om den svenska krigsmaterielexporten (skr. 1985/86:178) och vissa därmed sammanhängande frågor (Betänkande 1986/87:UU3 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1986/87:3

om den svenska krigsmaterielexporten (skr. 1985/
86:178) och vissa därmed sammanhängande frågor

Skrivelsen

Med skrivelse 1985/86:178, dagtecknad den 22 maj 1986, har regeringen
överlämnat redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1985.

Skrivelsen innehåller en allmän redogörelse för gällande bestämmelser på
området samt en redovisning av exporten tillsammans med vissa kommentarer
och noteringar om exportländer. I tabellform redovisas bl. a. dels antalet
utförseltillstånd, dels exportens värdemässiga storlek såväl totalt som
uppdelad på regioner och länder samt fördelad på olika kategorier krigsmateriel.

Motioner

I motion 1985/86:U226 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 1 hemställs
1. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen omedelbart bör
avbryta alla vapenleveranser till Indonesien.

(Yrkandena 2, 4 och 5 i motionen har behandlats i UU 1985/86:15,
yrkandena 3, 6 och 7 i UU 1985/86:30.)

I motion 1985/86:U403 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 9 föreslås
9. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i anledning av SOU
1984:62 om ”Omställning från militär till civil produktion i Sverige”.

I motion 1985/86:U407 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar att samarbetet med NATO på krigsmaterielindustrins
område inte är förenligt med Sveriges alliansfrihet,

2. att riksdagen beslutar om totalstopp för svensk vapenexport till USA,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till skärpning av
övervakning och kontroll av den svenska krigsmaterielexporten,

4. att riksdagen uttalar att en sådan kontroll framför allt är viktig när det
gäller skilda staters inre förhållanden,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förstatligande av
de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna.

I motion 1985/86:U409 av Georg Andersson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen angetts om
åtgärder för begränsningar, bättre kontroll och redovisning av vapenexporten
samt skärpt tillämpning av gällande lagstiftning.

1986/87:3

1 Riksdagen 1986/87. 9sami. Nr3

I motion 1985/86: U410 av Pär Granstedt (c) föreslås att riksdagen beslutar att
hos regeringen hemställa om en översyn av reglerna för svensk vapenexport i
syfte att skapa säkrare garantier mot att svenska vapen kommer till
användning i konflikter mellan eller inom stater.

I motion 1985/86:U411 av Maria Leissner (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om obligatoriskt slutförbrukningsintyg för all krigsmaterielexport,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stopp för vapenexport till länder som brutit mot
slutförbrukningsintyget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utökad offentlig redovisning av vapenexporten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder i anledning av Inga Thorssons rapport Med
sikte på nedrustning.

I motion 1985/86:U514 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk) föreslås i yrkande 3

3. att riksdagen uttalar att all export av vapen och sprängämnen till Iran
måste förhindras.

(Yrkandena 1, 2 och 4 har behandlats i UU 1985/86:29.)

Utskottet

De överväganden som ligger bakom nu gällande reglering av svensk
krigsmaterielexport har närmare redovisats i propositionerna 1971:146 och
1981/82:196 samt i utskottets betänkanden UU 1981/82:26 och UU 1984/
85:5.

Slutsatsen av dessa överväganden är att svensk säkerhetspolitik i väsentliga
avseenden grundas på tilliten till den egna industrins förmåga att utveckla
och tillverka materiel av betydelse för vår försvarskraft. Det är av stort värde
att Sverige inte kommer i sådan beroendeställning till utländska leverantörer
att detta kan utnyttjas för påtryckningar eller så att landet i en krissituation,
t. ex. en avspärrning, står utan viktig materiel. 1984 års försvarskommitté har
också i sitt betänkande Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet (SOU 1985:23)
framhållit, att en inhemsk försvarsindustri med utvecklings- och produktionskompetens
underlättar uppnåendet av dessa mål. Den ökar också
möjligheterna att anskaffa materiel som är särskilt anpassad till vår miljö och
vårt värnpliktssystem. Den ger vidare möjligheter att välja en egen försvarsprofil
som minskar effekten av de vapen och motmedel som maktblocken
utvecklar mot varandra.

