om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia (prop. 1986/87:110) samt regeringens skrivelse 1986/87:70 om svenska företags verksamhet i Sydafrika och Namibia (Betänkande 1986/87:UU20 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:20

om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia
(prop. 1986/87:110) samt regeringens skrivelse 1986/

87:70 om svenska företags verksamhet i Sydafrika 1986/87-20

och Namibia

Propositionen

I propositionen begärs riksdagens bemyndigande att tillämpa lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad
mot Sydafrika och Namibia.

Blockaden avses omfatta förbud mot införsel av varor med sydafrikanskt
eller namibiskt ursprung och förbud mot utförsel av varor till Sydafrika och
Namibia. Vidare avses blockaden omfatta vissa andra åtgärder som kan bidra
till uppkomsten av brott mot in- och utförselförbuden såsom lastning,
lossning och transport av varor liksom tillhandahållande av transportmedel
och lämnande eller förmedlande av uppdrag avseende sådana åtgärder.

I propositionen föreslås också att lagen (1985:1050) om förbud mot
införsel av jordbruksvaror från Sydafrika upphävs och att dess bestämmelser
inarbetas i regeringens föreskrifter om handelsblockaden.

Föreskrifterna avses träda i kraft den ljuli 1987. För att ge företagen
möjlighet att avveckla sina handelsförbindelser bör förbuden, utom såvitt
avser de inarbetade bestämmelserna om jordbruksvaror, börja tillämpas den
1 oktober 1987.

Allmän motivering

I proposition 1985/86:52 om förbud mot införsel av jordbruksvaror från
Sydafrika m. m. lämnades en redogörelse för utvecklingen i Sydafrika och i
södra Afrika under år 1985. Sammanfattningsvis sades då att det mot
bakgrund av den allt allvarligare situationen i Sydafrika var angelägnare än
någonsin att öka omvärldens stöd och bidrag till kampen mot apartheid och
att skärpa det internationella trycket mot Sydafrika. Vidare uttalades att
varje fördröjning av apartheidsystemets avveckling och av införandet av
medborgerliga rättigheter för alla medborgare minskade möjligheterna till
en fredlig lösning och ökade faran för en allt allvarligare konflikt med
oerhörda lidanden för både svarta och vita.

Under det dryga år som gått sedan regeringen lade fram nyssnämnda
proposition har läget i Sydafrika och i södra Afrika förvärrats ytterligare. Det
finns ingenting i händelseutvecklingen som antyder att denna nu länkats in på
banor som skulle kunna leda till en avveckling av apartheidsystemet.
Tvärtom har förtrycket ökat. Systemet försvaras nu med allt brutalare

1 Riksdagen 1986187. 9sami. Nr 20

metoder. Destabiliseringspolitiken gentemot grannländerna har fortsatt
liksom den illegala närvaron i Namibia.

Sammanfattningsvis står det helt klart att den vita minoritetsregimen ännu
inte är beredd att genomföra de förändringar som krävs för att avskaffa
apartheidsystemet och för att skapa ett demokratiskt samhällssystem med
lika rättigheter för alla befolkningsgrupper. Den lagstiftning som reglerar var
och i vilka områden människor har rätt att bo (Group Areas Act) och som
utgör en av hörnpelarna i apartheidpolitiken har man inte för avsikt att
avskaffa. Tvärtom har regimen vid upprepade tillfällen med fasthet understrukit
vikten av att även fortsättningsvis slå vakt om och bevara de olika
befolkningsgruppernas särart och levnadsstil genom ett segregerat boende.

Hemlandspolitiken och övrig lagstiftning baserad på rastillhörighet visar
tydligt regimens avsikt att bevara och förstärka sådana samhällsstrukturer
som grundas på rastillhörighet och att så långt som möjligt slå vakt om den
vita minoritetens politiska och ekonomiska privilegier.

Parallellt med apartheidregimens ökande repression mot den svarta
befolkningen har sannolikt ett växande antal vita börjat inse nödvändigheten
av en omfattande samhällsförändring. Den tidigare starka uppslutningen
kring regeringspartiet har försvagats, och tendenser till splittring inom den
vita minoriteten har börjat göra sig gällande.

Internationella åtgärder mot Sydafrika

I FN:s säkerhetsråd har inställningen till den sydafrikanska regeringens
apartheidpolitik skärpts under senare år i takt med att förtrycket ökat inom
landet och aggressions- och destabiliseringspolitiken gentemot grannstaterna
upptrappats. Säkerhetsrådet har i ett stort antal resolutioner och uttalanden
fördömt den sydafrikanska regeringens politik. Något beslut i säkerhetsrådet
om ytterligare bindande åtgärder mot Sydafrika utöver det redan år 1977
beslutade vapenembargot har dock inte kommit till stånd.

Ett viktigt steg framåt i sanktionsfrågan togs emellertid av säkerhetsrådet
genom dess båda rekommendationer i juni och juli 1985. FN:s medlemsstater
uppmanades där att vidta olika ensidiga åtgärder mot Sydafrika, i första hand
upphöra med nyinvesteringar. Genom sin inriktning på det ekonomiska
området innebar den senare av dessa rekommendationer något av ett
genombrott i säkerhetsrådets behandling av apartheidfrågan. Ett stort antal
länder har därefter genomfört sådana ensidiga åtgärder som i ökande
utsträckning berört handelsområdet. Åtskilliga har genomfört partiella eller
totala handelsförbud. Kampen mot apartheidsystemet har således med tiden
fått en allt starkare internationell uppslutning, även bland några av Sydafrikas
viktigaste handelspartners.

Säkerhetsrådet har sedermera förnyat sina fördömanden av den sydafrikanska
politiken och rekommenderade i november 1986 åtgärder för att
skärpa 1977 års vapenembargo mot Sydafrika.

Säkerhetsrådet möttes för att diskutera frågan om sanktionsåtgärder den
16—20 februari i år på begäran av de afrikanska och alliansfria staterna. Den
20 februari företogs en omröstning om ett resolutionsförslag om selektiva
bindande sanktioner, som framlagts av Zambia tillsammans med de övriga

UU 1986/87:20

fyra alliansfria medlemmarna av rådet. Förslaget motsvarade i stort sett de
åtgärder som redan beslutats av den amerikanska kongressen.

Utgången av omröstningen blev att Förenta staterna och Storbritannien
inlade sina veton och att resolutionsförslaget därigenom förkastades.

Trots att saken diskuterades in i det sista kom något rekommendationsförslag
aldrig att framläggas efter det att förslaget om selektiva bindande
sanktioner förkastats. Kontakterna mellan berörda parter, inkl. Sverige, har
dock fortsatt i syfte att undersöka förutsättningarna för ett nytt initiativ i
frågan.

