om djurskydd m.m.
Betänkande 1983/84:JoU12
JoU 1983/84:12
Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:12
om djurskydd m. m.
Motioner
I motion 1982/83:149 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
förnyade ansträngningar att ersätta LD50-metoden med andra tester.
I motion 1982/83:150 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av koscherslakt.
I motion 1982/83:475 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av förhållandena i samband med djurslakt i
vad avser det lidande som tillfogas djuren.
I motion 1982/83:789 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förändrad sammansättning av de etiska nämnderna för djurförsök.
I motion 1982/83:1445 av andre vice talmannen Anders Dahlgren och
Bertil Fiskesjö (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om behovet av ökade forskningsanslag
för alternativa metoder till djurförsök.
I motion 1982/83:1623 av Jörn Svensson (vpk) yrkas
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till
ändrad sammansättning av de djurförsöksetiska nämnderna,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en allsidig utredning
genom oberoende experter rörande relevansen av djurförsöksresultat.
I motion 1982/83:1982 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag om ny sammansättning av de etiska
nämnderna för djurförsök enligt vad som anförts i motionen.
Uppvaktningar och skrivelser m. m.
I detta ärende har utskottet resp. utskottets presidium uppvaktats av
representanter för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök samt
för de judiska församlingarna i Stockholm och Malmö. Skrivelser och
andra opinionsyttringar har inkommit från djurskyddsorganisationerna,
forskare, ledamöter i djurförsöksetiska nämnder samt från allmänheten.
1 Riksdagen 1983/84. 16 sami. Nr 12
JoU 1983/84:12
2
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande några under allmänna motionstiden
1983 väckta motioner om djurförsök, etiska kommittéer och slakt av
djur.
Djurförsök
Enligt motion 1982/83:149 (fp) lider minst 25 miljoner försöksdjur döden
varje år i de stater som tillhör Europarådet. En stor del av dessa djur
utsätts för mer eller mindre smärtsamma försök i samband med det s. k.
LD50-testet, ett sätt att prova olika ämnens giftighet som är föreskrivet i
de flesta länders lagstiftning. På senare tid har såväl forskare som representanter
för industrin börjat ifrågasätta LD50-metoden, som enligt motionen
innebär ett stort slöseri med djur, pengar och smärta. Med förenade
krafter bör forskning och industri tillsammans kunna finna bättre metoder.
För politiker och forskare är det en viktig uppgift att i internationella
sammanhang arbeta i samma riktning. Regeringen har därvid enligt motionären
ett särskilt ansvar för att bevaka att svenska initiativ fullföljs.
I motion 1982/83:1445 (c) erinras om att riksdagen år 1978 beslöt att
staten skulle verka för en nedtrappning av djurförsöken och stimulera
utvecklingen av alternativa metoder med särskilda forskningsanslag. Alternativa
metoder är i regel mycket billigare än djurförsök, varför det
förutom etiska vinster på sikt även blir ekonomiska vinster med sådana
metoder. I initialskedet krävs dock att staten anslår tillräckliga medel för
att stödja utvecklingen mot alternativa metoder. Om så ej sker riskerar
man att pågående forskningsprojekt avbryts och utvecklingen mot nya
metoder avstannar. Motionen utmynnar i en begäran att riksdagen ger
regeringen till känna vad som sålunda anförts om behovet av ökade forskningsanslag
för alternativa metoder.
Utskottet vill nämna att det i Sverige och många andra länder finns
föreskrifter om att läkemedel, bekämpningsmedel och vissa andra ämnen
testas i fråga om akut toxicitet innan de släpps ut på marknaden. Den
vanligaste metoden är LD50-metoden. LD står för ”lethal dose” (dödlig
dos) och 50 för 50 %. Testet, som vanligen utförs på råttor och möss,
innebär således att man tar reda på vid vilken dos av ämnet 50 % av
försöksdjuren dör. Metoden anses av många ha uppenbara etiska nackdelar
genom att försöken kräver relativt stora mängder av försöksdjur. Fördelarna
består främst i metodens enkelhet och i att den vunnit stor internationell
spridning.
