om fiske
Betänkande 1983/84:JoU4
JoU 1983/84:4
Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:4
om fiske
Motioner
I motion 1982/83:247 av Erik Olsson m. fl. (m) yrkas att riksdagen anhåller
att regeringen vidtar sådana åtgärder att reproduktionen av lax och havsöring
i våra svenska vattendrag underlättas och att tillståndsgivningen för fasta
fångstredskap tillämpas synnerligen restriktivt.
I motion 1982/83:394 av Barbro Nilsson i Visby (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
förkortad fredningssäsong för laxfisket i Östersjön.
I motion 1982/83:479 av Jens Eriksson och Erik Olsson (båda m) yrkas att
riksdagen beslutar att avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen fördelas med
50 % på forskning och 50 % på fiskevårdande åtgärder i de outbyggda
älvarna.
I motion 1982/83:993 av Kerstin Ekman m. fl. (fp, m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av lämplig finansieringsform för samordning
mellan fiskerinäringens och marinens gemensamma behov av fartyg.
I motion 1982/83:1439 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av fiskevårdsområdesbildning fram
till 1985 vid södra ostkusten och i de fem stora sjöarna.
I motion 1982/83:1448 av Jens Eriksson m. fl. (m, c, fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär sådan lagändring att trålfisket anses avslutat när
trålbord eller tyngder är upphissade i trålgalgen.
I motion 1982/83:1450 av Lars Ernestam (fp) och Anders Svärd (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att fiskeristyrelsen får ta fram en ny
rapport med förslag hur storrödingsbeståndet i Vättern skall kunna räddas
och förbättras.
I motion 1982/83:1453 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att återkalla sin hemställan till regeringen om förslag om frisläppande
för allmänheten av handredskapsfiske utanför ostkusten, längs Gotlands
kust och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna.
I motion 1982/83:1987 av Paul Jansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
fastare riktlinjer för de olika intressen som i dag utnyttjar Vättern.
1 Riksdagen 1983184.16sami Nr 4
JoU 1983/84:4
2
I motion 1982/83:1988 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn och skärpning av straffen för olaga fiske i
enlighet med vad som anförts i motionen.
I motion 1982/83:2000 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utveckling av vattenbruket.
Utskottet
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om fiske, vilka väckts
under allmänna motionstiden i januari 1983.
Fiskenämnden i Malmöhus län har i skrivelse lämnat synpunkter på olaga
trålfiske vid länets kuster (med anledning av motion 1982/83:1988).
Laxfiske
Fiskeristyrelsen är enligt den nya fiskeriförordningen (1982:126) ansvarig
myndighet för skyddet av vandringsfisken - såväl i älvar och sjöar som i
havet. Enligt förordningen får tillstånd att sätta ut fasta redskap i allmänt
vatten för fångst av bl. a. lax och öring som regel endast beviljas fiskare för
vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskeristyrelsen har antagit
ett handlingsprogram för beståndsvårdande åtgärder för lax och öring i
Östersjön och bl. a. utfärdat vissa bestämmelser om begränsning av fisket i
och utanför de icke utbyggda Norrlandsälvarna.
I december 1982 begärde riksdagen en snar utredning av frågan om hur
vårt land bäst skall utnyttja den naturtillgång vi har i den naturligt
reproducerande laxen (JoU 1982/83:7). I samband därmed framhöll utskottet
att närmare en tredjedel av den lax av svensk härkomst som fångas i
Östersjön anses vara naturligt reproducerad i de icke utbyggda Norrlandsälvarna.
Reproduktionsläget i flertalet naturligt reproducerande vattendrag
var så allvarligt att stora områden i stort sett var helt tomma på lax. Enligt
utskottets mening borde åtgärder vidtas för att hindra att åtskilliga laxbestånd
utrotas. Icke minst skulle ett utvecklat fritidsfiske efter lax i de svenska
älvarna kunna få ekonomisk och social betydelse såväl regionalt som lokalt.
