om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats, m.m. (Betänkande 1980/81:JuU6 Justitieutskottet)

JuU 1980/81:6

Justitieutskottets betänkande
1980/81:6

om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats, m. m.

Motioner

I motion 1979/80:1020 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning innebärande förbud
mot alkoholförtäring på allmän plats och möjlighet till förverkande av
alkohol i dessa situationer.

Enligt motionärernas mening bör samhället skärpa attityden mot alkoholförtäring
på allmän plats, och ett förbud mot sådan förtäring bör tas in i
brottsbalken. Vidare bör det därvid vara möjligt att förverka alkoholen.

I motion 1979/80:1112 av Bertil Danielsson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning avseende beslag och förverkande
av alkoholhaltiga drycker i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motiveringen pekar motionärerna på att spritdrycker inte kan tas i beslag
hos den som mot förbud i en lokal ordningsstadga förtär sprit på allmän plats.
Enligt motionärernas mening bör lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker kompletteras så att sådant beslag blir möjligt.

Ansvarsregler m. m.

116 kap. 15 § brottsbalken (BrB) fanns tidigare upptagen en straffbestämmelse
för fylleri. Enligt lagrummet kunde den dömas för fylleri som på allmän
plats, utom- eller inomhus, uppträdde berusad av alkoholhaltiga drycker så
att det framgick av hans åtbörder eller tal. Straffet var böter, högst 500 kr.
Till samma straff kunde dömas om ruset orsakats av annat än alkoholhaltiga
drycker.

Föreskrifter om polisens befogenhet att omhänderta berusade personer
som anträffats på allmän plats fanns i förordningen (1841:58 s. 1) emot fylleri
och dryckenskap. Den enskilde polismannen ansågs enligt förordningen ha
viss frihet att från fall till fall bedöma om en berusad person skulle
omhändertas eller inte. Den omhändertagne förvarades i allmänhet i
polisarrest till dess han hade blivit nykter.

Genom lagstiftning år 1976 (prop. 1975/76:113, JuU 37, rskr 351)
avskaffades straffansvaret för fylleri. Samtidigt antogs lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m. m. Enligt den lagen får polisman
omhänderta den som på allmän plats, utom- eller inomhus, anträffas berusad
av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel om han till följd av
berusningen är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig
själv eller annan. Omhändertagande får också ske om den berusade anträffas

1 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 6

JuU 1980/81:6

i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som
gränsar till allmän plats och omständigheterna ger vid handen att han
uppehåller sig där endast tillfälligtvis.

Bakgrunden till 1976 års lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1977,
var att det tidigare systemet med omhändertagande och bestraffning av akut
berusade personer ansågs representera ett förlegat betraktelsesätt; den akuta
berusningen var att betrakta som ett sjukdomstillstånd, och ett omhändertagande
borde ta sikte på att bereda den berusade adekvat vård och
behandling. Riksdagen uttalade sig vid lagens antagande för en målsättning
som innebär att omhändertagandet av berusade personer skulle förbindas
med akutvård och att vården skulle ges inom nykterhetsvårdens eller
sjukvårdens ram utanför polisstationerna (JuU 1975/76:37 s. 30).

116 kap. 16 § BrB föreskrivs straffansvar för förargelseväckande beteende.
För detta brott kan den dömas som för oljud på allmän plats eller eljest
offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos
allmänheten. Straffet är böter, högst 500 kr.

Straffbestämmelserna om förargelseväckande beteende fick sin nuvarande
lydelse i samband med 1976 års lagstiftning rörande avskaffande av
fylleristraffet. Härvid uttalades att bestämmelsen inte kunde ges den
innebörden att den offentliga berusningen som sådan skulle anses falla under
lagrummet. Detsamma gällde sådana inslag i en berusad persons beteende
som har omedelbart samband med berusningen och som visserligen medför
att hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inte tar sig några
mer uppseendeväckande eller störande intryck (se JuU 1975/76:37 s. 17).

Allmänna ordningsstadgan

Enligt 1 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) förstås med allmän plats i
stadgan gata, torg, park och annan plats, som enligt fastställd stadsplan utgör
allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, för allmänheten tillgänglig
del av hamnområde samt allmän väg ävensom annat område, som är upplåtet
till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel. I lokal ordningsstadga får
bestämmas, att andra till allmänt begagnande upplåtna områden vid
tillämpningen av de allmänna ordningsföreskrifterna i stadgan eller av
föreskrift i lokal ordningsstadga skall vara likställda med allmän plats.

