om djurförsök
Betänkande 1986/87:JoU11
Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:11
om djurförsök
Joli
1986/87:11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas nio motioner om djurförsöken.
Företrädare för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök har inför
utskottet lämnat synpunkter i ärendet.
Utskottet tillstyrker att riksdagen med anledning av motionsyrkanden
om förbud mot den s. k. LD 50-metoden ger regeringen till känna att kraftfulla
insatser bör göras för att snarast få till stånd en avveckling av metoden.
Utskottet förordar att riksdagen med anledning av ett motionsyrkande
om förbud mot export av icke destinationsuppfödda försöksdjur till de
andra nordiska länderna ger regeringen till känna att förslag till åtgärder
för att förhindra eller kontrollera sådan export bör framläggas för riksdagen.
Övriga motioner avstyrks med hänvisning till bl. a. pågående arbete med
djurförsöksfrågorna inom jordbruksdepartementet.
Till betänkandet har fogats tre reservationer (alla vpk).
Motioner
Motion 1985/86:Jo505 av Mats O Karlsson m. fl. (s), vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att LD 50-metoden bör förbjudas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de djuretiska
nämnderna bör ges en starkare ställning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till
utveckling av alternativa metoder ökas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens bakteriologiska
laboratorium bör förbjudas att använda apor vid framställningen
av poliovaccin,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillsynen
över försöksdjursverksamheten bör skärpas.
Motion 1985/86:Jo509 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c),
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i berörda
lagar så att djurtest ersätts med andra metoder.
1 Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr II
Motion 1985/86:Jo515 av Viola Claesson och Jörn Svensson (båda vpk), JoU 1986/87:11
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den ger myndigheterna direktiv
att följa 1978 års försöksdjurslagstiftning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär förbud mot
användningen av LD 50-tester,
3. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att stoppa
kosmetikatester på djur.
Motion 1985/86:Jo516 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s),
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
stoppar användandet av försöksdjur i kosmetikaproduktionen.
Motion 1985/86:Jo519 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en kvalificerad, självständig och kritiskt grundad
utredning om det vetenskapliga värdet i försök med djur.
Motion 1985/86:Jo521 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de allmänt förekommande
djurförsöksmetoderna på det sätt som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om de djurförsöksetiska nämndernas framtida sammansättning
och verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om LD 50-testet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av ökade resurser för forskning kring alternativ
till plågsamma djurförsök,
5. att riksdagen hos regeringen begär förbud mot användning av djurförsök
för testning av kosmetiska preparat.
Motion !985/86:Jo522 av Martin Olsson (c), vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud att utföra tester
av kosmetiska och hygieniska preparat på djur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tillsättande av en utredning för att pröva djurförsökens
vetenskapliga relevans.
Motion 1985/86:Jo528 av Ingvar Eriksson m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående alternativ till djurförsök.
Motion 1985/86:Jo529 av Ingvar Eriksson och Arne Svensson (båda m),
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utförsel av försöksdjur.
Bakgrund
JoU 1986/87:11
Den 1 juli 1979 trädde nya bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt
ändamål m. m. i kraft (prop. 1978/79:13, JoU 1978/79:5). Syftet
med de nya bestämmelserna var att begränsa och kontrollera djurförsöken.
Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallade den 7 november
1985 med stöd av regeringens bemyndigande en särskild utredare med
uppdrag att utreda vissa frågor rörande den etiska prövningen av djurförsök.
Utredningen, i det följande benämnd djurförsöksutredningen, avgav i
juni 1986 betänkandet Ds Jo 1986:3 Etisk prövning av djurförsök. Betänkandet
har remissbehandlats. Inom jordbruksdepartementet övervägs för
närvarande djurförsöksfrågorna på grundval av nämnda betänkande och
remissbehandlingen därav. Arbetet med dessa frågor kommer att i viss utsträckning
samordnas med den totalöversyn av djurskyddslagen (1944:219)
som pågår inom departementet.
Prövningssystemet m. m.
Gällande ordning
Bestämmelser om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m. har
funnits i djurskyddslagen (1944:219) alltsedan lagens tillkomst. Den allmänna
regeln i 2 § att djur skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas
mot lidande är tillämplig även på försöksdjuren. Bland de bestämmelser
som särskilt gäller försöksdjursverksamheten märks framför allt reglerna
om tillstånd till försöksdjursanvändning och om djurens behandling i samband
med försöket. I 13 § stadgas att det vid operativt ingrepp m. m. inte får
tillfogas djuret större lidande än som är oundgängligt. Kan det antas att
avsevärt lidande åsamkas djuret även sedan ingreppet eller åtgärden slutförts
skall djuret därefter dödas snarast möjligt.
Nuvarande bestämmelser om etisk förprövning av djurförsök m. m. infördes
med verkan fr. o. m. den I juli 1979 (prop. 1978/79:13, JoU 1978/
79:5). Bland bestämmelserna kan nämnas 12 § djurskyddslagen, enligt vilken
krav ställs på tillstånd av lantbruksstyrelsen för användning av djur för
vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos och framställning
av läkemedel eller annat härmed jämförligt ändamål. Kravet på tillstånd
gäller endast sådana djurförsök som är förenade med operativt ingrepp,
insprutning eller blodavtappning eller eljest medför ångest eller annat
lidande för djuret.
1 enlighet med 1978 års riksdagsbeslut har i varje högskoleregion inrättats
en djurförsöksetisk nämnd med uppgift att pröva den tillämnade användningen
av försöksdjur i verksamhet som avses i 12 § första stycket lagen
(1944:219) om djurskydd. Vid prövningen skall hänsyn tas till å ena sidan
djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren. Nämnderna
har en rådgivande funktion och skall biträda dem som leder djurförsöken
med råd. Nämnderna skall skyndsamt underrätta miljö- och hälsoskyddsnämnderna
om prövningen.
I varje nämnd skall ingå lika många lekmän, forskare och representanter JoU 1986/87:11
för personal som handhar försöksdjur. Bland lekmännen skall ingå representanter
för djurskyddsorganisationer. Antalet ledamöter bestäms av lantbruksstyrelsen.
Ledamöterna utses av lantbruksstyrelsen för högst tre år i
sänder. Bland ledamöterna utser lantbruksstyrelsen ordförande och vice
ordförande. I lantbruksstyrelsens föreskrifter om de djurförsöksetiska
nämnderna finns en jävsregel som innebär att en ledamot inte får delta i
prövningen av ett försök i vilket han själv medverkar eller om han annars är
jävig.
Samtidigt med de djurförsöksetiska nämnderna inrättades en central försöksdjursnämnd
(CFN) med uppgift bl. a. att vara ett samordnande och
rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skall verka
för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom stöd till alternativa
och kompletterande metoder till djurförsök.
Tillsynen över djurens vård och behandling åvilar de kommunala miljöoch
hälsoskyddsnämnderna. Länsstyrelserna fyller härvidlag en övervakande
funktion. Den centrala tillsynen tillkommer lantbruksstyrelsen.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om sammansättningen av de etiska nämnderna har tidigare behandlats
av utskottet med anledning av motioner (se JoU 1980/81:1, JoU 1983/
84:12, JoU 1985/86:6). Då frågan senast var aktuell hösten 1985 framhöll
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande JoU 1985/86:6 att det
givetvis var viktigt att nämnderna har en mångsidig sammansättning och att
både djurskyddsintresset och tillgängligheten av alternativa metoder kan
bli beaktade. Utskottet påpekade att innebörden av 1978 års riksdagsbeslut
var att lantbruksstyrelsen bemyndigats att meddela föreskrifter i förevarande
hänseende och att det vidare är en av CFN:s huvuduppgifter att följa de
etiska nämndernas arbete och bedömningen i frågor om användningen av
försöksdjur. Utskottet hänvisade till att regeringen beslutat om en översyn
av den etiska prövningen av djurförsök och var med hänsyn till det anförda
inte berett att förorda åtgärder eller uttalanden som skulle innebära att
riksdagen detaljstyrde nämndernas sammansättning och funktion.