Utskottet fann därför att frågan om hur vårt land bäst skall utnyttja den
naturtillgång vi har i den naturligt reproducerande laxen snarast borde
utredas. I samband med en sådan utredning borde en kartläggning ske av det
nuvarande laxfisket för att belysa vilka internationella insatser från Östersjöstaternas
sida som kommer att erfordras. Aven konsekvenserna för yrkesfisket
borde belysas. Enligt utskottets uppfattning var det naturligt att berörda
intressenter gavs möjlighet att delta i utredningsarbetet. Med anledning av
riksdagsbeslutet har jordbruksministern uppdragit åt chefen för fiskeristyrelsen
att utreda frågan och redovisa sina bedömningar under våren 1984.
JoU 1983/84:4
3
Den vikande tillgången på lax i Norrlandsälvarna behandlas i motion
1982/83:247 (m). Enligt motionärerna har fiskodlingen i våra älvar svårt att få
tillgång till avelsfisk för reproduktion av yngel som enligt vattendom skall
utplanteras i vattendragen. Fisket med de fasta och mycket effektiva
fångstredskap, s. k. finnfällor, som satts ut i älvmynningarna under senare år
bedrivs enligt vad motionärerna erfarit i stor utsträckning av personer som
fiskar på sin fritid och som erhållit dispens av länsstyrelsen. I Norge och
Finland underkastas motsvarande redskap en synnerligen restriktiv tillståndsgivning.
Motsvarande borde enligt motionärernas mening ske i
Sverige. Enligt motion 1982/83:479 (m) är det främst reproduktionen av den
lekvandrande laxen i de outbyggda älvarna som är i fara. För att åtminstone
på kort sikt säkra de naturligt reproducerande laxstammarna för framtiden
bör staten enligt motionärerna inköpa lekmogen lax och släppa den ovanför
befintliga redskap. Medel härför bör tas av de medel som inflyter från
fiskeavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen. I motion 1982/83:394 (m) föreslås
förkortad fredningssäsong för laxfisket i Östersjön. Motionären hävdar att
gällande förlängda laxfiskeförbud i Östersjön, fram till den 15 september,
enligt fiskeribiologer i stort sett saknar betydelse som skydd för laxbeståndet.
För fiskarena medför förlängningen att höstfisket förskjuts till en stormig,
kall och mörk årstid, anför motionärerna.
Utskottet får med anledning av motionerna erinra om att den nedgång av
laxreproduktionen som gjort sig märkbar under senare år åtskilliga gånger
varit föremål för riksdagens åtgärder. Som inledningsvis anförts har ansvaret
för skyddet och vården av vandringsfisken i sin helhet överförts på
fiskeristyrelsen som också vidtagit vissa åtgärder. En särskild utredning
pågår om den naturligt reproducerande laxen. Enligt vad utskottet erfarit
kommer de i motion 1982/83:247 påtalade problemen att uppmärksammas i
dessa sammanhang. Motionen synes med hänsyn härtill icke påkalla någon
riksdagens ytterligare åtgärd.
När det gäller de i motion 1982/83:479 diskuterade fiskeavgiftsmedlen
enligt 2 kap. 10 § vattenlagen får utskottet anföra följande. Dessa medel
utnyttjades tidigare för både fiskevårdsåtgärder och för forskning. Enligt
riksdagsbeslut år 1981 skall medlen i fortsättningen i sin helhet tillföras
FoU-verksamhet på fiskets område (prop. 1980/81:153, JoU 1980/81:29, rskr
1980/81:374). Hösten 1982 avslogs en motion om återgång till tidigare praxis
vid fördelningen av medlen. Utskottet konstaterade i sammanhanget att ett
bifall till motionen skulle innebära en minskning av anslaget till forskning och
undersökningar. Tillskottet till fiskevårdande åtgärder skulle f. ö. icke förslå
till mer än en del av erforderliga medel för fiskutsättning.
Den nya vattenlagen (1983:291) som träder i kraft den 1 januari 1984
innehåller i 10 kap. 6 § regler om allmänna fiskeavgifter som i stort sett
motsvarar bestämmelserna i VL 2:10. Avgifterna kommer enligt övergångsbestämmelserna
att räknas upp väsentligt och indexregleras (prop. 1981/
82:130, JoU 1982/83:30). Utskottet finner dock icke anledning att frångå det
Rättelse: S. 14, i hemställan raderna 1 och 2 Står: 9 Rättat till: 10
JoU 1983/84:4
4
beslut riksdagen fattat om medlens användning. Motionen avstyrks sålunda.
