om ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.
Betänkande 1984/85:SoU18
SoU 1984/85:18
Socialutskottets betänkande
1984/85:18
om ekonomiskt stöd till barnfamiljer m. m.
I betänkandet behandlas regeringens förslag i budgetpropositionen såvitt
avser anslag till allmänna barnbidrag, bidragsförskott samt särskilt bidrag för
vissa adoptivbarn. I anslutning härtill behandlas ett antal motionsyrkanden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de medelsanvisningar som föreslås av regeringen i
fråga om anslag till allmänna barnbidrag, bidragsförskott och särskilt bidrag
för vissa adoptivbarn.
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden (m, c och fp) rörande
inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet och införande av vårdnadsersättning.
Utskottet hänvisar i sammanhanget till tidigare riksdagsuttalanden
rörande en samlad översyn av familjepolitiken och om det fortsatta
långsiktiga beredningsarbetet på familjepolitikens område. Utskottets m-, coch
fp-ledamöter reserverar sig gemensamt för ett riksdagsuttalande rörande
det fortsatta familjepolitiska reformarbetet. Vidare reserverar sig m- och
c-ledamöterna till förmån för sina resp. förslag angående vårdnadsersättning.
Utskottet avstyrker vidare ett antal motionsyrkanden rörande olika regler
i lagen om allmänna barnbidrag, lagen om bidragsförskott samt lagen om
förlängt bidragsförskott för studerande. Beträffande barnbidrag för barn i
statliga specialskolor understryker emellertid utskottet att det är angeläget
att regeringen bereder frågan skyndsamt med sikte på ett avskaffande av
nuvarande system med klädbidrag.
Utskottets m-, c- och fp-ledamöter reserverar sig beträffande barnbidrag
vid längre tids utlandsvistelse. M-ledamöterna reserverar sig vidare beträffande
socialbidrag vid vård av egna barn. C-ledamöterna reserverar sig
beträffande återbetalning av bidragsförskott.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1984/85:100 bil. 7
Regeringen har under punkterna C 1, C 4 och C 6 (s. 41-42,45 och 46-47)
föreslagit
(C 1) att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 8 245 000 000 kr.,
(C 4) att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 1 530 000 000 kr.,
1 Riksdagen 1984/85.12saml. Nr 18
SoU 1984/85:18
2
(C 6) att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.
Motioner
I motion 1984/85:319 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts angående behovet av en rättvisare familjépolitik i form av en
vårdnadsersättning som utgår lika till alla småbarnsföräldrar.
I motion 1984/85:509 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär förslag till
reformerat familjestöd i enlighet med motionens förslag.
1 motion 1984/85:606 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändring av 4 § lagen om allmänt
barnbidrag för att ge de i motionen nämnda barnen rätt till allmänt
barnbidrag.
I motion 1984/85:659 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
familjepolitikens inriktning.
Motivering till motionen finns i motion 1984/85:657.
I motion 1984/85:708 av Inger Hestvik (s) och Iréne Vestlund (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär översyn av regelsystemet för rätten till
barnbidrag enligt motionens syfte.
I motion 1984/85:713 av Ulla Tillander (c) och Rune Gustavsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring, att
samma regler för barnbidrag vid längre utlandsvistelse som gäller för präster
och missionärer skall gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan eller
annat svenskt trossamfund eller av ett till ett sådant samfund knutet organ
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
I motion 1984/85:714 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändrad lydelse av 7 § lagen om bidragsförskott
på så sätt att underrättelsen till underhållsskyldig i nämnda fall avskaffas.
I motion 1984/85:857 av Margareta Gard (m) hemställs att riksdagen
beslutar att lagtexten i lagen om förlängt bidragsförskott för studerande
ändras på så sätt att ordet barn ändras till ungdom i de fall det avser åldrar
över 18 år.
I motion 1984/85:1138 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkandena 1 och 2),
1. att riksdagen beslutar att anta det reformprogram för familjepolitiken
som anförs i motionen,
SoU 1984/85:18
3
2. att riksdagen beslutar att skattepliktig vårdnadsersättning skall utgå
från den 1 januari 1986 och omfatta alla familjer med barn under tre år.
I motion 1984/85:1286 av Inger Hestvik m.fl. (s) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna om behovet av en översyn av reglerna så att
1. barnbidrag kan utgå oberoende av om ett barn går i specialskola eller
inte och att klädbidrag då ej betalas ut,
2. barn som går i specialskola räknas in i barnantalet som ligger till grund
för rätt till flerbarnstillägg vid barnbidrag.
I motion 1984/85:1294 av Anna Wohlin-Andersson (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts angående
behovet av en rättvisare familjepolitik i form av en vårdnadsersättning som
utgår lika till alla småbarnsföräldrar.
I motion 1984/85:1759 av Kerstin Andersson (c) och Lennart Brunander
(c) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag om ändring av
specialskolornas klädbidrag,
2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg skall utgå till föräldrar oavsett
om ett eller flera barn vistas i specialskola under del av månad.
I motion 1984/85:1774 av Ann-Cathrine Haglund (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till en trygghetsgaranti
som skulle komplettera vårdnadsersättningen och föräldraförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
I motion 1984/85:2196 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en översyn av reglerna för barnbidrag och
bidragsförskott för barn som vistas på institution.
Motivering till yrkandet finns i motion 1984/85:2194.
1 motion 1984/85:2689 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1 och 3),
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om vårdnadsersättning
för barn mellan ett och tre års ålder utformad i enlighet med vad i
motionen anförts och med ikraftträdande den 1 januari 1986,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av socialtjänstlagen.
I motion 1984/85:2800 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas att återbetalningen
av bidragsförskotten ökar.
Motivering till yrkandet finns i motion 1984/85:2799.
1 * Riksdagen 1984185.12sami. Nr 18
SoU 1984/85:18
4
Utskottet
Det fortsatta familjepolitiska reformarbetet
Utskottet vill inledningsvis ge en kort redogörelse för den tidigare
behandlingen av de familjepolitiska frågorna.
Frågan om en samlad översyn av familjepolitiken aktualiserades av
utskottet hösten 1982.1 sitt betänkande SoU 1982/83:12 (s. 5-6) konstaterade
utskottet att barnfamiljernas ekonomiska situation blivit utomordentligt
svår i en tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta hade
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst hade samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
barnomsorgsplatser. Utskottet konstaterade vidare att samhällets stöd till
barnfamiljerna ger en splittrad bild och att det är svårt att överblicka
effekterna av olika stöd i form av generella och riktade bidrag, matsubventioner,
föräldraförsäkring, subventioner via skattesystemet m. m. För det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken ansåg utskottet att det behövdes
en helhetssyn. Olika åtgärder borde samordnas, så att de samlade
åtgärderna åstadkommer en ekonomisk utjämning dels mellan olika typer av
barnfamiljer, dels mellan barnfamiljer och andra i samhället. Utskottet
uttalade vidare att regeringen genom tillsättande av en beredning eller på
annat sätt borde låta göra en samlad översyn av familjepolitiken. De
undersökningar som gjorts av familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén
borde enligt utskottet kunna bilda utgångspunkt för regeringens
överväganden. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Senare under samma riksmöte avstyrkte utskottet ett flertal motionsyrkanden
rörande inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet med hänvisning
till att regeringen aviserat att en särskild arbetsgrupp skulle tillsättas för
att göra en samlad bearbetning av tillgängligt utredningsmaterial. Arbetsgruppen
borde enligt utskottet inte vara bunden av några i förväg gjorda
uttalanden från riksdagens sida (SoU 1982/83:35 s. 9).
