om den administrativa utformningen av jordbruksprisregleringen, m.m. (Betänkande 1980/81:JoU6 Jordbruksutskottet)

JoU 1980/81:6

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:6

om den administrativa utformningen av jordbruksprisregleringen,
m. m.

Ärendet

Utskottet behandlar i detta betänkande i ett sammanhang riksdagens
revisorers förslag 1979/80:17 angående jordbruksprisregleringen och regleringsföreningarna
samt några under allmänna motionstiden 1980 framställda
motionsyrkanden rörande närliggande frågor.

Revisorernas förslag

Riksdagens revisorer hemställer i förslag 1979/80:17 att riksdagen av
regeringen begär

1. en utredning angående möjligheterna att tillämpa ökad målstyrning av
jordbruksprisregleringen och bättre möjligheter att stämma av jordbruksöverenskommelserna
mot faktiskt utfall,

2. att konsumentrepresentanterna ges representation i regleringsföreningarnas
arbetsutskott på sätt som revisorerna föreslagit,

3. att jordbruksnämndens konsumentdelegation får en mera adekvat
benämning.

Motionerna

I motion 1979/80:306 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas i vad avser
yrkande 1 att riksdagen hos regeringen hemställer att en översyn görs av
vad som skall förstås med ”jämförliga grupper” då det gäller att, vid
förhandlingar om priserna på jordbrukets produkter, uppnå det jordbrukspolitiska
inkomstmålet.

I motion 1979/80:936 av Svante Lundkvist m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utökning av representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens
styrelse,

2. att hos regeringen begära en utredning dels om konsumentdelegationens
ställning, sammansättning och resurser, dels om möjligheterna till ett
vidgat konsumentinflytande i de olika regleringsföreningar som sköter
jordbruksprisregleringens praktiska hantering, i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 6

JoU 1980/81:6

Utskottet

Mot bakgrunden av de betydande belopp som jordbruksprisregleringen
arbetar med har riksdagens revisorer granskat dispositionen av de vid
regleringen inflytande avgifterna och de därvid tillämpade administrativa
formerna. Huvudvikten har lagts vid statens jordbruksnämnds (JN) och
regleringsföreningarnas arbetsuppgifter.

Revisorerna har inte haft anledning att ta ställning till de jordbrukspolitiska
överväganden som ligger bakom jordbruksprisregleringen. Endast
den administrativa utformningen av regleringen har berörts vid revisorernas
genomgång.

Granskningen har visat att regleringen i stort fungerar utan anmärkningar,
och revisorerna har inte några allvarligare erinringar att föra fram.

Revisorerna konstaterar dock att en förbättring bör komma till stånd vad
beträffar möjligheterna att stämma av jordbruksöverenskommelserna mot
faktiskt utfall och möjligheterna att bedöma de olika satsningarna inom
överenskommelserna. Revisorerna föreslår därför att riksdagen av regeringen
begär en utredning angående möjligheterna att tillämpa ökad
målstyrning av jordbruksprisregleringen. Revisorerna föreslår också att
arbetet med att stärka konsumentrepresentationen i regleringsföreningarnas
arbetsutskott fortsätter samt att jordbruksnämndens konsumentdelegation
får en mer adekvat benämning.

Utskottet, som finner att den av riksdagens revisorer redovisade undersökningen
har frambragt material som ger värdefull belysning åt de problem
som sammanhänger med den administrativa utformningen av jordbruksprisregleringen,
noterar att revisorernas granskning gett vid handen
att jordbruksprisregleringen i berörda delar i stort sett fungerar tillfredsställande.

De förslag till åtgärder i olika avseenden som revisorernas granskning
utmynnat i behandlar utskottet i det följande under avsnitten om jordbrukarnas
inkomstföljsamhet och konsumenternas inflytande vid jordbruksprisregleringen
tillsammans med vissa motionsyrkanden i hithörande ämnen.
I en särskild del behandlas därjämte ett motionsyrkande om sammansättningen
av jordbruksnämndens styrelse. Utskottet får i dessa frågor
anföra följande.

