om den statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219 - delvis) (Betänkande 1985/86:AU6 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1985/86:6

om den statliga personalpolitiken 1985/86:6

(prop. 1984/85:219-delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels proposition 1984/85:219 om den
statliga personalpolitiken jämte motioner, dels i hithörande frågor väckta
motioner under föregående riksmötes allmänna motionstid. Delar av
proposition och motioner behandlas av utbildningsutskottet. Yttrande har
avlämnats av konstitutionsutskottet.

Utskottet föreslår med anledning av propositionen och en motion att
anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering får en bredare
användning än som nu gäller. Det bör emellertid ske i andra former än som
föreslås i propositionen. I stället för att ge regeringen bemyndigande att
besluta om vidare ramar för användningen föreslås att riksdagen beslutar om
de regeländringar som får göras. Det gäller bl. a. användning av anslaget vid
omplacering till arbeten inom den privata sektorn och för åtgärder innan
omplacering sker.

Utskottet delar regeringens uppfattning att skicklighet bör vara huvudkriterium
vid tillsättning av tjänster på det statliga området. Detta bör
emellertid komma till uttryck i lagen om offentlig anställning (LOA).
Regeringen bör återkomma med förslag härom.

Utskottet tillstyrker att regeringen får bemyndigande att godkänna avtal
om anställningsvillkor hos de allmänna försäkringskassorna.

Utskottet har i övrigt inga erinringar mot vad regeringen anför i
propositionen beträffande

1. Personalförsörjning inkl. lönenivån för chefer

2. Inriktningen av sysselsättningsstöd för handikappade

3. Inriktningen av statens lönepolitik

4. Jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen

5. Förebyggande hälsovård

6. SIPU:s medverkan i den statliga personalpolitiken

7. Fördjupad arbetslivsdemokrati

8. Medbestämmande vid beredning av regeringsärenden

9. Decentralisering och förenkling inom den statliga personalpolitiken

I anslutning till dessa olika punkter i propositionen avstyrker utskottet en
rad motioner. Reservationer i denna del har avgivits av moderata samlingspartiet
(punkterna 2, 6 och 8) och vpk (punkterna 1 och 3). Ett särskilt
yttrande har lämnats av folkpartiet och centerpartiet i anslutning till punkt 8.

1 Riksdagen 1985186.18sami. Nr6

Vidare avstyrker utskottet motioner rörande

a) MBL vid chefstillsättningar

b) Regler för traktamentsersättningar

c) Översyn av deltidsarbetandes ställning på arbetsmarknaden

d) Ersättning för statliga förtroendeuppdrag

e) Beräkning av anställningstid för erhållande av utmärkelsen För nit och
redlighet i rikets tjänst.

I denna del har reservationer avgivits av moderata samlingspartiet och
centerpartiet avseende punkt a.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen, efter föredragning av statsrådet Holmberg,
att riksdagen skall

1. godkänna vad i propositionen föreslagits om användningsområdet för
det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget Lönekostnader vid viss
omskolning och omplacering,

4. godkänna vad i propositionen föreslagits om godkännande av avtal om
anställningsvillkor för arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna,

5. beredas tillfälle att ta del av vad som i övrigt har anförts om den statliga
personalpolitiken

Yrkandena 2 och 3 behandlas av utbildningsutskottet.

Motionsyrkandena

Motioner från allmänna motionstiden 1985

1984/85:330 av Arne Fransson m. fl. (c), vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om MBL-verksamheten i regeringskansliet,

5. att riksdagen uttalar sig för att chefer inom den offentliga sektorn skall
kunna tillsättas enbart efter information till de anställdas organisationer i
enlighet med det anförda.

Yrkandena 1-3 behandlas i AU 1985/86:1 och yrkande 6 i AU 1985/86:5.

1984/85:453 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att
MBL inte skall gälla vid behandling av regeringsärenden.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:452.

1984/85:904 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en översyn av de deltidsarbetandes villkor, i första
hand på den statliga arbetsmarknaden.

1984/85:1107 av Rolf Dahlberg (m) och Wiggo Komstedt (m), vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ändrade statliga traktamentsbestämmelser.

1984/85:1115 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag om förändring av förhandlings- och
informationsverksamheten inom regeringskansliet i enlighet med vad som
anförts i motionen.

AU 1985/86

1984/85:1118 av Martin Olsson m.fl. (c), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av en
översyn av ersättningarna för statliga förtroendeuppdrag.

1984/85:2100 av Elisabeth Fleetwood (m), vari yrkas att riksdagen beslutar
att i beräkningen av anställningsår för erhållande av utmärkelsen ”För nit
och redlighet i rikets tjänst” hänsyn tas till anställningsår såväl i statlig som
kommunal tjänst.

1984/85:2114 av Per-Richard Molén (m), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om höjning av
nattraktamentet.

1984/85:2116 av Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen och
begär en översyn beträffande villkoren för alla svenskar som deltar i frivilligt
u-landsarbete.

1984/85:2662 av Göran Riegnell (m), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastställande av utlandstraktamenten i vistelselandets valuta,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reduceringen av utlandstraktamenten vid längre tids vistelse på
samma ort.

Motioner med anledning av proposition 1984/85:219

1985/86:16 av Allan Ekström (m), vari yrkas att riksdagen med anledning av
propositionen, andra dels-satsen, begär att regeringen återtar den ändring av
anställningsförordningen som trädde i kraft den 1 juli 1985 (1985:334).

1985/86:17 av Elver Jonsson (fp) och andre vice talman Karl Erik Eriksson
(fp), vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1984/85:219 om
ändrade villkor för anslaget under trettonde huvudtiteln Lönekostnader vid
viss omskolning och omplacering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om anställningsförordningen.

1985/86:18 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om

a) lönesättningen inom den offentliga sektorn,

b) jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen,

c) medbestämmandefrågor vid beredningen av regeringsärenden.
Yrkande 1 behandlas av utbildningsutskottet i betänkandet UbU 1985/

86:5.

1985/86:20 av Alf Wennerfors m. fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ändrad statlig lönepolitik,

AU 1985/86:6

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om doktorsexamen som behörighetsvillkor för vissa
tjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anställning av arbetshandikappade,

5. att riksdagen beslutar att MBL i princip inte skall gälla vid behandling
av regeringsärenden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om SIPU.

1985/86:22 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om anpassning av chefslönerna inom den offentliga sektorn till den
lönesättning som råder inom det privata näringslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om behovet av ökad löneutjämning inom den offentliga sektorn genom
höjning av de lägre löneskikten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om ökat inflytande för riksdagen över statens personal- och lönepolitik.

Utskottet

Utskottet behandlar först proposition 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken
jämte de motionsyrkanden som har anknytning till propositionen.
Avslutningsvis tar utskottet upp motionsyrkanden i samma ämne från
allmänna motionstiden år 1985.

Personalförsörjning

I propositionen beskrivs inledningsvis vissa riktlinjer för personalförsörjningen
hos statliga myndigheter. Föredragande statsrådet anför därvid bl. a.
att en ökad satsning på personalrörlighet och personalutveckling är nödvändig.
Statens arbetsgivarverk (SAV) bör tillsammans med de statsanställdas
huvudorganisationer se över de bestämmelser som påverkar rörligheten
inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och
andra arbetsmarknadssektorer. Vidare bör statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) utreda och praktiskt pröva ett system för utbytestjänstgöring
mellan statliga myndigheter.

Det anmäls också i propositionen att parterna inlett vissa gemensamma
studier av myndigheternas personalförsörjningssituation samt att SAV när
studien föreligger bör ta upp förhandlingar om de ändringar som kan vara
nödvändiga i nu tillämpad ordning. En fråga som nämns särskilt är ett
åtgärdsprogram som syftar till att underlätta chefsförsörjningen och stärka
chefskompetensen. I det sammanhanget påpekas att lönefrågorna är en
viktig faktor i chefsrekryteringen.

AU 1985/86:6

Chefslönerna uppmärksammas i motion 1985/86:22 av Lars Werner m. fl.
(vpk). Motionärerna ser för sin del en fara i att försöka lösa rekryteringsproblemen
genom att främst följa den privata löneutvecklingen för chefspersonal
eftersom detta kommer att innebära att de stora löneskillnaderna på den
privata sidan överförs också till den offentliga. En framtida satsning på
främst de redan högavlönade cheferna skulle innebära att de stora grupper av
lågavlönade som har störst behov av lönehöjningar skulle halka efter
ytterligare. Det skulle innebära att främst kvinnor fick en sämre position. En
alternativ väg är enligt motionen att sträva efter att utveckla demokratiska
arbetsformer med större rättigheter för personalen på den offentliga sidan
samtidigt som man hårt beskattar extremt höga löner och andra förmåner
bredvid lönen på den privata sidan.

Som framgår av propositionen har regeringen för avsikt att låta genomföra
ett särskilt åtgärdsprogram för att underlätta chefsförsörjningen. Chefslönerna
ingår som en del i ett sådant program. Andra delar utgörs av utbildning
m. m. I fråga om chefslönerna anförs att staten lönemässigt måste kunna
anpassa sig till varierande förutsättningar i arbetslivet för att ha goda
möjligheter att rekrytera och behålla dugliga chefer på olika nivåer.
Utskottet har samma uppfattning och vill tillägga att en höjning av
chefslönerna inte behöver få den negativa effekt på löneutvecklingen för
andra anställda som påstås i motion 1985/86:22 beroende på att chefslönerna
svarar för en förhållandevis begränsad del av löneutbetalningarna vid statliga
myndigheter och motsvarande. Med det anförda avstyrks motionen i aktuell
del.

I sammanhanget behandlar utskottet också ett yrkande i motion 1984/
85:330 av Arne Fransson m. fl. om att förhandlingar enligt 11 § MBL vid
tillsättning av chefer inom offentlig sektor skall ersättas med information samt
att riksdagen gör ett uttalande härom.