Det problem som tas upp i motion 1982/83:394, nämligen fredning av
Östersjölaxen, har under en följd av år varit föremål för förhandlingar inom
en särskild fiskerikommission för Östersjön där samtliga strandstater är
företrädda. De svenska älvarna svarar för den ojämförligt största reproduktionen
av lax och öring i Östersjön. Sverige har under en följd av år sökt få till
stånd överenskommelser om begränsning av yrkesfisket efter lax i havet och i
skärgården med hänsyn till den överfiskning av beståndet som äger rum.
Hittills har dessa ansträngningar varit föga framgångsrika. Dock har sedan
ett par år tillbaka enighet nåtts inom kommissionen att rekommendera
strandstaterna att förlänga fredningstiden för laxen under sommaren med 15
dagar. I enlighet härmed har laxfisket förbjudits under tiden den 15 juni-den
15 september i den svenska fiskezonen och i territorialhavet utanför
fyramilsgränsen. Utskottet kan för sin del instämma med motionären om att
det icke är lyckligt om höstfisket förskjuts till en stormig, kall och mörk
årstid. Så länge en överenskommelse om begränsning av fisket icke kan
åstadkommas synes dock den förlängda fredningstiden böra accepteras.
Motionen avstyrks sålunda.
Havsfisket och fiskeflottan
Medelåldern bland fartygen inom den svenska fiskeflottan är hög och
förnyelse bör komma till stånd i en nära framtid, framhålls det i motion
1982/83:993 (fp, m), med hänvisning till fiskeristyrelsens fiskefartygsutredning.
Enligt motionärerna bör samhället genom aktiva åtgärder medverka till
att den erforderliga förnyelsen kommer till stånd. Detta kan ske genom att
ett generellt statligt finansieringsstöd lämnas fiskare som beställer nybyggnation
vid svenska varv. Vid nyanskaffningen bör även marinens behov av
hjälpfartyg i minröjningsorganisationen i krig beaktas. Regeringen bör enligt
motionen därför finna en lämplig finansieringsform för att samordna
fiskerinäringens och marinens fartygsbehov.
I två motioner behandlas sanktioner mot olaga trålfiske. Ett i oktober 1982
avgjort mål i högsta domstolen tas upp i motion 1982/83:1448 (m, c, fp).
Medlemmarna i ett trållag dömdes då för olaga trålfiske för att deras fartyg
under bärgningen av en fångst drivit innanför den gräns där det är förbjudet
att bedriva trålfiske. Domslutet innebär att trålfiske i rättslig mening skall
anses avslutat först då trålen i dess helhet tagits ombord. Enligt motionärerna
utgör domen ett fiskerättsligt prejudikat med orealistiska och opraktiska
konsekvenser. Enligt allmänt språkbruk bland sådana fiskare som bedriver
trålfiske är detta slags fiske avslutat när trålen slutat verka som fångstredskap,
dvs. när tyngderna eller trålborden hissats upp i trålgalgarna,
framhåller motionärerna och begär lagändring. Enligt motion 1982/83:1988
har det blivit alltmer vanligt med olaga fiske i Öresund och i södra Östersjön.
Det olaga trålfisket ställer till stor skada både för fiskens lek- och yngelplatser
JoU 1983/84:4
5
och för yrkesfiskarena inom berört område. Enligt motionärerna lönar sig
detta olaga fiske för trålfiskarena även om det beivras, då böterna är låga.
Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla följande.
Riksdagen har vid olika tillfällen haft anledning att ta ställning till
motionsyrkanden om statligt stöd till fiskeflottans förnyelse med hänsyn
tagen till marinens behov av hjälpminsvepare. Då saken senast var uppe
hösten 1982 redovisade utskottet att fiskeristyrelsen i samråd med chefen för
marinen lämnat bidrag till projektering av ett 65-fots provfiskefartyg i
glasfiberarmerad plast (JoU 1982/83:7). Denna fråga har enligt vad utskottet
erfarit ännu icke funnit sin lösning. Frågan om finansiering av fiskefartyg
byggda vid svenska varv har nyligen varit föremål för en interpellationsdebatt
i riksdagen. Därvid erinrade statsrådet Roine Carlsson om att kreditgaranti
och räntestöd enligt förordningen (1980:561) om statligt stöd till varvsföretag
endast får avse fartyg med en bruttodräktighet om minst 300 registerton men
att regeringen under vissa förutsättningar beviljat undantag. Stöd kan
sålunda lämnas för bl. a. fiskefartyg. Dock gäller en nedre storleksgräns om
100 registerton, i enlighet med internationella överenskommelser. (Ett
fiskefartyg med en bruttodräktighet om 100 registerton beräknas ha en längd
av 24 m eller 75-80 fot.) Som framgår av det anförda är de frågor som rests i
motion 1982/83:993 föremål för överväganden i vederbörande instanser.
