om fiske (Betänkande 1987/88:JoU4 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1987/88:4

om fiske

JoU

1987/88:4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner från allmänna motionstiden
om skilda fiskefrågor. Dessa avser den allmänna fiskeripolitiken och
fisktillgången i Östersjön, fiskeristyrelsens laboratorier, vattenbruk, laxfisket,
kräftor och handredskapsfiske. Med anledning av motioner (m, fp, c)
föreslår utskottet ett tillkännagivande av innehåll att frågan om inrättande av
ett Östersjölaboratorium utreds med inriktning i första hand på forskning
och undersökningar av kustvattenmiljön och det kustnära fisket. I övrigt
avstyrks motionerna. Till betänkandet är fogat tre reservationer (m, fp, c)
och ett särskilt yttrande (m).

Motioner

Motion 1985/86:Jo258 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 7), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om en statlig fiskepolitik med sikte på att bättre
utnyttja havets resurser utifrån ekologiska hänsyn.

Motion 1986/87:Jo250 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson
(c), vari yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 5 och 6) med hänvisning till vad
som anförts i motion 1986/87:A466,

5. att riksdagen beslutar upphäva lagen om fritt handredskapsfiske längs
ostkusten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vattenbruk.

Motion 1986/987:Jo278 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 7), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om en statlig fiskepolitik med sikte på att bättre utnyttja
havets resurser utifrån ekologiska hänsyn.

Motion 1986/87:Jo305 av Karl-Anders Petersson (c), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett Östersjölaboratorium,
lokaliserat till Karlskrona, och att fiskeristyrelsen ges i uppdrag att
skyndsamt utarbeta förslag till Östersjölaboratorium i Karlskrona.

1 Riksdagen 1987188. 16 sami. Nr 4

Motion 1986/87:Jo402 av Britta Bjelle (fp), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till regler för laxfisket i enlighet med vad i motionen
anförts.

Motion 1986/87:Jo403 av Erik Holmkvist (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar om förbud för fiske med drivlinor under tiden den 15 september till
31 december varje år.

Motion 1986/87:Jo404 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m), vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder och bestämmelser för att hindra olämpligt
trålfiske i Vänern.

Motion 1986/87:Jo405 av Göthe Knutson (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att fiskeristyrelsen får i uppdrag att utfärda bestämmelser
om burfiske efter havskräfta på Västkusten varvid icke yrkesverksamma
fiskare maximalt får inneha tre burar medan yrkesfiskare tillåts obegränsat
antal.

Motion 1986/87:Jo407 av Ylva Annerstedt (fp), vari yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva förbudet att sälja kräftor under vissa delar av året.

Motion 1986/87:Jo408 av Nils-Olof Gustafsson (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
verksamheten vid Kälarne Fiskeriförsöksstation.

Motion 1986/87:Jo409 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av utredning av förutsättningarna
för fritt fiske med metspö.

Motion 1986/87:Jo412 av Karl-Gösta Svenson (m), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett minskat totaluttag av torsk i Östersjön,

2. att riksdagen beslutar om försöksutsättning av torskungar i södra
Östersjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om etablering av ett Östersjölaboratorium i Karlskrona.

Motion 1986/87:Jo413 av Lennart Alsén (fp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om översyn av systemet med utbyteskvoter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en samordning av den svenska fiskeripolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en utbyggnad av havsfiskelaboratoriets
verksamhet för Östersjön samt inrättande av avdelning i Karlskrona,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av insatser för att säkra torskens reproduktion.

Motion 1986/87:Jo414 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari yrkas såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1, 2, 4 och 5),

JoU 1987/88:4

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bättre lönsamhet för fisket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om gränsdragningen i Östersjön och fiskeövervakningen av
svensk fiskezon,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att handeln med i första hand EG med fisk och
fiskprodukter bör ske på lika villkor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om yrkesfisket i insjöarna.

Motion 1986/87:Jo415 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari yrkas med
hänvisning till vad som anförts i motion 1986/87:Bo508, att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att lagen (1985/86:138) om ändring i lagen
(1959:596) om rätt till fiske bör upphävas samtidigt som föreskrifter om
fiskevårdsområden fastställs i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motion 1986/87:Jo416 av Elving Andersson och Kjell A. Mattsson (c), vari
yrkas såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 4),

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående katastrofbistånd till musselodlare,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om införande av ett vattenbrukslån.

Motion 1986/87:Jo423 av Ralf Lindström m. fl. (s, m, fp, c), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om en utvärdering av ålljustring som fiskemetod.

Motion 1986/87:Jo834 av Siw Persson m. fl. (fp), vari yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1986/87: A490, såvitt nu är i fråga (yrkande 5), att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med syfte att skapa
en marknadsekonomisk utvecklingsgrupp för fiskenäringen.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om fiske, vilka väckts
under allmänna motionstiden i januari 1987. Ett motionsyrkande från
januari 1986 behandlas även. I ärendet har inkommit en skrivelse från
Blekinge Kust- och Skärgårdsförening.

Fiskeripolitiken

Fiskeripolitiken grundar sig på ett beslut av riksdagen år 1978 (prop.
1977/78:112, JoU 23). Detta har sedermera bekräftats vid olika tillfällen,
bl. a. våren 1985 (prop. 1984/85:143, JoU 32).