Den i MBL åberopade paragrafen är dispositiv, dvs. den kan ändras
genom kollektivavtal. SAV och de statsanställdas huvudorganisationer slöt
också år 1978 avtal om förhandlingsordningen vid tillsättning av vissa tjänster
hos staten (ATS). För tjänster som tillsätts av regeringen, vare sig det sker
direkt eller som avgörande av besvär, gäller den ordningen att statens
förhandlingsråd - sedan juli 1985 SAV - informerar organisationerna om
kommande tjänstetillsättningsbeslut. Organisationerna har därefter fem
dagar på sig att begära förhandlingar, vilket sker i ett begränsat antal fall. Det
föreligger undantag från den avtalade ordningen för bl. a. verkschefer. I
fråga om dem gäller särskilda informationsregler.

Som utskottet anförde förra hösten (AU 1984/85:3) vid behandlingen av
ett yrkande som sammanfaller med motion 330 har det visat sig möjligt att
avtalsvägen finna en ordning som i stort sett synes tillgodose motionens
önskemål. Ändringar i nuvarande ordning bör ske genom förhandlingar och
avtal. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen.

AU 1985/86:6

Vissa frågor om handikappade

AU 1985/86:6

I denna del av propositionen lämnas en redogörelse för de regler som för
närvarande gäller vid anställning av handikappade i statlig tjänst samt de
insatser som görs för att behålla handikappade i anställning. Därvid påpekas
att myndigheternas minskade ekonomiska utrymme har verkat hämmande
på personalrörligheten inom statsförvaltningen. Det har också inneburit att
det för många myndigheter nu är svårare än tidigare att i samband med
omplacering och rehabilitering av arbetshandikappade hitta lämpliga tjänster
i den reguljära organisationen. Det finns risk för att myndigheternas
benägenhet minskar att konstruktivt medverka till sysselsättningen för de
arbetshandikappade.

Mot denna bakgrund utreds för närvarande vissa frågor som rör finansiering
av åtgärder för omplacering, omskolning och rehabilitering av
arbetshandikappade. Vidare skall enligt propositionen de regler som styr
verksamheten, bl. a. förordningen (1979:518) om arbetshandikappade i
statligt reglerad anställning, m. m. (ändrad senast 1982:1268) ses över med
sikte på att ett stort antal olika åtgärder skall kunna vidtas för att underlätta
för myndigheterna att anställa och behålla arbetshandikappade i tjänst. I det
sammanhanget föreslår föredragande statsrådet att riksdagens godkännande
skall inhämtas beträffande ändring av användningsområdet för det under
trettonde huvudtiteln uppförda anslaget Lönekostnader vid viss omskolning
och omplacering. Anslaget har stor betydelse när det gäller att finansiera
kostnader i samband med bl. a. omskolningar och omplaceringar. I vissa fall
är möjligheten att utnyttja medel från anslaget helt avgörande för att undvika
en sjukpensionering. Det framhålls som angeläget att SAMN har goda
möjligheter att stödja myndigheterna i detta arbete, bl. a. genom att i vissa
fall övergångsvis medverka till finansieringen. En mer flexibel användning av
anslaget, där större hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet,
sägs därvid vara av stor vikt. Det föreslås ankomma på regeringen att mot
denna bakgrund besluta om vidare ramar för användningen av de medel som
beräknats på anslaget.

Elver Jonsson (fp) och andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) motsätter
sig i motion 1985/86:17 att regeringen får en sådan fullmakt. Motionärerna
hänvisar till att riksdagen våren 1985 avvisade en motsvarande framställan
som berörde vissa arbetsmarknadspolitiska anslag. De anför ridare att de
inte har några erinringar mot att anslaget får en bredare användning än för
närvarande. Detta bör emellertid ske först sedan de önskade ändringarna
preciserats och inte genom att regeringen får en fullmakt att godtyckligt göra
ändringarna. Det bör enligt motionen ankomma på riksdagen att ange de
villkor som skall gälla för t. ex. bidrag som betalas ut från förslagsanslag.
Detta är en väsentlig del av riksdagens finansmakt, som det i detta fall är
opåkallat att göra avsteg ifrån. Motionärerna tillägger att det rid utskottsbehandlingen
av ärendet bör vara möjligt att precisera de ändringar av
anslagsvillkoren som bedöms som önskvärda.

Även i motion 1985/86:20 av Alf Wennerfors m. fl. (m) tas användningen
av nyssnämnda anslag upp. Därvid stryks under att dessa medel endast skall
nyttjas när det föreligger ett klart behov av omplacering eller omskolning och

detta inte kan finansieras på annat sätt. Användningen av anslaget får inte
leda till att en extra personalstyrka vid sidan om den personal som
myndigheten tilldelas medel för växer upp.

Utskottet har inga invändningar mot att anslaget Lönekostnader vid viss
omskolning och omplacering får en bredare användning. Som framhålls i
motion 1985/86:17 bör det emellertid ankomma på riksdagen att besluta när
det gäller ändamål och villkor för användningen av anslag av här aktuellt
slag. Utskottet har tidigare gjort påpekanden härom (AU 1984/85:12).

Enligt vad utskottet erfarit finns behov att i arbetet med omplaceringar
använda anslaget också i följande fall:

- vid omplacering till arbeten inom den privata sektorn,

- för åtgärder, bl. a. utbildning, innan omplaceringen sker,

- för löneutfyllnad vid omplacering till lägre tjänst enligt det särskilda s. k.

inkomsttrygghetsa vtalet.

Anslaget får för närvarande användas för åtgärd som kan pågå upp till tre
år om inte särskilda skäl föranleder annat. Enligt vad utskottet inhämtat finns
det behov att kunna utsträcka denna tid. Under förutsättning att myndigheten
medverkar till finansieringen och successivt tar över hela lönekostnaden
bör därför stöd kunna lämnas längst till fem år före den nedre pensionsgränsen.

Utskottet anser att de nya utgiftsändamålen bör godtas av riksdagen.
Regeringen bör sålunda vara oförhindrad att använda anslaget i den vidgade
omfattning som här angivits. Utskottet föreslår att vad nu anförts med
anledning av propositionen och motion 1985/86:17 i motsvarande delar ges
regeringen till känna. Som kommentar till vad som anförs i motion
1985/86:20 kan tilläggas att utskottet utgår från att anslaget endast används
när det finns ett klart behov av omplacering eller omskolning. Vad i övrigt
sägs i motionen i denna del ger inte anledning till något uttalande från
utskottets sida.

När det gäller inriktningen av stöd som syftar till sysselsättning av
handikappade framhålls i motion 1985/86:20 av Alf Wennerfors m. fl. (m) att
det på sikt inte finns någon anledning att vidmakthålla ett särskilt system för
lönebidrag till de handikappade som arbetar inom den statliga sektorn.
Motionärerna hänvisar därvid till förslag i bl. a. motion 1984/85:900 om ett
flexibelt lönebidrag. Dess storlek bör i princip avgöras av den handikappades
arbetsnedsättning - inte av vilken arbetsgivare hon eller han har. Det bör
omprövas med vissa intervaller för att ta hänsyn till förändringar i den
handikappades förmåga att klara arbetet. På detta sätt kommer enligt
motionärerna myndigheten att belastas med en lönekostnad som motsvarar
ungefär lönekostnaden för en normal arbetstagare som arbetar mindre än full
tid. Den kostnad som anställningen av den handikappade därutöver medför
bör belasta staten på samma sätt som gäller för lönebidrag till övriga
arbetsgivare.

Förslaget i motion 1985/86:20 om att inte ha särskilda bidragsregler för
anställning av arbetshandikappade inom den statliga sektorn måste enligt
utskottets mening tolkas så att bidraget vid anställning inom denna sektor i
allmänhet skulle sänkas. Detta skulle i och för sig leda till besparingar på här
aktuellt anslag och också på tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för

AU 1985/86:6

arbetsanpassning och sysselsättning. Samtidigt skulle emellertid utgifterna
öka på de anslag som finansierar verksamheten vid resp. myndighet. En
sådan omfördelning mellan anslagen innebär ingen statsfinansiell besparing,
men skulle sannolikt leda till ökade svårigheter när det gäller att bereda
arbetshandikappade sysselsättning. Riksdagen bör avslå motion 1985/86:20 i
denna del.

Vissa lönepolitiska frågor

Statsrådet Holmberg lämnar under denna rubrik i propositionen en redogörelse
för den fortsatta inriktningen av statens lönepolitik. I sammanfattning
anförs

- att lönepolitik och lönesystem skall vara förenliga med en balanserad
samhällsekonomi,

- att stora löneskillnader skall undvikas för arbetstagare med likvärdiga
arbeten inom olika arbetsmarknadssektorer,

- att statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av
verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig
personalförsörj ning,

- att lönesystemet skall främja flexibilitet, decentralisering och delegering,

- att lönepolitiken i övrigt grundas på demokratiska ideal om rättvis
fördelning.

I tre motioner behandlas inriktningen av statens lönepolitik, nämligen
1985/86:18, 1985/86:20 och 1985/86:22.

I motion 1985/86:18 framhåller Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) att en mera
individuell lönesättning efter kompetens och skicklighet bör ske inom den
offentliga sektorn, vilket bör kunna underlätta rekryteringen till statliga
tjänster.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 1985/86:20 att man inom det
statliga området i alltför stor utsträckning har bortsett från att arbetsmarknaden
är en marknad. Eftersom lönerna på denna del av arbetsmarknaden är
låga söker sig personer med valmöjligheter till andra delar av arbetsmarknaden.
Utvecklingen leder också fram till en situation med rekrvteringsproblem
inom områden där den offentliga sektorn är den enda egentliga
arbetsgivaren. Det är därför enligt motionärerna mycket väsentligt att
marknadsanpassa lönesättningen och övriga rekryteringsvillkor. Vidare
framhålls som viktigt att arbetsmarknadens parter tillsammans undviker
avtal som låser fast existerande lönerelationer. Lönesättningen måste också
marknadsanpassas genom att större hänsyn tas till de individuella skillnaderna
i kunskaper och färdigheter. Nuvarande möjligheter till individuell
lönesättning bör utvecklas och utnyttjas i högre utsträckning, inte minst med
tanke på den framtida chefsförsörjningen. Motionärerna menar vidare att
den ökade utvecklingen mot prestationsrelaterad lönesättning inom den
offentliga sektorn är positiv. Prestationskraven får emellertid inte leda till att
rättssäkerheten hotas.