Motiven för ett svenskt handelsförbud

I propositionen anförs att en viktig princip i svensk utrikespolitik är att
Sverige endast deltar i sanktioner eller åtgärder av sanktionskaraktär som
beslutats av FN:s säkerhetsråd. Denna linje har sin grund i Sveriges starka
uppslutning bakom FN-stadgan och i den alliansfria politik, syftande till
neutralitet i krig, som vi valt att föra. Sverige har konsekvent avvisat propåer,
oftast från stormaktshåll, om medverkan i sanktionsåtgärder som inte
genomförs i FN-regi. Vår inställning härvidlag motiveras av såväl folkrättsliga
som säkerhetspolitiska skäl.

Vetorätten i FN:s säkerhetsråd har visserligen visat sig utgöra en begränsande
faktor när det gäller rådets möjligheter att agera. Samtidigt får ett
beslut av rådet — när ett sådant väl fattats - den breda förankring och det
stöd som krävs för att ge besluten nödvändig internationell tyngd och
säkerställa deras effektiva genomförande. Systemet utgör också ett viktigt
skydd mot att små länder dras in i ekonomisk krigföring mellan stormakterna.

Det är enligt propositionen endast ett beslut eller en rekommendation av
FN:s säkerhetsråd som kan häva våra förpliktelser enligt det allmänna tulloch
handelsavtalet (GATT). Artikel XXI c) i GATT medger undantag från
tillämpning av avtalet för ”förpliktelser enligt Förenta Nationernas stadga i
syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet”. Ett av motiven för
detta stadgande är att det internationella handelssystemet skall värnas från
att utnyttjas som politiskt påtryckningsmedel, något som i det längre
perspektivet skulle kunna leda till systemets sammanbrott.

Samtidigt är det klart att det föreligger folkrättsligt utrymme för den
enskilda staten att vidta den typ av begränsade åtgärder som Sverige
genomfört mot Sydafrika med början år 1979. Samtliga dessa åtgärder, inkl.
förbuden mot nyinvesteringar och mot import av jordbruksvaror, har således
kunnat införas utan att Sverige överträtt någon internationell bestämmelse
eller påståtts göra detta.

En överväldigande majoritet av FN:s medlemsstater, representerande alla
politiska och geografiska grupperingar, står i dag bakom målet att undanröja
det hot mot internationell fred och säkerhet som råder i södra Afrika till följd
av den av Sydafrika förda politiken. Det framgår av de många resolutioner
som genom årtionden antagits av FN:s generalförsamling, bl. a. på svenskt
och nordiskt initiativ. Stöd för denna slutsats kan även hämtas av de beslut
som säkerhetsrådet fattade år 1977 om vapenembargo med senare skärpning -

UU 1986/87:20

ar samt år 1985 med rekommendationer om vissa frivilliga åtgärder av
sanktionskaraktär av medlemsländerna, bl. a. investeringsförbud i Sydafrika.

I ljuset av den senaste utvecklingen i FN och de motgångar som mött
ansträngningarna att få till stånd bindande sanktioner mot Sydafrika måste vi
emellertid väga vår principiella linje i sanktionsfrågor mot behovet av att nu
få till stånd så breda åtgärder som möjligt riktade mot ett unikt system av
förtryck som det i Sydafrika, heter det i propositionen.

Efter noggrann prövning har regeringen kommit fram till att den i
avvaktan på ett verksamt sanktionsbeslut av FN:s säkerhetsråd bör föreslå
riksdagen förbud mot handel med Sydafrika och Namibia trots att en sådan
åtgärd enligt regeringens uppfattning skulle innebära ett avsteg från Sveriges
angivna linje i sanktionsfrågor. Regeringen grundar detta steg på följande
överväganden.

Den sydafrikanska regeringens rasåtskillnadspolitik innebär en systematisk
kränkning av de mänskliga rättigheterna. Denna politik har bedrivits
under lång tid, och det finns inga tecken på att regimen är beredd att ompröva
den.

Apartheidsystemet är den axel kring vilken hela det sydafrikanska
samhället roterar. Denna politik innebär att människors rättigheter baseras
på hudfärg och rastillhörighet och är unik i världen genom att den är
inskriven i landets lagar och författningar. Den är en integrerad del i
regeringens och myndigheternas dagliga maktutövning.

Brott mot mänskliga rättigheter förekommer i flera andra länder. Men i
inget annat land är den systematiska kränkningen av en folkmajoritets
grundläggande rättigheter på detta sätt konstitutionellt förankrad som i
Sydafrika. Inget annat land har under så lång tid fördömts för sin politik av
nästan alla FN:s medlemsstater.

När nu en lång tids arbete för att inom ramen för FN få till stånd allmänt
omfattande åtgärder mot Sydafrika inte lett till resultat väger dessa skäl över
för att vi själva skall ta det ytterligare steg som ett svenskt handelsförbud
innebär. Det är regeringens övertygelse att ett sådant steg kommer att driva
på processen inom FN. Därmed kan i ett senare skede en mer allmän och
verkningsfull ekonomisk bojkott mot Sydafrika komma till stånd.

Beslutet innebär visserligen ett avsteg från våra åtaganden enligt GATT.
Men detta är en engångsföreteelse som enbart avser Sydafrika och Namibia
och som är motiverad av det unika i själva apartheidsituationen.

Just de unika omständigheterna i detta fall gör att det inte finns anledning
att förutse någon för Sverige besvärande prejudikatsbindning i andra
situationer som kan uppkomma i framtiden.

Regeringen har vidare noga övervägt om ett handelsförbud mot Sydafrika
kunde tänkas få negativa verkningar för trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.
Sverige kan, om ett förbud införs, inte misstänkas handla på uppdrag av
något maktblock eller i någon viss stats intresse. Vi riskerar i denna fråga inte
heller att komma i motsättning till någon stormakt eller tvingas ta ställning i
stormakternas inbördes motsättningar.

UU 1986/87:20

Handelsförbudets utformning

UU 1986/87:20

Regeringen bemyndigas tillämpa 3 och 5§§ lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika och
Namibia. Regeringen får också meddela förordnande enligt 11 § tredje
stycket i lagen.

Lagen (1985:1050) om förbud mot införsel av jordbruksvaror från
Sydafrika upphävs när det nya handelsförbudet träder i kraft och dess
bestämmelser arbetas in i regeringens tillämpningsföreskrifter.

Lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner är en s. k. fullmaktslag,
som formellt är i kraft, men som endast kan tillämpas för att fullgöra
säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer.

Det handelsförbud som regeringen nu förordar har inte sin grund i ett
beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet. Lagen kan därför inte
sättas i tillämpning med den automatik som är förutsedd i den. Regeringen
inhämtar därför riksdagens bemyndigande att tillämpa lagen för en handelsblockad
mot Sydafrika och Namibia i enlighet med de riktlinjer som redogörs
för i följande avsnitt.

