om ett fristående institut för säkerhetspolitiska frågor (Betänkande 1980/81:FöU2 Försvarsutskottet)

FöU 1980/81:2

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:2

om ett fristående institut för säkerhetspolitiska frågor

I motion 1979/80:1145 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ”ett svenskt SIPRI”.

Försvarets forskningsanstalt och Utrikespolitiska institutet har yttrat sig
över motionen.

Motionen

Motionärerna framhåller värdet av en aktiv debatt i säkerhetspolitiska och
försvarspolitiska frågor. En sådan debatt bör enligt deras mening leda till
skapande aktivitet som kan ge nya idéer för praktisk politik. En väg att
förstärka medborgarnas demokratiska kontroll över rustnings- och vapenutvecklingen
anser de vara att samhället stöder en kritisk, objektiv granskning
via oberoende, fristående organ. Huvuduppgifterna för sådana organ skulle
vara att genom forskning och analys avvärja ett alltför starkt inflytande av
vad de kallar det militära etablissemanget. Insamlande av basdata samt
utgivande av tidskrifter, forskningsrapporter, artiklar och böcker kan enligt
motionärerna ingå i det regelbundna arbetet.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) har uppgiften
att väcka en internationell opinion genom sitt oberoende och kritiska
material. Ett ”svenskt SIPRI” kan enligt motionärerna knappast få lika
omfattande arbetsuppgifter. Expertis och sakkunskap skulle på olika sätt
kunna knytas till ett sådant institut. En del forskningsuppdrag borde, menar
motionärerna, kunna genomföras vid universitetens freds- och konfliktforskningsavdelningar.

Remissyttrandena

Försvarets forskningsanstalt (FOA) framhåller att forskning om säkerhetspolitiska
frågor skall fylla olika uppgifter. En fri och självständig forskningsverksamhet
skall vidga kunskapen och bygga upp en fast grund för en
kompetent allmän debatt. En annan viktig uppgift är att bidra till det
kunskapsunderlag som krävs för en rationell, långsiktig utveckling av den
nationella säkerhetspolitikens olika instrument. Eftersom det inte har
reserverats resurser vid universiteten för detta forskningsfält har det varit
nödvändigt att i stort sett bygga upp den säkerhetspolitiska forskningen från
grunden med resurser från försvarssektorn.

En väsentlig del av den säkerhetspolitiska forskningen sker vid eller
finansieras av FOA. I egen regi bedriver FOA säkerhetspolitisk forskning i

1 Riksdagen 1980181. 10 sami. Nr 2

FöU 1980/81:2

anslutning till statsmakternas och myndigheters beslutsproblem. Vidare
finansierar FOA en oberoende forskning vid Utrikespolitiska institutet (UI).
Resultaten av forskningen vid FOA och UI har inte bara delgetts
beslutsinstanser utan även offentliggjorts genom en omfattande publiceringsverksamhet.

FOA delar motionärernas uppfattning om betydelsen av en aktiv
säkerhetspolitisk debatt och skulle gärna se att basen för svensk säkerhetspolitisk
forskning och debatt vidgades. En sådan utvidgning skulle kunna ske
på olika sätt, och det finns enligt FOA flera praktiska vägar att göra den inom
ramen för etablerade verksamhetsformer. Förutom möjligheten att inrätta
ett fristående institut enligt motionärernas förslag anser FOA att en annan
näraliggande möjlighet vore att förstärka FOA:s möjligheter att driva
säkerhetspolitisk forskning i egen regi eller att finansiellt stödja sådan vid
andra institutioner. En ytterligare möjlighet som alltid står öppen är enligt
FOA att vid ett eller flera universitet inrätta forskartjänster med föreskriven
inriktning på säkerhetspolitiskt relevanta forskningsområden. Ännu ett
alternativ skulle vara att förstärka UI:s forskningsavdelnings finansiella
situation, på annat sätt än genom FOA:s stöd.

Enligt FOA:s mening torde de svenska kompetensresurserna för säkerhetspolitisk
forskning, generellt sett, inte räcka till för att efter mönster från
USA bygga upp flera inbördes konkurrerande forskningsinstitut. Med
hänvisning till motionärernas strävan att avvärja ett alltför starkt militärt
inflytande hävdar FOA att forskningsanstalten har funnit former som ger de
rådgivande instanserna förutsättningar att behålla sin kompetensmässiga
integritet och därigenom garantera rådgivningens objektivitet.

En från myndigheter helt fristående säkerhetspolitisk forskning kan enligt
FOA i vårt land bäst förverkligas vid vetenskapliga institutioner som
universitet eller UI.

Frågan om en breddning av miljön för säkerhetspolitisk forskning i Sverige
kan enligt FOA inte avgöras enbart på grundval av föreliggande motion. Den
kräver en särskild utredning, till vilken FOA är beredd att lämna all önskad
medverkan.