I 2-6 §§ allmänna ordningsstadgan finns allmänna ordningsföreskrifter
rörande nyttjandet av allmän plats och inhämtandet av polismyndighets
tillstånd till vissa aktiviteter på sådan plats.

Lokala ordningsstadgor

Enligt 7 § allmänna ordningsstadgan får i lokal ordningsstadga meddelas
de ytterligare föreskrifter i avseende på den allmänna ordningen som anses
erforderliga för kommunen eller del därav och som inte angår förhållanden,

JuU 1980/81:6

om vilka annorledes är bestämt. Vid meddelande av föreskrift enligt 7 § skall
tillses att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller eljest görs
obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

Lokal ordningsstadga antas av kommunfullmäktige på förslag av eller efter
hörande av de myndigheter vilkas verksamhetsområden berörs. Fullmäktiges
beslut skall underställas länsstyrelsens prövning (23 § allmänna ordningsstadgan).

Bryter någon mot bestämmelse i lokal ordningsstadga kan han dömas till
böter, högst 500 kr. Straffansvar kan också i vissa fall inträda för
vårdnadshavare till barn under 15 år som bryter mot lokal ordningsstadga
(28 § allmänna ordningsstadgan).

Förbud mot alkoholförtäring på allmän plats

I allmänna ordningsstadgan finns inte några bestämmelser om förtäring av
alkohol på allmän plats. Ett sådant förbud diskuterades under förarbetena
till lagstiftningen, men en reglering på området ansågs slutligen böra ske i
lokala ordningsstadgor (SOU 1944:48, SOU 1954:37, prop. 1956:143).

I sitt till justitieutskottet i detta ärende avgivna remissyttrande redogör
ordningsstadgeutredningen för en av utredningen gjord genomgång av
samtliga gällande lokala ordningsstadgor. Beträffande förbud mot förtäring
av vissa alkoholhaltiga drycker på allmän plats uppger utredningen att förbud
mot sådan förtäring fanns hösten 1979 i 32 lokala ordningsstadgor. Det
vanligaste sättet att utforma förbudet är: ”Rusdrycker må icke förtäras på
allmän plats annat än i samband med tillåten utskänkning därav.” I tre
stadgor har ordet ”rusdrycker” ersatts av ”sprit, vin och starköl”. I andra
stadgor förekommer uttrycken ”alkoholhaltiga drycker”, ”alkoholdrycker”
och ”spritdrycker och vin”. I några fall har intagits förbud även mot förtäring
och användning av ”andra berusningsmedel”. Ölförtäring på allmän plats
annat än i samband med tillåten utskänkning är förbjuden enligt sex lokala
ordningsstadgor. Det torde enligt utredningen finnas anledning anta att ett
förbud mot alkoholförtäring på allmän plats numera finns i flera lokala
ordningsstadgor. De förbud som finns i de förut nämnda 32 lokala stadgorna
är i flertalet fall inte begränsade till vissa angivna allmänna platser.

Beslag och förverkande

Allmänna bestämmelser

Allmänna bestämmelser om beslag ges i rättegångsbalken (RB). 127 kap.
1 § RB föreskrivs sålunda att föremål, som skäligen kan antas äga betydelse
för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av
brott förverkat, får tas i beslag. Beslut om beslag kan enligt 4 § fattas av
polisman, undersökningsledare eller åklagare. Om beslag verkställs av

JuU 1980/81:6

annan än undersökningsledaren eller åklagaren och om denna inte har
beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras till honom. Åklagaren skall
omedelbart pröva om beslaget skall bestå.

Allmänna bestämmelser om förverkande av egendom på grund av brott
ges i 36 kap. BrB.

Enligt 1 § skall utbyte av brott enligt BrB som inte motsvaras av skada för
enskild förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma
gäller förlag för brott eller dess värde, om förlaget mottagits eller
mottagandet utgör brott enligt BrB.

Egendom som används såsom hjälpmedel vid brott enligt BrB eller som
frambragts genom sådant brott får enligt 2 § förklaras förverkad om det är
påkallat till förebyggande av brott eller eljest starka skäl föreligger.
Detsamma gäller egendom, vars användande utgör brott enligt BrB eller
med vilken eljest tagits befattning som utgör sådant brott.