1 nämnda betänkande behandlade utskottet därefter ett motionsyrkande
som rörde frågan om jäv för ledamot och utgick därvid från att jävsregeln i
lantbruksstyrelsens föreskrifter tillämpades på ett sådant sätt att förtroendet
för nämndens opartiskhet bevarades. I fråga om ett i en motion framfört
önskemål om bättre statistik påpekade utskottet att lantbruksstyrelsen och
CFN varje år sammanställer statistik över uppfödningen och förbrukningen
av försöksdjur. I övrigt hänvisade utskottet till att den allmänna tillsynen
över djurens vård och behandling ankommer på de kommunala miljö- och
hälsoskyddsnämnderna. Utskottet avstyrkte samtliga motioner.
Djurförsöksutredningen
Djurförsöksutredningen lämnar följande förslag vad beträffar prövningssystemet
m. m.
Lantbruksstyrelsens nuvarande funktion som centralmyndighet för de JoU 1986/87:11
etiska nämnderna överförs på CFN. CFN bör ha ansvaret förbi. a. statistikföring
och detaljföreskrifter rörande den etiska prövningen. Förslaget föranleder
en omorganisation och utbyggnad av CFN:s sekretariat. Uppgiften
att utse ledamöter och ordförande i de etiska nämnderna bör dock enligt
utredningen åvila de berörda högskolestyrelserna.
De etiska nämnderna bör även i fortsättningen ha en rådgivande funktion.
Liksom hittills förutsätts det att försöksledarna kommer att följa
nämndens utlåtande.
Utredningen anser att antalet ledamöter i nämnderna bör begränsas och
nämner som ett lämpligt antal 9—12 ledamöter. Utredningen understryker
betydelsen av att nämnderna får en så mångsidig sammansättning som
möjligt. De bör därför även i fortsättningen bestå av forskare, försöksdjurstekniker
och lekmän. Forskarna bör representera olika ämnesområden.
Någon eller några av dessa bör ha kunskaper i fråga om alternativa
metoder. Av personal som handhar försöksdjur bör såväl laboratoriepersonal
som djurvårdande personal vara företrädda. Bland lekmännen bör finnas
representanter för djurskyddsorganisationerna och för allmänna samhällsintressen.
Utredningen har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå
någon ändring i fråga om proportionen mellan de olika ledamotskategorierna.
Nämnderna bör således till lika delar bestå av forskare, representanter
för försöksdjurspersonal och lekmän jämte suppleanter för dessa.
Utredningen föreslår att man avskaffar det nuvarande systemet för behandling
av en ansökan som innebär att en tremannagrupp ur den berörda
nämnden i första hand prövar ansökningen.
Utredningen utgår från att en jävsregel motsvarande den nu gällande
kommer att tas in i detaljföreskrifterna för den etiska prövningen. Bestämmelsen
får utformas och tillämpas enligt allmänna förvaltningsrättsliga
principer. Om utredningens förslag om avskaffande av tremannagrupperna
och minskning av ledamotsantalet i nämnderna genomförs kommer sannolikheten
för uppkommande jävssituationer eller intressekonflikter att minska
betydligt. Den ledamot som bedöms sitta i jävssituation i ett enskilt
prövningsärende kan helt enkelt avstå från att delta i nämndens beslut,
påpekar utredningen. Även dessa frågor bör enligt utredningens mening
primärt tillhöra centralmyndighetens kompetensområde.
I betänkandet föreslås att ett försök inte får påbörjas förrän den etiska
nämnden prövat ansökningen. Enligt förslaget avskaffas den nuvarande
uppdelningen mellan anmälningsärenden och ansökningsärenden, vilket
innebär att samtliga försök blir föremål för prövning i vederbörande
nämnd.
Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några organisatoriska
förändringar i den lokala tillsynen och kontrollen av försöksdjursverksamheten.
En förstärkning av kommunernas resurser för tillsynsarbetet framstår
visserligen som önskvärd i och för sig. Det bör dock i första hand
ankomma på de berörda kommunerna att bedöma behovet av sådana
förstärkningar liksom formerna för deras finansiering.
1* Riksdagen 1986/87. 16 sami. Nr II
Något om Europarådskonventioner! om djurförsök m. m.
JoU 1986/87:11
Medlemsstaterna i Europarådet har under år 1985 utarbetat en konvention
om skydd för djur (ryggradsdjur) som används för försök och andra vetenskapliga
ändamål (European Convention for the Protection of Vertebrate
Animals Used for Experimental and other Scientific Purposes). Konventionen
är för närvarande öppen för undertecknande av medlemsstaterna i
Europarådet och i EG. 1 mars 1986 har konventionen undertecknats av
Sverige och fem andra stater.
Konventionen syftar till att begränsa djurförsöken och uppmuntra användandet
av alternativa metoder. Djurförsök som medför smärta, lidande,
ångest eller bestående skada skall, om de ej kan helt undvikas, begränsas till
ett minimum. Medlemsstaterna åtar sig att så snart som möjligt inrätta ett
effektivt system för kontroll och övervakning av djurförsök. Försök som
vållar allvarlig smärta (severe pain) och som väntas bli långvarig (likely to
endure) skall underkastas en särskild anmälnings- eller tillståndsprocedur
inför en behörig myndighet. Om en vetenskapligt godtagbar alternativmetod
finns "skäligen och praktiskt tillgänglig” (reasonably and practicably
available) skall djurförsök för de i konventionen angivna syftena ej få förekomma.
Djurförsöksutredningen lämnar vissa förslag som syftar till att anpassa
det svenska regelsystemet på området till Europarådskonventionens krav
(betänkandet s. 71—74).
Utredningen föreslår att djurförsöken indelas i två grupper, A och B. Till
åtgärdstyp B hänförs de försök som måste definieras särskilt till följd av
Sveriges åtaganden enligt Europarådskonventionen. Det gäller försök där
djuret tillfogas eller löper risk att tillfogas avsevärd smärta som kan förväntas
bli långvarig. B-försökstyper bör enligt utredningens mening prövas
med särskilt stor noggrannhet av den etiska nämnden. Utredningen hänvisar
vidare till andra bestämmelser i konventionen som för svenskt vidkommande
bör uppmärksammas. Det gäller dels kravet på att personer som
deltar i djurförsök m. m. skall ha lämplig utbildning för ändamålet, dels
kravet på medlemsstaterna att insamla statistisk information om användningen
av försöksdjur.
LD 50-metoden
Nuvarande tillämpning m. m.
Beträffande LD 50-prövningen finns i djurförsöksutredningens betänkande
(s. 23 — 29) bl. a. följande uppgifter.
