om fiskefartyg som hjälpminsvepare (Betänkande 1986/87:FöU4 Försvarsutskottet)

Försvarsutskottets betänkande
1986/87:4

om fiskefartyg sorn hjälpminsvepare

FöU

1986/87:4

I betänkandet behandlas motion 1985/86:Fö312. Yttranden över motionen
från jordbruks- och näringsutskotten bifogas betänkandet som bilagor.

Motionen

1985/86:Fö312 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av hjälpminsvepare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av speciella lån och lånevillkor för fiskerinäringen
som stimulerar till anskaffning av nya fiskefartyg lämpliga för minröjning i
krig.

Motionären påpekar att ett antal svenska fiskefartyg är uttagna för tjänst i
marinens minröjningsorganisation och där benämns hjälpminsvepare. Av
åldersskäl måste varje år,en del av fiskefartygen avföras från marinen.
Eftersom tillskottet av lämpliga nya fiskefartyg är mycket litet minskar
antalet hjälpminsvepare.

Nya fiskefartyg är i allmänhet byggda av stål. De har därmed magnetiska
egenskaper och är därför olämpliga för minröjning. Vad som behövs i stor
omfattning - anför motionären - är fiskefartyg byggda i omagnetiska
material, lämpligen plast (glasfiber) eller trä. Det krävs också en viss storlek
och motorstyrka för att de skall kunna tjäna som hjälpminsvepare. Redan
när de byggs bör de förberedas för sin krigsuppgift. Merkostnaderna för
sådana anpassningsåtgärder bestrids av marinen men det behövs enligt
motionären en stimulans eller hjälp åt yrkesfiskaren för att han skall satsa på
ett fartygsbygge.

Motionären hävdar att det nu är hög tid för riksdag och regering att besluta
om sådana lånevillkor att den svenska fiskeflottan får ett stort tillskott av nya
fartyg som lämpar sig för minröjning i krigstid. Han anser att lån för
fartygsanskaffning bör förenas med villkor som är mer generösa för fiskaren.

Utskottet

Överbefälhavaren har bekräftat att kvalificerade minjaktfartyg endast kan
anskaffas i ett begränsat antal. Det finns därför behov av ganska många
hjälpminsvepare. Om statsmakterna stimulerar anskaffning av nya fiskefar -

1 Riksdagen 1986187.10sami. Nr 4

tyg är överbefälhavaren beredd att frigöra erforderliga medel för åtgärder
som anpassar fartygen till minsvepningsuppgiften.

Jordbruks- och näringsutskotten har i sina yttranden lämnat uppgifter om
den svenska fiskeflottans storlek, åldersläge m.m. Jordbruksutskottet
betonar att det statliga stödet till fiskerinäringen är helt grundat i den svenska
fiskeripolitiken och avstyrker att det nuvarande stödet till yrkesfisket förses
med villkor om anpassning av fartygen efter militära krav.

Näringsutskottet vitsordar att det finns ett betydande behov av förnyelse
inom fiskeflottan. Liksom i jordbruksutskottets yttrande redovisas tidigare
planer på att i Sverige bygga stora fiskefartyg i plast. Näringsutskottet
påpekar att regeringen har uppdragit åt industriverket att i samråd med
överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap och sjöfartsverket
utreda den svenska varvsindustrins beredskapspolitiska betydelse. Arbetet
skall redovisas senast den 1 september 1987.

En omfattande upprustning av den svenska fiskeflottan med särskild
hänsyn till behovet av hjälpminsvepare skulle enligt näringsutskottet ställa
stora krav på särskilda statliga insatser. Rimligheten av sådana insatser synes
böra avgöras i samband med prioriteringar inom försvarssektorn, uttalar
näringsutskottet.

