om djurskydd (Betänkande 1981/82:JoU23 Jordbruksutskottet)

JoU 1981/82:23

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:23

om djurskydd
Motioner

I motion 1981/82:437 av Mårten Werner (m) yrkas att riksdagen hemställer
att regeringen vidtar åtgärder för att vidga de etiska nämndernas
kompetensområde till att omfatta jämväl kontroll vid inrättande av s. k.
djurfabriker.

I motion 1981/82:1430 av Anders Gernandt (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder ledande till att samtliga planerade djurförsök
skall förhandsprövas av de djurförsöksetiska nämnderna.

I motion 1981/82:1431 av Anders Gernandt (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om snara åtgärder för att tillgodose det berättigade
lagskyddet för alla djur.

I motion 1981/82:1432 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 17 § djurskyddslagen
så att beslut om slutligt omhändertagande kan meddelas utan att
ägaren tidigare fått tillsägelse om rättelse i fall när det är uppenbart att
tillsägelse skulle vara gagnlös eller när ägaren inte kan påträffas.

I motion 1981/82:1459 av Mårten Werner (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om sådan ändring av Lag om djurskydd att i fall där
djurinnehavaren är missbrukare av alkohol eller narkotika tillsynsmyndighet
medges beslagta djuret.

Hearing

Representanter för lantbruksstyrelsen, Stockholms polisdistrikt, Stockholms
miljö- och hälsovårdsförvaltning samt Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund har inför utskottet lämnat synpunkter på motionerna
1432 och 1459.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande några motioner som berör de
djurförsöksetiska nämndernas verksamhet, bekämpningen av vissa skadedjur
samt djurskyddslagens regler om omhändertagande av djur som vanvårdas.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 23

JoU 1981/82:23

De djurförsöksetiska nämndernas verksamhet. I motion 437 görs vissa
jämförelser mellan å ena sidan försöksdjurens situation, å andra sidan
förhållandena för djur inom animalieproduktionen, särskilt i vad avser de
s. k. djurfabrikerna. Genom den utveckling som skett inom t. ex. svin- och
broilerproduktionen kan förhållandena för dessa djur enligt motionen
framstå som lika plågsamma som för försöksdjuren. Av den anledningen
synes det rimligt att också etableringar av djurfabriker prövas av de etiska
nämnderna. Hälsovårdsnämndernas tillsyn är enligt motionären av olika
anledningar inte tillräcklig. Motionären föreslår att de etiska nämndernas
kompetens utvidgas till att omfatta kontroll vid inrättande av s. k. djurfabriker.

Utskottet erinrar om att de etiska nämnderna inrättades med uppgift att
pröva användningen av djur för vetenskaplig forskning eller undervisning,
sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller annat härmed jämförligt
ändamål. Nämndernas sammansättning och funktion liksom inriktningen
av deras verksamhet har anpassats i enlighet härmed. F. n. finns en
etisk nämnd i var och en av de sex högskoleregionerna i landet. Närmare
bestämmelser i ämnet finns dels i förordningen (1979:286) om användning
av djur för vetenskapligt ändamål m. m., dels i lantbruksstyrelsens kungörelse
(LSFS 1981:20) med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämnderna
m. m.

I fråga om tillsynen över animalieproduktionen är denna främst inriktad
på sambandet mellan stallmiljö och djurskydd. Med stöd av djurstallkungörelsen
(1973:270) görs sålunda en förprövning från miljö- och djurskyddssynpunkt
av nybyggnad och väsentlig om- och tillbyggnad av djurstallar.
Fråga om godkännande av djurstall från djurskyddssynpunkt prövas
av lantbruksnämnden, som därvid skall inhämta yttrande från veterinär
med särskild sakkunskap i detta avseende. Den allmänna tillsynen
över djurens vård och behandling utövas av hälsovårdsnämnden. Vid
tillsynen medverkar bl. a. veterinärmedicinsk expertis.