Jordbrukarnas inkomstföljsamhet. Revisorernas granskning har avgränsats
till att i första hand avse inkomstmålets uppnående och har närmast
koncentrerats till statsmakternas möjligheter att styra den prisreglerande
verksamheten. Revisorerna påpekar att styrning av prisregleringen från
statens sida kan genomföras efter i princip två linjer. Antingen kan s.k.
målstyrning tillämpas, vilket innebär att de politiskt beslutande organen
preciserar slutresultatet för verksamheten och att de verkställande organen
(JN och regleringföreningarna) själva utformar regelsystem m. m. för
att uppnå specificerade slutresultat. Uppnådda resultat jämförs sedan mot

JoU 1980/81:6

uppställda mål. Eller också kan statsmakterna tillämpa en noggrann styrning,
insyn och kontroll av verksamheten, varvid också slutresultaten i
viss utsträckning förutsägs.

Enligt revisorerna kan en ökad målstyrning ge statsmakterna möjlighet
att successivt trappa ner de krav på direkt kontroll och insyn över verksamheten
som i dag upprätthålls. Revisorerna finner det vidare vara önskvärt
att kunna stämma av jordbruksöverenskommelserna mot faktiskt
utfall liksom att kunna bedöma utfallet av de olika satsningarna inom
överenskommelserna. För ökad tillämpning av målstyrningsprincipen på
prisregleringsområdet fordras det dock att det finns specifika mått på
ekonomisk och social standard för jordbrukarna. Avsaknaden av sådana
mått försvårar bl. a. ett konkret angivande av målet för jordbrukarnas
inkomster och standard.

1 motion 1979/80: 306 framhålls att det beträffande inkomstmålet för de i
jordbruksnäringen verksamma råder enighet om att jordbrukarna skall
tillförsäkras inkomster som är jämförbara med andra grupper i samhället
med likartad situation. Motionärerna anför att det uppstått en diskussion
om vad som skall förstås med ”jämförbara grupper” då man förhandlar om
jordbrukspriserna. Det har ifrågasatts om det är riktigt att jämföra jordbrukarna,
som är företagare och kan göra avdrag och avskrivningar, med
lönarbetarna inom LO som ju inte har sådana möjligheter eller har det i
avsevärt mindre omfattning. Det har också ifrågasatts om inte hänsyn
borde kunna tas till den förmögenhetsökning som jordbrukarens ägande av
realvärden ger i tider av inflation. Motionärerna anser att det kan finnas
anledning att inför nästa prisuppgörelse söka bättre precisera vad som
skall förstås med jämförbara grupper.

Utskottet vill erinra om att inkomstmålet i 1977 års jordbrukspolitiska
beslut (prop. 1977/78: 19, JoU 1977/78: 10. rskr 1977/78: 103) formulerades
så att ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem
som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och
social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår.
Riksdagen preciserade emellertid inte inkomsmålet genom att ange vilka
grupper som bör jämföras och hur jämförelsen bör tillgå. Frågan om hur
inkomstföljsamhet skall uppnås hänsköts i stället till prisöverläggningarna.

Frågan om jordbrukarnas inkomstföljsamhet behandlades våren 1978 av
riksdagen (prop. 1977/78:154, JoU 1977/78:34. rskr 1977/78:348) i samband
med att riksdagen godkände förslag till prisreglering på jordbruksprodukter
för treårsperioden 1978/79—1980/81. Beslutet innebar bl. a. att den
tidigare direkta kopplingen till avtalen på LO-SAF-området släpptes. I
stället skulle löneutvecklingen för de stora kollektiven i första hand beaktas
och jämförelseunderlaget breddas. Inkomst- och lönsamhetsförhållanden
för andra småföretagargrupper skulle även kunna beaktas. Hänsyn
skulle också kunna tas till de olika förhållanden som påverkar den ekonomiska
och sociala standarden inom jordbruket. I propositionen uttalades
tl Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 6