De allmänna bestämmelserna om beslag och förverkande i samband med
brott enligt BrB gör det möjligt att omhänderta alkoholhaltiga drycker som
har samband med sådant brott, exempelvis drycker, vars förtärande i
offentligt sammanhang bedöms som förargelseväckande beteende. Däremot
finns det inte någon beslags- eller förverkandebestämmelse som anknyter till
förbud i lokal ordningsstadga mot förtäring av alkoholhaltiga drycker på
allmän plats.

Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker

Alkoholhaltiga drycker kan enligt lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker förverkas i samband med viss brottslighet hos
innehavaren. Det gäller vid de militära brotten övergivande av post och
onykterhet i tjänsten, om gärningsmannen varit så berusad att det framgått
av hans åtbörder och tal, samt vid trafiknykterhetsbrott och brott mot
luftfartslagen och sjölagen. Vidare kan spritdrycker, vin eller starköl, som
någon medför vid offentlig tillställning mot gällande bestämmelser, förklaras
förverkade (1 §).

Egendom som kan förverkas enligt lagen kan också tas i beslag. Härvidlag
gäller särskilda regler, bl. a. om egendomens förstörande och om förfarandet
i fall beslaget går åter. I fråga om spritdrycker, vin eller starköl, som i strid
mot gällande bestämmelser medförs vid offentlig tillställning har den som
tjänstgör som ordningsvakt vid tillställningen, samma rätt att ta egendomen i
beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman (2 §, se SFS
1980:582 som träder i kraft den 1 januari 1981).

Lagen om omhändertagande av berusade personer m. m.

Alkoholhaltiga drycker som påträffas hos den som omhändertagits enligt
lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. skall enligt 8 § den

JuU 1980/81:6

lagen fråntas denne. Med egendomen skall förfaras på samma sätt som med
drycker som omhändertagits enligt lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker.

Förslag år 1970

I en inom justitiedepartementet år 1970 upprättad promemoria (Stencil Ju
1970:7) PM ang. vissa frågor om förverkande av alkoholhaltiga drycker
föreslogs bl. a. införande av möjlighet att beslagta och förverka rusdrycker
som har förekommit i samband med överträdelse av förbud i lokal
ordningsstadga mot rusdrycksförtäring. I promemorian anfördes att gärningen
visserligen i vissa fall kunnat bedömas som förargelseväckande beteende,
varigenom förverkande kunnat ske med stöd av brottsbalken; det fick
emellertid anses vara angeläget att ett ingripande kunde ske i omedelbart
samband med överträdelsen genom att rysdryckema tas i beslag även i
situationer då handlingen inte bedöms som förargelseväckande beteende.

Förslaget ledde ej till lagstiftning.

Ordningsstadgeutredningen

Enligt regeringens bemyndigande i januari 1977 har chefen för kommundepartementet
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av allmänna ordningsstadgan. Utredaren, ordningsstadgeutredningen
(Kn 1977:02), skall enligt direktiven (1978 års kommittéberättelse del II
s. 390) se över allmänna ordningsstadgan i syfte att anpassa stadgan till
regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten. Särskild uppmärksamhet
bör därvid ägnas åt det förhållandet att de lokala ordningsstadgorna
ibland torde innehålla bestämmelser som enligt regeringsformen inte
får meddelas i annan ordning än genom lag. Utredaren bör överväga om
bestämmelser av det slag det här kan vara fråga om behövs och i vilken form
de i så fall bör meddelas.

Samordningsorgan för alkoholfrågor

Enligt regeringens bemyndigande i maj 1980 har chefen för socialdepartementet
tillkallat ledamöter i ett samordningsorgan för alkoholfrågor med
uppdrag att dels lägga fram förslag som kan beaktas i nästa års budgetproposition,
dels initiera och planlägga arbetet för de ytterligare åtgärder som
kan anses nödvändiga, dels pröva frågan om upprättande av ett mera
långsiktigt program på alkoholområdet (Dir. 1980:47).

JulJ 1980/81:6

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksåklagaren,
rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs,
Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Norrbottens län, ordningsstadgeutredningen,
Linköpings och Gotlands kommuner, Svenska kommunförbundet
och Sveriges advokatsamfund.

Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat yttranden från överåklagarna i
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för
länsåklagarmyndighetema i Hallands, Kopparbergs och Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat
yttranden från kommunstyrelserna i Göteborgs, Mölndals och Uddevalla
kommuner.

I fråga om införandet av en allmän straffbestämmelse rörande förbud mot
alkoholförtäring på allmän plats är de flesta remissinstanserna negativa till
motionsförslagen. Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, Linköpings kommun och Gotlands kommun tillstyrker dock den
föreslagna lagstiftningen.

Beträffande införande av möjlighet till beslag och förverkande av
alkoholhaltiga drycker i samband med förtäring av sådana drycker på allmän
plats tillstyrker de flesta remissinstanserna motionsförslagen. Göta hovrätt
vill inte motsätta sig att frågan utreds.

Socialstyrelsen anser att de föreslagna restriktionerna bör granskas av
samordningsorganet för alkoholfrågor.

Kommunförbundet förespråkar en total översyn av hela frågeställningen.

Förbud mot alkoholförtäring pä allmän plats

Riksåklagaren (RÅ) erinrar om att förtäring av alkoholhaltiga drycker på
allmän plats under vissa förutsättningar kan anses utgöra förargelseväckande
beteende. Enligt RÅ har under senare år en liberalisering inträtt i rättspraxis.
En följd härav torde enligt vad RÅ uppger vara en benägenhet hos polisen att
i minskande omfattning rapportera alkoholförtäring på allmän plats som
förseelse. Vad som beivras i sådan ordning torde inskränka sig till påtagligt
störande och provocerande former av alkoholförtäring. Mot bakgrund av
den ökande förtäringen av alkoholhaltiga drycker på allmän plats finns det
enligt RÅ anledning att ta till vara de möjligheter som finns att minska sådan
konsumtion. RÅ finner det emellertid tveksamt om ett införande i BrB av ett
generellt förbud att förtära alkoholhaltiga drycker på allmän plats är det
lämpligaste sättet att uppnå detta syfte. Den närmare utformningen av ett
sådant förbud synes, uppger RÅ, nämligen vara förknippad med svårigheter.
RÅ anför härom bl. a. följande.

JuU 1980/81:6

Det problem som härvid främst uppkommer är vilken räckvidd man skall
ge begreppet allmän plats. Det kan ej ifrågakomma att detta begrepp skall ha
samma räckvidd som i övrigt gäller i brottsbalken. I så fall skulle även
restauranter och liknande lokaler omfattas av förbudet. I stället är den
möjlighet som enligt gällande ordning föreligger att med stöd av 7 § allmänna
ordningsstadgan (1956:617) i lokal ordningsstadga meddela förbud mot
förtäring av alkoholhaltiga drycker ett lämpligare sätt att komma till rätta
med en del av de problem motionen [1979/80:1020] behandlar. Ett sådant
förbud kan visserligen inte meddelas av nykterhetspolitiska skäl utan
ifrågakomma endast om det är påkallat ur ordningssynpunkt. Ett på denna
grund tillkommet förbud torde emellertid innebära att den nykterhetspolitiska
aspekten blir tillgodosedd. Ordningen med lokala förbud innebär
vidare fördelen att sådana kan meddelas beträffande särskilt utsatta platser
inom kommunerna.

Enligt RÅ:s mening finns det inte anledning att i BrB införa en
bestämmelse om förbud mot förtäring av alkoholhaltiga drycker på allmän
plats.

Rikspolisstyrelsen pekar på det starka alkoholpolitiska intresset av att
åstadkomma acceptabla former för umgänget med alkoholhaltiga drycker
och tillstyrker motionärernas hemställan.

Göta hovrätt uppger att det enligt praxis endast är förtäring som sker under
mycket utmanande former som beivras som förargelseväckande beteende.
Alkoholförtäring på allmän plats synes enligt hovrätten ha ökat under senare
år; mot bakgrund härav kunde med visst fog ifrågasättas om inte behov
föreligger, i vart fall från ordningssynpunkt, av generellt förbud av den typ
som föreslagits. Enligt hovrättens mening har emellertid inte gjorts antagligt
att införandet av ett generellt förbud med straffsanktion skulle i och för sig
medföra att alkoholmissbruket minskade. Ett sådant förbud skulle för övrigt,
anför hovrätten, svårligen kunna upprätthållas med de resurser som nu står
till buds. Enligt hovrättens mening bör det inte komma i fråga att i BrB införa
en bestämmelse om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats, enär
överträdelse av förbudet skulle vara att betrakta endast som en ordningsförseelse.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att lagen om omhändertagande av
berusade personer m. m. inte har fått den avsedda effekten på grund av att
tillnyktringskliniker inte kunnat inrättas annat än i ett fåtal fall. Att i ett
sådant läge införa ett generellt förbud mot alkoholförtäring på allmän plats
framstår enligt länsstyrelsen inte som meningsfullt; i stället bör åtgärder
vidtas för att lagen skall få avsedd praktisk tillämpning. Länsstyrelsen anför
vidare.

