om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark (prop. 1981/82:91) (Betänkande 1981/82:JoU22 Jordbruksutskottet)

JoU 1981/82:22

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:22

om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark
(prop. 1981/82:91)

Propositionen

I proposition 1981/82:91 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta förslag till lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark. Lagen är avsedd att ersätta en lag från
april 1980 i samma ämne.

Förbudet avses gälla i avbidan på kommande, mera långsiktiga beslut
om bekämpningsmedlens användning i skogsbruket. Enligt förslaget bör
lagen träda i kraft den 1 juli 1982.

Lagförslaget är av följande lydelse

Förslag till

Lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning
av lövsly, är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder
där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs
för vetenskaplig prövning.

Produktkontrollnämndens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter
villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2§
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Genom lagen upphävs lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot
spridning av bekämpningsmedel. Undantag som meddelats enligt 2§ sistnämnda
lag skall gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1981/82:2147 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) yrkas att
riksdagen vid behandling av proposition 1981/82:91 beslutar anta följande

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 22

JoU 1981/82:22

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommunfullmäktige får förbjuda spridning av bekämpningsmedel,
avsedda för bekämpning av lövsly, över skogsmark som är känslig från
miljövårds- och friluftslivssynpunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk,
meddelar närmare föreskrifter om när skogsmark kan anses vara av
den art som avses i första stycket.

2 § För spridning av sådana bekämpningsmedel över annan skogsmark
än för vilken kommunfullmäktige utfärdat förbud enligt 1 § första stycket
krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

3 § Tillstånd får lämnas om det finns starka skäl från skogsvårdssynpunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen, meddelar
närmare föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd.

4 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från skyldigheten enligt
2§ att söka tillstånd till spridning om det behövs för vetenskaplig
prövning. Därvid skall nämnden föreskriva de villkor som behövs till
skydd för allmänheten.

5 § Skogsmarkens ägare har inte rätt till ersättning om spridning förbjuds
enligt 1 § eller spridning annars vägras enligt 2 eller 4 §.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller villkor
som föreskrivits enligt 4 § eller som i strid mot 2 § sprider bekämpningsmedel
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos
skogsstyrelsen genom besvär.

Skogsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 då lagen som föreslås i
regeringens proposition 1981/82:91 om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark skall upphöra att gälla.

I motion 1981/82:2148 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)
yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1981/82:91 hos
regeringen begär förslag till ny lag i enlighet med alternativ 2 i utredningsförslaget
(Ds Jo 1981:11) innebärande att kemisk bekämpning tillåts, dock
med rätt för kommunerna att förbjuda sådan bekämpning inom känsliga
områden,

2. att riksdagen i den händelse hemställan under 1. icke bifalls av

JoU 1981/82:22

riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till skogsvårdande
åtgärder som utan användande av kemiska bekämpningsmedel gör det
möjligt för skogsägare att uppfylla de krav som ställs i skogsvårdslagen
1979 7 och 9 §§.

I motion 1981/82:2149 av Einar Larsson (c) och Börje Stensson (fp)
yrkas

1. att riksdagen bifaller regeringens proposition 1981/82:91, med den
ändringen att den föreslagna lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark träder i kraft den 1 juli 1982 och upphör att
gälla den 1 januari 1983,

2. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning
av lövsly, är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder
där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag från 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den
lokala befolkningens trivsel och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av
skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder
med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets
sammansättning och tillgången på arbetskraft.

3 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs
för vetenskaplig prövning.

4 § 1 ärenden enligt 2 § skall yttrande inhämtas från kommunen och
skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens
bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvården och
den lokala befolkningens trivsel.

5 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel
och om medlens användning.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter
villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller
3 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen genom besvär.

Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 då lagen (1982:000) om förbud
mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att
gälla.

JoU 1981/82:22

I motion 1981/82:2150 av Svante Lundkvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen
mot bakgrund av vad som anförts i motionen avslår regeringens förslag och
antar följande

Förslag till

Lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning
av lövsly, är förbjuden.

2 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs
för vetenskaplig prövning.

Produktkontrollnämndens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter
villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2§
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

I motion 1981/82:2151 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
med ändring av proposition 1981/82:91 beslutar anta följande som Motionärernas
förslag betecknade förslag till lag om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1§

Spridning över är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel
avses enligt denna lag inte
metoder där enskilda trädstammar
behandlas med bekämpningsmedel.

2§

Produktkontrollnämnden får Den som uppsåtligen eller av
medge undantag från 1 §, om det oaktsamhet bryter mot 1 § döms till

behövs för vetenskaplig prövning. böter eller fängelse i högst ett år.

Produktkontrollnämndens beslut
överklagas hos regeringen genom
besvär.

JoU 1981/82:22

3 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot I § eller
åsidosätter villkor som har meddelats
vid medgivande av undantag
enligt 2 § döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Genom lagen upphävs lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot
spridning av bekämpningsmedel.

Motioner från allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:1044 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1 c), att det provisoriska förbudet för spridande av bekämpningsmedel
över skogsmark utvidgas till att också gälla parker och enskilda
trädgårdar.

I motion 1981/82:1921 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 5), att riksdagen beslutar anta det i bilaga till denna motion
framlagda förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Bilaga

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel som är avsedda för
bekämpning av lövsly är förbjuden. Undantag från förbudet kan medges
enligt vad som sägs i 3 eller 4 §.

2 § Kommunfullmäktige skall föreskriva att beslut om undantag enligt

3 § inte får meddelas beträffande de områden med skogsmark som fullmäktige
bestämmer.

Avgränsningen av områden som omfattas av föreskrifter enligt första
stycket skall på lämpligt sätt utmärkas på karta. Beslut om sådana föreskrifter
skall medges berörda markägare och sändas till skogsvårdsstyrelsen.