Utskottet delar självfallet uppfattningen om det angelägna i att användningen
av försöksdjur så långt möjligt kan begränsas och att en övergång
till andra forskningsmetoder stimuleras. Denna grundinställning har av
utskottet redovisats vid flera tillfällen, bl. a. i samband med 1978 års
riksdagsbeslut om allmänna riktlinjer för försöksdjursverksamheten (JoU
JoU 1983/84:12
3
1978/79:5). Det får förutsättas att också LD50-metoden kommer att utnyttjas
i allt mindre omfattning efter hand som forskningen får tillgång till
alternativ som är fullvärdiga från bl. a. medicinsk synpunkt. Enligt vad
utskottet erfarit har under senare år frågan om en modifiering eller minskad
användning av LD50-metoden aktualiserats i olika sammanhang. Hösten
1981 anordnade centrala försöksdjursnämnden ett internationellt symposium
angående möjligheten att begränsa användningen av LD50-testet.
Nämnden har därefter fortsatt att följa upp de internationella kontakterna.
En särskild arbetsgrupp har tillsatts inom nämnden för att bevaka frågor
kring LD50-metoden. Under budgetåret 1984/85 avser nämnden att genomföra
ett internationellt symposium rörande etik och djurförsök. Också
inom socialstyrelsen pågår överväganden om möjligheterna att modifiera
kraven rörande dokumentation genom LD50-tester av ett ämnes toxicitet.
Utskottet anser att motion 1982/83:149, i avbidan på resultatet av den
verksamhet som pågår, inte f. n. påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.
När det gäller satsningen på alternativa metoder får utskottet erinra om
att centrala försöksdjursnämnden enligt 1978 års riksdagsbeslut skall särskilt
verka för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom att
främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök. För detta ändamål
har nämnden tillförts successivt ökande budgetmedel. I nämndens
anslagsframställning för budgetåret 1984/85 har yrkats en betydande höjning
av anslaget till forskning och utveckling rörande alternativa metoder.
I anslagstilldelningen kommer nämnden att prioritera forskningsprojekt
som innefattar användande av humant cellmaterial. Utskottet finner med
hänvisning till det anförda att inte heller motion 1982/83:1445 bör föranleda
någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
De djurförsöksetiska nämnderna
I enlighet med 1978 års riksdagsbeslut har i varje högskoleregion inrättats
en djurförsöksetisk nämnd med uppgift att pröva den tillämnade användningen
av försöksdjur i verksamhet som avses i 12 § första stycket
lagen (1944:219) om djurskydd. Vid prövningen skall hänsyn tas till å ena
sidan djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren. Nämnderna
har en rådgivande funktion och skall biträda dem som leder djurförsöken
med råd. Nämnderna skall skyndsamt underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnderna
om prövningen.
I varje nämnd skall ingå lika många lekmän, forskare och representanter
för personal som handhar försöksdjur. Bland lekmännen skall ingå representanter
för djurskyddsorganisationer. Antalet ledamöter bestäms av
lantbruksstyrelsen. Ledamöterna utses av lantbruksstyrelsen för högst tre
år i sänder. Bland ledamöterna utser lantbruksstyrelsen ordförande och
vice ordförande.
I tre motioner anförs synpunkter på de etiska nämndernas verksamhet
tl Riksdagen 1983/84. 16 sami. Nr 12
JoU 1983/84:12
4
och sammansättning. Enligt motion 1982/83: 789 (fp) bör fördelningen mellan
forskare, försöksdjurspersonal och lekmän inte vara låst vid de principer
som hittills fått gälla. Motionärerna förordar en allsidig sammansättning
av nämnderna som gör att de nya möjligheterna på försöksdjursområdet
kan tillvaratas och aktivt föras fram. Del sker bäst om lekmän resp.
forskare som specialiserat sig på djurforskning utan experiment och experiment
utan djur får en starkare ställning i de etiska nämnderna.