När det gäller toxicitetstest har LD 50-prövningen länge utförts som rutinmetod
för att få underlag till bedömning av skadeeffekter av läkemedel vid
engångstillförsel av höga doser. Betydelsen av hög statistisk noggrannhet
hos LD 50-värdet har ifrågasatts av bland andra Zbinden och Flury-Roversi
(1981). LD 50 och alternativa metoder har vidare diskuterats vid olika internationella
möten, bl. a. ett symposium 1981 organiserat av CFN och socialstyrelsen,
samt ett "Workshop” 1983 stött av Food and Drug Administra- 6
tion (FDA) i USA. Den debatt som förts har bland annat lett till att det i de JoU 1986/87:11
nordiska riktlinjerna för läkemedelsregistrering anges under avsnittet ”Single
dose toxicity” att ”In suitable species a quantitative evaluation of the
lethal dose can be made, but a high level of precision is not required”. Detta
innebär att ett klassiskt LD 50-test med ett stort antal djur för att erhålla hög
statistisk noggrannhet inte kommer att krävas för flertalet läkemedel. De
nordiska riktlinjerna från 1 januari 1985 ersätter de nuvarande svenska
bestämmelserna. Dessa krav stämmer i allt väsentligt överens med FDA:s
praxis sådan den kommer till uttryck i ”Report on acute studies workshop,
1983” och torde även komma att ansluta till EG:s framtida anvisningar.
Socialstyrelsen kommer dock, liksom FDA anger, att även fortsättningsvis
kräva akuta toxicitetsstudier på försöksdjur för läkemedel. Frånvaron av
sådan dokumentation skulle kunna äventyra säkerheten för patienterna
och för andra som har att hantera läkemedelssubstanser. I vissa fall, t. ex.
för ämnen som är eller kan förväntas vara särskilt toxiska, kan även tills
vidare LD 50-test komma att erfordras, eftersom andra testmetoder för akut
toxicitet involverande användning av ett begränsat antal djur ännu är
knapphändigt validerade. Alternativa metoder, som innebär att försöksdjur
inte kommer till användning, kan för närvarande inte ersätta akuta
toxicitetsstudier på försöksdjur.
De svenska dokumentationskraven har i stor utsträckning tillkommit
inom ramen för det nordiska samarbetet. Ett särskilt samarbetsorgan, nordiska
läkemedelsnämnden, har inrättats. Även i övrigt föreligger stor överensstämmelse
med krav som ställs av t. ex. EG-länderna samt av USA
(FDA m. fl. myndigheter).
Inom kemikalieinspektionens ansvarsområde föreligger för närvarande
krav på djurförsök för bekämpningsmedel. Tills vidare tillämpas de dokumentationskrav
som produktkontrollnämnden fastställde år 1981.
Kemikalieinspektionen har sedan en tid tillbaka tillämpat principen att
acceptera andra tester än regelrätta LD 50-test som underlag för bedömning
av akut giftighet. Det kommer att ta lång tid innan sådana nya krav slår
igenom i praktiken. De flesta ansökningshandlingar som i dag inkommer
till registreringsmyndigheten innehåller rapporter om djurförsök vilka som
regel utförts för flera år sedan. I USA är situationen likartad — man rekommenderar
företagen att inte utföra LD 50-test utan accepterar enklare former
av test för att få en uppfattning om den akuta toxiciteten. Som regel har
man andra upplysningar som ger ett tillräckligt underlag för bedömning av
den akuta toxiciteten.
Kunskapsläget när det gäller toxiciteten hos allmänna kemikalier är mycket
sämre än för de förprövningspliktiga produkterna. Många gånger är ett LD
50-värde den enda information man har om ett kemiskt ämne som underlag
för en klassificering.
Tidigare riksdagsbehandling
Den s. k. LD 50-metoden har behandlats av utskottet under riksmötena
1983/84 och 1985/86. I sitt av riksdagen godkända betänkande JoU 1983/
84:12 förutsatte utskottet att LD 50-metoden skulle komma att utnyttjas i
allt mindre omfattning efter hand som forskningen fick tillgång till alterna- 7
tiv som var fullvärdiga bl. a. från medicinsk synpunkt. I betänkandet JoU JoU 1986/87:11
1985/86:6 hänvisade utskottet till sitt tidigare uttalande i frågan och tilläde
att allt flera länder, enligt uppgift från CFN, hade frångått kraven på toxicitetstest
m. m. genom LD 50-metoden. För Sveriges del hade socialstyrelsen
fastställt nya riktlinjer den I januari 1985, som i väsentliga delar överensstämde
med ett av CFN beslutat handlingsprogram enligt vilket LD 50-metoden skulle tillämpas endast när det gällde vissa produkter med särskilt
hög toxicitet. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att motionsyrkandena
om minskad användning av LD 50-metoden inte skulle föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.
Alternativa metoder
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid flera tillfällen, bl. a. i samband med 1978 års riksdagsbeslut
om allmänna riktlinjer för försöksdjursverksamheten (JoU 1978/
79:5), redovisat sin uppfattning om det angelägna i att användningen av
försöksdjur så långt möjligt kan begränsas och att en övergång till andra
forskningsmetoder stimuleras. Då utskottet senast behandlade frågan (se
JoU 1985/86:6) erinrade utskottet om att det åvilade CFN att särskilt verka
för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom att främja utvecklingen
av alternativa metoder till djurförsök. För detta ändamål hade
nämnden tillförts successivt ökade budgetmedel. I anslagstilldelningen
prioriteras forskningsprojekt som innefattar användande av humant cellmaterial.
Utskottet påpekade att fr. o. m. budgetåret 1985/86 bidrar läkemedelsindustrin
till finansieringen av forskning om alternativa försöksmetoder
m. m. enligt avtal mellan staten och Läkemedelsindustriföreningen.
Utskottet hänvisade vidare till att CFN aktivt deltar i det internationella
samarbetet på hithörande område. Nämnden hade också arrangerat flera
internationella konferenser rörande olika frågor kring försöksdjursverksamheten.
Utskottet konstaterade att det skett en markant utveckling mot
ett ökat utnyttjande av alternativa metoder. Av CFN:s statistik framgick
också att försöksdjursförbrukningen minskat påtagligt under den senaste
tioårsperioden.
Djurförsöksutredningen
Utredningen lämnar i betänkandet (s. 57 — 59) följande synpunkter i fråga
om de alternativa metoderna.
Den medicinska och biologiska grundforskningen sträcker sig över vida
områden där försöksdjur måste användas och där djurexperiment inte kan
ersättas med olika modelltester baserade på icke-djurförsök. Som exempel
kan nämnas fysiologiska och metaboliska studier syftande till ny basal kunskap
om centrala biologiska verknings- och funktionsprinciper. Flit hör
även sökandet efter nya operationsmetoder, särskilt inom transplantationskirurgien.
Vad som förorsakat stora delar av den försöksdjursetiska debatten är 8
användandet av försöksdjur för att utprova allehanda produkter, mer eller
mindre nyttiga, som används i det moderna samhället. Denna kategori av
undersökningar omfattar allt från livsräddande läkemedel till mer eller JoU 1986/87:11
mindre angelägna konsumtionsvaror. Det är främst inom detta område som
s. k. alternativa metoder kan komma till användning. Här styrs behovet av
försöksdjur bl. a. av att olika samhällsorgan uppställt en rad regler och
föreskrifter — bl. a. innefattande djurförsök — för att skydda medborgarna
mot giftiga och skadliga substanser som används i det moderna samhället.
Talande exempel är problemen inom områdena läkemedel, arbetarskydd,
livsmedel, bekämpningsmedel och miljögifter. Inom bl. a. dessa områden
finns föreskrifter om att produkter eller metoder som kan vara skadliga för
människor och djur inte får komma ut på marknaden utan att de prövats
och godkänts av resp. myndighet. 1 sådana föreskrifter anges en rad prover
och tester som måste göras med avseende på t. ex. LD 50-värden, fiskgiftighet
och, i mer speciella fall, giftighet för bin.
