på situationer där förluster enligt
motionärerna bör vara avdragsgilla nämner de ett fall där ägarna av en
bensinstation av länsrätt och kammarrätt vägrats avdrag vid inkomsttax -

SkU 1985/86:33

eringen för förlust som de åsamkats genom inbrott. Vid inbrottet stals
kontanta medel och checkar. Att behöva betala skatter och avgifter på
sådana förluster upplevs enligt motionärerna av de allra flesta som orättvist
och stridande mot våra rättsprinciper.

Även Martin Segerstedt m. fl. (s) framhåller i motion Sk298, med
hänvisning till samma rättsfall, att många människor upplevt det som
stötande och orättvist att skattskyldiga blivit påförda inkomstskatt och
sociala avgifter för en summa som de förlorat vid inbrott. Motionärerna
framhåller att även om man bör ha högt ställda krav på förvaring och
hantering av pengar och värdehandlingar det ändå i vissa undantagsfall finns
förmildrande omständigheter som skattemyndigheterna bör ta hänsyn till.
Ett krav för avdragsrätt bör enligt motionärerna vara att förlusten och de
närmare omständigheterna kring händelsen blivit föremål för domstols
bedömning.

I svar den 17 oktober 1985 på en fråga av Martin Olsson (c) om den
skattemässiga behandlingen av förluster som uppstått på grund av stöld
hänvisade finansministern till ett ännu inte avgjort mål i regeringsrätten
gällande frågan om rätt till avdrag för förlust av pengar på grund av brott.
Finansministern anförde därvid att han inte var beredd att ta ställning till om
reglerna på detta område borde ändras innan den skatterättsliga prövningen
avslutats.

Frågan vad som skall räknas som kapitalförlust har riksdagen nyligen tagit
ställning till genom lagstiftning. Kvar står dock flera problem avseende
gränsdragningen mellan avdragsgilla och icke-avdragsgilla förluster. De
frågeställningar som tas upp av motionärerna prövas fortlöpande i praxis.
Skatteutskottet är inte främmande för att det nuvarande kapitalförlustbegreppet
kan behöva omprövas. I avvaktan på närmare erfarenheter av den
nya lagstiftningens praktiska tillämpning är utskottet inte berett nu medverka
till en ändring av kapitalförlustbegreppet. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motionerna men vill i sammanhanget betona vikten av att
försäkringsbolagen noga informerar försäkringstagarna om de villkor som
gäller som förutsättning för att de vid en uppkommen skada skall ha
möjlighet att få ekonomisk gottgörelse för lidna förluster.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk210 och 1985/86:Sk298.

Stockholm den 8 april 1986
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp). Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m). Britta Bjelle
(fp), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c). Tommy Franzén (vpk),
Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Marianne
Andersson (c)* och Gunnar Nilsson (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1985/86:33

gotab Stockholm 1986 10686