Handelsblockaden bör med vissa undantag omfatta alla slags varor. För
enkelhetens och åskådlighetens skull bör därför nu gällande bestämmelser
om importförbud för jordbruksvaror arbetas samman med den nya lagstiftningen
och lagen (1985:1050) omförbud mot införsel av jordbruksvaror från
Sydafrika upphävas.

Handelsförbudets omfattning

Handelsförbudet bör omfatta

1. förbud mot införsel till Sverige av varor med sydafrikanskt eller
namibiskt ursprung,

2. förbud mot utförsel från Sverige till Sydafrika eller Namibia,

3. förbud mot åtgärder som kan främja förbjudna åtgärder enligt punkterna
1 och 2, såsom lastning, lossning, transport, mottagande till förvaring av
varor liksom tillhandahållande av transportmedel eller lämnande och
förmedlande av uppdrag för sådana åtgärder.

Förbudet bör omfatta yrkesmässig verksamhet.

Generellt undantag bör göras för publikationer och nyhetsmaterial,
eftersom det självklart är av stor vikt att ett fortsatt informationsflöde kan
fortgå från och till Sydafrika. Undantag bör också göras för varor avsedda för
humanitärt ändamål eller medicinskt bruk.

Förbudet kommer att omfatta både varor med svenskt ursprung och andra
varor från Sverige. Det täcker emellertid inte t. ex. export till Sydafrika eller
Namibia av varor som har tillverkats av ett svenskt dotterföretag i ett tredje
land. Handelsförbudet bör enligt regeringen vidare omfatta lastning, lossning,
transport eller mottagande till förvaring av varor liksom tillhandahållande
av transportmedel eller utrustning eller förnödenhet för transport. Det
bör också innefatta lämnande eller förmedlande av uppdrag i fråga om
sådana åtgärder.

1* Riksdagen 1986/87. 9sami. Nr 20

Undantag från förbuden, ikraftträdande m. m.

Enligt 9 § lagen om vissa internationella sanktioner kan regeringen för visst
fall medge undantag från förbud som har meddelats med stöd av lagen.
Regeringen anser att det kan vara lämpligt att i förordningen med tillämpningsföreskrifter
närmare ange i vilka fall undantag från förbuden kan bli
aktuella. Samtidigt framhålls att det självfallet alltid måste vara regeringens
samlade bedömning av en viss situation som bör ligga till grund för ett
undantag i ett enskilt fall.

Ett handelsförbud kan i vissa fall leda till att det sydafrikanska näringslivets
ställning stärks såväl inom som utanför Sydafrika liksom till negativa
effekter för Sydafrikas grannländer. En sådan effekt skulle vara till fördel för
apartheidregimen i Sydafrika och därmed motverka syftet med sanktionspolitiken.
Undantag från förbuden bör därför kunna medges, om ett upprätthållande
av ett förbud skulle medföra effekter som är ägnade att motverka
syftet med ett handelsförbud. Vidare bör undantag kunna medges om det i
övrigt föreligger särskilda skäl, t. ex. en godtrosituation.

Regeringen har för avsikt att höra utrikesnämnden i principiella frågor om
undantag.

Som tidigare sagts bör undantagsbestämmelserna tillämpas restriktivt.
Regeringen förordar också att tillämpningen av undantagsinstitutet utvärderas
efter en tidsperiod av två år mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika och
då gjorda erfarenheter av dispensgivningen och att, om skäl därtill föreligger,
grunderna för tillämpningen omprövas.

Det är rimligt att företagen får en viss period på sig för avvecklingen av sina
åtaganden. Mot denna bakgrund bör lagstiftningen träda i kraft den 1 juli
1987. Företagen bör medges en avvecklingsperiod på tre månader, vilket
innebär att förbuden bör börja tillämpas den 1 oktober 1987.

Det ankommer nu på de aktuella företagen att själva omedelbart vidta
åtgärder inom marknadsföring och produktion för att underlätta den
omställning som är påkallad. Samtidigt skulle det rimma illa med den
grundläggande solidaritetsuppfattning som ligger bakom hela den svenska
Sydafrikapolitiken, om inte samhället skulle vara berett att gå in och
underlätta den omställning i Sverige som blir följden av en handelsbojkott.
Det kan inte uteslutas att vissa företag och orter kan behöva samhälleligt stöd
för att klara omställningen. Ett arbete har därför inletts inom regeringskansliet
för att närmare analysera effekterna och kartlägga behovet av samhälleliga
insatser i dessa fall.

Utredning om tjänstehandel m. m.

Enligt regeringens mening ger sanktionslagen i dess nuvarande utformning
inte utrymme för att utöka handelsförbudet med förbud för svenska företag
utomlands att till Sydafrika eller Namibia leverera varor som har producerats
hos dem. Inte heller kan man genom nuvarande lagstiftning komma åt
svenska dotterbolags i utlandet köp från Sydafrika eller Namibia.

Rättsligt sett är våra möjligheter begränsade att genom en svensk
lagstiftning föreskriva regler för svenskägda dotterbolag utomlands. Det är
en princip som vi även från svenskt håll hävdar när det gäller utländska bolags

verksamhet i Sverige, nämligen att dessa endast skall vara underkastade
svensk lagstiftning.

Inte desto mindre är det angeläget att skyndsamt få klarhet i i vilken
omfattning möjligheter kan finnas att utsträcka handelsförbudets räckvidd
till att omfatta också svenskägda dotterbolag i andra länder. För riksdagens
information nämns i propositionen att en parlamentarisk kommitté, som
regeringen tillkallat, har fått till uppgift bl. a. att se över denna tredjelandsproblematik.
I kommitténs uppgift ingår också att undersöka i vilken
utsträckning frivilliga överenskommelser med det svenska moderbolaget
skulle vara en framkomlig väg.

Kommittén skall också kartlägga omfattningen av handeln med tjänster
mellan Sverige och Sydafrika. Vissa former av sådan handel är redan
förbjudna. Detta gäller alla sådana tjänster som innebär teknologiöverföring
i form av bl. a. patent och tillverkningsrättigheter. Om riktlinjerna för det nu
föreslagna handelsförbudet godkänns, kommer också vissa tjänster som har
anknytning till varuhandel att bli förbjudna. Kommitténs uppgift är att
kartlägga eventuellt kvarvarande former av tjänstehandel och utreda i vilken
mån ytterligare restriktioner eller förbud kan vara möjliga och påkallade.

En ytterligare fråga som kommittén skall belysa är frågan om svenska
företags verksamhet i Sydafrika.

Skrivelsen

I skrivelsen lämnas en redogörelse för svenska företags verksamhet i
Sydafrika och Namibia under verksamhetsåret 1985.

Vidare redovisas sådana uppgifter som svenska juridiska personer skall
lämna om dels överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter
till sydafrikanska eller namibiska företag, dels förvärv av utländska företag
som äger aktier eller andelar i sydafrikanska eller namibiska företag
(indirekta företagsförvärv). Redovisningen avser perioden den ljuli
1985-den 30 juni 1986.