JoU 1980/81:6

att det är angeläget att undersökningar fortlöpande sker bl. a. av arbetsåtgången
inom jordbruket och levnadsstandarden för olika grupper jämte de
prestationer som standarden grundar sig på. Resultatet av dessa undersökningar
borde enligt propositionen ingå i det material som läggs till grund för
de bedömningar som inför varje regleringsperiod bör göras om huruvida
inkomstmålsättningen uppnåtts.

Under år 1978 tillsatte lantbruksekonomiska samarbetsnämnden en särskild
projektgrupp med uppgift att ge en bredare belysning av levnadsstandarden
för jordbrukare och jämförbara grupper. Gruppen avser att vid
överläggningarna inför en ny prisregleringsperiod presentera material härom.

Riksdagen behandlade samma fråga våren 1979 (JoU 1978/79:37, rskr
1978/79:418) i anledning av en motion i vilken hemställdes att vissa frågor
rörande jordbrukarnas inkomstföljsamhet och markpriserna närmare skulle
utredas. Utskottet erinrade därvid bl. a. om att 1972 års jordbruksutredning
inte gjort någon ingående analys av hur penningvärdeförändringarnas
inverkan på beräkningen av inkomstutvecklingen skulle beaktas. Utskottet
ansåg att hithörande frågor, till vilka också frågan om markpriserna hänfördes,
borde ingående analyseras. Därvid borde enligt utskottet särskilt
beaktas den omständigheten att en betydande del av landets åkerareal
brukas på arrende. Det borde ankomma på regeringen att ta närmare
ställning till om en sådan analys skulle genomföras i samband med det
arbete som pågick inom den förut nämnda projektgruppen vid lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden eller om en särskild utredning borde tillsättas
för ändamålet. Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Mot bakgrund av det anförda bemyndigade regeringen i år chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild kommitté med uppdrag att
utreda vissa frågor angående kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas
inkomstförhållanden. Uppdraget beskrivs i direktiven (Dir.
1980: 17) på följande sätt.

Kommitténs huvuduppgift bör vara att studera och lämna förslag till hur
förmögenhetsförändringarna skall beaktas vid de beräkningar som ligger
till grund för bedömningen av lantbrukarnas inkomstförhållanden och lönsamheten
i näringen. Förslaget bör utformas med utgångspunkt i gällande
riktlinjer för jordbrukspolitiken. Kommittén bör därvid redovisa inkomstutvecklingen
för lantbrukare och för andra jämförbara grupper. Likaså bör
kommittén jämföra förändringarna av tillgångar och skulder för olika grupper
av lantbrukare och andra jämförbara grupper och analysera hur dessa
påverkat resp. gruppers standard. Därvid bör utgångspunkten vara att så
långt möjligt enhetliga bedömningsgrunder används. En jämförelse med
inkomst- och lönsamhetsförhållandena för andra jämförbara grupper och
inom andra näringar bör även göras. Härvid bör kommittén beakta att en
förmögenhetstillväxt inte på samma sätt som den årliga inkomsten är
tillgänglig för konsumtion liksom att lantbruket är mycket kapitalkrävande
inte minst därför att det är beroende av mark och byggnader. För att starta
ett lantbruksföretag av familjestorlek krävs som regel avsevärt mer kapital

JoU 1980/81:6

än för att starta ett företag av motsvarande storlek i andra branscher.
Vidare bör kommittén beakta den omständigheten att en betydande del av
landets åkerareal eller ca 40 % brukas på arrende.

Kommittén bör beakta det särskilda utredningsarbete som har utförts av
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden på detta område.