I motion 1982/83:1982 (c) förordas en sammansättning av nämnderna där
hälften av medlemmarna utgörs av forskare och försöksdjurspersonal och
den andra hälften av lekmän. Bland forskare bör också ingå t. ex. forskare
som prövar alternativa metoder samt etologer. Av lekmannarepresentanterna
bör liksom nu hälften företräda djurskyddsintressen. Det är också
angeläget, anser motionärerna, att stärka det politiska ansvaret i nämnderna.
Därför bör en fjärdedel av ledamöterna utses politiskt.
Den allvarligaste kritiken mot verksamheten i fråga framförs i motion
1982/83:1623 (vpk). En grundläggande svaghet hos nämnderna består enligt
motionären i att djurskyddsintresset är underlägset intressen med
materiella drivkrafter bakom sig - de djurforskande etablissemangen och
de i försöken inblandade affärsföretagen. I nämnderna besätts majoriteten
av platserna med personer som för sitt levebröd är beroende av försöksdjursverksamhet.
Nämndernas sammansättning bör enligt motionen ändras
så att majoriteten utgörs av lekmän. Bland fackrepresentanterna bör
vidare finnas personer med mera allsidig kompetens än f. n., t. ex. etologer,
veterinärer m.fl. Motionären tar slutligen upp en mera allmän
aspekt på frågan om djurförsök, nämligen om djurs reaktioner på olika
ämnen över huvud taget kan överföras på parallella mänskliga förhållanden.
Enligt motionen saknas en allsidig vetenskaplig belysning av djurförsökens
relevans i angivna hänseende.
Utskottet erinrar om att en motion om sammansättningen av de etiska
nämnderna behandlades av utskottet under riksmötet 1980/81 (se JoU
1980/81: 1). I betänkandet lämnades uppgifter om nämndernas sammansättning
och dittillsvarande verksamhet, vilka i stort sett alltjämt äger sin
giltighet. I anslutning till de nu aktuella motionerna vill utskottet tillägga
att lantbruksstyrelsen för nu löpande mandatperiod beslutat att representanter
för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök får utses till
nämndledamöter. I fråga om önskemålet om politisk representation bör
påpekas att en del av lekmännen utses av vederbörande kommun eller
landsting, ett förhållande som i viss mån bör kunna tillgodose önskemålet i
motion 1982/83:1982 om politiskt ansvar för verksamheten.
Frågan om eventuellt ökat inflytande för någondera kategorin av nämndledamöter
måste enligt utskottets mening bedömas med utgångspunkt i de
skäl som enligt 1978 års beslut förelåg för att införa en generell etisk
förprövning av alla djurförsök. Syftet med denna prövning var nämligen att
i första hand tillgodose kraven på en ökad information om och insyn i
JoU 1983/84:12
5
verksamheten. Utskottet vill framhålla att antalet lekmannarepresentanter
i sig givetvis inte är av avgörande betydelse för att denna funktion av
verksamheten skall anses säkerställd.
Som utskottet tidigare anfört är det en av centrala försöksdjursnämndens
huvuduppgifter att följa de etiska nämndernas arbete och bedömning
av frågor om användningen av försöksdjur. En första utvärdering av verksamheten
har genomförts. 1 avbidan på resultatet av denna utvärdering är
utskottet inte berett att förorda någon ändring av principerna för de djurförsöksetiska
nämndernas sammansättning. Utskottet avstyrker således
motionerna 1982/83:789, 1982/83:1623, yrkande 1 och motion 1982/
83: 1982.
Vad gäller den mera grundläggande frågan om djurförsökens relevans,
som tas upp i motion 1982/83: 1623, yrkande 2, får utskottet anföra följande.