Grundläggande är att vatten- och fisktillgångar utnyttjas på sådant sätt att
de långsiktigt kan medverka till livsmedelsförsörjningen och till välståndet i
övrigt.

Målet för fiskeripolitiken är att skapa förutsättningar för att de som är

JoU 1987/88:4

sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och en social standard
som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i
arbetet, samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga
priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med
fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna
bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Samtidigt
bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden
där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

I fiskeriverkets målplan -87 beskrivs de allmänna förutsättningarna för
yrkesfisket på följande sätt.

Saltsjöfiskets sammanlagda fångst uppgick år 1986 till 201 000 ton, (landad
vikt) varav 27 000 ton direkt landades i utlandet. Fångsten utgjordes
kvantitetsmässigt till 44 % av sill/strömming, 27 % var torskfisk, och 25 %
skrapfisk. Värdemässigt svarade torsken för 40 %, sill/strömming 22%, och
skaldjur 14 %. Förstahandsvärdet uppgick till 699 Mkr. Jämfört med 1985
har kvantiteten minskat med ca 24 000 ton medan värdet har ökat med ca 20
Mkr.

Den totala importen av fisk- och fiskprodukter uppgick 1986 till 2,4
miljarder kr medan exporten uppgick till 655 Mkr. Den största enskilda
importprodukten var fiskmjöl och därefter olika slag av beredda produkter.
Den största enskilda exportprodukten var färsk fisk och sedan kommer olika
slag av beredda produkter.

De svenska konsumenterna köpte 1984 för ca 5,3 miljarder kr. fisk- och
skaldjursprodukter. Detta var ca 27 % av köttkonsumtionens värde.

Väsentliga förändringar har skett i det internationella fisket de senaste
åren. Den mest påtagliga förändringen är att sillfisket i Nordsjön åter
kommit igång i stor skala. Detta innebär en starkt ökad konkurrens för det
svenska sillfisket, som traditionellt har varit vårt mest betydelsefulla fiske.

Sedan mitten av 1970-talet har vårt fiske begränsats genom den indelning
av haven i nationella fiskezoner som då skedde. Genom avtal med andra
länder kan ändå ett visst fiske upprätthållas i andra länders zoner.

Fisket efter lax och torsk i Östersjön har sådan omfattning att beståndssituationen
har försämrats. Detta sammanhänger med avsaknaden av överenskommelser
om detta fiske inom ramen för fiskerikommissionen för Östersjön.
Sverige för därför nu direkta förhandlingar med andra östersjöländer i
denna fråga. Vad gäller lax avses i första hand den del av beståndet som är
självrepoducerande.

Den ökande tillförseln av fisk på den internationella fiskmarknaden leder
också till ett större utbud i vårt land. Konkurrenssituationen för svenskt fiske
och fiskberedningsindustri har därigenom skärpts också på den inhemska
marknaden.

Tillförseln av sill har också ökat på den europeiska marknaden under det
senaste året och bedöms komma att öka ytterligare under de närmaste åren.
Europamarknaden anses kunna ta emot ca 400 000 ton sill om året för
konsumtionsändamål. Med det ökade utbudet av sill har priserna fallit och de
bedöms bli pressade under överskådlig tid. Konsumtionen av sill/strömming
bedöms kunna öka i Sverige i begränsad utsträckning under förutsättning av
en bättre marknadsföring och distribution.

Goda kunskaper om de långsiktiga fångstförutsättningarna för intressanta
fiskarter och om samspelet mellan olika fiskbestånd är en nödvändig
förutsättning för att göra en riktig dimensionering av fisket, och i dess
förlängning, av fiskets serviceindustrier. Även påverkan genom miljöförändringar
såsom övergödning och försurning måste vägas in i bilden. Dimensio -

JoU 1987/88:4

neringen ligger till grund för styrelsens arbete med kvotförhandlingar,
yrkesfiskets licensiering, fiskeregleringar, biologiska åtgärder för att kompensera
fiskebortfall, fördelning av det statliga stödet till fisket m. m.
Arbetet med dimensioneringsfrågorna är en kontinuerlig uppgift för fiskeriverket.
Aktuella problem av särskild vikt är svårigheterna i det minskande
torskbeståndet i Östersjön, marknaden för sillfisket samt vidmakthållandet
av laxfisket i Östersjön.

Fiskeripolitiska frågor tas upp i flera motioner.

I motionerna 1985/86:Jo258 (yrkande 7) och 1986/87:Jo278 (yrkande 7)
framhåller Lars Werner m. fl. (vpk) att såväl näringsmässiga som andra skäl
talar för att livsmedelspolitiken bör främja en ökad produktion och
konsumtion av fisk och fiskprodukter. Fisket kan spela större roll i
folkhushållet om vi etablerar en statlig fiskepolitik - där hänsyn tas till de
stora skillnaderna i öst- och västkustfiske - med sikte på att bättre utnyttja
havets resurser och med ekologiska hänsyn för att ge arbete och försörjning,
anför motionärerna. Riksdagen bör därför rikta ett tillkännagivande till
regeringen om fiskeripolitiken med sikte på att bättre utnyttja havets
resurser utifrån ekologiska hänsyn.

