om ett trygghetspaket för skogsbrukare (Betänkande 1984/85:JoU14 Jordbruksutskottet)

JoU 1984/85:14

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:14

om ett trygghetspaket för skogsbrukare
Motion

I motion 1983/84:2339 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
begär att regeringen framlägger förslag om trygghetspaket för skogsbrukare.

1 motionen anförs att i stort sett alla förvärvsarbetande omfattas av s. k.
avtalsbundna AMF-försäkringar. Det framhålls att sådana försäkringar
ger lantbrukarna ett värdefullt skydd vid arbetsskada, sjukdom, förtidspension
och dödsfall. För skogsbrukarna saknas motsvarande försäkringsskydd.
Motionärerna, som påpekar att det bland de självverksamma
skogsbrukarna föreligger en högre olycksfallsfrekvens än bland andra
yrkesgrupper, erinrar om att riksdagen anmodat regeringen att återkomma
med förslag om trygghetspaket för skogsbrukare.

Förekommande trygghetsförsäkringar

Sedan år 1963 har löntagarna tillsammans med arbetsgivarna utvecklat
ett arbetsmarknadsförsäkringsskydd som komplement till socialförsäkringssystemets
olika ersättningar. Ett särskilt företag (AMF) har bildats
gemensamt av LO och SAF för att utan vinstsyfte administrera verksamheten.

År 1978 infördes ett motsvarande socialförsäkringsskydd för lantbrukarna.
Skyddet avsågs utgöra ett kompletterande skydd till vad som utgick
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Företagare inom lantbruket och familjemedlemmar
verksamma inom lantbruksföretaget fick härigenom ett försäkringsskydd
som motsvarade det som anställda i allmänhet åtnjöt genom kollektivavtal.
För ändamålet har hittills från och med den 1 juli 1978 i samband
med överläggningarna om priserna på jordbrukets produkter avdelats ett
årligt belopp om 120 milj. kr.

Från och med budgetåret 1983/84 finansieras en trygghetsförsäkring för
fisket med medel som tillförs fiskprisregleringen. Av medlen i prisregleringskassan
för fisk har för innevarande budgetår 4,4 milj. kr. avräknats
fiskpriserna och avsatts för att täcka kostnaderna för försäkringen.

Tidigare riksdagsbehandling, m. m.

Vid riksmötet 1981/82 väcktes tre motioner om ett trygghetspaket för
skogsbrukare. Motionärerna föreslog att trygghetspaketet för lantbrukare
utvidgades att gälla även för skogsbrukarna och att försäkringen finansie -

I Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 14

Joli 1984/85:14

rades genom ianspråktagande av skogsvårdsavgiftsmedel. Försäkringskostnaderna
uppskattades i motionerna till 15 milj. kr. per år. Motionerna
remitterades till skatteutskottet, som med eget yttrande överlämnade dem
till jordbruksutskottet.

Skatteutskottet framhöll (SkU 1981/82:2 y) att utskottet var medvetet
om önskvärdheten av att problemet fick en snar lösning men ansåg att
frågan borde övervägas ytterligare i regeringskansliet. Skatteutskottet hade
alltså för sin del funnit att motionerna borde överlämnas till regeringen.
Jordbruksutskottet ansåg för sin del att det vore värdefullt om även de
yrkesverksamma skogsbrukarna kunde erhålla den ökade trygghet som
erbjöds genom arbetsmarknadsförsäkringarna. Ett väsentligt skäl till att
skogsbrukarna ännu inte kunnat beredas ett motsvarande skydd fann
utskottet vara att de icke i likhet med andra grupper kunnat disponera över
kollektiva medel som möjliggjort en billig försäkringspremie byggd på en
enkel administration. Utskottet, som delade skatteutskottets mening att det
var önskvärt att frågan fick en snar lösning, anförde att det torde ankomma
på regeringen att lägga fram erforderligt förslag i ämnet. Riksdagen gav
som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört (JoU 1982/83:5,
rskr 1982/83:64).

Frågan om ett trygghetspaket för skogsbrukare har i år varit föremål för
debatt vid några frågestunder i riksdagen.

Den 31 januari 1984 besvarade sålunda jordbruksminister Svante Lundkvist
en fråga av Sven Munke (m) om ett trygghetspaket för skogsbrukare
var föremål för överväganden i regeringskansliet och när ett ställningstagande
kunde förväntas. Av svaret framgick att frågan bereddes inom
regeringskansliet men att något förslag från regeringens sida inte skulle
komma att lämnas under riksmötet 1983/84. Jordbruksministern framhöll
emellertid i den följande replikväxlingen att det var angeläget att lösa
frågan och att man fortsatte att arbeta med finansieringsfrågan.

Som svar på fråga av Ove Eriksson (m) om inte ett trygghetspaket för
skogsbrukare kunde finansieras med vissa medel inom ramen för de inkomster
som skogsvårdsavgiften ger erinrade statsrådet Lundkvist den 25
maj 1984 om att nämnda avgift enligt principer som är godkända av
riksdagen används för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem.
Enligt samma principer skall någon formell avräkning av utgifter mot
avgiftsmedel inte göras. Inte heller förutsätts någon exakt redovisning av
hur medlen används. Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de
allmänna insatserna i vid mening för det svenska skogsbruket. De medel
som skogsvårdsavgiften kommer att ge var enligt jordbruksministern redan
intecknade för sådana ändamål.