Utskottet vill även erinra om att stöd till fiskerinäringen, bl. a. för förnyelse
av fiskeflottan, utgår av budgetmedel. Någon ytterligare riksdagens åtgärd
med anledning av motionen är enligt utskottets mening icke påkallad.
Frågan om hur trålfiske skall bedrivas intill fiskegränsen har nyligen
behandlats i ett mål avdömt av högsta domstolen (NJA 1982:88). HD anslöt
sig därvid till fiskeristyrelsens bedömning att trålfiske i rättslig mening skall
anses fortgå från det att trålen lagts ut och till dess att den i sin helhet åter
tagits ombord. Om således fartyget/fartygen under bärgningen drivit in över
den gräns innanför vilken trålfiske är förbjudet, innan fiskaren har fisken i
säker besittning, har denne gjort sig skyldig till olaga fiske. Styrelsen har i en
inlaga i rättegången understrukit att fiskegränsen fastställts i fiskets långsiktiga
intresse, för att bevara fiskbestånden. För att underlätta tillsynen av fisket
var det angeläget att lägga fast den anförda regeln.
Enligt utskottets mening är det framför allt angeläget att fasta regler gäller
för fisket nära trålfiskegränsen. Genom det aktuella domslutet har den
tidigare osäkerheten om hur gällande regler skall tolkas, undanröjts. Mot
den bakgrunden avstyrker utskottet motion 1982/83:1448.
För brott mot olaga fiske utdöms i Sverige vanligen, såsom påpekas i
motion 1982/83:1988, relativt milda straff. Fiskeristyrelsen anmälde i mars
1983 till riksåklagaren att olovligt fiske från utländska fiskefartyg och olaga
trålfiske ökat i oroande omfattning under senare år. Det ökade ansvar
Sverige fått för skyddet och vården av fiskbeståndet i den år 1978 utvidgade
svenska fiskezonen kräver enligt styrelsen att allt sådant fiske som bedrivs
JoU 1983/84:4
6
från utländska fartyg måste hindras och beivras. För sin del har fiskeristyrelsen
vid tillståndsgivningen för utländska fiskefartyg i svensk fiskezon infört
en regel att licens icke beviljas fartyg som blivit sett fiskande olovligt i den
svenska zonen under de senaste två åren.
De svenska straffsanktionerna för olaga fiske skiljer sig - icke minst vad
gäller tillämpningen - från motsvarande regler i övriga nordiska länder. I
exempelvis Norge utdöms ojämförligt strängare straff för samma förseelse.
Regeringen har föreslagit harmonisering av dessa sanktionsbestämmelser i
den nordiska kretsen men icke vunnit gehör. Lagstiftningsåtgärder förbereds
nu i regeringskansliet. I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria
föreslås skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen (Ds Jo
1983:16). Ändringsförslagen syftar till en allmänt bättre efterlevnad av
lagstiftningen och till en anpassning till de andra nordiska ländernas
lagstiftning.
Utskottet vill i sammanhanget betona att det ligger i fiskets långsiktiga
intresse att fiskbeståndet säkras. Reglerna om fisket i den svenska fiskezonen
är utfärdade i detta syfte. I den situation som uppstått efter införandet av
fiskezonen är det angeläget att sådana åtgärder vidtas som leder till att
fiskereglerna respekteras. Det är därför tillfredsställande att regeringen nu
ser över sanktionssystemet för att skapa bättre garantier för att bestämmelserna
efterlevs. Syftet med motion 1982/83:1988 borde därigenom väsentligen
vara tillgodosett. Motionen påkallar således ingen ytterligare riksdagens
åtgärd.