3 § Skogsvårdsstyrelsen får medge undantag från spridningsförbudet i
1 §, om

1. föreskrifter enligt 2 § första stycket inte gäller i fråga om skogsmarken
och

2. kravet enligt 7§ skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av
skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder
tl Riksdagen 1981182. 16 sami. Nr 22

Kartong: S. 19, mom. 3 rad 5 Tillkommer: yrkande 3,

JoU 1981/82:22

med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets
sammansättning, arbetarskyddsskäl eller tillgången på arbetskraft.

4 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från spridningsförbudet
i 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

5 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel
och om medlens användning.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot spridningsförbudet
i 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av
undantag enligt 3 eller 4 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos
skogsstyrelsen genom besvär.

Beslut av skogsstyrelsen eller produktkontrollnämnden överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Beslut om undantag enligt 2 § får
inte avse spridning av bekämpningsmedel före den 1 juli 1983.

I motion 1981/82:2073 av Gösta Bohman m.fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 3), att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
användning av kemiska medel i kontrollerade former vid bekämpning av
lövsly i skogsbruket.

Utskottet

Användningen av bekämpningsmedel i skogsbruket har varit en av de
mest uppmärksammade och debatterade miljöfrågorna under hela 1970-talet. Debatten har framför allt inriktats på spridningen från luften av
lövbekämpningsmedel. För användningen av alla slags bekämpningsmedel
har det sedan lång tid tillbaka funnits restriktioner i lagstiftningen. Sedan
år 1975 regleras användningen av bekämpningsmedel i skogsbruket främst
genom lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor och kungörelsen
(1973: 334) i samma ämne. Denna lagstiftning innebär att spridningen har
kringgärdats med långtgående säkerhetsföreskrifter. Bekämpningsmedel
får sålunda varken säljas eller användas utan att vara registrerade hos
produktkontrollnämnden. Registrering får inte ske om ett medel kan befaras
medföra sådan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt att det
inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte eller om medlet på grund
av bristande effektivitet inte är lämpat för sitt ändamål. Vid registrering
skall bl. a. ges föreskrifter om märkning av förpackning till medlet samt om
vad som kan behövas till skydd mot skada. Vid registreringen kan också
föreskrivas annat särskilt villkor för att förebygga skada. Sådana villkor
kan ändras när det finns skäl till det. Om nya uppgifter kommer fram om
ett bekämpningsmedel kan registreringen återkallas. Kontrollen har under

JoU 1981/82:22

åren successivt skäpts, bl. a. genom olika tillämpningsföreskrifter från
produktkontrollnämnden.

I augusti 1979 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
en kommitté (Jo 1979:09) för att utreda frågan om användningen av kemiska
medel i jord- och skogsbruket m. m. I avvaktan på resultatet av
kommitténs arbete och på kommande, mera långsiktiga beslut om vilka
bestämmelser som skall gälla för användningen av lövbekämpningsmedel i
skogsbruket förbjöds i april 1980 spridning av sådana bekämpningsmedel
genom lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark. Förbudet gällde till utgången av juni
1981 eller den senare tidpunkt som regeringen föreskrev. I maj 1981 beslutade
regeringen att förlänga förbudet, dock längst till utgången av juni
1982.

Kommittén avlämnade i december 1980 sitt delbetänkande (Ds Jo
1980:11) Bekämpning av lövsly. Sedan betänkandet remissbehandlats
förelädes riksdagen i prop. 1981/82:44 ett förslag till lag om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark, varigenom sådan spridning i princip
förbjöds. Förbudet skulle dock inte omfatta spridning som innebär att
enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel (fickning, stubbbehandling
och liknande metoder). Länsstyrelsen och produktkontrollnämnden
föreslogs vidare få möjlighet att under vissa närmare angivna
förutsättningar medge undantag från spridningsförbudet. Den nya lagen
var avsedd att träda i kraft den 1 januari 1982 samtidigt som den tillfälliga
förbudslagen från april 1980 skulle upphävas.

Riksdagen avslog i december 1981 regeringens förslag till lag om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark (JoU 1981/82:16, rskr 1981/
82:84). Riksdagen begärde samtidigt att regeringen låter utarbeta ett nytt
förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark enligt
vissa närmare angivna riktlinjer och till utgången av juni 1983 förlänger
giltighetstiden av lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark. Riksdagen uttalade samtidigt att
ett sådant förslag bör kunna föreläggas riksdagen förhållandevis snabbt.

Mot bakgrund av de skilda meningar i frågan som framkom vid riksdagsbehandlingen
anser jordbruksministern det knappast vara möjligt att redan
under våren 1982 lägga fram ett förslag som kan ligga till grund för ett mera
långsiktigt beslut i fråga om användningen av lövbekämpningsmedlen i
skogsbruket. För planeringen inom skogsbruket är det emellertid angeläget
att beslut fattas så snart som möjligt om vilka regler som skall gälla för
användningen av lövbekämpningsmedel under i första hand besprutningssäsongen
1982. I linje med vad riksdagen uttalat föreslår jordbruksministern
därför att det nuvarande förbudet mot spridning av lövbekämpningsmedel
över skogsmark förlängs i avvaktan på kommande, mera långsiktiga
beslut om dessa medels användning i skogsbruket.

Enligt förarbetena till lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot

JoU 1981/82:22

spridning av bekämpningsmedel över skogsmark har regeringen bemyndigats
att besluta om endast en kortare förlängning av förbudet efter utgången
av juni 1981. Eftersom regeringen redan utnyttjat detta bemyndigande
och förlängt förbudet ett år anser jordbruksministern att möjligheterna för
regeringen att ytterligare förlänga spridningsförbudet är uttömda. Med
hänsyn härtill föreslås att den nuvarande tillfälliga förbudslagen ersätts
med en ny sådan lag från den 1 juli 1982. Enligt jordbruksministerns
mening bör en sådan ny lag gälla intill dess en mer permanent lagstiftning
kan träda i tillämpning.