Slutligen lämnas för första gången uppgifter om löner och anställningsvillkor
samt sociala förhållanden för anställda vid dotterbolagen i Sydafrika och
Namibia.

Det konstateras i skrivelsen att efterlevnaden av Sydafrikalagen varit god
under den aktuella perioden.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

I motion 1986/87:U408 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att konkreta förslag skyndsamt
framläggs om total bojkott mot Sydafrika och, om så är möjligt, att detta sker
i samverkan med övriga nordiska länder,

2. att riksdagen beslutar om att all handel med Namibia skall upphöra.

UU 1986/87:20

I motion 1986/87:U504 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att konkreta förslag skyndsamt
framläggs om handelsbojkott mot Sydafrika i samverkan med övriga
nordiska länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i
samarbete med de nordiska länderna fortsätter att i FN driva frågan om
heltäckande och bindande sanktioner mot Sydafrika.

I motion 1986/87:U524 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar
hos regeringen begära förslag på åtgärder för en total handelsbojkott mot
Sydafrika i samverkan med övriga nordiska länder.

I motion 1986/87:U541 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär intensifierade ansträngningar att
inom FN få till stånd för alla medlemsstater bindande beslut om handelsbojkott
av Sydafrika,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om svensk handelsbojkott av
Sydafrika efter samråd med övriga nordiska länder,

3. att riksdagen hos regeringen begär att de svenska åtgärderna med
avseende på handelsbojkotten mot Sydafrika nära samordnas med de
åtgärder som andra nordiska länder redan vidtagit eller kan komma att vidta.

Motioner väckta i anledning av propositionen

I motion 1986/87:U110 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1986/87:110 om förbud mot handel med
Sydafrika och Namibia,

2. att riksdagen beslutar om total ekonomisk bojkott mot Sydafrika och
Namibia.

I motion 1986/87:U111 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om sambandet mellan en Sydafrikabojkott och
svensk neutralitetspolitik,

2. att riksdagen beslutar att om sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om förutsättningar för dispens från handelsförbudet,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om det fortsatta utredningsarbetet.

I motion 1986/87:U112 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beslut om
svensk handelsbojkott skall föregås av beslut om sanktioner i FN:s säkerhetsråd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
fortsätta sina ansträngningar för att få till stånd beslut om effektiva
sanktioner gentemot Sydafrika i FN:s säkerhetsråd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
öka sitt stöd till och sina kontakter med de demokratiska krafter som arbetar
för ett avskaffande av apartheid i Sydafrika, i enlighet med vad som anförs i
motionen,

UU 1986/87:20

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de svenska visumbestämmelserna
beträffande Sydafrika i enlighet med vad i motionen anförs,

5. att riksdagen avslår de i proposition 1986/87:110 upprättade lagförslagen,

6. att riksdagen avslår de i proposition 1986/87:110 förordade riktlinjerna
för ett handelsförbud mot Sydafrika och Namibia (2.7.2).

I motion 1986/87:U113 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om den aktuella lagens förenlighet med GATT-stadgan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående tillämpningen av viseringsbestämmelserna för
sydafrikanska medborgare.

Utskottet

Motiveringen för ett handelsförbud

I den föreliggande propositionen föreslås att regeringen får riksdagens
bemyndigande att tillämpa 3 och 5 §§ i lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika och Namibia.

I propositionen redovisas de av Sverige starkt stödda strävandena under
den gångna hösten och vintern att få till stånd ett bindande beslut eller en
rekommendation i FN:s säkerhetsråd om sanktioner mot Sydafrika. Sedan
USA och Storbritannien i februari 1987 inlagt veto mot ett förslag till
säkerhetsrådsresolution om bindande sanktioner drog regeringen slutsatsen
att Sverige på egen hand borde införa ett förbud mot handel med Sydafrika.
Som framgår av propositionen anser regeringen att denna åtgärd innebär ett
avsteg från den svenska linjen att inte delta i sanktioner som inte har stöd i ett
säkerhetsrådsbeslut. Regeringen motiverar emellertid sitt förslag bl. a. med
att Sydafrika är ett unikt fall. I inget annat land är den systematiska
kränkningen av en folkmajoritets rättigheter konstitutionellt förankrad och
inget annat land har under så lång tid fördömts för sin politik av nästan alla
FN:s medlemsländer. Det konstateras i propositionen också att åtskilliga
länder genomfört bojkottåtgärder av olika slag mot Sydafrika och att detta
delvis kunnat ske med utgångspunkt i säkerhetsrådsrekommendationer från
juni och juli månader år 1985.

I tre av de motioner som väckts i anslutning till propositionen behandlas
bl. a. de folkrättsliga och neutralitetspolitiska grundvalarna för regeringens
förslag. I motion U112 (m)sägs att regeringen bör ges till känna att beslut om
svensk handelsbojkott skall föregås av beslut om sanktioner i FN:s säkerhetsråd
samt att Sverige bör fortsätta sina ansträngningar att få till stånd beslut
om effektiva sanktioner i säkerhetsrådet. I motionens motivering heter det
bl. a. att regeringen nu frångår en sedan länge etablerad svensk utrikespolitisk
linje och att våra principer kommer att få reducerad bärkraft, om vi i
framtiden ställs inför krav att delta i sanktioner mot andra länder. Motionärerna
vänder sig också mot att Sverige avser att bryta mot GATT.

I motion U113 (fp) görs bedömningen att regeringens förslag inte innebär
något brott mot traditionell svensk utrikespolitik eller mot GATT. Motionä -

UU 1986/87:20

rerna anser att Sverige inom ramen för sin suveränitet kan vidta bilaterala
sanktioner och att vi vid flera tillfällen gjort det utan stöd av säkerhetsrådet. I
fråga om GATT hänvisas bl. a. till danska uttalanden om att artikel XXI i
GATT skulle vara tillämpbar på det av Danmark i maj 1986 beslutade
förbudet mot handel med Sydafrika och Namibia.

Motion U111 (c) anser att neutralitetspolitiska invändningar mot handelssanktioner
som inte beslutats av säkerhetsrådet saknar tillämpning i fråga om
Sydafrika, närmast av skälet att supermakterna USA och Sovjetunionen inte
står på olika sidor i frågan.

Motion U110 (vpk) föreslår en total ekonomisk bojkott mot Sydafrika och
avstyrker därför regeringens förslag.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden och motsvarande
avsnitt i propositionen anföra följande.

Det råder enighet mellan regering och motionärer om behovet av
internationella påtryckningsåtgärder mot Sydafrika. Åsiktsskillnaderna gäller
förutsättningarna och motiveringen för samt i viss mån omfattningen av
svenska sanktionsåtgärder.