Vpk anför å sin sida i motion 1985/86:22 att det är viktigt att det breda
löntagarkollektivet av lågt avlönade får sådana lönehöjningar att gapet till
mer välavlönade minskar. Vidare erinras om att lönerna på den statliga sidan

AU 1985/86:6

byggt på två viktiga principer: lika lön för lika arbete och samma lön för
likvärdigt arbete oavsett bostadsort. Nya statliga lönesystem får enligt
motionen inte bryta mot dessa principer. I motionen beskrivs vidare den
förskjutning från riksdag till regering av inflytandet över den statliga löneoch
personalpolitiken som enligt motionärerna kommer att ske i och med
avskaffandet av riksdagens lönedelegation. Motionärerna önskar en utredning
av hur riksdagens inflytande i sammanhanget kan ökas utan att inkräkta
på den fria förhandlings- och avtalsrätten.

Utskottet har ovan sammanfattat regeringens syn på den fortsatta
inriktningen av statens lönepolitik. Utskottet har i denna del ingen annan
mening än regeringen. Här aktuella motioner ansluter också väl till vad som
sägs i propositionen. En marknadsanpassad lönesättning som krävs i motion
1985/86:20 och en mer individuell lönesättning som krävs i motion 1985/86:18
blir troligen ett resultat av en politik där - som framhålls i propositionen -statens positioner i löneförhandlingarna bestäms av verksamhetsintresset. På
samma sätt är vad som anförs i motion 1985/86:22 om lika lön för lika arbete
oavsett bostadsort väl förenligt med vad som sägs i propositionen om att stora
löneskillnader skall undvikas för arbetstagare med likvärdiga arbeten inom
olika arbetsmarknadssektorer. Vad som anförs i de citerade motionerna i
denna del behöver mot denna bakgrund inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Kravet i motion 1985/86:22 om en utredning rörande ökat inflytande från
riksdagens sida över den statliga löne- och personalpolitiken avvisas av
utskottet. Erfarenhet bör först vinnas av den ordning som nyligen beslutades
genom grundlagsändring (KU 1984/85:34 resp. 1985/86:1) och som innebär
att riksdagens lönedelegation kommer att avvecklas samt att vissa av dess
uppgifter delegeras till regeringen och andra förs över till finansutskottet.
Motion 22 avstyrks i här behandlad del.

I samband med nyss nämnda beslut bemyndigas regeringen att godkänna
kollektivavtal på det statligt reglerade området utan att dessa underställs
riksdagen för godkännande under förutsättning att avtalen inte gäller
generell reglering av ifrågavarande tjänstemäns anställningsvillkor i samband
med de allmänna avtalsrörelserna eller annars är av mer avsevärd
självständig statsfinansiell betydelse. Regeringen återkommer nu i proposition
219 med förslag till bemyndigande att utan att höra riksdagen få
godkänna avtal även om anställningsvillkoren hos de allmänna försäkringskassorna.
Utskottet föreslår att regeringen erhåller det begärda bemyndigandet.

Meritvärdering vid statliga tjänstetillsättningar

Enligt gällande lagregler (11 kap. 9 § i regeringsformen och 4 kap. 3 § i lagen
om offentlig anställning) får vid tillsättning av statligt reglerade tjänster
avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. I
propositionen refereras Regeringens förordningsmotiv 1985:3 där det anförs
att bakom dessa lagregler ligger främst statsnyttan, närmare bestämt det
allmänna intresset av att offentliga funktioner utövas av personer som är bäst
skickade för uppgifterna. Ändamålet med reglerna är således inte primärt att

AU 1985/86:6

1* Riksdagen 1985186.18sami. Nr 6

skydda arbetstagarintressena utan främst att tillgodose samhällets och de
enskilda medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts efter objektiva
grunder.

Frågor som rör meritvärderingen vid statliga tjänstetillsättningar har setts
över av en särskild utredningsman. Utredningsresultatet (Ds C 1983:16) har
remissbehandlats.

Regeringen har sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag beträffande värderingsgrunderna beslutat om ändringar i
bl. a. anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 1984:127, ändrad senast
1985:334). Ändringarna, som trädde i kraft den 1 juli 1985, har som
huvudsaklig innebörd att tjänstetillsättning skall ske på grundval främst av
skickligheten för arbetsuppgifterna i tjänsten, om det inte finns särskilda skäl
för något annat. Hänsyn skall tas också till den förtjänst som förvärvats
genom tidigare tjänstgöring i offentlig eller privat anställning eller genom
egen verksamhet. Riktlinjer härför anges i förordningen. Skälen till ändringen
av anställningsförordningen redovisas i nyss nämnda förordningsmotiv.

De meritvärderingsfrågor som ankommer på arbetsmarknadsutskottet att
behandla tas upp i motionerna 1985/86:16 och 1985/86:17.

I den jörra motionen framhåller Allan Ekström (m) att det är häpnadsväckande
att regeringen närmast ”i förbifarten” underrättar riksdagen om
att hela grunden för det i vårt land sedan 1809 tillämpade meritvärderingssystemet
ändrats genom ett enkelt regeringsbeslut i förordningsform. Oavsett
vilken inställning man har i sakfrågan borde det vara självklart att en ändring
av denna genomgripande art icke kan ske utan att ha föregåtts av ingående
överväganden om hur en sådan ändring ställer sig till de i regeringsformen
uppställda kriterierna för meritvärdering, vilka är avsedda att garantera
saklighet och oväld vid tjänstetillsättningar. Vidare påpekas i motionen att
regeringen ändrat anställningsförordningen redan innan riksdagen yttrat sig
över den fråga som regeringen sålunda hänskjutit till riksdagen. I motionen
hemställs att riksdagen begär att regeringen återtar den ändring av anställningsförordningen
(1985:334) som trädde i kraft den 1 juli 1985.

Elver Jonsson (fp) och andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) erinrar i
motion 1985/86:17 om att flera instanser vid remissbehandlingen av det
utredningsförslag som ligger till grund för propositionen pekade på att en
ändring av det vidtagna slaget möjligen inte stod i överensstämmelse med
11 kap. 9 § i regeringsformen i vilken stadgas bl. a. att vid tillsättning av
statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst
och skicklighet. Om denna tolkning är riktig skulle den ändring som gjorts i
anställningsförordningen vara ogiltig. Eftersom motionärerna anser att det i
sak är riktigt att skicklighet tillmäts större betydelse än förtjänst, dvs. antalet
tjänsteår, vid befordran och tjänstetillsättningar föreslår de att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag som innebär att den uppstådda
oklarheten undanröjs.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig (se bilaga) över denna del av
propositionen och nyss refererade motioner och anför bl. a. följande:

AU 1985/86:6

utskottets bedömning skall stadgandet gagna statens intresse av att till varje
tjänst få för tjänsten, så lämplig person som möjligt men också värna den
enskilde sökandens rättssäkerhet. Som författningsutredningen uttalade
innebär bestämmelsen inte att båda kriterierna måste vara uppfyllda för att
en person skall erhålla en viss tjänst. Så har bestämmelsen heller inte
tillämpats i praxis. Men när det gäller statliga tjänster som tillsätts efter ett
ansökningsförfarande har grundlagsstadgandet såvitt utskottet kan överblicka
fått den innebörden att skickligheten måste vara särskilt dokumenterad
och motiverad för att leda till att en person med ett lägre antal tjänsteår
skall kunna komma i fråga. Förtjänsten har därigenom kommit att spela en
viktig roll när det gäller att uppfylla grundlagens krav på objektivitet vid
tjänstetillsättningar.

Formellt betyder det sagda att 11 kap. 9 § RF enligt utskottets mening inte
hindrar att man i framtiden lägger större vikt än hittills vid kriteriet
skicklighet.

Regeringens beslut att genom en ändring i anställningsförordningen
prioritera skickligheten framför förtjänsten är enligt utskottets bedömning
närmast att se som en viljeyttring om en praxisändring. Utskottet, som
begränsar sitt ställningstagande till den rättsliga bedömningen av problemet,
anser att en sådan ändring bör komma till uttryck i LOA. Det skall därvid
enligt utskottets mening i tydlighetens intresse framgå av lagtexten att
prioriteringen av kriteriet skicklighet inte innebär något avkall på objektivitetskravet.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar först att konstitutionsutskottet drar
slutsatsen att regeringsformen inte hindrar att man i framtiden lägger större
vikt än hittills vid kriteriet skicklighet. Som framhålls i regeringens förordningsmotiv
är det ett redan tillämpat synsätt att skickligheten bör ha den
avgörande betydelsen i tillsättningsärenden när det gäller chefstjänster,
arbetsledartjänster och högre handläggartjänster med självständigt innehåll.
Praxis har emellertid utvecklats i den riktningen att skicklighet numera
tillmäts allt högre värde också när det gäller tillsättningen av lägre tjänster.
En utveckling i den riktning som regeringen avser med sin anmälan i
propositionen är således på gång. Regeringen föreslår nu att skicklighet
generellt skall vara huvudkriterium vid tillsättning av tjänster på det statliga
området. Därmed tas ytterligare ett steg på den redan inslagna vägen.

Som tidigare redovisats ligger bakom lagreglerna om saklig grund i
regeringsformen och LOA främst syftet att främja statsnyttan, närmare
bestämt det allmänna intresset av att offentliga funktioner utövas av de
personer som är bäst skickade för uppgifterna. Ändamålet med reglerna är
således inte primärt att skydda arbetstagarintressena utan främst att tillgodose
samhällets och medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts efter
objektiva grunder. Även den inriktning av lönepolitiken som föreslås i
propositionen och som utskottet behandlat ovan knyter an till detta synsätt.
Sålunda framhålls att statens positioner i löneförhandlingarna skall bestämmas
av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig
personalförsörjning. Utskottet delar regeringens uppfattningar i dessa
delar.

Den prioritering av skickligheten framför förtjänsten och andra kriterier
som regeringen förordar bör - som framhålls i konstitutionsutskottets
yttrande - komma till uttryck i LOA. Av sammanhanget bör vidare framgå

AU 1985/86:6

Rättelse: S. 19, rad 6 Tillkommer: Närvarande (fp).

att prioriteringen av kriteriet skicklighet inte innebär något avkall på kravet
på objektivitet vid tjänstetillsättningar.