Den nya lagen bör enligt jordbruksministerns mening ges ett något
snävare tillämpningsområde än den nuvarande tillfälliga förbudslagen.
Sistnämnda lag omfattar även sådan spridning av bekämpningsmedel som
sker genom fickning, stubbehandling och liknande metoder. I överensstämmelse
med regeringens förslag i prop. 1981/82:44 anser jordbruksministern
således att förbudet inte bör omfatta sådan spridning av lövbekämpningsmedel
som innebär att enskilda trädstammar behandlas med
bekämpningsmedel. Sådana bekämpningsmetoder innebär att endast de
träd som behandlas med bekämpningsmedlet påverkas men däremot inte
skogsmarken eller naturmiljön i övrigt. Frågan om möjligheterna att använda
sådana selektiva bekämpningsmetoder bör därför i första hand
bedömas från arbetsmiljösynpunkt. Det kan därvid konstateras att det f. n.
pågår ett omfattande arbete med att utveckla och förbättra dessa selektiva
bekämpningsmetoder. Användningen av dessa metoder bör därför inte
utan vidare omöjliggöras. Frågan om i vilken utsträckning och under vilka
förutsättningar selektiva bekämpningsmetoder får användas ankommer
det i första hand på produktkontrollnämnden att avgöra inom ramen för
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Från arbetsmiljösynpunkt
skall dessa metoders användning bedömas även enligt arbetsmiljölagstiftningen.
Lagtekniskt bör frågan lösas så att metoder där enskilda trädstammar
behandlas med bekämpningsmedel definitionsmässigt inte anses som
spridning av bekämpningsmedel enligt den nya lagen.

Som redovisats i det föregående var frågan om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark föremål för riksdagens prövning så sent som i
december 1981 med anledning av prop. 1981/82:44. Som jordbruksministern
anför framkom vid riksdagsbehandlingen skilda meningar i frågan.
Med hänvisning bl. a. till föreliggande starka eftersläpning när det gäller
behovet av skogsröjning uttryckte sålunda företrädare för skogsnäringen
vid uppvaktning inför utskottet farhågor för att ett genomförande av regeringens
då framlagda förslag om principiellt förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark kunde leda till att 1979 års skogspolitiska
beslut inte kunde vidmakthållas. Å andra sidan kritiserade företrädare för
miljövårdsintressena regeringens då föreliggande förslag för att vara oklart
till sin innebörd och ej tillräckligt restriktivt när det gällde att motverka
spridning och användning av kemiska lövbekämpningsmedel.

JoU 1981/82:22

Motsvarande skiljaktighet i bedömningen återspeglades i de i anslutning
till propositionen väckta motionerna vari från olika utgångspunkter riktades
kritik mot regeringens förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida föreslogs sålunda riksdagen att
besluta om i första hand ett generellt förbud utan undantagsbestämmelser,
i andra hand ändringar i det då föreliggande lagförslaget. Socialdemokraterna
upprepade för sin del vissa förslag som tidigare lagts fram om
kommunernas rätt att bedöma om bekämpningsmedel skall få användas
inom kommunens område eller ej. Kommunerna borde inom ramen för den
fysiska planeringen ange vilka skogsområden som skulle undantas från
besprutning. Inom dessa områden skulle totalförbud mot spridning av
bekämpningsmedel för bekämpning av lövsly gälla. Den långsiktiga plan
där detta anges skulle fastställas av kommunfullmäktige. Fullmäktiges
beslut borde inte kunna överklagas till annan instans. För övriga skogsområden
inom en kommun skulle ett generellt förbud mot spridning av bekämpningsmedel
för lövslybekämpning gälla. Från detta generella förbud
skulle dock dispens kunna lämnas av skogsvårdsstyrelsen. Moderata samlingspartiet
slutligen uttalade sig i sina motioner för att riksdagen skulle
anta det förslag till lag om anpassad lövslybekämpning som förordats som
ett huvudalternativ av utredningen om användningen av kemiska medel i
jord- och skogsbruket m.m. i dess betänkande Ds Jo 1980:11 (alternativ
2). Riksdagsbehandlingen utmynnade i beslut om hemställan till regeringen
att låta utreda förslag till lag i överensstämmelse med socialdemokraternas
motionsförslag.

I fråga om den närmare innebörden av nyss berörda riksdagsbeslut och
av de därvid behandlade alternativen till lösningar får utskottet hänvisa till
innehållet i prop. 1981/82:44 och utskottets betänkande 1981/82: 16.

De olika meningar som kom till uttryck när föreliggande lagstiftningsfråga
i nyssnämnda sammanhang diskuterades i riksdagen återfinns i allt
väsentligt redovisade även i de motioner som nu väckts i frågan, antingen
under allmänna motionstiden eller med anledning av prop. 1981/82:91.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 2151 framförs sålunda
ånyo kravet på totalförbud mot spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark. Enligt motion 1044, yrkande 1 c, bör förbudet att sprida
bekämpningsmedel utvidgas att gälla också parker och enskilda trädgårdar.

I den socialdemokratiska partimotionen 1921 om miljövården hemställs
(yrkande 5) att riksdagen beslutar anta ett i bilaga till motionen fogat
lagförslag, utarbetat i överensstämmelse med av riksdagen i december
1981 antagna riktlinjer. I avvaktan på att mera permanenta bestämmelser
för spridning av bekämpningsmedel över skogsmark beslutas bör enligt
motion 2150 av Svante Lundkvist m.fl. (s) i prop. 1981/82:91 föreslagna
lag om förbud gälla med den ändringen att lagen även bör innefatta behand Kartong:

S. 15, mom. 3 rad 4 Tillkommer: yrkande 3,

JoU 1981/82:22

ling av enskilda trädstammar med lövbekämpningsmedel. Enligt motionärernas
mening är det från arbetsmiljösynpunkt oacceptabelt att spridning
av bekämpningsmedel får ske från marken.