Med ett generellt förbud mot alkoholförtäring uppkommer med nödvändighet
avgränsningsproblem. Att övervaka efterlevnaden av förbudet kan
innebära kontrollåtgärder som upplevs som intrång i den personliga
integriteten. Dessa negativa effekter talar enligt länsstyrelsens uppfattning
mot motionärernas hemställan om förslag till lagstiftning innebärande
förbud mot alkoholförtäring på allmän plats. Andra utvägar bör prövas i
stället.

Juli 1980/81:6

Länsstyrelsen anser att bestämmelserna i BrB om förargelseväckande
beteende bör kunna användas för att ingripa mot alkoholförtäring på allmän
plats.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker ett allmänt förbud mot
förtäring av starkare alkoholdrycker än öl på allmän plats. Förbudet bör
enligt länsstyrelsen genast omfatta hela riket och inte införas kommunvis via
de lokala ordningsstadgorna. Straffbestämmelsen bör enligt länsstyrelsen
lämpligen intas i 16 kap. BrB. Härigenom vinns enligt länsstyrelsen den
fördelen att regeln omfattar förtäring i t. ex. inomhuslokaler, idrotts- och
fritidsområden, vilka inte är allmän plats enligt allmänna ordningsstadgan;
gärningsbeskrivningen bör utformas så att brottet täcker inte endast förtäring
utan även sådant innehav av rusdryck, t. ex. öppnad ölburk eller butelj, att
det är uppenbart att förtäring pågår. Länsstyrelsen framhåller att ingripande
mot alkoholförtäring på allmän plats inte endast betraktas som en
ordningsfråga. En eventuell lagstiftning kommer enligt länsstyrelsen helt att
riktas mot personer med allvarliga alkoholproblem och ungdomar med
alkoholvanor som gör dem till missbrukare. Länsstyrelsen förutsätter att
särskilda stödjande åtgärder sätts in för de grupper mot vilka förtäringsförbudet
riktas.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppger att ett i lag inskrivet förbud mot
alkoholförtäring på allmän plats enligt länsstyrelsens mening inte är förenligt
med de tankegångar som låg bakom fylleristraffets avskaffande. Länsstyrelsen
uppger att åsidosättande av ordning på allmän plats är ett beteende som
naturligt lämpar sig för straffrättsliga sanktioner. Att gå längre och
kriminalisera redan förtäringen synes varken nödvändigt eller lämpligt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ställer sig tveksam till förslaget att åter
kriminalisera alkoholbruket. Enligt länsstyrelsens mening finns redan i
gällande lagstiftning straffrättsliga regler som möjliggör ingripande på
allmän plats, t. ex. straffbestämmelserna rörande förargelseväckande beteende
och ofredande. Om dessa möjligheter verkligen utnyttjas förefaller det
enligt länsstyrelsen inte motiverat att införa ett förtäringsförbud på allmän
plats; ett sådant förbud kan medföra att man i onödan inskränker den
enskildes rätt. Länsstyrelsen erinrar också om att det för att ett förtäringsförbud
skall vara meningsfullt krävs ökade insatser från polismyndigheterna.
Stora praktiska svårigheter att övervaka ett så omfattande förbud föreligger
enligt länsstyrelsens mening. Länsstyrelsen anser att ett sådant förbud till
följd härav skulle vara tämligen verkningslöst. Enligt länsstyrelsens mening
skulle förslaget att införa förtäringsförbud i BrB inte medföra önskad
effekt.