Det är, som framhålls i propositionen, en princip i svensk utrikespolitik att
Sverige endast deltar i sanktioner som beslutats av FN:s säkerhetsråd.
Sydafrika har emellertid sedan lång tid ansetts utgöra ett särfall. En
hänvisning till det unika i den sydafrikanska situationen gjordes när
riksdagen på våren 1977 för första gången uttalade sig till förmån för åtgärder
i syfte att begränsa svenska företags verksamhet i Sydafrika, vilket sedermera
ledde till lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och andra inslag i vår
Sydafrikapolitik. Det nu föreslagna handelsförbudet innebär således inte att
Sverige slår in på en ny linje. Snarare är det fråga om att fullfölja en redan
etablerad handlingslinje gentemot Sydafrika.

Det bör därtill påpekas att det varken i FN-stadgan eller i folkrätten i övrigt
finns något som uttryckligen hindrar ett land från att vidta en åtgärd av det
slag som investeringsförbudslagen innebär. Den svenska principen att inte
delta i sanktioner som saknar stöd i säkerhetsrådsbeslut är ett uttryck för vår
självvalda utrikespolitik och har fortsatt giltighet och bärkaft, anförde
utskottet i UU 1981/82:13. Utskottet vill också understryka att en av
särskilda omständigheter motiverad åtgärd självfallet inte är liktydig med ett
avsteg från neutralitetspolitiken som sådan.

Därmed besvaras yrkande 1 i motion Ulli (c).

Med anledning av yrkande 1 i motion U113 (fp) vill utskottet uttala att det
inte ligger i Sveriges intresse att göra en vidsträckt tolkning av GATTrs
undantagsregler. Därmed får även detta yrkande anses besvarat.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrks yrkande 1 i motion U112
(m).

Mot bakgrund av de särskilda folkrättsliga och politiska omständigheter
som gör sig gällande i fråga om Sydafrika anser utskottet att det nu liksom
tidigare är fullt möjligt att hävda att den svenska principen att inte delta i
sanktioner som inte beslutats av FN:s säkerhetsråd alltjämt gäller. Sverige
avser att även fortsättningsvis med kraft verka för att säkerhetsrådet fattar de
nödvändiga besluten. Därmed torde yrkande 2 i motion U112 (m) få anses

UU 1986/87:20

besvarat, liksom yrkande 2 i motion U504 (c) och yrkande 1 i motion U541
(fp)-

I väntan på säkerhetsrådsbeslut är det utskottets förhoppning att fler
länder vidtar åtgärder mot Sydafrika liknande dem Sverige och andra stater
genomfört. Det är i detta syfte angeläget att information om enskilda länders
Sydafrikapolitik sprids internationellt.

Utskottet vill härutöver understryka att det är viktigt att Sverige också
fortsättningsvis håller nära kontakt med de övriga nordiska länderna i
utformningen av sin Sydafrikapolitik.

Handelsförbudets omfattning

Det föreslagna förbudet omfattar all handel mellan Sydafrika och Namibia å
ena sidan och Sverige å den andra. Införselförbudet riktar sig mot varor med
ursprung i Sydafrika eller Namibia. Utförselförbudet omfattar varor som
exporteras från Sverige med Sydafrika eller Namibia som bestämmelseland,
oavsett om varorna har svenskt ursprung eller ej. Förbudet gäller även
utförsel från Sverige via tredje land men inte handel med varor som
tillverkats av svenskt dotterbolag i tredje land. Förbudet avses också omfatta
vissa åtgärder som verksamt bidrar till uppkomsten av brott mot in- eller
utförselförbudet, såsom lossning, lastning, transport m. m.

En möjlighet till undantag från handelsförbudet bör enligt propositionen
ges. Regeringen avser att i sina tillämpningsföreskrifter ange vilka undantag
som kan komma i fråga. Som exempel nämns det fall då ett handelsförbud
kan leda till att det sydafrikanska näringslivet stärks. Härmed torde bl. a.
avses den eventualiteten att förbud mot handel framtvingar nedskärning av
verksamheten vid svenskägda bolag i Sydafrika och att sydafrikanska
konkurrenter därigenom stärks. Utskottet har informerats av företrädare för
Industriförbundet och berörda företag om de svårigheter som kan komma att
uppstå om inte undantag från handelsförbuden i vissa fall medges.

Undantagsreglerna bör emellertid, som framhålls i motion Ulli (c)
tillämpas strikt. Som framgår av propositionen ankommer det på de svenska
dotterbolagen att visa att ett avbrytande av handeln under vissa betingelser
skulle kunna leda till fördelar för det sydafrikanska näringslivet. Yrkande 2 i
motion Ulli får därmed anses besvarat.

Utskottet anser liksom regeringen att den nya lagstiftningen bör träda i
kraft den 1 juli 1987 men att förbuden - med undantag av införsel av
jordbruksvaror från Sydafrika och införsel av guldmyntet Krugerrand -börjar tillämpas först tre månader senare, dvs. den 1 oktober 1987. Detta bör
ge företagen möjlighet att avveckla flertalet ingångna förbindelser och
avsluta pågående frakter m. m. innan förbudet börjar gälla.

Det kan inte uteslutas att handelsförbudet får negativa konsekvenser även
för vissa företag och orter i Sverige. I första hand bör eventuella problem
kunna lösas av företagen själva eller inom ramen för den normala arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen överväger nu närmare dessa frågor. I
kompletteringspropositionen (1986/87:150, bilaga 6) begär regeringen bemyndigande
att få vidta särskilda stödinsatser om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inte bedöms räcka för att klara nödvändiga omställningar. Beträf -

UU 1986/87:20

fande en eventuell ersättning av statsmedel till drabbade företag vill utskottet
inte uttala sig till förmån för någon ovillkorlig rättighet.

Utredning om tjänstehandel m. m.

Vissa frågor som har nära samband med handeln med Sydafrika har
regeringen inte tagit ställning till i den föreliggande propositionen. Det gäller
handeln med tjänster, i den mån sådan inte redan är inskränkt av gällande
lagstiftning. Det gäller vidare handel mellan svenska dotterbolag i tredje land
och Sydafrika samt frågan om de svenska dotterföretagens fortsatta verksamhet
i Sydafrika. För skyndsam utredning av dessa frågor har regeringen
tillkallat en parlamentarisk kommitté.

I motion Ulli (c) föreslås att frågan om transport av varor på svenska
fartyg mellan tredje land och Sydafrika skall behandlas av utredningen.
Denna fråga inrymmer många komplicerade juridiska och praktiska spörsmål.
Utskottet anser att utredningen bör vara oförhindrad att belysa även
frågan om transport på svenska kölar från och till tredje land. Yrkande 3 i
motion Ulli (c) får därmed anses besvarat.

Lagförslag och riktlinjer

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet regeringens lagförslag och de i
propositionen angivna riktlinjerna. Yrkande 1 i motion U110 (vpk) och 5 och
6 i motion U112 (m), i vilka föreslås avslag på propositionen, avstyrks
följaktligen.