Regeringen bör återkomma med förslag till ändringar i LOA enligt de
riktlinjer utskottet här angivit. Det anförda innebär att motion 1985/86:17 i
huvudsak är tillgodosedd i denna del. Motion 1985/86:16 avstyrks av
utskottet.

I motion 1985/86:20 framhåller Alf Wennerfors m. fl. (m) att en följd av att
skicklighetskriterierna ges större tyngd är att det ställs större krav på att
myndigheterna specificerar kraven på tjänstens innehavare. I det sammanhanget
bör prövas för vilka tjänster doktorsexamen skall vara behörighetskrav.
Regeringen föreslås göra en inventering härom.

Frågan om meritvärdet av forskarutbildning behandlades av riksdagen
våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 10, UbU 1983/84:28). Därvid sågs ett
jämställande av en forskarstuderandes utbildningstid med anställningstid
som ett verksamt led i strävandena att göra forskarutbildningen mer
attraktiv. I nu aktuell proposition erinras om att fullgjord forskarutbildning
får räknas till godo som förtjänst med högst fyra år.

När skicklighet nu görs till huvudkriterium för tjänstetillsättningar ökar
enligt utskottets mening betydelsen av vissa faktorer vid bedömningen av den
sökandes lämplighet för tjänsten. Detta gäller bl. a. i fråga om utbildning och
då i vissa fall forskarutbildning. I proposition 1983/84:107 om forskning
angav föredragande statsrådet att det inte var nödvändigt att särskilt reglera
värdet av vetenskaplig utbildning ur skicklighetssynpunkt för sådana tjänster
där vetenskaplig kompetens inte är ett behörighetsvillkor. Det borde
ankomma på SAV att informera berörda myndigheter om betydelsen av
forskning och meritvärdet vid tillsättning av statligt reglerade tjänster när det
gäller befordringsgrunden skicklighet. Med hänvisning bl. a. härtill avvisade
riksdagen (UbU 1983/84:28) ett krav på en inventering av det slag som
efterfrågas i motion 20. Utskottet kan tillägga att SAV numera fått i uppdrag
av regeringen att bedriva den beskrivna informationsverksamheten och
avstyrker med det anförda motionen.

Vissa frågor om utlandstjänstgöring

Den tidigare nämnda utredningen om meritvärdering m. m. tog också upp
vissa frågor om utlandstjänstgöring. Med anledning därav gör föredragande
statsrådet den bedömningen att behovet i samband med utlandstjänstgöring
av information om tjänstgöringslandet i frågor om skatte- och socialförsäkringsbestämmelser,
politiska, religiösa och sociala förhållanden m. m. bör
tillgodoses av befintliga statliga myndigheter. Detsamma gäller behovet av
information och hjälp med att skaffa arbete vid återkomsten. Något
ställningstagande från riksdagens sida begärs inte i denna del.

Utskottet tar i sammanhanget upp två motioner från allmänna motionstiden
under förra riksmötet som berör utlandstjänstgöring.

Barbro Nilsson i Örnsköldsvik hävdar i motion 1984/85:2116 att vissa
problem under senare år påverkat benägenheten att delta i frivilligt
biståndsarbete. Det gäller den faktiska möjligheten att få tjänstledighet
under en längre tidsperiod samt tillgodoräknandet av tjänsteår i även

AU 1985/86:6

välmeriterad u-landstjänstgöring. Det framhålls att åren i sjukvårdstjänst
eller skolverksamhet inte tillgodoräknas vid statlig och kommunal tjänst i
hemlandet. Motionären önskar en översyn av villkoren för alla svenskar som
deltar i frivilligt u-landsarbete.

Meritvärdet av utlandsanställning tas upp i propositionen. Där framhålls att
erfarenheter av bl. a. utlandsvistelse och språkkunskaper bör vägas in vid
bedömning av skickligheten i den mån de är relevanta för den sökta tjänsten.
Vidare påpekas att all anställning - även utlandsanställning - får tillgodoräknas
som förtjänst. Mot bakgrund av det anförda behöver motion 2116 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Göran Riegnell (m) tar i motion 1984/85:2662 upp frågan om traktamentsersättningen
vid utlandsvistelse. I motionen föreslås dels att traktamentsersättningen
skall ges i vistelselandets valuta, dels att den nuvarande reduktionen
av traktamentsbeloppet fr. o. m. den 21:a dagen skall tas bort. En sådan
ändring skulle enligt motionären ge en mer rättvis ersättning för ökade
levnadsomkostnader vid tjänsteresor i utlandet.

Utlandstraktamentena regleras för närvarande i en förordning och revideras
årligen. Villkoren för dessa traktamenten torde emellertid tillhöra de
frågor om vilka kollektivavtal kan slutas. Bestämmelserna om inhemska
traktamenten är reglerade i avtal. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för
närvarande inom regeringskansliet en översyn av reglerna för utlandstraktamentena.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att ett sådant översynsarbete
inletts. Därvid prövas också frågor av det slag som tas upp i motion
1984/85:2662. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen är därför
inte påkallad.

Jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen

I propositionen lämnas i denna del en redogörelse för jämställhetsarbetet
inom statsförvaltningen. Huvudinriktningen för det fortsatta jämställdhetsarbetet
bör enligt propositionen vara att successivt bryta uppdelningen av
kvinnliga och manliga arbeten och att öka kvinnornas andel i de beslutande
positionerna. Huvudansvaret för att följa och påverka arbetet bör gemensamt
ankomma på företrädare för staten som arbetsgivare och de statsanställdas
huvudorganisationer. Härför inrättas en partsgemensam ledningsgrupp.

Stöd till myndigheterna i deras arbete kommer att lämnas av bl. a. SIPU.
Inom några myndigheter avses särskilda intensivsatsningar bli genomförda.

Vidare anförs i propositionen att kvinnorepresentationen i statliga styrelser,
utredningar m. m. bör stärkas. Insatserna intensifieras och inriktas på att
ingen styrelse eller motsvarande som tillsätts av regeringen skall vara
enkönad efter år 1988.

Två motioner, nämligen 1985/86:18 och 1985/86:20, behandlar jämställdhetsfrågor.

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anlägger i motion 1985/86:18 synpunkter
på nomineringen av personer till statliga förtroendeuppdrag m. m. och finner
därvid en tidigare använd metodik enligt vilken flera personer nominerades
till samma uppdrag synnerligen tveksam. Det är inte rimligt att nominera

AU 1985/86:6

någon med det förbehållet att vederbörande kan diskvalificeras för uppdraget
på grund av sitt kön. Motionären föreslår att andra vägar prövas för att
stärka kvinnorepresentationen i statliga styrelser och utredningar.

Frågan om kvinnorepresentationen i statliga organ är numera föremål för
utredning (Dir. 1985:43). Av direktiven framgår att huvuduppgiften för
utredaren är att överväga olika modeller för hur kvinnorepresentationen
skall kunna öka. Utredaren skall bedriva sitt arbete i nära kontakt med bl. a.
de nominerande organisationerna så att olika lösningar kan belysas utifrån
deras perspektiv. Erfarenheter från övriga nordiska länder bör redovisas.
Vidare bör övervägas om det är möjligt och lämpligt att t. ex. uppställa mål
att kvinnorepresentationen inom en viss tidsperiod skall ha ökat till en viss
nivå.

Utredningsuppdraget innebär såvitt utskottet kan se bl. a. att de metoder
för nominering till förtroendeuppdrag som berörs i motion 1985/86:18
kommer att prövas mot andra metoder. Någon åtgärd med anledning av
motionen är därför inte påkallad.

Den i propositionen nämnda partssammansatta gruppen för jämställdhetsfrågor
tas upp i motion 1985/86:20 av Alf Wennerforsm. fl. (m). Det påpekas
i motionen att jämställdhetsarbetet måste bedrivas ute på de enskilda
myndigheterna. Den partssammansatta ledningsgruppen kommer enligt
motionärerna att i bästa fall stimulera insatser på lägre plan. Samtidigt finns
det emellertid en betydande risk att den centrala ledningsgruppen blir ett
alibi för att myndigheterna inte tar egna initiativ för att befrämja jämställdheten.
Tiden för det partssammansatta ledningsorganets verksamhet bör därför
begränsas redan från början.

I motion 1985/86:20 tas också upp medverkan från statens institut för
personalutveckling (SIPU) i bl. a. myndigheternas jämställdhetsarbete.
Motionärerna framhåller att många av de utbildnings- och upplysningsinsatser
som SIPU bedriver inte behöver organiseras och planeras av ett statligt
organ. Även den typ av utbildningsinsats som nämnts i propositionen bör
öppnas för konkurrens från privata utbildningsorganisatörer. Detta skulle
kunna medföra en sänkning av kostnaderna och ett inflöde av nya idéer.
SlPU:s uppgift bör enligt motionärerna koncentreras till utbildningsinsatser
som är relaterade till de speciella krav och rutiner som gäller för statlig
myndighetsutövning.

Vad först gäller den partsammansatta gruppen för jämställdhetsfrågor som
chefen för civildepartementet avser tillsätta finns det inte anledning att som
föreslås i motionen tidsbegränsa dess arbete. Gruppens arbetsuppgifter är
enligt utskottets mening inte av sådan art att tillskapandet av den skulle få de
negativa följder för jämställdhetsarbetet som beskrivs i motion 20. Motionen
avstyrks i här aktuell del.

Inte heller tillstyrker utskottet att något uttalande görs om SIPU:s
medverkan i den statliga personalpolitiken med anledning av motionen. De
exemplifieringar som lämnas i propositionen av fall då SIPU kan biträda
myndigheterna i deras arbete knyter väl an till den inriktning som SIPU:s
verksamhet enligt utskottets mening bör ha. Motion 20 avstyrks alltså även i
aktuell del.

AU 1985/86:6

Fördjupad företagsdemokrati

AU 1985/86:6

I detta avsnitt av propositionen beskrivs utvecklingen av medbestämmandet
inom statsförvaltningen. Bl. a. anmäls ett uppdrag som innebär att SAV
tillsammans med huvudorganisationerna skall påbörja ett utvecklingsarbete
rörande medbestämmandet på myndigheterna.