Det är främst inom detta vidsträckta testområde som alternativa metoder
utvecklats. Genom systematiska, i databanker sammanställda uppgifter om
relationen mellan kemisk struktur och biologisk verkan/giftighet kan redan
på detta modellstadium vissa substanser uteslutas som olämpliga. På den
långa vägen mot slutligt godkännande av en substans finns sedan i stigande
komplexitetsgrad en rad provrörsmetoder som kan ge god vägledning för
bedömningen av ett ämnes verkan på människan. Gemensamt för dessa
metoder alltifrån Arnes’ prov till mer eller mindre fullständiga cellsystem är
att de tillsammans ger god information och i många fall kan begränsa användningen
av försöksdjur.
Utredningen påpekar att många av de alternativa, på cellsystem baserade
metoderna som utgångsmaterial behöver levande djurvävnad och att vävnad
från ett djur räcker till flera tester, vilket alltså reducerar förbrukningen
av försöksdjur. Utredningen anför vidare att vi inom hela detta testområde
där man i dag förbrukar en ganska stor mängd djur kan förvänta en snabb
utveckling av nya metoder baserade på hybrid-DN A-teknikens snabba och
dramatiska framsteg. Samtidigt med denna utveckling bör enligt utredningens
mening de myndigheter som föreskriver djurförsök för produktgodkännande
se över sina krav och där möjlighet finns i stället föreskriva tester som
ej är direkt djurbaserade.
Kosmetiska tester på djur
Tidigare riksdagsbehandling
Försöksdjursanvändningen inom kosmetikaindustrin har med anledning
av motioner behandlats av utskottet bl. a. i betänkandena JoU 1981/82:3
och JoU 1985/86:6. I det sistnämnda betänkandet anförde utskottet att det
fanns anledning att inta en restriktiv hållning till djurförsök som förekommer
vid framställningen av kosmetika och andra ”lyxbetonade” produkter.
Enligt vad utskottet erfarit hade dock lantbruksstyrelsen inga uppgifter om
att s. k. kosmetikatester av nu aktuellt slag förekom i Sverige. Utskottet
vidhöll sin tidigare intagna ståndpunkt att det var viktigt att hithörande
frågor togs upp av berörda myndigheter och organisationer i det internationella
djurskyddsarbetet. Jordbruksutskottet fäste i sammanhanget också
uppmärksamheten på att frågan om märkning av kosmetiska produkter ,
hade behandlats av lagutskottet (LU 1984/85:39), som därvid anfört bl. a.:
Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att det här inte är fråga JoU 1986/87:11
om produkter som har ett viktigt medicinskt intresse anser utskottet att det
är angeläget att man söker få till stånd en begränsning av djurtesterna och
en övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag skulle
enligt utskottets mening kunna vara införandet av obligatoriska uppgifter
på varuförpackningarna om använda djurtester. Produkter med uppgifter
om verkställda djurtester skulle kunna medföra ett köpmotstånd som i sin
tur skulle kunna påverka producenterna att använda alternativa testmetoder.
Sådana metoder finns också redan tillgängliga på marknaden.
Vad lagutskottet anfört hade riksdagen beslutat ge regeringen till känna.
Riksdagsbeslutet borde enligt jordbruksutskottets mening i viss utsträckning
kunna tillgodose syftet med motionerna, såvitt då var i fråga. På jordbruksutskottets
hemställan beslöt riksdagen att motionerna skulle lämnas
utan vidare åtgärd.
Djurförsöksutredningen
Beträffande kosmetikatester på djur och frågan om ett eventuellt författningsmässigt
förbud mot sådan typ av djurförsök lämnas i djurförsöksutredningens
betänkande (s. 62—63) följande synpunkter.
Utredningen konstaterar att, om man med kosmetika menar skönhetsmedel
i egentlig mening, djurförsök för framställning av sådana produkter
sannolikt inte förekommer i vårt land annat än i mycket begränsad omfattning.
Gränsdragningen mellan kosmetika och vissa hygienprodukter av
högre "nyttighetsgrad” är dock inte helt klar. Man kan som exempel nämna
tvål, tandkräm, hårschampo m. m. Sådana undersökningar kan t. ex. vara
inriktade på att öka valmöjligheterna för allergiker. Vidare finns vissa
skyddskrämer som av arbetarskyddsskäl används i den kemiska industrin.
Av det anförda framgår att "nyttigheten” eller behovet av vissa produkter
inte alltid är ett entydigt begrepp. Så länge som dessa produkter tillhör vår
vardagsmiljö bör de enligt utredningens mening för övrigt vara dokumenterat
tillförlitliga från hälsosynpunkt på samma sätt som gäller för vissa andra
produkter, t. ex. livsmedel och hygienartiklar.
Utredningen finner inte någon anledning att föreslå några åtgärder som
skulle innebär att de aktuella försökstyperna särbehandlas.
Djurförsökens vetenskapliga relevans
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har tidigare prövat motionsyrkanden som gällt frågan om djurförsökens
relevans. I sitt av riksdagen godkända betänkande JoU 1983/
84:12 anförde utskottet följande (s. 5):
Sedan lång tid tillbaka råder stor enighet om att djurförsöken ofta är oumbärliga
inom den vetenskapliga forskningen, främst på det medicinska området.
För flertalet bedömare torde det framstå som uppenbart att denna
forskning skapat bättre möjligheter att förebygga och bota sjukdomar och
annat mänskligt lidande. På andra områden, där djurförsöken inte är lika 10
försvarbara från etisk synpunkt, har utskottet funnit anledning att ifråga- JoU 1986/87
sätta vissa typer av djurförsök, om än från andra utgångspunkter än dem
som tas upp i motion 1982/83:1623 (se t. ex. JoU 1981/82:3). Utskottet kan
dock inte dela motionärens bedömning att det finns anledning att generellt
ifrågasätta djurförsökens vetenskapliga relevans för mänskliga förhållanden.
Motionen torde i denna del få tillgodoses i första hand genom en
övergång till alternativa metoder i de fall detta är vetenskapligt motiverat.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.
I betänkandet JoU 1985/86:6 behandlade utskottet ånyo frågan om djurförsökens
relevans med anledning av en motion. Vad som anförts i denna
motion gav ej utskottet anledning att ändra den ståndpunkt som utskottet
tidigare intagit. Utskottet utgick från att det i de fall som motionären åsyftade,
dvs. när den vetenskapliga relevansen kunde sättas i fråga, skedde en
successiv övergång till alternativa försöksmetoder. En sådan utveckling torde
enligt utskottets bedömning ligga i forskningens eget intresse. Med det
anförda avstyrkte utskottet den ifrågavarande motionen, vilket riksdagen
godkände.
Export av icke destinationsuppfödda försöksdjur
Vid verksamhet som avses i 12 § första stycket djurskyddslagen får endast
användas djur som har fötts upp som försöksdjur, s. k. destinationsuppfödning.
Sådan uppfödning får ej ske utan lantbruksstyrelsens tillstånd. Lokaler
för försöksdjur skall godkännas av lantbruksstyrelsen innan de tas i
bruk.
Enligt lantbruksstyrelsens bestämmande (LSFS 1984:50) gäller tills vidare
vissa undantag från bestämmelserna om destinationsuppfödning m. m.
Undantaget avser följande djurslag: Häst och klövbärande husdjur, vilda
däggdjur och vilda fåglar, pälsdjur, utom kanin, fjäderfä, kräldjur, groddjur,
fiskar, rundmunnar och ryggradslösa djur.