Utskottet instämmer i den bedömning som görs i motionerna om värdet av
fisk som livsmedel. Konsumtionen av fisk och fiskprodukter bör således
uppmuntras som ett led i livsmedelspolitiken. Utskottet har heller ingen
invändning emot vad motionärerna anför om fiskeripolitikens inriktning.
Som framgår av vad som inledningsvis anförts om den av riksdagen antagna
fiskeripolitiken och hur denna omsätts i praktiken av fiskeristyrelsen innebär
de förslag som framställs i motionerna ingen större avvikelse jämfört med
vad som gäller i dag. Någon anledning för riksdagen att göra något särskilt
uttalande med anledning av motionerna, såvitt nu är i fråga, föreligger
således icke.

I motion 1986/87:Jo414 framhåller Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) att
det krävs en acceptabel och stabil lönsamhet för att bibehålla och utveckla ett
livskraftigt svenskt fiske. Det normprissystem som nu fungerat under ett
antal år behöver ses över. Ökad lönsamhet bör eftersträvas för sill- och
strömmingsfisket (yrkande 1). Bl. a. för att skydda olika fiskarter vid
reproduktionen är det angeläget att överenskommelse om gränsdragningen
mellan Sverige och Sovjetunionen snarast träffas på ett för svenska fiskare
tillfredsställande sätt. Därigenom skulle fisket i den nuvarande vita zonen
kunna regleras. Övervakningen i fisket i svensk fiskezon bör bedrivas med
stor skärpa (yrkande 2). Motionärerna framhåller vidare att det råder
obalans mellan export och import av fiskprodukter enligt det svenska
handelsavtalet med EG. Det är angeläget att ansträngningar görs för att
handeln med fisk och fiskprodukter mellan i första hand EG och Sverige skall
ske på lika villkor. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 4). Slutligen
yrkar motionärerna att yrkesfisket ges tillgång till fiskevatten i insjöar - i
första hand vatten som ägs av stat och kommun. Därigenom skulle en god
fiskevård kunna bedrivas (yrkande 5).

Utskottet får anföra följande med anledning av motionen.

I samband med riksdagens behandling av fiskprisregleringen för regleringsåret
1987/88 aviserades en översyn av normprissystemet (prop. 1986/

JoU 1987/88:4

87:137, JoU 23). Samtidigt beslöts om åtgärder och bidrag ägnade att öka
lönsamheten av sill- och strömmingsfisket. Ett särskilt stöd infördes på
försök åt sillexporten till statshandelsländer. Vidare beslöt riksdagen om ett
regionalt stöd i form av ett fast pristillägg som skall utgå för vissa slag av
konsumtionsfisk vid syd- och ostkusten. De åtgärder som således vidtagits
synes i hög grad vara ägnade att tillgodose syftet med yrkande 1 i motionen.
Yrkandet avstyrks således.

Vad gäller frågan om reglering av den vita zonen i Östersjön har utskottet
erfarit att förhandlingar pågår mellan Sverige och Sovjetunionen i gränsdragningsfrågan.
Enligt utskottets mening är det angeläget att förhandlingarna
leder till resultat som tillgodoser Sveriges intressen. Berörd del av yrkande 2
bör icke föranleda något uttalande av riksdagen.

Överläggningar har nyligen - på jordbruksministerns initiativ - förts
mellan berörda svenska parter om övervakningen av fisket i svensk fiskezon.
Utskottet utgår från att regeringen och övriga ansvariga fortlöpande följer
dessa frågor och vid behov vidtar behövliga åtgärder. Något särskilt
uttalande från riksdagens sida påkallas således icke heller vad gäller yrkande
2 i motionen såvitt avser övervakningen av svensk fiskezon.

När det gäller utrikeshandeln innehåller Sveriges uppgörelse med EG,
som motionärerna påpekar, en obalans så till vida som EG:s fiskprodukter
åtnjuter tullfrihet i Sverige medan motsvarande icke gäller för den svenska
fiskexporten (i princip) till EG. Sedan ett par år finns dock avtal om tullfrihet
för vissa svenska kontingenter (främst sill och fiskkonserver) till EG. I
gengäld har EG:s fartyg fått tillträde till svensk fiskezon. Enligt vad utskottet
erfarit har de svenska myndigheterna numera direktkontakt med EGkommissionen
i frågor som gäller den praktiska uppföljningen av detta avtal.
Utskottet utgår från att regeringen uppmärksamt följer den vidare utvecklingen
på området och vakar över att fisket ges erforderligt stöd i utrikeshandeln.
Något riksdagsuttalande i frågan ter sig icke påkallat. Yrkande 4 i
motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet delar i viss utsträckning motionärernas uppfattning att fiskevården
i många insjövatten mår väl av att fisket upplåts för yrkesfisket. Enligt
vad som redovisats av fiskeristyrelsen förekommer det också i betydande
omfattning att kommuner och staten upplåter sina vatten åt yrkesfisket.
Däremot har yrkesfiskare enligt uppgift i flera fall haft svårigheter att
förvärva fiskerätt i privatägda enskilda vatten. Enligt utskottets mening
saknas anledning för riksdagen att göra något generellt uttalande i dessa
frågor. Ofta torde yrkesfiskets och sportfiskets intressen nära sammanfalla,
medan avvägningen i andra fall, där intressemotsättningar finns, måste ske
med beaktande av de faktorer som föreligger i varje enskilt fall. Utskottet
avstyrker således motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 5).