Försvarsutskottet konstaterar att havsfisket har betydelse för landets
försörjning, inte minst i en avspärrningssituation. Som framgår av yttrandena
från jordbruks- och näringsutskotten får fiskerinäringen yisst statligt stöd.
Från försörjningsberedskapssynpunkt är det viktigt att stödet ger avsedd
effekt. Stödet kan motiveras också av fiskarbefolkningens betydelse för havsoch
kustövervakningen samt av möjligheterna att utnyttja dess fartyg som
hjälpfartyg i marinen. Utskottet har inhämtat att riksdagens revisorer för
närvarande genomför en studie angående lån och bidrag som administreras
av fiskeristyrelsen.

Minröj ningsfunktionen är viktig för vårt totalförsvar. Det finns stort behov
av hjälpminsvepare. Om lämpliga hjälpfartyg inte finns tillgängliga måste
fler särskilda minröjningsfartyg anskaffas. Kostnaderna härför blir avsevärt
högre än om hjälpminsvepare kan användas. Alternativet är att minska
minröjningsorganisationen.

Mot denna bakgrund är det angeläget att stimulera nybyggnad av
fiskefartyg som lämpar sig för minröjning. Detta får dock i samband med
1987 års försvarsbeslut vägas mot andra angelägna behov.

För att ett fiskefartyg skall lämpa sig som hjälpminsvepare måste det vara
byggt av omagnetiskt material och även i övrigt vara anpassat till minröjningsuppgiften.
Behovet av omagnetiskt material hänför sig till denna
uppgift. Merkostnader för att bygga fiskefartyg i trä eller plast skall alltså i
princip bestridas av det militära försvaret. Beredskapshänsyn bör emellertid
kunna påverka utnyttjandet av medel till varvsstöd. Sådant stöd i samband
med byggande av fiskefartyg av plast kan också vara motiverat för att på sikt
minska kostnaderna för fiskeflottans underhåll.

Utskottet förutsätter att berörda myndigheter fortsätter påbörjade diskussioner
om hur fler hjälpminsvepare skall kunna tillföras. 1987 års försvarsbeslut
förbereds för närvarande av 1984 års försvarskommitté. Riksdagen
bör inte uttala sig enligt motionärens förslag.

FöU 1986/87:4

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fö312.

Stockholm den 2 december 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Åke Gustavsson (s),
Kerstin Ekman (fp), Evert Hedberg (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad
(fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer
Skoog (s), Barbro Evermo (s), Wiggo Komstedt (m) och Ingbritt Irhammar

(c).

FöU 1986/87:4

1* Riksdagen 1986187. 10 sami. Nr 4

Jordbruksutskottets yttrande
1986/87:2 y

FöU 1986/87:4

Bilaga 1

om nybyggnation av fiskefartyg som är lämpliga för
minröjning

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 10 april 1986 berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1985/86:Fö312 av Göthe Knutson (m) om
nybyggnation av fiskefartyg som är lämpliga för minröjning. Med anledning
härav får utskottet anföra följande.

I motionen konstateras att fiskefartyg i stor omfattning tagits i anspråk av
försvaret som hjälpminsvepare. För minröjning krävs att minsveparen är
byggd av trä eller annat icke-magnetiskt material. Varje år försvinner ett
antal fartyg i minröjningsorganisationen av åldersskäl. Eftersom tillskottet
av lämpliga nya fiskefartyg är mycket litet krymper antalet hjälpminsvepare
för varje år. Enligt motionen kommer behovet av hjälpminsvepare även i den
framtida organisationen att vara betydande. Mot den bakgrunden yrkas i
motionen bl. a. att riksdagen uttalar att speciella lån och lånevillkor för
fiskerinäringen är nödvändiga för att stimulera till anskaffning av nya
fiskefartyg lämpliga för minröjning i krig (yrkande 2). Fiskerilånen för
fartygsanskaffning måste ses som en kombinerad insats. De generösare
villkor som är nödvändiga för att den svenska fiskeflottan skall hålla modern
standard är också nödvändiga för att trygga ett mycket angeläget behov i vårt
försvar, anför motionären.