Såväl i partimotionen 2073 (yrkande 3) som i motionerna 2147 och 2148
(yrkande 1) återkommer man från moderata samlingspartiets sida med sitt
förslag om att ifrågavarande lagstiftning utformas i enlighet med det av
utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket
m. m. angivna huvudalternativet 2. Enligt motion 2147 bör lagen träda i
kraft den 1 januari 1983. Den i prop. 1981/82:91 föreslagna lagen föreslås i
enlighet härmed upphöra att gälla den 31 december 1982. I motion 2148
(yrkande 2) föreslås i ett andrahandsyrkande vissa uppmjukningar av
skogsvårdslagens bestämmelser om röjningsplikt m. m.

I motion 2147 av Einar Larsson (c) och Börje Stensson (fp) betonas
angelägenheten av att det uppkomna dödläget i förevarande lagstiftningsärende
bryts och att man får till stånd en långsiktig lösning i fråga om
användningen av lövbekämpningsmedlen i skogsbruket. Motionärerna anser
fortfarande att regeringens i prop. 1981/82:44 framlagda lagförslag är
det bästa och föreslår därför att riksdagen antar förslag till lag om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark i enlighet med den lagtext som
förordades i nyssnämnda proposition. Som förarbete till lagen bör enligt
motionärernas mening gälla vad föredragande statsråd anförde i sammanhanget.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983, då den i
prop. 1981/82:91 föreslagna lagen om tillfälligt förbud bör upphöra att
gälla.

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid antagandet av nu gällande
skogsvårdslag uttalade att användningen av herbicider och andra kemiska
medel borde begränsas så långt som möjligt. Det framhölls att strävan
måste vara att helt komma ifrån sådana kemiska bekämpningsmedel som
medför risk för skada på människor eller i miljön.

När det gäller de kemiska bekämpningsmedel som används i skogsbruket
har det vid avvägningen av motstående intressen ansetts motiverat att
iaktta särskild försiktighet och beakta mindre framträdande skaderisker än
i fråga om annan användning av kemiska produkter. När regeringen år
1977 förbjöd användningen av bekämpningsmedel innehållande ämnet
2,4,5-T togs således stor hänsyn till människors oro för att bekämpningsmedlen
i fråga skulle ha verkningar som forskarna och expertisen på
området hade förbisett. Vidare gäller för spridning av tillåtna bekämpningsmedel
mycket långtgående bestämmelser avsedda att minska eventuella
risker för skadeverkningar. Bestämmelserna har bl. a. inriktats på att
ingen människa ofrivilligt skall behöva utsättas för besprutning eller komma
in i områden som nyligen har blivit besprutade.

Som utskottet tidigare framhållit talar starka skäl för att vi även i
fortsättningen är starkt restriktiva till kemisk lövslybekämpning. Stor hänsyn
måste tas till det faktum att det i vida kretsar råder en betydande oro

JoU 1981/82:22

för att spridning över skogsmark av vissa fenoxisyrapreparat och andra
preparat har effekter som senare kan visa sig vara hälso- och miljöfarliga.
Även om man genom anslag och annonsering varnar för vistelse i område
som skall besprutas eller nyss besprutats är det svårt att hindra allmänheten
från att komma i beröring med preparaten.

Regeringens nu framlagda förslag innebär att gällande lag om tillfälligt
förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark i princip
förlängs på obestämd tid, i avvaktan på kommande, mera långsiktiga
beslut om ifrågavarande medels användning i skogsbruket.

Utskottet har tidigare understrukit att det för planeringen inom skogsbruket
är angeläget att statsmakterna snarast ger ett klarläggande besked
om hur problemet med lövbekämpningen i fortsättningen bör lösas. En
fördröjning av lagstiftningsfrågan kommer enligt utskottets mening att
medföra avsevärt men för åtskilliga skogsägare. Från bl. a. den synpunkten
anser utskottet det viktigt att den tillfälliga förbudslagstiftningen snarast
ersätts av en mera permanent lagstiftning på området.

Mot bakgrund av vad nu anförts har utskottet prövat möjligheten att på
grundval av det material som föreligger i ärendet utforma ett lagförslag,
som kan ligga till grund för ett mera långsiktigt beslut från riksdagens sida.
Utskottet har därvid funnit att den i motion 2149 förordade lösningen med
vissa smärre jämkningar bör kunna bilda underlag för ett sådant beslut.
Utskottet får härvidlag anföra följande.

Motionsförslaget innebär att den i prop. 1981/82:91 föreslagna tillfälliga
förbudslagen antas att gälla under andra hälften av år 1982, varefter en
permanent lag utformad i enlighet med regeringens tidigare, i prop. 1981/
82:44 framlagda förslag skulle antas att gälla fr. o.m. den 1 januari 1983.
Sistnämnda förslag innebär att spridning över skogsmark av bekämpningsmedel,
avsedda för bekämpning av lövsly, i princip förbjuds. Enligt förslaget
får länsstyrelsen medge undantag från förbudet, om skogsmarken har
liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens
trivsel och återväxten av skog inte rimligen kan tryggas genom röjning med
mekaniska metoder. Vid prövningen av frågor om undantag från förbudet
skall stor hänsyn tas till kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse
för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel.

Utskottet delar uppfattningen att det i skogsbruket i princip bör gälla
förbud mot kemisk lövslybekämpning. Då kemiska medel för ändamålet
ännu inte helt kan undvaras, krävs vissa dispensmöjligheter.

Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utskottet inte ansett sig
böra biträda det i motion 2151 framförda yrkandet om undantagslöst förbud
mot spridning av lövslybekämpningsmedel över skogsmark. Denna
motion bör således avslås.

Som anfördes i prop. 1981/82:44 bör föreskrifter om spridningen av
lövslybekämpningsmedel tas in i en särskild lag som bör gälla vid sidan av
lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor liksom även arbetsmiljölag -

JoU 1981/82:22

stiftningen. Detta innebär bl. a. att prövningen av ett bekämpningsmedels
hälso- och miljöfarlighet som hittills skall ske på central nivå av produktkontrollnämnden.

När det gäller den principiella utformningen av en ny lag av mera
permanent karaktär på förevarande område innebär det i ärendet omnämnda
kommittéförslaget att tillståndsprövningen skall ske i två steg.