Sedan lång tid tillbaka råder stor enighet om att djurförsöken ofta är
oumbärliga inom den vetenskapliga forskningen, främst på det medicinska
området. För flertalet bedömare torde det framstå som uppenbart att
denna forskning skapat bättre möjligheter att förebygga och bota sjukdomar
och annat mänskligt lidande. På andra områden, där djurförsöken inte
är lika försvarbara från etisk synpunkt, har utskottet funnit anledning att
ifrågasätta vissa typer av djurförsök, om än från andra utgångspunkter än
dem som tas upp i motion 1982/83: 1623 (se t. ex. JoU 1981/82: 3). Utskottet
kan dock inte dela motionärens bedömning att det finns anledning att
generellt ifrågasätta djurförsökens vetenskapliga relevans för mänskliga
förhållanden. Motionen torde i denna del få tillgodoses i första hand genom
en övergång till alternativa metoder i de fall detta är vetenskapligt motiverat.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande
motionsyrkande.
Slakt av husdjur m. m.
1 motion 1982/83: 150 (fp) anförs att anhängare av den judiska religionen i
likhet med många andra folk har vissa bestämmelser om hur deras mat
skall vara beskaffad. Dessa regler är uråldriga och hänger lika intimt
samman med deras religion som etiska föreskrifter och gudstjänstföreskrifter.
I tre länder i Europa, Schweiz, Norge och Sverige, existerar inte en
religionsfrihet för judar som sträcker sig ända till deras rätt att slakta sina
djur på det enda sätt deras religion tillåter. Sättet kallas koscherslakt, och
går så till att halsen på djuret avskärs med ett snabbt snitt, så att döden
inträffar så snabbt och smärtfritt som möjligt. Meningen är också att blodet
skall rinna ur kroppen så fullständigt som möjligt, eftersom en rättrogen
jude inte får äta blod. Varken elchock, gas eller droger får användas som
bedövningsmedel. Av sådant blir köttet otjänligt till föda, enligt judisk lag
och religion.
Motionären ifrågasätter om koscherslakten medför värre plågor för dju -
JoU 1983/84:12
6
ren än andra slaktmetoder och föreslår en utredning av koscherslakten från
djurskyddssynpunkt. Om det kan visas att metoden är i djurskyddshänseende
lika acceptabel som andra metoder bör enligt motionen den lag som
omöjliggör koscherslakt upphävas, eftersom den då strider mot grundlagens
bestämmelser om religionsfrihet.
Enligt motion 1982/83:475 (fp) åsamkas många husdjur lidanden i samband
med transporter till slakterierna. Det beror på många faktorer, såsom
olämpliga transportsätt, stress m. m. Förutom de ekonomiska förlusterna
uppstår en förlust i smärta och ångest som ingen mätt. Motionären föreslår
att man i en utredning tar fram opartiska och odiskutabla vetenskapliga
fakta om hur slaktdjur verkligen behandlas i Sverige. På grundval härav får
man sedan överväga vilka åtgärder som kan vidtas mot rådande missförhållanden.
Utskottet får i anslutning till motionen om s. k. koscherslakt anföra
följande.
Enligt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall vid sådan slakt
djuret bedövas omedelbart före blodets avtappande. Utan föregående bedövning
får dock fjäderfä och kaniner avlivas genom att huvudet hastigt
skiljs från kroppen.
Detaljföreskrifter angående godkända bedövningsmetoder m.m. finns i
lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1982:12) om behandling av husdjur
i samband med slakt m.m. Reglerna innebär bl. a. att mekanisk bedövning
- med bultpistol, slaktpistol och kulvapen — är tillåten för samtliga djurslag.
Elektrisk bedövning får användas till svin och fjäderfä. För användning
till andra djurslag krävs att lantbruksstyrelsen godkänt utrustningen
och tekniken. S.k. ritualslakt får endast ske på djur som är bedövade på
föreskrivet sätt.
Före 1937 års lagstiftning — som trädde i kraft den 1 juli 1938 - hade det
ej funnits någon särskild lagstiftning angående tillvägagångssättet vid slakt.