I den svenska fiskeflottan finns enligt fiskeristyrelsens statistik för
närvarande 495 skepp (dvs. fartyg över 12 meters längd). Av dessa är 81
byggda under den senaste tioårsperioden. Uppgifter om hjälpminsvepare
ingår icke i fiskeristyrelsens statistik och ej heller uppgifter om i vilket
material fartygen är byggda. Det stora flertalet nyare fiskefartyg torde dock
vara byggda i stål. Inom fiskeristyrelsen har projekt drivits tidigare i syfte att
få fram fiskefartyg av plast som skulle kunna utrustas som hjälpminsvepare
(Jfr JoU 1982/83:7 s. 2 ff). Dessa projekt har dock varit mindre framgångsrika.
Enligt uppgift från fiskeristyrelsen har överläggningar nyligen ånyo förts,
denna gång med ett utländskt skeppsvarv, om konstruktion av fiskefartyg i
plast.

Fiskerinäringen erhåller visst statligt stöd. Stödet utgör ett led i fiskeripolitiken.

Målet för fiskeripolitiken som fastställdes år 1978 är att skapa förutsättningar
för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en
ekonomisk och en social standard som är jämförbar med den som erbjuds

inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna 4

erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Vidare anges som mål att fisket
inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna
skall bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av
möjligheterna till lönsam och stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet
av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor
regionalpolitisk betydelse.

En del av det statliga stödet till näringen utgår i form av fiskerilån,
lånegaranti och statsbidrag vid förvärv av nytt fiskefartyg eller begagnat
fartyg med hög standard. Reglerna härför återfinns i förordningen
(1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket. Enligt förordningen lämnas stöd
endast till åtgärder som är önskvärda från allmän synpunkt och företagsekonomiskt
motiverade. Vid en bedömning av önskvärdheten från allmän
synpunkt skall beaktas behovet av en tillfredsställande arbetsmiljö och av
sysselsättning i kust- och skärgårdsområden. Nu ifrågavarande stöd lämnas
icke till investeringar i de allra största fiskefartygen som kan komma i fråga
för s. k. varvstöd.

Utskottet ställer sig självfallet positivt till att fartyg som i fredstid nyttjas av
fiskerinäringen kan tas ut till militär användning i krigsorganisationen. Som
framgår av den tidigare redogörelsen förs också diskussioner i fiskeristyrelsen
om möjligheten att få fram fartyg i material som skulle göra dem lämpliga
att utnyttjas som hjälpminsvepare.

Utskottet får vidare betona att det statliga stödet till fiskerinäringen är helt
grundat i den svenska fiskeripolitiken. Motionärens tes att fiskerilånen måste
ses som en kombinerad insats saknar grund i gällande fiskeripolitik.

Utskottet avstyrker således motionen till den del som denna utmynnar i
förslag att det nuvarande stödet till yrkesfisket förses med villkor om
anpassning av fartygen efter militära krav. Om däremot särskilda stödformer
utarbetas för att uppmuntra yrkesfiskarna att anskaffa fartyg i sådana
material som gör dem lämpliga att tjänstgöra i krigsorganisationen möter ett
sådant förfarande givetvis inga invändningar från jordbruksutskottets sida.
Utskottet förutsätter därvid att stödet icke kommer att belasta jordbrukshuvudtiteln.

Stockholm den 21 oktober 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin
Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c),
John Andersson (vpk) och Leif Marklund (s).

FöU 1986/87:4

Bilaga 1

Näringsutskottets yttrande
1986/87:1 y

om nybyggnad av fiskefartyg som är lämpliga för
minröjning

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1985/86:Fö312 av Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om (1)
behovet av hjälpminsvepare och (2) nödvändigheten av speciella lån och
lånevillkor för fiskerinäringen som stimulerar till anskaffning av nya
fiskefartyg lämpliga för minröjning i krig.