Handredskapsfisket längs södra ostkusten m. fl. vatten
Riksdagen begärde i december 1982 förslag från regeringen om frisläppande
för allmänheten av handredskapsfisket utanför södra ostkusten, längs
Gotlands kuster och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna (JoU 1982/83:7,
rskr 1982/83:66). I samband härmed anförde utskottet bl. a. att de nämnda
vattnen i stor utsträckning ligger i anslutning till de stora befolkningskoncentrationerna
i vårt land och att de skulle kunna användas av ett stort antal
fiskande om de görs tillgängliga. Allmänna rekreationspolitiska motiv talade
sålunda för ett frisläppande av handredskapsfisket. Utskottet framhöll
vidare att svårigheterna på många håll är stora att bedriva en aktiv fiskevård
och att åstadkomma fiskeupplåtelser med nuvarande uppsplittring av
ägandeförhållandena. Möjligheterna att satsa på en utvecklad fiskevård
skulle underlättas genom frisläppande av handredskapsfisket, anförde
utskottet.
Riksdagsbeslutet kritiseras i två motioner. Enligt den moderata kommittémotionen
1982/83:1439 är den enskilda äganderätten en drivkraft för social
trygghet och ekonomiskt framåtskridande. Riksdagsbeslutet om fritt handredskapsfiske
har skapat oro genom att urholka äganderättens innehåll,
anser motionärerna. Dessutom kommer statskassan enligt deras mening att
åsamkas en kostnad i storleksordningen flera hundra miljoner kronor utan
JoU 1983/84:4
7
att nämnvärda fördelar för fritidsfisket vinns. Regeringen bör därför, om den
över huvud skall effektuera beställningen, inte förelägga riksdagen det
begärda förslaget förrän efter år 1985. I motion 1982/83:1453 (c) ifrågasätts
om riksdagsbeslutet ens kan anses gynnsamt för fritidsfiskarena. Enligt
motionen kan bildandet av fiskevårdsområden befaras avstanna som en följd
av riksdagens beslut i december 1982. Riksdagen bör därför återkalla sin
hemställan till regeringen om fritt handredskapsfiske i berörda områden.
Utskottet får med anledning av motionerna framhålla att de motiv som för
ett år sedan anfördes till förmån för frisläppande av handredskapsfisket vid
de kuststräckor där detta inte redan är fritt, samt i de stora insjöarna,
fortfarande äger full giltighet. Från fritidsfiskarenas synpunkt är reformen
angelägen medan den enligt utskottets bedömning är av underordnad
betydelse för yrkesfisket. Som utskottet anförde då frågan behandlades för
ett år sedan, skulle möjligheterna att satsa på en utvecklad fiskevård
underlättas genom frisläppande av handredskapsfisket i de berörda vattnen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1982/83:1439, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), och motion 1982/83:1453.
Den militära verksamheten på Vättern
Den militära verksamheten på Vättern och dess inflytande på storrödingsbeståndet
samt på vattenmiljön i övrigt är föremål för yrkanden i två
motioner. I motion 1982/83:1450 (fp) framhålls att storrödingsfångsterna
minskat betydligt under senare år trots att vattnet numera är rent sedan
avloppsreningsverk byggts och trots att årlig fiskutsättning sker. Försvarets
skjutövningar utgör ett problem. Fiskeristyrelsen bör få i uppdrag att ta fram
en ny rapport med förslag hur storrödingsbeståndet skall kunna räddas och
förbättras. Enligt motion 1982/83:1987 (s) kan militära skjutövningar över
Vätterns vattenområde negativt påverka såväl fisket som det rörliga friluftslivet
och kommunernas färskvattensförsörjning. Motionärerna finner det
oacceptabelt att oreparabla skador på Vätterns vattenmiljö riskeras i fredstid
på grund av militär verksamhet. Viss osäkerhet tycks enligt motionen råda
om vilka begränsningar som måste gälla för den militära verksamheten med
hänsyn till bl. a. fisket och viktiga miljöintressen. Regeringen bör därför
vidta åtgärder som klarlägger dessa förhållanden, anför motionärerna.
Utskottet får med anledning av motionerna framhålla följande.