Vissa yrkanden från den allmänna motionstiden får med regeringens
proposition anses tillgodosedda, nämligen yrkande 2 i motion U408 (vpk)
angående förbud mot handel med Namibia, yrkande 1 i motion U504 (c) och
yrkande 2 och 3 i motion U541 (fp) om handelsbojkott mot Sydafrika m. m.

I några motioner föreslås ekonomiska bojkottåtgärder mot Sydafrika som
går längre än de regeringen föreslår, nämligen motionerna U408 (vpk), U524
(c) och U110 (vpk) i vilka förordas en total bojkott mot Sydafrika och
Namibia. Utskottet anser att de nu föreslagna åtgärderna på handelsområdet
samt de andra inslag i vår Sydafrikapolitik som tidigare beslutats är av rimlig
omfattning och styrka med hänsyn till omständigheterna. Ifrågavarande
yrkanden avstyrks därför.

Övriga inslag i svensk Sydafrikapolitik

Handelspolitiska och andra ekonomiska åtgärder är självfallet inte de enda
uttrycken för vår inställning till Sydafrika. I den svenska Sydafrikapolitiken
ingår också som en viktig del vårt bistånd till frontstaterna i Södra Afrika och
våra insatser till hjälp åt förtryckets offer inne i Sydafrika. I motion U112 (m)
föreslås att Sverige skall öka sitt stöd till och sina kontakter med de
demokratiska krafter som arbetar för ett avskaffande av apartheid i
Sydafrika.

Utskottet kan dela många av de synpunkter som framförs i ifrågavarande
avsnitt i motionen. Det är naturligtvis angeläget att den svenska Sydafrikapo -

UU 1986/87:20

litiken är mångfasetterad och tar till vara de olika möjligheter till fredlig
förändring av det sydafrikanska samhället som finns.

Det har under lång tid existerat en viss opposition även bland vita
sydafrikaner mot apartheidpolitiken. Denna opposition har på senare tid
vuxit sig starkare. Allt större grupper inser att ett alternativ till regeringens
rasåtskillnadspolitik är oundgängligen nödvändig. Isoleringspolitiken har
säkerligen medverkat till denna inställning. Sverige bör hålla nära kontakt
med dessa grupper. Genom vårt humanitära bistånd till organisationer inne i
Sydafrika har vi möjlighet att ge ett konkret och verksamt stöd till dem.

Vårt förhållande till Sydafrika får självfallet inte enbart bestå av en
sanktionspolitik; det är också angeläget att fästa vikt vid de svenska
relationerna till de olika rörelser och grupper som skall forma det framtida
sydafrikanska samhället. Stöd åt en demokratisk utveckling av det slag som
ges exempel på i motion U112(m)ärav stor betydelse. Y rkande 3 i motionen
får därmed anses besvarat.

Ett inslag i vår Sydafrikapolitik är reglerna för inresa i Sverige av
sydafrikanska medborgare. Enligt en förordning av den 13 mars 1986 (SFS
1986:137), utfärdad efter rekommendationer av FN och i enlighet med
nordiska riktlinjer, skall visering endast beviljas för vissa i förordningen
angivna kategorier av resenärer, bl. a. turister och journalister. I motion
U113 (fp) föreslås i yrkande 2 att viseringsreglerna skall tillämpas så att inte
varje kulturellt och vetenskapligt utbyte förhindras. Även i motion U112 (m)
yrkande 4 behandlas viseringsreglerna. Motionärerna påpekar att de stränga
svenska reglerna bl. a. medfört att representanter för svensk press och vissa
svenska delegationer nekats inresa i Sydafrika, varigenom reglerna fått en
effekt motsatt den avsedda.

Utskottet vill erinra om att de svenska viseringsreglerna skärptes genom
förordningen av år 1986 och att huvudregeln nu är att sydafrikanska
medborgare skall vägras visering. Detta är ett led i vår och övriga nordiska
länders hållning till apartheidregimen. Utskottet har i sammanhanget
inhämtat att en omarbetning av förordningen kan komma att bli erforderlig
om lagen om förbud mot handel antas av riksdagen. Tillfälle kommer
därigenom att ges till eventuella preciseringar av förordningen, om det kan
bedömas att tillämpningen blivit orimligt sträng.

Därmed får yrkande 2 i motion U113 (fp) anses besvarat. Yrkande 4 i
motion U112 avstyrks med hänvisning till den översyn som begärs däri.

Skrivelsen

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse 1986/87:70 med redogörelse
för svenska företags verksamhet i Sydafrika och Namibia och konstaterar att
efterlevnaden av Sydafrikalagen varit god under verksamhetsåret 1985.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.

Utskottet hemställer

1. beträffande svensk neutralitetspolitik och Sydafrikabojkott
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:U111 besvarat med
vad utskottet anfört,

UU 1986/87:20

res. 1 (m)

UU 1986/87:20

2. beträffande lagförslagets förenlighet med GA TT

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:U113 besvarat med
vad utskottet anfört,

3. beträffande krav på beslut av FN:s säkerhetsråd
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:U112,

4. beträffande fortsatt agerande i FN

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1986/87:U112, yrkande 2 i
motion 1986/87:U504 och yrkande 1 i motion 1986/87:11541 besvarade
med vad utskottet anfört,

5. beträffande undantag frän handelsförbudet

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1986/87:U111 besvarat med
vad utskottet anfört,

6. beträffande fartygstransporter frän tredje land

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1986/87:11111 besvarat med
vad utskottet anfört,

7. beträffande förbud mot handel med Sydafrika och Namibia
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1986/87:11408, yrkande 1 i
motion 1986/87:11504 och yrkandena 2 och 3 i motion 1986/87:11541
besvarade med vad utskottet anfört,

8. beträffande i propositionen framlagda lagförslag

att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1986/87:11110 och
yrkande 5 i motion 1986/87:11112 antar de i propositionen framlagda
lagförslagen,

9. beträffande riktlinjer för handelsförbudet mot Sydafrika och
Namibia

att riksdagen med avslag på yrkande 6 i motion 1986/87:11112
godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna,

10. beträffande total bojkott mot Sydafrika

att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:11408, motion
1986/87:11524 och yrkande 2 i motion 1986/87:11110,

11. beträffande stöd ät demokratiska krafter i Sydafrika

att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1986/87:U112 besvarat med
vad utskottet anfört,

12. beträffande viseringsregler för sydafrikanska medborgare

att riksdagen med avslag på yrkande 4 i motion 1986/87:11112 förklarar
yrkande 2 i motion 1986/87:11113 besvarad med vad utskottet anfört,

13. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1986/87:70 till handlingarna.