Som framhållits i ovan nämnda betänkanden är emellertid kostnaderna för
att upprätthålla nödvändig kapacitet inom försvarsindustrin höga, och viss
export kan bidra till kostnadstäckningen. Export av krigsmateriel ger
dessutom möjlighet att av beredskapsskäl hålla en viss överkapacitet i
försvarsindustrin. Samtidigt är det angeläget att betona att den svenska
försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad till den

UU 1986/87:3

inhemska försvarsmaktens behov. Exporten måste vara underkastad strikt
kontroll; denna ligger inbyggd i riktlinjerna för den svenska krigsmaterielexporten
och utövas dessutom genom överläggningar i utrikesnämnden, i den
rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor samt vid utskottets
ärendebehandlingar.

Utskottet har tagit del av den redogörelse om den svenska krigsmaterielexporten
som lämnas i skrivelse 1985/86:178 och konstaterar att den innehåller
upplysningar som kan bidra till önskvärd större öppenhet rörande den
svenska exporten av dylik materiel och ge underlag för en breddning av den
allmänna debatten. Utskottet har därutöver ingen kommentar till redogörelsen
utan föreslår att den läggs till handlingarna.

Utskottet övergår därefter till att behandla motionerna.

I fyra av dessa, U407 yrkande 3, U409, U410 och U411 begärs översyn av
reglerna för svensk krigsmaterielexport syftande till en skärpt övervakning
och kontroll; motion U407 hemställer därtill i yrkande 4 om ett uttalande att
sådan kontroll framför allt är viktig vad gäller skilda staters inre förhållanden.
Motionerna U409 och U411 yrkandena 1 och 2 vill i sammanhanget
lägga särskild vikt vid att vidareexport av svensk materiel förhindras.

Bakgrunden till yrkandena är i korthet det politiska och moraliska
dilemma som denna export, enligt motionärernas mening, utgör, bl. a. i
Sveriges arbete för fred och nedrustning, vidare de svårigheter som uppstår
vid tillämpning av nuvarande regler samt det problem som vidareexport av
svenska vapen kan innebära.

Utskottet konstaterar, att nu gällande lag på området trädde i kraft den 1
januari 1983 och föregicks av en grundlig parlamentarisk utredning (SOU
1981:39). Denna utredning resulterade i en rad skärpningar. Bl. a. tillkom
bestämmelser som innebär att även upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättigheter
utom riket och anordnande av militärt inriktad utbildning i
Sverige underkastas tillståndsprövning. Vidare preciserades och skärptes på
vissa punkter de riktlinjer som riksdagen antagit 1971, bl. a. vad gäller kravet
på slutförbrukningsintyg. År 1984 inrättades ett särskilt tekniskt-vetenskapligt
råd hos krigsmaterielinspektionen i frågor rörande gränsdragning mellan
civil och militär materiel. År 1985 skedde en ytterligare utbyggnad av
kontrollen över krigsmaterielexport, bl. a. genom förstärkning av krigsmaterielinspektionen.
Samma år inledde den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor
(jfr UU 1984/85:5) sin verksamhet och vidare tillkallades en
särskild utredningsman, landshövding Bengt Gustavsson, med uppgift att
företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsmaterielindustrins
verksamhet i utlandet. - Slutligen bör här också nämnas den möjlighet
till kontinuerlig utvärdering som föreligger genom regeringens årliga redogörelse
till riksdagen för svensk krigsmaterielexport (jfr ovan) och genom den
granskning riksdagen utövar på andra sätt.

Vad särskilt gäller frågan om vidareexport och slutförbrukarintyg noterar
utskottet att samtliga utländska köpare numera avkrävs dylika intyg vid
försäljning från Sverige av vapensystem, ammunition och reservdelar. Även
försäljning av krut och sprängämnen för militärt bruk är sedan den 1 april
1986 underkastad detta krav. Leveranser av komponenter till utländska
företag med tillverkningsrättigheter skall regleras av licensavtal som anger
slutförbrukarland.