I Vättern bedrivs en omfattande militär verksamhet genom skjutning,
raketskjutning, sprängning och torpedprovning. Flera av försvarsmaktens
fredsförband är lokaliserade till området. Försvarets materielverk bedriver
provningsverksamhet där. Försvarsministern har i ett interpellationssvar den
16 maj 1983 medgivit att verksamheten är ett visst hinder för fisket i sjön och
att den även för med sig vissa andra miljömässiga problem. Han har samtidigt
framhållit att verksamheten är nödvändig för vårt försvars utveckling och att
JoU 1983/84:4
8
den inte utan orimliga kostnader skulle kunna flyttas till andra områden.
Den militära verksamheten är förlagd till allmänt vatten. Fiskare som lider
intrång i sin yrkesutövning till följd av skjutningarna kan erhålla ersättning
enligt en särskild kungörelse (1961:811, ändrad 1983:597). Ersättningsberättigad
är numera fiskare med yrkesfiskelicens.
Frågan om skjutningarna har negativ inverkan på Vätterns storrödingsbestånd
har länge varit föremål för debatt. Riksdagen godkände år 1964 ett
förslag om särskilda prövotidsåtgärder för att närmare undersöka i vilken
omfattning den militära verksamheten medför skador på rödingsbeståndet.
En sådan undersökning genomfördes år 1977 av fiskeristyrelsen. Någon
säkerhet om påverkan erhölls inte genom undersökningen men denna fick till
följd att viss fiskutsättning sedermera, under en femårsperiod, har finansierats
med medel från försvarshuvudtiteln.
En viktig faktor bakom den nedgång som konstaterats av rödingsbeståndet
kan enligt fiskenämnden för Vättern (Jönköping) vara överfiskning. På
förslag av nämnden är därför vissa regler för begränsning av fisket på allmänt
vatten i sjön under införande. Fiskeförhållandena i Vättern är även föremål
för fiskekommitténs uppmärksamhet (Jo 1981:06). Med hänsyn till de
åtgärder som sålunda vidtagits och till att frågan om fisket i Vättern är under
prövning finner utskottet icke att någon ytterligare utredning av det slag som
föreslås i motion 1982/83:1450 påkallas. Motionen avstyrks således.
Militärbefälhavaren för det västra militärområdet är sammanhållande för
all skjutverksamhet i Vättern. Från försvarets sida prövar man enligt
försvarsministern fortlöpande möjligheterna att samordna den militära
verksamheten i syfte att koncentrera den till begränsade tidsperioder. Enligt
regeringsbeslut får skjutning inte ske på lekgrund utan samråd med
fiskeriintendenten. En särskild samordningsgrupp svarar för samordningen
mellan olika militära och civila myndigheters ansvarsområden i sjön. Bl. a.
förbereds inom gruppen en reviderad riskområdeskarta över de militära
verksamhetsområdena i Vättern.
Sedan åtskillig tid finns en kommitté för Vätterns vattenvård som består av
representanter för berörda myndigheter och intressenter i sjön. Kommittén
har föranstaltat om bottenprovtagningar inom det mest frekventa skjutningsområdet
för att få en klarare uppfattning än vad hittills varit möjligt om
miljöeffekterna av skjutningarna. Kommittén har också sökt få fram en
redovisning av den totala mängden utskjutet material - metaller och annat
skrot - för att få kunskap om belastningen på sjön. Inom ramen för
naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvaliteten - PMK -övervakas förändringar i den allmänna miljögiftsbelastningen i sjön.
Utskottet får för sin del erinra om att militära företag icke är undantagna
från miljöskyddslagens bestämmelser. Lagens tillämplighet är sålunda i
princip inte beroende av om en miljöstörande verksamhet är civil eller
militär. Någon prövning enligt miljöskyddslagens regler har emellertid icke
krävts för de militära företagen i Vättern. Av vad som anförts i det
JoU 1983/84:4
9
föregående framgår att full klarhet knappast kan anses råda om de eventuella
skador på sjömiljön som militärens övningar orsakar. Utskottet ansluter sig
till den bedömning som görs i motion 1982/83:1987, att militären naturligtvis
måste få möjlighet att övningsskjuta i rimlig omfattning men att detta måste
ske med stort hänsynstagande till andra intressen och till ett rimligt skydd för
natur och miljö. Enligt utskottets uppfattning är det vidare angeläget att
regler fastställs för den militära verksamhetens tillåtlighet inom rimliga
gränser med hänsyn till de olika civila intressena för sjöns utnyttjande och till
sjömiljön. Det torde närmast vara regeringens sak att pröva i vilken form ett
regelsystem i förevarande avseende bör gälla. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vattenbruk
I folkpartiets partimotion 1982/83:2000 framhålls, såvitt nu är i fråga
(yrkande 5), att vattenbruk bör underlättas. Detta kan ge sysselsättning och
mer ”egen fisk” för konsumtion och således minska importberoendet vad
gäller fisk. Enligt motionen bör den rapport Vattenbruk för Sverige som
lämnats av styrgruppen för vattenbruk kunna ge vägledning för hur
vattenbruket kan stimuleras.