Näringsutskottet anser sig i sitt yttrande böra belysa främst svensk
varvsindustris förutsättningar att leverera fiskefartyg lämpade för minröjning
- dvs. byggda i icke-magnetiskt material - och möjligheterna till statligt
varvsstöd i samband med sådana leveranser.

Bakgrund

Den svenska fiskeflottan

Följande uppgifter om den svenska fiskeflottan bygger på en marknadsöversikt
av dåvarande nämnden för fartygskreditgarantier (FKN) sommaren
1985, med komplettering i december 1985. Från statens industriverk, som
numera har övertagit FKN:s uppgifter, har visst ytterligare material inhämtats.

Antalet svenska fiskefartyg över 50 bruttoregisterton (BRT) uppgick vid
årsskiftet 1985-1986 till drygt 300. Fiskeflottans storleks- och åldersstruktur
framgår av följande uppställning:

	50-99 BRT	100-199 BRT	200- BRT	Summa
Byggnadsår -1965	202	34	5	241
1966-1975	5	24	9	38
1976-1985	8	17	6	31
Summa	215	75	20	310

Drygt tre fjärdedelar av fartygen är minst 20 år gamla, och den
övervägande delen av dessa är relativt små (mindre än 100 BRT). Många är
byggda i trä. De fartyg som har byggts under senare år är genomsnittligt
större. Med enstaka undantag är dessa fartyg byggda i stål.

Årligen skrotas ett tiotal äldre fiskefartyg. De har ersatts huvudsakligen

FöU 1986/87:4

Bilaga 2

med begagnade fartyg som köpts i utlandet. Sedan år 1983 har emellertid den
svenska fiskeflottan fått ett tillskott med ett tiotal fartyg nybyggda vid varv i
Sverige, vartill kommer några fartyg byggda i Danmark. Det finns ett
betydande behov av förnyelse inom fiskeflottan.

Varvsindustrins produktion av fiskefartyg

De senaste årens nybyggnadsverksamhet i Sverige har avsett främst fartyg
under 200 BRT. Leverantörer har varit några mindre, privatägda varv, av
vilka flertalet har kapacitet för att bygga något enstaka fartyg om året. Under
år 1985 levererades dock tre större trålare om 380 BRT från Kalmar
Fartygsreparationer AB. Detta företag har sedermera inställt betalningarna.
Även flera av de andra privatägda varven har i dag ekonomiska svårigheter.

Inom svensk varvsindustri bedöms att marknaden för nybyggda fiskefartyg
i Sverige, trots behovet av förnyelse, även fortsättningsvis kommer att vara
mycket begränsad. Anledningen härtill är främst fiskerinäringens struktur.
En investering i ett nybyggt fiskefartyg innebär en stor finansiell belastning
för företagen i branschen. För en trålare i storleksklassen 200 BRT är det
fråga om en anskaffningskostnad av 8-12 milj. kr.

Som nämnts är moderna fiskefartyg i regel byggda i stål. Tekniken att
bygga fartygsskrov i plast av erforderlig storlek är emellertid fullt utvecklad i
Sverige. Vid Karlskronavarvet AB, som ingår i den statliga Svenska
Varv-koncernen, byggs skrov till fartyg avsedda för bl. a. minröjning enligt
den s. k. GRP-sandwichtekniken. Denna teknik har också sålts till utlandet.

Enligt uppgift från Karlskronavarvet har företaget tidigare haft planer på
att starta produktion av stora fiskefartyg i plast. Ett sådant fartyg, trålaren
Astrid II om 177 BRT, byggdes år 1981 som ett led i utvecklingsarbetet med
den nya tekniken. Trots att Astrid II anses vara en lyckad konstruktion
saknas det enligt Karlskronavarvets bedömning en kommersiellt intressant
marknad i Sverige för sådana fartyg. Detta gäller trots att kostnaderna för
nybyggnad, drift och underhåll inte är högre för ett fiskefartyg med
plastskrov än för ett motsvarande fartyg i stål.

