om forenklat förfarande vid dödande av förkommen handling (Betänkande 1983/84:LU3 Lagutskottet)

LU 1983/84:3

Lagutskottets betänkande
1983/84:3

om förenklat förfarande vid dödande av förkommen handling
Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1982/83:1758 av Göran Allmér (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om dödande av
förkommen handling, syftande till ett förenklat förfarande.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från Sveriges
advokatsamfund och Värdepapperscentralen (VPC) AB.

Gällande ordning

Den som har förlorat ett löpande skuldebrev, en växel, ett konnossement
eller någon annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva
betalning eller påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse, kan enligt
1 § lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling (mortifikationslagen)
få handlingen dödad, om det kan antas att den har förstörts eller på
annat sätt förkommit. Detsamma gäller i fråga om aktiebrev och pantbrev
samt intecknad förskrivning som är ställd till viss man. Lagen är inte
tillämplig på banksedlar, obligationer och förlagsbevis. Efter lagändring den
1 januari 1982 gäller undantaget för obligationer och förlagsbevis inte sådana
obligationer och förlagsbevis som är ställda till viss man eller order och som
har utfärdats genom VPC:s försorg. Undantaget är inte heller tillämpligt på
s. k. bankcertifikat, dvs. innehavarobligationer som utges av banker och som
har en löptid på högst ett år.

Dödningsförfarandet enligt mortifikationslagen inleds med att den som
har förlorat en handling skriftligen ansöker hos domstol om dödande av
handlingen. Till ansökningen skall bifogas avskrift av handlingen eller
sådana uppgifter om dess innehåll som behövs för att den skall kunna säkert
identifieras. Om ansökningen skall sökanden, när det kanske, underrätta var
och en som är betalningsskyldig på grund av handlingen. Avser ansökningen
pantbrev eller intecknad fordringshandling, skall den intecknade egendomens
ägare och den som senast har antecknats som innehavare av handlingen
underrättas om ansökningen, när det kan ske.

Har sökanden visat sannolika skäl att handlingen förstörts eller på annat
sätt kommit bort, skall domstolen utfärda en offentlig stämning, som genom
domstolens försorg kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall
införas i tidningens första nummer för januari, april, juli eller oktober
månad. Stämningen skall innehålla en beskrivning av handlingen samt
upplysning om att sökanden har gjort sannolikt att handlingen har förstörts

1 Riksdagen 1983184. 8sami. Nr3

LU 1983/84:3

eller kommit bort. I stämningen skall vidare den som kan inneha handlingen
eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i
ärendet uppmanas att anmäla detta hos domstolen senast en viss angiven dag.
Denna dag skall bestämmas så att minst ett och högst två år förflyter från
dagen för kungörandet.

Sedan tiden för anmälan har gått ut skall domstolen avgöra ärendet. Finner
domstolen därvid att någon omständighet inte har förekommit som visar eller
ger skälig anledning till antagande att handlingen finns i behåll, skall
domstolen besluta att handlingen dödas. Beträffande pantbrev och intecknade
fordringshandlingar skall beslutet även innehålla en erinran om att det
inte innebär dödande av själva inteckningen.

Beträffande dödande av inteckningar finns särskilda bestämmelser i 13 §.
De överensstämmer i stort sett med dem som nu har beskrivits. En skillnad är
dock att den tid som skall förflyta mellan dagen för införande av kungörelsen
i Post- och Inrikes Tidningar och dagen för avgörande av ärendet skall vara
minst sex månader. Vidare dödas inte inteckningen omedelbart genom
domstolens beslut. Vid ett bifall till ansökningen förordnar domstolen att
inteckningen får dödas efter ansökning hos inskrivningsmyndigheten.

Har motbok rörande tillgodohavande hos bank eller livförsäkringsbrev
förkommit finns ett enklare förfarande. Enligt 12 § äger rättsinnehavaren i
stället för att gå till domstol påkalla handlingens efterlysning genom bankens
resp. försäkringsbolagets styrelses försorg. Har bankboken eller livförsäkringsbrevet
inte inom sex månader från efterlysningen kommit tillrätta och
finns ej skälig anledning anta att handlingen finns i behåll är sökanden
berättigad att utfå sitt tillgodohavande. Sedan medlen utbetalats är bankboken
resp. livförsäkringsbrevet ej längre gällande. Har när livförsäkringsbrev
förkommit försäkringsfallet ännu inte inträffat skall sökanden i stället för att
utfå tillgodohavandet erhålla ett nytt försäkringsbrev.