I förekommande fall hade bl. a. strafflagens allmänna bestämmelser om
djurplågeri fått tillämpas.
Av förarbetena till 1937 års lag (prop. 1937:188) framgår dock att frågan
om att införa bestämmelser mot onödigt plågande av djur vid slakt varit
föremål för behandling i riksdagen långt tidigare. Redan vid 1887 års
riksdag hade det väckts motioner i ämnet. Frågan återkom därefter med
jämna mellanrum under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, utan
att någon lagstiftning kom till stånd.
1937 års lag tillkom efter ingående vetenskapliga undersökningar m.m.
- som delvis refereras i proposition 1937:188 - av de olika slaktmetoder
som då var brukliga, däribland den s. k. skäktningen eller halssnittet.
Denna metod var enligt propositionen det vanliga avlivningssättet för
slaktdjur hos judar och muhammedaner. Frågan om detta avlivningssätt i
fortsättningen kunde accepteras utan föregående bedövning diskuterades
JoU 1983/84:12
7
utförligt av föredragande departementschefen (prop. s. 58 f.) med utgångspunkt
i djurskyddsintressen och andra intressen. Slutsatsen blev att man
inte, vare sig av hänsyn till religionsfriheten eller andra överväganden,
kunde göra undantag från kravet på bedövning före blodavtappning. Av
propositionen framgår att bedömningen i viss mån påverkades av uppgifter
som förekommit rörande vissa elektriska bedövningsmetoder, vilka antogs
inte medföra sådana förändringar hos djuret att de skulle strida mot den
judiska ritualen.
Från lagens ikraftträdande och fram till år 1979 bedrevs enligt uppgift
koscherslakt i Sverige enligt en metod som innebar att djuret bedövades
lätt med elektricitet eller gas före blodavtappning. Metoden var emellertid
inte invändningsfri från religiös synpunkt. Under senare år har behovet av
koscherslaktat kött tillgodosetts genom import, främst från Danmark. Det
rör sig om en kvantitet av ca 50 ton om året. Fram t. o. m. budgetåret 1982/
83 erhöll de judiska församlingarna av prisregleringsmedel restitution av
införselavgifter för sådant kött. Denna finansieringsmetod är nu föremål
för omprövning. 1 regeringskansliet överväger man f. n. huruvida och på
vilket sätt ersättning för införselavgifter framgent kan beviljas.
Veterinärrådet Eric Skoglund, lantbruksstyrelsen, har på uppdrag av
jordbruksdepartementet gjort en studieresa till USA för att närmare undersöka
några där tillämpade slaktmetoder som innebär att djuret tappas på
blod utan föregående bedövning. Mot bakgrund av vad som redovisas i
rapporten anser Skoglund det uppenbart att koscherslakt i jämförelse med
konventionell slakt av nötkreatur är klart sämre och oacceptabel från djurskyddssynpunkt.
Utskottet anser mot angivna bakgrund inte att det finns skäl att tillstyrka
motion 1982/83:150, som f. ö. — i fråga om kravet på utredning rörande
koscherslakten — blivit till stor del tillgodosedd genom den nyss redovisade
undersökningen av vissa amerikanska slaktmetoder. Enligt utskottets
mening skulle det stå i strid med djurskyddsintressen och med svenska
traditioner på djurskyddslagstiftningens område om man, om än i begränsad
omfattning, eftergav kravet på en effektiv bedövning i samband med
slakt av husdjur. Givetvis har utskottet förståelse för de problem som är
förknippade med att reglerna om slakt för vissa trosbekännare har en
religiös innebörd. Grundlagens bestämmelser om religionsfrihet kan emellertid
inte anses sträcka sig så långt som motionären synes ha förutsatt.
Bl. a. torde dessa regler inte kunna åberopas som stöd för ett beteende som
strider mot svensk lag och rättsuppfattning. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion 1982/83:150.