UU 1986/87:3

1* Riksdagen 1986187. 9sami. Nr3

En fråga som berörs i flera av motionerna är huruvida vissa länder skulle ha
brutit mot sin försäkran i intygen eller avtalen att inte vidareexportera från
Sverige inköpt materiel. Detta är för närvarande föremål för förundersökningar
inom rikspolisen och tullkriminalen. Utskottet anser att resultatet av
dessa utredningar först bör avvaktas. Om det skulle visa sig att utfästelserna i
slutförbrukarintygen inte efterlevts utgår utskottet från att regeringen vidtar
effektiva åtgärder.

Sammanfattningsvis anser utskottet att effekterna av ovan redovisade,
under senare år vidtagna åtgärder liksom resultatet av pågående utredningar
bör avvaktas innan ställningstagande sker beträffande eventuella ytterligare
översyner. Utskottet förutsätter att skärpningar av kontrollen genomförs om
det visar sig att gällande regler inte har följts.

Motionerna U407 yrkande 3, U409 såvitt avser frågan om slutförbrukarintyg
och vidareexport av svensk krigsmateriel (p. 4), U410 och U411
yrkandena 1 och 2 får därmed anses besvarade.

De av riksdagen uppsatta kriterierna för att utförsel av krigsmateriel skall
kunna beviljas är - såsom utskottet senast framhållit i betänkande UU
1984/85:13 - att anse som likvärdiga. De skall alla ingå i den totalbedömning
regeringen har att göra, och det finns ingen anledning att sätta något eller
några av dem framför de övriga. Utskottet avstyrker därför yrkande 4 i
motion U407, vari föreslås ett uttalande att kontrollen är särskilt viktig när
det gäller staters inre förhållanden.

I fyra av motionerna förespråkas begränsningar av exporten till en angiven
krets av stater eller totalförbud avseende vissa enskilda länder. I motion
U409 föreslås sålunda att en begränsning till enbart nordiska länder och
alliansfria stater utreds, och i motionerna U226 yrkande 1, U407 yrkande 2
och U514 yrkande 3 krävs stopp för export av krigsmateriel till Indonesien,
USA resp. Iran. IU407 yrkande 1 föreslås därtill ett uttalande att samarbete
med NATO på krigsmaterielindustrins område inte är förenligt med Sveriges
alliansfrihet.

De utrikes- och neutralitetspolitiska aspekterna övervägdes noga av den
ovannämnda utredningen om svensk krigsmaterielexport. De ingår också
som element i totalbedömningen av varje utförselärende. I gällande riktlinjer
heter det att utrikes- och neutralitetspolitiska skäl saknar betydelse vid
export till de nordiska länderna och till de neutrala staterna i Europa. I fråga
om andra länder måste från fall till fall bedömas huruvida nyssnämnda skäl
har så ringa vikt att export bör tillåtas.

En begränsning av exporten till att gälla endast ett fåtal länder skulle, anser
utskottet, avsevärt försvåra möjligheterna att upprätthålla för Sveriges
försvars- och neutralitetspolitik erforderlig tillverkningskapacitet i den egna
krigsmaterielindustrin. Därtill kommer säkerhetspolitiska överväganden
vad det skulle innebära om export förbjöds till länder som Sverige självt är i
behov att importera krigsmateriel ifrån. För ett utförligare resonemang kring
krigsmaterielexportens betydelse i dessa avseenden hänvisas till UU 1981/
82:26.

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U407 och motion
U409 vad gäller begränsning av exporten till vissa länder (p. 1).

Beträffande export av krigsmateriel till Indonesien vill utskottet anföra

UU 1986/87:3

följande. Enligt gällande riktlinjer får utförsel som innebär ett fullföljande av
tidigare åtaganden ske oavsett förhållanden som annars anges som hinder.
Den utförsel som för närvarande sker till Indonesien är enligt vad utskottet
erfarit endast ett fullföljande av tidigare åtaganden. Frågan om tillämpningen
i detta särskilda fall har emellertid ifrågasatts och prövas för närvarande av
konstitutionsutskottet.