Vidare meddelas att regeringen uppdragit åt SAV att på statens vägnar ta
upp förhandlingar med berörda personalorganisationer om medbestämmandet
vid beredning av regeringsärenden.

I den senare frågan finns fem motioner av vilka tre avlämnats under
allmänna motionstiden i år.

I partimotion 1984/85:453 från moderata samlingspartiet förordas att MBL
avskaffas vid regeringsbeslut samt att det avtal som reglerar den nuvarande
ordningen sägs upp. Motionärerna föreslår vidare en ändring av nuvarande
lagstiftning med innebörd att medbestämmandelagen (MBL) inte skall
tillämpas vid beredning av regeringsärenden. Motsvarande krav återfinns i
motion 1985/86:20 av Alf Wennerfors m. fl. (m).

I motion 1985/86:18 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) påpekas att
centerpartiet tidigare understrukit att förhandlings- och informationsverksamheten
i vad avser propositioner bör begränsas kraftigt av framför allt
principiella skäl. Det är inte rimligt, sett från den politiska demokratins
synpunkt, att låta personalorganisationerna på det sätt som nu sker påverka
en politisk beslutsprocess. Den nuvarande ordningen med förhandlings- och
informationsverksamhet enligt medbestämmandelagen vid beredningen av
regeringsärenden bör därför avskaffas. Samma krav förs fram i motion
1984/85:1115 av Bengt Kindbom m. fl. (c). En alternativ form av medverkan
beskrivs av Arne Fransson m. fl. (c) i motion 1984/85:330. Det föreslås att de
anställda får möjlighet att komma in i ett betydligt tidigare beslutsskede samt
att vissa ämnesområden prioriteras. Här nämns bl. a. personaländringar
inom statens område, flyttning av ärendegrupper och omlokalisering av
myndigheter.

Frågan om tillämpningen av MBL vid beredning av regeringsärenden har
behandlats av riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren. Konstitutionsutskottet
ifrågasatte i sitt granskningsbetänkande våren 1984 (KU 1983/84:30)
om den tillämpade handläggningsordningen överensstämmer med tankegångarna
bakom medbestämmandets utformning. Slutsatsen blev att omfattningen
och inriktningen av förhandlings- och informationsverksamheten i
fråga om regeringsärenden borde omprövas i syfte att minska den sena
behandlingen av mer rutinbetonade ärenden till förmån för tidiga kontakter
mellan parterna i viktigare frågor.

Arbetsmarknadsutskottet som behandlat denna fråga vid upprepade
tillfällen med anledning av motioner de senaste åren konstaterade hösten
1984 (AU 1984/85:3) att regeringen redan hade inlett ett översynsarbete samt
att förändringar av medbestämmandets utformning i regeringskansliet borde
föregås av förutsättningslösa förhandlingar. I propositionen anmäls att SAV
fått regeringens uppdrag att på statens vägnar ta upp förhandlingar med
berörda personalorganisationer i syfte att träffa kollektivavtal i de hänseenden
som riksdagen uttalat sig för.

Utskottet vill framhålla vikten av att detta förhandlingsarbete fullföljs
snarast så att mer ändamålsenliga arbetsformer kan införas i regeringskansliet
i berörda avseenden. Med hänsyn till det pågående förhandlingsarbetet
bör motionerna 1985/86:18, 1985/86:20, 1984/85:330, 1984/85:453 och 1984/
85:1115 i aktuella delar inte föranleda någon åtgärd.

Proposition 1984/85:219 i övrigt

Propositionens övriga avsnitt gäller den förebyggande hälsovården, utveckling
av medbestämmandet på myndigheterna, utvärdering av erfarenheterna
av arbetstagarkonsulter samt decentralisering och förenkling av den statliga
personalpolitiken. Avsnitten föranleder inget uttalande från utskottets sida.
Propositionen kan i dessa delar läggas till handlingarna.

Övriga motioner om statlig personalpolitik

Pär Granstedt m. fl. (c) konstaterar i motion 1984/85:904 att antalet
deltidsarbetande ökat mycket kraftigt under det senaste årtiondet. I den
utsträckning som deltidsarbetet är ofrivilligt är det en allvarlig brist. För
många människor utgör dock deltidsarbetet en positiv möjlighet att kombinera
förvärvsarbete med andra sysslor. Hittills har ett stort intresse för
deltidsarbete dokumenterats särskilt bland kvinnor.

Den viktigaste invändningen som reses mot deltidsarbete är att det inte ger
full social trygghet. Mot den bakgrunden föreslås en översyn av de
deltidsarbetandes ställning och förmåner på arbetsmarknaden. Det poängteras
att staten som arbetsgivare bör föregå med gott exempel och föra fram
förslag om förbättringar av de deltidsarbetandes villkor.

Utskottet har behandlat motsvarande yrkanden under en rad år och därvid
bl. a. framhållit att ett flexibelt arbetsliv, med möjlighet att välja hel- eller
deltidsarbete, ger stora fördelar för både den enskilde arbetstagaren och
samhället. Utskottet har vidare erinrat om att de deltidsarbetande successivt
fått en förbättring i fråga om anställnings- och sociala förmåner. På vissa
punkter där förmånerna är sämre än för andra grupper bedrivs eller har
bedrivits utredningsarbete.

Med hänvisning härtill och då flertalet av de kvarstående ojämnheterna
tillhör det avtalsreglerade området har utskottet inte varit berett att föreslå
några åtgärder. Utskottet finner inte att några nya omständigheter redovisats
som skulle motivera ett annat ställningstagande nu. Motion 1984/85:904
avstyrks därför av utskottet.

De statliga traktamentsbestämmelserna tas upp i motionerna 1984/85:1107
och 1984/85:2114. I motion 1107 framhåller Rolf Dahlberg (m) och Wiggo
Komstedt (m) dels att förenklade traktamentsbestämmelser måste införas
snarast, dels att nattraktamentet bör höjas till en rimlig nivå. Motionärerna
menar på den senare punkten att det låga nattraktamentet leder till att
vederbörande tjänsteman väljer att bo på hotell med full ersättning för
rumskostnaden i stället för att välja andra övernattningsmöjligheter vilket
blir kostsamt för staten. Med en liknande motivering föreslår också
Per-Richard Molén i motion 2114 en höjning av nattraktamentet.

AU 1985/86:6

Bestämmelserna om traktamenten vid inhemska tjänsteresor regleras i
avtal mellan SAV och de fackliga huvudorganisationerna. När nuvarande
kollektivavtal slöts för cirka tre år sedan gjordes vissa förenklingar i
jämförelse med tidigare resereglemente. Som framgår av propositionen har
regeringen dessutom givit SAV i uppdrag att utarbeta ett förenklingsprogram
för de statliga kollektivavtalen vilket även innefattar avtal om
traktamentsbestämmelser. Vad vidare gäller nattraktamentets storlek har
denna fråga enligt vad utskottet erfarit prövats i tidigare förhandlingar och
torde på nytt bli aktuell i de överläggningar som förestår. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1984/85:1107 och 1984/85:2114.

I motion 1984/85:1118 behandlar Martin Olsson m. fl. (c) ersättningarna
för statliga förtroendeuppdrag. Det framhålls att förtroendevalda i olika
organ medför att skilda synpunkter, strävanden och värderingar får göra sig
gällande vid ärendebehandling och beslut vilket är en av förutsättningarna
för vår folkstyrelse. För att detta skall kunna fungera på önskvärt och avsett
sätt är det viktigt att medborgare från olika yrken med olika erfarenheter är
beredda att ställa sig till förfogande som förtroendevalda. En förutsättning
för detta är bl. a. att ersättningar och arbetsförhållanden är sådana att de inte
motverkar eller förhindrar många att av ekonomiska skäl åta sig uppdrag.
Motionärerna lämnar exempel på arvoden som enligt deras mening har en
orimligt låg nivå. De föreslår en översyn av dessa ersättningar och förutsätter
att avvägningen av arvoden mellan olika statliga uppdrag görs så att
ersättningen motsvarar den tid som krävs för fullgörande av uppdraget,
liksom det ansvar som det medför.

Beslut om arvoden vid statliga förtroendeuppdrag ankommer på regeringen.
Utskottet utgår ifrån att den typ av avvägningar som efterfrågas i
motionen föregår dessa beslut. Någon åtgärd med anledning av motionen är
därför inte påkallad.

Utskottet tar slutligen upp motion 1984/85:2100 av Elisabeth Fleetwood
(m) om beräkning av anställningsår för erhållande av utmärkelsen ”För nit
och redlighet i rikets tjänst”. Motionären önskar att hänsyn skall tas till
anställningsår i såväl statlig som kommunal tjänst.