I ett par motioner framställs yrkanden om skydd åt torsken i Östersjön
m.m. Enligt motion 1986/87:Jo412 av Karl-Gösta Svenson (m) har torskfångsterna
i Östersjön minskat, sannolikt beroende på för stora fiskeuttag
men även på att bestånden påverkas av föroreningarna i Östersjön. Mot den
bakgrunden yrkar motionären att totaluttaget av torsk i Östersjön minskar
(yrkande 1) samt att riksdagen beslutar om försöksutsättning av torskungar i
södra Östersjön (yrkande 2). Torskfiskets problem behandlas även i motion

JoU 1987/88:4

1986/87:Jo413 av Lennart Alsén (fp). Enligt motionen försvåras och
omöjliggörs ett rationellt och lönsamt svenskt fiske efter torsk med krok och
garn av det trålfiske som av utländska fiskare bedrivs i kustvattnen med stöd
av ett system med utbyteskvoter. Detta system bör ses över (yrkande 1).
Vidare bör en särskild samordnare avseende fiskefrågor tillsättas inom
jordbruksdepartementet (yrkande 2). Särskilda insatser bör göras för att
säkra torskens reproduktion (yrkande 4).

Utskottet vill som en allmän kommentar till vad som anförs i motionerna
om torskfisket erinra om att torsktillgången i Östersjön erfarenhetsmässigt
varierar kraftigt. Efter några mycket goda reproduktionsår under 1970-talet
gav torskfisket rekordfångster under 1980-talets första år. De fångster som
nu tas betecknas av fiskerisakkunniga som normala. Fiskeansträngningen är
dock fortfarande mycket stor, och enligt fiskeristyrelsen föreligger risk för
ytterligare nedgång av beståndet. Frågorna om torskbeståndets storlek följs
noga av styrelsen. De är varje år föremål för överläggningar vid förhandlingarna
i Warszawa med fiskerikommissionen för Östersjön. Vid årets session
som nyligen hållits enades strandstaterna om samma fångstmängd och
zonfördelning under 1988 som i år vad gäller sill/strömming och skarpsill.
Liksom i fjol misslyckades man att nå en uppgörelse beträffande torsk och
lax. Viss framgång noterades dock vad gäller fångstmetoder. Bl. a. beslöt
man om större nätmaskor vid torskfiske.

Enligt uppgift har utsättning av torskungar i bl. a. danska och norska
vatten givit så magra resultat att fiskeristyrelsen frångått tanken på att göra
försök i svenska vatten.

Som framgår av det anförda är frågan om torskreproduktionen föremål för
fortlöpande uppmärksamhet från berörda myndigheters sida. Enligt utskottets
mening påkallar motion Jo412 yrkandena 1 och 2 samt motion Jo413
yrkande 4 icke något uttalande från riksdagens sida.

Systemet med utbyteskvoter innebär att svenska fiskare får fiska torsk och
lax i bl. a. sovjetiskt och polskt vatten medan dessa länders fiskare kan tråla
sill och strömming i svenskt vatten. Systemet innebär enligt uppgift på det
hela taget stora fördelar för svenskt fiske. Det har dock vissa nackdelar då
svenska garn- och linfiskare kan störas av trålarna. I sådana fall då de svenska
gamen skadats och vederbörande trålare kunnat identifieras har
ersättning/skadestånd kunnat utvinnas. Utskottet avstyrker yrkande 1 i
motion Jo413 med hänvisning till det anförda. Utskottet avstyrker även
yrkande 2 i samma motion om samordningen av svensk fiskeripolitik.
Fiskeripolitiken samordnas i själva verket inom jordbruksdepartementet,
ytterst av jordbruksministern och under honom av statssekreteraren.

I motion 1986/87:Jo834 yrkar Siw Persson m. fl. (fp) att en utredning
tillsätts med syfte att skapa en marknadsekonomisk utvecklingsgrupp för
fiskerinäringen (yrkande 5). Utskottet vill härvidlag erinra om att riksdagen
vid skilda tillfällen framhållit att frågan om uppbyggnad av en effektiv
mottagning, förädling och distribution i första hand ankommer på näringen.
Fiskarena har nyligen samordnat mottagningen och distributionen av fisk.
Utskottet är icke berett förorda något riksdagens uttalande med anledning av
motionen och avstyrker således denna.

JoU 1987/88:4

Fiskeristyrelsens laboratorier

Som framhållits i det föregående uppmärksammas vattenmiljön i Östersjön
och dess inverkan på fisket i flera motioner. I tre motioner föreslås
inrättandet av ett Östersjölaboratorium i Karlskrona. I motion Jo412
framhålls bl. a. att vetskapen om vad som händer med Östersjön inte är
tillräcklig. Ökad forskning är nödvändig om vi skall kunna bibehålla och
utveckla detta hav som en resurstillgång för svenskt fiske. Med beaktande av
att det finns ”döda områden” i Östersjön måste miljöforskningen prioriteras.
Ökad och förbättrad produktion av fisk ställer dessutom stora krav på att
frågor som rör de biologiska förutsättningarna kommer i förgrunden.
Havsfiskelaboratoriets verksamhet beträffande Östersjön bör därför byggas
ut, hävdar motionären (yrkande 3). Likartade yrkanden framställs i motionerna
1986/87:Jo305 av Karl-Anders Petersson (c) och Jo413 (yrkande 3).