Motion U226 yrkande 1 avstyrks.

I fråga om Iran har, enligt vad utskottet likaledes erfarit, inte något
tillstånd för utförsel av krigsmateriel beviljats under hela 1980-talet. Så länge
Iran är inblandat i krig eller i övrigt inte uppfyller de krav som ställs i
riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport kommer heller inte några sådana
tillstånd att ges. Yrkande 3 i motion U514 får därmed anses besvarat.

Motion U409 och motion U411 yrkande 3 tar upp spörsmålet om utökad
offentlig redovisning av vapenexporten. Utskottet finner det självfallet
önskvärt att informationen om krigsmaterielexportens omfattning och
fördelning ges offentlighet så långt det är möjligt med hänsyn till gällande
sekretesslagstiftning. Utskottet noterar att en väsentligt vidgad offentlig
redovisning av statistik rörande krigsmaterielexporten skett under senare år,
vilket bl. a. framgår av den tidigare i detta betänkande behandlade regeringsskrivelsen.
Motion U409 såvitt gäller utvidgning av den svenska
vapenexportstatistiken (p. 6) och motion U411 yrkande 3 får därmed anses
besvarad.

Motion U409 behandlar också krigsmaterielbegreppet, vilket motionärerna
anser bör ses över i syfte att vidga dess innebörd så att en större del av den
militära exporten kommer under regeringskontroll.

Denna fråga har flera gånger tidigare diskuterats i riksdagen. Redan år
1969 förelåg motioner som föreslog att jämkningar i förteckningen över
krigsmateriel borde göras så att även produkter som i försäljningsstadiet kan
anses som civila varor men av köparen lätt kan omändras för militärt bruk
skulle klassificeras som krigsmateriel. Den ovan nämnda parlamentariska
utredning som föregick 1983 års lagstiftning tillbakavisade emellertid sådana
förslag med motiveringen att en dylik utvidgning av krigsmaterielbegreppet
skulle innebära ett stort ingrepp i den civila exporten och medföra avsevärda
nackdelar. Denna invändning väger enligt utskottets mening alltjämt lika
tungt. Med nuvarande snabba tekniska utveckling blir allt fler produkter,
inte minst på elektronikområdet, användbara både för civilt och militärt
bruk. Redan nu är klassificeringsfrågorna ofta mycket svåra. En ytterligare
begränsning av det varuflöde som huvudsakligen ligger på den civila
marknaden skulle medföra ökade svårigheter och orsaka stor osäkerhet
bland producenter och distributörer. Mot denna bakgrund avstyrks motion
U409 vad gäller förslaget om översyn av krigsmaterielbegreppet (p. 3).

Uppföljningen av utredningen om sambandet mellan nedrustning och
utveckling (”Med sikte på nedrustning” SOU 1984:62) behandlas i motionerna
U403 yrkande 9, U409 och U411 yrkande 4. I U403 och U411 hemställs
mera allmänt om förslag från regeringen om åtgärder för att åstadkomma en
omställning från militär till civil produktion; U409 tar särskilt upp förslaget
beträffande omställningsfonder.

Som utrikesministern framhöll i ett interpellationssvar i riksdagen den 9

UU 1986/87:3

december 1985 utgör utredningens betänkande ett värdefullt bidrag till
förberedelsearbetet inför och vid den planerade FN-konferensen om nedrustning
och utveckling, vilken avses äga rum år 1987.1 avvaktan på utgången
av denna konferens lägger regeringen inte nu fram några förslag med
anledning av utredningen. För att föra arbetet vidare har emellertid nyligen
tillsatts en interdepartemental arbetsgrupp under utrikesdepartementet med
mandat att bl. a. analysera det inbördes sambandet mellan utredningens
förslag och FN-konferensens resultat samt i tillämpliga delar ange tänkbara
åtgärder för svensk uppföljning av konferensen. Gruppen skall även följa
och dokumentera forskning kring omställningsfrågor och samhällsekonomiska
kostnader för försvarsansträngningar m. m. Arbetet skall slutligt redovisas
senast med utgången av 1987. Utskottet finner det naturligt att resultatet
av konferensen och arbetsgruppens ansträngningar avvaktas innan ytterligare
åtgärder övervägs. Motion U403 yrkande 9, U409 vad gäller förslaget om
omställningsfonder (p. 2) och U411 yrkande 4 får därmed anses besvarade.