Ordningsstadgeutredningen anser sig inte kunna bedöma om det från
alkoholpolitiska synpunkter finns skäl att i lag eller i annan ordning införa ett
förbud mot alkoholförtäring på allmänna platser i samtliga kommuner. Mot
ett sådant generellt förbud kan enligt utredningen möjligen anföras att det
skulle framstå som en åtgärd som står i viss motsättning mot den

JuU 1980/81:6

avkriminalisering av fylleriförseelserna som beslutades för några år sedan.
Utredningen anför att det också från de synpunkter som utredningen har att
företräda anmäler sig starka betänkligheter mot ett generellt förbud.
Utredningen anför härom.

Förhållandena varierar starkt från kommun till kommun. I några
kommuner kan alla eller nästan alla allmänna platser ha sådan karaktär att
ett generellt förbud framstår som motiverat från ordningssynpunkt. I andra
kommuner kan åtskilliga allmänna platser ha en sådan karaktär att ett förbud
mot alkoholförtäring inte behövs från ordningssynpunkt. Efterlevnaden av
ett generellt förbud kan knappast övervakas effektivt. Följden av ett
generellt förbud skulle sannolikt bli att respekten för förbudet skulle
undermineras också när det gäller sådana allmänna platser där förbudet i och
för sig är starkt motiverat. Utredningen befarar alltså att allmänheten snabbt
skulle tappa respekten för ett förbud som gäller även på platser där det
framstår som naturligt (och alltså inte alls som ordningsstörande) att man
förtär en flaska vin eller öl i samband med en måltid i det fria.

Linköpings kommun tillstyrker en lagstiftning som innebär förbud mot
användande av alkoholdrycker på allmän plats under förutsättning att
lagstiftningen omfattar riket som helhet.

Gotlands kommun anser att förslaget om förbud mot alkoholförtäring på
allmän plats kan ses som en viktig del i ett alkoholpolitiskt program i syfte att
skapa nya attityder till alkoholbruket och att på sikt nedbringa den totala
konsumtionen. Kommunen vill dock understryka att åtgärden inte får vara
en isolerad företeelse utan måste kopplas till andra kraftfulla åtgärder, t. ex.
ökad upplysningsverksamhet för att åstadkomma den attitydpåverkan som
måste eftersträvas från samhällets sida.

Kommunförbundet anser att varje kommun för sig bör få tillfälle att ta
ställning till huruvida behov föreligger av att införa en bestämmelse om
alkoholförtäring på allmän plats i den lokala ordningsstadgan. Enligt
kommunförbundets mening är en total översyn av hela frågan motiverad.

Sveriges advokatsamfund avstyrker bifall till förslaget om förbud mot
alkoholförtäring på allmän plats. Samfundet anser att ett generellt förbud
mot alkoholförtäring på allmän plats är en alltför ingripande åtgärd. En
sådan förbudslagstiftning skulle enligt samfundet drabba personer som
varken stör allmän ordning eller missbrukar alkohol. Kommunernas
möjligheter att via länsstyrelserna föranstalta om förbud mot alkoholförtäring
på särskilt utsatta platser torde, anför advokatsamfundet, vara till
fyllest.

Förverkande av alkohol

RÅ ställer sig positiv till förslaget att införa en bestämmelse om
förverkande av alkoholhaltiga drycker. RÅ erinrar om att de personer som
rapporteras för att ha brutit mot i lokal ordningsstadga meddelat förbud att
förtära alkoholhaltiga drycker inte sällan torde vara immuna mot det

JuU 1980/81:6

bötesstraff som enligt allmänna ordningsstadgan kan åläggas dem. Möjlighet
för vederbörande polisman att säkerställa ett förverkande genom att beslagta
förekommande alkoholhaltiga drycker förhöjer enligt RÅ effekten av ett
ingripande.

Göta hovrätt anför att effekten av en polismans ingripande säkerligen
skulle bli större om förbud mot alkoholförtäring förknippades med en
möjlighet att ta i beslag och sedermera förverka de drycker vederbörande
medför. En sådan utvidgning som föreslagits är dock enligt hovrättens
mening ägnad att inge betänkligheter från andra synpunkter; den ifrågavarande
rättsverkan skulle inte inträda överallt utan vara beroende av den
bedömning vederbörande kommun gjort. Förverkande, som ju innebär ett
tvångsvis avhändande utan ersättning, utgör ett inte obetydligt ingrepp mot
den enskilde, och det kan därför generellt framstå som orättvist att ett visst
handlande skulle få förverkande till följd på en plats men inte på en annan.
Ehuru skäl således talar mot den föreslagna lagstiftningen vill hovrätten
likväl, med hänsyn till behovet av verkningsfulla åtgärder mot alkoholmissbruket,
inte motsätta sig att frågan utreds.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vill inte helt avvisa förslaget om rätt att
beslagta och förverka alkohol som förtärs på allmän plats.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ingen erinran mot den i motion 1112
föreslagna kompletteringen till lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker som innebär att beslag och förverkande av sprit, vin och starköl blir
möjligt i samband med förseelse mot bestämmelser i lokal ordningsstadga
rörande förbud mot förtäring av sådana drycker.

Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker förslaget om rätt till beslag och
förverkande av alkoholhaltiga drycker.

Ordningsstadgeutredningen anför.

Ordningsproblem i samband med alkoholförtäring på allmän plats
uppkommer främst inom vissa centrumområden. Problemen torde till stor
del bero på att de sanktionsmedel som står till buds inte är effektiva. Det är
endast sällan som omständigheterna är sådana att domstolen kan väntas
döma den som har druckit alkohol på en allmän plats för förargelseväckande
beteende. En överträdelse av ett förbud att förtära alkoholhaltiga drycker på
allmän plats medför, liksom förargelseväckande beteende, endast penningböter.
Med hänsyn till att alkoholförtäring ofta är ett väsentligt inslag i
ordningsstörande beteenden på allmän plats bör det enligt utredningens
mening införas en möjlighet för polisen att ta i beslag sprit, vin eller starköl
som påträffas hos den som bryter mot ett förbud mot alkoholförtäring på
allmän plats. De drycker som har tagits i beslag bör kunna förverkas.

Bestämmelserna i 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen innebär att det
inte är möjligt at införa förverkande som rättsverkan av en överträdelse av en
föreskrift i en lokal ordningsstadga. Utredningen bedömer dock att det skall
vara möjligt att åstadkomma en författningsreglering som ger möjlighet till
förverkande av alkoholhaltiga drycker samtidigt som kommunerna får
befogenhet att bestämma omfattningen av ett förbud mot alkoholförtäring
på allmän plats. Avsikten är att denna fråga skall behandlas i utredningens
slutbetänkande.

JuU 1980/81:6

Gotlands kommun anför att ett förbud mot alkoholförtäring på allmän
plats för att vara effektivt bör kombineras med bestämmelser om förverkande
av de alkoholhaltiga drycker som förtärs.

Kommunförbundet tillstyrker att det i lagen om förverkande av alkoholhaltiga
drycker införs en bestämmelse om förverkande av sådana drycker i
samband med förseelse mot bestämmelser i lokal ordningsstadga.

Advokatsamfundet tillstyrker förslaget om beslag och förverkande men
fäster uppmärksamheten på att bestämmelsen bör utformas så att den inte
drabbar andra än berusade eller störande personer.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet två motioner vari efterlyses
skärpta åtgärder mot alkoholförtäring på allmän plats.

I motion 1020 begärs lagstiftning om förbud mot alkoholförtäring på
allmän plats. I motionen föreslås också att alkohol skall kunna förverkas hos
den som förtär alkohol på allmän plats.

I motion 1112 begärs lagstiftning som gör det möjligt att ta i beslag och
förverka alkohol hos den som i strid mot förbud i en lokal ordningsstadga
förtär alkohol på allmän plats.

Förtäring av alkohol på allmän plats är inte i och för sig straffbar enligt
brottsbalken. Om förtäringen sker under sådana former att den är ägnad att
väcka förargelse hos allmänheten kan gärningen emellertid bestraffas som
förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken.

Förbud mot alkoholförtäring på allmän plats kan föreskrivas i lokala
ordningsstadgor. Ett sådant förbud skall vara motiverat av hänsyn till den
allmänna ordningen. Överträdelse av förbudet är straffbelagt enligt bestämmelser
härom i allmänna ordningsstadgan. Straffet är böter, högst 500 kr.