I förra årets budgetproposition anförde socialministern att han tillsatt en
familjeekonomisk beredningsgrupp med representanter för statsrådsberedningen
samt för social-, finans-, jordbruks-, utbildnings-, arbetsmarknadsoch
bostadsdepartementen. Beredningsgruppen skulle väga samman de
förslag som olika kommittéer lagt fram.
I kompletteringspropositionen (prop. 1983/84:150) framlade härefter
regeringen olika förslag till ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna, bl. a. en
barnbidragshöjning om 1 500 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1985.
Förslagen följdes senare upp under hösten 1984 genom proposition 1984/
85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna.
Med anledning av de motionsyrkanden som utskottet hade att behandla i
samband med regeringens förslag i kompletteringspropositionen - alltså
SoU 1984/85:18
5
våren 1984 - erinrade utskottet om riksdagens tidigare begäran om en samlad
översyn av familjepolitiken (SoU 1983/84:35 s. 11). Utskottet anförde vidare
att man under hand fått bekräftat att det inledda översynsarbetet på
familjepolitikens område skulle komma att fortsätta med nu mera långsiktig
inriktning. Även familjebeskattningen skulle enligt utskottet komma att
uppmärksammas i det fortsatta arbetet. Liksom tidigare ansåg utskottet att
översynsarbetet borde bedrivas förutsättningslöst och inte bindas genom
några i förväg gjorda uttalanden från riksdagens sida. Utskottet avstyrkte
därför samtliga motioner rörande inriktningen av den framtida familjepolitiken.
Ett flertal motioner (m, c, fp) väckta under den allmänna motionstiden
1985 tar ånyo upp inriktningen av det framtida ekonomiska stödet till
bamfamljerna. I vissa fall läggs även konkreta förslag om nya former av stöd,
främst vårdnadsersättning.
I motion 1984/85:2689 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall
begära skyndsamt förslag om vårdnadsersättning för barn mellan ett och tre
års ålder med ikraftträdande den 1 januari 1986 (yrkande 1). I motionen
presenteras en familjepolitik som bl. a. bygger på principen skatt efter
försörjningsbörda och innefattar olika förändringar av skattesystemet, bl. a.
införande av grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen och
avdrag för barntillsynskostnader. Den föreslagna vårdnadsersättningen skall
enligt motionärerna minska klyftan mellan de familjer som får resp. inte får
kommunal barnomsorg, öka småbarnsfamiljernas valfrihet samt minska
behovet av de mycket dyra småbarnsplatserna vid daghemmen. Vårdnadsersättningen
föreslås vara skattefri och utgå med 6 000 kr. per år för alla barn
mellan ett och tre år. Enligt motionärerna bör den finansieras inom ramen för
statsbidraget till barnomsorgen.
I motion 1984/85:659 av Sten Svensson m.fl. (m) anknyts till de förslag som
framförs i motion 1984/85:2689 (m). Den tar dock särskilt sikte på förhållandena
för familjer på landsbygden, där många familjer lever på en inkomst.
Motionärerna förordar bl. a. förändringar inom ramen för familjebeskattningen
och införande av en skattefri vårdnadsersättning för barn mellan ett
och tre år. Detta skulle enligt motionärerna radikalt förändra situationen för
landsbygdens familjer och underlätta för dem som vill stanna hemma och
vårda sina barn. Vad som anförs i motionen om familjepolitikens inriktning
föreslås ges regeringen till känna.
Också i motion 1984185:1774 av Ann-Cathrine Haglund (m) anknyts till
förslagen i motion 1984/85:2689 (m). Dessa förslag skulle enligt motionären
avsevärt förbättra den ekonomiska situationen och valfriheten för barnfamiljerna.
Motionären vill dock särskilt rikta uppmärksamheten på de ensamboende
vårdnadshavarnas och deras barns situation, särskilt de som lever under
knappa ekonomiska förhållanden. I motionen föreslås därför att vårdnadsersättningen
och föräldraförsäkringen kompletteras med en rätt till inkomstuppfyllnad
upp till en viss minimistandard och yrkas att riksdagen hos
SoU 1984/85:18
6
regeringen skall begära skyndsamt förslag om en sådan trygghetsgaranti.
I motion 1984/85:1138 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) presenteras ett
långsiktigt familjepolitiskt reformprogram inrymmande bl. a. införande av
en skattepliktig vårdnadsersättning om 24 000 kr. per år till alla familjer med
barn i förskoleåldern, ökad skattereduktion för barnfamiljer med endast en
inkomst, successiv utbyggnad av barnbidraget, flerbarnsstöd redan fr. o. m.
andra barnet samt förstärkt studiestöd. Familjepolitiken måste enligt
motionärerna utgå från den självklara förutsättningen att alla barn behöver
omsorg, vilket innebär att all omsorg måste värderas och ersättas. I motionen
yrkas att riksdagen skall anta det reformprogram som anges i motionen
(yrkande 1). Motionärerna vill vidare bygga ut den föreslagna vårdnadsersättningen
redan i en första etapp och införa sådan för barn upp till tre år
fr. o. m. den 1 januari 1986. De yrkar att riksdagen skall besluta om att detta
skall genomföras i enlighet med motionen {yrkande 2).
Förslag om införande av vårdnadsersättning framförs även i de båda
motionerna 1984/85:319 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c) och
1984/85:1294 av Anna Wohlin-Andersson (c). De båda motionerna tar upp
situationen inom barnomsorgen inom Kalmar resp. Östergötlands län och
påtalar att barnomsorgen i dessa län får betydligt lägre bidrag än barnomsorgen
i Stockholm. Motionärerna anser att rättvisa endast kan uppnås genom
införande av en vårdnadsersättning som i princip motsvarar statens bidrag till
den kommunla barnomsorgen. De yrkar att regeringen ges till känna vad som
anförts angående en vårdnadsersättning som utgår lika till alla småbarnsföräldrar.
I motion 1984/85:509 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag till reformerat familjestöd i enlighet med
motionens förslag (yrkande 1). Motionärerna anger vissa principer för en
reformerad familjepolitik, bl. a. att barnfamiljernas skatt är för hög i
förhållande till försörjningbördan, att inkomstprövningen i familjestödssystemet
på sikt bör elimineras, att familjestödet bör vara mer generellt och att
ett obeskattat vårdnadsbidrag bör utgå lika för alla förskolebarn. Motionärerna
skisserar vidare en konkret reform innefattande bl. a. en höjning av
barnbidraget till 8 000 kr. per barn och år, flerbarnstillägg redan fr. o. m. det
andra barnet, förlängt barnbidrag och studiebidrag under hela året samt
införande av ett vårdnadsbidrag om 4 000 kr. per förskolebarn och år.
Som framgått av den inledningsvis lämnade redogörelsen var det på
riksdagens initiativ som regeringen under 1983 inledde ett berdningsarbete
som skulle spänna över hela det familjepolitiska området. Våren 1984
presenterades ett regeringsförslag om utökat stöd till barnfamiljerna, vilket
som ovan nämnts bl. a. innehöll en kraftig barnbidragshöjning. I propositionen
(prop. 1983/84:150 bil. 2s. 3-4) redogjorde sociaministern för skälen till
att han valt att föreslå en höjning av barnbidraget m. m. framför en rätt till
avdrag vid beskattningen. Bl. a. påpekades att det senare skulle leda till olika
komplikationer i skattesystemet och till att familjer utan eller med låg
SoU 1984/85:18
7
skattepliktig inkomst ändå skulle behöva kompenseras genom bidrag. I
nuvarande situation blev, enligt sociaministern, skälen sammantaget mycket
starka för att höja barnbidragen i stället för att införa en skatteredukton eller
liknande.