I motion U409 framförs också önskemålet att Sverige i internationella
organ skall framlägga förslag om öppen redovisning och begränsning av den
internationella vapenhandeln.

Försöken att inom FN:s och nedrustningskonferensens ram driva tanken
på en öppnare redovisning av den internationella vapenhandeln - med sikte
på en frivillig begränsning därav - har hittills varit föga framgångsrika.
Orsaken härtill har varit att flertalet länder inom den alliansfria gruppen
ansett att en sådan kontroll skulle verka diskriminerande mot dem som inte
själva klarar sin vapenförsörjning; den skulle vidare kunna utgöra ett hinder
för dessa att få tillgång till modern teknologi. Det må emellertid nämnas i
detta sammanhang att den för några år sedan på danskt initiativ företagna
FN-studien om konventionell nedrustning, inkl. aspekter på vapenhandeln,
nu kommer att föreslås bli överförd för diskussion till FN:s nedrustningskommission.
Därigenom kan frågan hållas aktuell och bli föremål för
fortsatta diskussioner inom FN. Motion U409 såvitt gäller förslag beträffande
den internationella vapenhandeln (p. 5) får därmed anses besvarad.

Slutligen föreslås i motion U407 yrkande 5 att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till förstatligande av de viktigaste krigsmaterielproducenterna.
Enligt motionärernas mening krävs ökad insyn från statens sida
liksom ökat ansvar för de anställda i ifrågavarande industrier för att
möjliggöra erforderlig kontroll och övervakning. Detta kan inte ske utan att
staten ikläder sig ett ägaransvar för dessa industrier.

Motioner med liknande innebörd har flera gånger behandlats av riksdagen,
senast år 1985 (NU 1985/86:6). Motionsyrkandena har därvid genomgående
avstyrkts med hänvisning till näringsutskottets uttalande år 1979 (NU
1978/79:29 s. 9):

Att Sverige upprätthåller egen produktion av försvarsutrustning är en
förutsättning för tilltron till den svenska neutralitetspolitiken. Det är
väsentligt att den industri som tillverkar utrustning för försvaret är föremål
för stark samhällelig insyn och kontroll. Denna kontroll kan åstadkommas
och åstadkommes också på skilda sätt. Enligt utskottets mening förutsätter
den emellertid inte att staten har ägaransvaret för industrierna i fråga. Det
bör vidare påpekas att den del av produktionen som avser krigsmateriel är

UU 1986/87:3

jämförelsevis liten i många företag. Att ett industriföretag till någon del
tillverkar krigsmateriel kan knappast vara ett tillräckligt skäl för förstatligande
av företaget i dess helhet. Att staten övertar endast delar av tillverkningen
vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart, särskilt i de fall då
krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad med civil produktion.
Ett förstatligande av krigsmaterielindustrin kan inte heller sägas innebära att
förutsättningarna för en omställning till civil produktion blir enklare.

Riksdagen har följt utskotten.

De regler som gäller för svensk krigsmaterielexport tillämpas självfallet på
samma sätt för privata och statligt ägda företag. Utskottet anser, med
hänvisning till det anförda, att motion U407 yrkande 5 bör avstyrkas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av reglerna för svensk krigsmaterielexport,
m. m.