Först skall kommunen pröva skogsmarkens känslighet från miljövårdsoch
friluftslivssynpunkt. Därefter skall skogsvårdsstyrelsen i fråga om
annan mark än för vilken kommunen utfärdat förbud mot spridning pröva
om det finns tillräckligt starka skäl från skogsvårdssynpunkt att använda
kemiska bekämpningsmedel på området i fråga. Utredningens förslag har
kritiserats av vissa remissinstanser som anser att förslaget är för stelt och
byråkratiskt. Enligt Kommunförbundet innebär förslaget att kommunerna
får axla ett utrednings-, planerings- och informationsansvar, vars omfattning
är svår att överblicka. Vidare uttrycker flera remissinstanser oro för
att den föreslagna ordningen kan leda till att kommunerna kommer att
bedöma skogsmarkernas känslighet från friluftslivs- och miljösynpunkt på
olika sätt. Jordbruksministern ansåg i prop. 1981/82:44 att denna kritik var
befogad. Enligt hans mening borde vid prövningen av undantag från spridningsförbudet
i ett sammanhang tas hänsyn till samtliga de omständigheter
i det enskilda fallet som är av betydelse för dispensfrågan. Denna prövning
var enligt jordbruksministerns mening länsstyrelsen bäst skickad att göra.
Utskottet hyser i denna fråga samma uppfattning och anser alltså att
länsstyrelsen bör vara den myndighet som prövar dispensfrågan. Utskottet
vill bl. a. erinra om att länsstyrelsernas naturvårdsenheter representerar en
inte obetydlig sakkunskap i hithörande frågor.

Detta betyder inte att kommunernas inflytande i dessa frågor begränsas i
förhållande till vad utredningen föreslog. Som utredningen framhöll har
kommunen det övergripande ansvaret för markanvändningen, och spridningen
bör i princip inte ske i strid mot kommunens uppfattning om eller
planer för markområdet i fråga. Kommunen har också de bästa förutsättningarna
att bedöma i vad mån spridningen av bekämpningsmedlen kan ha
en psykiskt ogynnsam inverkan på den lokala befolkningen. I linje med
utredningens förslag bör kommunen ges ett starkt inflytande på frågan om
dispens skall meddelas eller inte. Kommunens uppfattning om skogsmarkens
betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens
trivsel bör sålunda väga tungt vid länsstyrelsens prövning av frågor om
dispens från spridningsförbudet. Att ta in ett särskilt påpekande härom i
lagtexten finner utskottet inte erforderligt. Andra stycket i 4§ i nu föreliggande
lagförslag bör därför kunna utgå. Utskottet vill i sammanhanget
fasta uppmärksamheten på att kommunerna som ett led i strävandena att
stärka deras och därmed kommunmedlemmarnas inflytande på frågor som
rör användningen av lövslybekämpningsmedel enligt lagförslaget avses få
besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är sakägare. Utskottet
biträder detta förslag.

JoU 1981/82:22

För att dispens skall kunna lämnas från förbudet mot kemisk lövslybekämpning
bör som första villkor gälla att skogsmarken är av liten betydelse
för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel. För det
andra bör gälla dels att lövslybekämpning är nödvändig för att skogsvårdslagens
krav i fråga om tryggandet av skogens återväxt skall uppfyllas, dels
att omständigheterna är sådana att mekanisk röjning inte rimligen kan
komma i fråga. Samtliga dessa förutsättningar måste således vara uppfyllda
för att spridning skall fa ske. Regler härom finns i det i motion 2149
framlagda lagförslagets 2§. Vad som är rimligt från skogsvårdssynpunkt
får enligt jordbruksministerns uttalande i prop. 1981/82:44 bestämmas på
grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla
omständigheter. Vid bedömningen skall alltså sådana biologiska,
tekniska och ekonomiska faktorer beaktas som bl. a. det geografiska läget,
skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansättningen och terrängförhållandena.
Hänsyn måste också tas till tillgången på arbetskraft som kan
utföra röjning med mekaniska metoder.

Utskottet kan i princip ansluta sig till nyssnämnda tankegång. Utskottet
vill dock erinra att det i de av riksdagen godkända uttalandena i prop. 1978/
79:110 om riktlinjer för skogspolitiken framhölls att en hög målsättning för
skogspolitiken i vissa fall skulle kunna fordra åtgärder som inte är förenliga
med den enskilde skogsägarens krav på lönsamhet. Det betonades att
kraven givetvis inte får drivas för långt utan alltid måste vara rimliga. När
samhället ställer upp krav på skogsproduktionen måste de sålunda anpassas
både till de biologiska förhållandena och enskilda intressen.

Vad nu anförts innebär bl. a. att dispens från förbud mot kemisk lövslybekämpning
skall kunna lämnas om lövslybekämpningen inte eljest kan
genomföras på ett ekonomiskt godtagbart sätt. Detta bör för tydlighetens
skull framgå av lagtexten. Utskottet förordar därför att 2 § 2 i lagförslaget
ändras i enlighet härmed.

Det får förutsättas att kemisk lövslybekämpning över skogsmark får ske
endast när det är till stor nytta för skogsägaren och samhället. Detta krav
kan vara uppfyllt om lövslyproblemen är så svåra att kostnaden för noggrant
utförd manuell röjning är väsentligt högre än kostnaden för kemisk
lövslybekämpning. Vid bestämning av vad som skall anses vara väsentligt
högre kostnad bör hänsyn tas till skogsbrukets olika lönsamhet i skilda
delar av landet.