Utskottet anser med hänsyn bl. a. till vad nu anförts att motionärens
förslag om vidgning av de etiska nämndernas kompetensområde är mindre
lämpligt och avstyrker därför motion 437.

I motion 1430 hemställs om åtgärder ledande till att samtliga planerade
djurförsök förhandsprövas av de etiska nämnderna. Enligt motionären har
det visat sig att många djurförsök som i dag inte omfattas av föreskriven
anmälningsplikt kan vara så påfrestande för djuren att en etisk prövning
varit motiverad. Som exempel anförs långvariga experiment med droger
och deras inverkan på djurs beteende, matning med cancerframkallande
medel, m. m.

Som utskottet anförde vid behandlingen av en liknande motion hösten
1981 (JoU 1981/82:3) har de olika typerna av djurförsök klassificerats av
lantbruksstyrelsen och sammanställts i en bilaga till styrelsens kungörelse

JoU 1981/82:23

med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämnderna. Bilagan innehåller
en förteckning över fem olika åtgärdsgrupper med tillhörande exempelsamling.
I grupperna 1 och 2 har inordnats försök utan ingrepp och försök
med ingrepp av föga smärtsam karaktär. I de övriga grupperna har inordnats
försök som i stigande grad innebär risk för att djuret skall förorsakas
lidande.

Försök i grupperna 1 och 2 behöver ej tas upp till etisk prövning men
skall av försöksledaren, innan de påbörjas, anmälas till nämndens sekretariat
på fastställd blankett. Beträffande försök som inordnats i grupperna
3 — 5 skall försöksledaren ansöka om etisk prövning på fastställd blankett.

Utskottet vill tillägga att centrala försöksdjursnämnden och lantbruksstyrelsen
gjort en utvärdering av de etiska nämndernas verksamhet. I
anslutning härtill har förts fram ett förslag att avskaffa åtgärdsgrupperingen
och i stället med mera allmänt hållna kriterier föreskriva i vilka fall etisk
prövning skall ske. Utskottet, som f. ö. vill framhålla att hithörande frågor
i första hand faller inom lantbruksstyrelsens kompetensområde, finner
med hänsyn till det anförda att motion 1430 inte påkallar någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Bekämpningen av vissa skadedjur. I motion 1431 anförs att djurskyddslagen
endast omfattar vård och behandling av husdjur och andra djur som
hålls i fångenskap. Detta innebär enligt motionären en allvarlig brist i
möjligheterna att lagskydda vissa arter av djur. Bl. a. saknas möjligheter att
ingripa mot marknadsföringen av vissa fångstredskap som innebär onödig
grymhet mot djuren. Motionären anser det självklart att även de djur som
kallas ”skadedjur” bör ha samma rätt till en snabb och smärtfri död som
andra djur. Det finns ingen anledning att bestraffa dessa djur för att de
genom sin naturliga livsföring tillfogar samhället skada. I motionen hemställs
om snara åtgärder för att åstadkomma ett berättigat lagskydd för alla
djur.

Utskottet är för sin del inte berett att — som motionären möjligen avsett
— förorda att djurskyddslagen ändras så att den omfattar samtliga djurarter,
inkl. de s. k. skadedjuren. I den mån motionen syftar till ändrade
bestämmelser rörande fångstredskap och andra jaktmedel får utskottet
erinra om att dessa frågor i första hand regleras i jaktlagstiftningen. I
4—11 §§ jaktstadgan (1938:279) finns sålunda vissa bestämmelser om jaktvapen
och andra jaktmedel. I fråga om bur, nät eller liknande fångstredskap
gäller som huvudregel att redskapet skall vara så beskaffat att det inte
dödar eller skadar fångat djur. Redskapet skall vittjas minst en gång om
dygnet.