Bestämmelserna i veterinära utförselkungörelsen (1958:552) har till syfte
att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar och att tillgodose
djurskyddsintresset. Något krav på kontroll av att försöksdjur som exporteras
är destinationsuppfödda finns inte i denna kungörelse eller i någon
annan författning.
Användning av apa som försöksdjur
1 Sverige används apa som försöksdjur framför allt inom poliovaccinframställningen.
Under 1982—1984 har det årligen i inköpsförteckningarna registrerats
mellan 550 och 848 apor. Den högsta siffran utgör förbrukningen
för 1984. På sikt kan en minskning av behovet av apa förväntas då man på
statens bakteriologiska laboratorium (SBL) planerar att övergå till ett vaccin
framställt på cellkultur. SBL räknar med att successivt upphöra med
apanvändningen. Anledningen till att det dröjt längre än planerat att påskynda
avvecklingen av denna användning är att en polioepidemi i Finland
åren 1984—1985 ändrade förutsättningarna och medförde en ökad efterfrå- JoU 1986/87:11
gan på det poliovaccin som SBL tillhandahåller. Dessutom hade tillkommande
kunskap gett vid handen att resurser för rening och kontroll av
vacciner framställda på kontinuerliga cellinjer, t. ex. Vero-celler, måste
byggas upp till väsentligt högre nivå än vad som tidigare bedömts erforderligt.
Mot bakgrund av detta har SBL parallellt med installation av apparatur
för framtagande av cetlbaserat vaccin fortsatt att framställa vaccin med
hjälp av primära apceller för att komplettera säkerhetslagren som riskerade
att bli tömda. SBL utnyttjar för denna kompletterande vaccinproduktion
tidigare importerade apor, för närvarande ca 300 apor per år, vartill kommer
ca 30 apor för kontrolländamål. Behovet av apor för kontroll av vaccinet
kommer att bestå även efter övergången till en ny produktionsmetod.
Utskottet
I betänkandet behandlas ett antal under den allmänna motionstiden 1986
väckta motioner om djurförsöken.
Utskottet vill till en början erinra om att många av de frågor som aktualiseras
i motionerna behandlats av djurförsöksutredningen, vars betänkande
(Ds Jo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök remissbehandlats och för närvarande
övervägs inom jordbruksdepartementet. Arbetet med djurförsöksfrågorna
samordnas i viss omfattning med den totalöversyn av djurskyddslagen
(1944:219) som pågår inom departementet.
Prövningssystemet m. m.
I motion Jo505 av Mats O Karlsson m. fl. (s) förordas att de djuretiska
nämnderna bör ges en starkare ställning (yrkande 2). För att verkligen kunna
stoppa djurförsök är det enligt motionärernas mening viktigt att nämndernas
sammansättning ändras så att inte en majoritet av nämndledamöterna
på olika sätt är knutna till försöksdjursanvändningen och därmed har
intressen i en fortsatt sådan användning. Motionärerna anser vidare att
tillsynen över försöksdjurshanteringen bör skärpas (yrkande 5). Det är enligt
motionärernas mening viktigt att lokaler, burar och rastgårdar utformas
så att försöksdjuren tillåts ett naturligt beteende så långt detta är möjligt. I
motionen hävdas dessutom att krav måste ställas på utbildning för den
personal som sköter djuren.
1 motion Jo515 av Viola Claesson och Jörn Svensson (båda vpk) förordas
att myndigheterna måste ges direktiv att följa 1978 års försöksdjurslagstiftning
så att tillämpningen bättre stämmer överens med intentionerna bakom
lagstiftningen (yrkande 1).
1 motion Jo521 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) föreslås (yrkande 2) vissa
ändringar i sammansättningen av de etiska nämnderna. I praktiken finns
det, påpekar motionärerna, vanligen en klar majoritet av ledamöter som på
ett eller annat sätt är knutna till försöksdjursanvändningen. En ökad representation
av forskare med erfarenhet av alternativa metoder, politiskt förtroendevalda
och företrädare för djurskyddsintressen bör enligt motionen
övervägas. Vidare bör införas jävsbestämmelser som hindrar att en ledamot JoU 1986/87:11
som deltar i prövningen av ett djurförsök också är anställd vid det företag
som skall utföra försöket. I motionen förordas dessutom att en regel införs
som föreskriver att ett djurförsök som är under prövning i en etisk nämnd
inte bör få prövas förrän nämnden fattat sitt slutliga beslut. Hanteringen av
djuret före och efter ingreppet bör också omfattas av prövningen. Motionärerna
efterlyser en bättre statistik över djurförsöken i Sverige.
Utskottet understryker vikten av att de etiska nämnderna har en mångsidig
sammansättning och att möjligheterna att använda alternativa metoder
kan bli beaktade, något som utskottet också tidigare framhållit då frågan
om nämndernas sammansättning behandlats i riksdagen (se ovan s. 4). Som
närmare redovisats ovan (s. 4 — 5) har i djurförsöksutredningens betänkande
lämnats vissa synpunkter och förslag vad beträffar organisationen av
den etiska prövningen, de etiska nämndernas funktion och sammansättning
m. m. Utskottet anser inte att riksdagen nu genom någon åtgärd eller
något uttalande bör föregripa regeringens ställningstagande på grundval av
utredningens förslag i dessa delar och av vad som framkommit vid remissbehandlingen
därav. Med hänsyn härtill förordar utskottet att motionsyrkandena
i aktuella delar lämnas utan åtgärd.
I anslutning till de i motion Jo521 framförda förslagen rörande införande
av dels vissa jävsbestämmelser, dels regler som förhindrar påbörjandet av
djurförsök innan den etiska nämnden prövat ansökningen vill utskottet
hänvisa till djurförsöksutredningens förslag som i dessa hänseenden i allt
väsentligt tillgodoser motionärernas önskemål (se s. 4—5). Även såvitt nu är
i fråga bör enligt utskottets mening regeringens bedöming och förslag avvaktas
innan riksdagen tar ställning. Utskottet föreslår därför att motionen i
dessa delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet utgår från att regeringen vid sin översyn av djurförsöksfrågorna
kommer att beakta behovet av ändringar i regelsystemet på området med
hänsyn till Sveriges åtaganden enligt Europarådets konvention om skydd
för djur (ryggradsdjur) som används för försök och andra vetenskapliga
ändamål. Därvid förutsätts att bl. a. de i motion Jo505 berörda utbildningsfrågorna
samt önskemålet i motion Jo521 om en bättre djurförsöksstatistik
kommer att uppmärksammas. Mot denna bakgrund bör enligt utskottets
mening motionerna i nu nämnda delar inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Vad därefter gäller den i motionerna Jo505 (yrkande 5) och Jo521 aktualiserade
frågan om försöksdjurens behandling och förvaring vill utskottet
erinra om att den allmänna tillsynen över djurens vård och behandling
ankommer på de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Någon
anledning att förorda en annan lösning av tillsynsfrågan har utskottet inte
kunnat finna. Det bör tilläggas att djurförsöksutredningen ansett det naturligt
att frågor om djurens vård och förvaring i större omfattning än som för
närvarande är fallet bör omfattas av den etiska prövningen. Motionsyrkandena
avstyrks därför.
Utskottet vill påpeka att riksdagen senare kan få anledning att pröva
tillämpningen av djurförsökslagstiftningen med anledning av förslag från
regeringen som kan bli resultatet av den översyn av lagstiftningen som 13
pågår inom jordbruksdepartementet. Något skäl till att nu hos regeringen JoU 1986/87:11
begära att den ger myndigheterna direktiv att följa 1978 års djurförsökslagstiftning
såsom yrkas i motion Jo515 (yrkande 1) kan utskottet därför inte
finna. På grund härav avstyrks motionsyrkandet.