I sammanhanget må följande framhållas.

Riksdagen beslöt våren 1987 med bifall till regeringens forskningsproposition
att ansvaret för den marina naturvetenskapliga forskningen, inkl.
baslaboratoriernas hela verksamhet, bör knytas till universiteten i Stockholm,
Göteborg, resp. Umeå. I samband därmed avslogs ett motionsförslag
om att ett baslaboratorium bör lokaliseras till Karlskrona med forskningsansvaret
lagt på universitetet i Lund (prop. 1986/87:80, UbU 26). Samtidigt
avslogs motioner om inrättande bl. a. av ett havsfiskelaboratorium vid
ostkusten, med hänvisning till att det i avbidan på den aktionsplan mot
havsföroreningar som då var under utarbetande inte befanns lämpligt att
förorda specificerade åtgärder i denna riktning (JoU 1986/87:19).

Statens naturvårdsverk har i maj 1987 framlagt en aktionsplan mot
havsföroreningar vilken utarbetats på uppdrag av en i augusti 1986 tillsatt
aktionsgrupp mot havsföroreningar, med företrädare för berörda verk och
departement och med statsrådet Birgitta Dahl som ordförande. Skogs- och
jordbrukets forskningsråd (SJFR) har i augusti 1987 tillsammans med
fiskeristyrelsen presenterat ett program för forskning och utvecklingsverksamhet
på fiskets område, betitlat Fiskeriforskning för Sverige 1987.

I aktionsplanen slås fast att de havsområden som omger Sverige är utsatta
för allvarliga miljöhot. Trots att varken belastningsnivåer för olika typer av
föroreningar, eller spridnings- och effektmekanismer är fullständigt kända,
är det helt klart att långtgående föroreningsbegränsande åtgärder måste
vidtas både nationellt och internationellt. De svenska föroreningsutsläppen
påverkar i första hand våra egna kustområden. I SJFR:s forskningsprogram
konstateras att insaterna för fiskforskning i förhållande till landets storlek är
avsevärt mindre i Sverige än i övriga nordiska länder. Det krävs enligt
utredningen ett tillskott av medel utöver befintliga resurser. Bl. a. betonas
det starkt växande behovet av marin fisk- och fiskeriforskning.

Varken i aktionsplanen eller SJFR:s program förutses någon utbyggnad av
forskningslaboratorierna. Fiskeristyrelsen framhåller i sitt remissvar på
aktionsplanen att fisket och havsbruket är de enda av havets intressenter som
nyttjar havets biologiska produktion. Att även fortsättningsvis kunna bruka
havet som en mycket viktig proteinkälla som producent av nyttiga livsmedel
och för den rekreation som fritidsfisket utgör bör därför enligt styrelsen vara

JoU 1987/88:4

det viktigaste motivet för ett renare hav. I styrelsens skrivelse betonas bl. a.
att det i dag finns en stor och besvärande brist på kunskap om kustfiskbestånden.
Dessa utsätts för störst miljöpåverkan samtidigt som kustfisket har fått
större betydelse. Fiskeristyrelsen har därför planlagt en kustfiskeundersökning
i samråd med naturvårdsverket.

För egen del vill utskottet anföra följande.

Som framgår av det anförda har riksdagen på förslag av utbildningsutskottet
nyligen avslagit motioner om inrättande av ett nytt baslaboratorium för
forskning på universitetsnivå. Samtidigt avslog riksdagen på förslag av
jordbruksutskottet motioner om inrättande av ett Östersjölaboratorium
inriktat på fiskeriverkets forskning, med hänvisning till det då pågående
arbetet på aktionsplanen. I den sedermera framlagda aktionsplanen har
fastslagits att våra havs- och kustområden är utsatta för allvarliga miljöhot.
För att möta dessa fordras långtgående åtgärder. Några förslag om inrättande
av ett nytt laboratorium återfinns dock icke. När det gäller de motionsförslag
om ett Östersjölaboratorium som här behandlas bedömer utskottet att
ett sådant skulle kunna göra väsentliga insatser framför allt när det gäller det
kustnära fisket. Det kustnära fiskets fortsatta utveckling är i hög grad
avhängigt av vattenmiljön och påverkat av föroreningar. Utskottet tillmäter
dessa problem en sådan betydelse att en utbyggnad av fiskeriverkets
laboratorieverksamhet bör övervägas. Utskottet förordar således att frågan
om inrättande av ett Östersjölaboratorium utreds med inriktning i första
hand på forskning och undersökningar av kustvattenmiljön och det kustnära
fisket. Utskottet utgår därvid från att en sådan utbyggnad icke får medföra
någon resursminskning vid fiskeristyrelsens övriga laboratorier. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionerna Jo305, Jo412 yrkande 3 och
och Jo413 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt utskottets mening bör det i nuvarande sammanhang icke ankomma på
riksdagen att uttala sig om var det föreslagna laboratoriet bör förläggas.