Självfallet bör länsstyrelserna vid sina bedömningar eftersträva en likformig
tillämpning av dispensreglerna. Naturvårdsverket bör i samråd med
skogsstyrelsen kunna utforma allmänna riktlinjer till ledning för länsstyrelsernas
bedömningar. Likaså bör skogsstyrelsen bemyndigas meddela anvisningar
till ledning för skogsvårdsstyrelsernas bedömning av hithörande
ärenden från skogsvårdssynpunkt.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet med anledning av regeringens
förslag och motionerna 2073, 2147, 2148 och 2149 yrkande 2 föreslår att

JoU 1981/82:22

riksdagen med vissa ändringar, för vilka utskottet redogjort i det föregående,
antar det förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark som lagts fram i motion 2149 och som motsvarar det lagförslag
regeringen tidigare lade fram i prop. 1981/82:44. Lagen bör träda i kraft
den 1 januari 1983.

I de avsnitt lagförslaget inte närmare kommenterats i det föregående
ansluter sig utskottet till synpunkter som anfördes i prop. 1981/82:44 i
motsvarande ämne.

Utskottets här redovisade ställningstagande betyder också att utskottet
avstyrker yrkandet i motion 1921 om att riksdagen antar ett förslag till lag
utformat i enlighet med det riksdagsbeslut som fattades i december förra
året.

Vad gäller tiden fram till dess den av utskottet i det föregående förordade
lagen träder i kraft har utskottet inte något att erinra mot att nuvarande
tillfälliga förbudslag från den 1 juli 1982 ersätts med en ny sådan lag
utformad i enlighet med regeringens förslag i prop. 1981/82:91. Mot förslaget
att den nya lagen på i propositionen närmare angivna skäl ges ett något
snävare tillämpningsområde än den nuvarande och inte skall omfatta s. k.
fickning o. d. har utskottet således inte något att invända. Det bör nämnas
att även den permanenta lagstiftning som föreslås gälla från den 1 januari
1983 har samma konstruktion i nu förevarande avseende. Utskottet, som i
denna fråga således har samma uppfattning som redovisas i motionerna
2147 och 2149, avstyrker i överensstämmelse härmed ändringsyrkandet i
motion 2150.

I prop. 1981/82:91 framlagt lagförslag innehåller en övergångsbestämmelse
av innebörd att undantag från spridningsförbud som med stöd av nu
gällande lag medgetts för vetenskaplig prövning skall gälla även efter den
nya lagens ikraftträdande. Motsvarande regel bör enligt utskottets mening
införas som en övergångsbestämmelse även till den lag som utskottet
förordat böra gälla fr. o. m. ingången av år 1983.

Svenska samernas riksförbund har vid uppvaktning inför utskottet framhållit
angelägenheten av att kommande lagstiftning om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark inte utformas så att den leder till försämrade
förhållanden för samerna och rennäringen.

Utskottet vill erinra om att samernas intressen i hithörande frågor beaktas
inom ramen för gällande lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor.
Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor (1973:334) innehåller sålunda
generella föreskrifter om registreringen av bekämpningsmedel. Av dessa
föreskrifter framgår bl. a. vilka möjligheter som produktkontrollnämnden
har att i samband med registreringen meddela föreskrifter och villkor
för medlens användning. Dessutom har produktkontrollnämnden fått bemyndigande
att meddela ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av
bekämpningsmedel.

Produktkontrollnämnden har utfärdat särskilda föreskrifter för att skyd -

JoU 1981/82:22

da samernas intressen. Sålunda får som regel spridning av bekämpningsmedel
från luften över områden där renskötsel får bedrivas under hela året
enligt rennäringslagen (1971:437) inte ske utan tillstånd av produktkontrollnämnden.
Skall sådan spridning ske över andra områden där renskötsel
får bedrivas krävs dels att den planerade spridningen anmäls till produktkontrollnämnden,
dels att samråd om spridningen skett i förväg mellan
vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla att den prövning av dispensärenden
genom länsstyrelsens försorg som utskottet i det föregående förordat
givetvis måste ske med beaktande i förekommande fall av de särskilda
bestämmelser som utfärdats till skydd för samernas intressen.

I motion 1044 föreslås att det provisoriska förbudet mot spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark utvidgas till att också gälla parker och
enskilda trädgårdar.

Utskottet vill erinra om att förevarande förbudslagstiftning avser bekämpningsmedel
avsedda för bekämpning av lövsly och alltså inte synes
vara aktuell i de i motionen avsedda sammanhangen. Utskottet som vill
hänvisa till att produktkontrollnämnden har det primära ansvaret för hithörande
frågor finnér i avvaktan på resultatet av övervägandena inom utredningen
om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket inte
skäl att nu påfordra någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen.
Den avstyrks således.

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till lag om generellt förbud mot spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark

att riksdagen avslår motion 1981/82:2151,

2. beträffande förslag till lag omförbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning
av motion 1981/82:2149 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1981/82:2150 antar det i proposition 1981/82:91 framlagda
lagförslaget,

3. beträffande förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1981/82:2073 yrkande 3, 1981/82:2147, 1981/82:2148 och
1981/82:2149 yrkande 2 samt med avslag på motion 1981/82:1921
yrkande 5 antar det i bilaga 1 till detta betänkande som utskottets
förslag betecknade lagförslaget,

JoU 1981/82:22

4. beträffande förbud mot spridning av bekämpningsmedel i parker
m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82: 1044 yrkande 1 c.

Stockholm den 16 mars 1982
På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s)*, Maj Britt Theorin
(s), Börje Stensson (fp). Grethe Lundblad (s)*, Hans Wachtmeister (m).
Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Håkan Strömberg (s), Martin Segerstedt (s). Lennart Brunander
(c), Ingvar Eriksson (m) och Åke Persson (fp)*.

Reservation (mom. 2 och 3)

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Martin Segerstedt (alla s) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. II börjar med ”Utskottet
har” och på s. 14 slutar med ”år 1983” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare understrukit att det är viktigt att skogsbruket
snarast ges ett klarläggande besked från statsmakternas sida hur problemet
med lövslybekämpningen i fortsättningen bör lösas. Bl. a. krävs detta för
att skogsbruket skall få erforderligt underlag för sin långsiktiga planering
och för genomförandet av nödvändiga avverknings- och återväxtåtgärder.
Att ytterligare fördröja lösningen av denna lagstiftningsfråga framstår mot
bakgrund härav som synnerligen olyckligt. Utskottet hyser därför starka
betänkligheter mot regeringens nu framlagda förslag om att på obestämd
tid förlänga den tillfälliga förbudslagstiftningen på området. Enligt utskottets
mening är det hög tid att riksdagen fattar ett långsiktigt beslut om den
fortsatta bekämpningsmedelsanvändningen inom skogsbruket.