I förevarande sammanhang kan vidare nämnas att statistiska centralbyrån
med anledning av riksdagens beslut, FiU 1978/79: 5, rskr 1978/79: 34,
erhållit regeringens uppdrag att i samråd med lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
och statens jordbruksnämnd utforma förslag till förbättringar
av statistiken på området.

Revisorernas granskning har, som framgår av det föregående, i huvudsak
omfattat jordbruksprisregleringen som medel för att uppnå det inkomstmål
som uppställts inom ramen för gällande jordbrukspolitiska riktlinjer.
Med stöd av granskningen har revisorerna bl. a. framfört önskemål
om en utredning angående möjligheterna att tillämpa ökad målstyrning av
jordbruksprisregleringen och bättre möjligheter att stämma av jordbruksöverenskommelserna
mot faktiskt utfall. Som nämnts i det föregående har
revisorerna i sammanhanget framhållit att avsaknaden av specifika mått på
ekonomisk och social standard för jordbrukarna f. n. försvårar bl. a. ett
konkret angivande av målet för jordbrukarnas inkomster och standard.
Möjligheterna att öka målstyrningen beror bl. a. på om det visar sig möjligt
att få fram användbara mått i nyssnämnda avseenden. Revisorerna förutsätter
att konsekvenserna av ett införande av preciserade inkomstmål blir
beaktade vid den av revisorerna föreslagna undersökningen.

Som utskottet nyss redovisat ansåg riksdagen år 1977, då nuvarande
jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes, att det inte fanns anledning att
precisera inkomstmålet genom att ange vilka grupper som borde jämföras
och hur jämförelsen borde tillgå. Det framhölls att det gällde att ta hänsyn
till såväl ekonomisk som social standard, varför det var svårt att göra
exakta mätningar. Det underströks vidare att prissättningen för jordbrukets
produkter borde ske med hänsynstagande till alla de faktorer som
kunde ha betydelse i sammanhanget.

Utskottet finner för sin del inte att tillräckliga skäl förebragts för att
frångå 1977 års jordbrukspolitiska beslut, såvitt avser inkomstmålets fastställande.
Någon närmare precisering än vad som då gjordes finner utskottet
således inte motiverad. Däremot anser utskottet givetvis angeläget att
det material som läggs till grund för prisöverläggningarna ger så uttömmande
och klarläggande uppgifter som möjligt i vad avser lönsamhets- och
inkomstförhållandena m. m. för olika jordbrukargrupper. Avsikten med
pågående undersökningar inom lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
och utredningen om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas inkomstförhållanden
är också att för framtiden skapa ett bättre underlag i
angivna hänseenden.

JoU 1980/81:6

Med hänsyn till det anförda vill utskottet f. n. inte påkalla någon riksdagens
ytterligare åtgärd med anledning av riksdagens revisorers förslag, i
vad avser begäran om utredning om ökad målstyrning m. m. (yrkande I).

Vad utskottet i det föregående anfört innebär bl. a. att utskottet avstyrker
motion 1979/80: 306 i här behandlad del (yrkande 1).

Jordbruksnämndens sammansättning. I motion 1979/80:936 framhålls
att de resultat som framkommer vid överläggningarna mellan lantbrukarnas
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen och slutligen fastläggs
i förslag från jordbruksnämndens styrelse har kommit att få en
avgörande betydelse för jordbruksöverenskommelsernas utformning. Denna
ökade politiska betydelse för jordbruksnämnden nödvändiggör en förstärkning
av det allmännas inflytande i dess styrelse. I nuläget är jordbruksnämndens
styrelse så sammansatt att det allmänna intresset i vidare
mening enbart representeras av generaldirektören. Detta är enligt motionärernas
mening inte tillräckligt. I motionen anförs att riksdagen år 1976
godkände en anmälan från den socialdemokratiske jordbruksministern att
han hade för avsikt att den 1 juli 1977 utöka representationen för allmänintresset
i jordbruksnämndens styrelse men att i propositionen om den nya
jordbrukspolitiken den borgerlige jordbruksministern anmälde att han inte
avsåg att genomföra denna utökning.