Enligt motion 1986/87:Jo408 (s) har de insatser som gjorts i investeringar
m.m. för fiskeriförsöksstationen i Kälarne inte följts upp när medel har
tilldelats för driften av anläggningen. För att göra investeringarna meningsfulla
krävs att anläggningen tillförs fasta forskningsresurser.

Utskottet vill understryka vikten av den fiskeribiologiska forskningen i
sötvatten mot bakgrund av insjöfiskets stora värde både som livsmedelsresurs,
som sysselsättningskälla och som rekreationskälla. När det gäller
verksamheten i Kälarne vill utskottet erinra om att fiskeriverket omorganiserades
år 1985 (prop. 1984/85:143, Jou 32). Fiskeriförsöksanstalten i Kälarne
är nu i vetenskapligt hänseende underordnad sötvattenslaboratoriet i
Drottningholm som även har det vetenskapliga ansvaret för laxodlingen i
Älvkarleby. En laborator vid sötvattenslaboratoriet är för närvarande
placerad i Kälarne. Två forskare har anställts med medel som ställts till
förfogande av SJFR resp. intjänats av anstalten genom fiskförsäljning. Enligt
vad utskottet erfarit anses därmed anstaltens behov av personal vara
tillfredsställt för närvarande. Planer föreligger även på vissa investeringar i
anstaltens experimenthall. Med hänvisning till det anförda finner utskottet
att motionens syfte i det väsentliga får anses tillgodosett. Något riksdagsuttalande
påkallas således icke.

JoU 1987/88:4

Vattenbruk

JoU 1987/88:4

I motion 1986/87:Jo250 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson
(c) framhålls vattenbrukets betydelse i regionalpolitiska sammanhang.
Enligt motionen bör tillstånd till vattenbruk i skärgården ges med etableringskontroll
så att de kan komma sysselsättningen samt skärgårdsbefolkningen
till godo (yrkande 6).

Vattenbruk tillhör numera de näringsgrenar som prioriteras inom regionalpolitiken.
Enligt förordningen (1982:677) om regionalpolitisk! stöd kan
således, efter den ändring som gjordes år 1985 (1985:648), sådant stöd
lämnas till personer som bedriver eller ämnar bedriva vattenbruk. Därvid
tillämpas allmänna grunder för det regionalpolitiska stödet. Utskottet finner
att motionen i berörd del kan besvaras med det anförda.

I motion 1986/87:Jo416 av Elving Andersson och Kjell A. Mattson (c)
erinras om att musselodlingarna i Bohuslän vid olika tillfällen belagts med
försäljningsförbud med anledning av inträffade blåmusselförgiftningar. Med
anledning härav yrkar motionärerna att staten ställer upp med ett särskilt
katastrofbidrag till de mindre musselodlingsföretagen (yrkande 2). Vidare
bör ökade ekonomiska resurser ställas till förfogande genom att utvecklingsfonderna
ges möjligheter att lämna särskilda vattenbrukslån till förmånliga
villkor (yrkande 4).

Utskottet har erfarit att utvecklingsfonden och landstinget i Göteborgs och
Bohus län beviljat anstånd med räntor och amorteringar åt musselodlare som
råkat i svårigheter i samband med försäljningsförbud på grund av musselförgiftning.
Enligt utskottets mening finns det icke skäl för staten att överväga
något särskilt statligt katastrofbistånd för näringen. När det gäller vattenbrukslån
vill utskottet hänvisa till att riksdagen vid olika tillfällen avslagit
motioner härom med motiveringen att det inte behövs fler former för statligt
stöd till konsumtionsodlingän de nuvarande (se bl. a. prop. 1984/85:143, JoU
32). Men det anförda avstyrks motion Jo416 såvitt nu är i fråga (yrkandena 2
och 4).

Laxfisket

I motionerna 1986/87: Jo402 av Britta Bjelle (fp) och 1986/87: Jo403 av Erik
Holmkvist (m) yrkas en reglering av laxfisket innebärande förbud mot fiske
med drivlinor under tiden från den 15 september till årets slut. Enligt
motionärerna förstör drivlinefisket under hösten onödigtvis laxfisket. Krokfisket
bör regleras så att laxen hinner växa upp till lekmogen storlek och även
få möjlighet att oantastad kunna nå sitt födelsevatten, anser motionärerna.

Utskottet får anföra följande med anledning av motionerna.

Havsfiske efter lax bedrivs med drivgarn eller med drivlinor. Gällande
system för drivfisket anknyter till dansk praxis: 17 m långa drivlinor- mitt på
varje lina en å två krokar på en 4-5 m lång blyad tafs. I medeltal används
1800 krokar per båt och fiskedrag av den danska laxfiskeflottan sedan
1970-talets början. Ungefär denna redskapsansträngning har också satts som
övre gräns vid fiske i Östersjön.