Varvsstödet

Riksdagen godkände i maj 1986 ändrade riktlinjer för det statliga stödet till
varvsindustrin (prop. 1985/86:120, NU 1985/86:34, rskr. 1985/86:314).
Beslutet innebar ett begränsat fortsatt stöd. Visst generellt projektstöd skall
sålunda lämnas t. o. m. år 1989 i form av kreditgaranti, räntestöd eller
kontantstöd. Stödet baseras på de normer för varvsstöd som har överenskommits
inom ramen för OECD. Föreskrifter om stödet finns i förordningen
(1986:553) om statligt stöd till fartygsfinansiering.

Stödformen kontantstöd har införts som en komplettering av det tidigare
räntestödet med anledning av önskemål från de mindre, privatägda varven.
Även på några andra punkter har de ändrade riktlinjerna för varvsstödet
inneburit förbättringar för dessa företag. Bl. a. har storleksgränsen vid
projektstöd till fartygsnybyggnader sänkts från 300 BRT till 200 BRT i syfte
att varvens möjligheter att konkurrera om nybeställningar för fiskefartyg och

FöU 1986/87:4

Bilaga 2

andra mindre fartyg skall öka. Vidare har den tidigare begränsningen av
stödet till vissa stödberättigade varvsföretag upphört.

Enligt uppgift från statens industriverk har de ändrade reglerna för stödet
lett till ett ökat antal förfrågningar om varvsstöd för fiskefartyg. Några
ansökningar har emellertid ännu inte kommit in.

Det bör påpekas att stödformerna räntestöd och kontantstöd är så
konstruerade att subventionsgraden minskar vid fallande internationella
räntor. Vid nuvarande räntenivåer är stödet obetydligt.

Utredning om beredskapen på varvsområdet

Produktionen av stora handelsfartyg inom Svenska Varv är nu under
avveckling. Även kapaciteten inom de privatägda varven, som arbetar främst
med nybyggnad och reparation av mindre fartyg för inhemska beställare, har
under senare år minskat som en följd av marknadsläget och den successiva
nedtrappningen av varvsstödet. Mot bakgrund därav har det ansetts angeläget
från beredskapssynpunkt att viss kapacitet säkerställs vid dessa varv, i
första hand för underhåll och reparation. Som ett led i 1986 års beslut om
varvsstödet har 25 milj. kr. anvisats för ändamålet. Medlen skall ställas till
statens industriverks förfogande under en treårsperiod.

Vidare har regeringen uppdragit åt industriverket att i samråd med
överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap och sjöfartsverket
utreda den svenska varvsindustrins beredskapspolitiska betydelse. Arbetet
skall redovisas senast den 1 september 1987. Industriverket har nyligen lagt
fram förslag till regeringen om att verket skall få använda 10 milj. kr. av det
särskilda anslaget för stödinsatser fram till nämnda tidpunkt.

Näringsutskottet

Av de uppgifter som näringsutskottet har redovisat framgår att det inom
landet finns viss kapacitet för tillverkning av fiskefartyg och att statligt
varvsstöd i viss utsträckning kan lämnas vid nybyggnad av sådana fartyg. I
den mån det finns efterfrågan på fiskefartyg av icke-magnetiskt material som
är lämpade för minröjning kan varvsstöd givetvis komma i fråga även för
sådana fartyg. Det är emellertid uppenbart att en omfattande upprustning av
den svenska fiskeflottan med särskild hänsyn till marinens behov av
hjälpminsvepare enligt motionärens önskemål skulle ställa stora krav på
särskilda statliga insatser. Näringsutskottet saknar anledning att ta ställning
till frågan om rimligheten av sådana insatser. Denna fråga synes böra avgöras
i samband med prioriteringar inom försvarssektom.

Stockholm den 14 oktober 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

FöU 1986/87:4

Bilaga 2

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar
(m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars
(fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk),
Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Lars Ahlström (m) och
Mats Lindberg (s).

FöU 1986/87:4

Bilaga 2

gotab Stockholm 1986 11977