Vad därefter beträffar behandlingen av husdjur i samband med slakttransport
m. m. vill utskottet först hänvisa till reglerna i djurskyddslagen
(1944:219) och till lantbruksstyrelsens detaljföreskrifter i ämnet.
Enligt 6 § djurskyddslagen (1944:219) skall vid transport av djur särskilt
iakttas att transportmedlet är lämpat för ändamålet och att djuret såvitt
JoU 1983/84:12
möjligt skyddas mot stötar, skavning o. dyl. Närmare bestämmelser om
transport av djur har, enligt bemyndigande i djurskyddslagstiftningen,
meddelats av lantbruksstyrelsen.
Beträffande ilastning, transport och avlastning av djur finns regler i
lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1981:45) om transport av levande
djur.
Vidare har lantbruksstyrelsen i april 1982 utfärdat bestämmelser om
behandlingen av husdjur i samband med slakt m.m. (LSFS 1982:12).
Beträffande djurhållning i allmänhet finns allmänna råd och föreskrifter i
lantbruksstyrelsens kungörelse om djurhållning m. m. (LSFS 1982: 21).
I samtliga dessa bestämmelser har djurskyddsintresset getts en framträdande
plats.
Enligt vad utskottet erfarit arrangerade Svenskt djurskyddsforum i september
1983 ett symposium där olika aspekter på den moderna svinhållningen
diskuterades. Bakom arrangemanget stod bl. a. flertalet djurskyddsorganisationer
samt Sveriges veterinärförbund. Vid symposiet
framkom uppgifter om vissa missförhållanden i slaktsvinsproduktionen.
Bl. a. redovisades en undersökning år 1982 av slaktsvin i Hallands län, som
visade höga frekvenser av lungsjukdomar, ledinflammationer, bölder och
leverskador. I omedelbar anslutning till symposiet kallades representanter
för djurskyddsorganisationerna och vissa myndigheter m. fl. till en hearing
på jordbruksdepartementet. I beslut den 20 oktober 1983 uppdrog därefter
regeringen åt lantbruksstyrelsen att i samråd med statens livsmedelsverk
och statens jordbruksnämnd utreda och lämna förslag till åtgärder för att
förbättra djurhälsan och djurskyddet inom svinskötseln m. m.
Det bör tilläggas att man också från slakterinäringens sida vidtagit åtgärder
för att förbättra slaktdjurens förhållanden. Vid flera slakterier pågår
sedan lång tid tillbaka aktiv rådgivning om hälso- och miljöförbättrande
åtgärder samt resultatanalys.
Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i att slaktdjurens
förhållanden blir föremål för uppmärksamhet. Som utskottet vid flera
tillfällen anfört kan utvecklingen mot allt starkare effektivitetskrav inom
animalieproduktionen få konsekvenser som är betänkliga från djurskyddssynpunkt.
Det torde numera inte råda delade meningar om att det också
ligger i jordbruks- och slakterinäringens intresse att motverka stress och
sjukdomar inom djurskötseln. Av det anförda framgår att utskottet ställer
sig positivt till syftet med motion 1982/83:475. Med hänsyn bl. a. till den
verksamhet och de initiativ som utskottet här redovisat kan det dock
förutsättas att syftet med motionen kommer att tillgodoses utan någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
JoU 1983/84:12
9
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande LD50-metoden
att riksdagen lämnar motion 1982/83:149 utan vidare åtgärd,
2. beträffande alternativa metoder
att riksdagen lämnar motion 1982/83:1445 utan vidare åtgärd,
3. beträffande djurförsöksetiska nämnder
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:789, 1982/83:1623 yrkande
1 och 1982/83:1982,
4. beträffande djurförsöks relevans
att riksdagen avslår motion 1982/83:1623 yrkande 2,
5. beträffande slakt av husdjur
a. att riksdagen avslår motion 1982/83:150,
b. att riksdagen lämnar motion 1982/83:475 utan vidare åtgärd.