Dödningsförfarandet förenklades genom lagändring den 1 januari 1982
(LU 1980/81:27, Prop. 1980/81:172, SFS 1981:770). Tidigare gällde att
domstolen i samband med utfärdandet av kungörelsen föreläde sökanden att
fullfölja ansökningen på viss bestämd dag. Om ansökningen inte fullföljdes
på den utsatta dagen förföll den. Sedan det visat sig att det förekom att
sökandena fullföljde ansökningen för sent och därför led förluster och då
fullföljdsförfarandet dessutom fick anses vara en onödig omgång, avskaffades
förfarandet och infördes den nuvarande regeln om att domstolen ex
officio låter döda handlingen sedan den i stämningen angivna fristen utlöpt.

Kostnaderna för dödningsförfarandet är f. n. 100 kr. i ansökningsavgift
och 50 kr. för lösen av protokoll. Härtill kommer kungörelsekostnader
100-200 kr.

LU 1983/84:3

Motionen

I motionen anförs att det vid starten av VPC:s verksamhet säkerligen var
oklart för många att det från VPC erhållna aktiebrevet var en värdehandling
och att dataföringen av ägarskapet i VPC:s register inte i och för sig var bevis
på äganderätt. Det har därför hänt att aktiebrev förlagts eller kommit bort. I
samband med bouppteckningar och arvskiften inträffar det enligt motionären
att aktier som finns inregistrerade i VPC inte återfinns som aktiebrev,
vilket skapar problem för de efterlevande men också för VPC, banker och
tingsrätt, som skall ombesörja att förkommen handling dödas.

Motionären påpekar att handeln med värdepapper av skilda slag har ökat
betydligt i omfattning under de senaste årtiondena, medan förfaringssättet
vid dödande av förkommen värdehandling regleras av en lag som tillkommit
då handeln hade ett blygsammare omfång. Förfaringssättet är, menar
motionären, tidsödande och i många fall dyrare än den förkomna handlingens
värde. Det finns därför enligt motionärens uppfattning skäl för att en
översyn och förenkling kommer till stånd i detta avseende.

Remissyttranden

VPC, som tillstyrker motionsförslaget, framhåller att deras praktiska
erfarenheter av dödningsproceduren utvisar att de nuvarande reglerna är
otillfredsställande i vissa avseenden. Enligt VPC borde det vara möjligt att
förenkla förfarandet när värdet av den förkomna värdehandlingen är lågt
eller omständigheterna utvisar att värdepapperet definitivt är förintat. Det är
bekant på VPC att man i dag ofta avstår från att döda förkomna värdehandlingar
därför att dödningsförfarandet är alltför besvärligt och kostar för
mycket. Detta anser VPC mycket olyckligt, eftersom de ifrågavarande
innehaven på grund av att handlingarna inte dödas aldrig kan överföras till ny
ägare. Existensen av sådana tillgångsposter kommer enligt VPC sannolikt att
vålla onödigt huvudbry och trassel för många i framtiden, om inte de
nuvarande reglerna ändras.

Sveriges Advokatsamfund avstyrker motionen och anför till stöd härför
följande.

Lagen synes ha anpassats efter moderna och ändrade förhållanden.
Samfundet har förståelse för att dödningsförfarandet uppfattas som tidsödande
genom att det i lagen föreskrivs att minst ett år skall ha förflutit sedan
offentlig stämning kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Man bör dock
enligt samfundet beakta att risken för rättsförluster vid utdraget dödningsförfarande
torde vara liten. Risken för rättsförluster synes öka om tiden för
anmälan enligt 6 § andra stycket i lagen förkortas. Det förefaller ej heller
enligt samfundets mening finnas anledning att i annat avseende förenkla
förfaringssättet vid dödande av förkommen värdehandling. Den ordning som
i dag gäller är, anser samfundet, varken komplicerad eller dyrbar utan
erbjuder en god garanti mot risken för rättsförluster.