Laxutredningen (Ds Jo 1984:5) föreslog begränsningar i användandet av

drivlinor och andra redskap och begränsningar av antalet fiskande. Jordbruksministern
framhöll vid behandlingen att havsfiske efter lax behöver
begränsas och att begränsningen bör omfatta alla Östersjöländer. Pågående
överläggningar med andra nationer om en reglering måste intensifieras och
avse såväl fisket i de nationella fiskezonerna som fisket på internationellt
vatten. Riksdagen anslöt sig till uttalandet (prop. 1984/85:143, JoU 32).
Problemet har sedan varje år diskuterats inom den internationella fiskerikommissionen
för Östersjön utan att enighet nåtts. Medlemsländerna skall i
stället frivilligt söka minska uttaget av dessa fiskslag. För att skydda
Östersjöns laxbestånd har fiskerikommissionen tillsatt en arbetsgrupp,
vilken utarbetat förslag om konkreta åtgärder till skydd för den vilda
laxstammen. Icke heller vid den nyligen hållna 1987 års session med
fiskerikommissionen har parterna lyckats nå överenskommelse om en
reglering av laxfisket i Östersjön.

Utskottet vidhåller den mening som uttalades våren 1985 att det för
Sverige knappast är meningsfullt att företa inskränkningar i havsfisket efter
lax så länge överenskommelse icke nås med övriga strandstater om begränsning
av fisket. Motionerna avstyrks således.

I motion 1986/87:Jo404 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) yrkas
på åtgärder för att hindra olämpligt trålfiske i Vänern. Enligt motionärerna
innebär det fiske som pågår hot mot de laxstammar i Vänern vilka är föremål
för särskilda åtgärder inom projektet Laxfond för Vänern. Utskottet har med
anledning av motionen inhämtat att fiskeristyrelsen, som har förordningsmakt
om trålfisket, genom styrelsebeslut i maj 1987 avvisat förslag i samma
riktning. Utskottet anser sig icke ha anledning ifrågasätta ett beslut som
nyligen fattats av den ansvariga myndigheten. Motionen avstyrks således.

Kräftor

I motion 1986/87:Jo405 av Göthe Knutson begärs bestämmelser om
begränsning av burfisket efter havskräfta, varvid icke yrkesverksamma
fiskare skulle få sätta ut högst tre burar medan yrkesfiskare tillåts obegränsat
antal. Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1985 uttalade att fisket på
allmänt vatten och frifiskevatten skall vara fritt för var och en i samma
utsträckning som tidigare, om tillgången på fisk så medger. Om begränsningar
skall ske bör de i första hand vara av generell natur (prop. 1984/85:143,
JoU 32). Regeringen har mot den bakgrunden avslagit en framställning från
Sveriges fiskares riksförbund att förbehålla yrkesfiskarena burfisket efter
havskräfta. Med det anförda avstyrks motionen.

Enligt motion 1986/87:Jo407 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva förbudet att sälja kräftor under vissa delar av året.

Utskottet får med anledning av motionen anföra följande. Gällande
förbud att fiska kräftor under viss del av året är betingat av biologiska skäl
och avsett att skydda kräftstammen. Det nuvarande förbudet att sälja kräftor
infördes år 1932 (långt före djupfrysningsepoken) för att underlätta kontrollen
av fiskeförbudet. Enligt uppgift finns inga biologiska skäl att ha kvar
saluförbudet för frysta kräftor. Bestämmelserna tolkas för övrigt så, att
saluförbudet icke omfattar djupfrysta kräftstjärtar vilka får säljas året runt.

JoU 1987/88:4

Kräftfiskeförbudet är inskrivet i fiskeriförordningen (1982:126), vilken
hör till regeringens kompetensområde. Enligt utskottets mening saknas
anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om djupfrysta produkter.
Motionen avstyrks.

Handredskapsfisket

Enligt motion 1986/87:Jo250 (c) bör riksdagen upphäva lagen om fritt
handredskapsfiske längs ostkusten (yrkande 5). Ett liknande yrkande
framställs i motion 1986/87:Jo413 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m).
Enligt sistnämnda motion bör samtidigt föreskrifter fastställas om fiskevårdsområden,
för att inte fiskemöjligheterna för fritidsfiskare skall försämras.

Utskottet erinrar om att fritt handredskapsfiske längs södra ostkusten
m. fl. kuststräckor och i de stora sjöarna infördes genom lagändring våren
1985 (prop. 1984/85:107, JoU 26). I samband därmed avslogs motioner om
avslag på regeringens förslag. Riksdagen bör stå fast vid det beslut som då
fattades. Motionsförslagen avstyrks.

I motion 1986/87:Jo409 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) yrkas en utredning
av förutsättningarna för fritt fiske med metspö. Utskottet är icke berett att
medverka till en sådan utredning. Motionen avstyrks.

I motion 1986/87:Jo423 av Ralf Lindström m. fl. (s, m, fp, c) yrkas
utvärdering av ålljustring som fiskemetod. Utskottet erinrar om att ljusterfiske
som metod är förbjudet sedan år 1952. Under de närmaste årtiondena
efter fiskelagens tillkomst (1950) gavs dispens för ålljustringen i Blekinge
skärgård. Dispensen löpte ut år 1980. Riksdagen har vid olika tillfällen
avslagit motioner om återupplivande av dispensmöjligheterna (senast JoU
1985/86:19). Utskottet finner icke skäl för riksdagen att nu inta någon
skiljaktig ståndpunkt. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fiskeripolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo258 yrkande 7 och 1986/
87:Jo278 yrkande 7,

2. beträffande lönsamhet i fisket m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1986/87: Jo414 yrkandena 1, 2 (delvis)
och 4,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo414 yrkandena 2 (delvis) och

3. beträffande torsken i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1986/87: Jo412 yrkandena 1 och 2 samt
1986/87:Jo413 yrkandena 1, 2 och 4,