För närvarande gäller (SFS 1974:225) att statlig tjänst och tjänst i
verksamhet som blivit förstatligad får tillgodoräknas vid tilldelning av
nämnda utmärkelse. Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring av
nuvarande regler. Motion 2100 avstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande chefslönerna

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:22 yrkande 1 godkänner
vad som anförs i proposition 1984/85:219 i motsvarande del,

2. beträffande MBL vid tillsättning av chefer inom offentlig sektor
att riksdagen avslår motion 1984/85:330 yrkande 5,

3. beträffande anslaget Lönekostnader vid viss omskolning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:17 yrkande 1 och med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på

AU 1985/86:6

motion 1985/86:20 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande inriktningen av sysselsättningsstöd för handikappade
att riksdagen avslår motion 1985/86:20 yrkande 4 i motsvarande del,

5. beträffande inriktningen av statens lönepolitik

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:18 yrkande 2 a,
1985/86:20 yrkande 1 och 1985/86:22 yrkandena 2 och 3 godkänner
vad som anförs i propositionen i motsvarande del,

6. beträffande godkännande av avtal om anställningsvillkor hos de
allmänna försäkringskassorna

att riksdagen ger regeringen begärt bemyndigande,

7. beträffande meritvärdering vid statliga tjänstetillsättningar m. m.
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och
motion 1985/86:17 yrkande 2 samt med avslag på motion 1985/86:16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ändringar i lagen om offentlig anställning,

8. beträffande doktorsexamen som behörighetskrav för vissa tjänster
att riksdagen avslår motion 1985/86:20 yrkande 2,

9. beträffande meritvärdet av ut/andsanstäl/ning
att riksdagen avslår motion 1984/85:2116,

10. beträffande traktamentsersättningen vid utlandsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:2662,

11. beträffande nominering av personer till statliga förtroendeuppdrag att

riksdagen avslår motion 1985/86:18 yrkande 2 b,

12. beträffande den partssammansatta gruppen för jämställdhetsfrågor att

riksdagen med avslag på motion 1985/86:20 yrkande 3 godkänner
vad som anförs i propositionen i motsvarande del,

13. beträffande SIPU.s medverkan i den statliga personalpolitiken
att riksdagen avslår motion 1985/86:20 yrkande 6,

14. beträffande medbestämmande i regeringsärenden

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:330 yrkande 4,
1984/85:453, 1984/85:1115, 1985/86:18 yrkande 2 c och 1985/86:20
yrkande 5 godkänner vad som anförs i propositionen i motsvarande
del,

15. beträffande proposition 1984185:219 i övrigt

att riksdagen lägger propositionen till handlingarna i den mån den inte
behandlats i det föregående,

16. beträffande översyn av deltidsarbetandes ställning på arbetsmarknaden att

riksdagen avslår motion 1984/85:904,

17. beträffande de statliga traktamentsbestämmelserna

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1107 och 1984/85:2114,

18. beträffande ersättningarna för statliga förtroendeuppdrag
att riksdagen avslår motion 1984/85:1118,

AU 1985/86:6

19. beträffande utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst
att riksdagen avslår motion 1984/85:2100.

Stockholm den 21 november 1985

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c),
Gustav Persson (s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s),
Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c),
Lars-Ove Hagberg (vpk), Sven Lundberg (s), Anders Högmark (m), Johnny
Ahlqvist (s) och andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp).

Reservationer

1. Chefslönerna (morn. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Liksom vpk i motion 1985/86:22 ser utskottet en fara i att försöka lösa
rekryteringsproblemen när det gäller chefer genom att följa den privata
löneutvecklingen för denna kategori. Detta skulle nämligen innebära att de
stora löneskillnader som finns på den privata sidan överförs också till den
offentliga. En framtida satsning på främst de redan högavlönade cheferna
skulle innebära att de stora grupper av lågavlönade som har störst behov av
lönehöjningar skulle halka efter ytterligare. Detta skulle innebära att främst
kvinnor fick en sämre position i förhållande till de högre avlönade som i
huvudsak är män. En sådan utveckling motverkar inte bara tanken på en
solidarisk lönepolitik utan också jämställdhetssträvanden. Båda områdena
är sådana där den statliga lönepolitiken bör gå före och skapa bättre
förhållanden i stället för att följa den privata sektorn. Principerna om lika lön
för lika arbete och försöken att minska lönespridningen till förmån för de
lägst avlönade måste värnas.

En alternativ väg att motverka en chefsflykt bort från den offentliga
sektorn till den privata är enligt utskottets mening att utveckla demokratiska
arbetsformer med större rättigheter för personalen på den offentliga sidan
samtidigt som extremt höga löner och andra förmåner bredvid lönen på den
privata sidan beskattas hårt. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande chefslönerna
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:22 yrkande 1 samt med
avslag på proposition 1984/85:219 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1985/86:6

2. MBL vid tillsättning av chefer inom offentlig sektor
(mom. 2)

Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson
i Bengtsfors (c) och Anders Högmark (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Den i” och
slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:330 spelar chefen i offentlig verksamhet en
annan roll än chefen inom den privata sektorn. Myndighetspersoner har
allmänheten som främsta uppdragsgivare, och rollen som chef för anställda
blir mindre markerad. Dessutom utses vissa kategorier av befattningshavare
enligt särskilda regelsystem där tillsättningen inte kan påverkas genom
förhandlingar med de anställda.

Redan dessa omständigheter talar för att man som föreslås i motionen låter
tillsättningen av högre chefer i statsförvaltningen föregås av information till
de anställda men utan förhandlingsrätt för dem. I betydande omfattning är
detta redan den ordning som tillämpas antingen för att förhandlingsrätt
redan saknas eller för att förhandlingar inte påkallas av de fackliga
organisationerna.

Ordningen för de statliga tjänstetillsättningarna är reglerad genom ett
särskilt avtal (AST), men detta gäller endast för vissa tjänster. Vidare kan det
göras gällande endast mot de statsanställdas egna organisationer och således
inte mot andra organisationer mot vilka förhandlingsskyldighet kan föreligga.
Över huvud taget är reglerna om förhandlingar och information i dessa
ärenden både komplicerade och oklara. Även detta talar för att man slopar
de statsanställdas förhandlingsrätt enligt 11 § MBL vid chefstillsättningar.
Däremot är det rimligt att de anställdas organisationer som hittills informeras
om förestående beslut i sådana ärenden. Regeringen bör utarbeta förslag till
anpassning av lagstiftningen i de aktuella delarna med ledning av vad ovan
anförts.

dets att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande MBL vid tillsättning av chefer inom offentlig sektor
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:330 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Inriktningen av sysselsättningsstöd för handikappade
(mom. 4)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders Högmark (alla m ) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Förslaget i”
och på s. 8 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utformningen av sysselsättningsstöd för handikappade inom den statliga
sektorn bör enligt utskottets mening följa samma principer som gäller för den
privata delen av arbetsmarknaden. Detta stöd bör som moderata samlingspartiet
föreslagit i annat sammanhang vara så flexibelt utformat att det i
princip kan anpassas individuellt med hänsyn till handikappets art och
svårighetsgrad. Bidraget bör kunna såväl höjas som sänkas beroende på hur
den handikappades arbetsförmåga utvecklas. Det skall vidare kunna utgå så

AU 1985/86:6

länge den handikappade är anställd. Ett på detta sätt utformat bidrag
kommer att - som anförs i motion 1985/86:20 - belasta myndigheten med en
lönekostnad som motsvarar den arbetsinsats som den arbetshandikappade
gör. Regeringen bör återkomma i samband med anslagsframställningen för
1986/87 med förslag och ett lönebidrag enligt dessa riktlinjer där alltså
handikappets arbetsnedsättning utgör grund för bidragets storlek - inte
vilken arbetsgivare som vederbörande har.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inriktningen av sysselsättningsstöd för handikappade
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:20, yrkande 4 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Inriktningen av statens lönepolitik (mom. 5)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i vpk:s partimotion 1985/86:22 har lönepolitiken på den
offentliga sektorn två viktiga principer: Lika lön för lika arbete och samma
lön för likvärdigt arbete oavsett bostadsort.

Nya lönesystem får enligt utskottets mening inte bryta med dessa
principer. Om så sker uppstår samma lönesplittring också mellan olika
regioner och kommuner på den offentliga sektorn som nu finns på den
privata. I propositionen framställs decentralisering och delegering som
åtgärder, vilka leder till ökat inflytande för de anställda. Men samtidigt
betonas starkt att alla skall verka inom uppifrån beslutade ekonomiska
ramar. Hela frågan om en mer demokratisk arbetsorganisation har därför ett
bestämt samband med den ekonomiska fördelningspolitiken i samhället i
stort. Att få vara med och förverkliga en hård åtstramning är fjärran från
demokratisering och ökat personalinflytande.

De folkvalda har ett ansvar också inför statens anställda för en bra
personal- och lönepolitik, särskilt för de breda grupperna i låg- och
mellanställning. Riksdagens inflytande bör öka. Formerna för detta bör
utredas. Här kan hänvisas till vad vpk anfört vid behandling av frågan om
avveckling av riksdagens lönedelegation (FiU 1984/85:3 y och KU 1984/
85:4).

De i propositionen angivna riktlinjerna för förhandlingsverksamhet innebär
anpassning till mer marknadsmässiga löner också på den statliga sektorn.
Utskottet vill här betona att vare sig regeringens nu starka inflytande över
löne- och avtalsförhandlingar eller ett förstärkt inflytande för riksdagen får
inkräkta på den fria förhandlings- och avtalsrätten. Regeringen bör underrättas
om vad här anförts med bifall till motion 1985/86:22 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av statens lönepolitik

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:22 yrkandena 2 och 3 samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna
1985/86:18 yrkande 2 a och 1985/86:20 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1985/86:6

5. Doktorsexamen som behörighetskrav för vissa tjänster
(mom. 8)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”När
skicklighet” och slutar med ”anförda motionen” bort ha följande lydelse:
I och med att skicklighetskriterierna ges större tyngd ställs också större
krav på att myndigheten specificerar vilka arbetsuppgifter som tjänsterna
omfattar och därmed kraven på tjänstens innehavare. Som anförs i motion
1985/86:20 är det lämpligt att myndigheterna i detta sammanhang prövar för
vilka tjänster doktorsexamen skall vara behörighetsvillkor. Antalet tjänster
med detta behörighetsvillkor har blivit allt färre. Det är enligt utskottets
mening negativt att inte staten på ett bättre sätt drar nytta av den kompetens
som en doktorsexamen ger. Därutöver är förekomsten av en arbetsmarknad
för denna grupp även utanför högskolan en förutsättning för en god
rekrytering till forskarutbildningen.

Utskottet föreslår att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter att göra
en inventering av för vilka tjänster doktorsexamen bör vara behörighetsvillkor.
I samband med 1987 års budgetproposition bör regeringen redovisa de
överväganden som bör bli följden av en sådan genomgång.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande doktorsexamen som behörighetskrav för vissa tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:20 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Den partssammansatta gruppen för jämställdhetsfrågor
m. m. (mom. 12och 13)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Vad först”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som kommentar till den av regeringen föreslagna partssammansatta
gruppen för jämställdhetsfrågor vill utskottet - med instämmande i vad som
anförs i moderata samlingspartiets kommittémotion 1985/86:20 - framhålla
att jämställdhetsarbetet måste bedrivas ute på de enskilda myndigheterna. I
bästa fall kommer den partssammansatta ledningsgruppen att stimulera
insatser på lägre plan. Samtidigt finns det emellertid en betydande risk att
den centrala ledningsgruppen blir ett alibi för myndigheterna att inte ta egna
initiativ för att befrämja jämställdheten. Tiden för det partssammansatta
ledningsorganets verksamhet bör därför begränsas redan från början.

