om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m.m. (Betänkande 1980/81:UU5 Utrikesutskottet)

UU 1980/81:5

Utrikesutskottets betänkande
1980/81:5

om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m. m.
Motionen

I motion 1979/80:181 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen anhåller

a) att Sverige erkänner Demokratiska sahariska arabrepubliken,

b) att Sverige i FN verkar för organisationens erkännande av Demokratiska
sahariska arabrepubliken.

Ett andra yrkande i samma motion om humanitärt bistånd till Demokratiska
sahariska arabrepubliken och Frente POL1SARIO behandlades under
föregående riksmöte i samband med övriga biståndsfrågor (UU 1979/
80: 20).

I Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 5

UU 1980/81:5

Bakgrund

Utskottet har de tre senaste åren behandlat motionsyrkanden av motsvarande
innebörd (UU 1977/78:2, UU 1978/79:14 och UU 1979/80:6),
vilka avslagits av riksdagen. I utskottets betänkanden har lämnats utförliga
redogörelser för det spanska tillbakadragandet från Västra Sahara i början
av år 1976 och områdets omedelbara annektering av Marocko resp. Mauretanien,
den västsahariska befrielserörelsen Frente POLISARIO:s gerillakrig
och proklamering av områdets självständighet under namnet Demokratiska
saharisk? arabrepubliken (RASD), Förenta nationernas och den
afrikanska enhetsorganisationen OAU:s fleråriga behandling av frågan om
Västra Saharas avkolonisering liksom för den svenska hållningen till denna
fråga m. m.

Sverige har i FN hävdat det västsahariska folkets rätt till självbestämmande
och verkat för en fredlig förhandlingslösning av frågan. Sverige har
också lämnat omfattande humanitärt bistånd till de västsahariska flyktingarna
i Algeriet via olika internationella hjälporganisationer.

Utskottet har tidigare uttalat att det anser, att den västsahariska krisen
innebär en allvarlig risk för freden i hela området. Alla ansträngningar
måste därför inriktas på att få till stånd en fredlig förhandlingslösning. Vid
sådana förhandlingar som rör det västsahariska folkets rättigheter och
framtid bör alla berörda parter, däribland POLISARIO, delta.

I sitt senaste betänkande (UU 1979/80:6) framhöll utskottet bl. a. att
några händelser inträffat under år 1979, som kunde få betydelse för den
fortsatta utvecklingen av konflikten. Mauretanien hade givit upp kampen
och ingått ett fredsfördrag med POLISARIO, i vilket man avstod från alla
anspråk på Västra Sahara. Vidare hade POLISARIO under året haft vissa
diplomatiska framgångar, vilket avspeglades i att antalet stater som erkänt
RASD fördubblats från 17 till 34, av vilka huvuddelen är afrikanska och
arabiska länder. Slutligen pekade utskottet på det allvarliga inslag i bilden
som utgjordes av krigsmaterielleveranser utifrån till de båda parterna, som
inte var ägnat bidra till vikande stridsvilja på någondera sidan och därmed
inte heller till en snar politisk lösning. Som exempel anfördes den amerikanska
administrationens då tillkännagivna avsikt att leverera viss flygutrustning
till Marocko. Ett beslut i denna fråga trädde i kraft i februari
1980. De därmed beslutade leveranserna omfattar ett antal spaningsplan,
helikoptrar och lätta jaktplan. Enligt uppgift har dock inga leveranser ännu
ägt rum.

Sedan utskottet för ett år sedan behandlade frågan synes ingen avgörande
förändring ha inträffat i läget. Den väpnade konflikten mellan Marocko
och POLISARIO fortsätter. Inget militärt avgörande har uppnåtts. Fortsatt
spända relationer råder mellan Marocko och i första hand Algeriet,
som stöder POLISARIO och såvitt bekant hyser Västra Saharas regering
och den till denna knutna folkrepresentationen på sitt område. Antalet
stater som erkänt RASD uppgår nu till 43.

UU 1980/81:5

Inom OAU fortsätter ansträngningarna att nå en förhandlingslösning.
Vid organisationens stats- och regeringschefsmöte i Freetown, Sierra
Leone, i somras intog frågan om RASD:s medlemskap i organisationen en
framträdande plats. En enkel majoritet för godkännande av RASD:s medlemsansökan
tycktes föreligga, vilket enligt OAU:s stadga vore tillräckligt
för medlemskap. Samtidigt begärde emellertid Marocko att stats- och
regeringscheferna skulle ta ställning till om RASD var en oberoende och
suverän stat enligt stadgans kriterier, vilket skulle kräva två tredjedels
majoritet. Då sådan majoritet inte syntes föreligga fördes ingendera begäran
till avgörande. 1 stället förlängdes mandatet för den kommitté, bestående
av statscheferna i Guinea, Mali, Nigeria, Sudan och Tanzania, som
tidigare sökt nå en förhandlingslösning av Västra Saharafrågan.