I fråga om den principiella innebörden av ett dylikt beslut finns det enligt
utskottets bestämda uppfattning ingen anledning att frångå de riktlinjer
som riksdagen ställde sig bakom så sent som i december förra året vid
behandlingen av prop. 1981/82:44 med förslag till lag om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark (JoU 1981/82: 16). Innebörden av angivna
riktlinjer var sammanfattningsvis följande.

En grundläggande förutsättning är att de regler som skall gälla för
bekämpningsmedelsanvändningen skall vara klara och entydiga. Kommu -

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1981/82:22

nema skall härvidlag ges ett avgörande inflytande. Varken skogsbruket
eller miljövården skall behöva sväva i okunnighet om vad som gäller.

Kommunen måste anses ha den bästa möjligheten att utifrån de lokala
förutsättningarna bedöma om skogsmarken i fråga har sådan betydelse för
friluftslivet, naturvården och lokalbefolkningen att spridning av bekämpningsmedel
inte skall få ske. Mot angiven bakgrund bör kommunerna inom
ramen för den fysiska planeringen ange vilka skogsområden som skall
undantas från besprutning. Inom dessa områden skall totalt förbud mot
spridning av bekämpningsmedel för bekämpning av lövsly gälla. Den långsiktiga
plan där detta anges skall fastställas av kommunfullmäktige. Kommunfullmäktiges
beslut bör inte kunna överklagas till annan instans. Enda
överklagningsmöjligheten bör vara s. k. kommunalbesvär.

Innan en kommun fastställer det område för vilket totalförbud skall gälla
bör de fackliga organisationerna höras. Det är viktigt att arbetarskyddsaspektema
blir klarlagda innan beslut fattas av kommunfullmäktige.

Genom det här redovisade förslaget uppnås ett totalförbud mot spridning
av bekämpningsmedel för lövslybekämpning över de skogsmarker där
kommunen utifrån de lokala förutsättningarna bedömer att sådan användning
ej skall ske. Därmed garanteras ett totalt lekmannainflytande över
beslutet om för vilka områden totalförbudet skall gälla. Omfattningen av
totalförbudsområdena avgör kommunen helt självständigt.

Med det angivna systemet möjliggörs en betydligt bättre och säkrare
planering av såväl miljö- och rekreationsfrågoma som skogsbruket.

För de övriga skogsområden inom en kommun som inte kommer att
omfattas av totalförbudet bör ett generellt förbud mot spridning av bekämpningsmedel
för lövslybekämpning gälla. Från detta generella förbud
skall dock dispens kunna lämnas. Ansökan om dispens skall inges till
skogsvårdsstyrelsen, som har att avgöra om dispens skall beviljas eller ej.

För att dispens skall kunna lämnas bör gälla dels att lövslybekämpning
är nödvändig för att skogsvårdslagens krav i fråga om tryggandet av
skogens återväxt skall uppfyllas, dels att omständigheterna är sådana att
mekanisk röjning inte rimligen kan komma i fråga. Vad som är rimligt från
skogsvårdssynpunkt får bestämmas på grundval av en samlad bedömning
av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Det gäller
bl. a. det geografiska läget, skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansättning,
terrängförhållanden samt tillgång på arbetskraft som kan utföra
röjning med mekaniska metoder. Om så begärs bör, för att den långsiktiga
planeringen inom skogsbruket skall underlättas, dispensansökan kunna
prövas i samband med att anmälan om slutavverkning inges.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet föreslår att riksdagen
avslår regeringens förslag och motionerna 2073, 2147, 2148 och 2149 yrkande
2 och i stället med vissa ändringar av i huvudsak redaktionell natur
antar det förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark
som lagts fram i den socialdemokratiska partimotionen 1921 och som

JoU 1981/82:22

motsvarar det lagförslag riksdagen begärde i december 1981 (JoU 1981/
82:16).

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte ansett sig kunna
biträda det i motion 2151 framförda yrkandet om undantagslöst förbud mot
spridning av lövslybekämpningsmedel över skogsmark. Motionen bör således
avslås. Mot bakgrund av att utskottet förordar en annan lösning av
lagstiftningsfrågan än regeringen finnér utskottet heller inte anledning påkalla
någon riksdagens ytterligare åtgärd på grund av de i motionerna 2149
yrkande 2 och 2150 framställda förslagen om vissa ändringar i regeringens
lagförslag.

Den permanenta lagen om spridning av lövslybekämpningsmedel bör
liksom nu gällande tillfälliga lag gälla vid sidan av lagstiftningen om hälsooch
miljöfarliga varor liksom även arbetsmiljölagstiftningen. Det innebär
bl. a. att prövningen av ett bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet
liksom hittills skall ske på central nivå i produktkontrollnämnden.

Nuvarande tillfälliga förbudslagstiftning omfattar även sådan spridning
av bekämpningsmedel som sker med metoder där enskilda trädstammar
behandlas med medlen i fråga (s. k. fickning, stubbehandling och liknande
metoder). Enligt utskottets av riksdagen tidigare godkända uttalande talar
bl. a. arbetsmiljöskäl för att motsvarande bör gälla även inom ramen för
kommande permanenta lagstiftning på området. Det av utskottet förordade
lagförslaget är också utformat i enlighet härmed.

Lagen bör som sägs i motion 1921 i princip träda i kraft den 1 juli 1982.1
fråga om skogsvårdsstyrelsemas dispensgivning vill dock utskottet nämna
följande.