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U407 yrkande 3, motion
1985/86:U409 såvitt avser frågan om vapenexport och slutförbrukarintyg,
motion 1985/86: U410 och motion 1985/86:U411 yrkandena 1
och 2 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande kontroll av staters inre förhållanden i avseende på
svensk krigsmaterielexport

att riksdagen avslår motion 1985/86:U407 yrkande 4,

3. beträffande begränsningar av krigsmaterielexporten till vissa
länder, m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:U407 yrkandena 1 och 2 samt
motion 1985/86:U409 såvitt avser begränsning av krigsmaterielexporten
till vissa länder,

4. beträffande vapenleveranser till Indonesien

att riksdagen avslår motion 1985/86:U226 yrkande 1,

5. beträffande vapenexport till Iran

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U514 yrkande 3 besvarat med
vad utskottet anfört,

6. beträffande offentlig redovisning av vapenexporten

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U409 såvitt avser utökad
offenlig redovisning av vapenexporten samt motion 1985/86:U411
yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande översyn av krigsmaterielbegreppet

att riksdagen avslår motion 1985/86:U409 såvitt avser översyn av
krigsmaterielbegreppet,

8. beträffande åtgärder i anledning av utredningsbetänkandet Med
sikte på nedrustning

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U403 yrkande 9, motion
1985/86: U409 såvitt avser omställningsfonder samt motion 1985/
86:U411 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

9. beträffande den internationella vapenhandeln

att riksdagen förklarar motion 1985/86:U409, såvitt avser den internationella
vapenhandeln, besvarad med vad utskottet anfört,

UU 1986/87:3

res. 1 (vpk)

res. 2 (vpk)

10. beträffande förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna att

riksdagen avslår motion 1985/86: U407 yrkande 5.

Stockholm den 6 november 1986
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Ingemar Eliasson (fp),
Maj-Lis Lööw (s), Sten Sture Paterson (m), Rune Angström (fp), Anita
Bråkenhielm (m), Nils T Svensson (s), Gerd Engman (s), Viola Furubjelke
(s), Lars Werner (vpk) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Begränsning av krigsmaterielexporten till vissa länder
Lars Werner (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”En
begränsning” och slutar med ”vissa länder (p. 1).” bort ha följande lydelse:
Det är självklart att ett samarbete med ett av stormaktsblocken på det sätt
som sker i fråga om JAS-projektet inte är förenligt med Sveriges alliansfrihet
och strävan till neutralitet vid krig. Det är lika självklart att svensk
krigsmaterielexport till USA klart strider mot den andra grundsatsen i den
svenska lagen, nämligen att export inte får ske till stat som riskerar att
komma i väpnad konflikt. Riksdagen bör göra ett uttalande resp. fatta beslut
av denna innebörd. Därmed tillgodoses yrkandena 1 och 2 i motion U407,
vilka sålunda tillstyrks.

dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande begränsningar av krigsmaterielexporten till vissa
länder, m. m.

att riksdagen med med anledning av motion 1985/86:U409 såvitt avser
begränsning av krigsmaterielexporten till vissa länder och med bifall
till motion 1985/86:U407 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Vapenleveranser till Indonesien
Lars Werner (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Beträffande
export” och på s. 5 slutarmed ”yrkande 1 avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Indonesien faller klart utanför den krets av länder som enligt den svenska

UU 1986/87:3

lagen kan komma i fråga som mottagare av svensk krigsmateriel. Alla vapenoch
krigsmaterielleveranser till Indonesien bör därför avbrytas. Riksdagen
bör göra ett uttalande med denna innebörd. Därmed tillstyrks yrkande 1 i
motion U226.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vapenleveranser till Indonesien
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:U226 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Fortsatt vapenexport till Indonesien

Gunnel Jonäng (c), Ingemar Eliasson (fp), Rune Ångström (fp) och Görel
Thurdin (c) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Beträffande
export” och på s. 5 slutar med ”av konstitutionsutskottet.” bort ha följande
lydelse:

Beträffande fortsatt vapenexport till Indonesien vill utskottet påpeka att
detta är en kontroversiell fråga. Huruvida regeringen följt gällande riktlinjer
kan ifrågasättas. Ärendet prövas för närvarande i konstitutionsutskottet.

UU 1986/87:3

■