LD 50-metoden
I tre motioner yrkas att den s. k. LD 50-metoden bör förbjudas.
I motion Jo505 av Mats O Karlsson m. fl. (s), yrkande 1, framhålls att LD
50-metodens vetenskaplighet är starkt ifrågasatt. Motionärerna hänvisar
till att socialstyrelsen slopat kravet på LD 50-test som förutsättning för att
läkemedel skall kunna godkännas. Trots detta förekommer testmetoden
fortfarande i Sverige.
Även i motion Jo515 av Viola Claesson och Jörn Svensson (båda vpk)
hänvisas till att socialstyrelsen ändrat sina anvisningar när det gäller LD 50-testerna. Vidare åberopas att kemikalieinspektionen inte infört krav på LD
50-bestämningar. Eftersom den starkt kritiserade testmetoden ändå förekommer
i Sverige kräver motionärerna att ett förbud mot metoden införs
(yrkande 2).
I motion Jo521 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) framhålls att en djurförsöksmetod
som uppenbarligen redan nu skulle kunna avvecklas helt är LD 50-testet (yrkande 3). Det hävdas att testmetoden är vetenskapligt otillförlitlig
och endast innebär onödiga lidanden för djur. I USA har myndigheterna
därför helt avskaffat kravet på LD 50-test. Motionärerna anser att en motsvarande
åtgärd snarast bör vidtas i Sverige.
Utskottet vill till en början nämna att det i Sverige och många andra
länder finns föreskrifter om att läkemedel, bekämpningsmedel och vissa
andra ämnen måste testas i fråga om akut toxicitet innan de släpps ut på
marknaden. Den vanligaste metoden är LD 50-metoden. LD står för ”lethal
dose” (dödlig dos) och 50 för 50 %. Testet, som vanligen utförs på råttor och
möss, innebär således att man tar reda på vid vilken dos av ämnet 50 % av
försöksdjuren dör. Metoden anses av många ha uppenbara etiska nackdelar
genom att försöken kräver relativt stora mängder av försöksdjur. Fördelarna
består främst i metodens enkelhet.
Utskottet erinrar om att utskottet tidigare haft LD 50-metoden under
övervägande (se s. 7 — 8). 1 sitt av riksdagen godkända betänkande JoU
1985/86:6 hänvisade utskottet bl. a. till de nya riktlinjer för toxicitetstest
m. m. genom LD 50-metoden som fastställts av socialstyrelsen den 1 januari
1985. Utskottet påpekade att riktlinjerna i allt väsentligt överensstämde
med ett av CFN beslutat handlingsprogram, enligt vilket LD 50-metoden
skulle tillämpas endast när det gällde vissa produkter med särskilt hög toxicitet.
Utskottet kan konstatera att utvecklingen både utomlands och i Sverige
går mot en alltmer minskad användning av LD 50-metodeh. Allt flera länder
frångår kraven på toxicitetstest genom denna metod. Uppfattningen att
användningen av metoden på grund av dess uppenbara etiska nackdelar
bör begränsas så långt det är möjligt torde ha vunnit en bred internationell
anslutning. Mot denna bakgrund kan utskottet instämma i motionärernas 14
grundinställning att testmetoden bör avvecklas.
Beträffande möjligheterna att tillgodose motionärernas önskemål om ett JoU 1986/87:11
förbud mot metodens användning i Sverige nödgas utskottet dock konstatera
att det i nuläget inte är möjligt att överblicka konsekvenserna av en sådan
åtgärd. Det är för utskottet t. ex. inte bekant om det i dag finns sådana från
bl. a. medicinsk synpunkt fullvärdiga alternativ till LD 50-metoden som
helt kan ersätta denna metod. Utskottet kan därför inte tillstyrka att testmetoden
förbjuds utan att följderna av ett sådant förbud först blivit närmare
belysta. Enligt utskottets mening är det lämpligt att frågan om ett förbud av
detta slag övervägs i samband med det arbete med djurförsöksfrågorna som
pågår inom regeringskansliet. Utskottet vill i sammanhanget understryka
vikten av att alla möjligheter tas till vara för att få till stånd en snar avveckling
av testmetoden.
På anförda skäl förordar utskottet att riksdagen med anledning av motionerna
Jo505 yrkande 1, Jo515 yrkande 2 och Jo521 yrkande 3 ger regeringen
till känna behovet av kraftfulla insatser i syfte att åstadkomma en snabb
avveckling av LD 50-metoden.
Alternativa metoder
1 flera motioner betonas vikten av ökade satsningar på alternativa försöksmetoder.
I motion Jo505 av Mats O Karlsson m. fl. (s) förordas att CFN bör tillföras
ökade medel för stöd till utvecklingen av alternativa metoder (yrkande
3).
I motion Jo509 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c) hävdas
att tiden är mogen att avskaffa plågsamma djurförsök. Människor önskar
inte att medicin och andra kemiska produkter skall förbättras genom att
djur tvingas lida. Djurförsökens tillförlitlighet kan också enligt motionärerna
starkt ifrågasättas. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändringar i berörda lagar så att djurtest kan ersättas med
andra metoder.
Enligt motion Jo515 av Viola Claesson och Jörn Svensson (båda vpk)
utförs många djurförsök trots att det finns alternativa metoder. Enligt motionärernas
mening måste myndigheterna tvingas att godta resultat av alternativa
metoder som anses likvärdiga med resultat av djurförsök.
I motion Jo521 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) förordas dels en översyn av
de allmänt förekommande djurförsöksmetoderna (yrkande 1), dels ökade
resurser för forskning kring alternativ till plågsamma djurförsök (yrkande
4). En samlad granskning av samtliga mer vanligen förekommande testmetoder
är enligt motionärernas mening angelägen mot bakgrund av det lidande
djuren förorsakas därav, mängden djur som drabbas och de vetenskapliga
resultat som testerna kan ge. En översyn borde kunna leda till att
ett antal testmetoder helt rensas ut. Det skulle också kunna leda till förstärkta
forskningsinsatser på vissa områden i syfte att snabbt få fram alternativ
till försöksmetoder som är särskilt plågsamma för djuren. 1 motionen betonas
också nödvändigheten av ökade resurser till forskningen om alternativa
metoder, vilket bör kunna åstadkommas t. ex. genom avgiftsfinansiering.
15
I motion Jo528 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) anförs synpunkter liknande JoU 1986/87:11
de ovan redovisade. Motionärerna hänvisar till Europarådskonventionens
krav på att alternativa metoder skall användas om sådana står till buds. Det
bör alltid fordras att de ansökningar som ges in till de djurförsöksetiska
nämnderna skall innehålla upplysningar om alternativa metoder. Forskarna
bör också vara skyldiga att utröna sådana metoder och rapportera om
dem, framhåller motionärerna.
Utskottet vidhåller sin i tidigare sammanhang framförda uppfattning (se
ovan s. 8) att det givetvis är angeläget att användningen av försöksdjur så
långt möjligt kan begränsas och att en övergång till alternativa metoder
prioriteras. Som närmare redovisats ovan (s. 8—9) har det också skett en
betydande utveckling mot ett ökat bruk av alternativa metoder. Till denna
utveckling har bl. a. bidragit de forskningsmedel som tilldelas CFN för att
främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök.
För budgetåret 1986/87 har anvisats ett reservationsanslag av 2 577 000
kr. under anslagstiteln Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder (prop.