Stockholm den 29 november 1983
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister
(m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Jan-Eric Virgin (m),
Bengt Kronblad (s) och Bertil Jonasson (c).
Reservationer
1. LD 50-metoden (mom. 1)
Börje Stensson (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 3 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till motionärens kritiska synpunkter på användningen
av LD50-metoden. Som framgår av motionen har metoden på
senare tid ifrågasatts i olika sammanhang av representanter för såväl
forskarna som industrin. Det är enligt utskottets mening viktigt att Sverige,
som redan tagit initiativ till diskussioner på internationell basis rörande
LD50-metoden, fortsätter med dessa ansträngningar. Med förenade krafter
bör forskning och industri kunna få fram bättre metoder att mäta olika
ämnens toxicitet. Det måste vidare vara en angelägen uppgift för politiker
JoU 1983/84:12
10
och forskare att i lämpliga internationella fora arbeta för att ersätta LD50-metoden med andra testmetoder som medför minskat lidande eller helst
inget lidande alls för försöksdjuren. Regeringen har härvid ett särskilt
ansvar för den övergripande bevakningen av att svenska initiativ fullföljs.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1982/83:149 bör ges
regeringen till känna,
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande LD50-metoden
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:149 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om minskad
användning av LD50-metoden,
2. Alternativa metoder (mom. 2)
Einar Larsson (c), John Andersson (vpk) och Bertil Jonasson (c) anser
att
dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”När det” och
slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i enlighet med vad som anförts i motion 1982/83:1445,
att det finns starka skäl som talar för en intensifierad satsning på alternativa
metoder till djurförsök. Alternativa metoder är i regel mycket billigare
än djurförsök, varför det förutom etiska vinster på sikt även blir ekonomiska
vinster med sådana metoder. I initialskedet kan de dock innebära
kostnader som respektive forskningsinstitution inte är beredd att betala.
Bl. a. därför är en riktad statlig satsning på dessa metoder befogad. I
enlighet med riksdagens uttalade vilja att minska antalet djuförsök bör
sådana projekt där forskarna själva ser möjligheter att ersätta djurförsöken
erhålla tillräckligt stöd av det allmänna. I annat fall riskerar man att
utvecklingen av alternativa metoder avstannar. Vad utskottet med anledning
av motion 1982/83: 1445 anfört om behovet av ökade forskningsanslag
för alternativa metoder bör ges regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande alternativa metoder
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1445 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet
av ökade forskningsanslag för alternativa metoder till djurförsök,
3. Djurförsöksetiska nämnder (mom. 3)
John Andersson (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
erinrar” och på s. 5 slutar med ”1982/83:1982” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i huvudsak i de kritiska synpunkter som framförs i
JoU 1983/84:12
11
bl. a. motion 1982/83:1623 angående de etiska nämndernas sammansättning.
Den nu tillämpade uppdelningen mellan forskare, försöksdjurspersonal
och lekmän innebär att majoriteten av platserna besätts med personer
som i sin yrkesverksamhet är beroende av djurförsöken. Det är också
anmärkningsvärt att man i samma instans utser personer som är varandras
över- resp. underordnade. Över huvud taget är djurskyddsintresset underlägset
intressen med materiella drivkrafter bakom sig. nämligen det djurforskande
etablissemanget och de i försöken inblandade affärsföretagen.
Avslöjande är att nämnderna praktiskt taget aldrig motsatt sig några av de
försök de haft att ta ställning till. Angivna förhållanden kräver enligt
utskottets mening en radikal förändring av nämndernas sammansättning så
att majoriteten utgörs av lekmän. Bland fackrepresentanterna bör dessutom
finnas personer med mera allsidig kompetens, såsom etologer, veterinärer
eller personer med mera allmän kunskap om vetenskapsteoretiska
sammanhang inom området. Representanterna för djurskyddsorganisationerna
bör aldrig vara färre än dem som arbetar med djurförsök. Vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1623, yrkande 1, bör ges
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i huvudsak också motionerna
1982/83:789 och 1982/83:1982.