Utskottet vill erinra om att riksdagen har haft förevarande fråga uppe till
prövning såväl i anslutning till behandlingen av prop. 1977/78:19 om nya
riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m. som senare (JoU 1977/78:10. 1977/
78:13 och 1978/79: 37). Riksdagen fann i nämnda sammanhang motionsyrkanden
motsvarande det nu föreliggande inte böra föranleda någon särskild
riksdagens åtgärd. Beträffande den närmare motiveringen för riksdagens
beslut kan hänvisas till betänkandet JoU 1977/78: 10 i berörda del.

Utskottet anförde därvid bl. a.

Prisregleringen på jordbrukets produkter handläggs av statens jordbruksnämnd.
Utredningen har inte närmare berört nämndens organisation,
eftersom denna setts över och behandlats av riksdagen så sent som vid
1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:154. JoU 1975/76:40, rskr 1975/
76:332). Därvid framhölls i fråga om sammansättningen av nämndens
styrelse att det ankommer på regeringen att besluta om antalet ledamöter i
styrelsen och att utse dessa. För riksdagens information anmälde dåvarande
departementschefen att han ansåg att styrelsen borde ha en allsidig
sammansättning. I styrelsen borde därför ingå, förutom generaldirektören
och personalföreträdarna, representanter för allmänintresset, jordbruket,
konsumentintressena samt näringsliv med anknytning till livsmedelssektorn.
När ärende rörande fisket behandlades borde en representant för
fisket ingå i styrelsen.

F. n. ingår i jordbruksnämndens styrelse, förutom generaldirektören och
personalföreträdarna, två representanter för jordbruket samt en representant
från vardera konsumentkooperationen, löntagarorganisationerna och
det enskilda näringslivet med anknytning till livsmedelssektorn.

Jordbruksministern anser att jordbruksnämndens styrelse bör ha en

JoU 1980/81:6

allsidig sammansättning. Lika viktigt är emellertid att balans mellan olika
partsintressen föreligger. En utökning av antalet ledamöter med företrädare
för allmänintresset skulle rubba den balans som hittills har förelegat och
dessutom försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. För riksdagens
information anmäler jordbruksministern därför att han inte har för avsikt
att föreslå någon ändring i fråga om styrelsens storlek och sammansättning.

Några sådana omständigheter som talar för att riksdagen nu skulle inta
ändrad ståndpunkt i här berörda spörsmål har enligt utskottets mening inte
förebragts. Utskottet föreslår därför att motion 1979/80:936 avslås i nu
förevarande avseende (yrkande 1).

Konsumenternas inflytande vid jordbruksprisregleringen. 1 motion 1979/
80:936 föreslås att konsumentdelegationen blir föremål för en översyn.
Därvid bör enligt motionärernas mening eftersträvas att konsumentintressena
renodlas och att förbrukarsidans synpunkter inhämtas i annan ordning.
Vid översynen bör prövas huruvida konsumentverket bör erhålla en
anknytning till delegationen liksom om det under senare år stigande intresset
för en näringsriktig kost bör motivera att delegationen erhåller tillgång
till näringsfysiologisk expertis. Översynen bör vidare omfatta delegationens
kansliresurser och möjligheter till information. 1 översynen bör också
ingå en utvidgning av konsumentinflytandet i de olika regleringsföreningar
som sköter jordbruksprisregleringens praktiska hantering. Vid översynen
bör vidare prövas de förslag LO och TCO lagt fram om ett ökat inflytande
för konsumentdelegationen över den slutliga fördelningen av livsmedelssubventionerna
på olika produkter.

Riksdagens revisorer har vid sin granskning bl. a. uppmärksammat de
olika intressegruppernas representation i regleringsföreningarna. Enligt
revisorernas mening bör konsumenternas representation förstärkas genom
att deras företrädare även ges plats i föreningarnas arbetsutskott. Revisorerna
noterar att JN redan börjat tillämpa denna princip och förordar att
principen mera allmänt genomförs.

