om den alliansfria rörelsen

Betänkande 1982/83:UU7

UU 1982/83:7

Utrikesutskottets betänkande
1982/83:7

om den alliansfria rörelsen
Motionen

I motion 1981/82:529 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen i första hand beslutar uttala att Sverige skall söka
medlemskap i den alliansfria rörelsen,

2. att riksdagen i andra hand, därest yrkandet under 1 icke skulle vinna
riksdagens bifall, beslutar uttala att Sverige skall söka ställning som
observatör vid nästkommande toppmöte med den alliansfria rörelsen.

Utskottet

Riksdagen har vid de två senaste riksmötena behandlat motionsyrkanden
av liknande innebörd (UU 1980/81:12 och UU 1981/82:3), varvid dessa
avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. I UU 1980/81:12 redogjorde
utskottet för den alliansfria rörelsens uppkomst och syften och konstaterade
bl. a. att rörelsen i praktiken strävade efter att samla medlemmarna kring
utrikespolitiska ståndpunkter. Utskottet fann att det inte skulle vara
förenligt med Sveriges neutralitetspolitik att Sverige sökte medlemskap i den
alliansfria rörelsen och avstyrkte därför motionen. Frågan om svenskt
medlemskap i rörelsen har också diskuterats i två utrikesdebatter under de
senaste åren varvid flera talare, bland dem utrikesminister Ola Ullsten och
socialdemokratiske partiordföranden Olof Palme var av den åsikten att det
inte fanns anledning för Sverige att gå med i ett block av stater som strävar
efter att samordna sin utrikespolitik. Utskottet upprepade sin inställning i
UU 1981/82:3. Utskottet har ingen anledning att nu ändra sin tidigare
bedömning och avstyrker följaktligen yrkande 1 i motionen.

I motionens andra yrkande föreslås att Sverige i andra hand skall söka
ställning som observatör vid nästkommande toppmöte med den alliansfria
rörelsen.

Sverige deltar f. n. som inbjuden gäst vid möten med rörelsen. Denna
ställning medför inga förpliktelser eller något aktivt deltagande i mötesarbetet,
samtidigt som den ger oss möjlighet att nära följa organisationens
verksamhet. Såsom konstaterats i UU 1981/82:3 innebär emellertid observatörskap
en högre grad av engagemang i rörelsen än gäststatus. Det är
således vanligt att observatörer deltar i kommitté- och resolutionsarbetet vid
mötena.

Om Sverige sökte ställning som observatör vid den alliansfria rörelsens

1 Riksdagen 1982/83. 9 sami. Nr 7

UU 1982/83:7

2

möten skulle det kunna uppfattas som en förändring av vår utrikespolitik.
Yrkande 2 i motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:529.

Stockholm den 23 november 1982

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Carl Bildt (m), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Jan Bergqvist (s),
Margaretha af Ugglas (m), Maj-Lis Lööw (s), Sten Sture Paterson (m), Rune
Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Sören Häggroth (s), Doris Håvik (s),
Ingeborg Hartelius (m) och Kenth Högström (s).

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”1 UU
1980/81:12” och på s. 2 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

Under det gångna året har som bekant både av Sveriges försvarsminister
och av stormakten Förenta staternas försvarsminister fällts yttranden, som
kunnat skapa tvivel om fastheten och den verkliga innebörden i den av
regering och riksdag upprepade gånger deklarerade utrikespolitiska kursen.
Det är självfallet livsviktigt för vårt land att osäkerhet icke föreligger om vårt
folks vilja att genomföra kursen av alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet
i händelse av krig.

Svenskt medlemskap eller i varje fall svensk ställning som observatör i den
internationella alliansfria rörelsen skulle enligt utskottets mening vara ett
sätt att ytterligare markera Sveriges beslutsamhet att konsekvent fullfölja
den fastslagna utrikespolitiska kursen. Den ideologiska grunden för den
alliansfria rörelsen är som bekant de tio punkter som ursprungligen
formulerades vid det möte som en rad politiska ledare från Afrika och Asien
samlades till i Bandung i Indonesien 1955. De viktigaste av dessa punkter
var:

respekt för alla nationers suveränitet och territoriella integritet,
erkännande av alla rasers och nationers lika värde,
icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter,
att inte ingå kollektiva försvarsavtal till förmån för någon av stormakterna,

res. (vpk)

UU 1982/83:7

3

att inte utöva påtryckningar på något annat land,

att avstå från aggression eller hot om aggression mot ett annat lands

territoriella integritet eller politiska oberoende,

att lösa alla internationella tvister med fredliga medel,

att befrämja samarbete och ömsesidigt intresse.

Under den tid som gått sedan dessa principer formulerades har det icke
blivit mindre betydelsefullt att slå vakt om dem utan tvärtom allt viktigare.
Det måste anses ligga i Sveriges intresse att på allt sätt söka befordra att dessa
principer verkligen blir grundvalen för en lösning av internationella
tvistefrågor.

Ett sätt att aktivt medverka till de nämnda principernas fullföljande i den
internationella politiken är att bidra till den alliansfria rörelsens stärkande.
Antalet medlemmar i denna rörelse har starkt växt i antal, men ett svenskt
medlemskap skulle innebära en ytterligare förstärkning. Om riksdagen
skulle finna ett sådant steg för stort föreslår utskottet alternativt att Sverige
söker ställning som observatör vid nästkommande möte med den alliansfria
rörelsen. ^

Mot medlemskap och även mot ställningen som observatör i den alliansfria
rörelsen har tidigare anförts, att detta skulle kunna uppfattas som en
förändring av vår utrikespolitik. Detta ställningstagande är i själva verket
mycket uppseendeväckande. Det kan tolkas utomlands på ett sätt som
skapar tvivel om fastheten och konsekvensen i Sveriges alliansfria kurs och
kan alltså få liknande negativa följder som de inledningsvis nämnda
incidenterna. Sveriges anslutning till principerna från Bandung borde ju i
stället vara självklar.

Ett medlemskap och ännu mindre ställningen som observatör innebär ju
inga förpliktelser för Sverige att göra vissa gemensamma ställningstaganden i
utrikespolitiska frågor. Här finns hela tiden möjlighet till reservationer.
Vissa utrikespolitiska ställningstaganden t. ex. i Förenta nationerna anses ju
å andra sidan inte oförenliga med den alliansfria kursen. Upprepade gånger
har också förklarats att Sveriges säkerhetspolitik inte innebär någon
ideologisk neutralitet eller åsiktsneutralitet. Det handlar med andra ord om
innehållet i ställningstagandena.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:529 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

■