LU 1983/84:3

Utskottet

Den som förlorat en värdehandling, t. ex. ett aktiebrev, kan enligt lagen
(1927:85) om dödande av förkommen handling (mortifikationslagen) under
vissa närmare angivna förutsättningar ansöka hos domstol att få handlingen
dödad. Om sökanden visar sannolika skäl för att handlingen förstörts eller på
annat sätt kommit bort utfärdar domstolen en offentlig stämning, som
kungörs i Post- och inrikes tidningar. I stämningen skall den som kan inneha
handlingen eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att
anmäla detta till domstolen senast en viss angiven dag. Denna dag skall
bestämmas så att minst ett och högst två år förflyter från dagen för
kungörandet. Sedan tiden för anmälan har gått ut avgör domstolen ärendet.
Finner domstolen därvid att någon omständighet inte förekommit som ger
anledning att anta att handlingen finns i behåll skall domstolen besluta att
handlingen dödas.

När det gäller förkomna bankböcker och livförsäkringsbrev finns ett
enklare förfarande. I stället för att gå till domstol kan den som förlorat
handlingen begära att den efterlyses genom vederbörande banks eller
försäkringsbolags försorg. Har handlingen inte inom sex månader från
efterlysningen kommit till rätta är sökanden berättigad att få ut sitt
tillgodohavande. Sedan medlen utbetalats är bankboken resp. livförsäkringsbrevet
ej längre gällande.

I motionen anförs att det ofta förekommer att aktiebrev, avseende aktier
som är registrerade hos VPC, förstörs eller på annat sätt försvinner.
Motionären framhåller att dödningsförfarandet enligt mortifikationslagen är
tidsödande och i många fall kostar mer än den försvunna aktiens värde.
Enligt motionärens uppfattning finns det skäl som talar för ett förenklat
dödningsförfarande. Motionären yrkar därför att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av mortifikationslagen.

Utskottet erinrar till en början om att dödningsförfarandet förenklades
genom lagändring den 1 januari 1982. Tidigare gällde att sökanden själv
måste fullfölja sin ansökan på viss bestämd dag. Fullföljdes inte ansökan på
den utsatta dagen förföll den. Genom lagändringen avskaffades fullföljdsförfarandet
och infördes regeln om att domstolen ex officio skall besluta i
ärendet sedan anmälningstiden utlöpt.

Remissyttrandet från VPC visar att dödningsproceduren i vissa avseenden
alltjämt är för omständlig. Kostnaderna för dödningsförfarandet, inkl.
kungörelsekostnaden, uppgår till 250-350 kr. och torde i många fall, som
motionären påpekat, överstiga värdet av ett förkommet aktivebrev. Detta
förhållande leder naturligtvis till att aktiebrevets ägare ofta underlåter att
ansöka om dödning av aktiebrevet. Om aktiebrevet inte dödas och ersätts
med ett nytt aktiebrev kan aktieinnehavet på grund av det försvunna
aktiebrevet inte överföras på annan ägare. Som VPC framhåller kan på sikt
sådana inte överlåtbara tillgångsposter kommer att vålla problem.

LU 1983/84:3

Med hänsyn till den korta tid som förflutit sedan dödningsförfarandet
förenklades finner utskottet inte skäl att redan nu begära en ny översyn av
mortifikationslagen. Eftersom vissa nackdelar dock alltjämt synes vidlåda
förfarandet förutsätter utskottet att regeringen i lämpligt sammanhang
prövar om det är möjligt att göra förenklingar när det gäller hos VPC
registrerade värdehandlingar vilkas värde är lågt, t. ex. genom att införa en
motsvarighet till förfarandet vid dödning av bankböcker och livförsäkringsbrev.

På grund av det anförda finner utskottet det inte f. n. påkallat med någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1758.

Stockholm den 8 november 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m)*, Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne
Andersson i Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m)*,
Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Per Israelsson (vpk), Margit
Gennser (m)*, Inga-Britt Johansson (s) och Kersti Johansson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.