Under granskningen har satts i fråga om inte konsumentintressena skulle
främjas av att de utsedda företrädarna för konsumenterna vid jordbruksöverläggningarna
också företrädde konsumenterna i regleringsföreningarna.
Revisorerna förordar att regeringen vid sitt val av konsumentföreträdare
beaktar denna synpunkt.

Frågan om JN:s konsumentdelegations organisatoriska ställning har
också berörts vid granskningen, och förslag har rests om att delegationen
skall ges en från JN fristående ställning med hänsyn till att delegationen
efter hand har blivit en fristående part i jordbruksöverläggningarna.

Förslaget har inte mötts av intresse från de hörda remissinstansernas
sida. Delegationen själv betonar att den slår vakt om den självständiga
ställning som den under hand har fått och anser att dess formella knytning
till JN inte har någon avgörande betydelse men väl vissa praktiska förde -

JoU 1980/81:6

lar. Enligt revisorernas mening bör den självständiga ställning delegationen
i realiteten har även få en formell bekräftelse i form av ett namnbyte.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att yrkanden, motsvarande
dem som nu framförts i motionen 1979/80:936 om konsumentdelegationens
ställning, sammansättning och resurser samt konsumentrepresentationen i
regleringsföreningarna på jordbrukets område under senare år vid flera
tillfällen har prövats av riksdagen utan att föranleda någon särskild riksdagens
åtgärd (JoU 1977/78: 10. 1977/78: 13 och 1978/79:37).

De skäl som anförts mot en utvidgning av jordbruksnämndens styrelse
har ansetts böra analogt gälla framförda förslag om utbyggnad och förstärkning
av den till nämnden knutna konsumentdelegationen.

Vad gäller frågan om förstärkning av konsumentdelegationens utredningsresurser
har bl. a. erinrats om att konsumentdelegationen har jordbruksnämndens
resurser till sitt förfogande för de kompletterande analyser
etc. som kan efterfrågas. Det har också påpekats i sammanhanget att
delegationens egna utredningsresurser under regleringsåret 1977/1978 förstärktes
med en ny tjänst.

Utskottet finner inte att i motion 1979/80:936 anförda synpunkter ger
riksdagen anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande till frågan om
utredning av konsumentdelegationens ställning, m. m. Motionen avstyrks
därför i förevarande del (yrkande 2).

Det av riksdagens revisorer framförda förslaget om att konsumentrepresentanterna
bör ges representation i regleringsföreningarnas arbetsutskott
m. m. synes vara av den praktiskt-administrativa natur att det närmast
ankommer på regeringen och berörda myndigheter och organisationer att
ta ställning till detsamma. Det kan konstateras att JN numera vid utfärdande
av direktiv för regleringsföreningarna i princip tillämpar den av
revisorerna förordade ordningen. Utskottet anser mot angiven bakgrund
att revisorernas förslag i här berört avseende inte påkallar någon riksdagens
ytterligare åtgärd (yrkande 2).

Inte heller yrkandet om adekvat benämning på jordbruksnämndens konsumentdelegation
synes vara av den arten att det kräver något särskilt
ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet föreslår för sin del ingen
annan åtgärd än att revisorernas förslag i förevarande del överlämnas till
regeringen för kännedom (yrkande 3).

Hemställan. Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer
utskottet

1. beträffande jordbrukarnas inkomstföljsamhet

a) att riksdagen lämnar riksdagens revisorers förslag 1979/80: 17
yrkande 1 utan ytterligare åtgärd.

b) att riksdagen lämnar motion 1979/80:306 yrkande 1 utan ytterligare
åtgärd,

2. beträffande jordbruksnämndens sammansättning att riksdagen
avslår motion 1979/80:936 yrkande 1,

JoU 1980/81:6

3. beträffande konsumenternas inflytande vid jordbruksprisregleringen a)

att riksdagen avslår motion 1979/80:936 yrkande 2,

b) att riksdagen lämnar riksdagens revisorers förslag 1979/80: 17
yrkande 2 utan ytterligare åtgärd.

c) att riksdagen överlämnar riksdagens revisorers förslag 1979/
80: 17 yrkande 3 till regeringen för kännedom.