SIPU föreslås i propositionen få till uppgift att stödja myndigheterna i
arbetet med personalpolitiken, bl. a. i jämställdhetsarbetet. Utskottet vill
framhålla att många av de utbildnings- och upplysningsinsatser som SIPU
bedriver inte behöver organiseras och planeras av ett statligt organ. Den
typen av verksamhet, som bl. a. innefattar de i propositionen nämnda
utbildningsinsatserna, bör öppnas för konkurrens från privata utbildningsorganisatörer.
Detta skulle leda till sänkta kostnader och till ett inflöde av nya

AU 1985/86:6

idéer. SIPU:s uppgift bör vara att koncentrera sig på utbildningsinsatser som
är relaterade till de speciella krav och rutiner som måste gälla inom statlig
myndighetsutövning.

Regeringen bör underrättas om vad här anförts med bifall till motion
1985/86:20 i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande lydelse:

12. beträffande den partssammansatta gruppen för jämställdhetsfrågor att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:20 yrkande 3 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. beträffande SIPU:s medverkan i den statliga personalpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:20 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Medbestämmande i regeringsärenden (mom. 14)

Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Anders Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Frågan om”
och på s. 16 slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i den slutsats konstitutionsutskottet
(KU) har kommit till i det granskningsbetänkande som avgavs våren 1984,
nämligen att omfattningen och inriktningen av förhandlings- och informationsverksamheten
i fråga om regeringsärendena bör omprövas.

Till vad som anförts av KU vill arbetsmarknadsutskottet för sin del tillägga
att det också finns anledning att rent principiellt understryka att det i MBL
bör göras en bestämd åtskillnad mellan utövningen av den politiska
ledningen i landet och de fall då regeringen framträder i den mer begränsade
rollen som arbetsgivare. Oklarhet om gränserna för förhandlingsskyldighetens
omfattning medför risker för ineffektivitet och byråkrati. En grundlig
översyn av medbestämmandelagens tillämpning på den statliga sidan är
därför påkallad. Syftet bör vara att åstadkomma en klar gränsdragning i
lagstiftningen mellan statens fullgörande av rollen som arbetsgivare och
utövandet av de politiska ledningsfunktionerna. Det kan därför ifrågasättas
om det över huvud taget skall förekomma någon tillämpning av MBL inom
regeringskansliet annat än i de mycket speciella ärenden som rör regeringens
roll som arbetsgivare.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna 1985/86:18,1985/86:20,
1984/85:330,1984/85:453 och 1984/85:1115 i aktuella delar bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande medbestämmande i regeringsärenden

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:453 och 1985/86:20
yrkande 5, med anledning av motionerna 1984/85:330 yrkande 4,
1984/85:1115 och 1985/86:18 yrkande 2 c samt med avslag på propositionen
i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1985/86:6

Särskilt yttrande

AU 1985/86:6

Medbestämmande i regeringsärenden (mom. 14)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), andre vice talman Karl Erik
Eriksson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

Vi vill understryka att de förhandlingar som förs om medbestämmandets
utformning vid beredning av regeringsärenden bör slutföras så snabbt som
möjligt. Som anförs i motionerna 1984/85:330 och 1984/85:1115 finns det
både principiella motiv och effektivitetsskäl som talar för en omedelbar
ändring av nu tillämpad ordning. Vi utgår ifrån att de förslag till en förenklad
handläggningsordning som skisseras i nyss nämnda motioner prövas i detta
förhandlingsarbete.

Konstitutionsutskottets yttrande
1985/86:2 y

över proposition 1984/85:219 om den statliga
personalpolitiken jämte motioner

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1984/85:219 om bedömningsgrunderna vid tjänstetillsättning
(avsnitt 5:1) och de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1985/86:16 av Allan Ekström (m) och 1985/86:17, yrk. 2, av
Elver Jonsson och andre vice talmannen Karl Erik Eriksson (båda fp).
Framställningen om yttrande omfattar inte den i nyssnämnda avsnitt
upptagna frågan om meritvärdet av forskarutbildning.

Propositionen

Den del av propositionen som utskottet skall yttra sig över behandlar
bedömningsgrunderna vid statliga tjänstetillsättningar. Genom propositionens
hemställan i den nu aktuella delen bereds riksdagen tillfälle att ta del av
vad civilministern anfört i frågan.

Regeringens ställningstagande innebär bl. a. att tjänstetillsättning skall ske
på grundval av främst skicklighet för arbetsuppgifterna i tjänsten. Meritvärdet
av kriteriet förtjänst får en generellt sett minskad betydelse utom i de fall
där skicklighetsbedömningen inte är tillräcklig för att ge utslag vid urvalet.

Till följd av nu angivna riktlinjer har regeringen ändrat anställningsförordningen
(1965:601) och infört två nya paragrafer (7 a och 7 b §§).

Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1985 (1985:334). Det bör anmärkas
att ändringarna inte gäller riksdagen eller myndigheter under riksdagen så
länge riksdagen (förvaltningskontoret) inte för riksdagsförvaltningens vidkommande
antagit ändringarna.

Motionerna

I motion 1985/86:16 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen med
anledning av propositionen, andra dels-satsen, begär att regeringen återtar
den ändring av anställningsförordningen som trädde i kraft den 1 juli 1985.

I motionen framhålls att flera remissinstanser i sina yttranden över
meritvärderingsutredningens betänkande (Ds C 1983:16), som ligger till
grund för regeringens ställningstagande, ifrågasatt riktigheten i att utan
ändring av 11 kap. 9 § regeringsformen (RF) ändra kriterierna för meritvärderingen.
Enligt motionen är det häpnadsväckande att regeringen närmast ”i

förbifarten” underrättar riksdagen om att hela grunden för det i vårt land
sedan 1809 tillämpade meritvärderingssystemet ändrats genom ett enkelt
regeringsbeslut i förordningsform. Oavsett vilken inställning man har i
sakfrågan borde det enligt motionen vara självklart att en ändring av denna
genomgripande art inte kan göras utan att föregås av ingående överväganden
om hur en sådan ändring ställer sig till de i RF uppställda kriterierna för
meritvärdering, vilka är avsedda att garantera saklighet och oväld vid
tjänstetillsättningar.

I motion 1985/86:17, yrk. 2 av Elver Jonsson och andre vice talmannen
Karl Erik Eriksson (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om anställningsförordningen.

Även i denna motion framhålls att flera remissinstanser ifrågasatt överensstämmelsen
mellan meritutredningens förslag och reglerna i 11 kap. 9 § RF
att vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga
grunder såsom förtjänst och skicklighet. För att någon oklarhet inte skall
föreligga på denna punkt bör regeringen förelägga riksdagen ett nytt förslag i
frågan. Motionärerna förklarar sig biträda regeringens ställningstagande i
sak och anser det således vara riktigt att skicklighet tillmäts större betydelse
än förtjänst.

II kap. 9 §RF

III kap. 9 § andra stycket RF stadgas att vid tillsättning av statlig tjänst skall
avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

Enligt den praxis som utvecklats brukar med förtjänst anses den vana som
förvärvats genom föregående tjänstgöring, dvs. i praktiken antalet tjänsteår.
Med skicklighet brukar avses lämpligheten för befattningen i fråga, ådagalagd
genom teoretisk och praktisk utbildning och genom den dittillsvaraiide
verksamhetens art. (Definitionen är hämtad från motiven till 1975 års RF -prop. 1973:90 s. 405.)

Nu nämnda grundlagsregel hade sin motsvarighet i 28 § i 1809 års RF, där
det i detta hänseende stadgades:

”Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes
förtjänst och skicklighet men icke å deras börd.”

Författningsutredningen (SOU 1963:17) föreslog att det i regeringsformen
även i fortsättningen skulle finnas ett stadgande som syftade till att garantera
befordran efter objektiva grunder. Däremot ansåg utredningen att det
negativa ledet ”men icke deras börd” kunde utgå såsom saknande aktualitet i
modern tid. Utredningen framhöll att med uttrycket ”förtjänst och skicklighet”
inte avsågs att markera att båda dessa kriterier måste föreligga för att en
person skulle komma i fråga till en viss tjänst. Inte heller kunde enligt
utredningen av stadgandet utläsas, om exempelvis en högre grad av förtjänst
kunde uppväga en lägre grad av skicklighet. Med den valda formuleringen
ville utredningen endast ge uttryck för principen om objektivitet vid
tjänstetillsättningar. Utredningen framhöll avslutningsvis att den föreslagna
regeln skulle omfatta alla slags statliga tjänstetillsättningar, oavsett vilken
anställningsform som användes och även om inget ansökningsförfarande
tillämpades.

AU 1985/86:6

Bil.

Grundlagberedningen föreslog i sitt betänkande Ny regeringsform och Ny
riksdagsordning (SOU 1972:15) att den dittillsvarande formuleringen att
avseende skall fästas endast vid förtjänst och skicklighet skulle behållas.

11 kap. 9 § RF kommenteras på följande sätt i grundlagspropositionen
(1973:90 s. 405-406):

Bestämmelsen i nu gällande regeringsform att vid statliga tjänstetillsättningar
avseende skall fästas bara vid de sökandes förtjänst och skicklighet men
inte vid deras börd riktade sig ursprungligen mot det tidigare rådande bruket
att i många fall låta börden spela en väsentlig roll vid tillsättning av statliga
tjänster. Numera är bestämmelsen ett uttryck för principen att statliga
tjänster skall tillsättas efter objektiva grunder utan hänsynstagande till
ovidkommande omständigheter. Med ”förtjänst” avses närmast den vana
som förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med ”skicklighet” brukar
förstås lämpligheten för befattningen, ådagalagd genom teoretisk och
praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. I beredningens
förslag har regeln om att avseende skall fästas bara vid förtjänst och
skicklighet behållits. I ett remissyttrande har satts i fråga, om inte bl. a.
arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska skäl kommer att göra det
erforderligt med undantag från principen om förtjänst och skicklighet som
enda tillsättningsgrunder. Riksdagens ombudsmän ifrågasätter huruvida
specialregeln om objektivitet vid tjänstetillsättning fortfarande behövs för
den händelse kravet på objektivitet i den offentliga verksamheten fastslås i
annat sammanhang. Såsom regeln föreslås lyda kan den enligt ombudsmännens
mening leda till en bundenhet i prövningen som kan bli till nackdel för
statsnyttan utan att innebära någon sakligt befogad fördel i trygghetshänseende
för tjänstemännen.