Utskottet anförde för sin del (SoU 1983/84:35 s. 16) att det, när det gällde
de allmänna skälen för att i nuläget välja en barnbidragshöjning framför t. ex.
en skattereduktion av något slag, i allt väsentligt anslöt sig till vad
socialministern anfört. Utskottet noterade emellertid också att man fått
bekräftat att det inledda översynsarbetet på familjepolitikens område skulle
komma att fortsätta med nu mera långsiktig inriktning (samma betänkande
s. 11). Även familjebeskattningen skulle komma att uppmärksammas i det
fortsatta arbetet. Liksom tidigare framhöll utskottet att om den av riksdagen
begärda översynen skulle bli meningsfull det krävdes att arbetet kunde
bedrivas förutsättningslöst och med öppenhet för nya lösningar eller
kombinationer av lösningar. Samtliga motionsyrkanden om familjepolitikens
fortsatta inriktning avstyrktes därmed.
Utskottet har i dessa frågor alltjämt samma uppfattning. Som anförs i
budgetpropositionen (bil. 7 s. 41) är det nödvändigt med ett fortsatt
beredningsarbete med anledning av ensamförälderkommitténs förslag. Detta
gäller även andra frågeställningar på familjepolitikens område. Det
fortsatta beredningsarbetet bör ske inom ramen för den samlade översyn av
familjepolitiken som riksdagen begärt. Det utökade ekonomiska stöd till
barnfamiljerna som riksdagen på regeringens förslag beslutade om förra året
innebar en välbehövlig förstärkning för barnfamiljerna i en ekonomiskt
trängd situation. Den innebar dock inte någon total lösning på barnfamiljernas
ekonomiska problem. Det långsiktiga översynsarbetet på familjepolitikens
område måste därför fortsätta i syfte att åstadkomma en bättre
samordning mellan olika former av stöd och en större rättvisa mellan olika
grupper. Arbetet bör, som utskottet upprepade gånger framhållit, bedrivas
förutsättningslöst och inte bindas av några i förväg gjorda uttalanden från
riksdagens sida.
Utskottet kan således inte tillstyrka att riksdagen nu uttalar sig om
inriktningen av det fortsatta familjepolitiska reformarbetet. Utskottet avstyrker
därför motionerna 1984/85:659 (m), 1774 (m), 1138 (c) yrkande 1,319
(c), 1294 (c) och 509 (fp) yrkande 1.
Utskottet kan ännu mindre ställa sig bakom konkreta förslag om införande
av vårdnadsersättning i en eller annan form från årsskiftet 1985-86, såsom
yrkas i motionerna 1984/85:2689 (m) yrkande 1 och 1138 (c) yrkande 2. Även
dessa motionsförslag avstyrks således.
Socialbidrag vid vård av egna barn
I motion 1984/85:2689 (m) av Ulf Adelsohn m.fl. (m) anförs att vård och
fostran av små barn alltid bör betraktas som ett fullvärdigt arbete. Socialbi
1
* * Riksdagen 1984/85.12 sami. Nr 18
SoU 1984/85:18
8
drag har dock i vissa fall vägrats familjer där en förälder själv velat ta hand om
barnen trots att familjen erbjudits daghemsplats. Motionärerna anser att
socialtjänstlagen (1980:620) bör ses över så att det klart framgår att
kompletterande socialbidrag kan utgå i sådana fall. Detta föreslås ges
regeringen till känna (yrkande 3).
I samband med riksdagens behandling av propositionen om socialtjänsten
hade utskottet att ta ställning till ett motionsförslag (c) om att såsom
förutsättning för rätt till bistånd uttryckligen skulle anges att den enskildes
behov inte kunde tillgodoses ”genom eget arbete” (SoU 1979/80:44 s. 26 f.).
Utskottet delade motionärernas uppfattning om arbetets betydelse men
ansåg inte några egentliga motsättningar föreligga i förhållande till propositionen.
Socialbidraget är, enligt vad utskottet anförde, avsett att som en sista
resurs trygga den enskildes försörjning när hans behov inte kan tillgodoses
genom arbete eller på annat sätt. Eftersom rätten till bistånd inte endast
omfattar socialbidrag skulle emellertid det föreslagna tillägget eventuellt
kunna leda till missförstånd. Förslaget avstyrktes därför.
Frågan om hur man skall ställa sig då plats i förskola eller fritidshem
erbjuds men föräldern ändå väljer att stanna hemma behandlas i socialstyrelsens
allmänna råd (1981:i) Rätten till bistånd (s. 49). Där anges att frågan
om i vad mån socialbidrag kan utgå om familjens inkomster inte räcker till i
sådana fall, i hög grad måste bli beroende av förhållandena i det enskilda
fallet. Enligt socialstyrelsen kan man inte utan vidare göra gällande att
föräldern kan avstå från förvärvsarbete och ha rätt till socialbidrag.
Socialnämnden måste noga pröva anledningen till att föräldern väljer att
stanna hemma innan den accepeterar en sådan lösning. Även om den
individuella prövningen kan utfalla olika beroende på omständigheterna i det
enskilda fallet bör, enligt de allmänna råden, huvudregeln i dessa fall vara att
socialnämnden kan välja att ge bistånd i form av plats i förskola eller
fritidshem framför att ge den i form av socialbidrag.
Regeringsrätten har i en prejudicerande dom den 15 mars 1985 med tre
röster mot två avslagit en framställning om socialbidrag på grund av
inkomstbortfall för vård av egna barn. I det aktuella fallet hade de två
barnen, som var fyra resp. tre år gamla, med förtur erbjudits barnomsorgsplats.
Familjen avvisade emellertid erbjudandet och begärde i stället
ekonomiskt bistånd för att modern skulle kunna vara hemma och själv sköta
barnen. Hon anmälde sig alltså inte som arbetssökande. Regeringsrätten
anför bl. a. att hjälpsökande som utan giltigt skäl vägrar att ta arbete i praxis
vägrats bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen och vidare att socialtjänstlagen
inte ger den enskilde någon ovillkorlig rätt att erhålla en viss bestämd insats. I
det aktuella fallet hade modern inte haft annat skäl för sin underlåtenhet att
söka arbete än att hon själv velat vårda barnen. Vid angivna förhållanden
ansågs socialnämnden har fullgjort sin skyldighet att lämna familjen bistånd
enligt socialtjänstlagen genom att med förtur anvisa daghemsplatser.
Regeringsrättens dom blir vägledande för kommande avgöranden av
SoU 1984/85:18
9
liknande ärenden.
I sammanhanget kan vidare nämnas att regeringsrätten i en annan dom
samma dag ogillat klandertalan mot ett beslut av en socialnämnd att betala ut
ersättning för inkomstbortfall till föräldrar som tog ledigt från sin anställning
för att delta i ett projekt med stödinsatser för föräldrar med barn i behov av
särskilt stöd och stimulans. I detta fall var det emellertid fråga om
socialnämndens befogenhet att utge ersättning för kostnader som uppkom
genom nämndens verksamhet, inte om ekonomiskt bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen.
Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i
samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv
kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet
anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana
fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i vart
fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att regeringsrättens
prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det i
ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till bistånd
trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande finns
möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.
Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn
skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att - om inkomsterna då
inte räcker till - i stället få socialbidrag. I första hand måste den enskilda
människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig
och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då socialtjänstlagen antogs,
vara en sista resurs för att trygga den enskildes försörjning när andra
möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall
användas som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,
såsom motionsförslaget syftar till.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 1984/85:2689 (m) i här aktuell
del (yrkande 3).
Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
Riksdagen beslutade i december 1984 att 1 § lagen om allmänna barnbidrag
skulle ändras på så sätt att det fr. o. m. år 1985 gäller en principiell
ettårsgräns för barnbidrag under vistelse utomlands (prop. 1984/85:39, SoU
6). Om vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år skall alltså barnbidrag
inte utgå. För barn till statligt anställda som utför arbete utomlands gäller
ingen tidsbegränsning. För barn till svenska missionärer och präster gäller
liksom tidigare en treårsgräns, vilket före lagändringen gällde som allmän
huvudregel.
\ motion 1984185:713 av Ulla Tillander och Rune Gustavsson (båda c) yrkas
att riksdagen skall begära förslag om att treårsgränsen skall utsträckas att
gälla inte bara för missionärer och präster, utan för alla som är anställda av
SoU 1984/85:18
10
svenska kyrkan, svenska trossamfund eller till sådant samfund knutet organ
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Motionsyrkandet anknyter till förslagen i två reservationer (m, c, fp) till
utskottets ovannämnda betänkande om övergång från treårsregeln till en
principiell ettårsregel.
Utskottet anförde i det ovannämnda betänkandet (SoU 1984/85:6 s. 6-7)
att det delade åsikten att det är önskvärt att likställa olika typer av ideellt
biståndsarbete, så att samma förmåner kommer att utgå till alla som är
anställda av ett svenskt trossamfund eller av en svensk ideell organisation
som bedriver biståndsverksamhet i utvecklingsländer. Det viktiga var dock
att möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete inte försämrades. Om
detta krav tillgodosågs i form av särskilda undantagsregler i lagen om
allmänna barnbidrag eller i form av ekonomisk kompensation i annan
ordning var enligt utskottet mera en praktisk fråga. Utskottet ansåg för sin
del den i propositionen föreslagna linjen - dvs. utbetalning av motsvarande
bidrag genom SIDA - vara den enklaste och mest lättillämpade lösningen.
Ingenting nytt har framförts sedan riksdagen i höstas tog ställning till
denna fråga. Erfarenheterna får utvisa om det finns skäl att överväga andra
lagtekniska lösningar för att inte försvåra det ideella biståndsarbetet.
Utskottet ser alltså ingen anledning att nu gå in på en förnyad prövning av
den lagändring som trädde i kraft vid årsskiftet och avstyrker motion
1984/85:713 (c).
Rätten att uppbära barnbidrag
Barnbidrag och flerbarnstillägg utbetalas fr. o. m. januari 1985 per månad i
stället för som tidigare per kvartal (prop. 1984/85:39, SoU 6). De bestämmelser
i lagen om allmänna barnbidrag som reglerar bl. a. när barnbidrag skall
börja utgå resp. upphöra är emellertid oförändrade. Som följd härav avgörs
frågan om rätten att erhålla barnbidrag och flerbarnstillägg med hänsyn till
de förhållanden som råder vid kvartalets ingång. Utbetalningen sker härefter
i tre månadsposter.
I motion 1984/85:708 av Inger Hestvik och Iréne Vestlund (båda s) yrkas att
riksdagen skall begära en översyn av hithörande regler i syfte att skapa
möjlighet att byta betalningsmottagare för barnbidraget under löpande
kvartal, så att den som har vården om barnet den första i varje månad också
har rätt att uppbära barnbidraget. Motionärerna påpekar att gällande regler
kan skapa problem vid t. ex. delad vårdnad, då barnet kanske flyttar från den
ena föräldern till den andra kort efter ett kvartals ingång. ”Fel” förälder kan
då på grund av tillfälligheter få uppbära barnbidraget under en, två eller tre
månader.
Den förändring som efterlyses av motionärerna är inte bara en fråga om
betalningsmottagare. Den gäller också frågan om vilka förhållanden som
skall läggas till grund för bedömningen av rätten till bidrag. En särskild
SoU 1984/85:18
11
komplikation utgör beräkningen av flerbarnstillägg; storleken härav påverkas
av hur många barn som anses bosatta hos föräldrarna. Ett konsekvent
genomförande av ett månadssystem skulle vidare innebära bl. a. att barnbidrag
skulle utgå redan fr. o. m. månaden efter det att ett barn är fött. För
redan födda barn - som fått barnbidrag först fr. o. m. nästa kvartalerfordras
i princip en 16-årig övergångstid om ingen skall gå miste om något
bidrag. Vidare uppstår olika samordningsfrågor i förhållande till andra
former av bidrag, t. ex. studiebidrag.
Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkt. Det är dock inte utan
anledning som man behållit anknytningen till kvartal beträffande rätten till
barnbidrag. De tekniska problemen med en sådan förändring är betydande.
Långdragna övergångsanordningar bör självfallet undvikas. Utskottet har
inhämtat att man från regeringskansliets sida inte varit främmande för en
regeländring i den riktning motionärerna efterlyser, men att de tekniska och
administrativa svårigheterna gjort att saken skjutits på framtiden. Utskottet,
som vill tillägga att det bör vara möjligt att i de flesta fall lösa uppkommande
praktiska problem med barnbidragets utbetalning genom en enkel överenskommelse
mellan föräldrarna, är med hänvisning till det anförda inte berett
att förorda något riksdagens initiativ med anledning av motion 1984/85:708
(s). Denna avstyrks således.
Barnbidrag vid vissa familjehemsplaceringar
I motion 1984185:606 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen skall begära
förslag till viss ändring i 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Motionen syftar till att barnbidrag skall kunna utgå i det fall ett utländskt
barn privat och utan socialnämndens medverkan placerats i ett svenskt
familjehem utan att avsikten varit adoption av barnet. Försäkringsöverdomstolen
har i ett sådant fall vägrat barnbidrag med hänvisning till att det
saknats behörig betalningsmottagare enligt 4 § lagen om allmänna barnbidrag,
vilket krävs enligt uttryckliga uttalanden i lagens förarbeten (dom den
10 januari 1984, mål nr 1261/82:7).
Allmänt barnbidrag utgår dels för barn som är svensk medborgare och
bosatt i riket, dels för här i riket bosatt barn som inte är svensk medborgare,
om det fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket, eller barnet
eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket (1 §).
Rätten att uppbära barnbidraget tillkommer enligt 4 § barnets moder eller i
vissa fall dess fader. Om barnet står under gemensam vårdnad tillkommer
barnbidraget den förälder barnet varaktigt bor hos. Står barnet inte under
föräldrarnas vårdnad tillkommer barnbidraget den förordnade vårdnadshavaren.
De som med socialnämndens tillstånd tagit emot ett utländskt barn i
syfte att adoptera det likställs med föräldrar. I fråga om barn som utan att
adoptionssyfte föreligger är placerade i ett annat enskilt hem än vårdnadshavarens
gäller att om socialnämnden ombesörjt placeringen barnbidraget på
SoU 1984/85:18
12
nämndens begäran kan betalas ut till den som fostrar barnet. Har barnet
placerats privat får på motsvarande sätt den förälder eller vårdnadshavare
som har rätt att uppbära barnbidraget begära att det i stället betalas ut till den
som fostrar barnet.