1985/86:100 bil. 11 s. 79 — 80, JoU 1985/86:13 s. 61). Huvuddelen av anslaget
kommer enligt CFN att användas för ökade insatser inom området
alternativa och kompletterande försöksmetoder. Utskottet vill vidare hänvisa
till att läkemedelsindustrin fr. o. m. budgetåret 1984/85 bidrar till finansieringen
av forskning om alternativa försöksmetoder m. m. enligt avtal
mellan staten och Läkemedelsindustriföreningen.
Enligt utskottets mening görs följaktligen betydande insatser för att stimulera
framtagandet av alternativa och kompletterande försöksmetoder.
Utskottet förutsätter att berörda företag och myndigheter fortsätter på den
inslagna vägen och inte mattas i ansträngningarna att få fram alternativa
metoder till djurförsöken. Något sådant särskilt tillkännagivande om behovet
av sådana metoder som begärs av motionärerna anser utskottet därför
inte vara erforderligt. Motionerna i angiven del bör med hänsyn härtill inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Kosmetiska tester på djur
Frågan om kosmetikatester på djur behandlas i flera motioner.
Enligt motion Jo515 av Viola Claesson och Jörn Svensson (båda vpk) har
kosmetikatester på djur felaktigt beskrivits som tillförlitliga och allergiförebyggande.
Motionärerna anser att detta slag av tester bör stoppas och att
företagen rekommenderas att använda de alternativa tester som utvecklats
under de senaste åren (yrkande 3).
I motion Jo516 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s) anförs
att det egentligen är ofattbart att man i den kommersiella jakten på nya, allt
mer sofistikerade kosmetiska preparat utsätter djur för svåra lidanden. Det
borde enligt motionärernas mening vara en självklarhet för producenterna
att omedelbart stoppa dessa plågsamma djurförsök. Då detta emellertid
inte görs anser motionärerna att samhället bör ingripa med lagstiftning i
syfte att stoppa användandet av försöksdjur för kosmetikaproduktionen.
Även i motion Jo521 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) yrkas förbud mot
användning av djurförsök för testning av kosmetiska preparat (yrkande 5). 16
Förbud mot sådant bruk ligger enligt motionärena i linje med strävandena JoU 1986/87:11
att i största möjliga utsträckning begränsa användningen av djurförsök i
tester av olika produkter och preparat.
Förbud att utföra tester av kosmetiska och hygieniska preparat på djur
yrkas också i motion Jo522 av Martin Olsson (c), yrkande 1. Motionären
hänvisar till riksdagens beslut våren 1985 (LU 1984/85:39) att ge regeringen
till känna vad lagutskottet anfört om kraftfulla insatser för att få till stånd en
deklaration på kosmetiska och hygieniska preparat med angivande av om
preparatet eller någon av beståndsdelarna testats på djur. Enligt motionärens
mening måste riksdagens beslut ses som e//steg på vägen mot att stoppa
alla djurförsök inom kosmetikaindustrin både i Sverige och i andra
länder. Motionären anser att ett förbud mot djurtester av kosmetiska och
hygieniska preparat skulle dels leda till ytterligare stöd för strävandena att
arbeta fram alternativa metoder, dels bidra till att Sverige i det internationella
arbetet kan verka med ökad styrka.
Som utskottet tidigare framhållit då frågan om kosmetiska tester varit
aktuell i riksdagen (se s. 9—10) finns det anledning att inta en restriktiv
hållning till djurförsök som förekommer vid framställningen av kosmetiska
och andra ”lyxbetonade” produkter. Enligt vad utskottet erfarit intar man
också, åtminstone i Sverige, en starkt restriktiv inställning till de s. k. kosmetikatesterna.
Vid den hearing som utskottet hållit med företrädare för
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök upplystes att endast enstaka
sådana tester utförts inom landet. De exempel på kosmetikatester som
anförts har gällt bl. a. hudkräm och tandkräm.
Trots den mycket begränsade förekomsten av tester av detta slag i Sverige
kan det i och för sig finnas skäl att pröva förutsättningarna för att införa ett
förbud mot testerna i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet får
härvidlag hänvisa till djurförsöksutredningens betänkande där frågan om
ett sådant förbud närmare övervägts (se ovan s. 10). Utredningen påpekar
att det är svårt att dra en gräns mellan kosmetika och vissa hygienprodukter
av högre ”nyttighetsgrad”. Så länge som kosmetikaprodukterna tillhör vår
vardagsmiljö bör de enligt utredningens mening för övrigt vara dokumenterat
tillförlitliga från hälsosynpunkt på samma sätt som gäller för vissa andra
produkter, t. ex. livsmedel och hygienartiklar.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att man vidmakthåller den
mycket restriktiva hållningen till användningen av försöksdjur vid framställningen
av kosmetika och andra liknande produkter. När det gäller
motionärernas önskemål om införande av ett förbud mot kosmetiska tester
på djur övervägs detta för närvarande inom jordbruksdepartementet. Utskottet
anser att regeringens bedömning och förslag bör avvaktas innan
riksdagen tar ställning i denna fråga.
Med det anförda anser utskottet att motionerna i berörd del i viss mån
blivit tillgodosedda och därför inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Djurförsökens vetenskapliga relevans
1 motion Jo519 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) framförs krav på en offentlig
utredning av djurförsökens vetenskapliga relevans. I motionen redovisas , •
utförligt en rad invändningar mot värdet av djurförsök. För studium av JoU 1986/87:11
invändningarna hänvisas till innehållet i motionen. Motionärerna konstaterar
sammanfattningsvis att de logiska och teoretiska invändningarna redan
vid ett första påseende är så allvarliga att de ger skäl för en grundlig
undersökning om djurförsökens värde. Enligt motionärernas mening framstår
det under alla förhållanden som i hög grad tvivelaktigt om resultaten av
djurförsöken är överförbara på människan.
Även i motion Jo522 av Martin Olsson (c) yrkas (yrkande 2) att en utredning
tillsätts för att pröva djurförsökens vetenskapliga relevans. Enligt motionärens
mening skulle en opartisk utredning av frågan vara av synnerligen
stor vikt för att få rätt perspektiv på djurförsökens roll inom den medicinska
forskningen, för allmän testverksamhet och i undervisningen. Djurförsökens
verkliga betydelse för samhället, för människorna, för djuren och
för naturen skulle också kunna belysas genom en sådan utredning. I strävandena
att utveckla alternativa försöks- och testmetoder bör enligt motionärens
mening ett led i arbetet vara att verkligen få klarhet om djurförsökens
vetenskapliga värde så att inte djurförsök, som kanske inte har relevans
för humanbiologiska förhållanden, utförs mer eller mindre slentrianmässigt.
Utskottet erinrar om att frågan om djurförsökens vetenskapliga relevans
tidigare behandlats av riksdagen med anledning av motioner (se ovan s.
10— 11). På hemställan av utskottet har motionerna avslagits.
Senast prövades frågan hösten 1985 (JoU 1985/86:6), då utskottet inte
fann anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt att det saknades
skäl för att generellt ifrågasätta djurförsökens relevans för humanbiologiska
förhållanden. Utskottet utgick från att det i de fall den vetenskapliga
relevansen kunde sättas i fråga skedde en successiv övergång till alternativa
försöksmetoder.
Några nya omständigheter som motiverar att frågan om djurförsökens
vetenskapliga relevans belyses genom en sådan utredning som motionärerna
begär eller på annat sätt har inte framkommit i ärendet. Utskottet vidhåller
därför sin tidigare uppfattning och förordar att motionerna Jo519 och
Jo522 yrkande 2 avslås.