Stockholm den 30 april 1987
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

res. 1 (m)

res. 2 (m)

res. 2 (m)
res. 2 (m)

res. 2 (m)

res. 2 (m)
res. 3 (vpk)

res. 4 (m)

Närvarande: Stig Alemyr (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson
(s), Ingemar Eliasson (fp), Maj-LisLööw (s), Sten Sture Paterson (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Anita Bråkenhielm (m), Nils T
Svensson (s), Britta Hammarbacken (c), Maj Britt Theorin (s), Karin Söder
(c), Hadar Cars (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

Reservationer

1. Krav på beslut av FN:s säkerhetsråd

Margareta af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Sydafrika
har” och slutar med ”alltjämt gäller.” bort ha följande lydelse:

För en liten alliansfri nation, belägen mellan de två supermaktsblocken, är
det enligt utskottets uppfattning av central betydelse att vi med kraft kan
värna om vår utrikespolitiska trovärdighet. Stormakterna strävar regelmässigt
efter att påverka utvecklingen i en rad länder, bl. a. genom att vidta olika
former av handelssanktioner. För att sådana påtryckningar skall bli effektiva
krävs att de omfattas av så många länder som möjligt. Mot denna bakgrund
ställs stundom olika krav från skilda håll om svensk medverkan i olika former
av sanktioner.

Utifrån neutralitetspolitiska utgångspunkter har det rått bred enighet
mellan de fyra demokratiska partierna om att avvisa svenskt deltagande i
sanktioner mot andra nationer, om sådana inte varit beslutade i FN:s
säkerhetsråd. Utskottet konstaterade våren 1986 sålunda:

Utskottet har förståelse för att kraven på en handelsboj kott växer sig
starkare och välkomnar att allt fler stater beslutat om eller överväger olika
åtgärder. Det är emellertid fortfarande utskottets åsikt att ekonomiska
sanktioner mot Sydafrika bör vara förenliga med våra åtaganden i GATT och
att det endast är FN:s säkerhetsråd som kan häva GATT:s regler. Sverige bör
fortsatt verka för att säkerhetsrådet fattar de erforderliga besluten i detta
hänseende.

Den svenska inställningen till en handelsbojkott gentemot Sydafrika har
varit att FN:s säkerhetsråd enligt FN-stadgan äger besluta om åtgärder av
detta slag. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en av förutsättningarna
för vår anslutning till FN var säkerhetsrådets beslutsordning i fråga
om sanktioner.

Sverige intensifierade sommaren 1986 sina ansträngningar för att FN:s
säkerhetsråd skulle besluta om sanktioner på handelns område mot Sydafrika.
På grund av bl. a. den oenighet som råder bland stormakterna avslog
säkerhetsrådet den 20 februari 1987 ett förslag om internationell handelsbojkott
gentemot Sydafrika. Utskottet noterar dock att utrikesministern och
den svenska regeringen förklarat att förutsättningarna för att säkerhetsrådet
skall komma att besluta om en rekommendation om handelsbojkott gentemot
Sydafrika är goda.

Mot den bakgrunden bör enligt utskottets mening regeringen avvakta

UU 1986/87:20

detta beslut i stället för att nu föreslå en ensidig svensk handelsbojkott. I
annat fall frångår Sverige en sedan länge etablerad viktig svensk utrikespolitisk
linje. Regeringen konstaterar samtidigt i propositionen att de åtgärder
på handelsområdet som nu föreslås innebär ett avsteg från Sveriges
åtaganden enligt det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) eftersom de
inte har stöd i något beslut från säkerhetsrådet.

Utskottet instämmer i denna bedömning och tar följaktligen med eftertryck
avstånd från åsikten i motion Ulli (fp) att lagförslaget skulle vara
förenligt med GATT.

Regeringen bör målmedvetet fortsätta att arbeta på att få FN:s säkerhetsråd
att fatta bindande beslut om åtgärder mot Sydafrika på handelns område.
Endast ett beslut i FN:s säkerhetsråd kan mobilisera den internationella
solidaritet som behövs för att ge den effekt på Sydafrika vi eftersträvar.

dels att utskottets hemställan i momenten 1-3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande svensk neutralitetspolitik och Sydafrikabojkott
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:U111,

2. beträffaden lagförslagets förenlighet med GA TT
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1986/87:U113,

3. beträffande krav på beslut av FN:s säkerhetsråd

att riksdagen med anledning av yrkande 1 i motion 1986/87:U112 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Lagförslag och riktlinjer

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Undantagsreglerna
bör” och på s. 12 slutar med ”Sydafrika m. m.” bort ha följande
lydelse:

Lagförslag och riktlinjer

Utskottet noterar att regeringens proposition 1986/87:110 ”Om förbud mot
handel med Sydafrika och Namibia” består av två delvis skilda komponenter.
Regeringen begär för det första riksdagens bemyndigande att få tillämpa ett
antal paragrafer: lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner —
grundade på beslut av FN:s säkerhetsråd — så att den även skall komma att
gälla en ensidig svensk handelsbojkott gentemot Sydafrika och Namibia. För
det andra aviserar regeringen att den fr. o.m. den ljuli 1987, med stöd av
beslut av riksdagen, kommer att införa en ensidig svensk handelsbojkott
gentemot Sydafrika och Namibia.

Den aktuella lagen tillkom för att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta
åtgärder i den mån sådana påkallas med anledning av beslut eller rekommendationer
som har meddelats av FN:s säkerhetsråd. Den bygger på förutsättningen
att beslut om sanktioner fattas av FN:s säkerhetsråd. Härigenom
skapas, som utskottet tidigare framhållit, folkrättsliga möjligheter att ej följa
internationella avtal som t. ex. GATT:s stadga. Samtidigt bygger lagen på att

UU 1986/87:20

beslut fattade av FN:s säkerhetsråd följs av dess medlemsländer, dvs. att
sanktionen blir global.

Regeringen begär nu att få använda lagen i en helt annan situation. Denna
karaktäriseras bl. a. av att FN:s säkerhetsråd förkastat ett förslag om
bindande globala sanktioner, dvs. förutsättningarna för tillämpning av lag
1971:176 är ej uppfyllda.

Sverige har, enligt utskottets uppfattning, som en liten alliansfri nation ett
alldeles särskilt intresse av att det internationella regelsystemet fungerar i
enlighet med folkrätten och FN-stadgan. Detta har också sedan en lång tid
tillbaka varit en framträdande linje i svensk utrikespolitik. Därigenom har
Sverige bidragit till att de mindre staternas ställning i världen successivt
kunnat förstärkas.

Som framgår av propositionen strider den föreslagna lagen mot GATTavtalet.
Sveriges möjligheter att i framtiden åberopa GATT-avtalet som
skydd för frihandeln och Sveriges intressen skulle genom bifall till propositionens
förslag nu avsevärt minska.

I propositionen hävdas: ”Just de unika omständigheterna i detta fall gör att
det inte finns anledning att förutse någon för Sverige besvärande prejudikatbindning
i andra situationer som kan uppkomma i framtiden.” Denna
slutsats vilar på den osäkra bedömningen att ingen annan nation gentemot
Sverige kommer att hävda att unika omständigheter motiverar svenskt
deltagande i andra sanktionsåtgärder.