Frågan om trygghetspaket för skogsbrukare togs ånyo upp vid en frågestund
i riksdagen den 23 oktober 1984. Som svar på fråga av Lennart
Brunander (c) om jordbruksministern nu var beredd att snabbt lägga fram

JoU 1984/85:14

förslag om införande av trygghetspaket för skogsbrukare erinrade jordbruksministern
om att LRF och SSR år 1981 i skrivelser till regeringen
hemställde att skogsvårdsavgiftsmedel avdelades för att täcka kostnaden
för ett trygghetspaket för skogsbrukare men att den dåvarande borgerliga
regeringen den 22 december 1981 beslutade att inte vidta någon åtgärd
med anledning av ansökningen. Jordbruksministern upplyste att de nyssnämnda
organisationerna i skrivelser 1984 ånyo hemställt att medel för ett
trygghetspaket för skogsbrukare avdelas i kommande budget så att försäkringssystemet
kan träda i kraft fr. o. m. budgetåret 1985/86. Frågan prövas
vid höstens budgetarbete.

Utskottet

Som framgår av den föregående redogörelsen omfattas praktiskt taget
alla löntagare i landet samt bl. a. lantbrukarna och yrkesfiskarna av det
kompletterande trygghetsskydd utöver socialförsäkringssystemet som
AMF-försäkringarna innebär. Detta gäller dock icke de yrkesverksamma
skogsbrukare som inte samtidigt är lantbrukare. Ett väsentligt skäl härtill
är att skogsbrukarna icke i likhet med andra grupper kunnat disponera
över kollektiva medel som möjliggjort en billig försäkringspremie byggd
på en enkel administration.

Riksdagen har tidigare i anslutning till behandlingen av väckta motioner
i frågan uttalat som sin mening att det skulle vara värdefullt om även de
yrkesverksamma skogsbrukarna kunde erhålla den ökade trygghet som
erbjuds genom arbetsmarknadsförsäkringarna. Utskottet har i samband
härmed betonat det önskvärda att frågan får en snar lösning. Samtidigt har
framhållits att det torde ankomma på regeringen att framlägga erforderliga
förslag i ämnet.

I den av Einar Larsson m. fl. (c) framlagda motionen, 1983/84:2339, har
mot bakgrund av nyssnämnda riksdagsuttalanden hemställts att riksdagen
begär att regeringen framlägger förslag om trygghetspaket för skogsbrukare.

Av jordbruksministerns svar på en nyligen framställd fråga i riksdagen
framgår att spörsmålet rörande finansieringen av ett kompletterande arbetsmarknadsförsäkringssystem
för skogsbrukare prövas vid höstens budgetarbete.
Utskottet, som hänvisar till riksdagens nyss redovisade uttalanden,
finner mot bakgrund av vad i ärendet utretts motion 2339 inte påfordra
någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2339 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 20 november 1984

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

JoU 1984/85:14

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg, (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson
(s), Martin Segerstedt (s), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Jens
Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Paul Lestander (vpk).

Reservation

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m),
Kerstin Andersson (c), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp) och Jan-Eric
Virgin (m) anser att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 3 som
börjar med ”Av jordbruksministerns” och utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

Av jordbruksministerns — (= utskottet) — höstens budgetarbete. Någon
säkerhet för att frågan härigenom kommer närmare sin lösning finns
dock inte. Utskottet vill framhålla att de självverksamma skogsägarna är
en av de grupper i samhället som utsätts för de största olycksriskerna. Det
framgår klart av den statistik som finns. 1983 skadades över 1 000 självverksamma
skogsägare under arbetet. Av dessa dödades 17. Detta är
mycket alarmerande siffror. Till detta kommer yrkesskador av olika slag.
Som framgår av den föregående redogörelsen är det två år sedan riksdagen
uttalade sig för att de yrkesverksamma skogsbrukarna bereddes den ökade
trygghet i sin verksamhet som på andra håll erbjuds genom arbetsmarknadsförsäkringarna.
Som skäl till att ännu ingenting åtgjorts i ärendet har
hänvisats till svårigheter att lösa finansieringsfrågan. Utskottet vill härvid
peka på att bl. a. LRF anfört att skogsvårdsavgiftsmedel borde kunna
användas för ändamålet. Utskottet delar denna uppfattning. Det bör framhållas
att enbart den senaste höjningen av skogsvårdsavgiften torde inbringa
ca 170 milj. kr. till statskassan, medan kostnaden för ett trygghetspaket
för skogsägare skulle belöpa sig till omkring 15 milj. kr.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen uttalar
sig för att regeringen snarast möjligt lägger fram erforderligt förslag till
lösning av skogsbrukarnas trygghetsfråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2339 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
trygghetspaket för skogsbrukare.

Liber Tryck Stockholm 1984