4. beträffande utbyteskvoter m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo413 yrkandena 1 och 2,

5. beträffande marknadsekonomisk utvecklingsgrupp
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo834 yrkande 5,

JoU 1987/88:4

6. beträffande Östersjölaboratorium

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo305, 1986/87:Jo412
yrkande 3 och 1986/87:Jo413 yrkande 3,

7. beträffande fiskenförsöksanstalten i Kälarne
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo408,

8. beträffande vattenbruket i regionalpolitiken

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo250 yrkande 6,

9. beträffande katastrofbistånd till musselodlingar m. m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo416 yrkandena 2 och 4,

10. beträffande laxfisket

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo402 och 1986/87:Jo403,

11. beträffande trålfisket i Vänern

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo404,

12. beträffande burfisket efter havskräfta
att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo405,

13. beträffande djupfrysta kräftor

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo407,

14. beträffande handredskapsfisket

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Jo250 yrkande 5 och 1986/
87:Jo415,

15. beträffande spöfiske

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo409,

16. beräffande ålljustring

att riksdagen avslår motion 1986/87:Jo423.

Stockholm den 7 oktober 1987
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Jan Jennehag
(vpk), Leif Marklund (s), Ivar Virgin (m), Björn Ericson (s), Bengt Rosén
(fp) och Bengt Kronblad (s).

JoU 1987/88:4

Reservationer

JoU 1987/88:4

1. Lönsamheten i fisket (mom. 2 a)

Karl Erik Olsson (c) Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Jens
Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Ivar Virgin (m) och Bengt Rosén (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 sorn börjar med ”1 samband”
och slutar ”avstyrks således”, och den del av utskottets yttrande som börjar
på s. 5 med ”Överläggningar har” och slutar på s. 6 med ”det anförda” bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar den syn på fiskerinäringens betydelse för folkförsörjningen,
beredskapen och sysselsättningen vid kust och skärgård som anläggs i
motionen. För att bibehålla och utveckla ett livskraftigt svenskt fiske krävs
att en acceptabel och stabil lönsamhet erhålls. Utskottet instämmer mot den
bakgrunden i de krav som ställs i motionen om översyn av gällande
normprissystem och ett eftersträvande av förbättrad lönsamhet för sill- och
strömmingsfisket. Som motionärerna framhåller är det i detta sammanhang
angeläget att övervakningen av fisket i den svenska fiskezonen bedrivs med
stor skärpa. När det gäller utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter är det
angeläget att ansträngningar görs för att handeln med fisk och fiskprodukter
mellan i första hand EG och Sverige skall ske på lika villkor. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo414 yrkandena 1, 2 (i berörd del)
och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse:

2. beträffande lönsamhet i fisket m.m.
a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jo414 yrkandena 1,2 (delvis)
och 4,

2. Djupfrysta kräftor (morn. 13)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Kräftfiskeförbudet
är” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att gällande förbud mot försäljning
av djupfrysta kräftor innebär en fullständigt onödig byråkrati. Regeringen
bör upphäva detta förbud. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande djupfrysta kräftor
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1986/87:Jo407,

3. Handredskapsfisket(mom. 14)

JoU 1987/88:4

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m). Jens Eriksson (m), Lennart
Brunander (c) och Ivar Virgin (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
erinrar” och på s. 12 slutar med ”Motionsförslagen avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Som motionärerna framhåller innebär 1985 års beslut att frånta fiskerättsinnehavarna
på ostkusten m.fl. kuststräckor och de stora sjöarna deras
exklusiva fiskerätt vad gäller handredskapsfisket ett rättsövergrepp. Stora
störningar har påvisats hos sjöfågel och småvilt i skärgården. Yrkesfisket har
också störts och fått vidkännas ekonomiska förluster. Utskottet biträder mot
den bakgrunden motionärernas yrkande att riksdagsbeslutet bör rivas upp
och fiskerätten återlämnas till ägarna. Fiskevårdsområden bör bildas för att
inte fiskemöjligheterna för fritidsfiskare skall försämras. Regeringen bör
lägga fram förslag härom. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande handredskapsfisket
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1986/87:Jo250 yrkande 5 och
1986/87:Jo415,

Särskilt yttrande

Gränsdragningen öster om Gotland (mom 2 b)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anför:

I motion 1986/87:Jo414 framhålls nödvändigheten av att en snar lösning
kommer till stånd beträffande det omstridda vattenområdet öster om
Gotland, den s. k. vita zonen. På grund av att området är klassat som
internationellt vatten pågår ett ohejdat rovfiske av såväl torsk som lax, vilket
äventyrar bestånden, då torsken uppehåller sig där i stora koncentrationer
för reproduktion och området är ett viktigt uppväxtområde för lax.

Det har t. o. m. förekommit att fartyg gjort tankrengöring utan att kunna
bestraffas på grund av att vattnet är internationellt.

Vi anser därför att det snarast måste till en lösning och att de tio år som
förflutit utan att resultat kunnat uppnås allvarligt har skadat fiskstammar
som är av stor betydelse för svenskt fiske.

Vi vill understryka, på grundval av gällande praxis när det gäller
gränsdragning mellan två strandstater, att vi anser att området är svenskt.