Även om vissa skäl talar för den av riksdagens ombudsmän intagna
ståndpunkten att en särskild bestämmelse om de grunder vid vilka avseende
skall fästas vid tillsättning av statliga tjänster är onödig, om i enlighet med
vad jag föreslår principen om saklighet och opartiskhet kommer till uttryck i
1 kap. 7 § RF, anser jag dock att kravet på saklighet vid tjänstetillsättningar
är så viktigt att det bör få en speciell plats i RF. Vid utformningen av
lagbestämmelsen i ämnet synes hänsyn böra tas till att arbetsmarknadspolitiska
och lokaliseringspolitiska hänsyn kan göra det nödvändigt att vid vissa
tjänstetillsättningar ta hänsyn inte bara till de faktorer som i första hand
brukar läggas in i begreppen förtjänst och skicklighet. Regeln i ämnet bör
utformas så att den klart ger vid handen att även andra sakliga grunder kan få
vägas in i bedömningen. I enlighet härmed har i andra stycket av förevarande
paragraf föreskrivits att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas
endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Ges grundlagsbestämmelsen
detta innehåll, blir det onödigt att i lagtexten göra förbehåll
för de s. k. transportspärrarna.

Vid riksdagsbehandlingen av grundlagspropositionen förelåg ett motionsyrkande
(m) om en återgång till grundlagsberedningens förslag beträffande
tjänstetillsättningsärenden. Konstitutionsutskottet, som avstyrkte motionsyrkandet,
förutsatte att den möjlighet som öppnades genom regeringsförslaget
att väga in även arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska
hänsyn vid bedömningen skulle komma att utnyttjas på ett sådant sätt att
ingen fara för den enskildes rättssäkerhet skulle uppstå (KU 1973:26 s. 72).

AU 1985/86:6

Bil.

Lagen om offentlig anställning

I 4 kap. 3 § lagen om offentlig anställning - LOA - (1976:600) stadgas:

Om saklig grund för tillsättning av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i
regeringsformen eller annan författning.

Även vid tillsättning av icke statlig tjänst skall avseende fästas endast vid
sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Närmare föreskrifter om
detta meddelas i författning.

I motiven till LOA (prop. 1975/76:105, bil. 2, s. 206) anknyter föredragande
statsrådet till 11 kap. 9 § andra stycket RF och anför:

Ändamålet med föreskriften är inte enbart eller ens primärt att skydda
arbetstagarintressena utan främst att tillgodose samhällets och medborgarnas
intresse av att statliga tjänster tillsätts efter objektiva grunder. Härav
följer att det är en uppgift för det allmänna att bestämma hur olika
tillsättningsgrunder skall avvägas o. d. Bestämmelsen i 4 § första stycket Stjl
måste alltså föras över till den nya lagen. Med hänsyn bl. a. till vad som har
uttalats under förarbetena till RF torde man kunna utgå från att det vid
bestämmandet av tillsättnings- och befordringsgrunderna kommer att fästas
stort avseende vid sådana sakliga grunder som stämmer överens med den
allmänna samhällsutvecklingen på det personal- och arbetsmarknadspolitiska
området. Det kan t. ex. finnas skäl för regeringen att överväga en
meritvärderingsföreskrift av innebörd att fullgjort deltidsarbete i ökad
utsträckning skall jämställas med heltidsarbete.

Meritvärderingsutredningens förslag

Meritvärderingsutredningens - Ds C 1983:16 - (särskild utredningsman f. d.
statssekreteraren i budgetdepartementet Stig Larsson) förslag överensstämmer
i sak med regeringens ställningstagande, dvs. skickligheten skall i första
hand vara utslagsgivande. Utredningen föreslog emellertid att denna inställning
skulle komma till uttryck i LOA genom att ett nytt tredje stycke infördes
i 4 kap. 3 § av följande lydelse:

Vid tillsättning av tjänster som avses i första eller andra stycket skall främst
skickligheten beaktas.

Vid remissbehandlingen av meritvärderingsutredningens förslag ifrågasatte
några remissinstanser - de flesta med juridisk verksamhet - om det var
förenligt med RF att i lag ge uttryck för den inbördes värderingen mellan
förtjänst och skicklighet, även om de i och för sig inte hade något emot att
skicklighetskriteriet gavs större vikt än förtjänstkriteriet.

Anställningsförordningen

I regeringens förordningsmotiv till den nu aktuella ändringen i anställningsförordningen
anför civilministern följande i lagstiftningsfrågan.

Jag anser att de föreslagna riktlinjerna i sin helhet bör komma till uttryck
genom nya regeringsföreskrifter, eftersom lagregler i dessa frågor inte
behöver utfärdas. Mitt förslag utgör nämligen inte någon ändring av
grundlagens eller LOA:s regler om vad som gäller vid tjänstetillsättningar
utan ett förtydligande och en precisering av dessa regler.

AU 1985/86:6

Bil.

Konstitutionsutskottets överväganden

Huvudsyftet med bestämmelsen i 11 kap. 9 § RF att vid statliga tjänstetillsättningar
avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst
och skicklighet är att garantera objektivitet vid tjänstetillsättningar. Enligt
utskottets bedömning skall stadgandet gagna statens intresse av att till varje
tjänst få en för tjänsten så lämplig person som möjligt men också värna den
enskilde sökandens rättssäkerhet. Som författningsutredningen uttalade
innebär bestämmelsen inte att båda kriterierna måste vara uppfyllda för att
en person skall erhålla en viss tjänst. Så har bestämmelsen heller inte
tillämpats i praxis. Men när det gäller statliga tjänster som tillsätts efter ett
ansökningsförfarande har grundlagsstadgandet såvitt utskottet kan överblicka
fått den innebörden att skickligheten måste vara särskilt dokumenterad
och motiverad för att leda till att en person med ett lägre antal tjänsteår
skall kunna komma i fråga. Förtjänsten har därigenom kommit att spela en
viktig roll när det gäller att uppfylla grundlagens krav på objektivitet vid
tjänstetillsättningar.

Formellt betyder det sagda att 11 kap. 9 § RF enligt utskottets mening inte
hindrar att man i framtiden lägger större vikt än hittills vid kriteriet
skicklighet.

Med det anförda får motionerna 16 och 17, yrk. 2, anses tillgodosedda.
Stockholm den 5 november 1985
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove
Johansson (s), Hans Nyhage (m), Sture Thun (s), Anita Modin (s), Börje
Stensson (fp), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s)
och Gunnar Hökmark (m).

AU 1985/86:6

Bil.

Avvikande mening

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c), anser att utskottet under
rubriken Konstitutionsutskottets överväganden bort anföra följande:

Huvudsyftet med bestämmelsen i 11 kap. 9 § RF att vid statliga tjänstetillsättningar
avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst
och skicklighet är att garantera objektivitet vid tjänstetillsättningar. Stadgandet
är avsett att värna den enskilde sökandes rättssäkerhet men också att
gagna statens intresse av att till varje tjänst få en för tjänsten så lämplig
person som möjligt. Som författningsutredningen uttalade innebär bestämmelsen
inte att båda kriterierna måste vara uppfyllda för att en person skall
erhålla en viss tjänst. Så har bestämmelsen heller inte tillämpats i praxis.
Särskilt när det gäller statliga tjänster som tillsätts efter ett ansökningsförfarande
har grundlagsstadgandet emellertid getts den innebörden att skickligheten
måste vara särskilt dokumenterad och motiverad för att leda till att en
person med ett lägre antal tjänsteår skall kunna komma i fråga.

Regeringens beslut att genom en ändring i anställningsförordningen
prioritera skickligheten framför förtjänsten måste betraktas som en viljeyttring
att bryta en sedan länge fastlagd praxis rörande tolkningen av RF. Enligt
utskottets mening är ett sådant förfarande inte acceptabelt från formella
utgångspunkter. En etablerad tillämpning av ett grundlagsstadgande bör inte
ändras med mindre än att grundlagen ändras.

Utskottet vill tillägga, att ändringen i anställningsförordningen ter sig
tvivelaktig även från saklig synpunkt. När det gäller andra tjänstetillsättningar
inom den statliga sektorn än tillsättning av de högsta chefstjänsterna kan
det uppstå allvarliga svårigheter att garantera den saklighet och oväld som
grundlagen förutsätter, om inte förtjänsten i första hand läggs till grund för
bedömningen. Skicklighetskriteriet är i många avseenden beroende på en
subjektiv värdering av den enskildes kapacitet. Med förtjänstkriteriet som
grund framtvingas en noggrann motivering av skickligheten för att denna
skall bli utslagsgivande. Förtjänsten blir därmed den främsta garantin mot
godtycke.

Det bör framhållas att utskottet med det anförda inte motsätter sig att -som uttalas i propositionen - förtjänstkriteriet ges en mindre snäv innebörd i
praxis än det för närvarande har.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att utskottet så sent som vid 1981/82
års riksdag behandlade en motion med förslag om att också för den
kommunala sektorn införa en lagregel som ålade kommunerna att vid
tjänstetillsättningar fästa avseende endast vid sakliga grunder som förtjänst
och skicklighet. Riksdagen ställde sig då bakom ett enhälligt uttalande av
utskottet (KU 1981/82:6) att även kommunerna vid tjänstetillsättningar i
princip borde följa allmänt erkända meritvärderingsprinciper såsom förtjänst
och skicklighet. Motionsyrkandet avslogs emellertid med hänvisning
till den kommunala självstyrelsen.

Med det anförda anser utskottet, att riksdagen skall begära att regeringen
återtar den ändring i anställningsförordningen som trädde i kraft den 1 juli
1985 (1985:334). Härmed får motionerna 1985/86:16 och 17, yrk. 2, anses
tillgodosedda.

AU 1985/86:6

Bil.

gotab Stockholm 1985 83600