För bekämpning av bl. a. vissa skadedjur som anges i 15 § 1 mom. första
stycket jaktlagen (1938:274) gäller särskilda regler. Härmed avses djur
tillhörande någon av arterna mullvadar, sorkar (utom bisamråtta), lämlar,
råttor, skogsmöss och husmöss.

JoU 1981/82:23

Bekämpning av skadedjur får ske bl. a. med fångstredskap och med för
ändamålet godkända bekämpningsmedel.

Enligt äldre bestämmelser i jaktstadgan gällde vid bekämpning av skadedjur
undantag från såväl kraven på fångstredskapets beskaffenhet som
från skyldigheten att vittja redskapet.

Regeringen har emellertid med verkan fr. o. m. den 1 augusti 1981
beslutat om vissa ändringar i jaktstadgan som bl. a. innebär att endast
fångstredskap av godkänd typ får användas (SFS 1981:678). Frågor om
godkännande prövas av naturvårdsverket i samråd med lantbruksstyrelsen.
I vissa fall av jakt med fångstredskap krävs särskilt tillstånd av
länsstyrelsen.

Genom nämnda regeringsbeslut har de ovan angivna undantagen för
bekämpning av skadedjur med fångstredskap upphävts. Enligt övergångsbestämmelserna
får dock fångstredskap av inte godkänd typ användas vid
jakt till utgången av juli 1986, om redskapet har tillverkats eller förvärvats
före förordningens ikraftträdande. Den relativt långa övergångstiden beror
enligt vad utskottet erfarit på att naturvårdsverket inte har möjlighet att
slutföra utprovningen av i marknaden förekommande fångstredskap före
nämnda tidpunkt.

Utskottet finner inte heller såvitt avser jaktlagstiftningen anledning att
föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1431.
Motionens syfte får anses i viss mån tillgodosett genom de redovisade
ändringarna i jaktstadgan och bör därför inte föranleda någon vidare
åtgärd.

Omhändertagande av djur enligt djurskyddslagen. Enligt motion 1432 är
reglerna i djurskyddslagen om omhändertagande av djur inte anpassade
till de behov av ingripanden som på senare tid börjat förekomma, bl. a.
genom att missbrukare av alkohol eller narkotika skaffar sig sällskapsdjur.
Det motionärerna i första hand kritiserar är att slutligt beslut om omhändertagande
av djur enligt 17 § djurskyddslagen inte kan meddelas innan
det konstaterats att rättelse ej skett på tillsägelse från bl. a. polismyndigheten.
Visserligen finns möjlighet att omhänderta djur genom interimistiskt
beslut. Emellertid kan länsstyrelsen bli tvungen att återställa djuret,
om inte förutsättningar finns för ett slutligt omhändertagande. Denna
formella brist har enligt motionen fått särskild betydelse genom att missbrukare
av alkohol och narkotika numera i ökad utsträckning skaffar sig
hundar. Det förekommer att djuret överges i bostaden utan vatten eller
foder och att ägaren ej kan anträffas. I sådana fall är det ofta meningslöst
att ge tillsägelse om rättelse. Motionen utmynnar i förslag om ändring av
17 § djurskyddslagen så att slutligt beslut om omhändertagande kan fattas
utan att djurägaren fått tillsägelse om rättelse i de fall det är uppenbart att
tillsägelse skulle vara gagnlös eller när ägaren inte kan påträffas.

Också i motion 1459 berörs problemen med att missbrukare av alkohol

JoU 1981/82:23

och narkotika innehar sällskapsdjur. Missförhållandena har understrukits
i framställningar från bl. a. polisen och djurskyddsorganisationerna. Enligt
motionären skulle ett förbud för alkoholister och narkotikamissbrukare
att hålla hund bespara myndigheterna arbete och djuren mycket lidande.
Motionären hemställer om en ändring i djurskyddslagen enligt vilken
tillsynsmyndigheten, i de fall djurinnehavaren är missbrukare av alkohol
eller narkotika, ges rätt att beslagta djuret.