Det angivna undantaget i lagen om allmänna barnbidrag för utländska
fosterbarn vilka kommit hit i adoptionssyfte - de blivande adoptivföräldrarna
likställs som ovan nämnts med biologiska föräldrar - infördes genom en
särskild lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1980/81:4,
SoU 14). Det var då aldrig fråga om att införa en generell regel för utländska
fosterbarn som vistas här utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare.
Utomnordiska barn måste vidare ha uppehållstillstånd om de skall vistas
här mer än tre månader. Om de kommit till Sverige utan sina föräldrar och
utan att ha en vårdnadshavare som är svensk eller nordisk medborgare har de
små möjligheter att få uppehållstillstånd beviljat (jfr socialstyrelsens meddelandeblad
31/84).
Utskottet konstaterar för sin del att den grundläggande brist som gör att
barnbidrag inte utgår i de fall som tas upp i motionen ligger i att ett
minderårigt barn stadigvarande vistas i Sverige utan att ha någon vårdnadshavare
här. Detta är en för barnet otrygg situation, som inte i alla delar löses
genom att socialnämnden meddelar tillstånd för någon att ta emot barnet i
sitt hem enligt 25 § socialtjänstlagen.
I det sammanhanget kan nämnas att det i JO:s ämbetsberättelse för
1979/80 refereras ett ärende med tre utländska ungdomar som kommit hit
utan adoptionssyfte och utan att ha någon som helst familjerättslig anknytning
här. JO påpekade att deras rättsskydd var otillfredsställande och ansågi
likhet med socialstyrelsen - behov föreligga av en översyn av den
lagstiftning som reglerar de utländska barnens familjerättsliga ställning.
Ärendet togs upp i ett par riksdagsmotioner, och frågan kom så småningom
att anges i de tilläggsdirektiv som år 1982 gavs utredningen om barnens rätt
(dir. 1982:25). De tilläggsdirektiv som gavs utredningen hösten 1984 (dir.
1984:34) innehåller ingen ändring därvidlag, utan utredningen torde i denna
del skola fullfölja sitt tidigare uppdrag.
Utskottet vill vidare erinra om innehållet i 42 § socialtjänstförordningen
(1981:750), vari föreskrivs att socialnämnden skall göra framställning hos
vederbörande domstol om det behöver vidtas någon åtgärd i fråga om
vårdnad eller förmynderskap för underårig. Socialnämnden bör om så
erfordras se till att det tills vidare förordnas en god man för barnet (jfr
socialstyrelsens meddelandeblad 31/84 och 15/85). Utses en god man kan
denne företräda barnet i bl. a. ekonomiska frågor.
En praktiskt fungerande lösning kan också åstadkommas genom att
socialnämnden själv beslutar om barnets placering. Socialnämnden har ju ett
ansvar för alla barn i kommunen. Vid en placering som sker med socialnämndens
medverkan kan barnbidraget på nämndens begäran betalas ut till den
som fostrar barnet. Att socialnämnden tar ett omedelbart ansvar för barnets
SoU 1984/85:18
13
förhållanden innebär dessutom en ökad trygghet för barnet i avvaktan på en
lösning av den familjerättsliga situationen.
Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att tillstyrka något
riksdagsinitiativ av det slag som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker
således motion 1984/85:606 (s).
Barnbidrag m. m. vid institutionsvistelse
Tre motioner tar upp de begränsningar i rätten till barnbidrag som gäller då
barn på det allmännas bekostnad vårdas på olika slags institutioner. Främst
gäller det förhållandena inom den statliga specialskolan, där det för
närvarande inte utgår barnbidrag för tid då barnet vistas i skolan. I stället
utbetalas s. k. klädbidrag till föräldrarna. Detta har i huvudsak motsvarat
barnbidraget, men följer inte automatiskt med i de höjningar som beslutas
beträffande barnbidraget. Riksdagen har tidigare på förslag av utbildningsutskottet
(UbU 1982/83:20 s. 24) gett regeringen till känna att det finns
starka skäl att ändra den ordning som nu gäller beträffande specialskolan.
Bakgrunden till att barnbidrag inte utgår i nämnda fall är att det i 6 § lagen
om allmänna barnbidrag stadgas att för kvartal vid vars ingång kostnaderna
för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestrids av
statsmedel det inte utgår allmänt barnbidrag. Detta gäller alltså vid vård som
bekostas av staten. När en kommun bekostar vård på anstalt har det
kommunala organ som svarar för vårdkostnaden rätt att uppbära på kvartalet
belöpande barnbidrag i den mån ersättning för vården får tas ut av barnet
eller annan person (7 §). Om ett barn placeras i familjehem genom
socialnämndens försorg kan nämnden som tidigare nämnts begära att
barnbidraget betalas ut till den som fostrar barnet (4 § tredje stycket). Detta
påverkar i sin tur storleken av den ersättning socialnämnden får erlägga till
familjehemmet.
I motion 1984185:1286 av Inger Hestvik m.fl. (s) yrkas att riksdagen skall
uttala sig för dels en översyn av reglerna så att barnbidrag utgår oberoende av
om ett barn går i specialskola och att klädbidrag då inte betalas ut, dels att
barn som går i specialskola skall få räknas med vid beräkning av flerbarnstillägg.
I motion 1984/85:1759 av Kerstin Andersson och Lennart Brunander
(båda c) yrkas att riksdagen skall begära skyndsamt förslag om ändring av
specialskolornas klädbidrag samt att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg
. skall utgå oavsett om något barn vistas i specialskola under del av månad
(motionärerna anger en undre gräns av minst tio dagars vistelse per månad
hos vårdnadshavaren). I motion 1984185:2196 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
yrkas att riksdagen skall uttala sig för en översyn av reglerna för bl. a.
barnbidrag för barn som vistas vid institution. Yrkandet omfattar formellt
alla institutionsplaceringar. Av motiveringen till yrkandet framgår emellertid
att det tar sikte på fall då handikappade barn vistas på institution, och då i
första hand statlig specialskola. I samma motion (fp) tas också upp frågan om
SoU 1984/85:18
14
reglerna för bidragsförskott då ett barn vårdas på institution. Motionsyrkandet
om en översyn omfattar regler för såväl barnbidrag som bidragsförskott i
dessa fall. Som ovan nämnts ger motiveringen till motionsyrkandet vid
handen att det främst är förhållandena vid de statliga specialskolorna som
avses.
När det gäller bidragsförskott gäller enligt 8 § fjärde stycket lagen
(1964:143) om bidragsförskott en liknande regel som för barnbidrag,
nämligen att om barn under hel månad vårdas på anstalt eller får kost och
bostad på statens bekostnad, bidragsförskott inte skall utgå för den
månaden. Om barnet under hel månad vårdas i familjehem eller hem för vård
eller boende inom socialtjänsten utbetalas enligt 9 § tredje stycket bidragsförskottet
till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden.
Med anledning av riksdagens uttalanden rörande vissa samordningsfrågor
inom det socialpolitiska bidragssystemet (SfU 1982/83:14, rskr. 211) beslutade
regeringen (socialdepartementet) den 9 februari 1984 uppdra åt statens
handikappråd att göra en allsidig kartläggning av det ekonomiska stödet till
handikappade. Kartläggningen skall avse såväl stöd från den allmänna
försäkringen som statligt och kommunalt stöd, inräknat skattelättnader.
Resultatet av kartläggningen skall redovisas före den 1 juli 1985.
Som ovan framgått förutsätter en ändring av systemet med klädbidrag
vissa ändringar i lagen om allmänna barnbidrag. Utskottet har erfarit att man
inom socialdepartementet önskar avvakta resultatet av den kartläggning som
görs av statens handikappråd för att kunna ta ställning till frågan i ett vidare
sammanhang.