Utrikespolitiska institutet (UI) anser att det finns plats för mycken och
angelägen forskning angående betingelserna för landets säkerhet. Ett
oberoende institut för säkerhetspolitisk forskning om Sveriges egna problem
behöver enligt UI mycket betydande resurser, om institutet i praktiken skall
kunna demonstrera ett självständigt tänkande över hela det säkerhetspolitiska
fältet. Störst är bristen på kompetenta forskare. Detta är enligt UI ett
problem som bara kan lösas på lång sikt och i samarbete med universiteten.

UI:s forskningsavdelning finansieras via FOA men är helt underställd UI:s
styrelse. Den har till uppgift att studera sådana faktorer i den internationella
miljön som har relevans för svensk säkerhetspolitisk planering. Forskningen
bedrivs uteslutande med hjälp av öppna källor och forskningsresultaten

FöU 1980/81:2

publiceras. Vad som inte ingår i UI:s uppdrag är studier av rent svenska
säkerhetspolitiska problem. Med den kompetens UI nu har skulle en
vidgning av mandatet sannolikt kunna ge väsentliga bidrag till debatten om
vår säkerhetspolitik, menar institutet.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av en aktiv debatt
angående landets säkerhetspolitik och totalförsvar. En förutsättning för
sådan debatt är ytterst att det finns intresse och grundläggande kunskaper
hos medborgarna.

Forskning, studier och utredningar på det säkerhetspolitiska fältet skall ge
underlag för både debatt och beslut om säkerhetspolitikens medel.

1977 års försvarsbeslut innebar bl. a. (FöU 1976/77:13 s. 28-29, rskr
1976/77:311) att regeringen ombads att låta göra en översyn av informationen
om vår säkerhets- och försvarspolitik. Översynen har gjorts av 1978 års
försvarskommitté, som under sommaren 1980 har lämnat delbetänkandet
Vidgad säkerhetspolitisk debatt (Ds Fö 1980:2). I betänkandet (s. 37 och 41)
berörs bl. a. Utrikespolitiska institutets (UI) verksamhet.

Under riksmötet 1978/79 väckte Maj Britt Theorin m. fl. (s) en motion
(mot. 1978/79:2111) vari yrkades att riksdagen av regeringen skulle begära
förslag om åtgärder för att förstärka den icke-militära forskningen och
fredsforskningen samt förslag om ett svenskt institut av samma slag som
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI). Motionen
behandlades under föregående riksmöte tillsammans med flera andra
motioner om förstärkning av fredsforskningens resurser. Utbildningsutskottet
(UbU 1979/80:12) ansåg att det borde utarbetas en långsiktig plan för
utvecklingen av resurserna för freds- och konfliktforskningen vid universiteten.
En sådan plan borde enligt utskottet kunna ge riksdagen ett bättre
underlag för ställningstaganden till de förslag om resursförstärkning som
universitets- och högskoleämbetet (UFIÄ) hade aviserat. Riksdagen gav som
sin mening regeringen till känna vad utbildningsutskottet hade anfört (rskr
1979/80:131). Genom beslut i januari 1980 uppdrog regeringen åt UHÄ att
utarbeta en plan av det slag som riksdagen hade efterlyst.

Om man i dagens ekonomiska läge vill förbättra förutsättningarna för ett
ökande intresse och en livligare debatt kring säkerhetspolitiska frågor är det
naturligt att i första hand söka anknytning till redan etablerade vägar och
organ. Utskottet vill inte föregripa regeringens ställningstagande till
förslagen från 1978 års försvarskommitté men förutsätter att UI:s betydelse
övervägs i det sammanhanget. Enligt utskottets mening är det värdefullt att
SIPRI publicerar sina forskningsresultat även på svenska. Ett nytt organ av
det slag som motionärerna har skisserat kan utskottet inte tillstyrka.

Utskottet vill här peka på att försvarskommittén bedriver sitt arbete med
en strävan att bredda sitt underlag och att stimulera debatten om landets

FöU 1980/81:2

säkerhetspolitik. Kommittén har för den skull bl. a. bett elva personer att i
uppsatsens form och muntligt inför kommittén presentera sin personliga
uppfattning om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik bör utformas i
framtiden. Uppsatserna har sedan publicerats under rubriken Elva åsikter
om svensk säkerhetspolitik.

Både FOA och UI har i sina remissyttranden pekat på universitetens
betydelse för forskningen i säkerhetspolitiska frågor. Även för utskottet ter
det sig angeläget att sådana frågor tas upp inom ramen för utbildningen och
forskningen inom högskolan. En förstärkning av freds- och konfliktforskningen
torde inte ensam ge den önskvärda basen för utveckling i detta
avseende. Resurser behöver också avdelas för utbildning och forskning om
frågor av direkt betydelse för Sveriges säkerhet. Detta önskemål kan med
fördel beaktas vid fortsatta överväganden om högskolans resurser för
utbildning och forskning om faktorer av betydelse för en fredlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1979/80:1145.

Stockholm den 4 november 1980

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m),
Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s), Anders
Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Bertil Dahlén (fp),
Sven Munke (m) och Kerstin Ekman (fp).

GOTAB 65834 Stockholm 1980