Utskottet får med anledning av motionen erinra om att forskningsrådsnämndens
naturresursdelegation och delegationen för samordning av havsresursverksamheten
hösten 1980 tillsatte en styrgrupp för vattenbruk.
Styrgruppen överlämnade i november 1982 en slutrapport kallad Vattenbruk
för Sverige till regeringen. Slutrapporten jämte delrapporter har remissbehandlats
och bereds f. n. i regeringskansliet. Med hänvisning till att frågan
inom kort torde komma under riksdagens prövning påkallar förslaget i
motionen enligt utskottets mening icke någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Motionsyrkandet avstyrks således.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande reproduktionen av lax
att riksdagen avslår motion 1982/83:247,
2. beträffande användning av fiskeavgiftsmedlen
att riksdagen avslår motion 1982/83:479,
3. beträffande fredningssäsongen för laxen
att riksdagen avslår motion 1982/83:394,
4. beträffande finansieringen av fiskefartyg
att riksdagen avslår motion 1982/83:993,
5. beträffande trålfiske
att riksdagen avslår motion 1982/83:1448,
JoU 1983/84:4
10
6. beträffande straffen för olaga fiske
att riksdagen lämnar motion 1982/83:1988 utan ytterligare
åtgärd,
7. beträffande fritt handredskapsfiske
att riksdagen avslår motion 1982/83:1439 yrkande 1 och motion
1982/83:1453,
8. beträffande storrödingen i Vättern
att riksdagen avslår motion 1982/83:1450,
9. beträffande riktlinjer för olika intressen i Vättern
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1987,
10 beträffande vattenbruk
att riksdagen avslår motion 1982/83:2000 yrkande 5.
Stockholm den 8 november 1983
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Kerstin Andersson (c), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Bo Arvidson (m),
Lars Ernestam (fp) och Berit Edvardsson (vpk).
Reservationer
1. Reproduktionen av lax
Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Jens Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet får (lika med utskottet) vissa åtgärder. Enligt
utskottets mening bör dessa åtgärder skärpas så att avelslaxens vandringar
från älvmynningarna och uppströms icke omöjliggörs av de effektiva
fångstredskap som numera finns att tillgå. Utskottet instämmer således med
motionärerna om att en synnerligen restriktiv tillståndsgivning bör tillämpas
för fasta fångstredskap. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
JoU 1983/84:4
11
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande reproduktionen av lax
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:247,
2. Användningen av fiskeavgiftsmedlen
Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Jens Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”När det” och på
s. 4 slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
När det gäller (lika med utskottet) av medlen. Enligt utskottets
mening finns det anledning att som motionärerna föreslår nu återgå till
tidigare tillämpad praxis, bl. a. för att möjliggöra finansiering av nödvändig
tillsyn av att laxfisket i älvmynningarna och längs kusten utövas med
iakttagande av gällande regler. Denna tillsynsverksamhet har enligt vad
utskottet erfarit blivit lidande efter det nämnda riksdagsbeslutet. De medel
som kommer att inflyta från allmänna fiskeavgifter enligt den nya vattenlagen
(1983:291) som träder i kraft den 1 januari 1984 beräknas f. ö. komma att
uppgå till betydligt högre belopp än nuvarande avgiftsmedel. Ett tillgodoseende
av motionärernas förslag skulle därigenom icke komma att medföra
någon nämnvärd minskning av utgående medel för forskningsändamål. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande användning av fiskeavgiftsmedlen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:479,
3. Fredningssäsongen för laxen
Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Jens Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Det problem”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Det problem (lika med utskottet) territorialhavet utanför
fyramilsgränsen. Utskottet instämmer för sin del med motionären i att det
icke är lyckligt om höstfisket förskjuts till en stormig, kall och mörk årstid.