Det kan här även nämnas att statsrådet Bengt Göransson i ett frågesvar
den 3 april 1984 angående klädbidragen förklarat att han avser att avvakta
handikapprådets kartläggning och därefter överväga hur en lösning på frågan
om specialskolans ansvar för klädinköp skall kunna åstadkommas.
Utskottet vill med anledning av motionerna kraftigt understryka angelägenheten
av att en regeländring kommer till stånd beträffande barnbidrag för
barn i specialskolor och s. k. klädbidrag. Resultatet av den pågående
kartläggningen hos statens handikappråd bör ge underlag för en samlad
bedömning av det ekonomiska stödet till barn i specialskolor. Utskottet
förutsätter att regeringen härefter skyndsamt överväger dessa frågor med
sikte på ett avskaffande av nuvarande system med klädbidrag. Motionerna
1984/85:1286 (s), 1759 (c) och 2196 (fp) i motsvarande del får härigenom
anses tillgodosedda och påkallar ingen riksdagens åtgärd. Utskottet utgår
från att regeringen i det sammanhanget också överväger bidragsförskott och
andra ekonomiska förmåner till barn i specialskola. Motion 1984/85:2196
(fp) bör därför inte heller i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd.
SoU 1984/85:18
15
Återbetalning av bidragsförskott
I motion 1984/85:2800 av Rune Gustavsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
skall begära åtgärder för att öka återbetalningen av bidragsförskott.
Inledningsvis kan erinras om att bidragsförskott kan utgå antingen med
fullt belopp - i de fall underhållsbidrag inte utgår eller inte betalas i
vederbörlig ordning - eller endast som utfyllnad upp till en viss nivå, när
underhållsbidrag visserligen utgår, men med lägre belopp. Återkrav från de
underhållsskyldiga kan inte ske i vidare mån än bidragsförskottet svarar mot
fastställt underhållsbidrag. En ansenlig del av de belopp som betalas ut i form
av bidragsförskott kan därför över huvud taget inte återkrävas, utan blir en
definitiv kostnad för staten.
Det belopp som kan återkrävas av de underhållsskyldiga betalas eller
indrivs till alldeles övervägande del. I årets budgetproposition (bil. 7 s. 45)
anges att 79 % härav har återbetalats. Räknat på hela summan utbetalda
bidragsförskott uppgår återbetalningen till 34 %.
I sammanhanget kan nämnas att riksdagens revisorer har ett pågående
granskningsärende (dnr 82:23) rörande statens utgifter för bidragsförskott. I
revisorernas verksamhetsberättelse 1983/84 anges att en granskning ansetts
motiverad med hänsyn till dels den snabba ökningen av de statliga utgifterna
för bidraget under senare år, dels den allmänt omvittnade tungroddheten i
systemet. Granskningen har inletts med en kartläggning av problemområdet
som redovisats i rapporten (1983/84:9) Statens utgifter för bidragsförskott,
Allmänna delen, vilken också varit på remiss till berörda myndigheter.
Utredningsarbetet fortsätter i form av fördjupade studier av utvecklingen av
olika kostnadsposter, orsakerna till utvecklingen, de bidragsskyldigas inkomster
och ekonomiska förhållanden jämfört med vårdnadshavarnas,
utvecklingen av administrationskostnaderna m.fl. frågor. Delrapporter
beräknas kunna avges i mars-april 1985. Enligt planerna skall ärendet
slutredovisas under senare delen av 1985.
Av den ovannämnda kartläggningen från riksdagens revisorer framgår
bl. a. att av det kravbara beloppet den andel som återbetalas av de
underhållsskyldiga faktiskt har ökat på senare år, från tidigare omkring 75 %
till nu 79 %. Trots detta ökar statens utgifter. Detta sammanhänger med att
den helt återbetalningsfria delen, som alltså stannar på staten under alla
förhållanden, blivit allt större. 1980-81 kunde man återkräva 52 % av
utgifterna för bidragsförskott. 1983-84 var det bara 43 % som över huvud
taget kunde återkrävas. Detta beror enligt samma kartläggning bl. a. på att
antalet underhållsbidrag som fastställts till 0 kr. har ökat betydligt under
senare år. Underhållsbidragens storlek har heller inte ökat i samma takt som
bidragsförskottsbeloppen (rapporten s. 58-59).
Utskottet konstaterar att resultatet av återkravsverksamheten således i
och för sig är ganska gott, även om det skulle finnas utrymme för
effektivisering av arbetet. Det senare kommer att belysas genom den
pågående granskningen hos riksdagens revisorer. Utskottet vill vidare liksom
SoU 1984/85:18
16
förra året framhålla att man i praktiken inte kan räkna med att komma upp i
en återbetalning på 100 %.
En viktig orsak till att andelen icke återkravbart belopp har ökat torde stå
att finna i de ändrade regler för bestämmande och uppräkning av underhållsbidrag
till barn som trädde i kraft den 1 juli 1979. Ett av syftena med dessa
lagändringar var att underlätta för de underhållsskyldiga. Även när det gäller
dessa frågor torde den pågående granskningen hos riksdagens revisorer ge
nytt underlag för bedömning av underhållsreglernas sociala och ekonomiska
effekter.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/85:2800
(c).
Vissa underrättelser till underhållsskyldiga
I 7 § lagen om bidragsförskott föreskrivs att ansökan om bidragsförskott
skall meddelas den underhållsskyldige och även att beslut i ärendet
skriftligen skall delges honom. Något undantag gäller inte för det fall att
ansökningen avser endast s. k. utfyllnadsbidrag, dvs. bidrag upp till motsvarande
bidragsförskottsnivån när det fastställda underhållsbidraget är lägre.
Ett sådant beslut innebär emellertid ingen förändring av den underhållsskyldiges
ställning. Underhållsbidraget utgår med fastställt belopp, och det skall
liksom tidigare erläggas direkt till vårdnadshavaren. Den underhållsskyldige
har i konsekvens härmed inte ansetts äga rätt att överklaga ett beslut i fråga
om bidragsförskott i form av utfyllnadsbidrag (försäkringsdomstolens dom
den 5 december 1984, dnr 2622/83:4).
I motion 1984185:714 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen skall begära
förslag om ändring av 7 § lagen om bidragsförskott så att underrättelsen till
underhållsskyldig i här aktuella fall avskaffas. Motionären anför bl. a. att det
strider mot intentionerna i sekretesslagen att underrätta den underhållsskyldige
om att utfyllnadsbidrag sökts. Det är dessutom direkt onödigt. Det har
också visat sig att den underhållsskyldige felaktigt trott sig behörig att
överklaga sådana beslut.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan förefalla onödigt med
en underrättelse till den underhållsskyldige i här aktuella fall. Enligt
utskottets mening bör emellertid resultatet av den ovannämnda granskningen
hos riksdagens revisorer avvaktas innan riksdagen går in på frågor om
utformningen av olika administrativa rutiner för handläggningen av bidragsförskottsärenden.
Motion 1984/85:714 (s) bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Uttrycket ”barn” i lagen om förlängt bidragsförskott
Lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande trädde i
kraft den 1 januari 1985 och innebär ökade möjligheter till bidragsförskott
SoU 1984/85:18
17
för studerande ungdomar i åldern 18-20 år. I själva lagen talas genomgående
om ”barn”, trots att lagen endast avser ungdomar över 18 år.
I motion 1984/85:857av Margareta Gard (m) anförs att myndighetsåldern i
Sverige är 18 år och att det därför inte är rimligt att tala om barn över 18 år.