En ensidig svensk handelsbojkott bör också bedömas utifrån det faktum
att handeln mellan Sverige och Sydafrika är av ringa omfattning. Den
omfattar knappa 0,5 % av vårt lands totala export. Handeln mellan länderna
har under det senaste året minskat kraftigt. En handelsbojkott gentemot
Sydafrika kommer därför att ha mycket små återverkningar på den sydafrikanska
ekonomin.

En ensidig svensk handelsbojkott kommer att ställa frågan om de svenska
dotterföretagens existens i Sydafrika på sin spets. En handelsbojkott innebär
att handel avbryts. Därmed torde internleveranser mellan moder- och
dotterföretag omöjliggöras. Regeringen pekar i propositionen på möjligheter
att i dessa fall ge företagen dispenser. Samtidigt har det framkommit
uppgifter om sydafrikanska motåtgärder innebärande förbud för de svenskägda
dotterbolagen att importera materiel.

Utskottet fäster stor vikt vid att den svenska neutralitetspolitiska linjen
med dess stöd för folkrätten konsekvent fullföljs. Sverige bör avvakta beslut i
FN:s säkerhetsråd innan en handelsbojkott gentemot Sydafrika genomförs.
Med bifall till motion 1986/87:U112 yrkandena 5 och 6 avslås propositionens
förslag i denna del.

Den utredning som regeringen tillsatt för att utreda en utvidgning av det
ensidiga svenska handelsförbudet bör avvakta ett beslut av FN:s säkerhetsråd
om handelsbojkott gentemot Sydafrika.

Till följd av det som anförts i det föregående avstyrks yrkande 1 i motion
U110 och yrkandena 2 och 3 i motion Ulli liksom yrkande 2 i motion U408,
yrkande 1 i motion U504 och yrkandena 2 och 3 i motion U541.

UU 1986/87:20

dels att utskottets hemställan i momenten 5-9 bort ha följande lydelse:

5. beträffande undantag från handelsförbudet

att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1986/87:U111,

6. beträffande fartygstransporter till tredje land

att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1986/87:U111,

7. beträffande förbud mot handel med Sydafrika och Namibia
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1986/87:U408, yrkande 1 i
motion 1986/87:U504 och yrkandena 2 och 3 i motion 1986/87:U541,

8. beträffande i propositionens framlagda lagförslag

att riksdagen med avslag på yrkande 1 i motion 1986/87:U110 och med
anledning yrkande 5 i motion 1986/87:U112 avslår i propositionen
framlagda lagförslag,

9. beträffande riktlinjer för handelsförbudet mot Sydafrika och
Namibia

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1986/87:U112 avslår i
propositionen framlagda riktlinjer,

3. Total bojkott av Sydafrika
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Sverige bör mot bakgrund av det senaste årets utveckling i Sydafrika gå
från ord till handling och ställa sig bakom dessa krav. En svensk ekonomisk
bojkott av Sydafrika är ett naturligt nästa steg i den svenska Sydafrikapolitiken.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 1 i motion U408, motion U524 och
yrkande 2 i motion U210.

dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande total bojkott mot Sydafrika

att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1986/87:U408, motion
1986/87:U524 och yrkande 2 i motion 1986/87:U110 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Viseringsregler för sydafrikanska medborgare

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet vill
erinra” och slutar med ”begärs däri” bort ha följande lydelse:

Sydafrika kan aldrig omvandlas till en fri och öppen demokrati på
apartheidregimens villkor. De som i dag bär upp det sydafrikanska samhällssystemet
måste fås att inse hur överlägsna frihetens idéer är varje annat
samhällssystem. De måste fås att inse att vägen till fred och civilisation går
över respekten för medmänniskan, oavsett hudfärg.

Arbetet för en fredlig omvandling av det sydafrikanska samhället i riktning
mot de västerländska frihetsideal, baserade på alla människors lika värde,
som Sverige företräder kan enligt utskottets mening aldrig främjas av en total

UU 1986/87:20

isolering av Sydafrika. I ett längre perspektiv är det utvidgade snarare än
inskränkta kontakter mellan Sydafrika och demokratiska länder som skapar
de bästa förutsättningarna för en demokratisk utveckling.

Kontakterna gentemot omvärlden är dessutom av stor betydelse för de
olika organisationer och individer som, ofta under svåra förhållanden, verkar
för ett avskaffande av apartheid. En annan viktig del av kontakterna mellan
Sydafrika och omvärlden är det fria informationsflödet. Det är utomordentligt
angeläget att massmedierna kan verka i Sydafrika och rapportera om
händelseutvecklingen.

De svenska visumreglerna har under 1980-talet gradvis skärpts. En
konsekvens av de mycket stränga svenska viseringsreglerna är de motåtgärder
som den sydafrikanska regimen vidtagit mot svenska medborgare. Ett
resultat av dessa är att delegationer från bl. a. den svenska kyrkan, LO m. fl.,
vars syfte har varit att medverka till att avskaffa apartheid, vägrats inresa i
Sydafrika. På samma sätt har representanter för svensk press, radio och TV
nekats inresetillstånd. Härigenom har de svenska åtgärderna delvis haft
motsatt effekt mot vad som avsågs vid dess genomförande.

Mer liberala regler på detta område ger sydafrikanska medborgare som
besöker vårt land möjlighet att ta del av vårt starka avståndstagande mot
apartheid.

En översyn av de svenska visumreglerna i syfte att underlätta sådana
kontakter som ovan beskrivits bör därför enligt utskottets mening göras.

Med det anförda bifalls yrkande 4 i motion U112 medan yrkande 2 i motion
U113 får anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande viseringsregler för sydafrikanska medborgare
att riksdagen med anledning av yrkande 2 i motion 1986/87:U113 och
med bifall till yrkande 4 i motion 1986/87:U112 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

UU 1986/87:20

Lag med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot
Sydafrika och Namibia

Härigenom föreskrivs följande:

Utöver vad som sägs i 1§ lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner får regeringen förordna att 3 och 5 §§ lagen skall tillämpas i fråga
om en handelsblockad mot Sydafrika och Namibia. Regeringen får också
meddela förordnande enligt 11 § tredje stycket lagen.

Om förhållandena ändras så att syftet med ett förordnande ej längre
kvarstår, skall regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån upphäva
eller ändra meddelat förordnande eller med stöd därav meddelade föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

UU 1986/87:20

Bilaga 1

Lagom upphävande av lagen (1985:1050) om förbud mot
införsel av jordbruksvaror från Sydafrika

Härigenom föreskrivs att lagen (1985:1050) om förbud mot införsel av
jordbruksvaror från Sydafrika skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1987.

UU 1986/87:20

Bilaga 2