Stockholm den 11 november 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s)*, Maj Britt Theorin
(s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m), Sven Lindberg (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan
Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne
Radesjö (s)*, Ingvar Eriksson (m) och Maja Ohlin (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven Lindberg, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Wivi-Anne Radesjö och Maja Ohlin (alla s) har avgivit
följande tre reservationer till betänkandet.

1. Jordbrukarnas inkomstföljsamhet (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Sorn utskottet”
och på s. 6 slutar med ”del (yrkande 1)" bort ha följande lydelse:

Enligt revisornas mening bör, under förutsättning att det visar sig möjligt
att få fram användbara mått för jordbrukarnas inkomster och standard,
möjligheterna att öka målstyrningen av jordbruksprisregleringen undersökas.

Revisorerna framhåller att en ökad målstyrning kan ge statsmakterna
möjlighet att successivt trappa ner de krav på direkt kontroll och insyn
över verksamheten som i dag uppräthålls. Revisorerna menar också att det
vore önskvärt att kunna stämma av jordbruksprisöverenskommelserna
mot faktiskt utfall liksom att kunna bedöma utfallet av de olika satsningarna
inom överenskommelserna.

Utskottet finner i likhet med revisorerna en sådan möjlighet önskvärd.

JoU 1980/81:6

Därigenom skulle också syftet med yrkande 1 i motion 1979/80: 306 bättre
kunna tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande jordbrukarnas inkomstföljsamhet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av riksdagens revisorers förslag
1979/80:17 yrkande 1 och motion 1979/80:306 yrkande 1,

2. Jordbruksnämndens sammansättning (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 7 slutar med ”avseende (yrkande 1)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka att överläggningarna
mellan jordbrukare och konsumenter om prissättningen på jordbrukets
produkter med åren fått en allt större betydelse och närmat sig verkliga
förhandlingar. Denna utveckling har påverkats av att allt fler frågor som
rör grunderna för ersättning till jordbrukarna av riksdagen lämnats öppna
för dessa överläggningar. Denna utveckling förstärktes i samband med de
beslut om jordbrukspolitikens framtida inriktning som togs år 1977.

Överläggningarnas ökade betydelse för prisstödets slutliga utformning
ligger väl i linje med den allmänna utvecklingen i samhället mot att intressekonflikter
mellan olika grupper så långt möjligt skall lösas förhandlingsvägen.
Som anförs i motionen fastläggs de resultat som framkommer vid
jordbruksprisöverläggningarna i förslag från styrelsen för statens jordbruksnämnd.
Genom den nyss beskrivna utvecklingen har nämndens beslut
fått en allt större politisk betydelse, som ökat behovet att förstärka det
allmännas inflytande i nämndens styrelse. Utskottet finner sålunda för sin
del skäl uttala att motiven för den utvidgning av representationen för
allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse som riksdagen år 1976 ställde
sig bakom numera starkt har ökat i styrka inte minst mot bakgrund av
utvecklingen på livsmedelssubventionernas område.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 1979/80: 936 yrkande
I bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande jordbruksnämndens sammansättning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1979/80:936 yrkande 1.

JoU 1980/81:6

3. Konsumenternas inflytande vid jordbruksprisregleringen (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar "Utskottet vill”
och slutar med ”kännedom (yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

1 fråga om jordbruksnämndens konsumentdelegation vill utskottet erinra
om att 1972 års jordbruksutredning enhälligt föreslog att delegationens
ställning och sammansättning på nytt borde ses över. Härvid borde enligt
Utredningen bl. a. prövas om konsumentintresset i delegationen kan renodlas
och om synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen
bör inhämtas i annan ordning.