Motionären yrkar att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen om
förlängt bidragsförskott för studerande att uttrycket ”barn” ändras till
”ungdom”.
Reglerna om bidragsförskott och även den nya lagstiftningen om förlängt
bidragsförskott för studerande går tillbaka på föräldrabalkens regler om
underhållsskyldighet gentemot barn. I 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken
finns regler om utsträckning av föräldrarnas underhållsskyldighet fram
till dess barnet fyller 21 år om det då ännu inte avslutat sin grundutbildning.
Föräldrabalken använder således för detta fall uttrycket ”barn”.
Uttryckssättet i föräldrabalken och därtill anknytande författningar utgår
från relationen föräldrar - barn och används oberoende av barnets ålder.
Ibland används uttrycket ”underårig” när det finns ett särskilt behov av att
markera att barnet är under 18 år (t. ex. i 9 kap. föräldrabalken).
Utskottet anser inte att det finns skäl att i lagen om förlängt bidragsförskott
för studerande använda annat uttryckssätt än i den bakomliggande regeln om
underhållsskyldighet i här aktuella fall. Utskottet avstyrker sålunda motion
1984/85:857 (m).
Anslagsfrågor
Inga motionsyrkanden berör propositionens förslag till medelsanvisning
under anslagen C 1. Allmänna barnbidrag, C 4. Bidragsförskott och C 6.
Särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag i här aktuell del.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet
att riksdagen avslår motion 1984/85:319, motion 1984/85:509
yrkande 1, motion 1984/85:659, motion 1984/85:1138 yrkande 1,
motion 1984/85:1294 och motion 1984/85:1774,
2. beträffande införande av vårdnadsersättning
att riksdagen avslår motion 1984/85:1138 yrkande 2 och motion
1984/85:2689 yrkande 1,
3. beträffande socialbidrag vid vård av egna barn
att riksdagen avslår motion 1984/85:2689 yrkande 3,
4. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:713,
SoU 1984/85:18
18
5. beträffande rätten att uppbära barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1984/85:708,
6. beträffande barnbidrag vid vissa familjehemsplaceringar
att riksdagen avslår motion 1984/85:606,
7. beträffande barnbidrag vid institutionsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:1286, motion 1984/85:1759 och
motion 1984/85:2196 i motsvarande del,
8. beträffande bidragsförskott vid institutionsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:2196 i motsvarande del,
9. beträffande återbetalning av bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1984/85:2800,
10. beträffande underrättelser till underhållsskyldiga
att riksdagen avslår motion 1984/85:714,
11. beträffande uttrycket "barn”
att riksdagen avslår motion 1984/85:857,
12. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 8 245 000 000 kr.,
13. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 1 530 000 000 kr.,
14. att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.
Stockholm den 9 april 1985
På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON
Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Gunnar Ström (s), Rosa Östh (c) och
Aina Westin (s).
Reservationer
Inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet (mom. 1 i hemställan)
1. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och
Rosa Östh (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Det familjepolitiska reformarbetet måste utgå från en helhetssyn och
SoU 1984/85:18
19
utformas utifrån vissa övergripande mål och principer. Familjen är samhällets
hörnsten och de viktigaste delarna i barnens uppfostran ges i familjen.
Brister i detta avseende kan aldrig helt uppvägas av fostran och utbildning
utanför familjen.
Föräldrarna har det grundläggande ansvaret för barnens uppfostran.
Samhällets familjepolitik skall underlätta för föräldrarna att ta och bära detta
ansvar.
Familjepolitiken måste utformas så att den kan tillgodose skilda familjers
olika önskemål och behov. Det är föräldrarna som skall avgöra vilken
omsorg och tillsyn man vill ge barnen. Samhällets stöd till barnfamiljerna bör
baseras på valfrihet. Föräldrarna bör ges bättre möjligheter att välja form av
tillsyn.
Familjerna skall ha möjlighet att välja mellan många skilda alternativ, så
att de i olika stadier av sitt liv skall kunna välja den livsform, arbetsfördelning
och barnomsorg som passar just då. Oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar
eller inte och oavsett om de har få eller många barn skall de kunna välja den
lösning som passar barnen bäst och som ger föräldrarna trygghet för barnen.
Barnen är vår framtid. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Samhällets
familjepolitik måste sätta barnen och deras bästa i centrum. Det är i första
hand föräldrarna som har ansvaret för sina barn och deras uppväxtvillkor.
Barnens och föräldrarnas behov av mera tid för varann är en viktig
grundprincip för familjepolitiken.
I nuvarande skattesystem tas ingen hänsyn till hur många som skall leva av
familjeinkomsten vid beskattningen. Skattesystemet måste därför vägas in i
den samlade familjepolitiken och ta hänsyn till försörjningsbördan. Möjlighet
måste finnas även för barnfamiljer med bara en inkomst att leva på denna
jämte barnbidrag och flerbarnstillägg.
Barn- och familjestödet är svåröverskådligt och i vissa delar styrande och
direkt orättvist med i vissa fall oacceptabla marginaleffekter som följd.
Vägledande för en översyn bör vara kraven på rättvisa, valfrihet och
effektivitet.
Familjepolitiken måste utgå från den självklara förutsättningen att föräldrarna
bäst vet vilken omsorgsform som bäst passar deras barn. Vård av barn
måste därför alltid betraktas som en lika värdefull uppgift oberoende av om
den utförs av föräldrarna själva eller av privata eller kommunala ersättare.
Införandet av någon form av vårdnadsersättning skulle underlätta familjernas
valfrihet.
Det samhälleliga stödet till barnomsorgen måste också utformas så att det
utgår lika för olika former av barnomsorg. För många är den kommunala
barnomsorgen en värdefull tillsynsform men många kräver alternativ. Därför
måste statsbidraget vara neutralt till skilda omsorgsformer. Detta gäller såväl
kommunala som kooperativa, ideella eller privata daghem. Nödvändiga
kvalitetskrav måste alltid uppställas för att statsbidrag skall kunna utgå.
Alternativen är viktiga och värdefulla av framför allt sociala skäl. Även
SoU 1984/85:18
20
ekonomiskt har alternativa barnomsorgsformer visat sig fördelaktiga i
förhållande till kommunala.
I sammanfattning bör principerna för den fortsatta familjepolitiken vara
följande:
• Föräldrarna har huvudansvaret för barnen och familjen är basen för
barnens uppfostran.
• Familjepolitiken skall syfta till att ge barnen en trygg uppväxt, öka
valfriheten och främja jämställdheten.
• Skattesystemet skall utformas så att hänsyn tas till försörjningsbördan
varvid särskilt beaktas ensamförsörjarfamiljerna.
• Reformeringen av det fortsatta familjestödet måste inriktas på att mildra
marginaleffekterna för barnfamiljerna.
• Reformen skall innefatta ändring av stödet till olika former av barntillsyn
så att familjernas valfrihet förbättras och alternativa barnomsorger
stimuleras. Vård av egna barn skall underlättas om familjen väljer detta
framför att lösa barnomsorgen utanför hemmet.