Som anförs i motion 1921 är avsikten att kommunen skall utarbeta en
övergripande plan över skogsmarken inom kommunen och på karta märka
ut de områden där bekämpningsmedel för lövslybekämpning ej får användas.
Därigenom ges skogsbruket möjlighet att mot bakgrund av kommunplanen
planera sina åtgärder. Det är av stor vikt att skogsbruket ges denna
möjlighet. Kommittén som utrett frågan om användning av kemiska medel
i skogsbruket beräknade att det skulle ta ungefär ett år för en kommun att
göra den i det föregående nämnda planen över skogsområdena i kommunen.
Utskottet ansluter sig till den bedömningen och förordar därför att
lagstiftningsreformen i nu förevarande avseende träder i kraft den 1 juli
1983 och att således någon dispens från spridningsförbudet dessförinnan
inte bör få lämnas. Det får förutsättas att kommunerna före nyssnämnda
datum fattat erforderliga planbeslut i frågan.

JoU 1981/82:22

I de avsnitt det av utskottet förordade lagförslaget inte närmare kommenterats
i det föregående får utskottet hänvisa till de synpunkter utskottet
redovisat i betänkandet JoU 1981/82:16 i motsvarande ämne.

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”samernas intressen” bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning härav erinra om sitt av riksdagen tidigare
godkända uttalande om att skogsvårdsstyrelsens prövning av dispensärenden
givetvis måste ske med beaktande av de särskilda bestämmelser som
utfärdats till skydd för samernas intressen.

dels utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förslag till lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark

att riksdagen avslår det i proposition 1981/82:91 framlagda lagförslaget
samt motionerna 1981/82:2149 yrkande 1 och 1981/
82:2150,

3. beträffande förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1981/82:1921 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1981/
82:2073 yrkande 3, 1981/82:2147, 1981/82:2148 och 1981/
82:2149 yrkande 2 antar det i bilaga 2 till detta betänkande som
reservanternas förslag betecknade lagförslaget.

JoU 1981/82:22

Bilaga 1

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Förslag i motion 1981182:2149
(motsvarar regeringens förslag i
prop. 1981/82:44)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av
bekämpningsmedel, avsedda för
bekämpning av lövsly, är förbjuden.
Med spridning av bekämpningsmedel
avses enligt denna lag
inte metoder där enskilda trädstammar
behandlas med bekämpningsmedel.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs följande.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag
från 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse
för friluftslivet, naturvården
och den lokala befolkningens trivsel
och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen
(1979: 429) i fråga om återväxt
av skog inte rimligen kan tillgodoses
genom röjning med mekaniska
metoder med hänsyn till skogsmarkens
läge och beskaffenhet,
skogsbeståndets sammansättning
och tillgången på arbetskraft.

3 § Produktkontrollnämnden får
medge undantag från ! §, om det
behövs för vetenskaplig prövning.

4 § I ärenden enligt 2§ skall yttrande
inhämtas från kommunen
och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning
ta stor hänsyn till kommunens
bedömning av skogsmarkens betydelse
för friluftslivet, naturvården
och den lokala befolkningens trivsel.

5 § Särskilda bestämmelser finns
om registrering av bekämpningsmedel
och om medlens användning.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag
från 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse
för friluftslivet, naturvården
och den lokala befolkningens trivsel
och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen
(1979:429) i fråga om återväxt
av skog inte på ett ekonomiskt godtagbart
sätt kan tillgodoses genom
röjning med mekaniska metoder
med hänsyn till skogsmarkens läge
och beskaffenhet, skogsbeståndets
sammansättning och tillgången på
arbetskraft.

3 § Produktkontrollnämnden får
medge undantag från 1 §, om det
behövs för vetenskaplig prövning.

4 § I ärenden enligt 2 § skall yttrande
inhämtas från kommunen
och skogsvårdsstyrelsen.

5 § Särskilda bestämmelser finns
om registrering av bekämpningsmedel
och om medlens användning.

JoU 1981/82:22

6 § Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter
villkor som har meddelats
vid medgivande av undantag enligt
2 eller 3 § döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

7 § Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens
beslut enligt
denna lag får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Kommunen får överklaga beslut
enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1983 då lagen (1982:000) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark skall
upphöra att gälla.

6 § Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter
villkor som har meddelats
vid medgivande av undantag enligt
2 eller 3 § döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

7 § Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens
beslut enligt
denna lag får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Kommunen får överklaga beslut
enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1983 då lagen (1982:000) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark skall
upphöra att gälla. Undantag som
meddelats enligt 2 § sistnämnda
lag eller motsvarande äldre bestämmelse
skall gälla även efter
den nya lagens ikraftträdande.

JoU 1981/82:22

Bilaga 2

Reservanternas förslag

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly
är förbjuden. Undantag från förbudet kan medges enligt vad som följer av
2-4 §§.

2 § Skogsvårdsstyrelsen får medge undantag från 1 § om kravet enligt
7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen
kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn till
skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning,
arbetarskyddsskäl eller tillgången på arbetskraft.

Sådant undantag får ej avse område som omfattas av föreskrift enligt 3 §
första stycket.

3 § Kommunfullmäktige får föreskriva att beslut om undantag enligt 2 §
första stycket inte får meddelas beträffande de områden med skogsmark
som fullmäktige bestämmer.

Avgränsningen av områden som omfattas av föreskrift enligt första
stycket skall på lämpligt sätt utmärkas på karta. Beslut om sådan föreskrift
skall delges berörda markägare. Avskrift av beslutet skall sändas till skogsvårdsstyrelsen.

4 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs
för vetenskaplig prövning.

5 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel
och om medlens användning.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot spridningsförbudet
i 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av
undantag enligt 2 eller 4 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos
skogsstyrelsen genom besvär.

Beslut av skogsstyrelsen eller produktkontrollnämnden överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Beslut om undantag enligt 2 § får
ej meddelas före den 1 juli 1983. Genom denna lag upphävs lagen
(1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark. Undantag som meddelats enligt 2 § sistnämnda lag skall
gälla även efter den nya lagens ikraftträdande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982