Dessutom torde bestämmelsen ha föga värde när det gäller att begränsa det
sammanlagda fiskuttaget. Enligt utskottets mening bör därför bestämmelsen
om förlängt förbud för laxfisket i havet icke förnyas. Vad utskottet sålunda
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
JoU 1983/84:4
12
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fredningssäsongen för laxen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:394,
4. Trålfiske
Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m),
Kerstin Andersson (c), Jens Eriksson (m), Bo Arvidsson (m) och Lars
Ernestam (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”1982/83:1448” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan för sin del inte finna annat än att den av motionärerna
förfäktade åsikten om när fisket skall anses vara avslutat är både rimlig och ur
kontrollaspekter acceptabel. Den har för övrigt hävdats även av Sveriges
Fiskares Riksförbund. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen verka för
en sådan ändring av fiskeförfattningarna som påyrkas i motionen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande trålfiske
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1448,
5. Fritt handredskapsfiske
Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m),
Kerstin Andersson (c). Jens Eriksson (m), Bo Arvidson (m) och Lars
Ernestam (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”1982/83:1453” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner i likhet med motionärerna att ett frisläppande av
fritidsfisket längs de stränder och kustavsnitt som berörs av fjolårets
riksdagsbeslut är såväl principiellt tvivelaktigt som ekonomiskt kostsamt och
knappast heller ägnat att främja det angivna syftet, nämligen att lägga
grunden för ett bättre fritidsfiske. Regeringen bör, om den över huvud taget
skall effektuera riksdagens beställning, inte framlägga förslag härom förrän
efter 1985. Ett sådant uppskov skulle på ett avgörande sätt förbättra
förutsättningarna för framtida fiskevårdande arbete i Östersjön och de fem
sjöarna, bl. a. genom att möjligheten att inrätta fiskevårdsområden då kan
tillvaratas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1982/
83:1439 och motion 1982/83:1453 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
JoU 1983/84:4
13
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande fritt handredskapsfiske
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1439
yrkande 1 och motion 1982/83:1453,
6. Storrödingen i Vättern
Einar Larsson och Kerstin Andersson (båda c) samt Lars Ernestam (fp)
anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "En viktig
faktor” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
En viktig faktor (lika med utskottet) uppmärksamhet (Jo
1981:06). Enligt utskottets mening är det även angeläget att, som föreslås i
motion 1982/83:1450, ett uppdrag ges till fiskeristyrelsen att utreda hur
storrödingsbeståndet i Vättern skall kunna räddas och förbättras. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande storrödingen i Vänern
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1450.
7. Riktlinjer för olika intressen i Vättern
Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Jens Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet får"
och på s. 9 slutar med "till känna” bort ha följande lydelse:
Utskottet får (lika med utskottet) i Vättern. Av det föregående
framgår vidare att militären vid anordnandet av skjutningar fortlöpande
samråder med representanter för övriga allmänna intressen. Enligt utskottets
uppfattning är det angeläget att militärens övningar inte kringskärs så att
deras möjlighet att bedriva meningsfull övningsverksamhet och därmed att
upprätthålla en god beredskap för landets försvar går förlorad. Motionen
avstyrks mot den bakgrunden.
dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande riktlinjer för olika intressen i Vättern
att riksdagen avslår motion 1982/83:1987.
JoU 1983/84:4
14
8. Vattenbruk
Lars Ernestam (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet får”
bort ha följande lydelse:
Utskottet får (lika med utskottet) i regeringskansliet. Enligt
utskottets mening är det angeläget att redan nu betona att regeringen och
handläggande myndigheter ser till att, inom ramen för givna resurser, den
nya näringsgrenen vattenbruk får vara ett prioriterat område. Av största vikt
är att frågan om vattenföroreningar i samband med fiskodling kan lösas
genom forsknings- och utvecklingsarbete. Vad utskottet sålunda uttalat med
anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande vattenbruk
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:2000
yrkande 5.
■
.
minab/gotab Stockholm 1983 77113