• Större rättvisa måste uppnås mellan familjer med barn och familjer utan
barn. Särskild hänsyn måste tas till flerbarnsfamiljernas situation.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet
att riksdagen med anledningen av motion 1984/85:319, motion
1984/85:509 yrkande 1, motion 1984/85:659, motion 1984/85:1138
yrkande 1, motion 1984/85:1294 och motion 1984/85:1774 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan)
2. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
kan ännu” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
För att snabbt minska orättvisorna mellan de familjer som får och de som
inte får kommunal barnomsorgsplats, för att öka småbarnsfamiljernas
valfrihet samt för att minska behovet av de mycket dyra småbarnsplatserna
vid daghemmen bör en obeskattad vårdnadsersättning på 6 000 kr. per år
införas för alla barn mellan ett och tre år. En sådan ersättning, som skulle
”kosta” omkring 6 % av dagens stöd till den kommunala barnomsorgen, bör
finansieras inom ramen för statsbidraget till denna. Vårdnadsersättningen
bör införas den 1 januari 1986. Regeringen bör skyndsamt framlägga förslag
härom för riksdagen.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa
2. beträffande införande av vårdnadsersättning
SoU 1984/85:18
21
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2689 yrkande 1 och med
avslag på motion 1984/85:1138 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
kan ännu” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att vårdnadsersättning är en
ersättning för vård av egna små barn. Det främjar valfrihet i barnomsorgen,
värderar vårdarbetet och ger föräldrar möjlighet att öka sin tid tillsammans
med barnen. Tillsammans med förkortad arbetstid ökar det möjligheten för
föräldrar att skapa omsorg i samverkan med andra barnhushåll.
Vårdnadsersättningen är en ersättning för utfört arbete. Den är inte ett
konsumtionsstöd eller ett extra barnbidrag. Vårdnadsersättningen skall i
stället betraktas som en inkomst och skall därför som andra inkomster vara
beskattad och socialt trygghetsgrundande.
Vårdnadsersättningen är ett uttryck för det värde som vård av egna barn
utgör för samhället. Eftersom vård av barn skall värderas lika oavsett vem
som utför den, skall den utgå lika oavsett vilken inkomst föräldern skulle ha
haft av ordinarie förvärvsarbete.
En vårdnadsersättning om 24 000 kr./år (2 000 kr./mån) bör införas för alla
familjer med barn i förskoleåldern och där ersättning enligt föräldraförsäkringen
inte utgår. I en första etapp byggs ersättningen ut så att den omfattar
barn upp till tre år. Ersättningen utgår från den 1 januari 1986 och omfattar
alla familjer med barn under tre år.
Regeringen bör omgående utforma erforderliga lagförslag för införande av
vårdnadsersättning enligt ovan och framlägga dessa för riksdagen. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa
2. beträffande införande av vårdnadsersättning
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1138 yrkande 2 och
med avslag på motion 1984/85:2689 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 3 i hemställan)
4. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att vård och fostran av små barn alltid måste betraktas som
fullvärdigt arbete. Sker vården av barnen på daghem överstiger den verkliga
SoU 1984/85:18
22
kostnaden många gånger den lön som en hemarbetande förälder erhåller vid
förvärvsarbete.
Flertalet familjer skulle med de moderata förslagen om skatt efter
försörjningsbörda, successivt lägre skattesatser, vårdnadsbidrag för barn
under tre års ålder och bättre möjligheter för de underhållsskyldiga att betala
underhållsbidrag, själva kunna klara sin försörjning utan behov av socialbidrag.
I avvaktan på detta kvarstår dock ekonomiska svårigheter för åtskilliga
familjer som själva vill eller måste ta hand om sina småbarn. Detta gäller
även många reellt ensamboende småbarnsföräldrar.
Socialtjänstlagen måste därför ses över så att vård av egna småbarn
betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa
3. beträffande socialbidrag vid vård av egna barn
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2689 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 4 i hemställan)
5. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och
Rosa Östh (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
anförde” och slutar med ”motion 1984/85:713 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ansluta sig till de synpunkter som anförs i motionen. Vid sin
behandling av samma fråga våren 1984 uttalade utskottet att regeringen
borde pröva och ta hänsyn till vad som anförts i de då aktuella motionerna i
frågan om rätten till barnbidrag för missionärer, biståndsarbetare m. fl. Ett
viktigt skäl för detta ställningstagande var önskemålet om att inte försvåra
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete i utvecklingsländer. Utskottet
har allt jämt samma uppfattning. Nuvarande undantag för missionärer och
präster är ett steg i denna riktning, men otillräckligt med hänsyn till att detta
begrepp inte täcker alla anställda hos trossamfund och därtill knutna organ
och till att även andra ideella organisationer än religiösa sådana bedriver
biståndsarbete. De av SIDA administrerade volontärbidragen eliminerar
inte de ekonomiska skillnader som detta skapar.
Utskottet förordar mot bakgrund av det anförda en ändrad lydelse av 1 §
tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag. Utskottets förslag innebär att
en ettårsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt nu är i fråga
görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår att undantaget
avgränsas så att det omfattar barn till personer som är anställda av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant samfund knutet organ
SoU 1984/85:18
23
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till
ledning för försäkringskassorna upprättar en förteckning över ideella
organisationer som har en uppbyggd och fungerande biståndsverksamhet.
Utskottet anser alltså att för här nämnda fall barnbidrag liksom tidigare bör
kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa
4. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:713 antar följande
såsom Reservanternas förslag betecknade förslag till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Reservanternas förslag
1 §
För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt
barnbidrag med 4 800 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare
stadgas.
Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.
Ett barn som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Medföljande barn
till den som av en statlig arbetsgivare
sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige. Medföljande barn till en
svensk missionär eller präst, som i
annat fall är anställd i utlandet, skall
fortfarande anses bosatta här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst tre år.
Ett barn som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Medföljande barn
till den som av en statlig arbetsgivare
sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige. Medföljande barn till den
som är anställd av svenska kyrkan,
ett svenskt trossamfund eller till sådant
samfund knutet organ eller aven
svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet skall fortfarande
anses bosatta här, om utlandsvistelsen
är avsedd att vara längst tre
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
SoU 1984/85:18
24
Återbetalning av bidragsförskott (moni. 9 i hemställan)
6. av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s.15 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 16 med ”motion 1984/85:2800 (c)” bort ha
följande lydelse:
Även om resultatet av återkravsverksamheten har förbättrats finns dock
möjligheter att genom ökade ansträngningar av försäkringskassorna få in
ytterligare belopp. Vidare kan verksamheten effektiviseras på olika sätt.
Med tanke på de stora kostnader samhället har för bidragsförskott bör det
vara en angelägen uppgift för regeringen att överväga vilka åtgärder som kan
vidtas för att minska dessa kostnder. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa
9. beträffande återbetalning av bidragsförskott
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2800 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
SoU 1984/85:18
25
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Proposition 1984/85:100 bil. 7 1
Motioner 2
Utskottet 4
Det fortsatta familjepolitiska reformarbetet 4
Socialbidrag vid vård av egna barn 7
Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse 9
Rätten att uppbära barnbidrag 10
Barnbidrag vid vissa familjehemsplaceringar 11
Barnbidrag m. m. vid institutionsvistelse 13
Återbetalning av bidragsförskott 15
Vissa underrättelser till underhållsskyldiga 16
Uttrycket ”barn” i lagen om förlängt bidragsförskott 16
Anslagsfrågor 17
Utskottets hemställan 17
Reservationer 18
1. Inriktningen av det familjepolitiska reformarbetet (mom. 1 i
hemställan) av fp, m, c 18
2. Införande av vårdnadsersättning (mom. 2 i hemställan) av m ... 20
3. d:oavc 21
4. Socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 3 i hemställan) av m .. 21
5. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 4 i hemställan)
av fp, m, c 22
6. Återbetalning av bidragsförskott (mom. 9 i hemställan) av c .... 24