Export av icke destinationsuppfödda försöksdjur
I motion Jo529 av Ingvar Eriksson och Arne Svensson (båda m) behandlas
frågan om export av försöksdjur till andra nordiska länder. Motionärerna
anser att man i Sverige bör stoppa export av icke destinationsfödda försöksdjur
till de andra nordiska länderna. Regeringen bör enligt motionärernas
mening ta initiativ till överläggningar med regeringarna i de andra
nordiska länderna i syfte att förhindra sådan export.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det självfallet inte är lämpligt
att djur som inte har fötts upp som försöksdjur, dvs. icke destinationsuppfödda
försöksdjur, exporteras till andra länder för försöksändamål.
Enligt utskottets mening är det därför angeläget att åtgärder vidtas i syfte att
förhindra en sådan export. Eftersom det för närvarande inte finns något
författningsmässigt stöd för kontroll av att försöksdjur som exporteras är
destinationsuppfödda bör i första hand förutsättningarna för att införa reg- JoU 1986/87:11
ler om sådan kontroll prövas. Härvid bör givetvis möjligheterna att göra
kontrollen effektiv särskilt uppmärksammas.
Utskottet förordar att regeringen i samband med den pågående översynen
av djurförsökslagstiftningen även behandlar förevarande spörsmål och
lämnar förslag till åtgärder för att förhindra eller kontrollera det slag av
export som det här är fråga om. Vad utskottet sålunda anfört bör med
anledning av motion Jo529 ges regeringen till känna.
Användningen av apor som försöksdjur
I motion Jo505 av Mats O Karlsson m. fl. (s) yrkas (yrkande 4) att riksdagen
ger regeringen till känna att statens bakteriologiska laboratorium (SBL) bör
förbjudas att använda apor vid framställning av poliovaccin. Motionärerna
uppger att 400 apor förbrukas årligen vid SBL trots att det finns alternativa
metoder för framställning av vaccinet. Enligt motionärernas mening måste
användandet av apor för vaccintillverkningen snarast upphöra.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att användningen
av apor vid framställning av poliovaccin upphör. Som närmare
redovisats ovan (s. 11 — 12) har också SBL, som framställer vaccinet, reducerat
apanvändningen. Ett allt mindre antal apor kommer att behövas i takt
med den successiva övergång till framställning av cellbaserat vaccin som
pågår inom SBL. Sedan den nya produktionsmetoden börjat tillämpas fullt
ut behövs endast ett mycket begränsat antal apor för kontroll av vaccinet.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionens syfte i huvudsak
redan är tillgodosett. Motionen i denna del bör därför inte föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande prövningssystemet m. m.
a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo505 yrkandena 2 och 5,
b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo515 yrkande 1,
c) att riksdagen avslår motion !985/86:Jo521 yrkande 2,
2. beträffande LD 50-metoden
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Jo505 yrkande
1, 1985/86:Jo515 yrkande 2 och 1985/86:Jo521 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av
kraftfulla insatser för att snarast få till stånd en avveckling av metoden,
3. beträffande alternativa metoder
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo505 yrkande 3, 1985/
86:Jo509, 1985/86:Jo521 yrkandena 1 och 4 samt 1985/86:Jo528,
4. beträffande kosmetiska tester på djur
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo515 yrkande 3, motion
1985/86:Jo516, 1985/86:Jo52l yrkande 5 samt 1985/86:Jo522 yrkande
1,
19
5. beträffande djurförsökens vetenskapliga relevans JoU 1986/87:11
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo5!9 och I985/86:Jo522
yrkande 2,
6. beträffande expon av försöksdjur
att riksdagen med anledning av motion I985/86:Jo529 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om framläggande
av förslag till åtgärder för att förhindra eller kontrollera export av
försöksdjur,
7. beträffande användningen av apor som försöksdjur
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo505 yrkande 4.
Stockholm den 9 december 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Margareta Winberg (s),
Kerstin Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander
(c), Jan Jennehag (vpk) och Leif Marklund (s).
Reservationer
I. Prövningssystemet m. m. (mom. 1 b)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 14 med ”avstyrks motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:
I anslutning till motion Jo515 yrkande 1 vill utskottet understryka vikten
av att djurförsöksverksamheten begränsas i största möjliga utsträckning.
Enligt utskottets bedömning finns det visst fog för motionärernas uppfattning
att prövningsorganens tillämpning av gällande djurförsökslagstiftning
inte helt överensstämmer med intentionerna bakom lagstiftningen. Som
exempel kan nämnas att många djurförsök utförs trots att det finns alternativa
metoder. Lagstiftningen på området är visserligen för närvarande föremål
för regeringens överväganden. En tillämpning som bättre stämmer
överens med syftet bakom nuvarande lagstiftning är emellertid enligt utskottets
mening så pass angelägen att den snarast bör genomföras utan att
regeringens bedömning och förslag i ämnet först avvaktas. Det får ankomma
på regeringen att ge myndigheterna nödvändiga direktiv i nämnda hänseende.
Vad utskottet sålunda anfört bör med anledning av motion Jo515
yrkande I ges regeringen till känna.
delsdU utskottets hemställan under 1 b bort ha följande lydelse: JoU 1986/87:11
1. beträffande prövningssystemet m. m.
b) att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo515 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
tillämpning av djurförsökslagstiftningen som bättre stämmer överens
med intentionerna bakom lagstiftningen.
2. Kosmetiska tester på djur (mom. 4)
Jan Jennehag (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att tiden nu är mogen för
införande av ett förbud mot kosmetiska tester på djur. Att sådana tester
utförs mycket sällan underlättar ett sådant införande och medför att förbudet
inte kan antas leda till några nämnvärda svårigheter för kosmetikatillverkarna.
Enligt utskottets mening bör inte heller de av djurförsöksutredningen
påtalade gränsdragningsproblemen utgöra något avgörande hinder
mot ett genomförande av ett förbud av detta slag.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena
om förbud mot kosmetiska tester på djur. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kosmetiska tester på djur
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Jo515 yrkande 3,
1985/86:Jo5l6, 1985/86:Jo521 yrkande 5 och 1985/86:Jo522 yrkande
I som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
förbud mot kosmetiska tester på djur.
3. Djurförsökens vetenskapliga relevans (mom. 5)
Jan Jennehag (vpk) anser
detsM den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Några nya"
och slutar med "yrkande 2 avslås” bort ha följande lydelse:
1 motionerna Jo519 och Jo522 yrkande 2 har på ett övertygande sätt
diskuterats de allvarliga etiska problem som är förknippade med försöksdjurshanteringen
och frågan om försöksresultatens överförbarhet på
mänskliga förhållanden. Sistnämnda fråga har hittills bedömts utifrån snäva
fysiologiska parallelliteter mellan djur och människor, vilket är vetenskapsteoretiskt
otillfredsställande. Som särskilt tvivelaktiga från dessa utgångspunkter
framstår experimenten med psykofarmaka på levande djur.
Utskottet ansluter sig till motionärernas yrkande att en utredning tillsätts
med uppgift att kritiskt undersöka djurförsökens relevans för humanbiologiska
förhållanden. Utredningen bör bestå av personer som är obundna av
det nuvarande försöksetablissemangets intressen och innefatta personer
med vetenskapsteoretisk skolning liksom sådana med kännedom om djurs
levnadsvilkor.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Utskottets JoU 1986/87:11
ställningstagande innebär att motionsyrkandena bifalls.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande djurförsökens vetenskapliga relevans
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Jo519 och 1985/
86:Jo522 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utredning av frågan om djurförsökens vetenskapliga
relevans.
22