Utskottet har i samband med en hearing inhämtat synpunkter på de
aktuella motionerna från företrädare för vissa inledningsvis omnämnda
myndigheter och djurskyddsorgan, vilka har stor erfarenhet av den praktiska
tillämpningen av djurskyddslagen i nu förevarande avseende. Det
har därvid tämligen klart och entydigt framgått att problemen med vissa
missbrukares innehav av sällskapsdjur inte är av den arten att en särreglering
beträffande dessa ägarkategorier är motiverad. Vanvård av djur kan
således förekomma i skilda miljöer och sammanhang och utan att den av
motionärerna angivna ägarkategorin är påtagligt överrepresenterad. Enligt
lantbruksstyrelsens representant har djurskyddslagstiftningen, rätt tilllämpad,
visat sig ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot de flesta former
av vanvård och annan olämplig behandling av djur. När det gäller samarbetet
mellan de sociala myndigheterna och hälsovårdsnämnderna har
dock i något fall gällande sekretessbestämmelser tolkats på ett sätt som
försvårat rapporteringen till hälsovårdsnämnden angående förhållanden
som är av betydelse från djurskyddssynpunkt. En av lantbruksstyrelsen
tillsatt arbetsgrupp gör f. n. en översyn av djurskyddslagen. Resultatet av
denna översyn kommer senare under år 1982 att föreläggas regeringen.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motion 1459, som
direkt syftar till att införa särregler för vissa missbrukares innehav av
sällskapsdjur, lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

I anslutning till motion 1432, som mera allmänt berör de formella
förutsättningarna för omhändertagande av djur, vill utskottet hänvisa till
den översyn av djurskyddslagstiftningen som enligt det nyss sagda äger
rum inom lantbruksstyrelsen. Vidare vill utskottet erinra om de ändringar
i djurskyddslagen som beslutades under riksmötet 1978/79 och som syftade
till att förbättra samhällets möjligheter till ingripanden vid fall av
olämplig behandling av djur (prop. 1978/79:13, JoU 1978/79:5). Bl. a.
infördes en bestämmelse som gjorde det möjligt för länsstyrelse eller
polismyndighet att — med omedelbar verkan och utan att iaktta vissa
formaliteter som krävs för länsstyrelsens slutliga avgörande i djurskyddsärendet
— förordna om ett djurs omhändertagande i avbidan på det
slutliga beslutet (17 § tredje stycket djurskyddslagen). Motionärernas förslag
att i vissa fall även slutligt beslut om omhändertagande bör kunna
fattas utan att djurägaren erhållit tillsägelse om rättelse m. m. är enligt
utskottets mening värt att överväga. De av utskottet nyss redovisade syn -

JoU 1981/82:23

punkterna från en hearing i ämnet ger också anledning att understryka
vikten av ett smidigt samarbete mellan de sociala myndigheterna och
hälsovårdsnämnderna i nu åsyftade ärenden. Utskottet utgår från att frågor
av detta slag blir föremål för vidare överväganden i samband med
översynsarbetet. Någon särskild framställning från riksdagens sida med
anledning av motion 1432 synes inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de djurförsöksetiska nämnderna

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:437,

b. att riksdagen lämnar motion 1981/82:1430 utan vidare åtgärd,

2. beträffande bekämpningen av vissa skadedjur

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1431 utan vidare åtgärd,

3. beträffande reglerna om omhändertagande av djur enligt djurskyddslagen a.

att riksdagen lämnar motion 1981 /82:1432 utan vidare åtgärd,

b. att riksdagen lämnar motion 1981 /82:1459 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1982
På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp)*, Hans Wachtmeister
(m), Åke Wictorsson (s)*, Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Sven
Eric Lorentzon (m)*, Håkan Strömberg (s), Märta Fredrikson (c), Martin
Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander
(c) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LiberTryck Stockholm

1982