Denna kommitté presenterade i september i år ett förslag, som i stort
sett hade samma innebörd som ett av OAU:s toppmöte 1979 redan fattat
beslut. Enligt förslaget uppmanas de inblandade parterna att iaktta vapenvila
från december 1980. Behovet av en folkomröstning fastslås på nytt.
Denna skall förberedas under medverkan av alla berörda parter, inklusive
västsaharier. En FN-styrka föreslås för att upprätthålla vapenvilan. Folkomröstningens
genomförande skall övervakas av OAU och FN gemensamt.

Frågan har nyligen ånyo behandlats i FN, där dess fjärde utskott (för
kolonialfrågor) antagit ett av Algeriet jämte en rad andra stater framlagt
resolutionsförslag i ärendet. I resolutionen, som antogs med röstsiffrorna
88-6-44, betonas bl. a. det västsahariska folkets rätt till självbestämmande
och välkomnas de ansträngningar som görs inom OAU;s ram för att nå en
förhandlingslösning; Marocko uppmanas avbryta sin ockupation och delta
i fredsprocessen. För resolutionen röstade bl. a. Sverige, Finland, Österrike,
öststaterna samt flertalet afrikanska, asiatiska och latinamerikanska
länder. Samtidigt avvisade utskottet med röstsiffrorna 40-41-58 ett marockanskt
resolutionsförslag i samma fråga. Sverige avstod vid omröstningen
på detta förslag. I en svensk röstförklaring framhölls att endast ett
av resolutionsförslagen fastslog att Västra Saharas folk ägde rätt till självbestämmande.
Därför skulle Sverige rösta för detta förslag, trots reservationer
mot vissa andra delar av texten, och avstå vid omröstningen på det
marockanska förslaget.

Utskottet

Enligt utskottets redan under tidigare års behandling av denna fråga
framförda uppfattning måste alla ansträngningar även fortsättningsvis inriktas
på att få till stånd en fredlig förhandlingslösning. Utskottet vidhåller
sin uppfattning att ett avgörande om Västra Saharas framtid måste bygga
på verkliga konsultationer av områdets befolkning och överensstämma
med dess fritt uttalade önskemål. Svenska regeringen harju också i FN

UU 1980/81:5

ånyo otvetydigt givit uttryck för denna hållning. Det är, liksom tidigare,
utskottets förhoppning att frågan skall bringas till sin lösning antingen
inom OAU:s eller inom FN:s ram på ett sätt som tillgodoser både självbestämmanderätten
och intresset av fred oöh stabilitet i Nordvästafrika.

I det aktuella motionsyrkandets första del föreslås ett svenskt erkännande
av Demokratiska sahariska arabrepubliken. Med anledning härav vill
utskottet erinra om sina tidigare ställningstaganden till yrkanden av motsvarande
art och om de principer som enligt internationell rätt och svensk
praxis tillämpas när det gäller erkännande av stater och upprättande av
diplomatiska förbindelser med dessa. Till de kriterier som därvid bör vara
uppfyllda hör främst att den regering som avses skall utöva en effektiv
kontroll över staten i fråga och ha uppnått ett rimligt mått av självständighet
utåt samt stabilitet inåt. Utskottet anser alltjämt att dessa villkor inte är
uppfyllda vad beträffar Västra Sahara och dess regering och avstyrker
därför motionens yrkande i detta avseende.

Även vad beträffar yrkandets andra del vill utskottet upprepa sin tidigare
uttalade uppfattning, att Sverige också i fortsättningen i FN bör verka
för att det västsahariska folket skall få sin nationella självbestämmanderätt
tillgodosedd i enlighet med FN:s principer för avkolonisering.

Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda
att riksdagen avslår yrkande I i motion 1979/80:181.

Stockholm den 4 november 1980

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Flernelius (m). Gertrud
Sigurdsen (s). Sture Palm (s), Georg Åberg (fp). Gunnel Jonäng (c). Sture
Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m). Jan Bergqvist (s). Sture Korpås (c).
Carl Lidbom (s). Björn Molin (fp). Filip Fridolfsson (m). Axel Andersson
(s), Anders Ljunggren (c), och Maj-Lis Lööw (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980