Utredningens förslag om en översyn av konsumentdelegationens ställning
i förhållande till jordbruksnämnden tillstyrktes bl. a. av riksrevisionsverket,
konsumentverket, konsumentdelegationen, LO och KF. En omprövning
av delegationens sammansättning i syfte att bl. a. renodla konsumentintresset
rekommenderades av konsumentverket, LO och TCO. Utskottet
vill erinra om att svenskt jordbruk, såsom bl. a. framhålls i motionen
1979/80:936, karaktäriseras av att jordbrukets föreningsrörelse vunnit
en mycket stark ställning, något som i och för sig har varit värdefullt för
både jordbruk och samhälle. Detta leder till att jordbrukets förhandlingsdelegation
vid överläggningar framträder med stor tyngd av sakkunskap och
erfarenhet. Därtill kommer att en stor del av det underlagsmaterial som
används i överläggningarna kommer från en jordbrukskooperation, som
för huvuddelen av omsättningen med jordbruksprodukter har ett faktiskt
monopol i fråga om försäljning och vidareförädling. Integrationssträvandena
är starka, och därutöver har jordbrukarkooperationen skaffat sig en
stark ställning när det gäller tillhandahållandet av produktionsmedel för
jordbruket.

Mot denna starka förhandlingspart från jordbrukets sida står i överläggningarna
konsumentdelegationen, som i nuvarande organisation består av
företrädare dels för konsumentintresset, dels för vissa förbrukarintressen.
Av naturliga skäl har konsumentintresset betydligt svårare än motparten
att organisera sina intressen och skaffa sig erforderligt underlag för förhandlingarna,
även om jordbruksnämndens resurser står till dess förfogande.
Erfarenheterna har därutöver visat att den komplicerade uppbyggnaden
av prisregleringen av jordbruksprodukter försvårar en allmän debatt
om jordbruksöverläggningarna.

Enligt utskottets mening talar allt starkare skäl för att den av utredningen
föreslagna översynen kommer till stånd, varvid bl. a. delegationens
behov av ytterligare kansliresurser bör prövas. Vid översynen bör också
undersökas huruvida konsumentverket bör erhålla en anknytning till delegationen,
liksom om det under senare år stigande intresset för en näringsriktig
kost motiverar att delegationen får tillgång till näringsfysiologisk
expertis. I sammanhanget bör jämväl den i motionen berörda frågan om

JoU 1980/81:6

konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område
lämpligen tas upp till prövning. Vid översynen bör också prövas de
förslag som de stora löntagarorganisationerna lagt fram om ett ökat inflytande
för konsumentdelegationen över den slutliga fördelningen av livsmedelssubventionerna
på olika produkter. Som framgår av den föregående
redogörelsen har också riksdagens revisorer framlagt vissa förslag i syfte
att förstärka konsumentinflytandet i regleringsföreningarnas styrelser,
m.m. Under granskningen har vidare satts i fråga om inte konsumentintressena
skulle främjas av att de utsedda företrädarna för konsumenterna
vid jordbruksöverläggningarna också företrädde konsumenterna i regleringsföreningarna.
Konsumentrepresentanternas sakliga kunskaper skulle
härigenom kunna utnyttjas bättre och konsumenternas ställning i föreningarna
stärkas. Revisorerna förordar därför att regeringen vid sitt val av
konsumentföreträdare beaktar denna synpunkt. Det synes utskottet angeläget
att jämväl de av revisorerna anförda synpunkterna kommer att beaktas
i förevarande utredningssammanhang.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande konsumenternas inflytande vid jordbruksprisregleringen att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1979/80:936 yrkande 2
och riksdagens revisorers förslag 1979/80:17 yrkandena 2 och 3.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980