Alkoholhaltiga drycker, som påträffas hos den som förtär sådana drycker
på allmän plats, kan tas i beslag och förklaras förverkade om dryckerna kan
anses utgöra hjälpmedel vid brott enligt brottsbalken, exempelvis i samband
med förargelseväckande beteende. Om den hos vilken alkoholen påträffas
omhändertas enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m. m.
kan dryckerna tas ifrån den omhändertagne. Möjlighet till beslag och
förverkande finns också om dryckerna är föremål för brott enligt lagen om
handel med drycker eller enligt lagen om tillverkning av drycker m. m. I
lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker ges regler om beslag och
förverkande vid vissa brott av krigsman och trafiknykterhetsbrott samt vid
medförande av alkohol vid offentliga tillställningar. I samband med enbart
brott mot lokal ordningsstadga saknas emellertid möjlighet till beslag och
förverkande.

Under utskottets remissbehandling av motionerna har de flesta remissinstanserna
uttalat sig mot införande av ett generellt förbud mot förtäring av
alkohol på allmän plats. Förslagen om införande av beslags- och förverkan -

JuU 1980/81:6

demöjligheter har fått ett mera positivt mottagande. Ordningsstadgeutredningen
pekar på att det enligt regeringsformen inte är möjligt att införa
förverkande som rättsverkan av brott mot en föreskrift i en lokal
ordningsstadga. Utredningen bedömer det dock möjligt att åstadkomma en
författningsregel som ger möjlighet till förverkande av alkoholhaltiga
drycker och som kombineras med befogenhet för kommunerna att bestämma
omfattningen av ett förbud mot alkoholförtäring på allmän plats. Utredningen
avser att behandla denna fråga i sitt slutbetänkande.

Vid ställningstagande till motionsönskemålet om införande av ett generellt
förbud mot alkoholförtäring på allmän plats vill utskottet till en början erinra
om de bedömningar som låg till grund för avskaffandet av straffansvaret för
fylleri år 1976. Bestraffningen av akut berusade personer ansågs sålunda
representera ett förlegat betraktelsesätt. Den akuta berusningen ansågs böra
betraktas som ett sjukdomstillstånd, och ett omhändertagande borde ta sikte
på att bereda de berusade adekvat vård och behandling.

Dessa bedömningar äger enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet, och
de talar mot att man -nu återigen tillgriper generella straffrättsliga medel i
kampen mot alkoholmissbruket. Mot ett förbud mot alkoholförtäring på
allmän plats talar också de lagtekniska svårigheter som reser sig när det gäller
att bestämma omfattningen av förbudet och, såsom framhållits under
remissbehandlingen, de svårigheter som uppstår när det gäller att i praktiken
upprätthålla förbudet.

En annan sak är att det från ordningssynpunkt kan finnas starka skäl att
ingripa mot alkoholförtäring på allmän plats. En sådan möjlighet finns också
genom straffbestämmelsen om förargelseväckande beteende och genom
möjligheten för kommunerna att förbjuda alkoholförtäring på allmän plats i
lokala ordningsstadgor.

Sammantaget finner utskottet att yrkandet i motion 1020 om förbud mot
alkoholförtäring på allmän plats inte bör vinna riksdagens bifall.

När det gäller önskemålen att införa en generell möjlighet till beslag och
förverkande av alkoholhaltiga drycker hos den som förtär sådana drycker på
allmän plats finner utskottet i likhet med de flesta remissinstanserna att ett
genomförande av en sådan reglering skulle underlätta övervakningen och
efterlevanden av sådana förbud mot alkoholförtäring som upptagits i lokala
ordningsstadgor.

Införandet av den ifrågasatta beslags- och förverkandemöjligheten kräver
överväganden från grundlagssynpunkt. Sådana överväganden görs f. n. av
ordningsstadgeutredningen, och först när resultatet av dem har presenterats
är det möjligt att ta ställning till hur önskemålen bakom motionsyrkandena i
denna del kan tillgodoses. Överväganden av betydelse för frågan kan också
komma att göras av det av chefen för socialdepartementet i maj 1980
tillkallade samordningsorganet för alkoholfrågor.

I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete bör det enligt

JuU 1980/81:6

utskottets mening inte vidtas någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionsyrkandena i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande förbud mot alkoholförtäring på allmän plats
att riksdagen avslår motion 1979/80:1020 i denna del,

2. beträffande förverkande av alkoholhaltiga drycker

att riksdagen avslår motion 1979/80:1020 i denna del och motion
1979/80:1112.

Stockholm den 18 november 1980

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla
André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge
Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström
(fp) och Stina Eliasson (c).

■

GOTAB 65683 Stockholm 1980