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande djurförsöksetiska nämnder
att riksdagen med bifall till motion 1982/83: 1623 yrkande 1 och
med anledning av motionerna 1982/83:789 och 1982/83:1982 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ändrad sammansättning av dessa nämnder,
4. Djurförsöksetiska nämnder (mom. 3)
Einar Larsson (c), Börje Stensson (fp) och Bertil Jonasson (c) anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet
erinrar” och på s. 5 slutar med ”1982/83: 1982” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i stor utsträckning i de synpunkter som anförs i
motionerna 1982/83:789 och 1982/83:1982 angående de etiska nämnderna.
Som i motion 1982/83:789 anförts bör inte fördelningen mellan olika kategorier
av ledamöter vara låst vid de principer som hittills gällt. En förstärkning
av lekmännens representation t. ex. är enligt utskottets mening önskvärd
från många synpunkter. Bl. a. är det viktigt att djurskyddsintresset
tillmäts en tillräckligt stor betydelse i nämndernas verksamhet. Det förslag
till sammansättning som förs fram i motion 1982/83:1982 anser utskottet
värt att överväga. Enligt detta skulle hälften av medlemmarna utses bland
forskare och försöksdjurspersonal och den andra hälften av lekmän. Bland
lekmännen borde ingå dels företrädare för djurskyddsintressen, dels politiskt
valda representanter. Som i båda de aktuella motionerna anförs bör
vidare bland forskarrepresentanterna ingå personer med etologisk kunskap
JoU 1983/84:12
12
och forskare som har erfarenhet av alternativa metoder. Vad utskottet
sålunda anfört om ändrad sammansättning av de etiska nämnderna bör ges
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses till stor del även motion 1982/
83:1623, yrkande 1.
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande djurförsöksetiska nämnder
att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:789, 1982/
83:1623 yrkande 1 och 1982/83:1982 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ändrad sammansättning
av dessa nämnder,
5. Djurförsöks relevans (mom. 4)
John Andersson (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”frågavarande motionsyrkande” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i anslutning till motion 1982/83:1623 yrkande 2 framhålla
att den ständigt ökande produktionen av gifter, läkemedel och andra kemiska
substanser ger anledning att ifrågasätta djurförsökens berättigande
från delvis nya utgångspunkter, vilka hittills beaktats i alltför ringa utsträckning.
Som motionären anfört kan, för det första, principiella invändningar
riktas mot den ständigt ökande tillförseln av nya substanser till den
mänskliga tillvaron. Då inga verkningsfulla restriktioner finns mot denna
massförekomst av kemiska ämnen är det enligt utskottets mening en felaktig
logik att försvara djurförsöken med hänvisning till att de är nödvändiga
för att skydda människor mot skadliga verkningar av ifrågavarande ämnen.
F. ö. uppstår ständigt, trots djurförsök och annan prövning, nya biverkningar
av läkemedel m. m. Det anförda leder automatiskt över på en annan
principiell fråga, nämligen huruvida djurs reaktioner över huvud taget är
överförbara till parallella mänskliga förhållanden. Frågan har hittills bedömts
utifrån snäva fysiologiska parallelliteter mellan högre djur och människor,
vilket är vetenskapsteoretiskt helt otillfredsställande. Endast en
totalsyn, innefattande en mängd komplicerade genetiska och biokemiska
bedömningar, kan besvara frågan huruvida djurförsök är relevanta. I brist
på en dylik helhetssyn löper man risken av helt vilseledande resultat,
vilkas verkningar för människor kan bli skadliga.
Mot angivna bakgrund instämmer utskottet i kravet på en allsidig utredning
rörande relevansen av djurförsöksresultat i enlighet med vad som
anförts i motion 1982/83:1623, yrkande 2.
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande djurförsöks relevans
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1623, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utredning rörande djurförsökens relevans,
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983